Skarvens påverkan i Sörmlands skärgård och i resten av Sverige

Motion till riksdagen 2022/23:457 av Anna af Sillén och Ann-Sofie Lifvenhage (båda M) Skarvens påverkan i Sörmlands skärgård och i resten av Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att vidta åtgärder för att få ned skarvbestånden på en rimlig nivå och tillkännager detta för regeringen. Motivering Längs den sörmländska kusten finns flera exempel på hur illa det kan gå när svenska myndigheter inte förmår att hantera en djurart med förståelse för hur den påverkar sin omgivning – såväl natur som människor. På kort tid har s karven gått från att vara hotad till en art som istället hotar andra, och annat. Skarvens närvaro försämrar förutsättningar för fiske och boende i skärgården . Fågeln äter stora mängder fisk, och avföringen gör att öarna där skarven huserar närmast blir att likna vid sp ö k ö ar med döda träd och missgynnsam växtlighet . För kommuner, som de längs Sörmlandskusten, där skärgården är central för bland annat utveckling och turism riskerar detta att förstöra förutsättningarna för framtidssatsningar, och dessutom försämras skärgårdens attraktionskraft kraftigt. Minst lika viktigt i sammanhanget är förståelsen för hur s karvens framfart i slutändan negativt påverkar enskilda människors hushållsekonomi när fastigheter med närhet till s karvens bosättningsområde sjunker i värde. Hanteringen av s karven behöver ske på flera politiska nivåer. Ursprunget till problemet med s karven i Sverige idag är EU:s fågeldirektiv ; därmed måste alltså Sverige verka i Europaparlamentet och i rådet för en förändring av detta. Men det är också svenska myndigheters tolkning som bidragit till den negativa utvecklingen. Att olika myndigheter gör olika tolkningar vittnar om att utrymme finns för en strängare syn på s karven och därmed effektivare åtgärder för att begränsa den skadegörelse som den orsakar. Det utrymmet bör nyttjas i väntan på förändringar på EU-nivå. Den skyddsjakt på skarv som råder idag gör det möjligt att i begränsad utsträckning förebygga vissa skador som arten bidrar till. Skyddsjakt, som främst innebär att ta hand om problematiska individer av en viss djurart, är dock inte tillräckligt. Det behövs ytterligare åtgärder för att få ner bestånden på en rimlig nivå , såsom att öka jakten på s karven och även i större utsträckning införa äggbehandling. Avvägning gällande s karvbeståndens storlek bör också göras med hänsyn till hur arten påverkar människor, natur och djur i dess omgivning och utgångspunkten ska vara att s karven inte ska tillåtas att ha samma negativa inverkan som idag. Anna af Sillén (M) Ann-Sofie Lifvenhage (M)