Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2022/23:863 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) Rättspolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en förändring av straffmätningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en förändring av dagens mängdrabatt och en skärpt syn på flerfaldig brottslighet och återfall i brott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återkomma med förslag på hur straffreduktionen avseende individer över 18 år kan tas bort generellt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffen avsevärt för brott kopplade till kriminella uppgörelser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utöka Tullverkets befogenheter och resurser för att minska in- och utförsel av olagligt gods och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nolltolerans mot brott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffen för vissa narkotikabrott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om snabb och adekvat behandling för psykisk ohälsa och neuropsykiatrisk problematik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram ny lagstiftning för att reglera BID-samarbeten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka samverkan mellan stat och kommun i brottsförebyggande syfte och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över kommunernas och statens brottsförebyggande insatser och uppgifter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka polistätheten i Sverige till europeisk standardnivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur vi kan stärka den lokala polisnärvaron i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur flödet från misstanke om brott till avtjänat straff kan effektiviseras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda tiden från att en dom fått laga kraft till dess att straffet börjar avtjänas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka samordningen i det polisiära utredningsarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att flytta vissa arbetsuppgifter från polisen så att myndigheten i högre grad ska ha möjlighet att fokusera på sitt huvuduppdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att ge Arbetsmiljöverket ett brottsutredande uppdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett generellt brottsbeivrande uppdrag för myndigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka samverkan och informationsutbyte mellan polisen och andra myndigheter kring brottsbekämpning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ser över frågan om integritet, brottsbekämpning och informationshantering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över preskriptionstiderna för brott i skärpande riktning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att återinrätta en beredskapspolis och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett resultatrapporteringssystem för polisen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett ökat akademiskt inslag i polisutbildningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre it-system och teknik inom polisen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagstiftningen för att minska antalet direktavskrivningar och förundersökningsbegränsningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra och skärpa det straffrättsliga ansvaret för den som förmår en minderårig att begå brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta Kriminalvården ansvara för den slutna ungdomsvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka förutsättningarna för bevistalan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhör regelmässigt bör dokumenteras genom ljud- och bildupptagning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att brottet skyddande av brottsling ska kunna omfatta fler situationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra Kriminalvårdens arbete kring utslussning och ansvar för att förebygga återfall i brott samt samverkan mellan kriminalvård och socialtjänst vid utslussning efter frihetsberövande påföljd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om intagnas möjlighet till andlig vård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka antalet anstaltsplatser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att avlyssna eller övervaka en dömd kriminell en viss tid även efter frigivning och att ålägga denne att inte vistas i vissa områden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Kriminalvårdens möjlighet att meddela vistelseförbud inom ett visst område för den dömde och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att brottsoffer över hela landet ska ha rätt till stöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förändringar av systemet med kränkningsersättning och skadeståndsersättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge i uppdrag åt regeringen att återkomma med förslag på hur staten kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen när det gäller skadestånd till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även hatbrottsmotiv samt att brott som riktas mot någon inom ramen för hans eller hennes yrkesutövning bör beaktas särskilt inom ramen för den skälighetsbedömning som ska göras vid fastställande av kränkningsersättningens storlek och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om användning av gps vid fångtransporter och permissioner av frihetsberövade och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om agerande avseende brottsofferportal för dem som utsatts för bedrägerier eller it-brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kriminalisera efterförtäring och skärpa straffen för rattfylleri och grovt rattfylleri och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tiden som körkortet återkallas eller villkoras med alkolås bör utökas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en återinförd rätt till målsägandebiträde i överinstans och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en bredare översyn av reglerna om ersättning till rättsliga biträden i brottmål i syfte att åstadkomma en effektiv kostnadskontroll och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett särskilt brott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att preskriptionstiderna för sexualbrott generellt ska ses över och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att maxstraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning bör höjas från sex till tio års fängelse och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja minimistraffet för grov frids- och kvinnofridskränkning till två år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en högre straffskala för sexualbrott som sexköp och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att offer för köp av sexuell tjänst ska tillerkännas brottsofferstatus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bredda kopplerilagstiftningen till att även omfatta uppmuntran till prostitution och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vad som kan göras för att stoppa digitala bordeller som vänder sig till den svenska marknaden, oavsett var sajten är registrerad, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utöka polisens resurser och kunskap för att bedriva spaningsarbete på sexköpssajter samt utöka utredningsresurserna för att motverka människohandel och koppleri och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppsökande arbete online för att identifiera och erbjuda stöd till sexköpsoffer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att betänketidens längd på 30 dagar för offer för människohandel ska ses över för att säkerställa att brottsoffret får tillräcklig tid till återhämtning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förebyggande insatser mot sexuell exploatering i syfte att minska efterfrågan på sexuella tjänster och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det brottsförebyggande arbetet och forskningen om vård och behandling av personer som dömts för sexualbrott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den nationella hjälplinjen som erbjuder stöd till personer som upplever sig ha ett problembeteende kopplat till sin sexualitet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje polisregion ska ha utredare som är specialiserade på prostitution/trafficking, våld i nära relation, sexualbrott och hedersbrott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska finnas tillgång till åklagare året runt i hela landet med specifik kompetens om brott med särskilt utsatta brottsoffer, våld i nära relation, sexualbrott, sexköp/människohandel samt hedersbrott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att både jurist- och nämndemannadomare som dömer i sexualbrottsmål ska ha genomgått särskild utbildning om sexualbrott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att domare och nämndemän ska genomgå utbildning om våld i nära relation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad stabilitet i finansieringen av verksamheter som erbjuder stöd och skydd till offer för prostitution och människohandel samt att offren, oavsett var de befinner sig i landet, ska ha rätt till stöd och vård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av platser på HVB-hem för offer för sexköp och människohandel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagregleringen av trakasserier på privat mark samt möjligheten att skärpa straffen för djurrättsrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utredare med särskild kompetens rörande brottslig djurrättsaktivism och att sådan aktivism ska klassificeras som extremism och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en brottskod för djurrättsrelaterade brott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över polisens resurser för att bekämpa brott relaterade till djurrättsaktivism och extremism och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagstiftningen om grovt hemfridsbrott och olaga intrång även bör inkludera kränkningar bland kvalifikationsgrunderna för grovt brott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en kriminalisering av jaktsabotage och hindrande av jakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om företagsrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla för vårdinrättningar att installera kameraövervakning för att trygga vård- och sjukhuspersonal och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bortseende från asperationsprincipen för övergrepp i rättssak och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt vittnesskydd och om att se över reglerna för vem som kan få vittnesskydd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell handlingsplan mot mutor och korruption och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en oberoende antikorruptionsmyndighet och om högre krav i antikorruptionslagstiftningen på myndigheternas antikorruptionsstrategier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa skarpare krav för demonstrationstillstånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förebyggande åtgärder mot radikalisering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om effektivare regler och kontroller för att förhindra att offentliga medel går till organisationer som motarbetar den liberala demokratin, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa terrorism genom ökad samverkan inom EU och tillkännager detta för regeringen. Motivering Statens mest grundläggande ansvar är att skydda enskildas liv, frihet och personliga säkerhet. I detta ansvar ligger att vidta åtgärder för att se till att förebygga och förhindra brott, men också att tillgodose en effektiv lagföring vid brott. Ytterst handlar det också om att skydda och värna demokratin och de demokratiska institutionerna och att upp ­ rätthålla vår grundlag. Ett välfungerande rättssamhälle sträcker sig dock bortom frågan om brott och straff och handlar i hög grad om känslan av trygghet. Att känna att man är trygg oavsett var i Sverige man bor och oavsett vem man är. Om att inte utsättas för angrepp, men också om en allmän tillit. En sådan känsla kan inte åstadkommas genom enkla punktåtgärder utan förutsätter ett mer långsiktigt perspektiv som också slår vakt om likvärdighet, rättssäkerhet och integritet. I denna motion redovisas Centerpartiets övergripande förslag på det rättspolitiska området. Gängkriminalitet, utsatta områden och organiserad brottslighet De tvärpolitiska samtal som hölls under hösten 2019 för att gemensamt hitta lösningar på det växande problemet med gängkriminalitet och organiserad brottslighet var konstruktiva. Många av de förslag som Centerpartiet har fört fram under lång tid, återfinns i det 34-punktsprogram mot gängkriminalitet som föddes ur de tvärpolitiska samtalen. Tyvärr har åtgärderna dröjt så länge att problemen med gängkriminalitet och organiserad brottslighet har tillåtits att växa på ett i det närmaste okontrollerat sätt. Idag bor mer än 600 000 personer i något av de runt 60 utsatta områden som finns runt om i Sverige. Cirka 20 av dessa områden anses som särskilt utsatta. Polisen har där, enligt myndighetens egen beskrivning, svårt eller nästan omöjligt att fullfölja sitt uppdrag. På vissa ställen har kriminella gäng tagit makten och påverkar samhället och vanliga skötsamma invånare på ett förödande sätt. Statistiskt sett vet vi att den som döms för ett allvarligt våldsbrott mot en annan människa vanligen är en återfallsförbrytare. Centerpartiet vill därför att samhället markerar mot upprepad brottslighet på ett skarpare sätt. Det måste på ett tydligare sätt än idag speglas i lagstiftningen att det är särskilt allvarligt med upprepad brottslighet. Vi vill därför att straffet för den som döms för flera brott i en och samma rättegång ska skärpas. Vi vill slopa dagens form av mängdrabatt och ersätta den med ett nytt system där utgångspunkten bör vara att flera brott än det grövsta ska tillräknas en större del av straffvärdet vid straffmätningen. I en sådan översyn av påföljdssystemet menar vi även att det vore lämpligt att avskaffa den så kallade ungdomsrabatten för alla över 18 år, så att dessa bedöms som vuxna inom ramen för en rättsprocess. Centerpartiet vill också se över möjligheterna att skärpa straffen avsevärt för brott kopplade till organiserad brottslighet. Riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om att se över förutsättningarna för straffskärpning i de fall gärningen utförts som ett led i organiserad brottslighet. Vi emotser nu att regeringen inom kort kommer att återkomma med ett förslag om detta till riksdagen. Tullverkets befogenheter måste utökas och resurserna för att minska in- och utförsel av olagligt gods ses över. Myndighetssamarbetet kring brottsbekämpning måste också stärkas för att även upptäcka exempelvis bidragsbrott. Även småbrott och vardagsbrottslighet måste beivras med kraft. Centerpartiet vill därför införa nolltolerans mot småbrott, så att även dessa utreds och att skyldiga till dessa så långt det är möjligt kan lagföras. Ett kriminellt liv börjar sällan med rån eller mord utan med mindre allvarlig brottslighet. Att inte stöta på motstånd vid sådan mindre allvarlig brottslighet kan resultera i en fortsatt kriminell karriär. Därför är det viktigt att även mindre allvarliga brott bemöts med en snabb, tydlig och tidig reaktion. Utöver detta är det också viktigt för att upprätthålla förtroende för polisen och de rättsvårdande myndigheterna och för rättsstaten generellt, att även mindre allvarlig brottslighet utreds och bestraffas. Den organiserade narkotikahandeln, där olika gänggrupperingar kontrollerar narkotikaförsäljningen i olika