Jämförelse d1f21f3b08dea3a58e0f9a30 Underlagets kontrollsumma: 2822c534d7d72ed10d137d27960e391a67005393569ecc78518d52465662215d Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB02468: Offentlig förvaltning === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb02468 Motion till riksdagen 2023/24:468 av Matheus Enholm m.fl. (SD) Offentlig förvaltning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inventera de befintliga myndigheterna och göra förvaltningen mer effektiv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivistiska och opinionsdrivande myndigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en förnyad översyn av förvaltningslagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den svenska myndighetstraditionen är mycket gammal och har sedan dess begynnelse påbjudit saklighet och opartiskhet. Andra självklara värden som vuxit fram i symbios med nationalstaten och demokratin är de svenska förvaltningsrättsliga principerna med samhällsnyttiga, ändamålsenliga myndigheter. På grund av politisk klåfingrighet och ren regleringslusta tenderar det dock att tillkomma myndigheter vars nytta det finns anledning att ifrågasätta. Med tiden har myndigheternas arbete i vissa delar försämrats eller i värsta fall politiserats. Detta är förslag som på den nationella socialkonserva ­ tismens grunder syftar till att stärka den parlamentariska demokratin, rättsstatligheten, sammanhållningen och rättssäkerheten i Sverige. Objektivitetsprincipen Varje offentligt anställd har, liksom alla andra medborgare, en grundlagsstadgad rätt att omfamna vilken åsikt han eller hon vill i politiska, religiösa eller filosofiska avseenden. I egenskap av företrädare för myndigheten är den anställde däremot skyldig att handla sakligt och opartiskt. Detta är en förutsättning för att den offentliga förvaltningen och domstolarna ska fungera i enlighet med grundlagarna. En offentliganställd får under myndighetsutövning därför aldrig agera på ett sådant sätt att förtroendet för vederbör ­ andes eller myndigheternas saklighet och opartiskhet kan rubbas. På senare år har den svenska tjänstemannatraditionen av oförvitlighet urholkats. Allt från generaldirektörer till handläggare har medvetet fördröjt eller låtit egna intressen styra handläggningen. Incidenten med Transportstyrelsen 2017 har även visat att många höga myndighetschefer har ringa eller ingen kunskap om hela eller delar av verksam ­ heten som de ska styra. Ett annat, och vad det verkar, tilltagande, problem är att tjänstemän med utländsk bakgrund systematiskt låtit sig vägledas av lojalitet till klanen eller familjen istället för plikten mot det allmänna. I dessa fall behöver det allmänna ha möjlighet att döma ut kännbara straff. Det finns även exempel på hur ideologi tillåts att direkt påverka myndig ­ hetsutövningen: i valet 2018 undertecknade medarbetare på Utrikesdepartementet ett ”upprop” där man pekade på att en särskild värdegrund skulle gälla på departementet och att regeringskonstellationer som ansågs riskera att bryta mot denna skulle resultera i koordinerad olydnad från departementet gentemot regeringen. Det framstår som problematiskt när förment opolitiska tjänstemän deltar i politiska upprop på arbetsplatsen, höga myndighetschefer utrycker sig politiskt i sociala medier eller för den delen när uniformerade yrkens personal inte bara tillåts, utan även upp ­ muntras delta i opinionsbildande manifestationer på arbetstid. Förra regeringen beställde en utredning där frågan om ett återinfört tjänstemanna ­ ansvar dessvärre avfärdades. Tidöpartierna är nu överens om att ta tag i frågan igen och det är bra. Detta är emellertid inte nog utan regeringen behöver arbeta aktivt med att avpolitisera myndigheterna, avpollettera aktivistiska och politiska direktörer och tjänste ­ män och motverka myndighetsaktivism. Myndigheter bör heller inte bedriva opinions ­ bildande verksamhet som på ytan kan förefalla ha ett folkbildande eller upplysande syfte men som i själva verket syftar till att sprida en politisk agenda. Myndighetsinventering För att uppnå ändamålsenlighet i förvaltningen och för att hushålla med statens resurser är det viktigt att rätt myndighet gör rätt saker. För att säkerställa detta behöver det allmänna ta ett helhetsgrepp kring myndighetsfrågan och genomföra en myndighets ­ inventering. Syftet med denna är att fastslå vilka myndigheter som inte är samhälls ­ nyttiga, eller om deras egentliga uppdrag överskuggats av ovidkommande hänsyn. Den generella utgångspunkten bör vara att myndigheter, förutom att tjäna allmänheten, är till för att verkställa politiska beslut och/eller informera och utreda specifika angelägenheter inom myndighetens verksamhetsområde. Politik däremot ska bedrivas i de parlamentar ­ iska församlingarna och i den allmänna debatten. Forskning bör i möjligaste mån bedrivas på lärosäten – inte av myndigheter i övrigt. Myndigheter som är politiserade, över ­ flöd ­ iga eller vars uppdrag överlappar med andra effektivare myndigheters bör avvecklas eller reformeras i syfte att fokusera mer på sina kärnuppdrag. Till exempel bör Sieps (Svenska institutet för europapolitiska studier) få ett förändrat uppdrag. Myndigheten skulle kunna reformeras så att Sieps blir mer av ett gransknings ­ organ riktat mot EU:s politiska utveckling och förvaltning, och vilka konsekvenser förändringar på dessa områden medför för Sverige. Istället för att vara något som i dag närmast kan liknas vid en av allmänheten finansierad reklambyrå för EU, skulle det kunna ingå i myndighetens verksamhet att upprätta ett EU-bokslut med fokus på hur mycket självbestämmande som flyttats från Sverige till EU, samt upprätta en ingående ”resultaträkning” kring Sveriges utgifter och intäkter i och med medlemskapet. Sieps skulle kunna inta en allmän roll som implementeringsråd, som har till uppgift att granska och bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av implementering av EU-lagstiftning. Möjligheterna för detta bör utredas. Förvaltningslagen Den gamla förvaltningslagen är avskaffad – och ersatt av en undermålig produkt. Regeringen ignorerade konsekvent remissinstanserna, med följden att man istället för att stärka, vattnade ur de svenska förvaltningsrättsliga principerna. Den nya lagen stadgar bland annat att om ett ärende som inletts av en enskild part inte avgjorts i första instans inom senast sex månader får parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet. Myndigheten ska då inom fyra veckor från den dag då en sådan begäran kommit in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran. Ett sådant beslut att avslå en begäran om att ärendet ska avgöras får överklagas till den domstol eller förvaltningsmyndighet som är behörig att pröva ett överklagande av avgörandet i ärendet. Den överliggande instansen, oftast förvaltningsrätten, ålägger i regel myndigheten att skyndsamt komma med ett avgörande i ärendet. Eftersom det verkliga problemet ofta är kapacitetsbristen hos myndigheten får detta till följd att de som känner till systemet och gör en överklagan kommer före alla andra i kön. Lagen är därmed utan avsedd effekt eftersom kapaciteten hos myndigheten inte blir större bara för att det går att överklaga en lång väntan på handläggning som beror på myndighetens kapacitetsbrist. Sveriges television har bland annat rapporterat att detta skapat köer på Migrationsverket. Ordningen har även fått kritik av den mycket ansedda professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin eftersom den de facto skänker förtur till de som kan systemet. Ett annat missgrepp var att ta bort begreppet myndighetsutövning i lagen trots att begreppet finns kvar i grundlag och därtill är väl definierat inom förvaltningsrätten. En förnyad översyn av förvaltningslagen där dessa problem löses är därför påkallad Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Victoria Tiblom (SD) === HC021380: En behövlig myndighetsöversyn === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc021380 Motion till riksdagen 2024/25:1380 av Matheus Enholm m.fl. (SD) En behövlig myndighetsöversyn Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivistiska och opinionsdrivande tjänstemän och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lägga ned Institutet för mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motverka opinionsbildande verksamhet på myndigheterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inventera de svenska myndigheterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta Sieps upprätta ett bokslut över förlorat svenskt självbestämmande och tillkännager detta för regeringen. Motivering Av hävd påbjuder den svenska myndighetstraditionen saklighet och opartiskhet. Detta kan tyckas självklart, men i en tid då många myndigheter politiseras eller infiltreras av klaner och gäng är detta värt att påminnas om. Värden som en gång i tiden vuxit fram i symbios med nationalstaten och demokratin har verkat orubbliga men är inte det längre. Självgoda politiker berusade av tanken på sin egen upplevda godhet och besatta av den så kallade Sverigebilden glömmer gärna traditionen med samhällsnyttiga och ändamåls ­ enliga myndigheter till fördel för politiserade, opinionsbildande och av egna nätverk infiltrerade myndigheter. Så här kan det givetvis inte fortsätta. I och med Tidöavtalet har ett visst arbete för att stävja detta inletts, men mer behöver göras. Här utvecklar Sverigedemokraterna sin syn på hur Myndighetssverige borde fungera. Objektivitetsprincipen Varje offentligt anställd har, liksom alla andra medborgare, en grundlagsstadgad rätt att omfamna vilken åsikt han eller hon vill i politiska, religiösa eller filosofiska avseenden. I egenskap av företrädare för myndigheten är den anställde däremot skyldig att handla sakligt och opartiskt. Detta är en förutsättning för att den offentliga förvaltningen och domstolarna överhuvudtaget skall fungera. En offentliganställd får under myndighetsutövning därför aldrig agera på ett sådant sätt att förtroendet för vederbörandes eller myndigheternas saklighet och opartiskhet kan komma att rubbas. Över tid har den svenska tjänstemannatraditionen av oförvitlighet börjat urholkas. Allt från generaldirektörer till handläggare fördröjer medvetet eller låter egna intressen styra handläggningen. Incidenten med Transportstyrelsen 2017 har även visat att höga myndighetschefer har ringa eller ingen kunskap om hela eller delar av den verksamhet som de skall styra. Den senaste historien med vissa tjänstetillsättningar på Länsstyrelsen i Stockholms län påvisar dessutom att rättsrötan är mer utbredd än vad man först skulle kunna tro. Det finns även exempel på hur ideologi tillåts att direkt påverka myndighets ­ utövningen: i valet 2018 undertecknade medarbetare på Utrikesdepartementet ett ”upprop” där man pekade på att en särskild värdegrund skulle gälla på departementet och att regeringskonstellationer som av undertecknarna ansågs riskera att bryta mot denna skulle resultera i koordinerad olydnad från departementet gentemot regeringen. Andra missförhållanden är när höga myndighetschefer uttrycker sig politiskt i sociala medier eller när uniformerade yrkens personal inte bara tillåts, utan även upp ­ muntras, delta i opinionsbildande manifestationer på arbetstid. Förra regeringen beställde en utredning där frågan om ett återinfört tjänstemanna ­ ansvar dessvärre avfärdades. Tidöpartierna är nu överens om att ta tag i frågan igen och det är bra. Detta är emellertid inte nog, utan regeringen behöver arbeta aktivt med att avpolitisera myndigheterna, avpollettera aktivistiska och politiska direktörer och tjänstemän och motverka myndighetsaktivism. Politiska myndigheter Politiska myndigheter såsom Institutet för mänskliga rättigheter skall läggas ner. Mänskliga rättigheter stärks och bevaras bäst genom befintlig myndighetsstruktur som till exempel JO. Att Sverigebildsbesatta makthavare tycker att det är viktigt att få höga poäng enligt Parisprinciperna är i sammanhanget helt ointressant. Myndigheter för övrigt bör heller inte bedriva opinionsbildande verksamhet som på ytan kan förefalla ha ett folkbildande eller upplysande syfte men som i själva verket syftar till att sprida en politisk agenda. Ett exempel på detta är Mediemyndighetens utbildning om ”könsnormer i bildspråk” som säkerligen har en behjärtansvärd ansats men som mest är en bedrövlig torgföring av vänsterextrem propaganda riktad till våra barn. En bra start vore att förtydliga ett förbud mot myndighetsaktivism i samtliga myndigheters regleringsbrev. Infiltration Till den olyckliga listan med dysfunktionella myndigheter kan nu dessutom fogas ytterligare elände med den senaste tidens uppmärksammade fall där de systemhotande kriminella gängen infiltrerar alltifrån Kriminalvården till de kommunala förvalt ­ ningarna. Ett liknande och tilltagande problem är att tjänstemän med utländsk bakgrund systema ­ tiskt låtit sig vägledas av lojalitet till klanen eller familjen istället för plikten mot det allmänna. I dessa fall behöver det allmänna ha möjlighet att döma ut kännbara straff. Myndighetsinventering Tidöpartierna har genom statsbudgeten aviserat sammanslagningar av ett antal myndig ­ heter och Statskontoret har på regeringens uppdrag analyserat de svenska nämnd ­ myndigheterna och har kommit med förslag till effektiviseringar. Den här typen av reformer medför bättre hushållning och minskar slöseriet. Arbetet med effek ­ tivisering och inventering av myndigheter får aldrig stanna upp. Rätt myndighet måste göra rätt sak och ledas på rätt sätt. För att säkerställa detta behöver regeringen ta ett helhetsgrepp kring myndighetsfrågan och genomföra en fullständig myndighets ­ inventering. Syftet med denna är att fastslå vilka myndigheter som inte är samhällsnyttiga, kunde ledas bättre och utföra sina sysslor mer effektivt eller om deras egentliga uppdrag över ­ skuggats av ovidkommande hänsyn. Den generella utgångspunkten bör vara att myndigheter, förutom att tjäna allmän ­ heten, är till för att verkställa politiska beslut och/eller informera och utreda specifika angelägenheter inom myndighetens verksamhetsområde. Politik däremot skall bedrivas i de parlamentariska församlingarna och i den allmänna debatten. Forskning bör i möjligaste mån bedrivas på lärosäten – inte av myndigheter i övrigt. Myndigheter som är politiserade eller överflödiga eller vars uppdrag överlappar med andra effektivare myndigheters bör avvecklas, slås ihop eller reformeras i syfte att fokusera mer på sina kärnuppdrag. Svenska institutet för Europapolitiska studier Sieps (Svenska institutet för Europapolitiska studier) bör få ett förändrat uppdrag. Idag är Sieps något av en offentligt finansierad reklambyrå för EU. Myndigheten behöver reformeras för att istället bli ett granskningsorgan riktat mot EU:s politiska utveckling och förvaltning, och vilka konsekvenser och förändringar på dessa områden som EU-medlemskapet medför för Sverige över tid. Sieps bör få i uppdrag att årligen upprätta ett EU-bokslut med fokus på hur mycket självbestämmande som flyttats från Sverige till EU, samt upprätta en ingående ”resultaträkning” kring Sveriges utgifter och intäkter i och med medlemskapet. Matheus Enholm (SD) Fredrik Lindahl (SD) Lars Andersson (SD) Martin Westmont (SD)