Jämför sakliga förslag
A · med anledning av prop. 2023/24:117 Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott
2023/24 · HB022865 · Gudrun Nordborg (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Tony Haddou (V); Lotta Johnsson Fornarve (V); Andreas Lennkvist Manriquez (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenB · med anledning av prop. 2024/25:93 Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande
2024/25 · HC023334 · Gudrun Nordborg (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Tony Haddou (V); Lotta Johnsson Fornarve (V); Andreas Lennkvist Manriquez (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.026 · ämneslikhet 0.762. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 2 yrkanden i A · 10 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
2 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen avslår proposition 2023/24:117 Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att göra en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och deras konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten och tillkännager detta för regeringen.
10 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen avslår proposition 2024/25:93 Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att förenkla de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en översyn av kamerabevakningslagen med fokus på integritet, proportionalitet och nödvändighet med utgångspunkten att det som huvudregel ska krävas tillstånd för kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, om tillståndskravet tas bort, bör återkomma med förslag till lagstiftning som ger möjlighet för enskilda som berörs av kamerabevakning att överklaga den bevakande aktörens beslut om det och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär undantag från krav på upplysning vid kamerabevakning som bedrivs från ett civilt fordon som används i verksamheten om syftet med bevakningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottsliga angrepp på fordonet eller utreda eller lagföra sådana angrepp förutsatt att fordonets larm har aktiverats, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att undantaget från att göra intresseavvägning för automatisk igenkänning av registreringsnummer begränsas till tydligt avgränsade geografiska områden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda kommuner, om tillståndskravet tas bort, ska få tillfälle att yttra sig över kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda arbetstagarrepresentanter, om tillståndskravet tas bort, har rätt att yttra sig över kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att tillgången till uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag begränsas till särskilt angivna tjänstemän som är i behov av uppgifterna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda och lagföra ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i tre år eller mer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag inte får behandlas längre än tre månader efter att de samlades in, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Hela texten jämförs: A 3329 ord · B 3959 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:2865
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2023/24:117 Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott
1
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2023/24:117 Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att göra en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och deras konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten och tillkännager detta för regeringen.
2
Inledning
Vänsterpartiet värnar demokratiska grundvärden som rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten. Den tekniska utvecklingen och den allt större möjligheten till datainsamling av privata uppgifter innebär en stor utmaning. I dag är det möjligt att samla in en stor mängd uppgifter av känslig karaktär som visar var människor befinner sig och vilka rutiner de har. Det är därför av yttersta vikt att skyddet för den personliga integriteten hela tiden utvecklas i takt med den ökande digitaliseringen. Vi vill samtidigt inte försvåra de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda och beivra brott. Därför är vi även angelägna om att det finns ett regelverk som ger ett gott skydd för Sveriges och landets invånares säkerhet. Det måste kunna ställas höga krav på att terrorism och grov brottslighet bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grundläggande rättsliga principerna i en rättsstat. Förslag som innebär nykriminalisering eller straffskärpningar ska alltid vara väl underbyggda och ha analyserats utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. Detta gäller även förslag om ny lagstiftning om tvångsmedel och utökad användning av befintliga tvångsmedel.
Vi ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi allt snabbare närmar oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är oroande.
Ökad övervakning av människor innebär inte automatiskt minskad kriminalitet. Snarare riskerar vissa av de genomförda åtgärderna att invagga oss i falsk trygghet. Trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel så har gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat. Det visar att det är andra åtgärder som behövs. Från och med december 2022 och under våren 2023 blev situationen i framför allt Stockholm akut. Skjutningarna i Stockholm eskalerade återigen i början av sommaren och fortsatte under hösten och vintern. Samtidigt är det kris i stora delar av kriminalvården med överfulla häkten och anstalter bl.a. därför att fängelsestraffen generellt blivit längre.
Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp på problematiken med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet. Dessvärre låter högerpartierna ofta känslor, tyckande och ren populism ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Men för att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet i utsatta områden krävs, i stället för politikers prat om längre och hårdare straff, visitationszoner och avlyssning utan brottsmisstanke, en gemensam politisk vilja att minska klass
klyftorna i samhället. Tyvärr bygger högerregeringens förslag i Tidöavtalet för att bekämpa brottsligheten på SD:s repressiva politik. Men de föreslagna åtgärderna om mer hemliga tvångsmedel, avskaffad villkorlig frigivning, längre straff, förvaringsstraff, sänkt straffmyndighetsålder och särskilda ungdomsfängelser kommer inte att leda till minskad kriminalitet. Åtgärderna riskerar tvärtom att bli kontraproduktiva.
Vänsterpartiets inställning är och kommer att förbli att de mänskliga rättigheterna är odelbara. Dessvärre blir de mänskliga rättigheterna ofta ifrågasatta. Vi kommer inte att ge vika för dessa attacker, utan vårt mål är att ständigt försvara de friheter som är en förutsättning för att demokratin ska bestå och utvecklas. Vi är övertygade om att demokrati inte kan försvaras genom att begränsningar i de demokratiska rättigheterna införs. De rättigheter som generationer före oss slagits för att få till stånd måste i stället bevaras och utvecklas.
3
Regeringens förslag
Syftet med regeringens proposition är att stärka de brottsbekämpande myndigheternas förutsättningar att förebygga och förhindra allvarlig brottslighet genom att utöka möjligheterna att använda preventiva tvångsmedel. Förslagen innebär bl.a. att inhämtning av vissa uppgifter om elektronisk kommunikation ska få ske i fråga om fler typer av brott och att fler tvångsmedel och verkställighetsåtgärder, t.ex. hemlig rumsavlyssning och husrannsakan, ska få användas. Vidare föreslås att genomsökning på distans ska få användas i utlänningsärenden med kvalificerade säkerhetsaspekter. Propositionen innehåller även förslag om att rättssäkerheten för den enskilde ska stärkas, bl.a. genom utökade förbud mot avlyssning och övervakning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2024.
4
Vänsterpartiets ställningstagande
Redan i dag finns det stora möjligheter för de brottsbekämpande myndigheterna att använda såväl tvångsmedel som hemliga tvångsmedel både vid utredning av brott och i förebyggande, preventivt syfte. I en förundersökning kan hemliga tvångsmedel användas i brottsutredande syfte och för lagföring. Reglerna om detta finns huvud
sakligen i rättegångsbalken och lagen om hemlig dataavläsning och förutsätter att det finns en konkret brottsmisstanke som är föremål för förundersökning och, med vissa undantag, att det finns en utpekad person som är skäligen misstänkt för brott. Förut
sättningarna för användning av hemliga tvångsmedel för att förebygga, förhindra och upptäcka brott (dvs. i brottsbekämpande och preventivt syfte i myndigheters under
rättelseverksamhet) regleras i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen), lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunika
tion i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (inhämtningslagen)
och lagen om särskild kontroll av utlänningar, men också i lagen om hemlig data
avläsning. Lagregleringen på området har utökats i snabb takt, vilket har medfört att den är mycket komplicerad och svåröverskådlig.
Vänsterpartiet har konsekvent ifrågasatt nyttan med tidigare regeringars genomförda förslag om nya hemliga tvångsmedel, som hemlig dataavläsning, och utvidgningar av möjligheterna att använda sådana tvångsmedel (se t.ex. mot. 2019/20:3451). Så sent som i oktober 2023 trädde nya regler om utökad användning av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte i kraft. Vänsterpartiet röstade nej till regeringens förslag (mot. 2022/23:2403). Dessa lagändringar har ännu inte varit i kraft tillräckligt länge för att utvärderas. Våra främsta argument för att ifrågasätta bestämmelserna om och använd
ningen av hemliga tvångsmedel är brister i rättssäkerheten, bristande proportionalitet och oklar effektivitet. Dessa argument gör sig gällande även beträffande den nu aktuella propositionen.
Vi har tidigare föreslagit en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och dess konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten (mot. 2021/22:462). Vår uppfattning är att samtliga redan genomförda, föreslagna och kommande åtgärder som syftar till att bekämpa grov kriminalitet, terrorism och våldsbejakande extremism måste bedömas som en helhet. Frågan vi ställer oss är om dessa åtgärder sammantagna är proportionella i förhållande till syftet och om de är effektiva för att uppnå målet. I åtgärderna ingår de hemliga tvångsmedlen som en del. Vi noterar att Lagrådet i flera yttranden, och även i samband med det nu aktuella förslaget, påtalat behovet av en samlad översyn av all reglering av hemliga och preventiva tvångsmedel i rättegångs
balken och andra författningar. Här nedan redogör vi för vår inställning till de mest centrala förslagen i regeringens proposition.
4.1
Inhämtningslagen föreslås få användas i fler fall
Inhämtningslagen kan i dag tillämpas på brottslig verksamhet som innefattar brott med ett minimistraff om fängelse i två år samt vissa särskilt utpekade brott som typiskt sett tillhör Säkerhetspolisens verksamhetsområde, t.ex. sabotage och spioneri. Ändamålet med inhämtningen ska vara att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Inhämtning enligt lagen får endast förekomma i underrättelseverksamhet och inte inom ramen för en förundersökning. Enligt nuvarande regler kan uppgifter om meddelanden endast inhämtas för förfluten tid.
Regeringen föreslår i sin proposition att inhämtningslagen ska kunna användas för fler brott. Uppgifter ska få hämtas in enligt inhämtningslagen om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som kan antas utövas i organiserad form eller systematiskt och innefattar
‒
grov stöld, inbrottsstöld, grovt bedrägeri, grovt häleri, grovt svindleri eller grovt bokföringsbrott
‒
grovt skattebrott
‒
olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor, grovt brott, eller grov olovlig befattning med punktskattepliktiga varor
‒
grov smuggling, grovt tullbrott eller grov olovlig befattning med smuggelgods
‒
grovt bidragsbrott
‒
grovt penningtvättsbrott eller näringspenningtvätt, grovt brott, eller
‒
grov marknadsmanipulation.
Förslaget innebär att det ska vara möjligt för Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket att inhämta uppgifter i realtid med sina egna tekniska hjälpmedel. Så kallad överskottsinformation föreslås få användas för ett annat ändamål än det som legat till grund för tillståndet. Regeringen föreslår att den utvidgade brottskatalogen begränsas till utgången av september 2028.
Flera remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen, Riksdagens ombudsmän (JO), Integritetsskyddsmyndigheten, Sveriges advokatsamfund och Uppsala universitet (juridiska fakulteten), anser att den höga lagstiftningstakten på området för hemliga tvångsmedel gör det svårt att bedöma behovet och nyttan av att kunna använda inhämtningslagen i fler fall. De påpekar att det borde göras en samlad översyn av lagstiftningen innan nya förslag genomförs. Ett antal remissinstanser, däribland JO, Hovrätten för Västra Sverige och Stockholms tingsrätt, anser att det är tveksamt om den brottslighet som förslaget tar sikte på är av sådan samhällsfarlig karaktär som inhämtningslagen bör användas för. JO anser att det bör göras en uppföljning och utvärdering av användningen av överskottsinformation. Några remissinstanser, däribland Centrum för rättvisa och Civil Rights Defenders, avstyrker förslaget om användning av överskottsinformation och anför att syftet och förutsättningarna för sådan användning bör tydliggöras samt att beslut om användning av överskotts
information för andra än brottsutredande syften bör fattas av domstol i stället för åklagare, en ordning som även Journalistförbundet förordar. Även Lagrådet skriver i sitt yttrande att beslut enligt inhämtningslagen bör fattas av allmän domstol – detta eftersom inhämtningen kommer att kunna ske i realtid med egen teknik, vilket gör att nivån på potentiella integritetsintrång blir mer ingripande.
Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas och Lagrådets synpunkter. Även om regeringens förslag handlar om grova brott som självfallet ska förebyggas och beivras så bör en samlad översyn av såväl tvångsmedelslagstiftningen som tillämpningen av den göras innan nya förslag läggs fram till riksdagen.
4.2
Fler tvångsmedel föreslås få användas enligt preventivlagen
Möjligheterna att använda tvångsmedel för att förhindra brott regleras i flera lagar, bl.a. i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen) och lagen om hemlig dataavläsning. Enligt de lagarna får tvångsmedlen hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, postkontroll och hemlig dataavläsning i den mån avläsningen inte gäller rums
avlyssningsuppgifter användas för att förhindra viss särskilt allvarlig brottslighet. Redan i dag är det alltså möjligt att använda ett flertal hemliga tvångsmedel i brottspreventivt syfte. Möjligheterna att använda preventiva tvångsmedel har nyligen utökats. Den 1 oktober 2023 trädde lagändringar i kraft som utvidgade preventivlagens tillämpnings
område till att avse viss särskilt allvarlig brottslighet som begås inom kriminella nätverk, t.ex. mord, allmänfarlig ödeläggelse och allvarliga narkotika- och smugg
lingsbrott. Frågan om vilka tvångsmedel som ska få användas i preventivt syfte för att förhindra brottslighet, bl.a. husrannsakan och hemlig rumsavlyssning, har övervägts av regeringen tidigare. Regeringen avstod då från att lägga fram förslag bl.a. då integritets
intrånget för hemlig rumsavlyssning bedömdes vara för stort (prop. 2023/24:117 s.
83).
Regeringen föreslår nu i sin proposition att hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning som gäller motsvarande uppgifter ska få användas i preventivt syfte för att förhindra brottslig verksamhet som innefattar de brott som anges i de särskilda brottskatalogerna i preventivlagen för vilka det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, spioneri och utlandsspioneri, och företagsspioneri, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten kommer att utövas på uppdrag av eller understödjas av en främmande makt eller av någon som kommer att agera för en främmande makts räkning och det kan antas att brottet inte leder till endast böter. Vidare föreslås att husrannsakan och undersökning på annat ställe ska få användas för att förhindra brottslig verksamhet som innefattar brott inom preventivlagens tillämp
ningsområde. Dessa åtgärder ska få verkställas i hemlighet.
Förslagen avstyrks av flera remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders, Föreningen för digitala fri- och rättigheter, Hovrätten för Västra Sverige, Institutet för mänskliga rättigheter, JO, Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges advokatsamfund och SVT.
Remissinstanserna invänder att behovet inte är tillräckligt utrett, att det är tveksamt vilken nytta tvångsmedlen skulle medföra och att åtgärderna inte är proportionerliga. JO understryker att preventiva tvångsmedel inte får användas för att på ett mer allmänt plan bedriva undersökningar om misstänkt brottslighet. Sveriges advokatsamfund betonar att den krets av personer som kan drabbas av tvångsmedlen är vidare än den i en förunder
sökning och att det är svårare att överblicka vilka som åtgärden kommer att riktas mot och vilka som kommer att drabbas. Civil Rights Defenders anser att det särskilt kan ifrågasättas om det finns ett behov av husrannsakan i brottspreventivt syfte eftersom det redan enligt nuvarande ordning finns sådana möjligheter och att den regleringen delvis kommer att överlappa den nu föreslagna. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ifrågasätter förslagen då de innebär ökade integritetsrisker och kan komma att användas mot en vid krets av personer med risk för att tvångsmedlen kommer att användas i fler fall än vad utredningen anger.
JO anser att ändamålet med åtgärderna tydligt måste vara att förhindra brottslig verksamhet och att det finns en risk för att den praktiska tillämpningen, till följd av de låga krav som ställs i preventivlagen, kan uppfattas som ett utslag av trakasseri eller otillbörlig kontroll från statens sida.
Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik. Både hemlig rumsavlyssning och hemlig husrannsakan är tvångsmedel som är mycket ingripande för den personliga integriteten. Vi är inte beredda att stå bakom ett förslag som kan riskera att stora grupper av människor som inte ens är misstänkta för konkreta brott utsätts för dessa hemliga tvångsmedel i preventivt syfte. Att regeringen föreslår en möjlighet att besluta om tillträdesförbud för hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning när åtgärderna används i preventivt syfte förändrar inte vår bedömning.
4.3
Ett tillstånd till preventiv hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och motsvarande hemlig dataavläsning föreslås få knytas till person
Ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig data
avläsning som gäller motsvarande uppgifter ska som huvudregel avse en viss plats. Platskravet gäller både när åtgärderna används för att utreda brott i en förundersökning och för att förhindra brottslighet i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Regeringen föreslår i sin proposition att ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning som gäller motsvarande uppgifter, när åtgärderna används för att förhindra brottslig verksamhet, ska få knytas till den person som åtgärden riktas mot i stället för till en viss plats, om det finns
särskilda skäl
. Ett sådant tillstånd ska förenas med villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan.
Flera remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders, Föreningen för digitala fri- och rättigheter, Hovrätten för Västra Sverige, Institutet för mänskliga rättigheter, Tidnings
utgivarna, Journalistförbundet, JO, Sveriges advokatsamfund och SVT, avstyrker förslaget om att ett tillstånd ska få knytas till en person. De ifrågasätter om behovet och nyttan av åtgärderna överväger integritetsintrånget. Civil Rights Defenders pekar även på att förslagen innebär en större risk för integritetsintrång för tredje man och att det är svårt att överblicka åtgärdens konsekvenser ur integritetshänseende. Integritetsskydds
myndigheten framför liknande synpunkter och efterfrågar även en ytterligare analys av proportionaliteten av att använda tvångsmedlen i det preventiva stadiet, t.ex. i fråga om hemlig kameraövervakning som sker med drönare. Sveriges advokatsamfund under
stryker att den krets av personer som kan drabbas av tvångsmedlen är vidare än den i en förundersökning och att det är svårare att överblicka vilka personer som åtgärden kommer att riktas mot och vilka som kommer att drabbas. Säkerhets- och integritet
skyddsnämnden anser att det bör övervägas om det ska krävas synnerliga skäl i stället för särskilda skäl när ett tillstånd knyts till en person i underrättelseverksamhet.
Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas farhågor. Regeringens förslag att i preventivt syfte övervaka människor på det sätt som föreslås är både orimligt och oproportionerligt.
4.4
Lagrådets yttrande
Lagrådet skriver i sitt yttrande att förslagen urholkar det skydd och de rättigheter som ges i regeringsformen, Europakonventionen och EU:s stadga. Förslagen om utökad brottskatalog i inhämtningslagen, användning av ytterligare typer av hemliga preventiva tvångsmedel m.m. medför att ytterst integritetskränkande åtgärder kan riktas mot en avsevärt vidare krets av personer än som nu är fallet. Integritetsrisken för tredje man ökar och det kan i fler fall komma att visa sig att den person som utsatts för åtgärden inte var delaktig i någon brottslig verksamhet. Det är, enligt Lagrådet, betänkligt särskilt som ingripande intrång är allvarliga för den enskilde och riskerar att minska den utsattes och andras tillit till myndigheternas brottsförebyggande arbete. Lagrådet anser att det är svårbedömt om utformningen av förslagen, som bl.a. innefattar tämligen oprecisa kvalifikationer avseende vem preventiva åtgärder kan riktas mot, kan förhindra god
tycke. Risken är därför betydande att det i den praktiska tillämpningen uppkommer fall som med fog kan uppfattas som trakasseri eller otillbörlig kontroll mot personer som inte begått brott. Det gäller inte minst de hemliga tvångsmedlen husrannsakan och undersökning på annat ställe. Vidare samspelar de nu föreslagna ändringarna med flera nyligen gjorda ändringar rörande tvångsmedel i lagar som avser brottsförebyggande och brottsutredande verksamhet samt lagföring av brott. Materien är komplex och svår
överskådlig och överlappningar mellan lagar och tvångsmedel ökar.
Lagrådet konstaterar att flera av de redan genomförda ändringarna och flera av förslagen i det nu aktuella ärendet är tidsbegränsade. Tidsbegränsning av lagar som innebär att riskerna för enskildas personliga integritet ökar har även förekommit tidigare. Enligt Lagrådet kan det verka betryggande, men såvitt Lagrådet känner till har det aldrig förekommit att någon sådan lagstiftning har upphävts eller lett till förändring som inneburit en minskad risk för integritetsintrång. Lagrådet lyfter även fram tids
aspekten för genomförandet av förslagen, detta eftersom det krävs att utbildnings
insatser genomförs och att rutiner och it-system skapas eller anpassas. Ett brådstörtat genomförande ökar enligt Lagrådet riskerna och kan komma att utgöra ett informellt hinder mot exempelvis ändrade rutiner. Vänsterpartiet noterar att regeringen förvisso skjutit fram det föreslagna ikraftträdandet från den 1 juli 2024 till den 1
september 2024. Dessvärre gör ett par månader under sommartid ingen större skillnad för myndig
heternas möjligheter att förbereda nya rutiner och utbilda sin personal.
4.5
Riksdagen bör avslå förslaget
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag i propositionen måste ses som en helhet och i ljuset av både tidigare och kommande lagändringar av liknande karaktär. På kort tid har riksdagens majoritet fattat beslut om både preventiva vistelseförbud (mot. 2023/24:2792) och s.k. säkerhetszoner (mot. 2023/24:2829). Vi ser med djup oro på en utveckling som innebär ökad övervakning av människor, i synnerhet i fall då de inte är misstänkta för brott. Vi ställer oss frågan vilka konsekvenserna av den förda över
vakningspolitiken blir för vårt samhälle och vår demokrati. Vi befarar att det nu aktuella förslaget kommer att bana väg för ännu fler integritetskränkande förslag som inte står i proportion till syftet att lösa allvarliga brott. En mer allmän hemlig övervakning med t.ex. drönare i brottsförebyggande syfte framstår inte längre som någon avlägsen dystopisk framtid. Vi är inte beredda att ta ansvaret för regeringens huvudlösa politik. Däremot kommer vi att göra vad vi kan för att lindra de negativa konsekvenserna och ändra inriktningen för rättspolitiken i stort. De åtgärder som regeringen föreslår i propositionen för att stärka enskildas rättssäkerhet är inte tillräckliga. Vi kan därför inte stå bakom regeringens proposition.
Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2023/24:117. Detta bör riksdagen besluta.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att göra en bred översyn av använd
ningen av hemliga tvångsmedel och deras konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Gudrun Nordborg (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Jessica Wetterling (V)
Motion B
Motion till riksdagen
2024/25:3334
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2024/25:93 Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut
2 Inledning
3 Regeringens förslag
4 Vänsterpartiets ställningstagande
4.1 Förslaget om slopad tillståndsplikt och en kraftig utvidgning av bevakningen
4.2 Undantag för efterforskning av försvunna personer
4.3 Undantag för bevakning från fordon för att förebygga eller lagföra angrepp på fordonet
4.4 Undantag för att underlätta teknik med automatisk igenkänning av registreringsnummer (ANPR-teknik)
4.5 Yttrande från kommuner och arbetstagarrepresentanter
4.6 En avgränsning av gemensamt tillgängliga uppgifter från kamerabevakning
1
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2024/25:93 Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att förenkla de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en översyn av kamerabevakningslagen med fokus på integritet, proportionalitet och nödvändighet med utgångspunkten att det som huvudregel ska krävas tillstånd för kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, om tillståndskravet tas bort, bör återkomma med förslag till lagstiftning som ger möjlighet för enskilda som berörs av kamerabevakning att överklaga den bevakande aktörens beslut om det och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär undantag från krav på upplysning vid kamerabevakning som bedrivs från ett civilt fordon som används i verksamheten om syftet med bevakningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottsliga angrepp på fordonet eller utreda eller lagföra sådana angrepp förutsatt att fordonets larm har aktiverats, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att undantaget från att göra intresseavvägning för automatisk igenkänning av registreringsnummer begränsas till tydligt avgränsade geografiska områden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda kommuner, om tillståndskravet tas bort, ska få tillfälle att yttra sig över kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda arbetstagarrepresentanter, om tillståndskravet tas bort, har rätt att yttra sig över kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att tillgången till uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag begränsas till särskilt angivna tjänstemän som är i behov av uppgifterna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda och lagföra ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i tre år eller mer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag inte får behandlas längre än tre månader efter att de samlades in, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2
Inledning
Den nya kamerabevakningslagen trädde i kraft den 1 augusti 2018 (prop. 2017/18:231, mot. 2017/18:4170). Den nya lagen innebar bl.a. att det blev lättare för Polismyndigheten och kommuner att få tillstånd till kamerabevakning på offentliga platser i brottsbekäm
pande eller trygghetsskapande syfte. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen fick även utökade möjligheter att använda kamerabevakning utan tillstånd vid risk för allvarlig brottslighet. Sedan dess har kraven för att bedriva kamerabevakning successivt luckrats upp ännu mer. Förslagen till lagändringar har kommit från både den förra och den nuvarande regeringen och sedan antagits av riksdagens majoritet.
I januari 2020 trädde lagändringar i kraft som innebär att Kustbevakningen, Polis
myndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen får bedriva kamerabevakning utan tillstånd. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget eftersom vi ansåg att tillstånd ska vara huvudregel vid kamerabevakning. Vi föreslog även att de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning skulle förenklas för att underlätta för bl.a. de brottsbekämpande myndigheterna och tillsynsmyndigheten (mot. 2019/20:108).
Den 1 augusti 2020 trädde nya regler i kraft som innebar att kravet på tillstånd till kamerabevakning togs bort för bevakning i färdmedel som används i kollektivtrafik och för stations-, terminal- och hållplatsområden som används för sådan trafik. Kravet på
tillstånd togs även bort för bevakning av vissa platser vid spårområden och av flygplatser
. Lagändringarna gjordes i brottsbekämpande syfte, för att förhindra olyckor eller för att upprätthålla ordning. Samtidigt togs kravet på tillstånd till kamerabevakning bort för bevakning i butikslokaler där det bedrivs apoteksverksamhet. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslag och upprepade i sammanhanget vårt tidigare förslag om att i
stället förenkla de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning (mot. 2019/20:3510).
Den 1 augusti 2023 fick bl.a. polisen utökade befogenheter att bedriva kamerabevakning
vid vissa flygplatser, hamnar och järnvägsstationer, vid broar för vägtrafik till eller från utlandet och vid gränsövergångsställen på allmänna vägar. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget (mot. 2022/23:2393).
3
Regeringens förslag
Regeringen föreslår i sin proposition ändringar i kamerabevakningslagen (2018:1200). Förslagen syftar, enligt regeringen, till att reglerna om kamerabevakning ska bli mer ändamålsenligt utformade och motsvara de behov av bevakning som finns i dag. För
slagen innebär bl.a. att kravet på tillstånd till kamerabevakning tas bort helt. Brottsbekäm
pande myndigheter får möjlighet att bedriva kamerabevakning på fler platser. Bevakning
ska kunna bedrivas på platser där det vid en framåtblickande bedömning finns risk för allvarlig brottslighet. Bevakning ska också kunna bedrivas på platser som är av strate
gisk betydelse för att motverka allvarlig brottslighet, även om det inte finns risk för brott på den platsen. Vidare föreslås förbättrade möjligheter för brottsbekämpande myndigheter att kamerabevaka i brådskande fall. Det föreslås också ett nytt undantag från kravet att göra en intresseavvägning vid bevakning som gör det möjligt för Polis
myndigheten och Säkerhetspolisen att använda teknik med automatisk igenkänning av
registreringsnummer (ANPR-teknik) i hela landet. Det införs nya och utvidgade undantag
från kraven att upplysa och informera om kamerabevakning som brottsbekämpande myndigheter bedriver från ett civilt fordon eller drönare. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2025.
4
Vänsterpartiets ställningstagande
4.1
Förslaget om slopad tillståndsplikt och en kraftig utvidgning av bevakningen
Vänsterpartiet är inte motståndare till kamerabevakning. Vi anser att kamerabevakning i
vissa offentliga miljöer kan vara både nödvändig och effektiv för att förebygga och utreda
brott. Brottsutvecklingen med skjutningar och sprängningar är även på en helt annan nivå nu än då den nuvarande kamerabevakningslagen trädde i kraft 2018. De eventuella undantagen från huvudregeln om tillstånd för kamerabevakning måste dock vara väl övervägda utifrån aspekter som integritetshänsyn, proportionalitet och nödvändighet. Regeringen föreslår nu i sin proposition att kravet för tillstånd att kamerabevaka en plats dit allmänheten har tillträde ska tas bort för samtliga aktörer. Men att ta bort det redan kraftigt uppluckrade kravet på tillstånd till kamerabevakning helt och hållet är enligt vår mening att gå för långt.
