Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2022/23:457 av Anna af Sillén och Ann-Sofie Lifvenhage (båda M) Skarvens påverkan i Sörmlands skärgård och i resten av Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att vidta åtgärder för att få ned skarvbestånden på en rimlig nivå och tillkännager detta för regeringen. Motivering Längs den sörmländska kusten finns flera exempel på hur illa det kan gå när svenska myndigheter inte förmår att hantera en djurart med förståelse för hur den påverkar sin omgivning – såväl natur som människor. På kort tid har s karven gått från att vara hotad till en art som istället hotar andra, och annat. Skarvens närvaro försämrar förutsättningar för fiske och boende i skärgården . Fågeln äter stora mängder fisk, och avföringen gör att öarna där skarven huserar närmast blir att likna vid sp ö k ö ar med döda träd och missgynnsam växtlighet . För kommuner, som de längs Sörmlandskusten, där skärgården är central för bland annat utveckling och turism riskerar detta att förstöra förutsättningarna för framtidssatsningar, och dessutom försämras skärgårdens attraktionskraft kraftigt. Minst lika viktigt i sammanhanget är förståelsen för hur s karvens framfart i slutändan negativt påverkar enskilda människors hushållsekonomi när fastigheter med närhet till s karvens bosättningsområde sjunker i värde. Hanteringen av s karven behöver ske på flera politiska nivåer. Ursprunget till problemet med s karven i Sverige idag är EU:s fågeldirektiv ; därmed måste alltså Sverige verka i Europaparlamentet och i rådet för en förändring av detta. Men det är också svenska myndigheters tolkning som bidragit till den negativa utvecklingen. Att olika myndigheter gör olika tolkningar vittnar om att utrymme finns för en strängare syn på s karven och därmed effektivare åtgärder för att begränsa den skadegörelse som den orsakar. Det utrymmet bör nyttjas i väntan på förändringar på EU-nivå. Den skyddsjakt på skarv som råder idag gör det möjligt att i begränsad utsträckning förebygga vissa skador som arten bidrar till. Skyddsjakt, som främst innebär att ta hand om problematiska individer av en viss djurart, är dock inte tillräckligt. Det behövs ytterligare åtgärder för att få ner bestånden på en rimlig nivå , såsom att öka jakten på s karven och även i större utsträckning införa äggbehandling. Avvägning gällande s karvbeståndens storlek bör också göras med hänsyn till hur arten påverkar människor, natur och djur i dess omgivning och utgångspunkten ska vara att s karven inte ska tillåtas att ha samma negativa inverkan som idag. Anna af Sillén (M) Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2515 av Anna af Sillén och Ann-Sofie Lifvenhage (båda M) En hållbar förvaltning av säl och skarv Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga behovet av en mer balanserad och effektiv förvaltning av säl- och skarvbestånden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Längs den sörmländska kusten, liksom på flera andra platser i landet, ser vi hur växande populationer av säl och skarv skapar stora problem för både natur och människor. Det handlar om arter som tidigare varit hotade, men som i dag uppnått en nivå där de snarare riskerar att hota andra värden – fiskbestånd, biologisk mångfald, lokala näringar och människors möjligheter att bo och verka vid kusten. Skarven har på kort tid gått från att vara en sällsynt fågel till att breda ut sig i omfattande kolonier. Fågeln konsumerar stora mängder fisk, vilket kraftigt försämrar förutsättningarna för yrkesfiske och fritidsfiske. Dess avföring gör att öarna där skarven häckar förvandlas till ”spököar” med döda träd och utarmad växtlighet. För kust ­ kommuner i Sörmland, där skärgården är en central tillgång för turism, rekreation och utveckling, innebär detta minskad attraktionskraft och försämrade framtidsmöjligheter. Även enskilda hushåll drabbas när fastighetsvärden i närheten av skarvkolonier sjunker. Sälen utgör samtidigt ett allvarligt hot mot redan hårt pressade fiskbestånd i Öster ­ sjön. När sälens predation på fisk sker parallellt med att havets ekologiska status är svag, skapas en dubbel belastning som riskerar att slå ut det småskaliga fisket. För yrkesfiskare i Sörmland innebär detta stora ekonomiska förluster och minskade fångst ­ möjligheter, vilket i förlängningen hotar både företag, livsmedelsförsörjning och kustens långsiktiga utveckling. Dagens skyddsjakt på säl och skarv är otillräcklig. Den riktar sig i praktiken till enskilda individer, medan de stora populationerna fortsätter växa. Dessutom bygger jakten nästan uteslutande på ideella krafter, ofta lokala jägare och fiskare, som kämpar mot ett omfattande byråkratiskt regelverk. Tillståndsprocesser är tidskrävande, reglerna upplevs som orimliga och besluten fattas ofta långt ifrån de platser där problemen finns. Det leder till att många avstår från att delta i skyddsjakten, trots att viljan och kunskapen finns. Förutsättningarna för skyddsjakt till havs måste därför förbättras. Regelverket bör utgå mer från verklighet och rimlighet, med större tillit till den lokala kunskap som finns bland jägare, fiskare och kustbor. Beslut om skyddsjakt bör i högre grad kunna hanteras nära de som lever och verkar i området, så att åtgärder kan sättas in snabbt och träffsäkert. En långsiktigt hållbar förvaltning måste väga in både ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Säl och skarv får inte tillåtas fortsätta ha den negativa inverkan på fiskbestånd, kustens utveckling och människors vardag som vi ser i dag. Anna af Sillén (M) Ann-Sofie Lifvenhage (M)