Jämförelse eafb6c855361c8fb506d4589
Underlagets kontrollsumma: 227a134c4a7de0c71dcff8074df70ff541e6109eda28ac812ad1255ea30f2241

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HC023360: med anledning av skr. 2024/25:112 Verksamheten inom Nato under helåret 2024 ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023360

Motion till riksdagen
2024/25:3360
av Håkan Svenneling m.fl. (V)
med anledning av skr. 2024/25:112 Verksamheten inom Nato under helåret 2024
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur Sveriges försvarspolitiska beslutsprocesser kan bevaras och synkroniseras med Nato och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kärnvapen aldrig ska få förekomma på svenskt territorium och att regeringen därför bör återkomma med ett lagförslag som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen i Sverige i både freds- och krigstid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, i arbetet inom Nato, inte ska ingå i Nuclear Planning Group och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att svenska förband inte deltar i övningsverksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom Nato ska driva principen om no first use och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva på för inrättandet av ett Centre for Democratic Resilience och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Sverige har varit medlem i Nato i drygt ett år, och det Nato som Sverige gick med i den 7
mars 2024 är inte detsamma som det Nato vi har nu. Det beror i huvudsak på Donald Trumps återinträde som president i USA och hans olika hot och uttalande om att lämna Nato m.m. I Donald Trump har vi fått en auktoritär president som inte verkar bry sig om internationell rätt. Han har på kort tid riktat militära och politiska hot mot flera länder, såsom Panama, Grönland och Kanada, samt allierat sig med Putin och Ryssland för att tvinga fram ett krigsslut i Ukraina. Utvecklingen i USA kommer de närmaste åren att innehålla stor osäkerhet under Donald Trump som president, och vi vill i likhet med många andra länder i Europa inte ha vår säkerhet villkorad av USA.
USA har som land en särställning och i praktiken veto i Natos agerande samtidigt som de genom historien har bedrivit invasionskrig, stöttat militärkupper mot demokratiskt valda regeringar och beväpnat paramilitära grupper och fortfarande exporterar vapen till krigförande länder, såsom Israel och Saudiarabien. Det politiska läget i USA är dessutom instabilt och starkt polariserat. Vänsterpartiet är motståndare till det s.k. DCA-avtalet om försvarssamarbete med USA. Avtalet öppnar för att amerikanska soldater kan placeras i Sverige, dessutom med straffrihet om de begår brott, och det innebär inte ett tydligt nej till kärnvapen på svenskt territorium. Vänsterpartiet säger nej till utländska militära baser i Sverige, permanenta såväl som roterande, oavsett vilket land de kommer ifrån. Läs mer i vår motion om DCA-avtalet (mot. 2023/24:2900).
Det svenska medlemskapet i Nato gör inte Sverige säkrare, tvärtom. I stället ökar risken för att vi dras in i krig och konflikter vi inte själva valt. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik ska beslutas i Sverige, inte i Natos högkvarter i Bryssel, i Washington av USA:s president eller i Ankara av Turkiets president.
Vårt lands historia med mer än 200 år av fred är unik. Den viktigaste, om än inte den enda, förklaringen till detta är den militära alliansfriheten. Genom att inte ingå i militära allianser har Sverige haft bättre möjligheter att skapa trygghet för vår befolkning och hålla svenskt territorium utanför krig. Vänsterpartiet har därför konsekvent sagt nej till ett svenskt medlemskap i Nato. Läs mer i vår motion med anledning av proposition 2022/23:74 Sveriges medlemskap i Nato (mot. 2022/23:2348).
Nu är dock Natomedlemskapet en verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet anser att det även i fortsättningen måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum för den svenska försvarsplaneringen, men också att Sverige ska vara en aktiv samarbetspartner med våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, tillsammans med våra grannländer. Det är detta fokus på vårt närområde och inte operationer i länder långt bort som ska vara den svenska prioriteringen. Det är samtidigt viktigt att Sverige framöver inte bara ser till Natos arbete och områden, utan att vi även framöver deltar i lämpliga FN-insatser för att globalt bidra till fred och säkerhet.