Flera remissinstanser som Civil Rights Defenders (CRD), Institutet för mänskliga rättigheter och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, avstyrker eller är kritiska till att tillståndsplikten tas bort. De framför att det innebär betydande risker för den personliga integriteten att ta bort tillståndskravet och att förslaget inte står i propor
tion till intrånget i rätten till privat- och familjeliv och skyddet för den personliga integ
riteten. De anser att det finns anledning att ifrågasätta effektiviteten av kamerabevakning
och att den administrativa börda som tillståndskravet innebär för aktörerna bör kunna lösas på andra sätt. Remissinstanserna anser att det saknas erforderliga rättssäkerhets
garantier, skyddsåtgärder och kontrollmekanismer för att garantera respekten för grund
läggande fri- och rättigheter. Riksdagens ombudsmän (JO) menar att risken är påtaglig för att aktörernas vilja och behov av att bedriva kamerabevakning leder till att de inte tar
tillräcklig hänsyn till integritetsskyddet och att risken inte är begränsad till en övergångs
period.
Inte heller Sveriges advokatsamfund delar utredningens bedömning av riskerna och framför att det inte är acceptabelt med ytterligare lättnader ur ett demokrati- och
integritetsskyddsperspektiv. Sveriges advokatsamfund anser dock att om tillståndsplikten
tas bort bör det införas en möjlighet för enskilda som berörs av bevakningen att över
klaga ett beslut som den bevakande aktören har fattat om kamerabevakning. Tidnings
utgivarna (TU) menar att alla former av övervakning innebär ett indirekt hot mot käll
skyddet och att det är viktigt att möjligheterna till insyn behålls. TU framhåller också att det i första hand bör gå att underlätta tillståndsförfarandet och därigenom uppnå syftet med ökad trygghet samtidigt som medborgarnas krav på insyn och integritet behålls.
För att säkerställa ett starkt integritetsskydd när tillståndsplikten tas bort föreslår
förvisso regeringen att det ska införas ett krav på aktörerna att göra en intresseavvägning
(avgöra om intresset av bevakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad) och dokumentera den. Regeringen anser dock att detta krav inte ska gälla vid sådan kamerabevakning som aktörerna redan kan bedriva utan tillstånd, dvs. för Kustbevakningen, Polismyndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen. Dessa myndig
heter omfattas av ett krav på intresseavvägning i dag. Att ta bort detta absoluta minimi
krav på en avvägning inför kamerabevakning är inte rimligt enligt vår mening. Det riskerar att leda till att rättssäkerhetsgarantier som proportionalitet förbises helt. Det kommer även bli svårt att följa upp grunden för och nödvändigheten i myndigheternas beslut att kamerabevaka i efterhand.
Regeringen föreslår även en kraftig utvidgning av vilka platser som de brottsbekäm
pande myndigheterna ska få kamerabevaka och förutsättningarna för denna bevakning
genom en ”framåtblickande bedömning av risk för allvarlig brottslighet” och på en
”plats
som med hänsyn till omständigheterna har strategisk betydelse för att motverka allvarlig brottslighet även om det inte finns risk för brott på den platsen”. Flera remissinstanser invänder mot regeringens förslag. CRD anser att förslaget inte har grundats i forskning och erfarenhet eller kan anses vara ändamålsenligt. Vidare anser CRD att de
utvidgade möjligheterna till kamerabevakning utgör ett omotiverat intrång i den enskildes
personliga integritet och att utredningen inte har gjort en gedigen proportionalitetsbedömning av de nya bedömningsgrunderna. Integritetsskyddsmyndigheten påpekar att förslaget riskerar att leda till bevakning vid förhållandevis låg risk för brott och att det
bör övervägas om ytterligare kvalificering av risken är nödvändig. Säkerhets- och integri
tetsskyddsnämnden anser att det bör övervägas om den föreslagna regleringen kan preciseras ytterligare i
syfte att undvika omotiverade integritetsintrång. Institutet för mänskliga rättigheter fram
håller
att det är otydligt hur uttrycken i förslaget ska förstås och att bestämmelserna inte
lever upp till de krav som bör ställas på lagstiftning i form av tydlighet och förutsägbarhet
. Journalistförbundet ifrågasätter om bestämmelserna är tillräckligt förutsebara och rätts
säkra. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter förslaget att bevakning ska få ske på strate
giska platser och framför att det inte är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vänster
partiet instämmer i remissinstansernas synpunkter.
Riksdagen bör avslå proposition 2024/25:93. Detta bör riksdagen besluta.
Regeringen bör ta initiativ till att förenkla de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge reger
ingen till känna.
Regeringen bör göra en översyn av kamerabevakningslagen med fokus på integritet,
proportionalitet och nödvändighet med utgångspunkten att det som huvudregel ska krävas
tillstånd för kamerabevakning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör, om tillståndsplikten tas bort, återkomma med förslag till lagstiftning
som innebär en möjlighet för enskilda som berörs av kamerabevakning att överklaga den
bevakande aktörens beslut därom. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen
till känna.
Vänsterpartiet ser sammantaget med stor oro på den utveckling som skett sedan början
av 2000-talet och som i
dag har lett till att vi allt snabbare närmar oss ett övervaknings
samhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Tagna var för sig och ur sitt sammanhang kan inskränkningarna ses som helt legitima eftersom de motiveras utifrån goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av över två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra grov brottslighet och terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande skärpningar. Argument i stil med att den som har ett rent
samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar
av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.
