Tillbaka till alla par
Jämför sakliga förslag
Varför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Textöverlapp · Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.749 · ämneslikhet 0.992. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
1 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 1 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
Yrkande A1 och B1 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A1
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid grovt åsidosättande av föräldraskap sätta barnets rättigheter till trygghet i centrum och inte föräldrarnas rätt till sitt barn och tillkännager detta för regeringen.
B1
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid grovt åsidosättande av föräldraskap sätta barnets rättigheter till trygghet i centrum och inte föräldrarnas rätt till sitt barn och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 350 ord · B 343 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:70
av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
Barnets rätt till föräldrar – inte föräldrars rätt till barnet
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid grovt åsidosättande av föräldraskap sätta barnets rättigheter till trygghet i centrum och inte föräldrarnas rätt till sitt barn och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Vi ser upprepade tillfällen där barn omhändertas på grund av sina föräldrars brister i omvårdnad. När en förälder förgriper sig på sitt barn bör det direkt klassas som grovt åsidosättande av föräldraskap och diskvalificera föräldern från
dennes
rättigheter som förälder. Barnets rätt till trygghet bör klassas högre än förälderns rätt till umgänge med sitt barn. Vi hör upprepade vittnesberättelser där barn placeras i ett utrett familjehem för att säkra en trygg uppväxt och där
de
trots motstånd från familjehem och barn tvingas delta i
övervakade besök av föräldrarna. Något som river upp sår och skapar ärr hos barnet i fråga. Föräldrars rätt till sitt barn bör aldrig övertrumfa barnets rätt till trygghet. Rädslan från samhället och socialtjänsten
för
att klippa barnets band till biologiska föräldrar skadar barnets anknytning till sin nya familj och därmed möjligheten till en ny chans till trygghet och att kunna lita på vuxenvärlden. Att som utsatt barn åter tvingas umgås, om så under övervakning, med sin/sina förövare är omänskligt och kräver omgående en strukturell förändring och
ett
ändrat tankesätt.
Den n
uvarande syn
en
på föräldraskapet sätter dessutom familjehemmen i en ohållbar situation. Att ena dagen bygga upp en relation som nya vuxna förebilder och bygga föräldrarollen till att i nästa vara tvungn
a
att följa med barnet till socialkontoret för ett övervakat besök med de personer som är själva anledningen till att barnet är omhändertaget och placerat är helt oacceptabelt. Hur får vi vuxna att ställa upp som ”föräldra-stand in” om de inte ges förutsättningarna
för
ett tryggt arbete med barnet i centrum? Det är nu hög tid att
värdera det sociala arbete
som
dessa familjehem gör och sätta barnets perspektiv och rätt till trygghet samt skydd från de som åsamkat dem skada i centrum.
Ann-Sofie Lifvenhage (M)
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:552
av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
Barnets rätt till föräldrar – inte föräldrarnas rätt till barnet
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid grovt åsidosättande av föräldraskap sätta barnets rättigheter till trygghet i centrum och inte föräldrarnas rätt till sitt barn och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Vi ser upprepade tillfällen där barn omhändertas på grund av sina föräldrars brister i omvårdnad. När en förälder förgriper sig på sitt barn bör det direkt klassas som grovt åsidosättande av föräldraskap och diskvalificera föräldern från sina rättigheter som förälder. Barnets rätt till trygghet bör klassas högre än förälderns rätt till umgänge med sitt barn. Vi hör upprepade vittnesberättelser där barn placeras i ett utrett familjehem för att säkra en trygg uppväxt och där de, trots motstånd från familjehem och barn, tvingas delta i övervakade besök av föräldrarna. Något som river upp sår och skapar ärr hos barnet i fråga. Föräldrars rätt till sitt barn bör aldrig övertrumfa barnets rätt till trygghet. Rädslan från samhället och socialtjänsten för att klippa barnets band till biologiska föräldrar skadar barnets anknytning till sin nya familj och därmed möjligheten till en ny chans till trygghet och att lita på vuxenvärlden. Att som utsatt barn åter tvingas umgås, om så under övervakning, med sin/sina förövare är omänskligt och kräver omgående en strukturell förändring och ändrat tankesätt. Nuvarande syn på föräldraskapet sätter dessutom familjehemmen i en ohållbar situation. Från att ena dagen bygga upp en relation som nya vuxna förebilder och bygga föräldrarollen till att i nästa vara tvungen att följa med barnet till socialkontoret för ett övervakat besök med de personer som är själva anledningen till att barnet är omhändertaget och placerat är helt oacceptabelt. Hur får vi vuxna att ställa upp som ”föräldra-stand-in” om de inte ges förutsättningar för ett tryggt arbete med barnet i centrum? Det är nu hög tid att värdera det sociala arbete dessa familjehem gör och sätta barnets perspektiv och rätt till trygghet samt skydd från de som åsamkat dem skada i centrum.
Ann-Sofie Lifvenhage (M)
Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag