Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2024/25:402 av Markus Wiechel m.fl. (SD) Riv upp könstillhörighetslagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riva upp den nya könstillhörighetslagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering I maj 2024 fattade riksdagen beslut om en ny könstillhörighetslag, ett lagförslag om att sänka åldersgränsen till 16 år och ta bort kravet på diagnos för att få byta juridiskt kön. Detta beslut ignorerade inte bara folkviljan, utan kanske främst satte de flickors och kvinnors rättigheter på spel. Såväl läkarkåren som andra med kunskap inom denna veten ­ skap var tydliga med att motsätta sig beslutet, som inte minst är förödande när så många flickor i puberteten har en oförklarlig glidning åt vad som brukar betraktas som köns ­ dysfori. Beslutet som hastades igenom riksdagen efter en hela sex timmar lång debatt, är med andra ord ett tydligt exempel på hur en lagstiftning kan föras fram utan tillräcklig hänsyn till de bredare konsekvenserna för samhället och enskilda individer. Att cirka 70 till 90 procent av Sveriges medborgare dessutom visat sig vara missnöjda med beslutet, och att endast sex procent av Tidöpartiernas väljare stödde förslaget, visar hur djupt detta beslut strider mot folkviljan. Att lagförslaget dessutom splittrade partier över hela landet, med undantag för de två partier som motsatte sig det (Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna), understryker behovet av att riva upp lagen. Det är tydligt att om omröstningen i riksdagen hade varit sluten, och partipiskorna inte hade fått vina, skulle utfallet sannolikt blivit helt annorlunda. Detta antyder alltså att många, troligen rent av en majoritet av ledamöterna, inte stödde förslaget av övertygelse, utan snarare av partipolitiskt tvång. Förslaget drevs fram med en naiv tro på att det enbart handlar om transpersoners rättig ­ heter, men man blundar för de allvarliga konsekvenserna. Det handlar inte bara om rättigheter för en begränsad grupp, utan också om skyddet för flickor och kvinnor, om riskerna för missbruk inom idrotten och om att ungdomar som redan är sårbara på grund av psykisk ohälsa kan fatta beslut de senare ångrar. Att ignorera dessa risker är ansvarslöst. Det är särskilt anmärkningsvärt att förslaget inte inkluderade någon vidare utredning eller krav på medicinsk konsultation. Det är inte för mycket begärt att en läkare först ska konstatera att detta är rätt åtgärd för individen, innan juridiskt kön ändras. De beslut som fattas i Sveriges riksdag måste ske efter noga eftertanke och då får vi inte gå vidare med förhastade idéer som gör att flickor, kvinnor och unga som behöver vårt skydd snarare får det motsatta. Markus Wiechel (SD) Ann-Christine Frohm (SD) Björn Söder (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:3089 av Markus Wiechel m.fl. (SD) Könstillhörighetslagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riva upp den nya könstillhörighetslagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering I maj 2024 fattade riksdagen beslut om en ny könstillhörighetslag, ett lagförslag om att sänka åldersgränsen till 16 år och ta bort kravet på diagnos för att få byta juridiskt kön. Detta beslut ignorerade inte bara folkviljan utan satte kanske främst flickors och kvinnors rättigheter på spel. Såväl läkarkåren som andra med kunskap inom denna vetenskap var tydliga med att motsätta sig beslutet, som inte minst är förödande när så många flickor i puberteten har en oförklarlig glidning åt vad som brukar betraktas som könsdysfori. Beslutet som hastades igenom riksdagen efter en hela sex timmar lång debatt, är med andra ord ett tydligt exempel på hur en lagstiftning kan föras fram utan tillräcklig hänsyn till de bredare konsekvenserna för samhället och enskilda individer. Att cirka 70 till 90 procent av Sveriges medborgare dessutom visat sig vara missnöjda med beslutet, och att endast sex procent av Tidöpartiernas väljare stödde förslaget, visar hur djupt detta beslut strider mot folkviljan. Att lagförslaget dessutom splittrade partier över hela landet, med undantag för de två partier som motsatte sig det (Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna), under ­ stryker behovet av att riva upp lagen. Det är tydligt att om omröstningen i riksdagen hade varit sluten, och partipiskorna inte hade fått vina, skulle utfallet sannolikt ha blivit helt annorlunda. Detta antyder alltså att många, troligen rent av en majoritet av ledamöterna, inte stödde förslaget av övertygelse utan snarare av partipolitiskt tvång. Förslaget drevs fram med en naiv tro på att det enbart handlar om transpersoners rättigheter, men man blundar för de allvarliga konsekvenserna. Det handlar inte bara om rättigheter för en begränsad grupp, utan också om skyddet för flickor och kvinnor, om riskerna för missbruk inom idrotten, och om att ungdomar som redan är sårbara på grund av psykisk ohälsa kan fatta beslut de senare ångrar. Att ignorera dessa risker är ansvarslöst. Det är särskilt anmärkningsvärt att förslaget inte inkluderade någon vidare utredning eller krav på medicinsk konsultation. Det är inte för mycket begärt att en läkare först ska konstatera att detta är rätt åtgärd för individen, innan juridiskt kön ändras. De beslut som fattas i Sveriges riksdag måste ske efter noga eftertanke och då får vi inte gå vidare med förhastade idéer som gör att flickor, kvinnor och unga som behöver vårt skydd snarare får det motsatta. Markus Wiechel (SD) Ann-Christine Frohm (SD) Björn Söder (SD)