Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:2301
av Anders W Jonsson m.fl. (C)
med anledning av skr. 2022/23:27 Vissa frågor inom hälso- och sjukvårdsområdet
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast den 31 maj 2023 bör återkomma till riksdagen med en ny skrivelse om hur arbetet bedrivs med att genomföra de åtgärder som beskrivs i betänkande 2021/22:SoU36 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur information om väntetider och kvalitet inom specialistsjukvården skyndsamt kan bli lätt tillgänglig för allmänheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga åtgärder som på både kortare och längre sikt kan förbättra tillgången på specialistsjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och specialistläkare i allmänmedicin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör påbörja en bred översyn av arbetsmiljön inom sjukvården och en översyn av frågan om stärkt företagshälsovård och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om vårdfrågor (bet. 2021/22:SoU36, rskr. 2021/22:200). Enligt tillkännagivandet ska regeringen skyndsamt vidta åtgärder inom ett antal områden och återkomma till riksdagen med skrivelser som innehåller återrapporter. I
s
kr
ivelse
2022/
23:
27 redogör regeringen för den tredje och sista återrapporteringen.
Den tredje skrivelsen är den första som kommer från den nya regeringen.
Det finns anledning att påminna om att de nuvarande regeringspartierna ställde sig bakom de ovanligt tydliga krav på regeringen som
r
iksdagen tillkännagav våren 2022.
Skrivelsen
innehåller
dock
inga nyheter som inte redan
presenterats
av den förra regeringen eller
i det
s.k.
Tidöavtalet eller i budgetpropositionen (prop. 2022/23:1).
Det finns ett antal lovande sjukvårdspolitiska
skrivningar och förslag
i Tidöavtalet
men dessa är
tyvärr
mycket allmänt hållna. Regeringen verkar ha lagt kraften på symbol
politik som inte bidrar till kortare köer.
En stor
centraliseringsreform
som
flyttar
makt
från patienter, professionerna och regionala folkvalda
till byråkrater i
huvudstaden
är enligt Centerpartiet fel väg att gå.
Andra förslag hotar patientsäkerheten och försvårar arbetssituationen för personalen, såsom begränsningarna i tillgången till tolk eller den
s.k.
informationsplikten.
En förut
sättning för kortare vårdköer är att det finns tillräckligt med kompetent personal. Det är svårt att förstå varför regeringen
går fram med
förslag som kan innebära
både
nya byråkratiska arbetsuppgifter
för de anställda i vården, försvårad kommunikation med patienten
och
att
onödiga vårdskador
uppstår
.
Regeringens budgetförslag
präglas till Centerpartiets förvåning av klassisk social
demokratisk politik
med
ett stort antal befintliga och nya riktade
statsbidrag
. Riktade statsbidrag ger ofta mindre vård för pengarna och
genererar mer byråkrati än resurser till
vårdens huvudmän och utförare
.
Tyvärr bidrar inte regeringens budgetförslag till
att kommuner och regioner har muskler att värna
sjukvården
mot den ekonomiska krisen och ge vårdpersonalen
förbättrade
arbetsvillkor.
Den som hoppades på ett borgerligt paradigmskifte lär vara besviken.
Regeringen anser att tillkännagivandet genom ”vidtagna åtgärder” och slutförd återrapportering är slutbehandlat. Centerpartiet delar inte denna uppfattning. Det behövs betydligt mer kraftfulla åtgärder och därför också ytterligare återrapportering till
r
iksdagen.
Vårdplatser
Enligt
r
iksdagens tillkännagivande ska r
egeringen ta fram en nationell plan för hur bristen på vårdplatser ska åtgärdas.
Enligt redogörelsen ser regeringen behov av att införa en prestationsbaserad er
sättning till regionerna och hänvisar till budgetsatsningar.
Regeringen aviserar även en kartläggning och en nationell strategi för att öka antalet vårdplatser och pekar även på Socialstyrelsens uppdrag att ansvara för en långsiktig insamling, uppföljning och dialog kring data om vårdköer och disponibla vårdplatser.
Det finns redan prestationsbaserade ersättningar till regionerna i form av den
s.k.
kömiljarden och det framgår inte tydligt av regeringens skrivelse eller av budget
propositionen huruvida man avser att stärka
befintliga ersättningar
eller inrätta ett nytt
och
parallellt system. Någon närmare beskrivning av
den nya
strategins utformning och implementering finns inte och inte heller någon tidsram. Riksdagens tillkännagivande om att regeringen ska
ta fram
en nationell plan för hur bristen på vårdplatser ska åtgärdas är således ej uppfyllt.
Det är viktigt att prestationsbaserade ersättningar fokuserar på utfall, inte antalet nya vårdplatser i sig.
Det
är självklart av stor vikt
att så snabbt som möjligt återställa vård
platser som försvunnit på grund av personalbrist
. Samtidigt är de lokala förutsätt
ningarna olika, och viss personalbrist kommer sannolikt kvarstå under lång tid fram
över. En hållbar utveckling av den regionala sjukvården kommer därför
att
kräva inte bara återställning av ett antal vårdplatser utan
även att fler patienter få
r
rätt behandling
hos sin fasta läkarkontakt i primärvården, i hemsjukvården eller genom vård på distans.
Satsningar på
utbildning, fortbildning, karriärmöjligheter och bättre arbetsvillkor så att fler rekryteras
och stannar inom
vården
är också en del av lösningen.
Granskningar från Riksrevisionen och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys visar att riktade statsbidrag, även de som baseras på överenskommelser med SKR, ofta har en oklar effekt eller att det är svårt att hitta träffsäkra indikatorer
och mäta utfall
.
En nationell plan för att åtgärda bristen på vårdplatser kommer
att
kräva ett omtag
och paradigmskifte
som inte går att utläsa av regeringens skrivelse eller av budget
propositionen.
Mot bakgrund av detta anser Centerpartiet
att
tillkännagivandet
inte
kan anses
slutbehandlat
. Regeringen
bör återkomma till
r
iksdagen med en fjärde rapport senast den 31 maj 2023.
Samordning av vårdköer
Enligt
r
iksdagens tillkännagivande ska regeringen se över frågan om samordning av vårdköerna. I detta arbete ska
enkel och lättillgänglig information till patienter och deras anhöriga
prioriteras i syfte att
utnyttja ledig kapacitet i vården.
Regeringen ska även se över frågan om att i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientlagen (2014:821) införa en rätt för patienten att fritt söka såväl öppen som sluten specialistvård i hela landet.
Enligt redogörelsen har regeringen avsatt pengar i budgetpropositionen för 2023 till en nationell statlig vårdförmedling. Socialstyrelsen har ett uppdrag att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering samt lämna förslag på målvärden för antalet vårdplatser. Uppdraget har delredovisats men pågår fortfarande.
Inga konkreta uppdrag har getts till andra aktörer och regeringen har inte aviserat vare sig en översyn eller ett konkret förslag om att införa fritt vårdval även i specialist
vården.
Ett sådant skarpt förslag har lämnats av Centerpartiet i vår motion
2022/23:905
En utvecklad sjukvård i hela landet
.
För att korta köerna anser Centerpartiet att hela landets sjukvårdsresurser behöver mobiliseras. Flera av de större privata vårdgivarna har sagt sig ha möjlighet att med kort varsel öka sin kapacitet för planerad vård. Det handlar både om medicinsk bedömning, utredning och behandling. Fritt val av vårdgivare i slutenvården skulle även bidra till en mer patientcentrerad och individuellt anpassad vård. Vi är förvånade över att en regeringen med tre borgerliga partier inte verkar prioritera detta eller visar vilja att vända på alla stenar för att korta köerna. Förslaget om ett statligt kontor präglas av ett socialdemokratiskt tankesätt och riktar sig mer mot symtomen än de strukturella brister som skapar problemen.
Information om väntetider och om kvalitet är i
dag mycket svår för patienten att ta del av.
Det
pågår ett arbete inom ramen för 1177 Vårdguiden där informationen ska bli lättillgänglig. Med tanke på den akuta situationen måste det arbetet påskyndas. Det är positivt om man kan använda en befintlig informationsportal och
informations
struktur som patienter i hela landet redan känner
till
.
Mot bakgrund av detta anser Centerpartiet att tillkännagivandet inte
heller i detta avseende
kan anses
slutbehandlat. Förutom att återkomma till
r
iksdagen med en fjärde rapport senast den 31 maj 2023 bör regeringen
, i samråd med SKR, skyndsamt se över
hur information om väntetider och kvalitet inom specialistsjukvården så snart som möjligt kan bli lättillgänglig för allmänheten via 1177 Vårdguiden.
Kompetensförsörjning
Enligt
r
iksdagens tillkännagivande ska r
egeringen ge
det
nationella vårdkompetensrådet i uppdrag att
ta fram en plan med förslag på åtgärder för att
dimensionera
antalet utbild
ningsplatser till behovet av personal
.
Ett antal professioner ska beaktas särskilt. Reger
ingen bör även besluta om planens genomförande. Vidare ska regeringen införa fler möjligheter för vårdens medarbetare att arbeta för olika huvudmän samt förbättra möjligheterna för privata vårdgivare att använda ledig kapacitet vid sjukhus och andra vårdinrättningar.
Enligt skrivelsen avser regeringen att
ta fram en plan för att förbättra kompetensför
sörjningen
och som ett led i arbetet
även
kartlägga kompetensbehoven.
I skrivelsen pekar regeringen på ett antal befintliga satsningar som får fortsatt finansiering enligt budgetpropositionen. Förutom en mindre budgetsatsning på utbildning av fler sjukhus
fysiker aviseras inga nya konkreta åtgärder.
Personalsituationen i svensk sjukvård är akut. B
ehovet av kompetent och välutbildad vård- och omsorgspersonal kommer bli allt viktigare de kommande åren.
Centerpartiet har i motion
2022/23:905
En utvecklad sjukvård i hela landet
lyft ett antal konkreta förslag för att underlätta
utbildning och rekrytering av personal i sjukvården.
Det är svårt att se hur
r
iksdagens tillkännagivande kan anses vara uppfyllt med de mycket begränsade åtgärder och initiativ som regeringen beskriver. Förutom att åter
komma till
r
iksdagen med en fjärde rapport senast den 31 maj 2023 bör regeringen i enlighet med tillkännagivandet skyndsamt vidta ett antal kortsiktiga åtgärder som förbättrar den redan mycket väldokumenterade bristen på
specialistsjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och specialistläkare i allmänmedicin
.
Arbetsmiljön inom vården
Regeringen ska
enligt
r
iksdagens tillkännagivande se
över frågan om arbetsmiljön inom vården. En lämplig myndighet bör få i uppdrag att genomföra en tillsyn över arbets
miljön i vården
och regeringen bör därefter vidta åtgärder. Även skyddet vid arbets
skador ska stärkas. Regeringen ska även se över frågan om att stärka företagshälso
vården i syfte att förebygga och åtgärda fysisk och psykisk ohälsa.
Enligt skrivelsen
har inte
den sittande
regeringen vidtagit några som helst initiativ. Det beskrivs att Arbetsmiljöverket i september 2022 inle
dde
ett arbete med 1
500 inspektioner inom vården för att bedöma förekomst av belastningsskador vid tunga lyft. Arbetsmiljöverket har själv
t
beslutat om att från oktober 2022 särskilt inspektera landets akutsjukhus för att bedöma arbetsmiljön kopplad till hög arbetsbelastning.
Centerpartiet har i motion
2022/23:905
En utvecklad sjukvård i hela landet
lyft ett antal konkreta förslag för att
förbättra
arbetsmiljön för sjukvårdens personal.
Det är uppenbart att
r
iksdagens tillkännagivande inte kan anses vara uppfyllt vad gäller de åtgärder kring arbetsmiljön som beskrivs i tillkännagivandets punkt
6 och
7. Förutom att återkomma till
r
iksdagen med en fjärde rapport senast den 31 maj 2023 bör regeringen i enlighet med tillkännagivandet skyndsamt påbörja en bredare översyn av arbetsmiljön inom sjukvården samt en översyn av frågan om stärkt företagshälsovård.
Anders W Jonsson (C)
Christofer Bergenblock (C)
Martina Johansson (C)
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:2814
av Anders W Jonsson m.fl. (C)
med anledning av skr. 2023/24:48 Riksrevisionens rapport om statens arbete med väntetider i vården
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör stärka och förtydliga Ivos roll i väntetidsarbetet och undanröja hinder för en förstärkt tillsyn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder så att den planerade nationella vårdförmedlingen, i syfte att avhjälpa de brister som Riksrevisionen påpekar, stärker patientens ställning som rättighetsbärare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de brister som Riksrevisionen pekar på bör kunna avhjälpas genom att skärpa patientlagen så att patienten kan välja både sluten och öppen vård i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inte bör gå vidare med rekommendationen om en försvagad vårdgaranti i primärvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utforma framtida överenskommelser med SKR om tillgängligheten i sjukvården så att de innehåller tydliga, mätbara mål och utgår från en analys av horisontella prioriteringar och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Regeringen redogör i skrivelsen för sin bedömning av Riksrevisionens rapport
I väntan på vård – ineffektiv statlig styrning för kortare köer
(RiR 2023:12). Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens styrningsverktyg vårdgaranti, kömiljard och standar
diserade vårdförlopp (SVF) på många sätt inte är effektiva.
Svensk sjukvård är fantastisk, men under en lång tid har orimligt långa väntetider varit ett växande problem. Skillnaderna i väntetid mellan olika regioner är stora. Detta gör att ekonomi och bostadsort spelar en alltför stor roll för vilken vård man får och när man får den. Staten lägger stora resurser på att utjämna skillnaderna och korta köerna i syfte att säkerställa en jämlik och högkvalitativ sjukvård i hela landet. Resultaten mot
svarar tyvärr inte resursanvändningen.
En trygg och mer tillgänglig sjukvård i hela landet förutsätter att en större del av de samlade resurserna går till bättre bemannade vårdcentraler, utbyggd hemsjukvård och en medicinskt förstärkt äldreomsorg i alla kommuner. Andra nyckelsatsningar är bättre och jämlika möjligheter till digitala besök, fler ambulansbilar med kortare responstid och en förstärkt förlossningsvård. Inte minst är en bättre arbetsmiljö och bättre arbets
villkor för personalen en avgörande faktor – alltså höjda ambitioner för regionerna både som arbetsgivare och som beställare. Det handlar med andra ord om ett stort antal faktorer som statens styrningsverktyg behöver riktas mot, på ett tillräckligt precist och koordinerat sätt. Samtidigt måste styrningen vara obyråkratisk, ge stort utrymme för professionerna och ta höjd för lokala skillnader i fråga om behov och förutsättningar. Det är självfallet inte enkelt. Vi välkomnar därför Riksrevisionens rapport och förväntar oss att regeringen tar den på stort allvar.
Regeringen bör stärka och förtydliga Ivos roll i väntetidsarbetet samt undanröja hinder för en utökad tillsyn
Riksrevisionen påpekar att det idag finns ett flertal hinder för att Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) ska kunna utföra en effektiv och proaktiv tillsyn. Bland annat har Ivo en otydlig roll vad gäller tillgänglighet och inte tillgång till de data som krävs för en mer strategisk och datadriven tillsyn.
Den otydliga rollen försvårar inte bara myndighetens eget tillsynsarbete utan den samlade insatsen för kortare köer. Regioner har under det senaste året lagt resurser på rättsliga processer mot myndigheten framför att lägga fullt fokus på hur myndighetens rekommendationer faktiskt kan genomföras – för patienternas bästa. Men rätt tekniskt och juridiskt underlag för en proaktiv roll gentemot regionerna kan Ivo spela en viktig förebyggande roll.
Mot bakgrund av detta bör regeringen i samråd med Ivo identifiera hur hindren för en fullt ut strategisk och riskbaserad tillsyn kan undanröjas. Myndighetens roll i vänte
tidsarbetet bör stärkas och förtydligas.
Utformningen av vårdförmedlingen påverkar möjligheten att avhjälpa de brister som Riksrevisionen påpekar
Riksrevisionen påpekar stora skillnader i regionernas arbete med så kallad lotsning, dvs. att hänvisa patienter till andra vårdgivare när regionen själv inte erbjuder vård inom ramen för vårdgarantin. Till exempel har Region Halland ett eget väntetidskansli och använder sig i hög grad av lotsning, medan Region Jönköping inte har ett sådant kansli och använder lotsning i låg grad. Att vissa patienter inte kan eller inte vill resa till en annan region för att få vård motiverar
inte
att inte alla patienter ska ges tydlig informa
tion om deras rättigheter och möjligheter eller att informationen och möjligheterna i praktiken skiljer sig åt mellan till exempel Halland och Jönköping.
Skillnaderna är bara ett exempel på att den patientlag som infördes 2015 med syftet att stärka patienternas rättigheter och medbestämmande har visat sig inte ha haft någon större effekt. Till stor del beror detta på att det saknas krav på transparenta och strukturerade metoder för att informera om patientens rättigheter och valmöjligheter så att patienten enkelt kan få en översikt över alla de vårdgivare och vårdtjänster som finnas att nyttja, såväl digitalt som fysiskt.
Centerpartiet välkomnar att regeringen har påbörjat arbetet med en så kallad nationell
vårdförmedling. Inriktningen bör dock justeras. Enligt regeringens skrivelse är syftet att ”stödja, effektivisera och förenkla regionernas och vårdgivarnas processer och arbetssätt för att erbjuda patienter vård hos en annan vårdgivare med ledig kapacitet eller kortare väntetider”. För att stärka patienten som rättighetsbärare bör dock ett nationellt vård
söksystem vara öppet tillgängligt för
patienterna
. Om en region inte kan uppfylla vård
garantin ska patienten lotsas rätt även om det blir dyrare för regionen att patienten får vård i en annan del av landet. För att säkerställa detta bör patienten själv kunna ta del av information om var köerna är kortare.
Vårdförmedlingen bör därför ha som uppgift
både
att informera patienten om hens rätt enligt den lagstadgade vårdgarantin och förmedla information om hur och var patienten kan få vård enligt garantin. Även kvalitetsparametrar bör ingå i den tillgäng
liga informationen. Vårdförmedlingen bör också tillhandahålla de verktyg och kontakt
uppgifter som är nödvändiga för att patienten ska kunna kräva sin rätt att bli vidare
remitterad enligt vårdgarantin.
Regeringen bör mot bakgrund av detta justera och förtydliga uppdragen till E
‑
hälsomyndigheten och Socialstyrelsen om att inrätta en nationell vårdförmedling. Samtidigt måste andra hinder, såsom brister i statistiken och olika it-system och ersättningssystem, identifieras och undanröjas.
I patientlagen fastslås att patienter har möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad
öppen
vård, inom eller utom hemregionen, obeaktat väntetiderna. Om patienter i hela landet på samma sätt får möjlighet att
välja
vårdgivare även för specialistbehandling och operation kan både offentliga och fristående vårdgivare med kortare köer till särskilda behandlingar bistå med att korta köerna i hela landet. Med andra ord kan de brister som Riksrevisionen pekar på avhjälpas ytterligare genom att patientlagen
skärps
.
Regeringen, som säger sig förespråka valfrihet och mångfald i sjukvården, bör utreda detta och återkomma till riksdagen med en proposition som har en sådan inriktning.
Regeringen bör inte gå vidare med förslaget om en försvagad vårdgaranti
Vi delar inte Riksrevisionens bedömning om att vårdgarantin i primärvården bör försämras genom att maximumväntetiden förlängs från tre till sju dagar. Det skulle inte vara i enlighet med de höga förväntningar och legitima krav som medborgarna, mot bakgrund av den teknologiska utvecklingen, ställer på svensk sjukvård. Vi är oroliga för vilka konsekvenser en sådan ändring skulle få för regionernas ambitioner för och oerhört viktiga satsningar på primärvården.
Regeringen bör därför inte gå vidare med förslaget.
Statlig styrning av vården bör bygga på tydliga, mätbara mål och utgå från en analys av horisontella prioriteringar
Riksrevisionen pekar på att den ”nya” kömiljarden är utformad på ett effektivare sätt än den ”gamla” och belönar relativ förbättring. Samtidigt är det, som regeringen framhåller i sin skrivelse, svårt att uttala sig om hur väntetiderna skulle ha utvecklats utan kömiljarden.
Dagens utformning av kömiljarden bygger på en överenskommelse mellan reger
ingen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). En mycket stor del av de statliga satsningarna på sjukvården bygger på sådana överenskommelser. Det har även visat sig vara svårt att utvärdera och mäta effekten av andra satsningar. Detta är principiellt problematiskt och ett ohållbart sätt att disponera statens begränsade resurser. Myndig
heten för vård- och omsorgsanalys har tidigare rekommenderat regeringen att utforma framtida överenskommelser med SKR så att de innehåller tydliga, mätbara mål och utgår från en analys av horisontella prioriteringar.
Regeringen bör mot bakgrund av detta se över överenskommelserna och utform
ningen av dessa som verktyg, i syfte att effektivt avhjälpa de brister som även Riksrevisionen påpekar i sin rapport.
Anders W Jonsson (C)
Christofer Bergenblock (C)
Martina Johansson (C)
Mona Smedman (C)