Jämförelse ea302b8f86a1897dc8d4def1 Underlagets kontrollsumma: c8a3a5dfa2952eed9ae38cfb69f18e5df677f753875db2933cc75285c0eb3fa9 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA02309: Gifttunnorna i Bottenhavet === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha02309 Motion till riksdagen 2022/23:309 av Jörgen Berglund (M) Gifttunnorna i Bottenhavet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med problemen med gifttunnorna i Bottenhavet och tillkännager detta för regeringen. Motivering På 1950- och 1960-tale n dumpades cirka 23 000 tunnor innehållande bland annat kvicksilverhaltig katalysatormassa i havet och Sundsvallsbukten. Avfallet kom från tillverkning av polyvinylklorid (PVC) vid Stockviksverken av Stockholms Superfosfat Fabriks AB. Tillverkningen av PVC startade 1945 och som råvara för att framställa PVC behövdes vinylkloridmonomer. Det framställdes genom en metod som kallas kvicksilvermetoden och gav upphov till avfall i form av kvicksilverhaltig katalysator ­ massa. Fram till 1951 grävdes avfallet ner i marken inom Stockviks industriområde. Att gräva ner avfallet ansågs, av bolaget, inte tillfredsställande utan de t började se sig om efter andra möjligheter till kvittbildning. Därför började tunnor dumpas i havet istället. Vid den tiden var dumpningar av industriavfall i havet utanför den dåtida territorialvattengränsen tillåt na . Det innebär dock inte att verksamhetsutövare är befriade från ansvar för föroreningsskadan enligt miljöbalken. När tunnorna började dumpas i havet var tanken först att dumpa dem på internatio ­ nellt vatten. Tunnorna transporterades som returlast med pråmen som tog kalk från bolagets kalkbrott på Furillen utanför Gotland. Från början av 1950-talet till 1958 dumpades cirka 5 100 tunnor på internationellt vatten (dock lite oklart var). Mellan 1959 och 1960 ändrades detta eftersom pråmen inte kom ut på internationellt vatten förrän vid överfarten till Gotland. Då genomfördes en ändring som innebar att tunnorna kunde dumpas efter att pråmen passerat Brämösund söder om Sundsvall. Cirka 4 600 tunnor ska ha dumpats efter det att pråmarna passerat Brämösundet. Vid SGU:s undersökning 2006 hittades dock inga tunnor i det området. Vid undersökningar som SGU genomförde 2006 hittades 3 267 tunnor inom dumpningsområdet och 339 tunnor i ett område strax väster om dumpningsområdet. Sammanfattningsvis ska sammanlagt cirka 23 000 tunnor ha dumpats , varav 13 200 i det utpekade dumpningsområdet. Av dessa har totalt cirka 3 600 tunnor påträffats. Länsstyrelsen har hittills avgränsat det pågående tillsynsarbetet till det utpekade dumpningsområdet då det i dagsläget inte finns kunskap om var övriga tunnor har dumpats. Dessa gifttunnor är ett reellt hot mot vår miljö och vår hälsa. Tunnorna har redan börjat rosta sönder och vi vet idag inte om de redan börjat läcka ut kvicksilver. Vi vet dock att de förr eller senare kommer att börja läcka. Det är därför dags att agera innan det är för sent. Jörgen Berglund (M) === HD02559: Gifttunnor i Bottenhavet === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd02559 Motion till riksdagen 2025/26:559 av Jörgen Berglund (M) Gifttunnor i Bottenhavet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med problemen med gifttunnorna i Bottenhavet och tillkännager detta för regeringen. Motivering På 1950- och 1960-talet dumpades cirka 23 000 tunnor innehållande bland annat kvicksilverhaltig katalysatormassa i havet och Sundsvallsbukten. Avfallet kom från tillverkning av polyvinylklorid (PVC) vid Stockviksverken av Stockholms Superfosfat Fabriks AB. Tillverkningen av PVC startade 1945 och som råvara för att framställa PVC behövdes vinylkloridmonomer. Det framställdes genom en metod som kallas kvick ­ silver ­ metoden och gav upphov till avfall i form av kvicksilverhaltig katalysatormassa. Fram till 1951 grävdes avfallet ner i marken inom Stockviks industriområde. Att gräva ner avfallet ansågs, av bolaget, inte tillfredsställande utan de började se sig om efter andra möjligheter till kvittbildning. Därför började tunnor dumpas i havet istället. Vid den tiden var dumpningar av industriavfall i havet utanför den dåtida territorialvattengränsen tillåtet. Det innebär dock inte att verksamhetsutövare är befriade från ansvar för föroreningsskadan enligt miljöbalken. När tunnorna började dumpas i havet var tanken först att dumpa dem på internationellt vatten. Tunnorna transporterades som returlast med pråmen som tog kalk från bolagets kalkbrott på Furillen utanför Gotland. Från början av 1950-talet till 1958 dumpades cirka 5 100 tunnor på internationellt vatten (dock lite oklart var). Mellan 1959 och 1960 ändrades detta eftersom pråmen inte kom ut på internationellt vatten förrän vid över ­ farten till Gotland. Då genomfördes en ändring som innebar att tunnorna kunde dumpas efter att pråmen passerat Brämösund söder om Sundsvall. Cirka 4 600 tunnor ska ha dumpats efter det att pråmarna passerat Brämösundet. Vid SGU:s undersökning 2006 hittades dock inga tunnor i det området. Vid undersökningar som SGU genomförde 2006 hittades 3 267 tunnor inom dumpningsområdet och 339 tunnor i ett område strax väster om dumpningsområdet. Sammanfattningsvis ska sammanlagt cirka 23 000 tunnor ha dumpats, varav 13 200 i det utpekade dumpningsområdet. Av dessa har totalt cirka 3 600 tunnor påträffats. Länsstyrelsen har hittills avgränsat det pågående tillsynsarbetet till det utpekade dumpningsområdet då det i dagsläget inte finns kunskap om var övriga tunnor har dumpats. Dessa gifttunnor är ett reellt hot mot vår miljö och vår hälsa. Tunnorna har redan börjat rosta sönder och vi vet idag inte om de redan börjat läcka ut kvicksilver. Vi vet dock att förr eller senare kommer de att börja läcka. Det är därför dags att se över möjligheten att agera innan det är för sent. Jörgen Berglund (M)