områden, bidrar också på ett påtagligt sätt både till våld och till ekonomiskt välstånd för den organiserade brottsligheten. Att bekämpa narkotikahandeln är därför en viktig del för att stoppa den negativa utvecklingen i utsatta områden. Insatserna måste riktas mot de personer som organiserar handeln, inte mot enskilda missbrukare som istället bör ges bättre stöd att komma ur sitt missbruk. Riksdagen har lämnat ett tillkännagivande till regeringen vad gäller att skärpa straffen för att överlåta narkotika till andra. Centerpartiet vill att regeringen skyndsamt lägger fram ett förslag vad gäller detta. Utöver att säkerställa att våldsverkare och kriminella inte får fritt spelrum så måste samhället säkerställa att personer med risk att utveckla ett våldsamt beteende eller kriminalitet erbjuds en verklig möjlighet att välja en annan livsstil. En bra skola som erbjuder goda framtidsförutsättningar är med stor säkerhet den långsiktigt viktigaste åtgärden för att motverka gängkriminalitet och utanförskap. Det är inte acceptabelt att en så stor andel elever lämnar grundskolan utan godkända betyg och därför i praktiken redan som 15-åringar kan uppleva sig stå utan framtid. Samhället måste säkerställa att alla elever lämnar grundskolan rustade att kunna ta sig vidare mot självförsörjning. Möjlighet att få snabb och adekvat behandling för psykisk ohälsa och neuro ­ psykiatrisk problematik har också stor betydelse för att inte hamna i våldssituationer, kriminalitet eller drogmissbruk. Tidiga stödinsatser till barn och familjer i riskzon, samt möjlighet för socialtjänsten att kunna ingripa med insatser på ett tidigare stadium än idag, är av avgörande betydelse. Socialtjänsten arbetar idag nästan uteslutande med frivilliga insatser om inte situationen är så allvarlig att exempelvis tvångsvård kommer på fråga. Centerpartiet anser att detta måste ändras så att socialtjänsten har möjlighet att redan på ett tidigt stadium kunna besluta om insatser som inte är av frivillig karaktär. Det framgår att många av de förebyggande åtgärderna för att motverka kriminalitet och våld rör kommunal verksamhet. Kommuner har möjlighet att involvera lokala aktörer som fastighetsägare och näringslivsföreträdare. Kommunerna har också möjlighet att säkerställa ett förebyggande arbete i skolorna gällande attityder till våld, och anlägga ett trygghetsperspektiv i framtagandet av detaljplaner. Centerpartiet anser att kommunerna i högre grad borde använda sig av BID-samarbeten (Business Improvement Districts), en internationellt etablerad metod för samverkan mellan privat och offentlig sektor, för att motverka kriminalitet och våld. En utredning bör tillsättas som tittar närmare på hur lagstiftningen bör ändras för att möjliggöra fler och bättre fungerande BID-områden. Falkagård i Falkenberg är ett område som tagits bort från polisens lista över utsatta områden. Genom att vända skolor med dåliga resultat, satsa på civilsamhället för att erbjuda omfattande och meningsfulla fritidsaktiviteter, avsätta resurser för uppsökande verksamhet, samt arbeta aktivt med stadsutveckling för att skapa en tryggare och säkrare miljö för de boende men också för myndigheter och blåljuspersonal att arbeta i, har man lyckats vända utvecklingen. Centerpartiet vill se över möjligheterna att göra överenskommelser mellan staten och ett antal kommuner om att gå in med långsiktiga åtgärder i utsatta områden för att vända utvecklingen på fler ställen runt om i Sverige. Som framgår av det ovan anförda, anser Centerpartiet att kommunerna har en av ­ görande roll i det brottsförebyggande arbetet. Vi anser därför att en utredning ska tillsättas som ser över kommunernas ansvar i det brottsförebyggande arbetet och föreslår hur detta ansvar ska tydliggöras. Det finns också uppgifter som idag ligger på kommunerna, inte minst den kommunala socialtjänsten, som kan behöva överföras till staten. Ansvarsfördelning och insatser behöver exempelvis diskuteras när det gäller ungdomar som på grund av eget beteende är föremål för återkommande omhänder ­ taganden enligt lagen om vård av unga, eller unga som uppvisar ett grovt kriminellt beteende men ännu inte är straffmyndiga. Dessa ungdomar kan i högre grad behöva bemötas med rehabiliteringsåtgärder som används för kriminella än med traditionella socialtjänstinsatser. En ny enhet för unga som begår allvarliga brott skulle därmed kunna inrättas hos Kriminalvården. En genomlysning behöver göras av vilka insatser som är verkningsfulla och vem som ska bära huvudmannaskapet för de olika insatserna. Polisen, rättsväsendet och det brottsutredande arbetet Sverige behöver en stark och effektiv polismyndighet och ett välfungerande rätts ­ väsende med god kapacitet. Polismyndigheten har länge gett uttryck för ett ansträngt läge. Antalet poliser måste utökas ytterligare för att motsvara den genomsnittliga polistäthet som gäller i övriga Europa. En effektiv och närvarande polis är en förut ­ sättning för ett väl fungerande rättssamhälle. Dessutom måste polisnärvaron i hela landet återupprättas, för att alla ska känna trygghet, oavsett om de bor i någon av våra större städer eller på landsbygden. Polisens resurser ska används på ett effektivt sätt. Det handlar om att polisen ska ägna sig åt rätt saker, men också att arbetet ska organiseras kostnadseffektivt och att flödet från misstanke om brott till avtjänat straff kan effektiviseras . Exempelvis ska brottsutredningar som rör en och samma gärningsman eller liga hanteras samordnat. Det bör även vara möjligt att samordna utredningsarbetet utifrån brottsmönster, exempelvis om en lantbrukare misstänks vara utsatt för upprepad brottslig djurrättsaktivism, eller en kvinna misstänks vara utsatt för fridskränkande beteende av en tidigare partners hela familj. För ofta visar det sig att dömda kriminella som går fria i väntan på att börja avtjäna sitt straff begår nya brott. Detta är ett stort problem, inte minst för rättsstatens för ­ troende. Det bör därför utredas hur tiden kan kortas mellan det att en dom träder i laga kraft och det att verkställighet påbörjas. Poliser måste också ha möjlighet att fokusera på sitt huvuduppdrag i form av det brottsbekämpande arbetet. Det finns uppgifter som idag utförs av polisen som istället hade kunnat utföras av andra huvudmän. Ett exempel på detta är transportverksamheten som trots vissa ändringar fortfarande i hög grad tynger polisen. Även omhänder ­ taganden av personer med psykisk ohälsa och omhändertaganden av berusade personer tar mycket tid i anspråk av polisen trots att det inte handlar om ett brottsbekämpande arbete. Det finns anledning att se över om inte delar av dessa uppgifter, i likhet med exempelvis tillståndsärenden, rimligen kan hanteras av andra huvudmän. I vissa fall kan andra myndigheter på ett bättre sätt bistå Polismyndigheten i det brottsbeivrande arbetet. Exempelvis bör Arbetsmiljöverket ges större befogenhet att vidta inledande utredningsåtgärder i de fall de träffar på situationer med misstänkt människohandel. Det finns anledning att även se över samverkan mellan polisen och andra myndigheter. Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet visar exempelvis på brister i uppföljningen och styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Centerpartiet anser att det även i övrigt finns utrymme för ytterligare förbättringar av det samordnade arbetet och i informationsutbytet mellan myndigheter i brottsbekämpande syfte. Varje statlig myndighet bör rimligen också ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag i sin verksamhet och uppmärksamma brottsutredande myndigheter vid misstanke om brott. Ökat informationsutbyte mellan myndigheter och utvecklingen på teknik- och informationsområdet aktualiserar samtidigt frågan om integritet. Integritetskänslig information måste hanteras rättssäkert och med respekt för den enskildes rätt till privatliv. Det är en svår uppgift för en rättsstat att slå vakt om den enskildes rätts ­ säkerhet och integritet och samtidigt värna säkerhet och motverka hot och brott. Regeringen bör därför tillsätta en utredning för att närmare utreda frågan om integritet, brottsbekämpning och informationshantering, med syfte att skapa ett modernt, rätts ­ säkert och ändamålsenligt regelverk. Preskriptionstiderna för brott bör ses över i skärpande riktning. Såväl tekniska framsteg som en allmänt ändrad syn på preskription av brott påkallar behovet av en förändring av preskriptionstiderna. En statlig utredning har också tillsatts med detta uppdrag. En utredning är nu färdigställd och vi ser fram emot att regeringen lägger förslag på riksdagens bord inom kort. Centerpartiet anser också att det behövs en beredskapspolis som kan utgöra en förstärkning av Polismyndighetens ordinarie personal vid inträffade eller riskerade allvarliga störningar på samhället ur ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Försvars ­ beredningen har också understrukit behovet av en beredskapspolis. En utredning bör därför tillsättas om inrättandet av en beredskapspolis som förstärkningsresurs. Polisen kan idag till följd av bristande resultatrapporteringssystem inte mäta sina mål på ett tydligt sätt. Det är svårt att bedriva en effektiv polisverksamhet utan att sätta upp tydliga och mätbara mål för verksamheten. Verksamheten måste kunna följas upp och utvärderas både kvantitativt och kvalitativt. I andra länder har man lyckats pressa tillbaka brottsligheten ordentligt genom tydlighet och uppföljning. Ett exempel är Compstat som ökat effektiviteten hos polisen i New York och som bygger på fyra hörnstenar: aktuell och korrekt insamling, effektiv teknik, flexibelt och snabbt utnyttjande av resurser och kontinuerlig resultatuppföljning. Tillgång till ständigt aktuell statistik kring var brott begås gör att polisledningen kan ställa krav på precisa och snabba ingripanden och fördela resurserna på ett bättre sätt. Centerpartiet anser att det akademiska inslaget i polisutbildningen måste öka. Vi står bakom Polisförbundets idé om att förlänga polisutbildningen med ett halvår och lägga in en c-uppsats i utbildningen. Sverige har en skicklig poliskår som kan sitt yrke, men den brottsbekämpande förmågan skulle kunna höjas ytterligare genom ett ökat veten ­ skapligt anslag. Centerpartiet vill också att regeringen tillser att polisen har tillgång till bättre IT-system och teknik och att de har rätt verktyg för att bekämpa brott. Polisen bör även ha tillgång till exempelvis modern skyddsutrustning och kroppsburna kameror, men även fler mobila kontor för ökad polisiär närvaro på landsbygden och mindre orter. Lokal polisnärvaro har stor betydelse för tilltron till rättssamhället och känslan av trygghet. Rimlig utryckningstid vid allvarliga brott är både en rättighet för brottsoffret och en förutsättning för effektiv brottsuppklarning. Det ska vara tryggt att leva och bo i hela Sverige. Fler uppklarade brott och effektivare utredningsarbete Centerpartiet vill att fler brott ska utredas och klaras upp. Det finns idag flera möjligheter att på förhand avsluta eller besluta att inte inleda en brottsutredning. Direktavskrivning innebär att polisen skriver av ärendet och inte inleder någon förundersökning. Förundersökningsbegränsning innebär att brottsutredningen begränsas till att endast omfatta vissa brott. Det är inte rimligt att en så stor andel av alla brotts ­ utredningar idag läggs ned i förtid. Möjligheterna till direktavskrivning, förunder ­ sökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse bör därför begränsas, särskilt i fall där det finns ett tydligt brottsofferintresse. Sverige har i flera sammanhang kritiserats internationellt för långa häktningstider och det stora antalet häktade med restriktioner. Det är angeläget att komma till rätta med detta. En häktad person anses i lagens mening alltjämt vara oskyldig. Det frihets ­ berövade tillståndet som häktning utgör är därmed en mycket ingripande åtgärd mot den enskilde. Staten har därmed ett ansvar att säkerställa att det brottsutredande arbetet effektiviseras och att de brottsbekämpande myndigheterna har de utredningsresurser som krävs för att snabbt och effektivt utreda misstänkta brott och hålla nere häktningstider och behovet av restriktioner. Unga som begår brott Unga är överrepresenterade i statistiken över misstänkta och lagförda. Enligt Brå står personer i åldern 15–20 år för ca 20 procent av det totala antalet brottsmisstänkta. Många grova och allvarliga brott utförs också av personer i denna ålderskategori. Polisen konstaterade redan i en rapport från år 2018 att det behövs nya lösningar för de unga lagöverträdare som ställer sig helt utanför samhällets spelregler. Den påföljd som främst kommer i fråga idag för unga som döms för grov brottslighet är sluten ung ­ domsvård. Maxtiden för sluten ungdomsvård är fyra år. Hösten 2020 verkställde totalt 67 unga sluten ungdomsvård och av dem var hela 45 stycken över 18 år. Det handlar alltså ofta om unga vuxna som gjort sig skyldiga till mycket allvarlig och grov brottslighet. Den slutna ungdomsvården måste utformas med hänsyn till detta. Det straffrättsliga ansvaret för att förmå en minderårig att begå brott måste skärpas och göras tydligare. Det ska inte vara en framkomlig väg att utnyttja en ung person för att begå brott. Dels för att brottet i sig naturligtvis är förkastligt, men också för att ett sådant förfarande leder in en ung människa i kriminalitet. Det finns skäl att se över i vilken mån det är lämpligt att flytta över huvudmanna ­ skapet för den slutna ungdomsvården till Kriminalvården, givet deras erfarenhet och särskilt anpassade behandlingsprogram avseende individer med relativt grova kriminella beteenden. En sådan överflyttning måste dock göras varsamt och dessutom ska barn aldrig sitta tillsammans med andra vuxna. Centerpartiet ser också positivt på att riksdagen, efter skärpande skrivningar på Centerpartiets initiativ, beslutade införa den nya påföljden ungdomsövervakning. Centerpartiet anser dock alltjämt att det i någon mån är oklart vad som ska gälla i de fall den unge missköter ungdomsövervakningen och att detta borde förtydligas. Bevistalan blir aktuell i de fall den som misstänks för gärningen är under 15 år och därmed inte straffmyndig. Då genomförs ingen förundersökning och inget åtal väcks. Genom en bevistalan blir det ändå möjligt att utreda vad som hänt och vem som ligger bakom gärningen. Idag väcks bevistalan bara på begäran av socialnämnden, Social ­ styrelsen eller barnets vårdnadshavare. För att bevistalan ska väckas ska den åklagare som handlägger begäran också göra bedömningen att en bevistalan krävs ur allmän synpunkt. Centerpartiet har länge ansett att det ska vara möjligt för åklagaren att fatta ett eget beslut om att väcka bevistalan, utan att någon begäran om detta framställs. Enligt vår mening bör bevistalan regelmässigt också väckas i de fall det handlar om dödligt våld eller grova sexualbrott. Detta av respekt för brottsoffret som har ett berättigat intresse av att få händelsen utredd, men också med hänsyn till att även den unge som misstänks för gärningen kan ha ett starkt intresse av en utredning för att rentvå sitt namn från felaktiga anklagelser. Centerpartiet emotser att regeringen lägger fram ett förslag till riksdagen som innebär att det blir lättare att väcka bevistalan och att sådan talan väcks regelmässigt vid allvarligare gärningar. Det finns ett generellt behov av att modernisera och anpassa svensk processrätt till den tekniska utvecklingen. Det finns också anledning att använda tillgänglig teknik när så är möjligt, exempelvis att mer regelmässigt dokumentera polisförhör även med ljud- och bildupptagning. Då brottmålsprocessen är av avgörande betydelse för den som står tilltalad är det dock av största vikt att de förändringar som görs av processen inte minskar rättssäkerheten. Centerpartiet anser att polisförhör regelmässigt ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning. Tystnadskulturen har dessvärre spritt sig och polisens tillgång till vittnen är avgörande för att utredningar ska kunna få bra resultat. Ofta har polisen nytta av att vittnen berättar fritt om sådant som de är osäkra på eller bara antar, samtidigt som det kan försvåra utredningsarbetet med vittnen som ljuger eller vilseleder polisen under förundersökningsarbetet, till exempel för att skydda andra personer. Brottet skyddande av brottsling borde även omfatta sådana situationer där någon, till förmån för den som är misstänkt eller dömd för ett brott, under polisförhör eller på annat sätt under brottsutredning lämnar falska uppgifter som kan påverka bevisläget. Kriminalvård, häktning, fängelse och möjligheterna att lämna ett kriminellt liv Kriminalvården har en viktig roll i att stärka arbetet med att förebygga återfall i brott. Det gäller både yngre och äldre brottslingar. Kriminalvårdens nuvarande arbete med att förstärka dömdas möjlighet att under verkställigheten på olika sätt knyta an till arbets ­ marknaden och att slussas ut på ett bra sätt måste förbättras. Samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten måste förbättras kring insatser i samband med frigivning för att stödja den enskilde i återanpassning. Likaså måste arbetet för att förhindra att skulder uppstår för den intagne under häktnings- och verkställighetstiden förbättras. Alltför många intagna beskriver hur enklare praktiska problem som obetalda räkningar eller försening med hyran under häktnings- och verkställighetstiden ofta får allvarliga konsekvenser som försvårar anpassningen och utslussningen i samhället. Detta är inte rimligt och måste motverkas. Alla intagna har rätt att utöva sin religion i anstalt eller häkte, oavsett vilken tro man bekänner sig till. Sveriges kristna råd utvecklar och samordnar den andliga vården vid anstalter och häkten på uppdrag av Kriminalvården. Inom kriminalvården finns därmed 180 präster, pastorer och diakoner, samt ett tiotal imamer, med tystnadsplikt som har i uppdrag att möta de intagnas behov av personliga samtal, ordna gudstjänster och väg ­ leda i etiska och existentiella frågor. Denna del av verksamheten riskerar dock att undermineras av den platsbrist som nu pressar kriminalvården. Ett tydligt exempel på detta är den plötsliga nedläggningen av klostret på Kumlaanstalten 2018. Klostret hade vid nedstängningen i 17 år tillhandahållit värdefulla retreater för livstidsdömda och långtidsdömda med målet att hitta hem till sig själv genom tystnad, avskildhet, Bibelns texter, enskilda samtal med vägledare, avspänning och meditation, riter och symbol ­ handlingar. Centerpartiet vill att den andliga vården inom kriminalvården ska stärkas, inte nedmonteras. Överbelagda anstalter är ett stort problem. Brist på fängelseplatser leder till stora påfrestningar både för de intagna och för personalen och påverkar det återfallsföre ­ byggande arbetet negativt. Under covid-19-pandemin har allvaret i situationen med platsbrist och överbeläggning framträtt tydligt. Utbyggnaden av anstalter borde ha påbörjats och drivits långt kraftfullare än vad som skett hittills. Regeringen måste ta sitt ansvar för att snabbt komma till rätta med situationen. Platsbrist får aldrig vara en anledning att ge avkall på allmän säkerhet, eller kvaliteten på den vård som Kriminal ­ vården ska tillhandahålla. Det bör vidare utredas i vilken mån så kallade restriktionsdomar kan införas. Sådana domar skulle kunna innebära att en dömd kriminell under en tid efter det att ett fängelsestraff avtjänas underkastas vissa kontroller, övervakning samt att ej vistas i vissa områden. En förutsättning för Kriminalvården att meddela vistelseförbud inom visst geografiskt område bör vidare övervägas, exempelvis i samband med verk ­ ställighet genom så kallad fotboja. Brottsofferperspektivet Centerpartiet vill att brottsofferperspektivet i rättsväsendet stärks. Det är viktigt att samhället tydligt signalerar att man ser allvaret i det brott som har begåtts och den kränkning som brottsoffret har utsatts för. Samhället måste därför markera kraftfullare mot grova brott. Centerpartiet har därför under lång tid drivit på för skärpta straff för exempelvis sexualbrott, brott mot barn, mord och andra grova våldsbrott. Vi har fått igenom ett antal av våra krav, men vill även fortsättningsvis att minimistraffet höjs och att straffskalan ses över för vissa grova brott. Det är angeläget att såväl den som drabbas som samhället i stort upplever att straffet står i rimlig proportion till gärningen. De personer som drabbats av brott måste bemötas med respekt och professionalitet och få stöd i att kunna gå vidare. Information och ett professionellt bemötande ökar inte bara tryggheten utan kan också förhindra att brottsoffret utsätts för ytterligare brott. Alla brottsoffer har rätt att få del av ett bra och professionellt stöd, oavsett var i landet hen bor. Att det exempelvis finns utredare med särskild kompetens för barnförhör ska inte vara beroende av var i landet man bor. Det är otillfredsställande att brottsoffer själva ska behöva utkräva skadestånd av förövare. Centerpartiet vill därför att systemet med såväl kränkningsersättning som skadeståndsersättning ses över. Bland annat skulle en sådan översyn kunna utreda i vilken mån staten eller myndigheter kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen från den dömde till den brottsdrabbade. Vidare bör även hatbrottsmotiv eller det att ett brott riktats mot någon inom ramen för deras yrkesutövning vara sådana faktorer som medför större kränkningsersättning i samband med dom. Centerpartiet anser också att närstående till en person som blivit våldsdödad ska kunna vara berättigade till kränkningsersättning för den upprördhet, sorg och kränkning av sinnesfriden som kan följa när en nära anhörig har dödats genom brott. Det har tidigare diskuterats om kränkningsersättning till anhöriga är förenligt med allmänna skadeståndsrättsliga principer. I Norge finns sedan länge en bestämmelse som ger vissa närstående till den avlidne rätt till kränkningsersättning om gärningsmannen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet orsakat dödsfallet. Den norska skadeståndsrätten kan inte rimligen skilja sig alltför mycket från den svenska. Centerpartiet anser därför att möjligheten att införa en bestämmelse i skadeståndslagen som ger anhöriga till vålds ­ dödade rätt till kränkningsersättning bör utredas. Personer som drabbats av grova våldsbrott, eller anhöriga till våldsdödade, bör utöver information också erbjudas stöd när en gärningsperson får permissioner eller friges. För att öka känslan av trygghet för brottsoffer och anhöriga, samt för att mot ­ verka spontana rymningar, bör gps-sändare och transporter av frihetsberövade användas vid fler permissioner än vad som är fallet idag. Riksdagen uppmanade regeringen redan 2016 att inrätta en brottsofferportal för personer som utsätts för id-kapningar eller bedrägerier. Förutom att få samlad information borde den drabbade också kunna spärra sina identitetsuppgifter på ett och samma ställe. Centerpartiet uppmanar regeringen att skyndsamt inrätta en sådan portal. Det är särskilt viktigt då internetbaserade bedrägerier och id-kapningar av olika slag inte visar några tecken på att avta och kan orsaka stora svårigheter för den som blir drabbad. Det händer att gärningsmän undkommer straff för rattfylleri genom att påstå att de intog alkohol först efter olyckstillfället. Centerpartiet anser att detta är problematiskt och vill därför ha en översyn av lagen för att se om en kriminalisering av efterförtäring skulle vara möjlig. Vi anser också att man bör se över om tiden som körkortet återkallas eller villkoras med alkolås ska utökas. Ersättning till rättsliga biträden är en utgiftspost som ökat markant de senaste åren. År 2018 trädde en lagändring i kraft, som Centerpartiet stod bakom, och som innebar mer restriktiva regler för förordnande av målsägandebiträde i överrätt. Förändringen kom sig av att överrättsprocessen reformerades. Målsägandebiträdets funktion vid en huvudförhandling i överrätt ansågs därmed många gånger begränsad. Mot den bakgrunden beslutades att målsägandebiträdet som huvudregel bara ska vara förordnad till dess att tiden för att överklaga tingsrättens dom i målet hade löpt ut. Från denna huvudregel finns undantag som innebär att målsäganden har rätt till målsägandebiträde även i överrätt om vissa förutsättningar föreligger och målsäganden har behov av det. Under senare tid har det kommit signaler som tyder på att lagen kan ha fått alltför långtgående konsekvenser. Ett målsägandebiträde fyller många gånger en viktig funktion för målsäganden, inte minst i mål om sexualbrott, våld i nära relation eller hedersrelaterad brottslighet. Centerpartiet vill därför återgå till den lagstiftning som gällde innan ändringen 2018. Dessutom bör en utredning se över reglerna avseende ersättning till rättsliga biträden i syfte att åstadkomma en effektiv kostnadskontroll. Barn är en särskilt utsatt grupp och därmed särskilt skyddsvärda. Enligt Rädda Barnen lever omkring 200 000 barn i Sverige med våld som en del av sin vardag. Centerpartiet har sedan ett tiotal år tillbaka drivit frågan om att barn som bevittnar våld i nära relation ska anses som brottsoffer även i straffrättslig mening. Det är bra att det nu pågår arbete med att införa en sådan straffrättslig bestämmelse. Vi anser dock att benämningen barnfridskränkningsbrott borde vara förbehållen en sådan situation där någon upprepat begår vålds- och fridskränkningar mot ett närstående barn. Denna typ av brott mot barn är inte straffbelagd idag. Även om det i många fall kanske kan visas att den misstänkte vid upprepade tillfällen exempelvis misshandlat eller ofredat barnet så tar dagens lagstiftning inte hänsyn till den särskilda utsatthet som den systematiska kränkningen för med sig. Centerpartiet anser att detta är en brist och vill därför införa ett särskilt brott för återkommande och systematiska vålds- eller fridskränkningar av ett närstående barn. Påföljden för ett sådant brott bör också vara hårdare än för andra fridskränkningsbrott eftersom barn är än mer utlämnade till en närstående förövare än vad en vuxen person som utsätts för fridskränkningsbrott är. Centerpartiets politik avseende brott mot barn utvecklas vidare i kommittémotionen När barn blir brottsoffer. Sexualbrott Offer för sexualbrott tvekar ofta att anmäla och ibland kan det också ta lång tid att samla mod innan man vågar och orkar fullfölja en anmälan i ett sexualbrott. Preskriptions ­ tiderna kan därmed förhindra brottsoffers möjlighet till upprättelse och en fällande dom. Under det senaste året har preskriptionstiden tagits bort för vissa sexualbrott mot barn. Det är bra. Centerpartiet anser dock att även sexuellt utnyttjande av barn bör omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid. Det finns också anledning att mer generellt se över preskriptionstiderna för sexualbrott. I takt med att tekniken utvecklas ökar möjligheterna att lösa brott efter lång tid. DNA-tekniken gör det möjligt att lösa brott som man tidigare har misslyckats med att utreda. Det är bland annat mot denna bakgrund det numera finns skäl att förlänga preskriptionstiderna för sexualbrott. Centerpartiet anser att varje människa har en ovillkorlig rätt att själv bestämma över sin sexualitet och sitt sexuella umgänge, samt att sex alltid ska bygga på frivillighet. Sexualbrotten är till sin natur särskilt integritetskränkande. Det är viktigt att straff ­ satserna för sexualbrott speglar detta på ett rättvisande sätt. Den senaste mandatperioden har Centerpartiet varit med och höjda straffsatser för flera sexualbrott. Vi är dock inte nöjda. Vi vill att straffet för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning justeras så att minimistraffet höjs från ett till två år samt så att maxstraffet bestäms till sex istället för tio år. Centerpartiet vill skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse. Vi vill också höja straffmaximum för köp av sexuell tjänst för att utöka preskriptionstiden. Personer som säljer sexuella tjänster är ofta traumatiserade och sargade och kan därmed ha svårt att exempelvis i samband med att man lämnar ett liv i prostitution, inom ramen för nuvarande preskriptionstid, orka anmäla brott. Preskriptions ­ tiden bör därför utvidgas genom höjt maxstraff. Köp av sexuell tjänst är idag enligt praxis ett brott mot allmän ordning. Ett sexköps ­ offer kan vara målsägande i ett mål om köp av sexuell tjänst, men detta förekommer i praktiken inte utan enligt praxis definieras sexköpsoffret som ett vittne och saknar därmed rättigheter och status som brottsoffer. Centerpartiet anser att detta bör ändras. Den belgiska kopplerilagstiftningen är mer långtgående än den svenska och innebär att även den som försöker locka in personer i prostitution gör sig skyldig till koppleri. Den belgiska lagen förbjuder därmed även uppmuntran till prostitution. Svensk kopplerilagstiftning kräver att det sker ett faktiskt främjande eller utnyttjande i ett specifikt fall för att kunna döma för koppleri. En mer allmän uppmaning som inte riktar sig till en specifik person, faller därmed utanför det straffbara området. Vi vill se en översyn av detta för att i fler fall kunna utdöma straff för koppleri. Det finns anledning att närmare utreda förutsättningarna att stoppa såväl sugar ­ dejtingsajter som sexköpssajter/annonssidor om prostitution genom att vidareutveckla lagstiftningen rörande koppleri. Det är redan idag kriminaliserat att främja att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning (6 kap. 12 § BrB). På samma sätt som att den som upplåter en lägenhet för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning kan dömas för koppleri, borde även den som tillhandahåller en domän eller digital tjänst där sådan verksamhet förekommer kunna dömas. Då internet suddar ut gränserna för tid och rum bör det också vara möjligt att definiera att brottet sker i Sverige givet att den digitala tjänsten vänder sig till den svenska marknaden, oavsett var i världen exempelvis en server befinner sig. Centerpartiet anser att det är angeläget att det brottsbeivrande arbetet fungerar på ett ändamålsenligt sätt även i ett digitalt tidevarv. Vi vill därför att det tillsätts en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordeller som vänder sig till den svenska marknaden och där kvinnor och barn säljs. Utredningen ska även se över möjligheterna att sätta stopp för detta oavsett var sajten är registrerad. Brottet köp av sexuell tjänst upptäcks sällan om ett aktivt spaningsarbete inte sker. Centerpartiet vill öka pressen på de som exploaterar andra människor sexuellt och vill därför att polisen ska kunna utöka sitt spaningsarbete på sexköpssajter. Polisen måste ha resurser och kunskap för att bedriva spaningsarbete på sexköpssajter för att kunna motverka människohandel och koppleri. För att kunna identifiera och erbjuda stöd till sexköpsoffer är uppsökande arbete online också av stor vikt. Vi anser också att betänke ­ tidens längd på 30 dagar för offer för människohandel ska ses över för att säkerställa att brottsoffret får tillräcklig tid till återhämtning. Det är angeläget att motverka ökningen av sexualbrott. Kriminalisering och straff gör inte brottet ogjort. Det är därför angeläget att stärka det brottsförebyggande arbetet och forskningen om