Tillbaka till alla par
Jämför sakliga förslag
A · Hävande av ockupationen av Palestina
2023/24 · HB022659 · Jamal El-Haj (S); Annika Strandhäll (S); Aylin Nouri (S); Dzenan Cisija (S); Joakim Sandell (S); Johanna Haraldsson (S); Kadir Kasirga (S); Louise Thunström (S); Marianne Fundahn (S); Ola Möller (S); Peter Hultqvist (S); Yasmine Bladelius (S)
Original hos RiksdagenUtskottets förslag och kammarens beslut
Varför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.034 · ämneslikhet 0.904. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
3 möjliga matchningar · 3 yrkanden i A · 3 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
Yrkande A1 och B1 · textlikhet 0.997A: Avslag · B: Avslag
A1
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den israeliska ockupationen av och bosättarpolitiken i Palestina måste upphöra och tillkännager detta för regeringen.
B1
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den israeliska ockupationen av Palestina och bosättarpolitiken måste upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A2 och B2 · textlikhet 0.541A: Avslag · B: Avslag
A2
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN och genom EU på varje sätt måste försöka förhindra den annektering av ockuperat palestinskt territorium som pågår och övertagandet av palestinska bostäder i Jerusalem och tillkännager detta för regeringen.
B2
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, genom FN och EU, aktivt ska motverka den pågående annekteringen av ockuperade palestinska områden samt övertagandet av palestinska bostäder i östra Jerusalem och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A3 och B3 · textlikhet 0.593A: Avslag · B: Avslag
A3
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jerusalems delade status ska respekteras, att all ockupation måste upphöra och att Jerusalem ska vara huvudstad för båda folken för att en tvåstatslösning ska vara möjlig och tillkännager detta för regeringen.
B3
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all ockupation måste upphöra och att Jerusalem ska vara huvudstad för både Israel och Palestina som en förutsättning för en statslösning och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 690 ord · B 490 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:2659
av Jamal El-Haj m.fl. (S)
Hävande av ockupationen av Palestina
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den israeliska ockupationen av och bosättarpolitiken i Palestina måste upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN och genom EU på varje sätt måste försöka förhindra den annektering av ockuperat palestinskt territorium som pågår och övertagandet av palestinska bostäder i Jerusalem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jerusalems delade status ska respekteras, att all ockupation måste upphöra och att Jerusalem ska vara huvudstad för båda folken för att en tvåstatslösning ska vara möjlig och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Palestinakonflikten är en av de mest långvariga internationella konflikterna i världen. Den är egentligen ett resultat av första världskriget och att Storbritannien och Frankrike ville krossa och stycka upp det osmanska imperiet med hjälp av den arabiska befolk
ningen. Samtidigt utlovade den brittiske utrikesministern Balfour 1917 ett judiskt hem
land i Palestina, dock under förutsättning att detta inte skulle komma att inkräkta på i Palestina redan existerande icke-judiska samhällens civila och religiösa rättigheter eller judars rättigheter och politiska status i något annat land. Ingen judisk stat utan ett judiskt hemland var den brittiska formeln. Den delningsplan för dagens Israel som fastställdes 1947 genomfördes inte, utan staten Israel kom att omfatta även delningsplanens arabiska delar genom att de judiska miliserna erövrade dessa. Sexdagarskriget 1967 innebar att Israel ockuperade Golanhöjderna, Gazaremsan och resten av Palestina öster om Jordanfloden inklusive östra Jerusalem.
Av befolkningen i Israel är nästan en femtedel palestinier. En stor palestinsk be
folkning lever i exil utomlands, mer än hälften statslösa, det vill säga utan medborgar
skap i något land.
Situationen i Palestinakonflikten är dyster, och extremister har ett avsevärt, för att inte säga dominerande, inflytande. Gaza är i dag en plats där palestinier lever under outhärdliga förhållanden. Hamas är en terroriströrelse, född ur extrema omständigheter och vars mål vi inte delar. Hamas kontroll över Gazaremsan har inte främjat demokrati och fred. Västbanken kontrolleras av den palestinska myndigheten. Val har inte skett på flera år. Myndighetens demokratiska legitimitet och metoder för att styra är numera tveksamma. Korruptionen är utbredd. Barn och unga saknar framtidstro och det råder hög arbetslöshet.
I den israeliska politiken driver högernationalistiska och religiösa partier landet i fel riktning.
Världssamfundet har varit överens om att Israel borde lämna de områden som ockuperades 1967. Detta har uttryckts i flera FN-resolutioner. Problemet är den bosättarrörelse som på religiösa och politiska grunder vill återskapa ett Storisrael motsvarande ungefär kung Salomos historiska riken. Metoden har varit att med en blandning av lagliga och olagliga metoder överta palestinskt land på Västbanken och palestinska bostadsområden i Jerusalem i skydd av den israeliska ockupationen. På alla sätt försvåras palestiniernas liv och försörjning i syfte att driva bort dem.