Natomedlemskapet kommer att innebära en förändring av Sveriges beslutsprocess för totalförsvarets inriktning, då Natos planering inte är synkroniserad med Sveriges. Planeringen och besluten om det svenska totalförsvarets inriktning görs i dag i långa processer med Försvarsberedningen där alla partier deltar i diskussionerna. På så sätt får totalförsvaret både en transparens och en viktig demokratisk förankring, vilket i förlängningen leder till nationell enighet. Detta får inte försvinna i och med Nato
­
medlemskapet. Regeringen har ett stort ansvar för att Sveriges planering och besluts
­
fattande inte hamnar i otakt med Natos och att partierna fortsatt är med i diskussionerna i ett tidigt skede.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur Sveriges försvars
­
politiska beslutsprocesser kan bevaras och synkroniseras med Nato. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Det är av stor demokratisk betydelse att det just är riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands i fredstid, vilket regleras i 15
kap. 16
§ första stycket regeringsformen. Vänsterpartiet anser att detta även ska gälla och värnas när Sverige nu är medlem i Nato. Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren visat prov på snabbt agerande och beslutsfattande. Vi uppskattar mycket att regeringen hållit riksdagens partier informerade under de processer som har lett fram till tidigare propositioner och andra beslut.
Natomedlemskapet kan inte heller ersätta uppbyggnaden av vårt eget försvar. Sverige måste självt ta ansvar för att bygga ett folkligt förankrat totalförsvar som klarar av att möta de uppgifter man ställs inför. Sveriges inriktning på totalförsvar och det civila försvarets betydelse är något vi bör sprida till Natos övriga medlemmar, för att på så sätt bidra till att stärka hela Europas civila försvar. Vår beslutsförmåga får inte avstanna i väntan på policyer från Natohögkvarteret, utan svensk säkerhet måste hela tiden stå i fokus.
Kärnvapen är en bärande del av Nato, och det går inte att bortse från att ett svenskt medlemskap i Nato även innebär ett deltagande i Natos struktur för kärnvapen
­
användning. Sverige hade från början kunnat vara tydligt med att man inte kommer att tillåta kärnvapen på svenskt territorium. I stället har man varit mycket tydlig med att Sverige ställer upp på allt – även Natos kärnvapenavskräckning. Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen, något som både den socialdemokratiska och den moderatledda regeringen med stöd av Sverige
­
demokraterna avvisat. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde t.ex. uttalanden om kärnvapen i samband med att respektive land anslöt sig till Nato och i samband med sina länders respektive DCA-avtal. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet.
Kärnvapen är en säkerhetsrisk för Sverige, och Sverige ska inte delta i eller främja användandet av kärnvapen. Förespråkarna av kärnvapen argumenterar att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet.
Vänsterpartiet vill att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat. Sverige bör därför anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid. Natoländer som Finland, Litauen och Spanien har nationell lagstiftning mot kärnvapen. Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen i Sverige i både freds- och krigstid. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge reger
­
ingen till känna.
Vänsterpartiet är även emot att svenska förband ska delta i övningsverksamhet som kan inkludera moment med kärnvapen. Vänsterpartiets ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen.
Sverige ska, i arbetet inom Nato, inte ingå i Nuclear Planning Group.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör säkerställa att svenska förband inte deltar i övningsverksamhet som kan inkludera insatser med kärnvapen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Inom Nato saknas principen om ”no first use”. Det innebär att Nato inte utesluter att man vid en konflikt är den part som först använder sig av kärnvapen. Det gör att hotet om kärnvapen alltid är överhängande.
Sverige ska inom Nato driva principen om ”no first use”. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Överenskommelser om kärnvapenfria zoner är ett av de allra mest effektiva verktygen mot kärnvapen och mot kärnvapenspridning. Om länder kan vara förvissade om att andra stater inte håller kärnvapen dämpar det viljan att skaffa egna. Stora delar av världen omfattas redan av kärnvapenfria zoner/zoner fria från massförstörelsevapen. Det gäller exempelvis Latinamerika, Afrika, Centralasien och Antarktis. Den militära upprustningen i Arktis kan leda till ökade spänningar i ett område som tidigare präglats av lågspänning.
En kärnvapenfri zon i såväl Norden och Arktis som EU vore inte bara ett säkerhets
­
politiskt riktigt beslut utan också en viktig markering för fred och kärnvapennedrustning gentemot världssamfundet.
Läs mer i vår motion Ett kärnvapenfritt Sverige (mot. 2024/25:55).
Sedan Sverige blev medlemmar i Nato har Sveriges riksdag fler ledamöter i Natos parlamentariska församling, en organisation där parlamenten möts och diskuterar Natofrågor. I Sverige har i samförstånd en modell valts där alla partier har beretts möjlighet att sitta i riksdagens Natodelegation. Vänsterpartiet har därför en ledamot i Natos parlamentariska församling (Nato PA). I Nato PA bedrivs arbetet i fem utskott och i en plenarförsamling med 281 ledamöter. Procedurreglerna i församlingen gör det dock svårt för en enskild ledamot att få större genomslag då det ofta krävs flera förslagsställare bakom varje enskilt yrkande.