vård och behandling av personer som dömts för sexualbrott. Vidare är det angeläget att långsiktigt säkra den nationella hjälplinjen som erbjuder stöd till personer som upplever sig ha ett problembeteende kopplat till sin sexualitet. Centerpartiet har länge drivit frågan om att brottsoffer för sexualbrott ska ha rätt till särskilt anpassat stöd och att detta måste finnas i hela landet. Partiet har i linje med detta fört fram krav på att det i varje polisregion ska finnas utredare som är specialiserade på prostitution/trafficking, våld i nära relation, sexualbrott och hedersbrott. Vi anser också att det vid varje åklagarkammare alltid ska finnas tillgång till åklagare med särskild kompetens kring den här typen av brott. Detta eftersom den som utreder den här typen av brottslighet behöver vara väl förtrogen med brottslighetens speciella karaktär och brottsoffrens behov av särskilt stöd. Är brottsoffret dessutom minderårig är behovet av adekvat stöd ännu större. Även de som dömer i sexualbrottsmål bör vara väl förtrogna med de särdrag som karaktäriserar dessa brott. Domare (även nämndemannadomare) bör därför genomgå särskild utbildning om sexualbrott för att få döma i denna typ av mål. Verksamheter som erbjuder stöd och skydd till offer för prostitution har ofta svårt att planera sin verksamhet då stabiliteten i de stöd de får varierar. Centerpartiet vill att stöden ses över och att dessa organisationer får tillgång till ett stabilt och långsiktigt stöd så att de kan få möjlighet att hjälpa så många offer som möjligt ur den svåra situation de ofta befinner sig i. Vi vill också att offren, oavsett var de befinner sig i landet, ska ha rätt till stöd och vård. De som utsatts för kommersiell sexuell exploatering behöver ofta hjälp och stöd, men bristen på platser på HVB-hem gör att de lätt blir utan hjälp. Centerpartiet vill se över antalet platser på dessa hem och förbättra situationen för de som utsatts så att dessa ska kunna få hjälp och stöd. Brott mot näringsidkare Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna utsätts idag allt oftare för brott och trakasserier av extremistiska djurrättsaktivister. Det handlar om brott av många olika slag, från skadegörelse, ofredande och olaga intrång till olaga hot och misshandel, där det bakomliggande motivet utgörs av en våldsbejakande extremistisk djurrättsaktivism. Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna måste kunna bedriva sin verksamhet utan att utsättas för brott. Tidigare drabbades främst pälsdjursuppfödare, forskningsanläggningar och slakterier, men idag riktar sig hotbilden betydligt bredare och omfattar i princip alla former av djurproducerande verksamheter, jägare m.fl. Problemet är påtagligt för företag och anställda inom de gröna näringarna. Det är viktigt att polisen i sitt brottsutredande arbete noga dokumenterar motivbilden och att denna tydliggörs vid huvudförhandlingen så att rätten vid en eventuell straff ­ mätning kan väga in om en åtalad gärning utgjort ett led i en systematisk eller organiserad brottslighet, eller föregåtts av särskild planering. Av denna anledning vill Centerpartiet se särskilda brottskoder för djurrättsrelaterad brottslighet. Vidare krävs att utredare med särskild kompetens kring denna brottslighet finns att tillgå i samtliga polisregioner. Det är också angeläget att brottslig djurrättsaktivism finns med som en del av den extremism som idag är föremål för polisen på nationell och övergripande nivå. Det kan exempelvis handla om att aktivister fotograferar in i en ladugård eller tar sig in till djuren i hage osv. Denna form av trakasserier måste motverkas. Statistik och kategorisering är nödvändig för att kunna följa upp och agera. En klassificering skulle göra att polisen och även Säpo skulle få större anledning att följa och agera på de olika aktiviteter som de våldsbejakande djuraktivisterna utför. Man bör också se över om straffen för denna typ av brott bör skärpas och se över polisens resurser för att motverka denna typ av brottslighet. Tryggheten för företagare och andra på landsbygden måste öka samtidigt som vi slår vakt om allemansrätten. Landsbygdens särart måste vidare beaktas inom ramen för vårt rättssamhälle. Centerpartiet vill därför att även kränkning ska kunna vara en kvalifikationsgrund för att betrakta hemfridsbrott och olaga intrång som grova – detta kan exempelvis vara när intrånget riktas mot en gård där en person även bor. Vi vill även se krafttag mot de som med extremistisk ideologisk grund stör laglig jakt runtom i Sverige. En utredning bör därför se över möjligheterna att kriminalisera jaktsabotage och hindrande av jakt. Företagsrelaterad brottslighet är ett allvarligt problem för såväl enskilda brottsoffer, juridiska personer som för samhället. Många företagare upplever idag brottslighet som sin största utmaning i den dagliga verksamheten. Vissa väljer till och med att lägga ned sin verksamhet på grund av brottslighet. Det är helt ohållbart och innebär ett enormt tapp för hela samhället, ett hinder för en god ekonomisk utveckling och för kreativitet och arbetstillfällen. Införandet av den nya lagen om tillträdesförbud till butik, som tillkom på Centerpartiets initiativ, är en positiv nyhet från året som gått. Likaså uppdraget till tolv myndigheter att bl.a. kartlägga kriminella nätverks påtryckningar, trakasserier och brott mot näringsidkare i utsatta områden. Samtidigt är utmaningarna fortsatt närmast enorma, inte minst i fråga om it-relaterad brottslighet. Det är angeläget att motverkande av företagsrelaterad brottslighet ges den tyngd och prioritet som motsvarar den skada och det allvar som brottsligheten innebär för vårt gemensamma välstånd. Hatbrott Under senare år har hoten och hatet mot journalister ökat i såväl omfång som grovhet, där kvinnor och minoriteter är särskilt utsatta. Det är ett allvarligt hot mot den liberala demokratin som måste adresseras. Hatbrott är också ett allvarligt och alltför utbrett problem i Sverige. Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöver ­ skridande identitet eller uttryck. Precis som för diskriminering kan förövaren tillhöra en majoritetsgrupp eller en minoritet, och den utsatta likaså. Om en domstol bedömer att ett brott är ett hatbrott – exempelvis att en misshandel har rasistiska motiv – tillkommer en straffskärpning. Staten och samhället ser särskilt allvarligt på hatbrott eftersom de anses utgöra ett brott mot individens mänskliga rättigheter och mot principen om människors lika värde, samt att sådana brott skapar rädsla hos andra människor som tillhör gruppen i fråga. Centerpartiet vill ge mer resurser till de hatbrotts- och demokratienheter som finns hos polisen runtom i landet, och att civilsamhället får det stöd som krävs för att stötta brottsoffer. Vi anser dessutom att lagstiftningen inte omfattar alla de grupper som bör skyddas mot hatbrott. Det finns många exempel på gärningsmän som begått allvarliga brott motiverade av hat mot kvinnor och att personer som har funktionsnedsättningar utsatts för brott på grund av detta. Centerpartiet vill därför att kön och funktionsned ­ sättning läggs till som hatbrottsgrunder i lagstiftningen. Hot mot offentliganställda, mot vittnen och mot rättsstaten När kriminella hotar vårdpersonal, socialsekreterare, åklagare eller andra personer i deras yrkesutövning är detta indirekt ett hot mot hela samhällssystemets förmåga att fungera. Detta är helt oacceptabelt. Det allmänna bär i dessa fall också ett ansvar som arbetsgivare och ett ansvar att säkerställa att människor även framöver vill arbeta i offentlig tjänst. Problemen med att kriminella exempelvis tränger sig in och hotar personal och andra patienter på sjukhus och vårdinrättningar måste adresseras. Centerpartiet föreslår därför en översyn av lagstiftningen för att förenkla för sjukhus att, med bibehållet högt integritetsskydd för patienter och personal, kunna sätta upp kameror med inspelningsmöjlighet för ökad trygghet och brottsbekämpning. Det är ett stort och allvarligt problem att allt fler inte vågar vittna. Vittnesuppgifter är i många fall en förutsättning för att kunna åtala och döma allvarliga brottslingar. Att vittnen träder fram och står för vad de känner till är också den mest finmaskiga delen av den väv som utgör rättsstaten och som innebär att man som brottsoffer inte står ensam. Att samhället i kraft av just sin gemenskap ger trygghet och säkerhet. Hot och våld riktat mot personer som anmäler brott eller som vittnar i domstol är därmed också ett hot mot rättsstaten. Utvecklingen med tystnande vittnen måste tas på största allvar. Centerpartiet välkomnar därför att det nu tillsätts en utredning för att skärpa straffen för övergrepp i rättssak. Det finns också anledning att inom ramen för utredningen se över möjligheterna att påföljden för övergrepp i rättssak inte ska reduceras med hänsyn till asperationsprincipen, det vill säga att påföljden för övergrepp i rättssak inte ska påverkas med hänsyn till andra brott eller annan påföljd. Vi anser också att det finns anledning att se över möjligheterna att göra det lättare att vittna från annan ort för att öka tryggheten för vittnen. Polisens personsäkerhets- och vittnesskydd spelar en huvudroll i att skydda vittnen och målsägande som riskerar att utsättas för allvarliga repressalier. Centerpartiet vill att polisen ska ges möjlighet att inte bara stå för personskyddet utan att även, under en begränsad tid, kunna ta över ansvaret för den utsatte på ett mer övergripande sätt. Ansvaret för denna ibland mycket kvalificerade säkerhetsuppgift ligger idag på kommunerna. Ett bättre fungerande skydd för målsäganden och vittnen kan också leda till att fler vågar lämna en våldsam relation. Reglerna som begränsar möjligheterna för personer att få vittnesskydd bör därför ses över. Korruption utgör också ett hot mot rättsstaten eftersom korruption, mutor och makt ­ missbruk i förlängningen leder till ett urholkat förtroende för det offentliga och för de principer som rättsstaten vilar på. Det som kännetecknar korruption är just avsaknaden av objektivitet, systematik, tillförlitliga regler och transparens. Situationen kan beskrivas som en rörlig spelplan där inget ligger fast och ingen vet vad som gäller. Under sådana omständigheter upphör en del av det vi kallar samhället att fungera. Därför måste korruption och oegentligheter motarbetas med kraft. Graden av korruption i Sverige är ur ett internationellt perspektiv låg. Samtidigt har korruption och oegentligheter ökat under de senaste åren och Sverige är idag det mest korrupta landet i Skandinavien enligt organisationen Transparency International. Den negativa utvecklingen kan bland annat förklaras av ett antal allvarliga korruptionsskandaler på statliga myndigheter. Detta är en mycket allvarlig utveckling som behöver följas upp och motverkas. Centerpartiet anser därför att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan mot korruption. Vi vill också inrätta en oberoende antikorruptionsmyndighet med uppdrag att granska offentlig verksamhet, ge vägledning och stöd kring insatser för ökad transparens och bidra till åtal mot brott. Antikorruptionsmyndigheten ska dessutom erbjuda alla myndigheter, kommuner, regioner och riksdag en central visselblåsartjänst, och säkerställa att rapporterade misstankar utreds. Vi vill att lagstiftningen ska ställa högre krav på de antikorruptionsstrategier som vägleder myndigheternas arbete, och att brott mot reglerna ska leda till allvarligare konsekvenser. Strategierna bör innehålla bättre stöd för medarbetare som rapporterar misstankar. Radikalisering och terrorism Radikalisering, terrorism och våldsbejakande extremism är hot mot den liberala demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Budskapet ska alltid vara att staten tar strid mot sådan allvarlig och systemhotande brottslighet. Den terrorrelaterade verksamheten i Sverige domineras enligt Säkerhetspolisen av aktörer som är motiverade av våldsfrämjande islamistisk extremism, men även andra extremistiska organisationer inom vitmaktmiljön, den radikalnationalistiska miljön och den autonoma vänstermiljön kan utgöra hot. Men även andra grupper använder våld för att uppnå sina mål, exempelvis extremistisk djur ­ rättsaktivism. Det de har gemensamt är att de motverkar den liberala demokratin och är villiga att använda våld för att störta eller försvaga den. Vi ser också i ökad utsträckning att sammanfogningen i form av organisationer luckras upp och istället i ökad ut ­ sträckning övergår i mer löst sammanfogade nätverk av extremistiska och vålds ­ bejakande personer. Gemensamt för dessa är att de har ett destruktivt narrativ och verkar för att flytta gränserna för vad som är acceptabelt att uttrycka. Det kan i för ­ längningen bidra till en avhumanisering av vissa grupper eller individer och detta kan i sin tur utgöra en grogrund för våld. Det öppna och fria samhället får inte visa sig svagt inför sådana krafter. Centerpartiet vill sedan tidigare se mer effektiva åtgärder för att förebygga, försvåra, förhindra och avskräcka deras verksamhet. Staten har också ett ansvar gentemot terrorismens offer – varav många flytt till Sverige undan IS och andra mördare – att hålla de skyldiga ansvariga och skipa rättvisa. Det gäller både svenska terrorister som rest utomlands och de som är verksamma här hemma. Vi vill också se mer effektiva regler och kontroller för att förhindra att offentliga medel går till organisationer som motarbetar den liberala demokratin, och stärka kapaciteten hos de enheter inom polisen som arbetar med demokratifrågor. Yttrandefriheten är grundläggande och varje människa har rätt att uttrycka sina åsikter, men i de fall dessa åsikter manar till våld, krigsbrott och terror ska inte det offentliga vara med och stödja det. För att mota tillbaka de våldsbejakande organisa ­ tionerna måste samhället markera tydligare än idag. Det finns möjlighet i ordningslagen att ställa krav eller till och med att säga nej till demonstrationer när man vet att det till exempel har gått våldsamt till förut, men det sker inte tillräckligt ofta. Centerpartiet vill se en förändring i hanteringen av ansökningar om demonstrationstillstånd. Individer som ännu inte har begått brott utan är på väg att radikaliseras måste mötas av förebyggande åtgärder som inte uppfattas som stigmatiserande. Lokal polis liksom civilsamhället, framför allt mödrar och religiösa samfund, spelar idag viktiga roller i kampen mot radikalisering. EU är en viktig arena i arbetet mot terrorism. Tillsammans har EU-länderna bättre förutsättningar att motverka terrorattacker genom att exempelvis dela underrättelser om potentiellt farliga personer och genom att stoppa vapensmuggling. Överenskommelser behövs kring EU-ländernas skyldighet att informera om vapensmuggling eller radikaliserade personer när andra EU-länder berörs. Satsningarna mot påverkanshot behöver också öka både i Sverige och i övriga EU. Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Helena Vilhelmsson (C) Catarina Deremar (C) Mikael Larsson (C) Kerstin Lundgren (C) Anna Lasses (C) Niels Paarup-Petersen (C) Elisabeth Thand Ringqvist (C) Christofer Bergenblock (C) Rickard Nordin (C)

Motion till riksdagen 2023/24:2484 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) Rättspolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för våldsbrott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för brott kopplade till organiserad brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa preskriptionstiderna för brott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten till målsägandebiträden i överrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan stat och kommun i brottsförebyggande syfte och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på ett meningsfullt sätt återupprätta polisens närvaro i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samordning av brottsutredningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omfördelning av vissa av polisens uppgifter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan polisen och andra myndigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje statlig myndighet bör ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om polisens behov av ändamålsenliga och effektiva resultatrapporterings- och it-system och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av långsiktig och hållbar finansiering av NFC och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om beredskapspolis och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att långsiktigt tillgodose domstolarnas behov och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka Tullverket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktionsdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning, fotboja, i fler fall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förflytta ansvaret för sluten ungdomsvård till Kriminalvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten bör ta ett större ansvar för indrivning av kränkningsersättning och skadeståndsersättning till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kränkningsersättning till anhöriga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta en brottsofferportal för brottsoffer för id-kapningar eller bedrägerier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett s.k. barnfridskränkningsbrott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under vissa förutsättningar ge särskilda företrädare för barn befogenhet att fatta beslut om vård- och stödinsatser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av utökad och regelbunden registerkontroll av personal i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det straffrättsliga skyddet för barn utsatta för sexualbrott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om slopad preskriptionstid för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt måste tillsätta en utredning rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge polisen ökade möjligheter att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en generell översyn av preskriptionstiderna för sexualbrott med syftet att förlänga dem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av kopplerilagstiftningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordellerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja såväl maxstraff som minimistraff för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning och kvinnofridskränkning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att skyndsamt kriminalisera kontrollerande beteende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av kontaktpersoner för stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter för kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska tillsätta en samordnare för att skapa en nationell bostadskö för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara förövaren, i fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskilda brottskoder och skärpta straff för djurrättsrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt utreda kriminalisering av jaktsabotage och hindrande av jakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om motverkande av företagsrelaterad brottslighet, särskilt vad gäller it-relaterad brottslighet, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kön och funktionsnedsättning bör läggas till som hatbrottsgrunder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av en oberoende antikorruptionsmyndighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre kontroll för att hindra att offentliga medel går till organisationer som motverkar liberala demokratiska värden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om terrorbekämpning inom EU och tillkännager detta för regeringen. Trygghet och rättssäkerhet i en osäker tid Sverige befinner sig i ett kritiskt och skört läge där vår grundläggande trygghet och förtroendet för det gemensamma samhället ifrågasätts. Under 2023 har vi sett en oerhört allvarlig situation, med skjutningar och sprängningar, med döda och svårt skadade, och under hösten har detta eskalerat. Den organiserade brottsligheten har också kommit att bli ett hot mot samhället där handel med narkotika, vapen och människor, tillsammans med stölder och bedrägerier och välfärdsbrottslighet, utmanar det samhälle vi värnar. Vi ser en oacceptabel situation när det gäller mäns våld mot kvinnor och barn i nära relationer. Vi måste därför nu som alltid stå upp för allas frihet att leva sitt eget valda liv på ett tryggt och säkert sätt. Under de senaste åren har riksdagen lagstiftat på en rad områden för att möta upp den tilltagande otrygghet som framförallt de kriminella gängen utsätter samhället för. Centerpartiet står bakom, och har drivit på stora delar av, de reformer som riksdagen beslutat under senare tid. Exempel på detta är bland annat att polis och åklagare fått utökade möjligheter till hemliga tvångsmedel genom avlyssning och övervakning, att tullen fått ett bredare brottsutredande mandat och den lagstiftning som ger möjlighet till bättre stöd till barn yngre än 15 år som begår brott. Detta är viktiga steg men vi anser att mer behövs. Lagstiftning måste också kombineras med att hela rättsväsendet får de resurser och förutsättningar som krävs för att dessa nya verktyg används på ett effektivt och rättssäkert sätt. Frihet, integritet och trygghet går att förena, även i en utsatt tid. Centerpartiet har länge drivit på för att få till stånd den stora straffrättsliga utredning som nu har tillsatts. Viktiga utgångspunkter för detta arbete är att brottsoffret sätts i fokus och att straffen på ett bättre sätt ska komma att spegla samhällets syn på olika brotts allvarsgrad. Där finns även uppdrag att se över förmildrande omständigheter och mängdrabatter, vilket vi ser positivt på. Det är dock en brist att frågor om mäns dödliga våld mot kvinnor inte lyfts tydligare. Ingen människa ska behöva leva i rädsla för att bli slagen eller bli utsatt för hot och fridskränkningar. Våld i nära relation är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem. Problemet finns inom alla delar av befolkningen, inom alla samhällsklasser, alla åldrar och i olika typer av nära relationer, men drabbar tydligt i första hand kvinnor. Detta kan vi inte låta fortgå. Det senaste årets utveckling visar dock att mycket återstår i kampen mot den organiserade brottsligheten och det grova våldet. Centerpartiet anser att möjligheterna att bekämpa den grova organiserade brottsligheten genom att förverka och försvåra hanteringen av brottsvinsterna behöver förstärkas kraftfullt. Här behöver ett stort antal myndigheter samverka ännu bättre än idag för att stoppa flödet av pengar från stölder, bedrägerier och illegal handel med narkotika, arbetskraft, vapen och prostitution. Det allvarliga läget gör att det finns behov även av tillfälliga lösningar men med bibehållen rättssäkerhet. Det kan gälla nationellt stöd till brottsoffer, nationell sam ­ ordning av avhopparverksamhet, snabb rekrytering av ytterligare kompetens, att undan ­ röja administrativa hinder för samarbete mellan statens myndigheter, regioner och kommuner och att se till att det finns tillräckliga resurser för detta arbete. Vi behöver även skjuta till resurser till relevanta aktörer för att först och främst stoppa nyrekryter ­ ingen till gängen, men det ankommer också på samhället att på bästa sätt stötta de som är motiverade att lämna dessa miljöer. Flera aktörer i civilsamhället vittnar om växande behov av avhopparverksamhet, både på nya platser och för yngre personer. Det ska bli svårare att gå med i gängen, men det måste samtidigt bli lättare att gå ur. Det tjänar alla på, främst de som annars hade blivit deras potentiella brottsoffer ifall de kriminella blir kvar i gängen. En avgörande aspekt för Centerpartiet när vi ska återställa tryggheten och säkerheten i Sverige är att rättsväsendet i allmänhet och polisen i synnerhet är närvarande och synlig och verkar effektivt i hela landet för alla invånare – för man och kvinna, för gammal och ung, i stad och land. Straff- och processrättsliga överväganden Skärpta straff Statistiskt sett vet vi att den som döms för ett allvarligt våldsbrott mot en annan människa vanligen är en återfallsförbrytare, och samhället behöver därför markera skarpare mot upprepad brottslighet. Vi vill därför att straffet för den som döms för flera brott i en och samma rättegång ska skärpas. Dagens mängdrabatt bör ersättas med ett nytt system, där utgångspunkten är att fler brott än det grövsta ska tillräknas en större del av straffvärdet vid straffmätningen. Centerpartiet vill också skärpa straffen avsevärt för brott kopplade till organiserad brottslighet. Preskriptionstider Preskriptionstiderna för brott bör ses över i skärpande riktning. Såväl tekniska framsteg som en allmänt ändrad syn på preskription av brott påkallar behovet av en förändring av preskriptionstiderna. Den s.k. Preskriptionsutredningen, SOU 2021:90, färdigställdes 2021 och regeringen måste nu slutföra arbetet som utredningen påbörjade. Unga som begår brott Unga är överrepresenterade i statistiken över misstänkta och lagförda. Enligt Brå står personer i åldern 15–20 år för ca 20 procent av det totala antalet brottsmisstänkta. Många grova och allvarliga brott utförs också av personer i denna ålderskategori, och under de senaste åren har dessutom våldsbrotten inom den gängkriminella miljön krupit än längre ner i åldrarna. Barn så unga som 13 år begår nu ofattbara våldsbrott. Polisen konstaterade redan i en rapport från år 2018 att det behövs nya lösningar för de unga lagöverträdare som ställer sig helt utanför samhällets spelregler. Den påföljd som främst kommer i fråga idag för unga som döms för grov brottslighet är sluten ungdomsvård. Maxtiden för sluten ungdomsvård är fyra år. Hösten 2020 verkställdes sluten ungdoms ­ vård för 67 unga, men av dem var hela 45 stycken över 18 år. I dessa fall handlar det alltså om unga vuxna som gjort sig skyldiga till mycket allvarlig och grov brottslighet. Den slutna ungdomsvården måste utformas med hänsyn till detta. Det finns skäl att se över i vilken mån det är lämpligt att flytta över huvudmanna ­ skapet för den slutna ungdomsvården till Kriminalvården, med anledning av deras erfarenhet och särskilt anpassade behandlingsprogram för individer med grova kriminella beteenden. En sådan överflyttning måste dock göras varsamt, och barn ska aldrig sitta tillsammans med vuxna. Den som begått ett allvarligt brott före 18 års ålder ska som huvudregel dömas till sluten ungdomsvård istället för fängelse. Statens institutionsstyrelse, Sis, ansvarar för verkställigheten. På s.k. Sis-hem kan även ungdomar som inte har begått brott placeras enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Under verkställigheten på Sis ska ungdomarna få behovsanpassade vård- och behandlingsinsatser samt erbjudas god skolgång. Det är oacceptabelt att det i upprepade rapporter påtalas allvarliga brister och övergrepp på dessa hem. Kvalitén måste höjas och tillsynen skärpas; i grunden är det uppenbart att den slutna ungdomsvården måste reformeras och ansvaret flyttas till Kriminalvården. Sluten ungdomsvård är en kraftfull reaktion på ett allvarligt brott som en ung person har begått. Andelen ungdomar som döms till sluten ungdomsvård och som återfaller i brott är högre än andelen bland ungdomar som döms till fängelse. Som lagstiftningen nu är utformad saknas tydliga incitament för den unge att delta i återfalls ­ förebyggande åtgärder under frihetsberövandet. Det behövs reformer som förstärker kvaliteten i vården, förlänger maximal vårdtid och systematiserar uppföljningen i efterhand. Statens institutionsstyrelse har inte den kapacitet och kompetens som behövs för genomgripande förändringar, och ansvaret för sluten ungdomsvård måste därför flyttas till Kriminalvården. För att förhindra återfall i brott och möjliggöra livsresor måste det finnas ett starkt stöd från samhällets sida för den som vill lämna det kriminella livet. Utöver det nationella avhopparprogrammet som presenterades inom januarisamarbetet behövs också ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella. Ett sådant skulle vara ett viktigt verktyg i kampen mot gängen av flera anledningar. För det första har barn och ungdomar specifika behov, rättigheter och skyldigheter som skiljer sig från vuxnas. Det innebär att metoder som tagits fram för vuxna avhoppare inte nödvändigtvis är lika effektiva och applicer ­ bara på minderåriga. För det andra saknas tillräcklig kunskap om unga gängkriminella i kommuner, inom myndigheter och i civilsamhället. Det kan ett nationellt program med beprövade metoder och bättre resurser åtgärda. Målsägandebiträde Kostnaden för ersättningen till rättsliga biträden har ökat markant de senaste åren. År 2018 trädde en lagändring i kraft som innebar mer restriktiva regler för förordnande av målsägandebiträde i överrätt. Förändringen kom sig av att överrättsprocessen refor ­ merades och var i grunden bra. Målsägandebiträdets funktion vid en huvudförhandling i överrätt ansågs många gånger begränsad, och därför avgränsades tillgången till mål ­ sägandebiträde som huvudregel till dess att överklagandetiden för tingsrättens dom gått ut. Från denna huvudregel finns undantag som innebär att målsäganden under vissa förutsättningar har rätt till målsägandebiträde även i överrätt. Under senare tid har det kommit signaler som tyder på att lagen kan ha fått alltför långtgående konsekvenser. Ett målsägandebiträde fyller många gånger en viktig funktion för målsäganden, inte minst i mål om sexualbrott, våld i nära relation eller hedersrelaterad brottslighet. Centerpartiet vill därför återgå till den lagstiftning som gällde innan ändringen 2018. Dessutom bör en utredning se över reglerna avseende ersättning till rättsliga biträden i syfte att åstadkomma en effektiv kostnadskontroll. Förebyggande arbete Utöver att säkerställa att våldsverkare och kriminella inte får fritt spelrum så måste samhället säkerställa att personer med risk att utveckla ett våldsamt beteende eller kriminalitet erbjuds en verklig möjlighet att välja en annan livsstil. En bra skola som erbjuder goda framtidsförutsättningar är den långsiktigt viktigaste åtgärden för att motverka gängkriminalitet och utanförskap. Det är inte acceptabelt att en så stor andel elever lämnar grundskolan utan godkända betyg och därför i praktiken redan som 15-åringar kan uppleva sig stå utan framtid. Samhället måste säkerställa att alla elever lämnar grundskolan rustade att kunna ta sig vidare mot självförsörjning. Tidiga stödinsatser till barn och familjer i riskzon, tillsammans med möjligheter för socialtjänsten att ingripa med insatser på ett tidigare stadium än idag, är av avgörande betydelse. Socialtjänsten arbetar idag nästan uteslutande med frivilliga insatser om inte situationen är så allvarlig att exempelvis tvångsvård kommer på fråga. Centerpartiet anser att detta måste ändras så att socialtjänsten har möjlighet att redan på ett tidigt stadium besluta om insatser som inte är av frivillig karaktär. En majoritet av de förebyggande åtgärderna för att motverka kriminalitet och våld rör kommunal verksamhet. Kommuner har möjlighet att involvera lokala aktörer som fastighetsägare och näringslivsföreträdare. Kommunerna har också möjlighet att säkerställa ett förebyggande arbete i skolorna gällande attityder till våld, och anlägga ett trygghetsperspektiv i framtagandet av detaljplaner. Centerpartiet vill därför tydligt prioritera kommunernas arbete och insatser för att bryta den samhällsutveckling som vi tvingas bevittna i gängens och den organiserade brottslighetens spår. Nu måste vi som samhälle göra allt vi kan för att stoppa gängkriget, på kort och lång sikt, på alla nivåer. Ingen lärare eller socialsekreterare får sägas upp på grund av resursbrist i det här läget. Inga barn ska behöva skjuta eller riskera att skjutas för att det offentliga inte finns där för dem på rätt sätt. Inga insatser och placeringar mot unga gängkriminella får avstås. Ansvarsfördelning och insatser behöver diskuteras när det gäller ungdomar som på grund av eget beteende är föremål för återkommande omhändertaganden enligt lagen om vård av unga, eller unga som uppvisar ett grovt kriminellt beteende men ännu inte är straffmyndiga. Dessa ungdomar kan i högre grad behöva bemötas med rehabiliterings ­ åtgärder som används för kriminella än med traditionella socialtjänstinsatser. En ny enhet för unga som begår allvarliga brott skulle därför kunna inrättas hos Kriminal ­ vården. Mot bakgrund av dessa förslag vill Centerpartiet ha en genomlysning av vilka insatser som är verkningsfulla och vem som ska bära huvudmannaskapet för de olika insatserna. Polisen – effektivitet, samverkan och tillit Samhällskontraktet och polisens våldsmonopol bygger i grunden på att medborgarna känner förtroende för att staten tar ansvar för säkerhet och brottsbekämpning. En fungerande polis är på så sätt även garanten för rättsstaten och demokratin. De demo ­ kratiska värden som vårt samhällsbygge vilar på, såsom individuella fri- och rättigheter, trygghet, säkerhet och tillit, är beroende av att såväl grova brott som vardags ­ brottsligheten – och allt däremellan – bekämpas. På så sätt värnas ytterst också de demokratiska institutionerna. Under senare år har dock en oroväckande trend, där tilliten till rätts ­ staten sjunker hos allmänheten, börjat få fäste. Gängbrottsligheten breder ut sig i en rasande fart och i former som tidigare aldrig setts i Sverige, samtidigt som anmälningar om sexualbrott blir liggande på hög, vardagsbrotten förblir olösta och Polismyndig ­ hetens effektivitet sjunker. En polis för hela landet Sverige förtjänar en effektiv och välfungerande polismyndighet som både löser och förhindrar brott, samtidigt som den är en bra och attraktiv arbetsgivare. För att alla ska känna trygghet och tillit, oavsett om de bor i någon av våra större städer eller på lands ­ bygden, måste antalet poliser utökas för att motsvara den genomsnittliga polistäthet som gäller i övriga Europa. De senaste decennierna har också allt fler polisstationer lagts ned och polisen har blivit ett allt ovanligare inslag i stora delar av landet. Runt hälften av polisstationerna har stängt sedan 90-talet. Detta har bidragit till en känsla av att samhället lämnar och sviker i de mindre tätbefolkade delarna av landet. Centerpartiet har drivit fram lagstiftning som tacklar brott på landsbygden och för en ökad polistäthet, men det behövs ytterligare åtgärder för att säkra en trygg tillvaro i hela landet, inte minst för att skydda våra gröna näringar. Det är därför avgörande att polisen, i takt med att myndig ­ heten får fler medarbetare, återupprättar närvaron på ett meningsfullt sätt i hela landet. En effektiv polis Polisen måste också använda sina resurser på ett effektivt sätt; det handlar om att polisen ska ägna sig åt rätt saker, att arbetet organiseras kostnadseffektivt och att flödet från misstanke om brott till verkställbart straff effektiviseras. Exempelvis bör brotts ­ utredningar som rör en och samma gärningsman eller liga hanteras samordnat, och det bör vara möjligt att samordna utredningsarbetet utifrån brottsmönster, såsom när en lantbrukare misstänks vara utsatt för upprepad brottslig djurrättsaktivism eller en kvinna misstänks vara utsatt för fridskränkande beteende av en tidigare partners hela familj. Det är avgörande att polisen har rätt verktyg att fokusera på sitt huvuduppdrag: det brottsbekämpande arbetet. Det finns en rad uppgifter som idag utförs av polisen som istället hade kunnat utföras av andra huvudmän. Ett exempel på detta är transport ­ verksamheten som fortfarande i hög grad tynger polisen. Även omhändertaganden av personer med psykisk ohälsa och omhändertaganden av berusade personer tar mycket tid i anspråk av polisen, trots att det inte handlar om ett brottsbekämpande arbete. Det finns anledning att se över om inte vissa av dessa uppgifter kan hanteras av andra huvud ­ män. I vissa fall kan andra myndigheter på ett bättre sätt bistå Polismyndigheten i det brottsbeivrande arbetet. Det finns även anledning att se över samverkan mellan polisen och andra myndigheter. Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet visar exempelvis på brister i uppföljningen och styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Centerpartiet anser att det även i övrigt finns utrymme för förbättringar av det samordnade arbetet och i informationsutbytet mellan myndigheter i brottsbekämpande syfte. Varje statlig myndighet bör rimligen också ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag i sin verksamhet och uppmärksamma brottsutredande myndigheter vid misstanke om brott. Polisen behöver ett effektivt och ändamålsenligt resultatrapporteringssystem för att tydligt kunna mäta sin måluppfyllelse. Verksamheten måste kunna följas upp och utvärderas både kvantitativt och kvalitativt. I andra länder har man lyckats pressa tillbaka brottsligheten ordentligt genom tydlighet och uppföljning. Tillgång till ständigt aktuell statistik kring var brott begås gör att polisledningen kan ställa krav på precisa och snabba ingripanden och fördela resurserna på ett bättre sätt. Utöver detta måste regeringen också tillse att polisen har tillgång till rätt verktyg för att bekämpa brott. Polisen bör t.ex. ha tillgång till bättre it-system och teknik, modern skyddsutrustning och kroppsburna kameror, men även fler mobila kontor för ökad polisiär närvaro på landsbygden och mindre orter. Nationellt forensiskt centrum För att hantera en mer avancerad brottslighet måste vi bygga hela rättsväsendet, i hela landet, starkare. Polisens närvaro är en grundläggande trygghetsfråga. Nationellt forensiskt centrums (NFC) kapacitet måste stärkas långsiktigt för att genom robustare utredningar öka antalet lagföringar, och göra det snabbare, utan att göra avkall på rättssäkerheten. Beredskapspolis Centerpartiet anser också att det behövs en beredskapspolis som kan utgöra en förstärkning av Polismyndighetens ordinarie personal vid inträffade eller riskerade allvarliga störningar på samhället ur ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Försvars ­ beredningen har också understrukit behovet av en beredskapspolis. En utredning bör därför tillsättas om inrättandet av en beredskapspolis som förstärkningsresurs. Domstolarna I den pågående expansionen av rättsväsendet är det viktigt att anta ett helhetsperspektiv. Centerpartiet förespråkar ett helhetsgrepp – från det brottsförebyggande arbetet till stöd ­ insatser för att återanpassa individer som avtjänat sina straff. Det är därför viktigt att ge alla myndigheter i hela rättskedjan goda förutsättningar och nödvändiga resurser för att de ska kunna hantera de ärenden som varje år strömmar igenom myndigheternas verksamhet. Under senare år har måltillströmningen och målens komplexitet hos Sveriges Domstolar ökat, en utveckling som fortsätter. Detta har lett till långa handläggningstider för alla mål som inte är prioriterade. Det gäller såväl brottmål och tvistemål som förvaltnings ­ rättsliga mål och ärenden. I det kommande reformarbetet är det därför viktigt att ge Sveriges Domstolar möjligheter att fortsatt utöka organisationen på ett hållbart och lång ­ siktigt sätt. Att utbilda domare är exempelvis ett arbete som tar tid. Domstolarna har dessutom ett brett uppdrag, där de inte bara hanterar brottmål och avgör tvister enskilda emellan och tvister mellan enskilda och myndigheter utan också fyller en viktig roll i många andra ärenden. Vi vill därför anslå extra resurser för att säkerställa att landets domstolar står beredda att hantera de mål och ärenden som förväntas bli fler de kommande åren. I detta arbete är det viktigt att också prioritera förvaltningsdomstolarna. Tullverket Utöver polisen har bl.a. Tullverket en viktig brottsbekämpande roll. I en globaliserad värld sätts tullens verksamhet på prov och det är viktigt att med riktade åtgärder se till att bekämpa organiserad brottslighet. Samtidigt ska vi vara öppna mot omvärlden. Att Tullverkets verksamhet fungerar bra är viktigt för att handeln, med varuflöden in i och ut ur vårt land, ska fungera väl för våra företag. Det är avgörande ur ett globalt konkurrensperspektiv. Samtidigt behöver tullen vara säker, för att hålla ordning i landet. Tullverket har två huvudsakliga uppgifter som måste tillgodoses: dels uppbörd, det vill säga att ta ut tullar, skatter och andra avgifter, dels brottsbekämpning, där bland annat olaglig införsel av alkohol, drogsmuggling och vapensmuggling ska beivras. I nuläget behöver man också fokusera på att stoppa pengaflödena till den organiserade brottslig ­ heten. För att kunna stärka sitt arbete med att skydda våra gränser, vara en central aktör i att bekämpa den grova organiserade brottsligheten och upprätthålla goda förutsätt ­ ningar för våra företag att bedriva handel med andra länder behöver Tullverket lång ­ siktiga och hållbara resurser. Det är viktigt för lag och ordning, men även för att garantera att våra företag kan vara konkurrenskraftiga gentemot aktörer i andra länder. Riksdagen behöver därför säkerställa att Tullverket har en lagstiftning som är ändamåls ­ enlig för verksamheten och även om befogenheterna under en lång rad av år har utökats, finns fortfarande ett stort fortsatt behov. Tullen behöver förstärkas både vad gäller personal och utrustning. Inte minst måste möjligheterna för tullen att hantera problemen med införsel av vapen och stöldligor på landsbygden mötas med full kraft. Kriminalvården Centerpartiet har under de senaste åren varit med och drivit fram en hård linje mot den grova organiserade brottsligheten. Som en del av detta arbete har det genomförts många straffskärpningar, och fler är på väg. Denna utveckling sätter Kriminalvårdens verksamhet på prov. Överbelagda anstalter är redan ett stort problem. Brist på fängelseplatser leder till stora påfrestningar både för de intagna och för personalen och påverkar det återfalls ­ förebyggande arbetet negativt. Utbyggnaden av anstalter borde ha påbörjats och drivits långt kraftfullare än vad som skett hittills. Platsbrist får aldrig vara en anledning att ge avkall på allmän säkerhet, eller kvaliteten på den vård som Kriminalvården ska tillhanda ­ hålla. För ofta visar det sig också att dömda kriminella som går fria i väntan på att börja avtjäna sitt straff begår nya brott. Detta är ett stort problem, inte minst för rättsstatens förtroende. Det bör därför utredas hur tiden kan kortas mellan det att en dom träder i laga kraft och det att verkställighet påbörjas. För att lösa problemet med överbelagda anstalter måste det också utredas i vilken mån så kallade restriktionsdomar kan införas. Sådana domar skulle kunna innebära att en dömd kriminell under en tid efter det att ett fängelsestraff avtjänas underkastas vissa kontroller, övervakning samt att ej vistas i vissa områden. Verkställighet med så kallad fotboja bör vidare kunna kombineras med vistelseförbud inom visst geografiskt område. Vidare borde möjligheten att döma till kombinationspåföljder i fler fall utredas. Idag kan exempelvis skyddstillsyn eller villkorlig dom kombineras med ett fängelsestraff för att ersätta ett fängelsestraff upp till ett års fängelse. Denna möjlighet används i huvud ­ sak för ungdomar men bör kunna breddas och användas även i andra fall. För att möta upp behovet av fler platser på anstalt och i häkten anser Centerpartiet att möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning (IÖV), fotboja, som alternativ till verkställighet på anstalt i fler fall bör ses över. Sverige har en relativt lång erfarenhet av att använda IÖV inom kriminalvården, sedan detta infördes som ett alternativ till kortare fängelsestraff år 1994. Sedan dess har erfarenheterna av detsamma varit positiva, likaså har utvärderingarna av fall där IÖV använts visat på att detta fungerar väl. Detta bör kunna användas i fler fall än idag, när det rör mindre allvarlig brottslighet där kortare fängelsestraff döms ut. Kriminalvården har en viktig roll i att även förebygga återfall i brott, och dess nuvarande arbete med att förstärka dömdas möjlighet att slussas ut på arbetsmarknaden på ett bra sätt måste förbättras. Därför har Centerpartiet i riksdagen motionerat om att samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten måste förbättras kring insatser i samband med frigivning för att stödja den enskilde i återanpassning. Den som begått ett allvarligt brott innan han eller hon fyllt 18 år ska som huvudregel dömas till sluten ungdomsvård istället för fängelse. Statens institutionsstyrelse, Sis, ansvarar för verkställigheten. På s.k. Sis-hem kan även ungdomar som inte har begått brott placeras enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Under verkställigheten på Sis ska ungdomarna få behovsanpassade vård- och behandlings ­ insatser samt erbjudas god skolgång. Det är allvarligt att upprepade rapporter visat att det förekommer allvarliga brister och övergrepp på dessa hem. Kvalitén måste höjas och tillsynen skärpas; i grunden är det uppenbart att den slutna ungdomsvården måste reformeras och ansvaret flyttas till Kriminalvården. Sluten ungdomsvård är en kraftfull reaktion på ett allvarligt brott som en ung person har begått. Andelen ungdomar som döms till sluten ungdomsvård och som återfaller i brott är högre än andelen bland ung ­ domar som döms till fängelse. Som lagstiftningen nu är utformad saknas tydliga incita ­ ment för den unge att delta i återfallsförebyggande åtgärder under frihets ­ berövan ­ det. Det behövs reformer som förstärker kvaliteten i vården, förlänger maximal vårdtid och systematiserar uppföljningen i efterhand. Det är uppenbart att Statens institutions ­ styrelse inte har den kapacitet och kompetens som behövs för genomgripande förändringar, och ansvaret för sluten ungdomsvård bör flyttas till Kriminalvården. Brottsofferperspektivet Centerpartiet vill stärka brottsofferperspektivet i rättsväsendet. Det är viktigt att samhället tydligt signalerar att man ser allvaret i det brott som har begåtts och den kränkning som brottsoffret har utsatts för. Samhället måste därför markera kraftfullare mot grova brott. Centerpartiet har därför under lång tid drivit på för skärpta straff för exempelvis sexualbrott, brott mot barn, mord och andra grova våldsbrott. Vi har fått igenom ett antal av våra krav men vill även fortsättningsvis att minimistraffet höjs och att straffskalan ses över för vissa grova brott. Det är angeläget att såväl den som drabbas som samhället i stort upplever att straffet står i rimlig proportion till gärningen. Det är orimligt att brottsoffer själva ska behöva utkräva skadestånd av förövare. Centerpartiet vill därför att systemet med såväl kränkningsersättning som skadestånds ­ ersättning ses över. Bland annat skulle en sådan översyn kunna utreda i vilken mån staten eller myndigheter kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen från den dömde till den brottsdrabbade. Vidare