Jämförelse eb2fa356cd0743e66950828f Underlagets kontrollsumma: 38e488ddc616b17d7ee7bf24644b22e0167b13381d79e060980a00bca12b059c Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HC021745: Politik för minoriteter === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc021745 Motion till riksdagen 2024/25:1745 av Jan Riise m.fl. (MP) Politik för minoriteter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade möjligheter till undervisning i minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa nationellt minoritetsspråk som eget ämne i skolan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent finansiering av minoritetsspråkens språkcentrum efter 2024 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig finansiering av resursbibliotek för de nationella minoriteterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka public services programutbud på de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta informationscenter om judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett kunskapslyft riktat till offentliganställda och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla kommuner ska få stöd för att kunna leva upp till sina skyldigheter enligt grundskyddet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera uppföljningen av minoritetspolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka de långsiktiga förutsättningarna för minoriteternas organisationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka arbetet mot hatbrott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att bidraget till säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund, ideella föreningar och stiftelser utformas på ett mer ändamålsenligt sätt och tillkännager detta för regeringen. Motivering Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar är erkända som nationella minoriteter i Sverige och därmed har individer som tillhör dessa grupper särskilda rättigheter som rör språk, kultur och inflytande. Som part i Europarådets ramkonvention till skydd för de nationella minoriteterna och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk är Sverige skyldigt att bevara, skydda och utveckla de särskilda rättigheter som tillhör nationella minoriteter. Det innebär bland annat att diskriminering av personer tillhörande en nationell minoritet är förbjuden och att staten måste vidta åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna. Sverige har ett ansvar att tillförsäkra minoriteter rätten till information, inflytande och delaktighet samt möjlighet att bevara och utveckla sin kultur, sin religion, sitt språk, sina traditioner och sitt kulturarv. För att säkerställa Sveriges internationella åtaganden krävs ett aktivt och förstärkt arbete för nationella minoriteter. I slutändan handlar det om att överbrygga en situation där uppemot en tiondel av landets befolkning inte fullt ut har tillgång till lika rättigheter och möjligheter. De skillnader som idag finns mellan majoritetsbefolkningen och de nationella minoriteterna motverkar demokratin och sammanhållningen i samhället samt individens möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Genom historien har de nationella minoriteterna utsatts för omfattande övergrepp och diskriminering. Denna historia förpliktar oss till något annat. Det är därför av yttersta vikt att tillförsäkra judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar deras rätt till språk, kultur och inflytande. Miljöpartiet står upp för de nationella minoriteternas rättigheter och drev under den förra mandatperioden på för en högre ambition i minoritetspolitiken och gör det fortsatt. Vi gjorde en storsatsning på nationella minoriteters språk och kultur med nya språk ­ centrum och stärkta minoritetsbibliotek. Vi lade fram en historisk konsultationsordning för det samiska folket samt inrättade sanningskommissioner för urfolket samerna och den nationella minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset. Vi har stärkt det judiska museet och avsatt medel för romsk inkludering. Vi har fått mycket gjort men mer behöver göras. Vi har i år valt att särskilt uppmärksamma de olika minoriteterna i var sin kommitté ­ motion för att på det sättet ytterligare synliggöra de specifika mål som vi menar är särskilt angelägna. Därutöver finns ett antal övergripande frågor som samlats i denna för samtliga minoriteter gemensamma motion. Utökad möjlighet till minoritetsspråk i skolan Fortsatta satsningar krävs på språk, utbildning och kultur. Enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) framgår det tydligt att den verksamhet som erbjuds i förskola och äldreomsorg inom kommuner i förvaltningsområden ska ske helt eller till väsentlig del på minoritetsspråket. För att ytterligare revitalisera och stärka minoritetsspråken i Sverige bör nya bestämmelser om undervisning i nationella minoritetsspråk införas för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och för gymnasiesärskolan. Det är viktigt att minoritetsspråken garanteras en större undervisningstid inom ramen för skoldagen. Sverige bör också utöka den tvåspråkiga undervisningen för samiska. Undervisningen måste införlivas i den ordinarie skoldagen för att attrahera fler elever att läsa nationella minoritetsspråk. I likhet med utredningen ”Nationella minoritetsspråk i skolan” (SOU 2017:91) föreslår Miljöpartiet att nationellt minoritetsspråk bör införas som ett eget ämne, med cirka tre timmars undervisning per vecka under ordinarie skol-tid. Genom en egen beteckning kan ämnets status stärkas. Det ökar också möjligheten att attrahera kompetenta språklärare. Permanent finansiering av språkcentrum Miljöpartiet var med och genomförde en historisk satsning på nationella minoritetsspråk under tiden i regering. Bland annat lanserades satsningar på långsiktiga handlings ­ program och på att inrätta språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romska. Sedan tidigare har Sametinget ansvarat för flera samiska språkcentrum. Nationella språkcentrum ska ge stöd och kunskap som underlättar för språkbärare i hela landet att behålla, ta tillbaka och utveckla sitt språk – så att de nationella minoritetsspråken kan leva vidare. Språkcentrumen ska aktivt främja och stimulera till ökad användning av språken, bistå med sakkunskap och sprida kunskaper om språken och hur de revitaliseras. Språkcentrum är också viktiga då utbildningsområdet inte ensamt kan trygga minoritetsspråkens utveckling. De nationella minoriteternas kulturer och språk måste stödjas brett och som en del av svenskt kulturarv och mångfald. Flera instanser, däribland språkcentrum, behöver bidra med möjligheter att använda språken, och det allmänna måste tillhandahålla relevant och korrekt information om de språkliga rättig-heter som gäller för de nationella minoriteterna. Som nästa steg bör finansieringen för minoritetsspråkens språkcentrum – samt övriga resurser för språkrevitalisering – permanentas efter 2024. Långsiktig finansiering för resursbibliotek Enligt bibliotekslagen ska de nationella minoriteterna ägnas särskild uppmärksamhet och garanteras likvärdig biblioteksverksamhet oavsett var de bor i landet. Enligt lag ska en strukturerad dialog föras med grupperna i syfte att utforma en angelägen biblioteksverksamhet. Att skydda och stärka språken och de kulturella identiteterna samt att bidra till barns utveckling av en flerkulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket är några av bibliotekens uppgifter. I regering gav Miljöpartiet Kungliga biblioteket i uppdrag att inrätta resursbibliotek för de nationella minoritetsspråken. Detta innebär att flera av de nationella minorite ­ ternas bibliotek kan ges ett ansvar som statligt finansierade resursbibliotek för sina respektive språkområden. Sådana särskilt utpekade resursbibliotek har till uppgift att stödja och bidra med kompetensutveckling, konsultativ verksamhet och medie ­ försörjning till biblioteken. Miljöpartiet anser att det är viktigt att säkra att resursbiblioteken får en tillräcklig och permanent finansiering för att kunna genomföra sina uppgifter. Finlandsinstitutets resursbibliotek bör särskilt uppmärksammas då resurser saknas för att möta ett växande intresse och ökande utlåning (se särskilt yrkande i motion 2024/25:xxxx). Ett större programutbud på minoritetsspråken i public service Synliggörandet av de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i samhället genom public service är av stor betydelse för att åstadkomma en ökad medvetenhet och kunskap om de nationella minoritetsspråken. Med public service ges minoritetsspråken en mer självklar plats i samhället. Det främjar möjligheten att ta del av sitt minoritets ­ språk och sin kultur i hela Sverige. I det kommande sändningstillståndet, från 2026, vill Miljöpartiet att public services programutbud på de nationella minoritetsspråken ska öka. Det behövs både mer nyhets ­ inslag och kulturinslag för att hålla minoritetskulturer och minoritetsspråk levande. Även möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska bör undersökas. Kunskapssatsning i fråga om nationella minoriteter Miljöpartiet driver på för en kunskapshöjning i fråga om de nationella minoriteternas rättigheter, kultur och språk såväl bland allmänheten som hos minoritetsgrupperna själva. Att inrätta informationscentrum för de nationella minoritetsgrupperna är en viktig insats i detta. Sametinget har redan sedan flera år tillbaka ett nationellt ansvar att via Samiskt informationscentrum informera om samer och samisk kultur. Informationscentret är en viktig tillgång för att främja och öka tillgången på information om det samiska samhället samt göra den lättillgänglig. För att stärka och öka informationen om judar, romer, sverigefinnar och torne ­ dalingar vill Miljöpartiet inrätta informationscentrum för även dessa minoritetsgrupper. På så vis ökar inte bara tillgången och tillgängligheten till information om respektive grupp, utan också möjligheten till samverkan mellan grupperna och olika aktörer som arbetar med information om nationella minoriteter. Kunskapslyft riktat till offentliganställda Kunskapshöjande insatser om de nationella minoriteternas språk, kultur och rättigheter behövs på flera olika arenor i samhället. Offentliganställda är en viktig målgrupp mot bakgrund av att minoritetsspråkstalare har särskilda rättigheter inom skola, vård och omsorg och därmed rätt att använda sitt språk inom delar av den offentliga förvalt ­ ningen. Offentliganställda har också ett ansvar i fråga om att ge minoritetsspråkstalare ökad kunskap om vilka språkliga och kulturella rättigheter de har. Miljöpartiet verkar för ett kunskapslyft i fråga om nationella minoriteters språkliga och kulturella rättigheter riktat till tjänstepersoner och offentligt anställda. Ju fler tjänstepersoner som känner till vilka rättigheter minoritetsgrupper har, desto bättre kan servicen bli. Att involvera representanter från de nationella minoriteterna i detta kunskapslyft är avgörande. En annan viktig del i kunskapslyftet är att ge skolpersonal tillräckliga resurser för att alla barn och unga ska få information om Sveriges urfolk, nationella minoriteter och minoritetsspråken. Arbetet påbörjades under 2022 när Länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med Sametinget tog fram en webbutbildning främst riktad till verksamma inom kommuner, regioner och statliga myndigheter. Utbildningen innehåller grundläggande information om minoritetspolitiken och minoritetslagen. Detta kunskapshöjande arbete måste på olika sätt fortsätta och intensifieras. Stöd till kommuner för att leva upp till grundskyddet Kommuner och regioner spelar en viktig roll i främjandet och bevarandet av de nationella minoriteternas rättigheter. Kommuner som är anslutna till något förvaltnings ­ område har ett ansvar för att medborgare ska kunna använda samiska, finska eller meänkieli i kontakter med myndigheter samt erbjuda förskoleverksamhet och äldre ­ omsorg helt eller delvis på dessa språk. Även kommunerna utanför förvaltnings ­ områdena är skyldiga att upprätthålla och skydda minoriteternas särskilda rättigheter. Dessa kommuner ska bland annat säkerställa att de nationella minoriteterna kan få information från myndigheter om deras möjligheter till inflytande i frågor som berör dem. De ska också främja skyddet för och utvecklingen av minoriteternas kulturella identitet, liksom utvecklingen av minoritetsspråken. Därmed har de lokala och regionala verksamheterna, som möter individer som tillhör de nationella minoriteterna i sin vardag, ett stort ansvar för de nationella minoritetsgruppernas förutsättningar i praktiken. Samtidigt har studier av minoritetslagens genomslag visat att kunskapen om de nationella minoriteterna och minoritetslagen fortsatt är bristfällig i många av Sveriges kommuner och regioner. Fortfarande, 15 år efter att minoritetslagen trädde i kraft, har alldeles för få av de drygt 200 kommuner som inte ingår i något förvaltningsområde vidtagit tillräckliga åtgärder för att uppfylla lagens krav om grundskydd för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Miljöpartiet vill säkerställa att alla kommuner får stöd och resurser för att leva upp till sina skyldigheter enligt grund ­ skyddet för nationella minoriteter – och att staten följer upp hur arbetet går. Inför språk som diskrimineringsgrund Sverige har fastställt de nationella minoriteternas språkliga ställning i regeringsformen, språklagen, minoritetslagen, skollagen, bibliotekslagen och barnkonventionen samt i förordningen om förvaltningsområden för de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska. Det är därmed ingen tvekan om att minoritetsspråken är en väsentlig och levande aspekt av minoriteternas identitet, liv och kultur. Trots detta hindrar bristande rättsmedel minoriteternas rätt till rättvisa, särskilt när det är språket som diskrimineras. En grund för demokrati är, förutom majoritetsbeslut, också skydd för minoriteter. I det är diskrimineringslagen viktig. De diskrimineringsgrunder i lagen som idag kan vara aktuella i fråga om de nationella minoriteterna är ”etnisk tillhörighet” och ”religion eller annan trosuppfattning”. Samtidigt har det visat sig att den diskriminering som de nationella minoriteterna utsätts för ofta påverkar deras rätt att använda sitt minoritets ­ språk, vilket inte tillräckligt regleras av befintliga diskrimineringsgrunder. Att känna sig fri från risken att utsättas för diskriminering och trakasserier är en förutsättning för att kunna använda sitt språk och utöva sin kultur. Dessutom har Sverige återkommande fått rekommendationer, från såväl Europarådets granskningar som statliga utredningar, om att utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. De senaste årens granskningar från Europarådet har lyft frågan om att införa språk som diskrimineringsgrund som högsta prioritet. För att vi ska få ett samhälle fritt från diskriminering behöver lagstiftningen utvecklas där det finns brister. Miljöpartiet vill se över hur diskrimineringslagen ska kunna tillämpas bättre vid diskriminering på grund av bland annat språk. Effektivare samordning och uppföljning av minoritetspolitiken Utöver myndigheternas uppgift att sprida kunskap om minoritetslagen, dess genom-förande och de nationella minoriteternas rättigheter har de ett uppföljningsuppdrag. År 2020 överlämnades utredningen ”Högre växel i minoritetspolitiken – Stärkt samordning och uppföljning” (SOU 2020:27) med förslag för hur ansvaret för samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken skulle organiseras. Utredningen pekade bland annat på det fortsatta behovet av förbättringar inom politiken för nationella minoriteter, framför allt genom att förbättra styrkedjan och ansvaret för samordning och uppföljning av politiken. Utredningen föreslog också att det skulle inrättas en ny särskild myndighet med ansvar för samordning, uppföljning och främjande av minoritetspolitiken. Idag ligger uppföljningsuppdraget för minoritetspolitiken hos Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget. En effektiv och ändamålsenlig samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken är avgörande för att minoritetspolitiken i sin helhet ska stärkas. I samband med ett permanentande av de resurser som tillsatts under 2022–2024 är det angeläget att också se över hur uppföljningsansvaret ska se ut framöver. Långsiktiga förutsättningar för minoriteternas organisationer De nationella minoriteternas föreningar och organisationer har, både lokalt och nationellt, en ytterst viktig roll för att minoritetspolitiken ska få genomslag. Samtidigt är dessa organisationer hårt pressade. Förväntningarna på de nationella minoriteternas föreningsliv som en källa till deltagande och kunskap är hög, samtidigt som föreningar och organisationer ofta saknar de ekonomiska och personella resurser som detta kräver. Det är glädjande att statsbidraget till organisationer som företräder nationella minoriteter äntligen kunnat ges en kraftig höjning i och med den förstärkning av minoritetspolitiken som gjordes 2022–2024. Utfallet behöver följas upp och permanenta medel anslås efter 2024. Det är även viktigt att långsiktigheten i stödet ökar. Det blir ryckigt när medel anslås för ett år i taget och när summorna förändras på årsbasis. Det innebär att det blir svårt att anställa och få kontinuitet i verksamheten, samtidigt som förväntningarna är höga på organisationerna när det gäller att delta i olika samråd och på andra sätt bidra till förverkligandet av minoritetspolitiken. De nationella minoriteterna ska stå självständiga i förhållande till staten. Det innebär att efter att vissa demokratiska grundregler har uppfyllts ska organisationerna själva få bestämma vad deras resurser ska användas till. Det måste i högre utsträckning säker ­ ställas att EU-bidrag, öronmärkta för att stärka nationella och etniska minoriteter, går direkt till minoritetsorganisationer istället för via medlemsstaterna. Förstärk arbetet mot hatbrott Ett hatbrott innebär att gärningspersonen utför ett angrepp på grund av sin negativa inställning till vissa personers egenskaper. Hatbrott kan vara brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering eller andra brott där motivet varit att kränka en person eller folkgrupp på grund av hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller någon annan liknande omständighet. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är de vanligaste hatbrotten ofredande och olaga hot. Antalet hatbrottsmarkerade polisanmälningar 2023 i vilka ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras uppgick till 2 695 anmälningar. På en övergripande nivå var främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (53 procent) vanligast, följt av hatbrott mot religiösa grupper (16 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (13 procent). Ospecifi ­ cerade hatbrott uppgick till 19 procent av anmälningarna. Under hösten 2023 inkom 110 anmälningar om antisemitiska hatbrott – en femdubbling jämfört med året före. Det finns en brist på forskning avseende hatbrott mot de nationella minoriteterna. Brå genomförde en studie om antisemitiska hatbrott som publicerades 2019 och har sedan juni 2022 i uppdrag av regeringen att genomföra en fördjupad studie om hatbrott mot samer. Varje hatbrott utgör en kränkning av en människas rättigheter och är ett uttryck för synen att alla människor inte är lika mycket värda. Miljöpartiet vill ta krafttag mot hatbrotten. Miljöpartiet vill stärka hatbrottsarbetet inom polisen genom utökade hatbrottsenheter, bättre intern utbildning och förstärkt samverkan med civilsamhället. Vi vill också för ­ bättra det förebyggande arbetet inom skolan och på nätet. Vi vill dessutom införa jämlikhetsdata, så att statistiken och kunskapen förbättras och därmed också möjlig ­ heterna att bekämpa hatbrotten. En annan viktig åtgärd är att införa en specialiserad stödlinje för de som utsätts för hatbrott. Arbetet med att bekämpa hatbrott på nätet och ställa större krav på internetplattformarna bör också intensifieras. Jan Riise (MP) Märta Stenevi (MP) Mats Berglund (MP) Katarina Luhr (MP) Janine Alm Ericson (MP) Camilla Hansén (MP) === HD023884: med anledning av skr. 2025/26:62 Riksrevisionens rapport om statens främjande av de nationella minoritetsspråken === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd023884 Motion till riksdagen 2025/26:3884 av Jan Riise m.fl. (MP) med anledning