Till församlingen finns ett flertal associerade delegationer från länder som Nato samarbetar med. I en del av dessa länder råder demokratiskt underskott, och det demokratiska utrymmet krymper. Ett sådant land är Georgien, där regeringspartiet Georgisk dröm nu snabbt krymper det demokratiska utrymmet för oppositionen och meningsmotståndare efter ett val som kritiserats av internationella observatörer i oktober 2024. Nato och Nato PA måste var tydligare i sitt demokratiska budskap till stater inom och utom Nato som krymper det demokratiska utrymmet.
Därför behöver också Natos ”Centre for Democratic Resilience” komma på plats. Ett förslag som har blockerats av Ungern sedan flera år tillbaka. Ett tydligt exempel på hur bilden av Nato som en allians med demokratiska stater inte stämmer. Tillsammans med en tillbakagång för demokratin i Turkiet, och nu senast i USA, visar det att Nato står inför flera framtida utmaningar kopplade till demokratifrågor.
Sverige bör driva på för inrättandet av ett Centre for Democratic Resilience.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Håkan Svenneling (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Kajsa Fredholm (V)
Hanna Gunnarsson (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Malin Östh (V)

=== HD024180: med anledning av prop. 2025/26:254 Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd024180

Motion till riksdagen
2025/26:4180
av Håkan Svenneling m.fl. (V)
med anledning av prop. 2025/26:254 Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till 2 § i lagen (2020:782) om operativt militärt samarbete där regeringen, i enlighet med vad som anförs i motionen och vad nuvarande lag gör gällande, endast får överlåta förvaltningsuppgifter till den aktuella parten för att i enlighet med internationell rätt möta ett väpnat angrepp mot Sverige om Sverige är i krig eller krigsfara, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förtydligande i lagen (2020:782) om operativt militärt samarbete för att tydliggöra gränserna för bemyndigandet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Motivering
Vänsterpartiet är i grunden positivt till att lagen om operativt militärt stöd ändras. Lagen behandlar i dag utländsk trupp från Finland utifrån tidigare försvarssamverkan, amerikansk trupp från DCA-avtalet och utländsk trupp från annat EU- och Natoland utifrån beslut i maj 2022 då Sverige inte var medlem i Nato. Lagstiftningen behöver enas och rimligtvis bör samma lagar gälla oavsett vilket Natoland som den utländska truppen kommer ifrån.
I propositionen lämnar regeringen förslag som syftar till att skapa bättre förutsätt
­
ningar för det operativa militära samarbetet inom Nato. Det handlar bl.a. om andra staters förutsättningar att vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium. Precis som konstateras i propositionen förutsätter folkrätten som utgångspunkt att regeringen har lämnat samtycke till utländsk militär närvaro i Sverige. För att främmande stater ska få de maktbefogenheter man bedömer är nödvändiga för Natos verksamhet krävs dock i dag beslut av riksdagen.
Vänsterpartiet är emot att Sverige gick med i Nato. Vi krävde en folkomröstning för att befolkningen skulle få säga sitt. Vänsterpartiet ser med oro på hur Sverige kan komma att bli en del av krig och konflikter vi själva inte valt. Det ökar inte säkerheten för vare sig svenska medborgare eller vår omvärld. Natomedlemskapet är nu dock en verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet förstår behovet av att anpassa lagstiftningen för att Sverige ska kunna genomföra de åtaganden ett svenskt medlemskap i Nato innebär. Vi ser också ett behov av att ändra en lagstiftning som i dag består av ett lapptäcke av tidigare beslut. Vi menar dock att det finns starka skäl att vara restriktiv i de delar som inte är helt nöd
­
vändiga. Det gäller bl.a. staters möjlighet till myndighetsutövning och våldsanvändning i Sverige i både freds- och krigstid. Det är av största betydelse att Sverige även fram
­
över, trots medlemskapet i Nato, ska kunna agera självständigt i utrikes- och säkerhets
­
politiken, bestämma själv över utvecklingen av vårt eget försvar, värna det nationella självbestämmandet samt göra egna analyser och ställningstaganden med en levande och folklig debatt.
En maktförskjutning från riksdag till regering
Den nuvarande lagstiftningen ger regeringen rätt att be om militärt stöd från Nato och dess medlemsländer eller från medlemmar i EU om Sverige utsätts för ett väpnat angrepp, om Sverige är i krigsfara eller för att stoppa kränkningar av svenskt territorium.
I propositionen föreslås att regeringen får besluta att Nato och dess medlemsstater eller medlemmar i EU vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder i enlighet med internationell rätt på svenskt territorium. I och med det överlåts förvaltningsuppgifter till Nato eller den aktuella staten.
Skillnaden är alltså att det inte längre behöver handla om försvaret av Sverige för att regeringen ska ges mandat att besluta om andra länders handlingsfrihet på svenskt territorium. Det krävs heller inte längre att Sverige ska befinna sig i krig eller krigsfara. Detta betyder i praktiken att regeringen kan ge en utländsk aktör (Nato och dess medlemsländer eller medlemmar i EU) beslutanderätt kring militär verksamhet i Sverige i fredstid som inte syftar till att försvara Sverige.
Regeringsformen kräver ett beslut från riksdagen för att ett utländskt organ ska kunna utföra förvaltningsuppgifter och myndighetsutövning i Sverige. Att en främmande stat ges långtgående maktbefogenheter i Sverige kan få konsekvenser för den enskilde, men också säkerhetspolitiskt. Vid ett väpnat angrepp mot Sverige finns det skäl att skyndsamt kunna ta beslut för att försvara medborgarna. Den föreslagna ändringen ger dock regeringen mandat att ta beslut som tidigare låg på riksdagen.
I propositionen konstateras att en följd av regeringens förslag är att regeringen ”kan tillåta åtgärder som medför att Sverige kan anses vara part i en väpnad konflikt”. Detta gäller även om det inte är svenska styrkor som agerar. Det kan t.ex. handla om att Sverige tillåter att allierade styrkor riktar stridshandlingar mot angripande styrkor från svenskt territorium i enlighet med Natos kollektiva försvarsåtgärder.
Vänsterpartiet har länge varnat för att ett svenskt medlemskap i Nato riskerar att dra in oss i krig och konflikter vi själva inte valt. Att rätten att besluta om åtgärder som kan få långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige och Sveriges medborgare förskjuts från riksdag till regering är olämpligt. Vi menar därför att beslut som rör andra länders förvaltningsåtgärder på svenskt territorium även fortsatt ska tas av riksdagen.
Tidöregeringen har tidigare lagt förslag som innebär en liknande maktförskjutning. Genom propositionen En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar (prop. 2025/26:6) gavs regeringen utökade befogenheter vad gäller att sända väpnad svensk trupp utomlands inom ramen för Natos verksamhet trots att det enligt vår bedömning varken var nödvändigt eller lämpligt. Läs mer i vår motion med anledning av proposition 2025/26:6 En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar (mot. 2025/26:309). Vänsterpartiet menar att det finns starka demokratiska skäl att i möjligaste mån värna riksdagens beslutsfattande i frågor som ytterst handlar om svenska medborgares säkerhet.
Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag till lag om ändring i lagen (2020:782) om operativt militärt samarbete där regeringen, i enlighet med vad som anförs i motionen och vad nuvarande lag gör gällande, endast får överlåta förvaltnings
­
uppgifter till den aktuella parten för att i enlighet med internationell rätt möta ett väpnat angrepp mot Sverige om Sverige är i krig eller krigsfara. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Utländska styrkors rätt att använda våld
I propositionen föreslås utländsk militär ges mandat att utöva våld för att exempelvis upprätthålla ordningen inom styrkan och vid bevakning av skyddsobjekt. Vänsterpartiet ser att det kan finnas ett behov av att ge ett visst sådant mandat till utländska styrkor, inte minst för att inte behöva ta Försvarsmaktens resurser i anspråk. I likhet med flera remissinstanser menar vi dock att ansvaret och rättsordningen bör tydliggöras.
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen lyfter i sitt remissvar hur direktiven för väpnat våld, s.k. rules of engagement,
ser olika ut i olika Natoländer. Det kan i sin tur leda till olika tolkningar om våldsanvändning. Som exempel lyfts de kränkningar av Natomedlemmars luftrum som skedde under hösten 2025.
Även om den sändande statens personal ska respektera lagstiftning i den mottagande staten finns det inget tillförlitligt system för att säkerställa detta. Vänsterpartiet lyfte en liknande kritik mot utformningen av det s.k. DCA-avtalet i vår motion med anledning av proposition 2023/24:141 Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater
(mot. 2023/24:2900).
Göteborgs universitets juridiska institution skriver i sitt remissvar att det framgår av tidigare förarbeten att de befogenheter som den utländska militära personalen ska kunna tilldelas endast ska kunna utövas i förhållande till medlemmar i styrkan, inte i för
­
hållande till den svenska civilbefolkningen, men också att denna viktiga begränsning inte framgår tydligt av själva bemyndigandet. Eftersom förslaget ger långtgående befogenheter på svenskt territorium bör det inte föreligga några oklarheter kring tolkningen. Regeringen bör tydliggöra hur ett våldsmandat ska uttolkas. Risken är annars en rättsosäker ordning, inte minst i en situation där utländsk personal använt våld mot svenska medborgare.
Regeringen bör återkomma med ett förtydligande i skyddslagen (2010:305) för att tydliggöra gränserna för bemyndigandet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vapenexport
I propositionen föreslås ändringar i krigsmaterielexportlagen som innebär att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för utförsel av krigs
­
materiel till Nato och dess medlemsländer samt till en stat inom EES. Tidigare gällde möjligheten USA och länder inom ESS, och den utvidgas alltså nu till att gälla hela Nato. I praktiken innebär detta att ytterligare fem länder omfattas. Det gäller Albanien, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien och Turkiet.
Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd skriver i sitt remissvar om hur export av krigsmateriel till dessa länder i vissa fall kan strida mot både folkrätten, vapenexportfördraget och EU:s gemensamma regler om krigsmaterielexport. Nämnden föreslår därför en säkerhetsventil som gör det möjligt för regeringen att stoppa utförsel och tekniskt bistånd när sådan export skulle kunna strida mot Sveriges internationella förpliktelser.
Vänsterpartiet varnade tidigt för riskerna med att ansöka om medlemskap i en militär allians med bl.a. Turkiet. Att andra länder ska tillåtas diktera villkoren för svensk politik är oacceptabelt. År 2022 exporterade Sverige vapen till Albanien. ISP:s generaldirektör Carl Johan Wieslander menar att sannolikt hade inte export till vare sig Turkiet eller Albanien beviljats om det inte vore för Sveriges Natoansökan (DI den 17 mars 2023).
Turkiet är ett land som upprepade gånger brutit mot såväl mänskliga rättigheter som folkrätten. Turkiets president Erdoğan har gått hårt åt kurdiska oppositionspolitiker, journalister och politiska motståndare. Fängslandet av Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu i mars 2025 är bara ett exempel. Gripandet av den svenska journalisten Joakim Medin som skulle rapportera om utvecklingen är ett annat. Turkiets bristande respekt för demokrati och yttrandefrihet är mycket allvarlig. Sverige ska inte handla med vapen med ett land som så grundläggande brister i sin demokrati.
Efter ett beslut i oktober 2019 stoppades all vapenexport till landet på grund av en militäroffensiv mot Syrien. I samband med Sveriges ansökan om medlemskap i Nato valde man att återigen bevilja vapenexport till Turkiet – inte på grund av demokratiska framsteg, en ökad respekt för folkrätten eller att man slutat bete sig militärt aggressivt mot andra länder, utan på grund av Sveriges medlemskap i Nato.
Läs mer i vår motion med anledning av skrivelse 2025/26:114 Strategisk export
­
kontroll 2025 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden (mot. 2025/26:4102) och vår motion med anledning av proposition 2025/26:228 Ett modernt och anpassat regelverk för krigsmateriel
(mot. 2025/26:4091).
I en tid när respekten för folkrätten kränks av Ryssland på ett oacceptabelt och farligt sätt behöver Sverige kompromisslöst stå upp för folkrätten. Att acceptera att andra länder bryter mot densamma bara för att de är Natoländer är att undergräva den respekten.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Kärnvapen
Flera remissinstanser efterfrågar ett förtydligande av hur regeringen ställer sig till kärnvapen på svenskt territorium. Regeringen poängterar i sin proposition att Sverige ansökte om medlemskap i Nato utan förbehåll och att denna hållning står fast. Man skriver visserligen att det inte finns skäl att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Men det måste snarare betraktas som en bedömning än som ett förbud. Tvärtom indikerar det att läget kan komma att ändras. I övrigt behandlas inte frågan. Detta trots att kärnvapen är en bärande del av Nato, och Nato är en kärnvapenallians i bemärkelsen att amerikanska kärnvapen utgör den yttersta garantin för de allierades säkerhet.
Sverige ska inte vara en del av den kärnvapenkapprustningen. Det ska inte råda några oklarheter kring Sveriges ställningstaganden när det gäller kärnvapen. Vänsterpartiet har länge drivit att Sverige ska införa en lagstiftning liknande den finska som gör det tydligt att vi inte accepterar användningen av atombomber och andra kärnvapen.
I vår motion Ett kärnvapenfritt Sverige (mot. 2024/25:55) yrkar vi bl.a. på att Sverige ska anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både freds- och krigstid, att Sverige omgående ska signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och att Sverige ska driva på för kärnvapenfria zoner i vårt närområde.
Håkan Svenneling (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Hanna Gunnarsson (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Gudrun Nordborg (V)
Jessica Wetterling (V)