bör även hatbrottsmotiv eller det att ett brott riktats mot någon inom ramen för deras yrkesutövning vara sådana faktorer som medför större kränkningsersättning i samband med dom. Centerpartiet anser också att närstående till en person som blivit våldsdödad ska kunna vara berättigade till kränkningsersättning för den upprördhet, sorg och kränkning av sinnesfriden som kan följa när en nära anhörig har dödats genom brott. Det har tidigare diskuterats om kränkningsersättning till anhöriga är förenligt med allmänna skadeståndsrättsliga principer. I Norge finns sedan länge en bestämmelse som ger vissa närstående till den avlidne rätt till kränkningsersättning om gärningsmannen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet orsakat dödsfallet. Centerpartiet anser att möjligheten att införa en bestämmelse i skadeståndslagen som ger anhöriga till våldsdödade rätt till kränknings ­ ersättning även i Sverige bör utredas. Riksdagen uppmanade regeringen redan 2016 att inrätta en brottsofferportal för personer som utsätts för id-kapningar eller bedrägerier. Förutom att få samlad information borde den drabbade också kunna spärra sina identitetsuppgifter på ett och samma ställe. Centerpartiet uppmanar regeringen att skyndsamt inrätta en sådan portal. Det är särskilt viktigt då internetbaserade bedrägerier och id-kapningar av olika slag inte visar några tecken på att avta och kan orsaka stora svårigheter för den som blir drabbad. Barn som brottsoffer Ett nytt barnfridskränkningsbrott Barn är en särskilt utsatt och särskilt skyddsvärd grupp. Enligt Rädda Barnen lever omkring 200 000 barn i Sverige med våld som en del av sin vardag. Det är därför med stor tillfredsställelse vi kan konstatera att det från och med 2021 är straffbart att utsätta barn för att bevittna våld mellan närstående. Centerpartiet har sedan ett tiotal år tillbaka drivit frågan om att barn som bevittnar våld i nära relation ska anses som brottsoffer i straffrättslig mening, och barn som utsätts för att bevittna den här typen av våld till ­ erkänns genom den nya lagen nu straffrättslig status som brottsoffer och målsägande. Centerpartiet anser dock inte att detta räcker. Situationer där någon upprepat begår vålds- och fridskränkningar mot ett närstående barn är t.ex. inte straffbelagda idag. Även om det i många fall kanske kan visas att den misstänkte vid upprepade tillfällen exempelvis misshandlat eller ofredat barnet så tar dagens lagstiftning inte hänsyn till den särskilda utsatthet som denna systematiska kränkning för med sig. Centerpartiet anser att detta är en brist och vill därför införa ett särskilt brott för återkommande och systematiska vålds- eller fridskränkningar av ett närstående barn, s.k. barnfrids ­ kränk ­ nings ­ brott. Påföljden för ett sådant brott bör också vara hårdare än för andra frids ­ kränkningsbrott eftersom barn är än mer utlämnade till en närstående förövare än vad en vuxen person som utsätts för fridskränkningsbrott är. Ge särskilda företrädare utökade befogenheter I samband med införandet av det nya brottet om att utsätta barn för att bevittna våld mellan närstående diskuterades också möjligheterna att utöka särskilda företrädares uppdrag att även omfatta beslut om sociala insatser. I en situation där ett barn utsätts för att bevittna våld, eller utsätts för andra brott av närstående, kan en utomstående behöva träda in i vårdnadshavarnas ställe och besluta om vissa vård- och omsorgsfrågor. Barnet ska exempelvis inte behöva vänta på att få stödbehandling och rehabilitering för att gärningspersonen förhindrar detta. Även om lagstiftningen ger socialtjänsten möjligheter att bestämma om insatser för ett barn när bara en av vårdnadshavarna samtycker till det, så täcker detta inte upp för alla situationer som kan uppstå. En vårdnadshavare som själv utsatts för våld kan exempelvis ha svårt att medverka till att barnet får vård. Särskilda företrädare bör därför ges ökade befogenheter att fatta beslut om sådana insatser. Barnahus Den stora merparten fall av våld mot barn anmäls inte och kommer inte till myndig ­ heternas kännedom. Om brottsmisstanken trots allt kommer till de brottsutredande myndigheternas kännedom är det vanligt att förundersökningen läggs ned. De fall som drivs vidare till åtal leder också sällan till fällande dom. Även om brott mot barn innebär särskilda utmaningar är det mycket viktigt att engagemanget och förfarandet för att utreda och fälla till ansvar för de här brotten håller hög nivå. Många utsatta barn ger uttryck för en bristande tilltro till myndigheterna och tvivlar på att de kan få hjälp. Barnen känner ofta lojalitet med den som utsatt dem och oroar sig för vad utredningen kan leda till. I de fall en utredning läggs ner utan att några vidare åtgärder vidtas, kan själva utredningen i sig ibland leda till att barnets situation förvärras. De som arbetar med brottsutredningar där barn är brottsoffer måste ha kunskap om de speciella förutsättningar som präglar dessa ärenden. Att hålla barnförhör skiljer sig exempelvis markant från att hålla förhör med vuxna. De som arbetar med barnärenden måste också ha god kännedom om barns rättigheter, barns utsatthet och reaktioner vid våld och övergrepp och hur man kommunicerar med barn i olika åldrar och utvecklings ­ stadier. Möjligheten att säkra bevisning och omständigheterna i övrigt kräver också skyndsamhet i handläggningen. Av dessa anledningar är det av största vikt att det finns tillgång till åklagare men likaså utredare inom polisen med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn i hela landet. På flera håll i landet har det därför byggts upp s.k. barnahus för att bättre tillgodose brottsutsatta barns behov och samla de myndigheter under ett tak som ska samarbeta när ett barn misstänks ha utsatts för brott. Syftet med barnahus är att i en trygg, barnvänlig miljö låta barn som misstänks vara utsatta för brott vara i centrum i utredningsprocessen. Genom att alla aktörer finns på plats på ett ställe slipper barnet slussas runt mellan olika myndigheter och upprepa sin historia. Barnahus fyller en mycket viktig funktion i utredningen av brott mot barn, men saknas fortfarande på många håll i Sverige. Regeringen måste därför agera för att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet. Utredningstider Vid en anmälan om ett allvarligt brott mot ett barn ska förundersökningen genomföras skyndsamt och ett beslut om ett eventuellt åtal fattas inom 90 dagar. Det här är en lagstadgad tidsfrist som bara får överskridas när det är påkallat av tydliga utrednings ­ skäl, exempelvis när ärendet är komplext. Ändå överskrids tidsfristen i många ärenden utan att det kan motiveras av ärendets beskaffenhet. Detta måste ändras. De långa handläggningstiderna kan, vid sidan av den allmänna påfrestning det medför att vara föremål för en brottsutredning och särskilda påfrestning detta medför för barn, också resultera i ett klart sämre bevisläge. Barn får många gånger vänta på att få olika former av insatser till efter att en förundersökning avslutats. Detta brukar motiveras med att insatserna inte ska störa en pågående brottsutredning eller att barnets situation inte anses vara tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess. Konsekvenserna av långa handläggningstider riskerar därmed både att förvärra barnets hälsa och möjlig ­ heter till skydd, stöd och behandling. FN:s barnrättskommitté har tidigare uttryckt en oro för att allt fler barn i Sverige utsätts för våld och att dessa barn inte erbjuds till ­ räckligt med stöd och hjälp. Sverige rekommenderades att skapa ett samordnat skydds ­ system för barn och samtidigt arbeta för att öka kunskapen kring våld mot barn. Regeringen måste därför tillse att en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden genomförs, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids. Utökad registerkontroll I syfte att skydda barn och unga mot sexualbrott och andra grova brott finns det idag bestämmelser om obligatorisk registerkontroll för anställda inom förskola, grundskola och gymnasieskola. Centerpartiet vill också bredda brottskatalogen, så att fler typer av brott omfattas av kontrollen och har lagt utskottsinitiativ om det i riksdagen. De obliga ­ toriska kontrollerna är idag begränsade till då anställningen erbjuds och ett utdrag kan vara upp till ett år gammalt. Det sker inga efterföljande eller regelbundna kontroller. För att skydda barn och ungdomar anser Centerpartiet också att det bör ske regelbundna kontroller. Sexualbrott mot barn Forskning från Karolinska institutet visar att flickor som utsatts för sexuella övergrepp söker vård 26 gånger oftare för självmordsförsök än andra flickor. Mycket talar för att sexualbrott på nätet kanske kan anses värre än andra sexualbrott eftersom övergreppet finns kvar för alltid och därmed kan spelas upp på nytt, om och om igen. Det är princi ­ piellt viktigt att brott mot barn bedöms som allvarligare än motsvarande brott mot vuxna. Barn som utnyttjas genom prostitution är ofta särskilt utsatta. Om den som säljer en sexuell handling är minderårig, så utgör detta ett särskilt brott, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Brottet har idag en högre straffsats jämfört med sexköp av en vuxen. Enligt utredningen Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, m.m. (SOU 2016:42) framgår att de sexuella handlingar som köpare efterfrågade av unga offer generellt sett var av ett mer hänsynslöst slag. Enligt utredningen Ett förstärkt skydd mot sexuella kränkningar (SOU 2021:43) har möjligheterna för vuxna att komma i kontakt med barn i syfte att utnyttja dem för prostitution ökat som en följd av digitaliseringen. Centerpartiet vill därför stärka det straffrättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år som utsatts för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Det finns vidare behov av straff ­ skärpningar avseende en del sexualbrott riktade mot barn. Avseende brottet sexuellt övergrepp riktat mot barn krävs det straffskärpningar både avseende minimi- och max ­ straffen. Det är dessutom olyckligt att det finns handlingar idag som inte kan träffas av straffbestämmelser. Centerpartiet vill därför se ett brott avseende s.k. mindre grova sexuella utnyttjanden av barn, för att bättre fånga sådana ageranden som inte kan kvalificeras som normalgraden. Centerpartiet anser också att även sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn bör omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid. Det finns också anledning att generellt se över preskriptions ­ tiderna för sexualbrott. Hösten 2020 lämnade den s.k. Barnkonventionsutredningen (SOU 2020:63) sitt betänkande över hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen. Utredningen kom sammantaget fram till att svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med innebörden av barnkonventionen med undantag för att det finns luckor i det straffrättsliga skyddet när det gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier, samt att barn vars pubertetsutveckling är fullbordad har ett mindre omfattande skydd än andra barn mot att utnyttjas i pornografiskt material. Sedan dess har uppsåtskravet i fråga om barns ålder vid barnpornografibrott ändrats. Vad gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier så handlar luckorna i lagen i huvudsak om övergrepp som begås utan att gärningspersonen är närvarande. Den som utan att delta vid själva inspelningstillfället förmår någon att spela in en film med sexuellt innehåll och skicka filmen, ska givetvis också kunna dömas för det sexuella övergreppet på samma sätt som om gärningspersonen själv hade närvarat då övergreppet begicks. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att se över dessa luckor i lagen samt de brister som Barnkonventionsutredningen pekade på rörande det straff ­ rätts ­ liga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier. Sexualbrotten mot barn blir allt grövre och antalet anmälningar har mångdubblats de senaste åren. Polisen beskriver att de har allt svårare att klara av att utreda brotten i rimlig tid. Arbetet, som innebär att ägna arbetsdagarna åt att gå igenom bild- och film ­ material av övergrepp på barn, är psykiskt påfrestande. Polisen har svårt att tillsätta utredningstjänsterna och många av utredarna har svårt att klara av arbetet under någon längre tid. I Stockholmspolisens fall har bristande utredningskapacitet av barnpornografi ­ brott ibland till och med resulterat i s.k. tillslagsstopp. Det innebär att polisen väljer att inte genomföra husrannsakan eller beslagta material under en tid eftersom det inte finns kapacitet för att fullfölja åtgärden och ta hand om materialet. För att underlätta det brottsutredande arbetet vill Centerpartiet att polisen ges ökade möjligheter (genom utbildning, resurser, tillämplig teknik) att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet. Genom datorseende blir det möjligt både att snabba på genomgången av stora mängder material, i någon mån förskona brotts ­ utredarna samt prioritera utredningen av grövre brott. Det finns sannolikt även bättre möjligheter att genom AI/datorseende sammanställa information om tillkomst, spridning, förövare och brottsoffer. Sexualbrott Skärpta straff Offer för sexualbrott tvekar ofta att anmäla och ofta tar det lång tid att fullfölja en anmälan. Preskriptionstiderna kan på så sätt förhindra brottsoffers möjlighet till upprättelse och en fällande dom. Under det senaste året har preskriptionstiden tagits bort för vissa sexualbrott mot barn. Det är bra. Det finns också anledning att mer generellt se över preskriptionstiderna för sexualbrott. I takt med att tekniken utvecklas ökar möjlig ­ heterna att lösa brott efter lång tid. DNA-tekniken gör det möjligt att lösa brott som man tidigare har misslyckats med att utreda. Det är bland annat mot denna bakgrund det numera finns skäl att förlänga preskriptionstiderna för sexualbrott. Centerpartiet anser att varje människa har en ovillkorlig rätt att själv bestämma över sin sexualitet och sitt sexuella umgänge, samt att sex alltid ska bygga på frivillighet. Sexualbrotten är till sin natur särskilt integritetskränkande. Det är viktigt att straff ­ satserna för sexualbrott speglar detta på ett rättvisande sätt. Centerpartiet vill skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse. Vi vill också höja straffmaximum för köp av sexuell tjänst för att utöka preskriptionstiden. Personer som säljer sexuella tjänster är ofta traumatiserade och sargade och kan därmed ha svårt att exempelvis i samband med att man lämnar ett liv i prostitution, inom ramen för nuvarande preskriptionstid, orka anmäla brott. Preskriptions ­ tiden bör därför utvidgas genom höjt maxstraff. Koppleri Den belgiska kopplerilagstiftningen är mer långtgående än den svenska och innebär att även den som försöker locka in personer i prostitution gör sig skyldig till koppleri. Den belgiska lagen förbjuder därmed även uppmuntran till prostitution. Svensk koppleri ­ lagstiftning kräver att det sker ett faktiskt främjande eller utnyttjande i ett specifikt fall för att kunna döma för koppleri. En mer allmän uppmaning som inte riktar sig till en specifik person, faller därmed utanför det straffbara området. Vi vill se en översyn av detta för att i fler fall kunna utdöma straff för koppleri. Det finns anledning att närmare utreda förutsättningarna att stoppa såväl sugardejtingsajter som sexköpssajter/annons ­ sidor om prostitution genom att vidareutveckla lagstiftningen rörande koppleri. Det är redan idag kriminaliserat att främja att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning (6 kap. 12 § BrB). På samma sätt som den som