Jämför sakliga förslag
A · Utredning av det solidariska betalningsansvaret för skadestånd
2024/25 · HC021496 · Marléne Lund Kopparklint (M)
Original hos RiksdagenB · Brottsoffrets rätt till ersättning och rättvis fördelning av betalningsansvaret
2025/26 · HD023242 · Marléne Lund Kopparklint (M)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.026 · ämneslikhet 0.836. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 1 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att tillsätta en utredning om det solidariska betalningsansvaret gällande skadestånd och tillkännager detta för regeringen.
1 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att, utöver den pågående utredningen om brottsoffers rätt till ersättning, särskilt se över hur det solidariska betalningsansvaret kan justeras så att ansvaret i högre grad fördelas proportionerligt mellan gärningspersonerna, utan att på något sätt äventyra brottsoffrets rätt till full ersättning, och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 437 ord · B 244 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2024/25:1496
av Marléne Lund Kopparklint (M)
Utredning av det solidariska betalningsansvaret för skadestånd
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att tillsätta en utredning om det solidariska betalningsansvaret gällande skadestånd och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Det solidariska betalningsansvaret innebär att flera personer som döms för en viss gärning kan krävas att gemensamt utge det utdömda skadeståndet. Ur ett brottsoffer
perspektiv är detta fördelaktigt, och brottsoffret ska alltid stå i främsta rummet och som regel få sitt skadestånd, men detta handlar om att det finns risker för att det solidariska ansvaret används på ett sätt som hindrar återanpassningen av dömda personer till sam
hället. Brottsoffret ska givetvis alltid ha rätt till ersättning, men man behöver samtidigt finna ett system så att rehabiliteringen av personer som begått brott underlättas. Brotts
offret borde rimligtvis kunna få sitt skadestånd utan ett solidariskt betalningsansvar från de som gjort sig skyldiga till brottet.
När flera personer tillsammans ska betala ett skadestånd har brottsoffret rätt att vända sig till vem som helst av de skyldiga för att få ut sina pengar, oavsett den enskildes faktiska inblandning. Om en person tvingas att betala hela skadeståndet eller en större andel än de övriga, kan denne visserligen kräva sina medgärningsmän på deras del. Men i många fall står den betalande med en fordran på personer som saknar möjlighet eller vilja att betala tillbaka. Detta kan leda till att den som vill lämna det kriminella livet bakom sig och göra rätt för sig får bära ett tyngre ekonomiskt ansvar än andra medskyldiga.
Det solidariska ansvaret tar inte hänsyn till i vilken utsträckning den dömde varit inblandad i gärningen eller vilken vinning personen kan ha haft. Det saknas mekanismer för att ställa det solidariska ansvaret i proportion till den enskildes delaktighet. Den gemensamma betalningsskyldigheten kan innebära en övermäktig skuld som försvårar möjligheten att bryta med kriminalitet och påbörja ett normalt liv.
Därför finns det anledning att se över det nuvarande systemet med solidariskt betal
ningsansvar, för att hitta en balans mellan brottsoffrets ovillkorliga rätt till ersättning och behovet av att främja återanpassning av dömda personer. En utredning bör tillsättas för att undersöka hur det solidariska betalningsansvaret kan justeras så att det bättre tar hänsyn till den enskildes delaktighet och förutsättningar, utan att äventyra brottsoffrets rätt till ersättning.
Frågan har tidigare uppmärksammats, bland annat genom en motion under riksmötet 2019/20 och 2021/22, men den är fortfarande aktuell. Med anledning av detta bör reger
ingen se över möjligheten att tillsätta en utredning om det solidariska betalningsansvaret för skadestånd.
Marléne Lund Kopparklint (M)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3242
av Marléne Lund Kopparklint (M)
Brottsoffrets rätt till ersättning och rättvis fördelning av betalningsansvaret
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att, utöver den pågående utredningen om brottsoffers rätt till ersättning, särskilt se över hur det solidariska betalningsansvaret kan justeras så att ansvaret i högre grad fördelas proportionerligt mellan gärningspersonerna, utan att på något sätt äventyra brottsoffrets rätt till full ersättning, och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Brottsoffer ska alltid garanteras sin rätt till ersättning. Men dagens system med solidariskt betalningsansvar riskerar att lägga ett oproportionerligt tungt ekonomiskt ansvar på enskilda gärningspersoner, ofta den som har bäst betalningsförmåga eller störst vilja att göra rätt för sig. Detta kan resultera i övermäktiga skuldbördor som försvårar återanpassningen till samhället, även för dem som vill lämna kriminaliteten bakom sig.
Det pågående utredningsarbetet (Ersättningsregler med brottsoffret i fokus, SOU 2025:23) syftar till att stärka brottsoffers ställning, bland annat genom att de ska kunna få brottsskadeersättning direkt från staten när domen får laga kraft. Dessa förslag är viktiga och välkomnas. Däremot berör utredningen inte i tillräcklig omfattning frågan om det solidariska betalningsansvaret.
Här behövs ett komplement: en analys av hur ansvarsfördelningen mellan gärnings
personer kan bli mer rättvis och proportionerlig, samtidigt som brottsoffrets rätt till ersättning alltid står i främsta rummet. Ett mer nyanserat system skulle inte bara stärka rättssäkerheten utan också öka chanserna till framgångsrik återanpassning för dömda personer.
Marléne Lund Kopparklint (M)