av skr. 2025/26:62 Riksrevisionens rapport om statens främjande av de nationella minoritetsspråken Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkcentrumens behov av stabil finansiering över tid och långsiktiga uppdrag som möjliggör en strukturerad utveckling, vilket behöver återspeglas i kommande budgetpropositioner och regleringsbrev, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Skolverket ett instruktionsenligt uppdrag att främja läromedelsproduktion och samordna undervisning i minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra uppföljnings- och stöduppdraget långsiktigt och föra in det i berörda myndigheters instruktioner och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har, genom lagstiftning och internationella åtaganden, förbundit sig att skydda och främja de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Trots detta har Sverige under lång tid fått återkommande kritik från bl.a. Europarådet för brister i genomförandet av minoritetspolitiken. Samtidigt pågår en tydlig språkbytesprocess, där allt färre talar minoritetsspråken. Mot denna bakgrund välkomnar Miljöpartiet Riksrevisionens granskning av statens arbete med de nationella minoritetsspråken. Rapporten Nationella minoritetsspråk – kortsiktiga och otillräckliga statliga insatser (RiR 2025:16) bekräftar återigen att statens insatser inte är tillräckliga för att nå det minoritetspolitiska målet om att hålla minoritets ­ språken och minoritetskulturerna levande. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens insatser präglas av kortsiktighet, bristande samordning och otydlig styrning. Miljöpartiets delar inte regeringens bedömning i denna del om att dessa brister kan hanteras inom ramen för nuvarande styrning. Tvärtom menar Miljöpartiet att problemen är strukturella och kräver lång ­ siktiga, stabila uppdrag och resurser. Myndigheter ges tillfälliga uppdrag och tids ­ begränsade resurser, vilket leder till effektivitetsförluster, svårigheter att rekrytera och behålla kompetent personal samt bristande kontinuitet i verksamheter som till sin natur kräver långsiktighet. Riksrevisionen konstaterar att staten skulle kunna använda sina resurser mer effektivt genom att fördela dem över längre tid i stället för i korta satsningar. Vidare pekar rapporten på behovet av bättre samordning av undervisningen i minoritets ­ språken, tydligare information om vägarna till lärarutbildning samt att information och stöd på området behöver samlas och göras mer lättillgängligt. Miljöpartiet anser dock, till skillnad från regeringen, att de åtgärder som vidtagits eller som har aviserats, inte är tillräckliga och att Riksrevisionens rapport därmed inte kan anses vara slutbehandlad. Regeringens kortsiktighet försvagar språkpolitiken När Miljöpartiet satt i regering genomförde vi en kraftfull satsning om 90 miljoner kronor per år under perioden 2022–2024 för att stärka minoritetsspråken. Ambitionen var uttryckligen långsiktig. Riksrevisionens iakttagelse att delar av dessa resurser inte hann nyttjas fullt ut är viktig, men ska inte tolkas som att resurserna var över ­ dimensionerade. Tvärtom visar granskningen att uppbyggnaden av fungerande strukturer, verksamheter och kompetens tar tid och kräver stabila och förutsägbara villkor över tid. Riksrevisionens slutsatser pekar i stället på att myndigheterna varit i behov av tydligare och mer långsiktiga uppdrag, inte på att resurserna varit för stora. Granskningen visar också att det tar tid att planera hur medel ska användas effektivt, att rekrytera personal med rätt kompetens och att utveckla verksamheter i dialog med språkbärare. För Miljöpartiet är det centralt att statens roll i detta sammanhang är att skapa lång ­ siktiga och goda förutsättningar för minoriteternas självstyre och egenmakt. Det är inte statens uppgift att detaljstyra hur resurser används, men staten behöver – i samråd med språkbärare – ange en tydlig riktning och säkerställa stabila ramar över tid. I samman ­ hanget är det även viktigt att betona betydelsen av att minoritetsspråken står själv ­ ständiga