upplåter en lägenhet för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning kan dömas för koppleri, borde även den som tillhandahåller en domän eller digital tjänst där sådan verksamhet förekommer kunna dömas. Då internet suddar ut gränserna för tid och rum bör det också vara möjligt att definiera att brottet sker i Sverige givet att den digitala tjänsten vänder sig till den svenska marknaden, oavsett var i världen exempelvis en server befinner sig. Centerpartiet anser att det är angeläget att det brottsbeivrande arbetet fungerar på ett ändamålsenligt sätt även i ett digitalt tidevarv. Vi vill därför att det tillsätts en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordeller som vänder sig till den svenska marknaden och där kvinnor och barn säljs. Utredningen ska även se över möjligheterna att sätta stopp för detta oavsett var sajten är registrerad. Våld i nära relation Våld i nära relation handlar i huvudsak om makt, kontroll och dominans och om att bryta ner och allvarligt skada någons självkänsla. Det destruktiva mönstret börjar sällan med fysiskt våld utan med kontrollerande beteende och psykisk misshandel. Den som utsätts får en kraftigt försämrad självbild och självkänsla, isoleras allt mer, kontrolleras i ökad grad och hindras i sin livsföring. Det kan handla om att partnern kontrollerar att man går direkt hem efter jobbet, att hindras från att gå på viktiga möten eller läkar ­ besök, tvingas tåla att ens telefon undersöks, att partnern tar kontroll över ens inkomst, att man begränsas i sina sociala relationer samt ett ständigt återkommande budskap om att man är dålig och värdelös. Våldet normaliseras vartefter både för utövaren och för den som utsätts. Detta kallas för normaliseringsprocessen och är ett särskilt utmärkande kännetecken för våld i nära relation. Gränserna förskjuts således gradvis för vad som kan anses vara normalt och acceptabelt både för våldsoffret och för förövaren. Det kontrollerande beteendet blir därmed starten på ett allt allvarligare makt ‑ , kontroll- och våldsmönster. Ofta upplever också våldsoffret det kontrollerande och psykiska våldet som värre, i betydelsen mer nedbrytande, än det fysiska våldet. Centerpartiet vill därför utreda möjligheten att kriminalisera kontrollerande beteende. I Storbritannien finns redan en lagstiftning på plats sedan 2015 som har lett till att fler än 9 000 åtal väcktes under 2017–18. Att kriminalisera kontrollerande beteende är också viktigt för att motverka hedersförtryck och psykiskt våld. Vi måste säkerställa att varje människa ska kunna känna sig fri och kunna leva det liv hon vill, fri från rädsla och förtryck. Men det är bråttom – för varje dag som går är det tusentals kvinnor som inte får det skydd de behöver och har rätt att förvänta sig. Skärpta straff Centerpartiet vill att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning och grov frids ­ kränkning höjs från ett till två års fängelse och att maxstraffet höjs från sex till tio års fängelse. Ändringen är viktig för att säkerställa att även de grövsta fridskränknings ­ brotten åtalas som just fridskränkningsbrott och inte som synnerligen grov misshandel. Att brotten benämns vid sitt rätta namn är viktigt både med tanke på brottsstatistiken och för att klargöra att våld i nära relation har ett lika högt straffvärde som annan våldsbrottslighet. Vidare bör brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning/ kvinnofridskränkning införas. Den nuvarande straffskalan för fridskränkningsbrott går inte att tillämpa på de allvarligaste fridskränkningsbrotten. Det har betydelse eftersom det snedvrider statistiken och gör att fridskränkningsbrotten ser ut att vara färre än de egentligen är. Det har också betydelse för den allmänna rättsuppfattningen om de grövsta fridskränkningsbrotten inte benämns vid sitt rätta namn och inte ens har en straffskala som motsvarar deras allvarlighetsgrad. De riskerar då att uppfattas som mindre allvarliga brott än vad de är. Skyddade personuppgifter Av Jämställdhetsmyndighetens rapport Skyddade personuppgifter – oskyddade person ­ uppgifter (rapport 2022:10) framgår att kvinnors och barns hela livssituation försvåras av att leva med skyddade personuppgifter; vardagliga situationer är svåra att hantera och innebär ofta säkerhetsrisker. Att inte kunna uppge sina personuppgifter gör det svårt och ibland omöjligt att få tillgång till samhällsservice. Bristen på stadigvarande boende till kvinnor som lever med skyddade personuppgifter är ytterligare ett allvarligt problem. Rapporten rekommenderar bl.a. att våldsutsatta kvinnor som lever med skyddade personuppgifter bör erbjudas en kontaktperson som kan tillhandahålla stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter och i praktiska vardagsfrågor. Särskilda kontakt ­ personer bör finnas för både vuxna och barn och till exempel vara placerade inom socialnämndens verksamhetsområde, och ska finnas kvar så länge skyddsbehovet kvarstår. Regeringen måste nu skyndsamt utreda och presentera lagstiftning för att uppnå detta. Ett tryggt boende Att snabbt få tillgång till ett tryggt boende är ytterligare en viktig del i att bygga upp sitt liv efter att ha lämnat sin förövare. Att inte kunna känna trygghet i sin bostadssituation är ytterligare en aspekt av svårigheterna i att lämna en farlig relation. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att ge exempelvis Boverket i uppdrag att tillsätta en samordnare i syfte att se över förutsättningarna att tillskapa en nationell bostadskö för människor som utsatts för våld så att dessa snabbt kan ges förtur till bostäder. Kön kan antingen upprättas genom avtal/samarbete med marknadens aktörer (kommuner, allmännytta, privata fastighetsägare m.fl.) eller genom ett mer tydligt statligt ansvarstagande. Utgångspunkten måste dock alltid vara att det är den som utsätter någon för våld, hot och trakasserier som ska flytta. Centerpartiet anser därför att det främst är förövaren, vid fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas – exempelvis genom att vistelseförbud kan innefatta en hel kommun. Brott mot näringsidkare Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna utsätts idag allt oftare för brott och trakasserier av extremistiska djurrättsaktivister. Det handlar om brott av många olika slag – från skadegörelse, ofredande och olaga intrång till olaga hot och misshandel – där det bakomliggande motivet utgörs av en våldsbejakande extremistisk djurrättsaktivism. Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna måste kunna bedriva sin verksamhet utan att utsättas för brott. Tidigare drabbades främst pälsdjursuppfödare, forskningsanläggningar och slakterier, men idag är hotbilden betydligt bredare och omfattar i princip alla former av djurproducerande verksamheter, jägare m.fl. Problemet är påtagligt för företag och anställda inom de gröna näringarna. Djurrättsaktivism Det är viktigt att polisen i sitt brottsutredande arbete noga dokumenterar motivbilden och att denna tydliggörs vid huvudförhandlingen så att rätten vid en eventuell straffmätning kan väga in om en åtalad gärning utgjort ett led i en systematisk eller organiserad brottslighet, eller föregåtts av särskild planering. Av denna anledning vill Centerpartiet se särskilda brottskoder för djurrättsrelaterad brottslighet. Vidare krävs att utredare med särskild kompetens kring denna brottslighet finns att tillgå i samtliga polisregioner. Det är också angeläget att brottslig djurrättsaktivism finns med som en del av den extremism som idag är föremål för polisen på nationell och övergripande nivå. Statistik och kategorisering är nödvändig för att kunna följa upp och agera. En klassificering skulle göra att polisen och även Säpo skulle få större anledning att följa och agera på de olika aktiviteter som de våldsbejakande djuraktivisterna utför. Man bör också se över om straffen för denna typ av brott bör skärpas och se över polisens resurser för att motverka denna typ av brottslighet. Tryggheten för företagare och andra på landsbygden måste öka samtidigt som vi slår vakt om allemansrätten. Landsbygdens särart måste vidare beaktas inom ramen för vårt rättssamhälle. Centerpartiet vill därför att även kränkning ska kunna vara en kvalifikationsgrund för att betrakta hemfridsbrott och olaga intrång som grova – detta kan exempelvis vara när intrånget riktas mot en gård där en person även bor. Vi vill även se krafttag mot de som med extremistisk ideologisk grund stör laglig jakt runtom i Sverige. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att se över möjligheterna att kriminalisera jaktsabotage och hindrande av jakt. Företagsrelaterad brottslighet Företagsrelaterad brottslighet är ett allvarligt problem för såväl enskilda brottsoffer och juridiska personer som samhället. Många företagare upplever idag brottslighet som sin största utmaning i den dagliga verksamheten. Vissa väljer till och med att lägga ned sin verksamhet på grund av brottslighet. Det är helt ohållbart och innebär ett enormt tapp för hela samhället, ett hinder för en god ekonomisk utveckling och för kreativitet och arbetstillfällen. Införandet av den nya lagen om tillträdesförbud till butik, som tillkom på Centerpartiets initiativ, är en positiv nyhet från året som gått. Likaså uppdraget till tolv myndigheter att bl.a. kartlägga kriminella nätverks påtryckningar, trakasserier och brott mot näringsidkare i utsatta områden. Samtidigt är utmaningarna fortsatt närmast enorma, inte minst i fråga om it-relaterad brottslighet. Det är därför högst angeläget att motverkande av företagsrelaterad brottslighet ges den tyngd och prioritet som motsvarar den skada och det allvar som brottsligheten innebär för vårt gemensamma välstånd. Hatbrott Under senare år har hoten och hatet mot journalister ökat i såväl omfång som grovhet, och kvinnor och minoriteter är särskilt utsatta. Det är ett allvarligt hot mot den liberala demokratin som måste adresseras. Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Om en domstol bedömer att ett brott är ett hatbrott – exempelvis att en misshandel har rasistiska motiv – tillkommer en straffskärpning. Staten och samhället ser särskilt allvarligt på hatbrott eftersom de anses utgöra ett brott mot individens mänskliga rättigheter och mot principen om människors lika värde, samt att sådana brott skapar rädsla hos andra människor som tillhör gruppen i fråga. Centerpartiet anser också att det är angeläget att ge mer resurser till de hatbrotts- och demokratienheter som finns hos polisen runtom i landet, och att civilsamhället får det stöd som krävs för att stötta brottsoffer. Vidare tycker vi inte att hatbrottslagstiftningen omfattar alla de grupper som bör skyddas mot hatbrott. Det finns många exempel på gärningsmän som begått allvarliga brott motiverade av hat mot kvinnor och att personer som har funktions ­ nedsättningar utsatts för brott på grund av detta. Centerpartiet vill därför att kön och funktionsnedsättning läggs till som hatbrottsgrunder i lagstiftningen. Antikorruption Korruption, mutor och maktmissbruk leder i förlängningen till ett urholkat förtroende för det offentliga och för de principer som rättsstaten vilar på. På så sätt utgör korruption också ett hot mot rättsstaten. Det som kännetecknar korruption är just avsaknaden av objektivitet, systematik, tillförlitliga regler och transparens. Situationen kan beskrivas som en rörlig spelplan där inget ligger fast och ingen vet vad som gäller. Under sådana omständigheter upphör en del av det vi kallar samhället att fungera. Därför måste korruption och oegentligheter motarbetas med kraft. Graden av korruption i Sverige är ur ett internationellt perspektiv låg. Samtidigt har korruption och oegentligheter ökat under de senaste åren och Sverige är idag det mest korrupta landet i Skandinavien enligt organisationen Transparency International. Den negativa utvecklingen kan bland annat förklaras av ett antal allvarliga korruptionsskandaler på statliga myndigheter. Detta är en mycket allvarlig utveckling som behöver följas upp och motverkas. Centerpartiet anser därför att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan mot korruption. Vi vill också inrätta en oberoende antikorruptionsmyndighet med uppdrag att granska offentlig verksamhet, ge vägledning och stöd kring insatser för ökad transparens och bidra till åtal mot brott. Antikorruptionsmyndigheten ska dessutom erbjuda alla myndig ­ heter, kommuner, regioner och riksdag en central visselblåsartjänst, och säkerställa att rapporterade misstankar utreds. Vi vill att lagstiftningen ska ställa högre krav på de antikorruptionsstrategier som vägleder myndigheternas arbete, och att brott mot reglerna ska leda till allvarligare konsekvenser. Strategierna bör innehålla bättre stöd för med ­ arbetare som rapporterar misstankar. Radikalisering och terrorism Radikalisering, terrorism och våldsbejakande extremism är hot mot den liberala demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Budskapet ska alltid vara att staten tar strid mot sådan allvarlig och system ­ hotande brottslighet. Den terrorrelaterade verksamheten i Sverige domineras enligt Säkerhetspolisen av aktörer som är motiverade av våldsfrämjande islamistisk extremism, extremistiska organisationer inom vitmaktmiljön och den radikal ­ nationa ­ listiska miljön samt den autonoma vänstermiljön. Men även andra grupper använder våld för att uppnå sina mål, exempelvis extremistisk djurrättsaktivism. Det de har gemensamt är att de motverkar den liberala demokratin och är villiga att använda våld för att störta eller försvaga den. Vi ser också i ökad utsträckning att sammanfogningen i form av organisa ­ tioner luckras upp och istället i ökad utsträckning övergår i mer löst sammanfogade nät ­ verk av extremistiska och våldsbejakande personer. Gemensamt för dessa är att de har ett destruktivt narrativ och verkar för att flytta gränserna för vad som är acceptabelt att uttrycka. Det kan i förlängningen bidra till en avhumanisering av grupper eller individer och detta kan i sin tur utgöra en grogrund för våld. Det öppna och fria samhället får inte visa sig svagt inför sådana krafter. Centerpartiet vill sedan tidigare se mer effektiva åtgärder för att förebygga, försvåra, förhindra och avskräcka deras verksamhet. Staten har också ett ansvar gentemot terrorismens offer – varav många flytt till Sverige undan IS och andra mördare – att hålla de skyldiga ansvariga och skipa rättvisa. Det gäller både svenska terrorister som rest utomlands och de som är verksam ­ ma här hemma. Vi vill också se mer effektiva regler och kontroller för att förhindra att offentliga medel går till organisationer som motarbetar den liberala demokratin, och stärka kapaciteten hos de enheter inom polisen som arbetar med demokratifrågor. Individer som ännu inte har begått brott utan är på väg att radikaliseras måste mötas av förebyggande åtgärder som inte uppfattas som stigmatiserande. Lokal polis liksom civilsamhället, framför allt mödrar och religiösa samfund, spelar idag viktiga roller i kampen mot radikalisering. EU är en viktig arena i arbetet mot terrorism. Tillsammans har EU-länderna bättre förutsättningar att motverka terrorattacker genom att exempelvis dela underrättelser om potentiellt farliga personer och genom att stoppa vapensmuggling. Överenskommelser behövs kring EU-ländernas skyldighet att informera om vapensmuggling eller radikaliserade personer när andra EU-länder berörs. Satsningarna mot påverkanshot behöver också öka både i Sverige och i övriga EU. Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Helena Vilhelmsson (C) Kerstin Lundgren (C) Mikael Larsson (C) Catarina Deremar (C) Anna Lasses (C)