I israelisk politik och bland Israels judiska befolkning finns och har alltid funnits de som sökt en fredlig uppgörelse men det är numera dystrare än någonsin. Precis som i Europa genomlever israelisk politik en omfattande partisplittring där nya partier och partikoalitioner ständigt bildas. Högerpopulismen har också tagit ett starkt grepp. Det var kontraproduktivt för fredsprocessen att den tidigare USA-presidenten Donald Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad och spelade upp falska ”fredsplaner” ihop med Netanyahu.
Valet i november 2022 var det femte sedan den politiska krisen med oklara och svaga majoriteter inleddes 2019. Den tidigare premiärministern Netanyahu samlade en majoritet bakom sitt högerblock. En viktig del i detta är Nationella Unionen-Tkuma (Befrielse), ett högerextremt religiöst parti som är emot varje idé om en palestinsk stat och som gärna vill att Israel annekterar större delen av eller hela Västbanken.
Israel måste följa FN:s resolutioner och lämna Västbanken till palestinierna. Bosättningarna måste utrymmas och blockaden av Gaza måste upphävas. al-Quds/Jerusalem är en gemensam stad för tre världsreligioner och två folk.
Jamal El-Haj (S)
Annika Strandhäll (S)
Aylin Nouri (S)
Dzenan Cisija (S)
Joakim Sandell (S)
Johanna Haraldsson (S)
Kadir Kasirga (S)
Louise Thunström (S)
Marianne Fundahn (S)
Ola Möller (S)
Peter Hultqvist (S)
Yasmine Bladelius (S)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:1043
av Jamal El-Haj (-)
Avskaffande av ockupationen av Palestina till förmån för en statslösning
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den israeliska ockupationen av Palestina och bosättarpolitiken måste upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, genom FN och EU, aktivt ska motverka den pågående annekteringen av ockuperade palestinska områden samt övertagandet av palestinska bostäder i östra Jerusalem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att all ockupation måste upphöra och att Jerusalem ska vara huvudstad för både Israel och Palestina som en förutsättning för en statslösning och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Den israeliska ockupationen av Palestina är en av de längst pågående internationella ockupationerna i modern tid. Ockupationen och bosättarpolitiken står i direkt strid med folkrätten och flera FN-resolutioner.
Redan Balfourdeklarationen 1917 innehöll löftet om ett judiskt hemland i Palestina, dock under förutsättning att detta inte skulle ske på bekostnad av de i området redan boende icke-judiska samhällenas rättigheter. Denna förutsättning har gång på gång åsidosatts.
Delningsplanen som FN antog 1947 genomfördes aldrig i sin ursprungliga form, och genom sexdagarskriget 1967 ockuperade Israel bland annat Västbanken, östra Jerusalem, Gaza och Golanhöjderna. Dessa områden är ännu inte återlämnade.
Idag lever palestinier både under ockupation, i flyktingläger och i exil. Många är statslösa, utan grundläggande medborgerliga rättigheter. På Västbanken försvåras palestiniernas vardag genom bosättningar, vägspärrar, markkonfiskeringar och ett utbrett rättslöst tillstånd. I Gaza lever människor under blockad, folkmord och krigs
handlingar som har skapat en humanitär katastrof.
På den palestinska sidan är situationen också problematisk. Hamas makt i Gaza har inte lett till demokrati eller fred, och på Västbanken har den palestinska myndigheten tappat demokratisk legitimitet genom uteblivna val och omfattande korruption. Detta försvårar möjligheterna till en långsiktig lösning.
Samtidigt har Israels politik rört sig i en alltmer högernationalistisk och religiöst fundamentalistisk riktning. Flera ledande politiker har uttalat sig öppet rasistiskt mot palestinier och förespråkar annektering av stora delar av Västbanken. Denna utveckling hotar inte bara en statslösning utan även grundläggande mänskliga rättigheter.
Internationellt råder en bred samsyn om att Israel måste lämna de ockuperade områdena och upphöra med bosättarpolitiken. Flera FN-resolutioner bekräftar detta. Ändå fortsätter bosättarrörelsen att expandera med stöd av den israeliska regeringen, vilket successivt gör en tvåstatslösning allt svårare.
En tvåstatslösning har länge betraktats som den mest realistiska vägen till fred. Men
den fortsatta bosättarpolitiken, den geografiska uppsplittringen av Västbanken, Jerusalems förändrade status och de återkommande krigshandlingarna i Gaza har gjort denna lösning
alltmer orealistisk.
För fred, rättvisa och säkerhet för både israeler och palestinier krävs att ockupationen upphör, att blockaden av Gaza hävs och att bosättningarna avvecklas. Endast genom en rättvis enstatslösning kan långsiktig fred i regionen uppnås. En gemensam demokratisk stat, där alla invånare – oavsett etnisk eller religiös bakgrund – åtnjuter lika rättigheter och skyldigheter är den enda långsiktiga lösningen.
Jamal El-Haj (-)
Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag