Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2023/24:1869 av Isak From och Helén Pettersson (båda S) En ekobaserad klövviltsförvaltning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samförvaltning av alla vilda klövdjur och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jägare och markägare bör vara representerade i lika antal samt att det bör utses en oberoende ordförande i ÄFO och ÄFG och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara ett föregångsland när det kommer till att förvalta naturresurser och vilda djur på bästa sätt. Jakt och viltvård utgör en viktig del av många människors vardag. Både för jägare och naturintresserade är möjligheten att jaga, spåra och fotografera vilt i den svenska naturen viktig. Jakten och viltvården är en tradition att bevara, samtidigt som kopplingen till fritids- och turistnäringen erbjuder stora utvecklingsmöjligheter. Värdefull skogsproduktion tillsammans med klövvilts ­ stammar av hög kvalitet är för oss en självklarhet i en ansvarsfull viltförvaltning. Klövviltet ger oss möjlighet till jakt och andra naturupplevelser samt möjlighet till klimatsmart kött. Mål för klövviltsförvaltningen sätts i första hand på regional och lokal nivå. En livskraftig älgstam är anpassad efter de regionala ekologiska förutsättningarna. Den har en hög reproduktion per hondjur, höga kalvvikter och äldre älgtjurar som ingår som en naturlig del av populationen. Det är en livskraftig stam som har mot ­ ståndskraft mot sjukdomar. Två viktiga syften med förvaltningen av älg är att minska älgbetesskadorna inom skogsbruket till en acceptabel nivå samt att uppnå/bibehålla en frisk, välbalanserad och livskraftig älgstam som medger ett långsiktigt hållbart brukande av älgen som resurs. Älgen är vår enskilt viktigaste viltart och är en nationalsymbol som behöver förvaltas med omsorg. Älgstammens storlek väcker känslor, samtidigt som fler och fler upplever att älgen minskat i antal. Konkurrens om betet från andra klövdjur skapar brist på älgarnas viktiga foder som bärris, sälg, asp, björk och rönn samtidigt som klimat ­ förändringen bidrar till att älgens sydgräns flyttas norrut. Älgstammen har genom en hård avskjutning minskat till den lägsta stammen på över 35 år. Med mer naturligt foder i landskapet minskar betesskadorna och djuren blir friskare. Det framkommer av SLU:s projekt ”Vild & bortskämd” som ger praktiska tips på hur markägare med enkla medel kan öka fodertillgången till klövvilt. Om älgen själv får välja matsedeln blir det en blandad diet. Örter, blåbärsris och en mängd olika växtarter. Poängen är variationen. Även om älgen verkligen gillar rönn är det inte aktuellt att enbart beta rönn. I brist på variation blir kosten mer ensidig. När det inte finns RASE och risbuskar betas tall hårdare och ibland även gran. Gran i små doser är en naturlig föda för klövviltet, men intag av stora mängder tyder tydligt på födobrist. Kan vi skapa mer foder, jämt fördelat i landskapet, minskar betestrycket på tallföryngringarna. Det löser inte alla problem men är en bra bit på vägen, säger till exempel forskare Annika Felton som under två år har arbetat med EU-projektet ”Vild och bortskämd”. En arbetsgrupp, med representanter från olika intressen har tagit fram fakta och kunskap om hur man skapar viltfoder och minskar betesskadorna från älg och annat klövvilt. Debatten om viltskador blir ofta polariserad, men projektet har koncentrerat sig på det som är positivt. Fodertillgången är en gemensam nämnare där markägare, jägare, miljöorganisationer och andra parter är överens. De höga koncentrationerna av varg bidrar också till att älgstammen lokalt pressas ner. Ett antal faktorer påverkar såväl skadesituationen i skogen som älgstammens välmående. Bland annat älgstammens täthet och sammansättning, förekomsten av övrigt konkurrerande vilt samt den tillgängliga fodermängden. Naturvårdsverket och SLU bedömer att klövvilt och fodertillgång behöver förvaltas mer integrerat i linje med en ekosystembaserad klövviltsförvaltning. Detta innebär att många faktorer vägs in i förvaltningsbesluten och att förvaltningen verkar för att fler operativa åtgärder åstadkoms med syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för både älgstammens kvalitet och minskade skogsskador. Sådana åtgärder innefattar exempelvis att verka för att skogsägare i större utsträckning föryngrar med tall på lämpliga marker och arbetar för en mer varierad trädslagssammansättning. Sådana åtgärder innebär också en viltförvaltning med ett flerartsperspektiv så att hjortdjursstammarna som helhet hålls på lämpliga nivåer. Viltvård handlar om att se till att vårt värdefulla viltbestånd bevaras och nyttjas på ett långsiktigt och hållbart sätt. Förvaltningen ska ske med hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen. En balanserad älgstam förutsätter lokal dialog. Men det behövs, i de län som berörs, en bättre dialog även om kron- och dovhjort, rådjur och vildsvin och i vissa fall även mufflon som på några få ställen finns i frilevande populationer. I vissa delar av landet finns ett hårt tryck från stora rovdjursstammar samtidigt som skogsbolag och myndigheter också vill minska älgstammen. Dessutom finns det högerpolitiker som vill centralisera älgförvaltningen. Det är därför inte konstigt att jägare som tidigare sett älgjakten som årets stora höjdpunkt nu ser med oro på utvecklingen. Älgen är inte utrotningshotad men den är pressad och under hot. Skogsstyrelsen vill ha kraftigt minskade älg- och hjortviltsstammar. Naturvårdsverket vill nå skogens mål genom hårdare avskjutningskrav. Det finns ett stort behov av att öka lövinslagen och plantera mer tall på tallmark så att älgens naturliga foder ökar. I stora delar av landet planteras tyvärr gran på marker där det borde stå tall. Detta gör att älgens naturliga foder minskar. Bristen på naturligt foder leder till att älgen betar på de tallar som faktiskt finns. Inte minst markägarna måste involveras så att skogsägare motiveras att i större utsträckning föryngra med tall på lämpliga marker och i övrigt arbeta för en mer varierad trädslagssammansättning. Om vi förvaltar vårt vilt på ett bra sätt, där rovdjursförekomsten och älgens foder ­ tillgång i högre grad beaktas innan avskjutningsmålen sätts, kommer vi också att få klövvilt som mår bra och är i balans. Det är helt enkelt dags att rädda vår national ­ symbol. Vi vill att fler ska förstå att älgen har det tufft. Felaktiga trädplanteringar har under en lång tid skapat en situation som inte går att lösa med en ännu mindre älgstam. Det behövs att man återbeskogar med rätt trädslag och att vi har en långsiktig älgförvaltning. Jägarförbundets start av projektet ”Rädda älgen” är inte utan orsak. Syftet har varit att visa älgens utsatthet och sätta fokus på det som krävs just nu. Det är viktigt att rätt trädslag planteras på rätt marker samt att lokala jägare och markägare tillsammans får förvalta älgarna. Inte att en ny myndighet ska göra det. För oss är det självklart att vår nationalsymbol ska få finnas i stabila stammar som tål älgjakt. Vi är övertygade om att allmänheten och många privata skogsägare delar våra åsikter om älgen. Det är ett fantastiskt djur och en viktig symbol för Sverige. Därför ska vi vara rädda om älgen och inte behandla den som ett skadedjur. De senaste årens hårda avskjutningar har orsakat oenighet i förvaltningen; markägarna har allt oftare utnyttjat sin utslagsröst. Bakgrunden till dagens älgförvaltning är den älgförvaltning som riksdagen beslutade den 1 december 2010, som började gälla hösten 2012. Det var bra att landet indelades i stora älgförvaltningsområden där länsstyrelsen beslutar om indelningen. Områdenas gränser ska läggas så att älgarnas in- och utvandring begränsas. Det vill säga att varje älgförvaltningsområde ska hantera en, i princip, egen älgstam. För att underlätta genomförandet av det nya älgförvaltningssystemet beslöt riksdagen att införa en ny förvaltningsnivå, så kallade älgförvaltningsområden (ÄFO). Länsstyrelsen i respektive län beslutar om indelning av dessa. Inom varje älgförvaltningsområde ska en älgförvaltningsgrupp (ÄFG) tillsättas. Älgförvaltningsgruppen består vanligtvis av tre representanter från markägarnas organisationer och tre från jägarnas; samtliga utses av länsstyrelsen efter förslag från intresseorganisationerna. I Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ersätter en företrädare för rennäringen en av jägarrepresentanterna, efter förslag från Sametinget. En av markägarrepresentanterna utses till ordförande för älgförvaltningsgruppen. Ordföranden har också utslagsröst vid lika antal röster i en omröstning. Vi anser att skogen är stor nog att rymma såväl människor och skogsbruk som älgar. Därför anser vi socialdemokrater att vi nu behöver ändra i samansättningen i ÄFO och ÄFG. Jägare och markägare bör i lika antal vara representerade. Men det bör finnas en oberoende ordförande utsedd av länsstyrelsen. Älgen måste förvaltas lokalt med regionalstyrning där länsstyrelsen eller i fall där länsstyrelsen bedöms för liten inför samordning mellan omliggande län. Länsstyrelserna och viltförvaltningsdelegationerna måste ges ett avgörande inflytande. Klövviltsförvaltningen och planarbetet med älg ­ skötselplaner måste förbättras genom att man bistår och utbildar aktiva inom ÄFO och ÄSO. Dessa insatser och rådgivning bör ske efter samråd med och/eller samverkan med respektive länsstyrelse och viltförvaltningsdelegation. Isak From (S) Helén Pettersson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:532 av Isak From (S) Den svenska älgförvaltningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ett rättvist älgförvaltningssystem med en oberoende ordförande utsedd av länsstyrelserna i ÄFO och ÄSO och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet att överväga en översyn av finansieringen av länsstyrelserna och tillkännager detta för regeringen. Älgförvaltning Älgjakten intar en särställning i det svenska samhället, mycket tack vare dess stora sociala betydelse. Samtidigt orsakar älgen stor debatt. Älgstammen har orsakat stora skador på skog och åkergröda samt trafikolyckor. Dagens älgförvaltning syftar till att skapa en livs ­ kraftig älgstam med hög kvalitet, som är i balans med betesresurserna, vilket är omtvistat. Den svenska älgstammen har under det senaste seklet genomgått stora förändringar genom ett förändrat skogsbruk som skapat stora mängder bete för älgarna. Älgförvaltningen har hittills varit starkt inriktad på att hålla en älgstam i balans med fodertillgången. Från 60-talet ökade älgstammen och kulminerade 1983, då den bedömdes vara över en halv miljon och 180 000 älgar sköts. Vid jaktstarten hösten 2023 uppskattades älgstammen till 250 000 individer, varav cirka 50 000 fälldes. I de 4 nordligaste länen sjönk antalet med drygt 13 tusen från åren 2015–2016 till 2023–2024. Det innebär mer än 7 miljoner färre klimatsmarta portioner älg 2023 jämfört med 2020. Vi hade en älgstam 2023–2024 på ungefär 200 000 älgar efter jakt; det är en mycket stor nedgång, vilket inneburit en diskussion om att älgen riskerar att hamna på Artdata ­ bankens rödlista. Många lokala jaktlag vittnar nu om att gränsen är nådd och att det inte går att skjuta ner stammen mer. Att minska den svenska älgstammen har varit en målsättning för att minska skadorna på skog. Trots att älgstammen nu är så svag vill storskogsbruket att det skjuts fler älgar. Företrädare för Skogsindustrierna styr i praktiken älgförvaltningsgrupperna och driver konsekvent ökad avskjutning för att minska älgstammen ytterligare. Under hösten 2024 gjorde TV4:s Kalla fakta en granskning av älgförvaltningen, där det framkom oroväckande uppgifter om hot och trakasserier mot jaktledare och hela jaktlag. Storskogsbruket använder helt enkelt sin utslagsröst i älgförvaltningsgrupperna. Gör inte jaktlagen som storskogsbruket vill blir man helt enkelt avsatt och jaktlaget förlorar jakten. Hot och trakasserier kan aldrig accepteras, och det är något ansvariga politiker måste ta starkt avstånd från. Samtidigt konstateras att den mätmetod som används för skogsskador inte är korrekt då metoden inte tar hänsyn till dåliga plantor, röjning och gallring. SLU har också bekräftat att det svenska systemet inte tar hänsyn till andra parametrar och hänvisar också till det norska systemet. Socialdemokraterna bör ge SLU i uppdrag att utforma en ny trovärdig mätmetod för viltskador. Grundläggande är att skjuta rätt antal älgar, att ha en hög kalvavskjutning samt rätt könsfördelning och ålder bland vuxna djur. Målet borde vara att jägare och jaktlag ska inrikta sin avskjutning på kalvar och unga djur, för att därigenom höja stammens medel ­ ålder och på så vis även dess kvalitet. Stora och äldre älgar i kombination med rätt könsfördelning ger en hög reproduktion. En balanserad älgstam med hög reproduktion kan ge ett lika stort jaktuttag som en stor älgstam med låg reproduktion. Älgförvaltningen måste spara produktiva djur för att vi ska kunna ha en jaktbar älgstam i balans med fodertillgången och skador på ungskog. Älgen, kronjuvelen i viltfaunan, vill de allra flesta ha. De flesta vill ha älgstammen jaktbar. Att förändra älgförvaltningen i framtiden, det är en större sak. Inte bara klimat, foder, jakttillgång, skogsbruk och rovdjur måste då beaktas. En annan viktig del för acceptansen är att jakten ska vara och upplevas som etisk, och direkt aktuellt är att om älgen rödlistas så försvagas acceptansen för jakten, något som måste beaktas här och nu. En del i bakgrunden om etik är att stora skogsbolag tycker att det är helt okej att jaga och driva älgar, kor och kalvar i meterdjup snö. Jägare och Samebyar är dock mycket kritiska till storskogsbolagets återkommande vinterjakter. Det är extremt omoraliskt, det känns inte bra. Också klimatförändringarna med allt varmare höstar innebär att det kan finnas skäl att sätta upp en gräns för hur varmt det kan vara för att man ska få släppa lös en hund. Jakttiderna föreslås av Naturvårdsverket och fastställs av regeringen. Jakttiden startar samma dag för alla älgjaktsområden – den 1 september för norra Sverige och den 8 oktober för södra Sverige. Jakttidens längd – med eventuella uppehåll och andra begränsningar i jakten – fastställs årligen av respektive länsstyrelse. Älgen ska inte vara på rödlistan, den ska vara jaktbar. Därför är det vid kommande översyn av jakttiderna viktigt att inkludera älgstammens kvalitet och säkerställa att godtagbara etiska aspekter beaktas så att älgjakt med löshund vintertid i meterdjup snö och heta höstdagar helt undviks. Vi vill skapa ett nytt älgförvaltningssystem som utgår från den spridning som älg ­ stammarna har lokalt och från de lokala ekologiska förutsättningarna möjliggöra jakt anpassad efter betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten och ha ett administrativt system som är enkelt, rättssäkert och kostnadseffektivt. Vi anser att det är oacceptabelt att det är jägarna som ska bekosta den statliga underfinansieringen av länsstyrelserna. Därför anser vi att vi nu behöver ändra sammansättningen i älgförvaltningsområden (ÄFO) och älgförvaltningsgrupperna (ÄFG). Jägare och mark ­ ägare bör i lika antal vara representerade, men det bör finnas en oberoende ordförande utsedd av länsstyrelsen. Älgen måste förvaltas lokalt med regional styrning där läns ­ styrelsen eller, i fall där länsstyrelsen bedöms för liten, införa samordning mellan närliggande län. Länsstyrelser och viltförvaltningsdelegationerna måste ges ett avgörande inflytande. Klövviltsförvaltningen och planarbetet med älgskötselplaner måste förbättras genom att bistå och utbilda aktiva inom ÄFO och ÄSO. Dessa insatser och rådgivning bör ske efter samråd med och/eller samverkan med respektive länsstyrelse och viltförvaltningsdelegation. Isak From (S)