Vissa av förslagen i propositionen är vi dock beredda att ställa oss bakom. Vi föreslår även andra lösningar än regeringen på några punkter. Dessa förslag redogör vi närmare för nedan.
4.2
Undantag för efterforskning av försvunna personer
Redan i
dag gäller ett tillfälligt undantag i 14
d
§ kamerabevakningslagen för kamera
bevakning som den som är räddningsledare enligt lagen om skydd mot olyckor bedriver
under högst en månad, om bevakningen är av vikt för att efterforska en försvunnen person.
Regeringen föreslår nu att kamerabevakning som Polismyndigheten bedriver och som är av vikt för att efterforska en försvunnen person inte ska behöva föregås av en intresseavvägning, även i de fall där polisen inte är räddningsledare. Sådan bevakning föreslås även vara undantagen från
upplysningskravet och rätten till information
.
Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag i denna del. När en försvunnen person ska eftersökas är tiden efter försvinnandet avgörande för om hen ska hittas vid liv eller inte.
4.3
Undantag för bevakning från fordon för att förebygga eller lagföra angrepp på fordonet
Regeringen föreslår att det ska införas nya undantag som innebär att upplysning om kamerabevakning och information om den personuppgiftsbehandling som kamera
bevakningen innebär inte behöver lämnas i verksamhet som omfattas av brottsdatalagen eller Säkerhetspolisens datalag
vid bevakning som bedrivs från ett civilt fordon som används i verksamheten, om syftet med bevakningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottsliga angrepp på fordonet eller utreda eller lagföra sådana angrepp.
Bevakning som bedrivs från ett fordon omfattas i huvudsak inte av kamerabevaknings
lagen
, eftersom kamerorna som utgångspunkt är manövrerade på platsen när det finns tjänstemän i eller på fordonet. När tjänstemännen lämnar fordonet och kamerorna fort
farande är i gång anses dock kamerorna inte längre vara manövrerade på platsen. I dessa
fall omfattas bevakningen alltså av kamerabevakningslagens krav på att man ska upplysa
om bevakningen genom skyltning eller på annat verksamt sätt. Utredningen (SOU
2024:27) bedömer att det finns starka skäl för att ett civilt fordon som används i brotts
bekämpningen ska kunna fortsätta vara civilt även om tjänstemännen är tvungna att
till
fälligt lämna det. Eftersom fordonet ska vara civilt är det inte möjligt för myndigheterna
att
uppfylla upplysningsskyldigheten utan att samtidigt avslöja att det är ett fordon som ingår
i verksamheten, även om syftet med själva bevakningen inte är att den ska vara dold. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att det införs ett undantag för sådana situationer. Några remissinstanser invänder dock att undantaget bör avgränsas genom att kamera
bevakning förutsätter att fordonets larm har aktiverats. Bland annat Integritetsskydds
myndigheten och Sveriges advokatsamfund, menar att en sådan avgränsning krävs för att inte gränsen mellan kamerabevakning och hemlig kameraövervakning ska suddas ut. Integritetsskyddsmyndigheten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden föreslår också att undantaget begränsas till bevakning som utförs på det sätt som i
dag sker från målade polisbilar, dvs. att en buffringsfunktion används och att aktiv inspelning endast sätts i gång om fordonets larm aktiveras. Vänsterpartiet anser att detta är en rimlig avgränsning som gör regeringens förslag mer proportionerligt och rättssäkert.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär undantag från krav på upplysning vid kamerabevakning som bedrivs från ett civilt fordon som används i verksamheten om syftet med bevakningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottsliga angrepp på fordonet eller utreda eller lagföra sådana angrepp förutsatt att fordonets larm har aktiverats. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.4
Undantag för att underlätta teknik med automatisk igenkänning av registreringsnummer (ANPR-teknik)
ANPR-teknik (automatic number plate recognition, automatisk igenkänning av registreringsnummer) innebär att en kamera automatiskt läser av och fotograferar ett passerande fordon och dess registreringsskylt. Även uppgifter om tid och plats för
passagen kan registreras. Insamlade uppgifter kan jämföras mot uppgifter i andra register
för att bevaka ett fordon som är intressant i ett polisiärt ärende, t.ex. för att fordonet är stulet eller för att det använts vid ett brott. Uppgifterna kan också lagras, vilket gör det möjligt att söka efter intressanta fordon i efterhand.
Regeringen föreslår att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska få bedriva kamera
bevakning
på vägar och andra platser som allmänt används för trafik med motorfordon utan något krav på en dokumenterad intresseavvägning. Undantaget ska förutsätta att bevakningen har till syfte att genom insamling av uppgifter om motorfordon förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det är före
skrivet fängelse i två år eller mer eller för att utreda och lagföra ett sådant brott.
Vi i Vänsterpartiet är beredda att ställa oss bakom detta förslag men under förutsätt
ning att bestämmelsen tydligt avgränsas. Integritetsskyddsmyndigheten anser att förslaget
riskerar att leda till en generell och odifferentierad insamling av personuppgifter och att de fordonsuppgifter som samlas in genom kamerabevakningen är integritetskänsliga och ger en möjlighet att kartlägga enskilda personers förflyttningar och lokalisering i hela
landet. Myndigheten framför samtidigt att den har förståelse för de skäl som ligger bakom
förslaget och att det som alternativ kan övervägas att begränsa undantaget till tydligt avgränsade geografiska områden, exempelvis motorvägar, eller att införa en anpassad intresseavvägning. Vi delar Integritetsskyddsmyndighetens bedömning om att förslaget behöver avgränsas för att inte leda till en mer generell insamling av uppgifter.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att undantaget från att göra intresseavvägning för automatisk igenkänning av registreringsnummer begränsas till tydligt avgränsade geografiska områden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.5
Yttrande från kommuner och arbetstagarrepresentanter
Av 12 § kamerabevakningslagen framgår att kommunen ska få tillfälle att yttra sig innan
tillsynsmyndigheten beslutar om tillstånd till kamerabevakning om det av särskild anled
ning
behövs ett yttrande. När lagen infördes övervägde regeringen om kravet på yttrande
skulle tas bort, bl.a. med hänsyn till den begränsade nytta som kommunernas yttranden tycktes ha. Regeringen ansåg dock att det inte kunde uteslutas att ett yttrande av kom
munen ändå kunde vara värdefullt vid tillståndsprövningen i vissa fall. En särskild anled
ning
skulle t.ex. kunna vara om omfattande och varaktig bevakning ska ske av centrala stadsdelar eller bevakning ska ske av en plats där flera kommunala evenemang väntas äga rum (prop. 2017/18:231 s.
74).
Regeringen skriver i sin proposition att det framgår av utredningens kartläggning att kommunerna sällan haft några särskilda synpunkter när de har fått yttra sig i ärenden om
tillstånd till kamerabevakning (prop. 2024/25:93 s.
65). Regeringen menar därför i likhet
med utredningen (SOU 2024:27) att detta talar mot att införa ett krav på yttrande när tillståndsplikten tas bort. Förvisso har varken Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) eller någon av de kommuner som yttrar sig över förslaget några invändningar mot att förfarandet med yttranden upphör om tillståndsplikten tas bort. Vänsterpartiet menar dock, i likhet med CRD, att det är tveksamt om kommunernas rätt till inflytande bör avskaffas eftersom det innebär minskade möjligheter för kommuninvånare att få infor
mation om och insyn i den kamerabevakning som bedrivs inom kommunen. Möjligheten
för kommunerna att yttra sig om planerade kamerabevakningar blir självfallet extra viktig
i samband med att kravet på tillstånd tas bort.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda kom
muner, om tillståndskravet tas bort, ska få tillfälle att yttra sig över kamerabevakning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I kamerabevakningslagen finns ett krav på att den som ansöker om tillstånd till kamerabevakning av en arbetsplats ska ge in ett yttrande från skyddsombudet, skydds
kommittén eller en organisation som företräder de anställda på arbetsplatsen tillsammans
med ansökan. Regeringen gör i likhet med utredningen (SOU 2024:27) bedömningen att motsvarande skyldighet inte behövs om tillståndskravet tas bort eftersom förhandlings
skyldigheten i lagen om medbestämmande i arbetslivet är tillräcklig för att tillförsäkra
arbetstagarna ett tillräckligt integritetsskydd. Regeringen hänvisar till att den bestämmelse
som tidigare införts i 21
§ kamerabevakningslagen och upplyser om arbetsgivares för
handlingsskyldighet enligt 11–14
§§ lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) är tillräcklig för att garantera de anställdas integritet på en arbetsplats dit allmänheten inte
har tillträde. Enligt regeringens bedömning stärks dessutom integritetsskyddet för arbets
tagare
eftersom det föreslagna kravet på en dokumenterad intresseavvägning kommer att träffa även sådan bevakning som tidigare inte var tillståndspliktig på arbetsplatser. Det medför också att tillsynsmyndigheten kommer att kunna besluta om sanktionsavgifter om en dokumenterad intresseavvägning inte genomförs.
LO, Saco och Sveriges Lärare menar att det finns en risk att förslaget leder till att arbetstagares inflytande på arbetsplatsen försämras när skyldigheten inte längre före
ligger i förhållande till skyddsombud och skyddskommittéer och anser att det bör införas
ytterligare åtgärder för att garantera ett arbetstagarinflytande och uppnå ett tillräckligt integritetsskydd.
Vänsterpartiet anser att varken arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt MBL eller den intresseavvägning som arbetsgivaren ska göra är tillräckliga för att garantera arbetstagarnas rättigheter i samband med kamerabevakning.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda arbetstagarrepresentanter, om tillståndskravet tas bort, har rätt att yttra sig över kamera
bevakning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.6
En avgränsning av gemensamt tillgängliga uppgifter från kamerabevakning
Regeringen föreslår att uppgifter som samlas in genom kamerabevakning ska få göras gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag. Uppgifterna ska inte få behandlas längre än sex månader efter att de samlades in.
Promemorian Ds 2024:11 föreslår dock en mer avgränsad tillgänglighet än vad reger
ingen gör. Enligt promemorian ska tillgången till uppgifter som samlats in genom kamera
bevakning
och som gjorts gemensamt tillgängliga begränsas till särskilt angivna tjänste
män som är i behov av uppgifterna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda och lagföra ett brott för vilket är före
skrivet fängelse i tre år eller mer. Sveriges advokatsamfund har ställt sig bakom förslaget
om att endast särskilt angivna tjänstemän ska ha tillgång till sådant material och att
materialet endast ska få användas för att bekämpa allvarlig brottslighet. Integritetsskydds
myndigheten
anser den att lagringstid som föreslås i promemorian behöver sänkas från sex till i vart fall tre månader för att förslaget ska vara proportionerligt. Vänsterpartiet anser att promemorians förslag genom sin tydligare avgränsning är lämpligare ur rättssäkerhetssynpunkt än regeringens förslag. För att ytterligare avgränsa möjligheten
till användning av uppgifterna bör även lagringstiden förkortas i enlighet med Integritets
skyddsmyndighetens
remissvar.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att tillgången till
uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga
enligt polisens brottsdatalag begränsas till särskilt angivna tjänstemän som är i behov av uppgifterna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att förebygga, för
hindra, upptäcka eller utreda och lagföra ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i tre år eller mer. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag inte får behandlas längre än tre månader efter att de samlades in. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Gudrun Nordborg (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Jessica Wetterling (V)