och likvärdiga. I Sverige ägs inte respektive minoritetsspråk exklusivt av en viss nationell minoritet. Till exempel har inte sällan finska romer finska som sitt språk, eller samer i norra Tornedalen har inte sällan meänkieli som sitt språk. Rätten till ett minoritetsspråk har således inte de nationella minoriteterna utan minoritetsspråkens språkbärare. Språkcentrumen kräver långsiktiga uppdrag och stabil finansiering Språkcentrum spelar en avgörande roll i arbetet med att revitalisera de nationella minoritetsspråken. Riksrevisionen bedömer att både Institutet för språk och folkminnen (Isof) och Sametinget arbetar effektivt med språkcentrum när förutsättningarna finns, bl.a. genom att involvera språkbärare och anpassa insatserna efter språkens olika behov. Det är därför särskilt allvarligt att regeringen inte har säkerställt långsiktiga och instruktionsenliga uppdrag för denna verksamhet. Riksrevisionen understryker att betydande resurser gått förlorade när språkcentrumen vid Isof och Sametinget i praktiken tvingats avvecklas och därefter återstartas, till följd av regeringens sena och kortsiktiga budgetbeslut. Detta har lett till uppsägningar av personal, förlorad kompetens och avbrutna samarbeten med språkbärare – exakt den typ av effektivitetsförluster som Riksrevisionen varnar för. Miljöpartiet delar Riksrevisionens rekommendation att språkcentrumens uppdrag bör skrivas in i ansvariga myndigheters instruktioner och ges permanent finansiering. Miljö ­ partiet delar inte regeringens bedömning att tillfälliga uppdrag och successivt minskade anslag kan skapa långsiktighet. Erfarenheterna visar motsatsen – att ryckighet leder till förlorad kompetens och sämre måluppfyllelse. Att hänvisa till tillfälliga uppdrag eller årliga budgetbeslut skapar osäkerhet och underminerar möjligheten att bedriva ett strategiskt och långsiktigt språkrevitaliserande arbete. När regeringen valde att avbryta den tidigare språksatsningen om 90 miljoner kronor per år drogs förutsättningarna för långsiktighet undan. Det är anmärkningsvärt att reger ­ ingen tycks dra slutsatsen att lösningen är mindre resurser och hårdare styrning. Riks ­ revisionens granskning ger inget stöd för en sådan tolkning. Tvärtom pekar rapporten på att bristerna i huvudsak handlar om kortsiktighet och ryckighet, inte om att ambitions ­ nivån varit för hög. Riksrevisionen konstaterar exempelvis att regeringen i budgetpropositionen för 2025 aviserade att uppdragen till Isof och Sametinget skulle fortsätta, men med kraftigt minskade resurser. De samlade medlen för språkcentrum skulle minska från 39 miljoner kronor år 2024 till 14,5 miljoner kronor per år under perioden 2025–2027. Först i mitten av december 2024 fattades beslut om en något högre nivå för 2025, finansierad genom omfördelning inom politikområdet, vilket bl.a. innebar minskade statsbidrag till kommuner och regioner inom förvaltningsområdena. Det sena beslutet innebar att Isof tvingades avveckla språkcentrumens verksamhet under 2024, säga upp personal, chef och hyresavtal, för att därefter påbörja en nystart under 2025. Personal vid Isofs språkcentrum beskriver hur verksamheten tappade fart när planering över årsskiftet 2024/25 blev omöjlig. Även tjänstepersoner vid Kultur ­ departementet har konstaterat att detta förfarande inneburit stora effektivitetsförluster – förluster som regeringen trots detta lät uppstå. Även Samiskt språkcentrum har påverkats negativt. Sametinget har lagt betydande resurser på att rekrytera personal och bygga upp verksamhet på fler orter och för fler samiska språk, för att därefter tvingas säga upp personal och skala ned verksamheten igen till följd av minskade anslag. Osäkerheten kring finansieringen har lett till tappad kontinuitet och minskad handlingskraft. Dessa exempel visar tydligt att statens möjligheter att främja, bevara och utveckla de nationella minoritetsspråken kraftigt försämras av en ryckig och oförutsägbar språk ­ politik med begränsade resurser. Vi i Miljöpartiet har tidigare drivit på för och kommer att fortsätta kräva en politik för de nationella minoritetsspråken som värnar lång ­ siktighet, de nationella minoritetsspråkens egenmakt och kraftigt utökade resurser. Brister i undervisning och samordning Riksrevisionen pekar även på allvarliga brister i tillgången till undervisning i de nationella minoritetsspråken. Bristen på behöriga lärare gör att effektiv nationell samordning är avgörande, inte minst genom fjärrundervisning. Samtidigt konstaterar Riksrevisionen att Skolverkets möjligheter att samordna undervisningen begränsas av bristande styrning, otillräcklig information om var behoven är som störst och ett regelverk som inte fullt ut stöder målet att hålla minoritetsspråken levande. Diskrimineringsombudsmannen har i flera granskningar visat att barns rätt till undervisning i sitt nationella minoritetsspråk inte alltid tillgodoses i praktiken, trots tydliga rättigheter i lag. Det handlar bl.a. om bristande kännedom hos huvudmän, låg prioritering av minoritetsspråk och ojämlika förutsättningar mellan kommuner. Sammantaget innebär detta att rätten till minoritetsspråk i utbildningen riskerar att bli beroende av bostadsort, snarare än av lagstadgade rättigheter. Miljöpartiet menar att regeringen här brister i sitt ansvar att säkerställa barns och ungas rätt till sitt språk. När barns rätt till undervisning i nationella minoritetsspråk i praktiken varierar mellan kommuner innebär det en rättighetsurholkning som staten har ansvar att motverka. Det krävs en tydligare nationell samordning, långsiktigt stöd till utbildning av lärare och produktion av läromedel samt ett regelverk som aktivt främjar – i stället för försvårar – undervisning i nationella minoritetsspråk. Regeringen måste säkerställa att fjärrundervisning är ett reellt och långsiktigt verktyg, inte en tillfällig nödlösning. Riksrevisionen föreslår också att Skolverket ges ett instruktionsenligt uppdrag att samordna undervisning och främja produktion av läromedel. Det är angeläget att detta genomförs och att det inte kan anses avslutat förrän det finns ett tydligt beslut i ärendet. Behov av stärkt uppföljning och ansvar Riksrevisionens granskning visar vidare att uppföljningen av minoritetspolitiken präglas av kortsiktighet och hög personalomsättning. När långsiktiga uppdrag finansieras genom tillfälliga satsningar försvåras både kompetensuppbyggnad och kontinuitet i uppföljningen. Detta riskerar att leda till att brister i efterlevnaden av minoritetslagen inte upptäcks eller åtgärdas i tid. Även Diskrimineringsombudsmannen har pekat på behovet av tydligare ansvar och bättre uppföljning när det gäller minoriteternas rättigheter. Utan en samlad och lång ­ siktig uppföljning finns en uppenbar risk att rättigheterna urholkas i praktiken, trots att de är tydligt reglerade i lag. Miljöpartiet instämmer i Riksrevisionens bedömning att uppföljnings- och stöd ­ uppdraget bör göras långsiktigt och föras in i berörda myndigheters instruktioner. Det krävs en stärkt och mer sammanhållen styrkedja, där ansvar, uppföljning och återkoppling hänger ihop. Sammantaget visar Riksrevisionens rapport att regeringens nuvarande politik inte är tillräcklig för att vända språkbytesprocessen eller uppfylla Sveriges åtaganden gentemot de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Miljöpartiet delar inte regeringens bedömning om att nuvarande styrning och resursnivåer är tillräckliga eller ändamåls ­ enliga. Tvärtom visar Riksrevisionens granskning att kortsiktighet, ryckighet och neddragna resurser riskerar att ytterligare försvaga minoritetsspråkens ställning. Miljöpartiet delar inte heller regeringens bedömning att mindre resurser och mer detaljerad styrning är lösningen på de problem som identifierats. Miljöpartiet anser att regeringen måste ta denna kritik på större allvar och presentera en politik som präglas av långsiktighet, tillit till minoriteternas egenmakt och en tydlig ambition att de nationella minoritetsspråken ska leva vidare även för kommande generationer. Jan Riise (MP) Mats Berglund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP) Nils Seye Larsen (MP) Ulrika Westerlund (MP)