Jämförelse cd56a4349127d7c42ca768e0 Underlagets kontrollsumma: 6f83342f2284e3952bf0e32870a45d71e85b873062cb7e5d014013fac6b2b96f Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB022819: med anledning av skr. 2023/24:59 Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb022819 Motion till riksdagen 2023/24:2819 av Daniel Helldén m.fl. (MP) med anledning av skr. 2023/24:59 Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med en ny klimathandlingsplan med åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser under innevarande mandatperiod och som beskriver hur regeringen avser att nå de av riksdagen och EU beslutade klimatmålen till 2030, 2040 respektive 2045, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga ut det klimatpolitiska ramverket med en årlig utsläppsbudget för Sverige fram till 2040 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att regeringen beräknar och fördelar koldioxidbudgeten, på motsvarande sätt som regeringen i dag kontrollerar den ekonomiska budgeten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta mål för de konsumtionsbaserade utsläppen, i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en konkret integrering av klimatmålen i alla politikområden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en nationell samordnare för genomförandet av Sveriges klimatmål inom ramen för LULUCF-förordningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att formulera alla relevanta samhällsmål så att de bidrar till, och inte motverkar, uppfyllandet av klimatmålen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska visa ledarskap inom EU och internationellt för Parisavtalets genomförande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslaget från Miljömålsberedningen (SOU 2022:15) om att inkludera inrikesflyget i transportmålet till 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i uppdrag att, i samarbete med Folkhälsomyndigheten, SMHI och andra relevanta myndigheter, på lämpligt sätt informera Sveriges medborgare om klimatförändringarna och de risker, hälsomässiga och andra, som det i dagsläget finns kunskap om, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra ett myndighetslyft för kommuners och regioners klimatomställning i enlighet med underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja inrättandet av en klimatomställningsfunktion på strategisk nivå hos kommuner i enlighet med underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023 och Klimatkommunernas förslag om klimatavtal och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en standardiserad redovisning av klimatåtgärder till stöd för företag och organisationer som redovisar sina direkta och indirekta klimatutsläpp, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka uppdraget till länsstyrelserna att leda och samordna energi- och klimatomställning på lokal och regional nivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från Miljömålsberedningen om stärkt klimathänsyn vid offentlig upphandling (SOU 2022:15) och införa en regional upphandlingssamordning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja inrättandet av en regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion som arbetar med åtgärder som minskar bilberoendet, i enlighet med underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en myndighetsledd hubb eller ett beställarnätverk för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktionsmaterial för att stötta kunskapsuppbyggnad och användandet av klimatprestanda i upphandlingskrav och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att myndigheter och statliga bolag ska få en utsläppsbudget definierad i sina direktiv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla statliga bolag ska ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner samt ges skärpta ägardirektiv om att verka för att nå miljömålen och Parisavtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatsäkra det finanspolitiska ramverket och inrätta en offentlig investeringsbudget för en rättvis klimatomställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utforma den ekonomiska politiken inom ramen för de nationella klimat- och miljömålen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla alla fossila subventioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra åtgärder för att främja en grön finansmarknad i syfte att öka takten i omställningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla ett nationellt mål, lagkrav och andra styrmedel i syfte att verka för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta utifrån strategin och handlingsplanen för cirkulär ekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja företag som vill utveckla cirkulära affärsmodeller, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett pantsystem på fler slag av förpackningar och produkter, särskilt produkter som innehåller sällsynta metaller, som exempelvis maskiner och elektronik, för att dessa metaller i hög grad ska kunna återvinnas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga uppdrag och tillsätta resurser för högre utbildning och forskning som en kraft för klimatomställningen och att lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling behöver intensifieras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge den befintliga stödtjänsten EU SME som drivs på uppdrag av Vinnova, Tillväxtverket och Energimyndigheten ett vidgat uppdrag att skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företag att söka EU-finansiering med ett fokus på innovativa tekniker för klimatomställningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja anslagen till forskning, innovationer och gröna krediter till startup-företag, företag och branscher i framkant av klimatarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett grönt kunskapslyft i syfte att underlätta omställning till en hållbar arbetsmarknad, motverka arbetslöshet och skapa hållbara jobb för unga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett långsiktigt system för omfattande energieffektiviseringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett stöd till näringslivets energieffektiviseringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fördubbla antalet energirådgivare i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett planeringsmål för 150 TWh havsbaserad vindkraft till 2040 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett planeringsmål för 30 TWh solenergi till 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga solceller på alla lämpliga offentliga byggnader och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera det kommunala vetot för att säkerställa en rättssäker prövning av vindkraftsansökningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera tillståndsprocesserna för vindkraft genom att samla alla prövningar hos en och samma myndighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en lokal elbonus som ger kommunerna betalt för den förnybara el de producerar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge dem som bor nära vindkraftverk rätt till ersättning från vindkraftsbolagen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge närboende möjlighet att bli delägare och rätt till arrende från vindkraftsbolagen där det byggs vindkraftverk, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra stödet för anslutning av havsbaserad vindkraft och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt Försvarsmakten att arbeta med villkorade tillstånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka skatten för andelsägande av solenergi för boende i flerbostadshus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa all skatt på egenproducerad el, även över gränsen på 500 kW, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för nya solparker genom att förtydliga länsstyrelsernas roll i tillståndsprocesser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett mål för efterfrågeflexibilitet i elsystemet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydligt redovisa kundens kostnader för effekt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra att tillgången på nätkapacitet styrs av miljö- och samhällsnytta och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa testbäddar för undantag från dagens elmarknadsregleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera ny teknik och reglering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnäts effektreserv och störningsreserv ska vara 100 procent förnybar samt att Sverige gentemot EU bör driva på för att flexibilitet ska få ingå i effektreserven igen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att laddboxar som installeras genom det gröna teknikavdraget och elbilar som får bonus bör uppfylla standarden ISO 15118 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur en dynamisk elskatt skulle kunna utformas för att ge ökade incitament för flexibilitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera dynamiska nätavgifter som främjar flexibilitet och smart energianvändning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett investeringsstöd för storskalig energilagring, såsom vätgas, batterier och värmelager, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom att genomföra de regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för framtidens kraftvärme- och värmeproduktion för att underlätta för lokal effektproduktion och stödtjänster och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det möjligt att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera klimatdiplomati i svensk utrikespolitik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka klimatstödet till fattigare länder och hitta nya sätt att finansiera internationella klimatinsatser, t.ex. genom en internationell skatt på finansiella transaktioner, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera skyddet av Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och gas i utrikespolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka internationellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila bränslen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett internationellt förbud mot subventioner av fossila bränslen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla handelsrelationer som Sverige medverkar i ska ta hänsyn till miljö, klimat och mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta handelspolitiken vara drivande för klimatomställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa skarpare krav och villkor genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta att inom EU driva på integrering av hållbarhetsaspekter inom kapitalmarknadsunionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att EU lagstiftar om att företag i sitt hållbarhetsarbete ska respektera mänskliga rättigheter, agera miljömässigt hållbart och följa Parisavtalets intentioner genom hela leverantörskedjan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från Miljöprövningsutredningen (SOU 2022:33) om att effektivisera tillämpningen av regelverk för tillstånd och omprövning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa förutsättningar för samplanering för den snabba samhällsbyggnad som den gröna industriomställningen innebär och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätta och genomföra en nationell plan för utfasning av fossil energi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra Klimaträttsutredningens förslag (SOU 2021:21 och 2022:21) om ändringar i miljöbalken för att genomdriva det klimatpolitiska ramverket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en handlingsplan för att säkerställa el i närtid till industrins klimatomställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra tilldelningen av effekt för att skynda på industrins klimatomställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på fler utbildningar som säkrar kompetensbehoven för klimatomställningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna att rekrytera rätt kompetens till rätt plats genom bl.a. främjad arbetskraftsinvandring, utbildningssatsningar och omställningsstudiestöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett investeringsstöd för grönt samhällsbygge för byggande av bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader och infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större gröna industrisatsningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka och utveckla Industriklivet, Klimatklivet och gröna kreditgarantier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga och fördjupa den nationella samordnaren Fossilfritt Sveriges uppdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra tillgången på riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja små och medelstora företag rörande hållbarhetsredovisning och liknande redovisning och uppföljning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta satsa på och utveckla statliga satsningar som Almis stöd till de mindre företagens omställning, i syfte att hjälpa industrier och företag att minska sin klimatpåverkan, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att analysera hur ett nationellt pilotprogram för klimatkontrakt (Carbon Contracts for Difference) skulle kunna utformas för teknik för koldioxidavskiljning och lagring (CCS-teknik) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka tillsynen inom avfallsområdet, verka för att EU ska ta fram nya kriterier för när avfall upphör att vara avfall (end-of-waste) och lagstifta om en skyldighet för företag att förebygga avfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa gränsvärden för klimatutsläpp under byggnaders hela livstid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa krav för att minimera avfallsmängderna vid nybyggnation och införa åtgärder som stimulerar återbruk och återvinning inom byggsektorn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Trafikverket i uppdrag att arbeta målstyrt i stället för prognosbaserat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa förmånsbeskattningen på kollektivtrafikkort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att revidera regelverk och ta fram en strategi för kombinerad mobilitet (MAAS) samt genomföra en offentlig satsning på bilpooler och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka statliga investeringar och förbättra förutsättningarna för att fler ska kunna använda cykel som transportmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Sveriges kommuner bättre förutsättningar för minskad vägtrafik genom större rådighet över trängselskatten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslag från utredningen om stärkt planering för en hållbar utveckling (SOU 2021:23) om att ersätta parkeringsnormen i plan- och bygglagen med en mobilitetsnorm som stärker kommunernas förutsättningar att effektivisera transportarbetet och öka tillgängligheten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett nationellt mål om att fördubbla den naturliga kolsänkan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja inrättandet av en regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion som arbetar med åtgärder som minskar bilberoendet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om framtida finansiering av och ökad tillgänglighet till kollektivtrafiken i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett Sverigekort för kollektivtrafik och regional trafik i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för kommunal kontroll av efterlevnaden av dubbdäcksförbud och miljözoner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja och utveckla trängselskatterna i samverkan mellan stat och kommun för att stärka kollektivtrafiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra stadsmiljöavtalen och stärka den statliga medfinansieringen av s.k. steg 1- och steg 2-åtgärder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nationellt mål om minskad bilism i större städer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om statligt stöd får och bör kunna ges till drift av lokal och regional kollektivtrafik i bostadsområden under uppbyggnad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en regelöversyn för att eliminera hinder och underlätta för distansarbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nytt avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en analys av hur en mer samordnad bebyggelse-, trafik- och transportinfrastrukturplanering kan bidra till en minskad klimatpåverkan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra en kraftigt skärpt och mer rättvis bonus malus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en högre elbilsbonus i glesbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett konverteringsstöd för fossilbilar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fasa ut nyförsäljning av fossilbilar till 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra Energimyndighetens och Trafikverkets åtgärdslista (ER 2023:23) för utbyggnaden av laddinfrastruktur i hela landet och ett ökat statligt ansvar för ”vita fläckar” på kartan över laddstolpar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka i EU för att det nyligen framlagda förslaget till skärpning av kraven på tunga fordon i förordningen (2019/1242) om nya tunga fordons koldioxidutsläpp genomförs med hög ambition, med 100 procents utsläppsreduktion i nya tunga fordon snarast, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell plan för tankställen för biogas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att behålla och utveckla klimatpremien för tunga lastbilar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera effekterna av klimatpremien för arbetsmaskiner och om stödet behöver höjas för vissa typer av arbetsmaskiner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för långsamladdning och utreda hur en lagstiftning som ger ”tillträde till laddning” kan utformas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur, byte av batterier och transport av batterier till arbetsmaskiner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett mål om att Sverige ska vara självförsörjande på hållbart producerade biobränslen senast 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ETS2 så tidigt som möjligt, under förutsättning att nationella åtgärder som koldioxidskatt finns kvar som komplement, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka tillgången till hållbara biodrivmedel så att försäljningen av fossila drivmedel kan upphöra senast 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra reduktionsplikten på en nivå som säkrar både minskade klimatutsläpp och investeringar i hållbara biodrivmedel, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i samband med att reduktionsplikten återinförs tillsätta en utredning om reduktionspliktens fortsatta utveckling med avseende på nivå, breddning och samspel med eller eventuell omvandling till ett nationellt handelssystem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa riktade stöd för produktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge en myndighet ett särskilt samordningsansvar för de stöd som ges till ladd- och tankinfrastruktur för el och vätgas till personbilar, lätta lastbilar, tunga fordon, fartyg och flyg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett introduktionsstöd för elektrobränslen och att snabbt möjliggöra för elektrobränslen att ingå i reduktionsplikten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rusta upp och bygga ut järnvägen i hela landet samt färdigställa nya stambanor för höghastighetståg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka statliga investeringar för överflyttning av långväga godstransporter från väg till järnväg och sjöfart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa avståndsbaserad beskattning av tunga godsfordon och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en kraftfull klimatdifferentiering av farledsavgifterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa utsläppskrav i upphandlingen av Gotlandstrafiken för avtalsperioden efter 2026 som är i linje med transportsektorns klimatmål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka i Sverige och inom EU för att det kommersiella flyget inte ska subventioneras utan betala för sin egen kostnad och klimatpåverkan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge SJ ett samhällsuppdrag att verka för ökat tågresande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrikta Sveriges och EU:s jordbrukspolitik på att öka miljö- och klimatnyttan samt säkra livsmedelsproduktionen i ett förändrat klimat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att styra om medel från de arealbaserade direktstöden till höjda miljöersättningar och främja odlingsmetoder som ökar jordens bördighet och kolinlagring och som bidrar till biologisk mångfald och andra miljöinsatser, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersätta jordbrukets fossila subventioner med ett grönt avdrag som sänker skatten på jobb och företagande för jordbruket, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett stöd till innovationsjordbruk, för att ge pionjärer förutsättningar att utveckla nya brukningsmetoder med ökad klimatanpassning och minskad klimatpåverkan i synergi med stärkt biologisk mångfald, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Vinnova och andra lämpliga myndigheter i uppdrag att främja ny teknik och innovation för att minska utsläppen från hantering av stallgödsel och användning av växtnäring ytterligare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag för att öka integreringen av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket för att minska behovet av konstgödsel och avgången av växthusgas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka anslaget för minskat matsvinn inom de pågående uppdrag som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har inom ramen för livsmedelsstrategin samt att arbetet förlängs till 2030, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att främja investeringar, produktion och nedmyllning av biokol genom exempelvis EU:s landsbygdsprogram, jordbruks- och regionalstöd och Klimatklivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kolinlagringen i jordbruksmarker och stoppa förlusten av åkermark och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja klimatanpassningen av svenskt jordbruk så att vi kan producera mer mat i ett förändrat klimat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla användningen av biomassa från jordbruket för bioenergiproduktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda förbränning av vissa plastsorter och skapa incitament för cirkulering och raffinering av returplast för att få igång bättre återanvändning av plast och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klassa torv som ett fossilt bränsle och avveckla brytning och användning av torv för energiproduktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett långsiktigt statligt stöd för energieffektivisering med 60 procent av kostnaderna för åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hushåll och fastighetsägare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa skarpa mål för energieffektivisering av bostadshus och lokaler samt en nationell handlingsplan för genomförandet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka efterlevnaden av energireglerna i Boverkets byggregler för byggnader genom att kontrollera uppmätta värden i stället för att förlita sig på beräknade värden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utnyttja spillvärme mer effektivt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett investeringsstöd för storskalig solvärme och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införliva småskalig solvärme i det gröna avdraget och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra de åtgärder som föreslås i utredningsbetänkandet Vägen till en klimatpositiv framtid (SOU 2020:4) för ökad kolinbindning i skog och mark samt att utreda vidare åtgärder i syfte att arbeta strategiskt med naturbaserade klimatlösningar för att nå Sveriges klimatmål inom LULUCF-förordningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att synliggöra effekterna på kolförråden och kolinlagringen vid exploatering av mark i de miljöbedömningar som tas fram i samband med planering och beslut under miljöbalken och plan- och bygglagen samt vid tillämpning av sektorslagstiftning för olika typer av infrastruktur och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa krav om kompensation med ekosystemtjänster såsom kolinlagring vid nyexploatering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en obligatorisk grönytefaktor för bebyggd miljö och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilken mark som är lämplig att återbeskoga och hur, utan att det konkurrerar med livsmedelsproduktionen eller försvårar uppfyllnaden av andra miljömål, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag om ekonomiska incitament för markägare att på olika sätt bistå med samhällsnytta i form av ökad kolinlagring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett omställningsstöd till skogsägare som vill ställa om till hyggesfria metoder, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga omloppstider genom att den lägsta åldern för föryngringsavverkning höjs med 30 procent, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla stöd och rådgivning avseende klimatanpassningsåtgärder till skogsägare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Skogsstyrelsen i samverkan med Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla en stödjande digital infrastruktur för skogsägare för att främja såväl offentlig som privat finansiering av åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att storleken på kalhyggen, och den sammanlagda storleken på tidsmässigt och rumsligt närliggande hyggen, begränsas och att det sätts stopp för kalhyggen i särskilt klimatkänsliga områden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett etappmål inom miljömålssystemet om att hyggesfria metoder ska tillämpas på minst 30 procent av den yta som utgörs av produktionsskog till 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i högre utsträckning och takt återställa våtmarker, både i jordbrukslandskapet och i skogsmark, samt analysera den tekniska och hållbara potentialen för ökad kolinlagring vid återvätning av dikade torvmarker och andra naturbaserade klimatlösningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka den lokala kapaciteten att implementera åtgärder för ökad kolinbindning genom återvätning av mark och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en omfattande satsning på att återskapa kusternas och utsjöns skadade ekosystem för ekologisk funktionalitet och därigenom ökad kolinlagring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kolinbindningen genom att anta ett nationellt riksdagsbundet mål om att skydda 30 procent av våra landområden, hav och sötvatten med utgångspunkt i ett representativt urval av naturtyper och ekologisk funktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skydda kolförråd genom att avsätta tillräckliga budgetmedel, i enlighet med Miljöpartiets budgetmotion för 2024, för att omgående skydda de sista resterna naturskog i hela landet, däribland de sammanhängande fjällskogarna, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka och utveckla ersättningarna till naturvårdande insatser för att uppnå en ökad kolinbindning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhetsredovisning och klimatomställning omfattar hela värdekedjor, alla företag och sektorer inklusive finanssektorn, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett konstruktivt användande av CBAM och liknande verktyg på EU-nivå för att stimulera klimatomställning i globala värdekedjor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att den offentliga sektorn går före och antar mål om att de konsumtionsbaserade utsläppen från offentlig sektor ska nå nära noll 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att klimatsmart mat ska vara norm i offentlig sektor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka klimatkraven i offentlig upphandling och genomföra åtgärder för att minska klimatpåverkan från offentlig konsumtion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka och utveckla upphandlingsmyndighetens arbete för klimatsmart upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förbud mot reklam för fossilintensiva varor och tjänster såsom flygresande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett bonus malus-system för produkter för att gynna de mest energisnåla och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja delningsekonomi och konsumtion av klimatsmarta tjänster i stället för resursintensiva produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att produkter ska hålla längre och gå att reparera genom krav på produktdesign och produkters livslängd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi, samt underlätta samverkan, för permanenta negativa utsläpp, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell handlingsplan för säkerställande av permanenta negativa utsläpp som omfattar hela värdekedjan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram skarpa kriterier för hållbart producerad biomassa kopplat till bio-CCS och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på internationellt för att utvecklingen av bio-CCS globalt sker på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Energimyndigheten i uppdrag att upphandla hållbar bio-CCS i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut om att Sverige ska sälja eller köpa internationella klimatkrediter bör underställas riksdagen i särskild ordning och tillkännager detta för regeringen. 3 Med regeringens klimathandlingsplan missar Sverige samtliga klimatmål Sveriges klimatpolitiska ramverk syftar till att skydda befolkningen från skadliga konsekvenser av den globala uppvärmningen samt till att ta till vara de möjligheter som följer av en rättvis klimatomställning. Den klimathandlingsplan som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har presenterat, i kombination med regeringens hittills förda politik, förvärrar i stället de klimatrelaterade riskerna och slarvar bort svenska företags försprång i omställningen som getts av tidigare förd klimatpolitik. I sin handlingsplan skriver regeringen att Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Men hittills har regeringen sänkt ambitionerna, till den grad att Sverige nu bedöms missa samtliga internationella, europeiska och nationella klimatmål. Det krävs stor fantasi för att beskriva en klimatpolitik som ökar utsläppen och missar samtliga mål för ”ambitiös och effektiv”. Regeringens klimathandlingsplan saknar fullständiga beräkningar av hur planens innehåll påverkar utsläppsutvecklingen. De senaste tillgängliga effektberäkningarna av regeringens klimatpolitik finns i budgetpropositionen för 2024 och visar att Sverige bedöms missa samtliga nationella, europeiska och internationella klimatmål. Gapet till det nationella 2045-målet beräknas till 21,9–23,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter (CO 2 e). Gapet till de nationella 2040- respektive 2030-målen beräknas till 3,4–5,6 ton respektive 3,7–7,6 miljoner ton. Inte heller 2030-målet för transportsektorn beräknas kunna nås med beslutad politik, det resterande gapet där bedöms vara 3,4–6,3 miljoner ton. Sverige har ett EU-åtagande om att minska utsläppen från den s.k. ESR-sektorn (främst inrikestransporter och uppvärmning av byggnader) med 50 procent till 2030 jämfört med 2005. Under perioden 2021–2023 har Sverige ackumulerat ett överskott under 2021–2023. Fr.o.m. 2024 förväntas Sverige tvärtom ha ett årligt underskott. Totalt förväntas det ackumulerade underskottet 2021–2030 växa till ca 11 miljoner ton 2030. Det finns inga resonemang eller beräkningar i regeringens klimathandlingsplan som styrker att något av Sveriges klimatmål eller EU-åtaganden kommer att kunna nås. Regeringens handlingsplan bryter mot flertalet formella krav i klimatlagen. Exempelvis ställer Klimatlagen krav på att den klimatpolitiska handlingsplanen beskriver de åtgärder som behövs för att nå de av riksdagen beslutade klimatmålen. I klimathandlingsplanen slår regeringen fast att Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att se över utformningen av de nationella etappmålen samt etappmålet för inrikes transporter till 2030. Miljöpartiet vill informera regeringen och Sverigedemokraterna om att fram till dess att Sverige har beslut om nya etappmål gäller fortsatt de av riksdagen beslutade målen, och regeringen är enligt klimatlagen skyldig att beskriva vilka åtgärder som behövs för att de målen ska nås. Regeringen bör skyndsamt återkomma med en ny klimathandlingsplan som beskriver de åtgärder som krävs för att nå de av riksdagen beslutade klimatmålen samt Sveriges åtaganden inom ramen för EU:s klimatlagstiftning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4 Målbild – Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland! Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimatomställningen. Klimatomställningen ska vara en drivkraft för en stark och rättvis samhällsutveckling i hela landet, där näringslivets omställning leder till stärkt konkurrens ­ kraft och trygga arbeten. Sverige ska bli en världsutställning för innovationer, ny teknik och för hur hållbara samhällen planeras och ser ut. Som första fossilfria välfärdsland utvecklar vi samhället i balans med ekosystemen och skapar trevliga samhällsmiljöer som bidrar till en god folkhälsa. 4.1 Strategi – snabb omställning, med trygghet för alla, i hela landet Den gröna omställningen ska vara just grön – miljömässigt och socialt hållbar! Mot bakgrund av flera större samhällsutmaningar behöver Sverige genomföra en grön samhällsomställning i syfte att möta klimatkrisen, naturkrisen och bygga ett robust samhälle med frihet och trygghet inom planetens gränser. Miljöpartiet vill därför bygga ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle, där Sverige har världens bästa klimatarbete, där den biologiska mångfalden stärks, där välfärden finns till för alla och där jämlikhet är en självklarhet. Ett tryggt och fritt samhälle inom planetens gränser. Det är en historisk satsning som lyssnar till vetenskapen och gör vad som krävs för att nå de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Ingen rättvisa utan omställning och ingen omställning utan rättvisa Klimatomställningen ska vara rättvis och bidra till samhällsutveckling i hela landet. Den snabba samhällsutveckling som klimatomställningen innebär kräver robusta sociala skyddsnät som säkerställer ekonomisk grundtrygghet för befolkningen och en arbets ­ marknadspolitik och utbildningspolitik som skapar trygghet i omställningen och förutsättningar för livslångt lärande. Innehållet i den här planen är begränsat till utsläppsminskande åtgärder. Flertalet av våra reformer både minskar utsläppen och ökar jämlikheten, men vår strategi för en rättvis klimatomställning är mycket bredare än innehållet i denna klimathandlingsplan. Ett exempel på åtgärd som inte är utsläppsminskande i sig, och som därför inte ingår i planen, är vårt förslag om sänkt skatt i lands- och glesbygd med 4 000 kronor per år. Förslaget syftar till att motverka att hushåll på platser med långa avstånd och dålig tillgång till kollektivtrafik drabbas oproportionerligt av högre drivmedelspriser. Exempel på åtgärder som både minskar utsläppen och ökar jämlikheten, och som nämns i denna plan, är 1) stöd till leasing av elbil för hushåll med lägre inkomster, 2) högre bonus vid köp av el- eller biogasbil för boende i glesbygd med dålig tillgång till kollektivtrafik, 3) ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag som genom regional differentiering gör det betydligt mer rättvist för landsbygdsbor , 4) Sverige ­ kortet, dvs. en kollektivtrafikbiljett för 499 kronor giltig i all lokal- och regionaltrafik i Sverige, samt 5) ett långsiktigt stöd för energieffektivisering där staten står för 60 procent av kostnaderna för energibesparande åtgärder för hushåll och fastighetsägare. 5 Nu gällande klimatmål och åtaganden Parisavtalet Parisavtalet slöts 2015 under FN:s internationella klimattoppmöte under FN:s ramkonvention om klimatförändringarna och har ratificerats av Sveriges riksdag. ”1. Detta avtal syftar till att genom ett förstärkt genomförande av konventionen, inbegripet dess mål, stärka de globala åtgärderna mot hotet från klimatförändringen i samband med en hållbar utveckling och insatser för att utrota fattigdom, bl.a. genom att a) hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå, då man är medveten om att detta väsentligen skulle minska riskerna med och konsekvenserna av klimatförändringen b) öka anpassningsförmågan till skadliga effekter av klimatförändringen och främja den klimatmässiga motståndskraften och utvecklingen mot låga växthusgasutsläpp på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen c) göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling. 2. Detta avtal genomförs så att det återspeglar rättvisa och principen om gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden.” Parisavtalet Artikel 2 Sveriges EU-åtaganden I juni 2021 antog EU:s klimatlag som slår fast att unionen senast 2050 ska vara klimatneutral och till 2030 ska minska sina nettoutsläpp med minst 55 procent jämfört med 1990, vilket är en central del av EU:s s.k. gröna giv. Kommissionen presenterade även i juli 2021 ett paket med lagstiftningsförslag kallat Fit for 55-paketet. Fit for 55-paketet innehåller sammanlagt 16 olika förändringar av befintlig lagstiftning. ESR- och LULUCF-förordningar antogs i mars 2023 och Sveriges EU-åtaganden är följande: Sveriges ESR-utsläpp ska minska med 50 procent fram till 2030 jämfört med 2005 och utsläppen ska följa en målbana med årliga mål. Sveriges nettoupptag inom LULUCF ska under perioden 2026–2029 öka enligt en linjär målbana och 2030 ska nettoupptaget öka med ca 4 miljoner ton jämfört med 2016–2018. Prop. 2023/2024:1 Utgiftsområde 20 Bilaga Utöver dessa mål har också Sverige som medlemsstat i EU åtagande rörande energi ­ effektiviseringar av offentliga byggnader genom energieffektiviseringsdirektivet, mål rörande elinfrastruktur för laddning av fordon genom AFIR (alternative fuels infrastructure regulation), rörande ökning av förnybar energi och minskning av växthus ­ gasintensiteten i transportsektorn genom förnybartdirektivet exempelvis. Detta är inte en uttömmande redogörelse över Sveriges åtaganden inom EU på klimatområdet, det är dock viktigt att Sverige som medlemsstat efterlever samtliga åtaganden då dessa sammantaget bidrar till och understödjer såväl Sveriges som EU:s möjligheter att nå antagna klimatmål inklusive Parisavtalet. Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige – de nationella målen Miljömålet Begränsad klimatpåverkan ger en övergripande beskrivning av målet för klimatpolitiken i Sverige: Begränsad klimatpåverkan ”Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås.” Riksdagens definition av miljömålet Riksdagen fastställde 2017 nationella klimatmål för de territoriella utsläppen av växthusgaser: Nettonollutsläpp 2045 Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. För att nå nettonollutsläpp får kompletterande åtgärder tillgodoräknas. Utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre än utsläppen år 1990. Vid beräkning av utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium omfattas inte utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogs ­ bruk (LULUCF). Utsläppen beräknas i enlighet med Sveriges internationella växthus ­ gasrapportering. Prop. 2016/17:146 Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige Etappmål till år 2030 och 2040 Växthusgasutsläppen i Sverige i ESR-sektorn bör senast år 2030 vara minst 63 procent lägre än utsläppen år 1990. Högst 8 procentenheter av utsläppsminskningarna får ske genom kompletterande åtgärder. Växthusgasutsläppen i Sverige i ESR-sektorn bör senast år 2040 vara minst 75 procent lägre än utsläppen år 1990. Högst 2 procentenheter av utsläppsminskningarna får ske genom kompletterande åtgärder. Etappmålen till år 2030 och 2040 bör ses över om omfattningen av EU ETS ändras. Med utsläpp i ESR-sektorn avses växthusgasutsläppen utanför EU ETS, i enlighet med den tredje handelsperiodens omfattning, exklusive LULUCF och utrikes transporter. Detta motsvarar den icke-handlande sektorn under perioden 2013–2020. Prop. 2016/17:146 Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige Ett etappmål för transportsektorn Växthusgasutsläppen från inrikes transporter (utom inrikes luftfart som ingår i EU ETS) ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med år 2010. Prop. 2016/17:146 Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige 6 En grön klimathandlingsplan för Sverige 6.1 Övergripande och tvärsektoriella åtgärder 6.1.1 Styrning och mål Vår bedömning Klimatpolitikens syfte är att säkerställa att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Klimatmål och styrning är en central del av det klimatpolitiska ledarskap som ska samla hela samhället bakom arbetet att begränsa den globala uppvärmningen. Klimatpolitiken ska vila på vetenskaplig grund. Mål och styrning ska synliggöra att det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan, samt omfatta samtliga växthusgasutsläpp. Åtgärder Bygg ut det klimatpolitiska ramverket med en årlig utsläppsbudget för Sverige fram till 2040, med ett skärpt mål om att nå nära nollutsläpp år 2035. Säkerställ att Regeringskansliet beräknar och fördelar koldioxidbudgeten, på motsvarande sätt som Finansdepartementet i dag kontrollerar den ekonomiska budgeten. Anta mål för de konsumtionsbaserade utsläppen i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet. Inför en omställningslag för fossila verksamheter i syfte att helt fasa ut kol, olja och fossilgas. Upprätta och genomför en nationell plan för utfasning, inklusive ett slutdatum för användning av fossil energi. Återinrätta klimatkollegiet i Regeringskansliet. Tillsätt en nationell samordnare för genomförandet av Sveriges klimatmål inom ramen för LULUCF-förordningen. Formulera alla relevanta samhällsmål så att de bidrar till, och inte motverkar, uppfyllandet av klimatmålen. Sverige ska visa ledarskap inom EU och internationellt för Parisavtalets genomförande. Genomför förslaget från miljömålsberedningen (SOU 2022:15) om att inkludera inrikesflyget i transportmålet till 2030. Ge MSB i uppdrag att, i samarbete med Folkhälsomyndigheten, SMHI och andra relevanta myndigheter, på lämpligt sätt informera Sveriges medborgare om klimatförändringarna, var obunden information i frågan kan följas och de risker, hälsomässiga och andra, som det i dagsläget finns kunskap om. Skälen för vår bedömning Sverige ska i enlighet med Parisavtalet bidra till att begränsa den globala medel ­ temperaturen till långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader över förindustriell nivå. Detta ska Sverige göra på ett globalt rättvist sätt med hänsyn till länders olikartade ansvar och förmåga. För att göra detta behöver de inhemska utsläppen minska mycket kraftigt varje år de närmaste åren och vara nära noll senast år 2035. Vid det internationella klimattoppmötet i Dubai 2023 fastslog världens länder att detta decennium, 2020-talet, är kritiskt för klimatomställningen. År 2023 är det varmaste året som hittills uppmätts och i två dagar i november 2023 var jordens temperatur för första gången tillfälligt mer än två grader över förindustriell tid. Den globala uppvärmningen går nu rasande snabbt och kraftfulla åtgärder krävs i närtid för att hejda uppvärmningen och undvika de allvarligaste konsekvenserna för ekosystem, djur och natur samt för människors liv, hälsa och egendom, och påföljande konsekvenser för den globala ekonomin och säkerheten. För att leva upp till Parisavtalet och bidra till att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig, i enlighet med miljömålet Begränsad klimatpåverkan, behöver Sveriges klimat ­ mål hantera det faktum att det är summan av utsläpp över tid som avgör halten av växthusgaser i atmosfären och därmed vår klimatpåverkan. Vidare behöver klimatmålen skärpas. Uppdaterade klimatmål måste även omfatta fler verksamheter och utsläpps ­ områden än de nuvarande klimatmålen. Klimatförändringarna drivs av den totala mängden växthusgaser i atmosfären och därför krävs styrning av hur mycket Sverige totalt kan släppa ut. Med hjälp av en utsläppsbudget kan en total mängd utsläpp kopplas till Sveriges klimatmål. Regeringen bör utse en ansvarig myndighet för att ta fram en nationell koldioxidbudget för Sverige, utifrån data från FN:s klimatpanel. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år, så att en årlig utsläppsbudget framgår, och styrmedel och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen. Ett ansvarigt organ behöver utses för att beräkna och fördela koldioxidbudgeten, motsvarande Finansdepartementets kontroll av den ekonomiska budgeten. Myndigheter bör få en utsläppsbudget definierad i sina årliga regleringsbrev. De konsumtionsbaserade utsläppen behöver även tydlig målstyrning. De utsläpp som svenskarnas konsumtion orsakar är betydligt större än de territoriella utsläppen. Nästan två tredjedelar kommer från hushållens konsumtion och drygt en tredjedel från offentlig konsumtion och investeringar. Hälften av svenskarnas klimatpåverkan sker i andra länder. Sverige ska ta ansvar för alla sina utsläpp, även de som uppstår i andra länder till följd av svensk import och konsumtion. Mål för de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen, i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet, bör antas. Det bör vara möjligt att snabbt införa mål för konsumtionsbaserade utsläpps ­ mål i enlighet med det som samtliga åtta riksdagspartier ställde sig bakom i Miljömåls ­ beredningen våren 2022 (SOU 2022:15). För att hantera befintliga fossila processer behöver det införas en omställningslag för fossila verksamheter i syfte att helt fasa ut kol, olja och fossilgas. Upprätta och genomför en nationell plan för utfasning, inklusive ett slutdatum för användning av fossil energi. För att samlas bakom det samhällsprojekt som klimatomställningen innebär krävs ett tydligt politiskt ledarskap. Klimatlagens intention om konkret integrering av klimat ­ målen i alla politikområden behöver realiseras, och Klimatkollegiet återinrättas inom Regeringskansliet. Koordineringen inom regeringen och mellan departementen vad gäller genomförande av klimatpolitiken behöver prioriteras och ur legitimitetssynpunkt bör arbetet ledas av statsministern, vilket också Klimatpolitiska rådet framhåller i sin rapport 2023. Sverige har i dag en samordnare för Fossilfritt Sverige som samordnar framtagande av branschfärdplaner för klimatomställning, Sverige har även en samordnare för den gröna omställningen i Västerbotten och Norrbotten. Arbetssättet med samordnare har fungerat mycket väl. Mot bakgrund av att Sverige nyligen fått ett bindande åtagande om ökad kolinbindning i skog och mark till 2030 inom ramen för LULUCF-förordningen, som omfattar många aktörer, bör även en nationell samordnare för genomförandet av Sveriges klimatmål inom ramen för LULUCF-förordningen tillsättas. De klimatmål som riksdagen beslutat om är sektorsövergripande. Vi konstaterar att aktörer inom alla samhällsområden och på alla nivåer behöver bidra för att klimatmålen ska kunna nås. För att det klimatpolitiska arbetet ska kunna utgå från det långsiktiga, tidsatta utsläppsmålet, i enlighet med 3 § klimatlagen, behöver klimat integreras i alla relevanta politikområden, inte bara i politik som endast syftar till att minska utsläppen. Utmaningen är att se klimatomställningen ur ett helhetsperspektiv där samtliga politik ­ områden bidrar till att Sveriges utsläpp av växthusgaser minskar och klimatmålen nås. Klimatpolitiken behöver därför integreras i alla relevanta politikområden. Det allmänna ska enligt 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Utöver detta målsättningsstadgande har Sverige också åtaganden enligt FN:s ram ­ konvention om klimatförändring. Dessa skyldigheter får anses inbegripa en skyldighet för det allmänna att agera för att se till att klimatsystemet inte förändras på ett skadligt sätt och att skydda samhällsmedborgarna mot potentiella effekter till följd av skadliga förändringar av klimatsystemet. Riksdagen och regeringen har ett gemensamt ansvar för att se till att klimatpolitiken utformas i enlighet med detta. Ansvaret bör komma till tydligt uttryck i de mål som reglerar regeringens och riksdagens arbete. För att nå de klimatmål Sverige har internationellt, inom EU och nationellt behöver alla politik ­ områden ta ett större och integrerat ansvar för klimatpolitiken. För att undvika konflikt mellan skilda intressen behöver det klimatpolitiska arbetet vara samordnat och integrerat med regeringens övriga arbete inom samtliga politikområden. En översyn behöver därför göras av alla relevanta samhällsmål och vid behov ska dessa omformuleras för att säkerställa att målen bidrar till och inte motverkar uppfyllandet av klimatmålen. Klimat ­ politiken är komplex och det är av fundamental betydelse att samtliga politikområden tar ett samlat och integrerat ansvar. En bättre samordning mellan klimatmålen och andra samhällsmål kan minska risken för konflikter och möjliggöra synergier. Klimat- och miljöfrågorna behöver fortsatt integreras i arbetet i alla politikområden och sektorer och på alla nivåer i samhället. För att detta ska ske på ett effektivt sätt bör de mål som riksdagen beslutat för respektive politikområde ses över och vid behov omformuleras så att de bidrar till, och inte motverkar, uppfyllandet av klimatmålen. Inrikesflyget står för ca 2–4 procent av utsläppen från inrikes transporter, men är inte inkluderat i transportmålet för 2030. En stor andel av flygresorna sker mellan städer med mycket goda tågförbindelser, som exempelvis mellan Stockholm och Göteborg. För att Sverige ska leva upp till sina åtaganden i Parisavtalet krävs att utsläppen minskar betydligt snabbare än i dagsläget, och det finns stor potential att minska utsläppen från inrikesflyget. Förslaget från miljömålsberedningen (SOU 2022:15) om att inkludera inrikesflyget i transportmålet till 2030 bör genomföras snarast. Många människor kan känna oro inför den globala uppvärmningen och klimat ­ förändringarnas konsekvenser för Sverige och andra delar av världen. För att stärka befolkningens kunskap, motståndskraft och anpassningsförmåga bör MSB ges i uppdrag att, i samarbete med Folkhälsomyndigheten, SMHI och andra relevanta myndigheter, på lämpligt sätt informera Sveriges medborgare om klimatförändringarna, var obunden information i frågan kan följas och de risker, ekonomiska, hälsomässiga och andra som det i dagsläget finns kunskap om. Genom att fortsatt utveckla svensk klimatpolitik, svenskt klimatpolitiskt ledarskap och en stark samhällsutveckling i hela landet som tar klimatkrisen på allvar, kan Sverige vara pådrivande i EU och internationellt för att andra länder också ska växla upp sin klimatomställning så att vi tillsammans undviker de allvarligaste riskerna med den globala uppvärmningen och tillvaratar de möjligheter till hållbar samhällsutveckling som klimatomställningen medför. 6.1.2 Genomförandekapacitet Vår bedömning Genomförandekapaciteten, dvs. förmågan hos myndigheter, regioner och kommuner att genomföra, stödja och möjliggöra klimatomställningen, är avgörande för att klimat ­ politiken ska omsättas i konkret handling som ger effekt. Väl utvecklade strukturer och samverkan mellan myndigheter är en förutsättning för en effektiv implementering av klimatpolitiska reformer, uppföljning samt återkoppling till politiken. En god genom ­ förandekapacitet i samhället bidrar också till politikens möjligheter att vidareutveckla politiken så att klimatmålen nås. En ökad genomförandekapacitet behövs på alla nivåer för att säkerställa en rättvis klimatomställning och hållbar samhällsutveckling i hela landet. Åtgärder Genomför ett myndighetslyft för kommuner och regioners klimatomställning i enlighet med underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023. Stöd inrättandet av en klimatomställningsfunktion på strategisk nivå hos kommuner i enlighet med underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023 och Klimat ­ kommunernas förslag om klimatavtal. Inför en standardiserad redovisning av klimatåtgärder till stöd för företag och organisationer som redovisar sina direkta och indirekta klimatutsläpp. Förstärk uppdraget till länsstyrelserna för att leda och samordna energi- och klimat ­ omställning på lokal och regional nivå. Genomför förslagen från miljömålsberedningen om stärkt klimathänsyn vid offentlig upphandling (SOU 2022:15) och inför en regional upphandlingssamordning. Stöd inrättandet av en regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion som arbetar med åtgärder som minskar bilberoendet, i enlighet med underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023. Tillsätt en myndighetsledd hubb eller ett beställarnätverk för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktionsmaterial för att stötta kunskaps ­ uppbyggnad och användandet av klimatprestanda i upphandlingskrav. Myndigheter och statliga bolag ska få en utsläppsbudget definierad i sina direktiv. Alla statliga bolag ska ha vetenskapligt baserade klimatmål och klimatplaner samt ges skärpta ägardirektiv om att verka för att nå miljömålen och Parisavtalet. Skälen för vår bedömning Klimatomställningen innebär en strukturomvandling av Sverige som kräver ett klimatpolitiskt ledarskap och en aktiv stat som investerar i grundläggande samhälls ­ infrastruktur och skapar goda förutsättningar för goda liv, i hela landet, genom omställningen. Det handlar om en utveckling i skala och omfattning som närmast kan jämföras med välfärdsuppbyggnaden i Sverige. Det kräver forskning, innovation och utveckling av såväl teknik som samhällsplanering och den offentliga organisationens samlade kapacitet för genomförande. Klimatomställningen behöver genomföras snabbt, effektivt, kostnadseffektivt och rättvist på ett sätt som tillvaratar synergieffekter med andra samhällsmål och möjlig ­ heter till en hållbar samhällsutveckling i hela landet. De klimatåtgärder, stöd och reformer som genomförs behöver implementeras väl och komma alla berörda aktörer till del. En god genomförandekapacitet behövs på nationell, regional och lokal nivå för att Sverige ska uppnå önskade resultat i form av minskade växthusgasutsläpp. Genom ­ förandekapaciteten behöver därför stärkas på samtliga nivåer i samhället, roller tydlig ­ göras och samverkan förbättras. Det behövs en förvaltningsmodell som är riggad att fatta de beslut som behövs på varje nivå. Arbetet på EU-nivå, nationellt, regionalt och lokalt bör samordnas på ett bättre sätt för att säkerställa ett effektivt och kvalitativt genomförande av den gröna samhällsomställningen. Stöden till företag och organisationers klimatomställning behöver även utvecklas i syfte att understödja deras genomförandekapacitet för klimatomställning. Företag behöver själva beräkna och analysera sina utsläpp för att exempelvis identifiera vilka åtgärder de kan söka Klimatklivet för och följa upp effekten av deras åtgärder. Olika företag har olika förutsättningar för detta och därför bör en standardiserad redovisning av klimatåtgärder till stöd för företag och organisationer som redovisar sina direkta och indirekta klimatutsläpp införas. Svenska kommuner och regioners klimatarbete är avgörande för att de nationella klimatmålen ska nås. Underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023 visar att det finns goda exempel på klimatarbete i olika typer av kommuner men att klimatarbetet samtidigt är fragmenterat och inte sker strategiskt och systematiskt överallt, samt att det lokala klimatarbetet präglas av kortsiktig projektfinansiering, vilket försvårar ett konsekvent och långsiktigt arbete. Staten har inte svarat upp med att tydliggöra hur stat och kommun ska samverka för en effektiv lokal klimatomställning. För att råda bot på detta bör klimatavtal mellan stat och kommun om finansiering och kunskapsstöd ingås för att inkludera alla Sveriges kommuner i klimatomställningen. Vi ser behov av att genomföra ett myndighetslyft för kommuner och regioners klimatomställning. Genom att ge relevanta myndigheter ett tydligt och långsiktigt uppdrag, inklusive förstärkta medel för att utveckla intern och extern myndighets ­ samverkan, ges förbättrat stöd för kommuners och regioners arbete med klimat ­ omställning. Vidare vill vi införa en klimatomställningsfunktion på strategisk nivå hos kommuner. I syfte att underlätta uppföljning och utvärdering bör en standardiserad redovisning av klimatåtgärder tas fram. Länsstyrelserna har under lång tid haft i uppdrag att leda och samordna arbete för klimat- och energiomställning på lokal och regional nivå. Funktionen är central och uppdraget bör därför säkerställas långsiktig finansiering och förstärkas. Upphandling och transporter är stora utsläppsposter och i syfte att understödja kommuner och regioners arbete vill vi införa en regional upphandlingssamordning och en regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion. På motsvarande sätt bör en myndighetsledd hubb eller ett beställarnätverk tillsättas för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktionsmaterial för att stötta kunskapsuppbyggnad och användandet av klimatprestanda i upphandlingskrav. Med hjälp av en vetenskapligt baserad utsläppsbudget kan den totala mängden växthusgaser som Sverige släpper ut kontrolleras. Detta innebär exempelvis att myndig ­ heter och statliga bolag ska få en utsläppsbudget definierad i sina direktiv. Koldioxid ­ budgeten bör uppdateras varje år och styrmedel och åtgärder bör utformas och genom ­ föras utifrån de nya målen och delmålen. 6.1.3 Ekonomisk politik för klimatomställning Vår bedömning Att den globala uppvärmningen hejdas är en förutsättning för ekonomisk utveckling och en framtida stabil ekonomi. Klimatomställningen innebär samtidigt stora investeringar i samhället som bidrar till en stark ekonomisk utveckling i hela landet. Riskhantering är ett viktigt element i ekonomisk politik. Att hantera riskerna till följd av klimatkrisen och dess effekter är därför en kärnuppgift inom den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken behöver utformas för att möjliggöra klimat ­ omställning och utveckling till ett hållbart samhälle, genom övergång från en linjär ekonomi till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi. Finanspolitiken ska stimulera investeringar i grön omställning och tillvarata de möjligheter som den gröna omställningen för med sig. Den ekonomiska politiken ska bidra till att människors grundläggande behov uppfylls utan att överskrida planetens kapacitet att stödja desamma. Åtgärder Klimatsäkra det finanspolitiska ramverket och inrätta en offentlig investeringsbudget för en rättvis klimatomställning. Utforma den ekonomiska politiken inom ramen för de nationella klimat- och miljömålen. Avveckla alla fossila subventioner. Genomför åtgärder för att främja en grön finansmarknad i syfte att öka takten i omställningen. Utveckla ett nationellt mål för cirkulär ekonomi, lagkrav och andra styrmedel i syfte att verka för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser. Arbeta utifrån strategin och handlingsplanen för cirkulär ekonomi som Regerings ­ kansliet tagit fram. Stöd företag som vill utveckla cirkulära affärsmodeller. Inför ett pantsystem på fler slag av förpackningar och produkter, särskilt produkter som innehåller sällsynta metaller, som exempelvis maskiner och elektronik, för att dessa metaller i hög grad ska kunna återvinnas. Investeringsbudget för rättvis klimatomställning Sverige har en mycket låg skuldsättning inom offentlig sektor. Detta innebär att det finns ett stort finanspolitiskt utrymme för investeringar under de närmaste åren. Om dessa investeringar görs på ett klokt sätt kan de dessutom bidra till att lägre kostnader för hushållen och ett kraftigt minskat beroende av fossila bränslen. Miljöpartiet föreslår att staten upprättar en investeringsbudget på 100 miljarder om året under en tioårsperiod, och att ett balansmål gäller för offentlig sektor i övrigt. Med denna politik skulle den svenska skuldkvoten år 2033 nå lite över 45 procent – en nivå som är långt under både Tysklands nuvarande skuldsättning och på betryggande avstånd från den skuldgräns som specificerats inom EU:s skuld- och stabilitetspakt. En offensiv investeringspolitik under en tioårsperiod skulle alltså på inget sätt riskera de svenska statsfinanserna Grön finansmarknad för ökad takt i omställningen Finansmarknaden spelar en viktig roll i den gröna omställningen. Mer kapital måste kanaliseras mot hållbara verksamheter och bort från det fossila. Därför måste den gröna styrningen av finansmarknaden skärpas för att takten i klimatomställningen ska öka. Miljöpartiet har i regering genomfört flera viktiga åtgärder för att göra finansmarknaden grönare. Bland annat har hållbarhet blivit ett mål för finansmarknadspolitiken, kraven på hållbarhetsinformation för fondförvaltare har ökat och hållbarhetskraven för flera av AP-fonderna har skärpts. I regering har Miljöpartiet även beslutat om gröna kredit ­ garantier och gröna statliga garantier för att stötta industrins omställning. Vi anser att åtgärder för en grön finansmarknad fortsatt ska utvecklas i syfte att bidra till den gröna omställningen. Avskaffa fossila subventioner Om Sverige ska nå upp till åtagandena i Parisavtalet måste vi kraftigt och omgående minska vårt fossilberoende. Centralt är då att fasa ut de subventioner av fossil ­ använd ­ ning som i dag finns genom skattenedsättningar, avdrag och särskilda undantag. Vissa branscher kommer att behöva kompenseras för de ökade kostnader som uppstår när fossila subventioner tas bort. Sådana stöd bör stimulera till en snabbare omställning till fossilfrihet. Subventioner och andra stödformer för fossila investeringar ska tas bort och klimatskadliga verksamheter ska bära hela sin verkliga kostnad. I regeringsställning har Miljöpartiet drivit igenom flera viktiga steg för att fasa ut fossila subventioner. Till exempel infördes en skatt på flygresor för att kompensera för att flygets bränsle inte är beskattat, systemet för tjänstebilar ändrades så att de smutsiga bilarna beskattas hårdare och viktiga förändringar av EU:s utsläppshandelssystem drevs igenom, vilket har lett till ett högre pris på utsläppsrätter. Arbetet måste fortsätta så att alla fossila subventioner avvecklas. Den nuvarande regeringen har ökat de fossila subventionerna och under år 2023 uppgick de fossila subventionerna till totalt 31 miljarder kronor. Enligt regeringens egen bedömning kommer utökade fossila subventioner att leda till att utsläppen från transport ­ sektorn ökar med ytterligare 2–3 procent. Enligt IMF är minskade fossila subventioner det snabbaste sättet att minska utsläppen, samtidigt som det tillför extra resurser till statskassan, som kan användas för att kompensera hushållen och stötta företagens omställning. Naturresurseffektiv ekonomi Svenskarnas konsumtionsutsläpp är bland de högsta i världen och Sverige har under de senaste decennierna använt en oproportionerlig och orättvist stor andel av världens snabbt krympande koldioxidbudget. Att som Sverige gör förbruka resurser som om det fanns drygt fyra jordklot går inte att på något vis betrakta som hållbart. Samhälls ­ utveck ­ lingen ska leda till ekologisk och social hållbarhet. Genom att säkerställa robusta eko ­ system så säkerställs långsiktiga förutsättningar för en stabil ekonomi. Den ekonomiska politiken ska utformas inom ramen för nationella klimat- och miljömål och de nya välfärdsmåtten ska vara styrande i budget. Detta i syfte att även säkerställa stabila förutsättningar för ekonomin på kort och lång sikt. Den linjära slit och släng-ekonomin måste krympa i takt med att den cirkulära ekonomin växer. För att övergå till en mer naturresurseffektiv ekonomi bör ett nationellt mål, lagkrav och andra styrmedel utvecklas i syfte att verka för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser. Cirkulär ekonomi Miljöpartiet vill främja en cirkulär ekonomi där resurser fortsätter att cirkulera även när en produkt nått slutet av sin livscykel. Med Miljöpartiet i regering har Sverige sedan 2020 en strategi för cirkulär ekonomi, men strategin behöver kompletteras med konkreta mål och kraftfulla styrmedel. Sveriges regering bör föreslå ett nationellt mål, lagkrav och andra styrmedel för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser. Arbetet med att främja återvinning och återanvändning av metaller, plast, textil, byggmaterial och andra materialströmmar med stor miljöpåverkan måste intensifieras. Farliga ämnen i material behöver fasas ut och på sikt förbjudas för att underlätta återanvändning och återvinning. Sverige har en strategi och handlingsplan för cirkulär ekonomi, där sex prioriterade strömmar pekas ur: plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral. ”Cirkulär ekonomi – strategi för omställningen av Sverige” och ”Cirkulär ekonomi – Handlingsplan för omställning av Sverige” utgör plattform för arbetet och det är centralt att arbetet utifrån strategin och handlingsplanen tas vidare och växlas upp. Föregångare bland organisationer och företag har börjat ställa om och utveckla cirkulära affärsmodeller, men stora delar av näringslivet har fortfarande en lång väg kvar att gå. Plast är exempel på ett material som är särskilt viktigt att cirkulera eftersom det till stor del produceras av fossila råvaror och därmed ger fossila utsläpp när det förbränns, samtidigt som det inte bryts ned om det hamnar i naturen. Metaller har en energiintensiv produktion och är ofta starkt miljöpåverkande utvinning. Många metaller är även en bristvara varför det också är särskilt viktigt att skapa cirkulära flöden för dessa material. Ekonomisk politik för en rättvis omställning Klimatomställningen ska göras tillsammans med stödjande åtgärder som beaktar hushålls och verksamheters olika förutsättningar och behov, samt i samspel med en fördelnings ­ politik som säkerställer att de ekonomiska förutsättningarna för de med lägst inkomster stärks genom klimatomställningen. Ett rättviseperspektiv ska beaktas i klimatomställ ­ ningen. Människor påverkar utsläppen olika mycket och drabbas av klimatkrisens konsekvenser på olika sätt. 6.1.4 Forskning och innovation Vår bedömning Forskning och innovation utvecklar såväl ny teknik som nya tillvägagångssätt som möjliggör en snabb klimatomställning som kan bidra till Parisavtalet och till att Sverige kan vara ledande internationellt. En ambitiös klimatpolitik bidrar till ett näringsliv som kan skapa de hållbara innovationer som klimatkrisen kräver. Med korrekt prissättning av utsläppen ges privata aktörer incitament att investera i forskning och utveckling. Förekomsten av innovationsrelaterade marknadsmisslyckanden innebär dock att även staten bör vara delaktig i att främja innovationer som kan leda till kraftigt minskade utsläpp. Breda strategiska satsningar på forskning, utveckling och innovation kan bidra till tekniksprång och stärker Sveriges konkurrenskraft och framtida möjligheter till spridning av resultat och lösningar. Åtgärder Förtydliga uppdrag och tillsätt resurser för högre utbildning och forskning som kraft för klimatomställningen, lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling behöver intensifieras. Ge den befintliga stödtjänsten EU SME som drivs på uppdrag av Vinnova, Tillväxt ­ verket och Energimyndigheten ett vidgat uppdrag att skapa bättre förutsättningar för små och medelstora företag att söka EU-finansiering med ett fokus på innovativa tekniker för klimatomställningen. Höj anslag till forskning, innovationer och gröna krediter till startup-företag, företag och branscher i framkant av klimatarbetet. Inför ett grönt kunskapslyft i syfte att underlätta omställning till en hållbar arbets ­ marknad, motverka arbetslöshet samt skapa hållbara jobb för unga. Skälen för vår bedömning Forskning och innovation bidrar med kunskap och lösningar och kräver satsningar för att möjliggöra en snabbare klimatomställning i syfte att undvika de allvarligaste riskerna med klimatförändringarna och tillvarata de möjligheter som följer av klimat ­ omställningen. Det krävs en helhetssyn på utbildning och forskning som en del av det livslånga lärandet i en föränderlig omvärld. Vår samtid präglas av ett antal stora globala megatrender som påverkar hur vårt system för utbildning och forskning behöver organiseras för att stärka vårt samhälle. Bland det som kallas globala megatrender brukar nämnas klimatförändringar, globalisering, digitalisering och teknisk utveckling, urbanisering och demografiska förändringar. Dagens barn, elever och studenter är världsmedborgare och makthavare som har förmågan att vara en del av det hållbara samhällsbygget i ljuset av de globala megatrender som kommer att påverka dem och vårt samhälle under hela deras livstid. Högre utbildning och forskning som kraft för omställningen Den samhällsomvandling som krävs för att bromsa och hantera konsekvenserna av klimatförändringarna utgör en delvis oöverblickbar utmaning. Högre utbildning och forskning har en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle. I såväl grundlagen som högskolelagen finns redan mandat att aktivt arbeta för att främja hållbar utveckling, och genom mångvetenskapliga angreppssätt får samhället en bred bild av klimatförändringarnas orsaker, utveckling och konsekvenser. Lärosätena har en enorm potential att utgöra en stark kraft i omställningen – genom utbildning, forskning och forskningsnära utveckling, samverkan och omställning av den egna verksamheten – men liksom andra aktörer behöver lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling intensifieras, uppdragen förtydligas och resurser tillsättas. Förståelsen för den globala uppvärmningen, dess orsaker och konsekvenser, får vi från forskningen. Den samlade vetenskapens besked om vad som krävs för att undvika de värsta följderna av klimatförändringarna är ”en snabb och genomgripande omställ ­ ning vars motstycke saknas i historien”. Det är med andra ord ingen liten uppgift som åsyftas i högskolelagen, som anger att lärosätena i sin verksamhet ska främja en utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa. För att lärosätena ska uppfylla sitt uppdrag att främja hållbar utveckling krävs att de genom utbildning, forskning och samverkan bidrar till en snabb och genomgripande förändring vars motstycke saknas i historien. Vetenskaplig grund är ett fundament. Vi tar allvarligt på politikens roll att ge förutsättningar för den fria akademin att ge oss kunskaperna vi behöver för att kunna genomföra en rättvis omställning till ett hållbart samhälle, med bibehållen respekt för akademins frihet och oberoende. Stöd till innovation Klimatomställningen utgör en drivkraft för innovation och hållbar samhällsutveckling. Den befintliga stödtjänsten EU SME som drivs på uppdrag av Vinnova, Tillväxtverket och Energimyndigheten ska ges ett vidgat uppdrag att skapa bättre förutsättningar för små- och medelstora företag att söka EU-finansiering med ett fokus på innovativa tekniker för klimatomställningen. Grönt kunskapslyft och stärkt yrkeshögskola Miljöpartiet vill lansera ett grönt kunskapslyft med syfte att underlätta teknik- och kompetensskifte och omställningen till en hållbar arbetsmarknad. Lyftet bör genomföras som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom vuxenutbildningen, YH-utbildningar samt gymnasieskola och högskola i syfte att motverka arbetslöshet och skapa hållbara jobb för unga. Miljöpartiet vill se att nyanlända snabbt kan lära sig svenska och vara en del av arbetsmarknaden. Regeringen finansierar kommuner som väljer att ge SFI till ukrainska flyktingar, men Miljöpartiet vill att det ska vara en skyldighet för kommunerna att erbjuda SFI. Sverige har goda förutsättningar för en stor miljöexport som bör stödjas genom att ge medel till forskning, utveckling, innovationer och gröna krediter till startups, företag och branscher i framkant av klimatarbetet. Det finns stor potential till stark samhälls ­ utveckling genom omställningen av industriprocesser, transporter och energisektorn, vilket bör underlättas genom att även stödja digitalisering och en grön omställning för småföretag. 6.1.5 Tillgängliggörande av el för klimatomställning Vår bedömning För att möjliggöra utfasning av fossil energi behöver den förnybara energiproduktionen byggas ut och el frigöras som kan ersätta den fossila energi vi i dag importerar. Ökad elproduktion leder inte i sig till minskade utsläpp av växthusgaser, för att bidra till klimatomställning ska den ökade elproduktionen ersätta fossil energianvändning och inte adderas till befintlig energianvändning. I Sverige kan klimatomställningen innebära uppemot en dubblering av elanvänd ­ ningen. För att möta detta behov krävs stora insatser för energieffektiviseringar som frigör energi ökad förnybar elproduktion som kan komma på plats snabbt ökad flexibilitet och smarta nät. Denna utveckling ger samtidigt flera mervärden genom låga energipriser, ökad krisberedskap, oberoende från import av insatsvaror i energisystemet, bättre luftkvalitet och därmed bättre folkhälsa. Åtgärder Energieffektiviseringar som frigör energi Inför ett långsiktigt system för omfattande energieffektiviseringar. Inför ett stöd till näringslivets energieffektiviseringar. Fördubbla antalet energirådgivare i hela landet. Ökad förnybar elproduktion i närtid Anta ett planeringsmål för 150 TWh havsbaserad vindkraft till 2040. Anta ett planeringsmål för 30 TWh solenergi till 2030. Bygg solceller på alla lämpliga offentliga byggnader. Reformera det kommunala vetot för att säkerställa en rättssäker prövning av vindkraftsansökningar. Effektivisera tillståndsprocesserna för vindkraft genom att samla alla prövningar hos en och samma myndighet. Inför en lokal elbonus som ger kommunerna betalt för den förnybara el de producerar. Ge närboende till vindkraft rätt till ersättning från vindkraftsbolagen. Ge närboende möjlighet att bli delägare och rätt till arrende från vindkraftsbolagen där det byggs vindkraftverk. Återinför stödet för anslutning av havsbaserad vindkraft. Uppdra åt Försvarsmakten att arbeta med villkorade tillstånd. Sänk skatten för andelsägande av solenergi för boende i flerbostadshus. Slopa all skatt på egenproducerad el, även över gränsen på 500 kW. Underlätta för nya solparker genom att förtydliga länsstyrelsernas roll i tillståndsprocessen. Ökad flexibilitet och smarta nät Anta ett mål för efterfrågeflexibilitet i elsystemet. Redovisa tydligt kundens kostnader för effekt. Säkra att tillgången på nätkapacitet styrs av miljö- och samhällsnytta. Inför testbäddar för undantag från dagens elmarknadsregleringar i syfte att reducera effekttoppar och stimulera ny teknik och reglering. Svenska kraftnäts effektreserv och störningsreserv ska vara 100 procent förnybar samt att Sverige gentemot EU bör driva på för att flexibilitet ska få ingå i effektreserven igen. Stimulera och skapa förutsättningar för lokala och regionala marknader för flexibilitet i elanvändningen. Laddboxar som installeras genom det gröna teknikavdraget och elbilar som får bonus bör uppfylla standarden ISO 15118. Utred hur en dynamisk elskatt skulle kunna utformas för att ge ökade incitament för flexibilitet. Stimulera dynamiska nätavgifter som främjar flexibilitet och smart energi ­ användning. Ta fram en nationell strategi för energilager och införa ett investeringsstöd för storskalig energilagring, såsom vätgas, batterier och värmelager. Halvera tiden för byggande av elnät och förkorta byggtiden av stamnät med minst två år genom regelförändringar som föreslås i den statliga utredningen om moderna tillståndsprocesser för elnät. Ta fram en nationell strategi för framtidens kraftvärme- och värmeproduktion för att underlätta för lokal effektproduktion och stödtjänster. Gör det möjligt att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter. Skälen för vår bedömning Även om omfattande energieffektiviseringsåtgärder genomförs förväntas elförbruk ­ ningen nästan fördubblas inom de kommande 20 åren när industrin och transporterna ställer om från fossil energi till el, vätgas och elektrobränslen. För att bli kvitt vårt beroende av fossila bränslen måste vi elektrifiera stora delar av våra samhällen – något som, enligt många bedömare, kommer att resultera i att elanvändningen fördubblas till 2045. Detta kräver inte bara en större energiproduktion. Vi behöver också en effektivare användning av energin och ett elnät som kan hantera framtidens utmaningar. Ett energisystem baserat på förnybara energikällor kompletterat med energilagring är dessutom säkert och robust. Storsatsa på förnybar billig energiproduktion Miljöpartiet vill storsatsa på förnybar och billig energiproduktion. Vindkraften är i dag den billigaste energikällan. Redan 2023 förväntas vindkraften att stå för 30 procent av Sveriges elproduktion. Företag står på kö för att bygga i Sveriges bästa vindlägen. Svenska kraftnät har mottagit över 70 ansökningar som rör havsbaserade vindkrafts ­ parker, motsvarande flera gånger Sveriges elbehov. Även solenergin har en stor potential i Sverige. Genom solceller på villatak och lägenhetshus kan hushållen spara in pengar på sina elräkningar; för att underlätta bör skatten för andelsägande av solenergi för boende i flerbostadshus sänkas och skatten på all egenproducerad el slopas (även över gränsen på 500 kW). Med större solparker kan man producera stora volymer el som kommer alla till nytta; för att snabba på utveck ­ lingen behöver länsstyrelsernas roll i tillståndsprocessen förtydligas. Det offentliga bör gå före genom att installera solenergi på alla offentliga byggnader. Med storskalig solvärme kan vi ersätta bioenergi och avfallsförbränning för att producera värme till fjärrvärmenätet. För att främja utveckling behövs initialt ett investeringsstöd. Det möjliggör användning av biobränslen där de behövs allra mest, för att ersätta fossila bränslen. Solvärme bör även införlivas i det gröna teknikavdraget. För att den positiva utvecklingen vad gäller utvecklingen av förnybar energi ska hålla i sig behövs politik. Det handlar dels om att sätta upp mål för de olika kraftslagen. Vi vill därför att Sverige sätter upp mål om att bygga ut den havsbaserade vindkraften med 150 TWh till senast 2040. Och 30 TWh solel till senast 2030. För att det ska bli möjligt behöver det kommunala vetot reformeras så att fattade beslut gäller och tillstånds ­ processerna effektiviseras genom att alla prövningar samlas hos en och samma myndig ­ het. Men framförallt behöver den lokala nyttan öka genom att en lokal elbonus införs som ger kommunerna betalt för den förnybara el som de producerar och närboende till vindkraft ges rätt till delägande och ersättning från vindkraftsbolagen. Försvarsmakten stoppar i dag en alltför stor mängd förnybar energi. Försvaret bör i stället verka för att möjliggöra att mer förnybar elproduktion kommer till stånd som en del i det civila försvarsarbetet och arbeta mer konstruktivt för ökad samexistens genom exempelvis villkorade tillstånd. Men det handlar också om att stötta aktörer som i dag är intresserade av att på olika sätt bidra till utvecklingen av Sveriges energiproduktion – med alltifrån kunskap och vägledning till ekonomiska premier och skattelättnader. Den förnybara energirevolutionen bär också på löftet om att göra Sverige till världens första energidemokrati. Vi vill att Sverige ska bli ett land där alla som vill får delta i bygget av vår framtida kraftproduktion – och därigenom dela på frukterna av produktionen. Kraftiga satsningar på energieffektiviseringar Energieffektiviseringar är det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sättet att minska kostnaderna för och miljöpåverkan av energi. På kort sikt är energieffektivi ­ seringar det effektivaste som vi kan göra för att minska hushållens och företagens energikostnader. Det finns en mängd åtgärder man kan göra för att minska energiförbrukningen, både i sin villa, i flerbostadshus och i företag. För en familj eller fastighetsägare kan det handla om investeringar i ny teknik som värmer ett hus eller lokaler. Men det kan också handla om att optimera de olika system som redan existerar i en villa eller ett fler ­ bostads ­ hus, exempelvis genom att säkerställa att ventilation och värmesystem fungerar på bästa möjliga sätt tillsammans. För företag kan det handla om att investera i mer effektiv teknik. För att trygga en långsiktig styrning bör ett system för omfattande energieffek ­ tiviseringar införas, det kan vara en kvotplikt, auktionssystem eller liknande. Energisteget bör snarast återinföras för att stötta näringslivets arbete med effektivisering. Skatterabatten på el för serverhallar är inte längre motiverad och bör avskaffas. Här behövs dock också ökad tillgång till information. Pressen på kommunala energirådgivare ökar till följd av de ökade energipriserna. Vi vill att alla som vill ska kunna få rådgivning, och för att säkerställa det vill vi fördubbla antalet kommunala energirådgivare. Bygg framtidens smarta elnät och ett flexibelt energisystem Sveriges elnät är i stort behov av utbyggnad och utveckling. Miljöpartiet vill uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar mer förnybar el. För att EU ska kunna göra sig oberoende av skurkstater och klara klimatomställningen behöver vi samarbeta. Det kommer att underlätta för alla att bygga ut den billiga och miljövänliga förnybara energin och vi kan överföra stora mängder el mellan EU:s länder, på så sätt kan vi hjälpa varandra att balansera energisystemen. Med bättre samordning och utan onödiga hinder skulle hela processen för att bygga elnät kunna gå snabbare. Genom att effektivisera och modernisera tillståndsprocessen kommer ledtiderna för stamnätet kunna kortas med ca två år och halveras för de regionala och lokala näten. Vi behöver också utveckla energisystemens och energimark ­ nadens funktionalitet. Det behöver finnas bättre incitament än i dag för energilagring och flexibilitet. Framtidens elsystem kommer att ha en högre andel elproduktion som varierar utifrån väderlek, vilket är naturligt när elen i stor utsträckning kommer från vindkraft och solenergi. Därför behöver systemet balanseras på ett sätt som gör att vi kan både utnyttja de tillfällen då det produceras stora mängder billig förnybar el, samt balansera när det inte blåser. Systemet måste helt enkelt bli smartare, mer flexibelt och inkludera mer energilagring. För att stimulera utvecklingen av olika sorters lagring av energi behövs ett stöd samt en nationell strategi. Med redan existerande teknik kan exempelvis laddning av elfordon och uppvärm ­ ning av hus med värmepumpar förläggas till den tid då priset på el är lågt och tillgäng ­ ligheten i nätet god. Potentialen för efterfrågeflexibilitet kommer att öka när fler sektorer i samhället elektrifieras. För att underlätta för aktörer att vara flexibla ska kostnaden för effekt tydligt framgå för kunden. Elbehoven till industrins utfasning av fossilt kol kommer i stor utsträckning gå till vätgas. Därför behövs även ett proaktivt arbete för den nya vätgasinfrastruktur som byggs upp. I takt med att industrin elektrifieras kan t.ex. vätgaslager och smart styrning av industriprocesser bidra till ytterligare flexibilitet och energilagring. Elnätet behöver också balanseras lokalt. Därför behöver elmarknaden utvecklas och kompletteras med lokala och regionala marknader som möjliggör bl.a. att du som elkund enklare kan sälja ditt överskott genom att mata tillbaka el från ett batteri hemma, exempelvis i din bil, när elpriset är högt eller det är brist på kapacitet i elnätet. För att möjliggöra detta tekniskt bör laddboxar som installeras genom det gröna teknikavdraget och uppfyller standarden ISO 15118 få ett högre avdrag, 75 procent. Vidare bör hinder undanröjas för att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter. Dagens utformning av elskatten är hämmande för kundernas flexibilitet då pris ­ skillnaden mellan olika timmar jämnas ut eller att kostnaden för el utgörs av nästan enbart skatt och nätavgift de billigaste timmarna. En dynamisk elskatt, där skatten sänks när elen är billig, skulle öka incitamenten att vara flexibel och skynda på investeringar i smart styrutrustning. Även nättarifferna behöver bli mer dynamiska och ge incitament att styra elanvändning till timmar då kapaciteten i elnäten är god. Kostnaderna för att stimulera efterfrågeflexibilitet är relativt små. Ofta krävs endast en enkel styrutrustning, vars kostnad är liten i förhållande till att investera i exempelvis en ny värmepump eller utbyggnad av elnätet. För att utveckla den reglering som är mest effektiv kan ”testbäddar”, där undantag från dagens elmarknadsregleringar införs frigöra potentialen för alla dessa flexibilitetsresurser bör Sverige sätta ett mål. I några av Sveriges större städer och tillväxtregioner är kapacitetsbristen allvarlig. Lösningen är tredelad: mer kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet, mer lokal kraft ­ produktion och en mer flexibel produktion och konsumtion. I regioner med kapacitets ­ brist är lokal elproduktion som t.ex. kraftvärme extra viktigt för effektbalansen. Detta bör återspeglas ekonomiskt. Här behövs en nationell strategi för värme- och kraftvärme ­ sektorns roll i elsystemet. 6.1.6 EU och internationellt Vår bedömning Klimatkrisen är global och det internationella samarbetet är därför centralt för att nå Parisavtalets mål och undvika de allvarligaste riskerna av klimatkrisen såväl globalt som för Sveriges befolkning och verksamheter. Sverige ska verka aktivt internationellt i multilaterala och bilaterala sammanhang i syfte att stärka klimatarbetet i linje med Parisavtalet inom såväl utrikespolitiken som handelspolitiken och biståndspolitiken. EU har en avgörande roll för att möta klimatkrisen, dels utifrån att dess regelverk är styrande för samtliga medlemsstater, dels utifrån att EU:s regelverk fungerar styrande eller inspirerande även för länder och verksamheter utanför EU. Sverige ska som medlemsstat med högt förtroende på klimatområdet agera pådrivande för att stärka och utveckla EU:s klimatpolitik. Åtgärder Prioritera klimatdiplomati i svensk utrikespolitik. Öka klimatstöd till fattigare länder och hitta nya sätt att finansiera internationella klimatinsatser, t.ex. genom en internationell skatt på finansiella transaktioner. Prioritera skyddet av Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och gas i utrikespolitiken. Verka internationellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila bränslen. Verka för ett internationellt förbud mot subventioner av fossila bränslen. Alla handelsrelationer som Sverige medverkar i ska ta hänsyn till miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Låt handelspolitiken vara drivande för klimatomställning. Ställ skarpare krav och villkor genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet. Fortsätt att inom EU driva på integrering av hållbarhetsaspekter inom kapital ­ marknadsunionen. Verka för att EU lagstiftar om att företag ska respektera mänskliga rättigheter samt miljö och Parisavtalet genom hela leverantörskedjan. Skälen för vår bedömning Sverige har ett mycket stort inflytande i EU och internationellt vad gäller klimatpolitik, relativt vår storlek som land. Det är ett inflytande vi ska ta till vara för att driva på inom EU och internationellt så att andra länder också minskar sina utsläpp, vilket är avgör ­ ande för att nå Parisavtalet och undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimat ­ förändringarna. Global klimaträttvisa Klimatförändringarna kommer inte att stoppas genom löften utan genom konkret handling. I Sverige har vi konkret visat att omställningen inte endast är möjlig, den kan också stärka samhället och välfärden. Klimatkrisen är en global kris och den ska mötas med gemensam handling. Enade har vi en chans att klara detta, men ensamma faller vi. Klimatkrisens konsekvenser har varit tydliga i form av utdragen torka, våldsamma bränder och förödande översvämningar. Världens fattigaste bär minst skuld för klimat ­ förändringarna, men är också de som drabbas allra hårdast av konsekvenserna. De utvecklade länderna har därför ett särskilt ansvar att bidra till klimatomställning i låg- och medelinkomstländer. Klimatdiplomati är en prioriterad fråga och Sverige ska ta en ledarroll i lösningen på den globala klimatkrisen. Vi behöver vara drivande i alla forum där dessa frågor behandlas på internationell nivå. Det gör vi bäst genom att leva upp till de åtaganden vi gjort i Parisavtalet: att minska våra egna utsläpp till en hållbar nivå och att finansiera klimatarbete i fattiga länder. Förändringar i temperatur och nederbörd påverkar markens förmåga att försörja oss människor med livsmedel och andra råvaror och ökar risken att den i praktiken blir helt obrukbar. Det behövs en tydlig plan för klimatfinansieringens framtid. De som drabbas värst av klimatförändringarna är världens fattiga, i synnerhet kvinnor. För att förebygga konflikter om resurser som energi, vatten och mat måste vi hejda klimatförändringarna och ge stöd till klimatanpassning i mindre utvecklade länder. Sverige och EU ska vara ett föredöme i klimatomställningen och det internationella klimatarbetet. Bland annat ska skarpare krav och villkor ställas genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet och skydda Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och fossilgas. För var dag som går blir det mer akut att stoppa utvinningen av fossila bränslen, interna ­ tionellt och i EU. Detta är en fråga som bör prioriteras i utrikespolitiken. För att under ­ stödja detta arbete ska Sverige verka för ett internationellt förbud mot subventioner av fossila bränslen. Handelspolitik för klimatomställning Alla handelsrelationer ska ta hänsyn till miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Detta ska prioriteras i utrikespolitiken. Sverige ska vara ett föregångsland för fri, rättvis och hållbar handel. Internationella handelsavtal ska främja hållbar ekonomisk utveckling mellan parterna och ska inte försvåra för länder att stifta nya lagar till skydd för miljö, människor och djur. Vi vill verka för att EU:s handelspolitik ska vara ett verktyg för fattigdomsbekämpning, främjande av mänskliga rättigheter, demokratisering och global klimatpolitik. Handelsavtal som EU skriver under måste innehålla krav på social, ekonomisk, miljömässig och klimatrelaterad hållbarhet som är bindande och där det finns effektiva sanktionsmöjligheter kopplade till överträdelser. EU ska verka för ett internationellt bindande regelverk för företags ansvar vad gäller miljö samt mänskliga och fackliga rättigheter. Företag ska kunna ställas till svars för brott mot detta regelverk. Då EU-regelverk påverkar förutsättningar för klimatomställning i hela värdekedjor ska Sverige, inom EU, fortsatt driva på integrering av hållbarhetsaspekter inom kapital ­ marknadsunionen. Ett starkt arbete för social och ekologisk hållbarhet stärker företagens konkurrens ­ kraft och varumärket Sverige, vilket i sin tur gynnar svensk export. Riktlinjer, råd och stöd som underlättar företagens hållbarhetsarbete är därför en viktig del av det närings ­ livsfrämjande arbetet. Därför bör både EU och Sverige lagstifta om att företag ska respektera mänskliga rättigheter, miljö och Parisavtalet genom hela leverantörs ­ kedjan, så att t.ex. barnarbete och förstörelse av ekosystem stoppas. 6.2 Territoriella utsläpp 6.2.1 Industri, avfall samt produktanvändning (inkl. lösningsmedel) Vår bedömning Industrins klimatomställning i Sverige är till nytta för såväl klimatet som för svensk konkurrenskraft och Sveriges ekonomi, och bidrar till samhällsutveckling i hela landet. Industrins klimatomställning innebär samtidigt utveckling av tekniker och produkter som bidrar till den globala klimatomställningen. Genom en snabb omställning av svensk industri bidrar vi starkt till världens förutsättningar att nå Parisavtalet. Industrin står för en stor del av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp och behöver ställa om till fossilfrihet. Industrins omställning sker huvudsakligen i större etapper genom att verksamheter gör teknikskiften. Staten ska inta en aktiv roll och skapa de samhällsförutsättningar som möjliggör dessa teknikskiften. Åtgärder Tillståndsprocesser Genomför förslagen från Miljöprövningsutredningen (SOU 2022:33) om att effektivisera tillämpningen av regelverk för tillstånd och omprövning. Skapa förutsättningar för samplanering för den snabba samhällsbyggnad som den gröna industriomställningen innebär. Upprätta och genomföra en nationell plan för utfasning av fossil energi. Genomför Klimaträttsutredningens förslag (SOU 2021:21 och 2022:21) om ändringar i miljöbalken för att genomdriva det klimatpolitiska ramverket. El i närtid Ta vidare arbetet med elektrifieringsstrategi som initierats i Regeringskansliet med en handlingsplan för att säkerställa el i närtid till industrins klimatomställning. Förbättra tilldelningen av effekt för att skynda på industrins klimatomställning. Kompetensförsörjning Satsa på fler utbildningar som säkrar kompetensbehoven för klimatomställningen. Stärk förutsättningarna att rekrytera rätt kompetens till rätt plats genom att bl.a. främjad arbetskraftsinvandring, utbildningssatsningar och omställningsstudiestöd. Inrätta ett investeringsstöd för grönt samhällsbygge för byggande av bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader och infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större gröna industrisatsningar. Främjande och stöd Stärk och utveckla Industriklivet, Klimatklivet och Gröna kreditgarantier. Förläng och fördjupa den nationella samordnaren Fossilfritt Sveriges uppdrag. Förbättra tillgången på riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning. Stöd små- och medelstora företag rörande hållbarhetsredovisning och liknande redovisning och uppföljning. Fortsätt att satsa på och utveckla statliga satsningar som Almis stöd till de mindre företagens omställning, i syfte att hjälpa industrier och företag att minska sin klimatpåverkan. CCS, CCU och bio-CCS Ge Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att analysera hur ett nationellt pilotprogram för klimatkontrakt (Carbon Contracts for Difference) skulle kunna utformas för teknik för koldioxidavskiljning och lagring, CCS-teknik. Resurseffektivitet och cirkulär ekonomi Öka tillsynen inom avfallsområdet, ta fram nationella kriterier för när avfall upphör att vara avfall (end-of-waste) och lagstifta om en skyldighet för företag att förebygga avfall. Inför gränsvärden för klimatutsläpp under byggnaders hela livstid. Inför krav för att minimera avfallsmängderna vid nybyggnation och stimulera återbruk och återvinning inom byggsektorn. Skälen för vår bedömning Tydliga och långsiktiga förutsättningar för näringslivets omställning Näringslivet spelar en avgörande roll i klimatomställningen och för möjligheterna att bygga ett samhälle inom planetens gränser. Ett tydligt politiskt ledarskap är avgörande för att potentialen i industrin och näringslivets omställning till hållbarhet ska kunna tas till vara. Politiken måste garantera tydliga och långsiktiga spelregler – det är en förut ­ sättning för att näringslivet ska kunna planera sina verksamheter och bidra till omställ ­ ningen på ett effektivt sätt. Den ryckighet och otydliga politiska styrning som präglar dagens miljö- och klimatpolitik ökar den ekonomiska risken vid investeringar och riskerar leda till s.k. stranded assets. Ett långsiktigt tydligt politiskt ledarskap i linje med Parisavtalet, fastställda klimatmål och Agenda 2030 minskar risken vid investeringar och säkerställer att Sverige omhändertar de mervärden som följer av klimatomställningen i form av arbetstillfällen, ekonomisk utveckling och hållbar samhällsutveckling i hela landet. Men för att tillvarata denna potential måste politiken skapa de samhälls ­ förutsättningar som näringslivet behöver för att ställa om. Det handlar om att lösa ett antal praktiska problem eller hinder som i dagsläget förhalar och försvårar industrins klimatomställning. Miljöpartiet vill därför att staten ska peka ut riktningen: Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimat ­ omställningen. Staten behöver ta en aktiv roll för industrins klimatomställning. Tre områden är centrala för industrins klimatomställning och därmed förutsättningarna att nå våra klimatmål och undvika de allvarligaste klimatrelaterade riskerna: Snabba och samplanerade tillståndsprocesser med bibehållen miljöprestanda. Energieffektiviseringar, förbättrad effekttilldelning och utbyggnad av förnybar elproduktion för att tillgängliggöra el i närtid till industrins omställning. Bostadsbyggande, utbildningsinsatser och förbättrade förutsättningar för arbets ­ kraftsinvandring för att trygga kompetensförsörjningen. Tillståndsprocesser Tillståndsprocesser behöver bli snabbare med bibehållen miljöprestanda, och då samhället ska ställa om och byggas snabbt behöver också förutsättningarna för samplanering och parallella processer möjliggöras, för att möjliggöra en effektiv samhällsbyggnad. Den gröna industriomställningen behöver ske snabbt och på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt, i syfte att begränsa de summerade växthusgasutsläppen så mycket som möjligt. För att möjliggöra detta behöver tillståndsprocesserna genomföras snabbare med bibehållen miljöprestanda. För att snabba upp tillståndsprocesser för modern teknik bör Miljöprövningsutredningens (SOU 2022:33) förslag genomföras. Ändringstillstånd bör göras till regel och det ska bli enklare att ändra villkor i stället för tillstånd, använda obligatorisk omprövning av miljöfarlig verksamhet vars tillstånd är mer än 40 år, kompletterat med fler generella föreskrifter samt öka klimathandledningen från centrala myndigheter i prövningsprocessen. Förslagen från Miljöprövnings ­ utredningen är viktiga för att snabba upp och modernisera tillståndsprocessen så den fungerar för ökad omställning. Klimaträttsutredningen har lagt fram väl utredda förslag för hur det klimatpolitiska ramverket, med klimatmålen, ska få verkan i det befintliga regelverket för industrins miljötillstånd. Dagens domstolspraxis som säger att koldioxidutsläpp inte bör regleras i enskilda tillstånd behöver ändras och det ska tydliggöras att verksamheters klimat ­ påverkan, både positiv och negativ, måste beaktas vid tillståndsprocessen. Villkor kring teknik som bygger på användning av förnybara material och bränslen, om energi ­ effektiva system och om god hushållning av resurser i övrigt inte innebär en försämrad funktion för EU ETS och därför bör miljöbalkens regler om villkorens utformning moderniseras och så att de är i linje med EU:s uppdaterade krav. För att säkerställa regeringens möjlighet att styra mot klimatmålen behöver en regel inrättas om att det krävs särskilda skäl och regeringens godkännande för en verksamhet eller en åtgärd som kan befaras föranleda utsläpp som äventyrar klimatmålen. Genomförande av klimat ­ rättsutredningens förslag om ändringar i miljöbalken, bl.a. förslaget om ändring av MB 2:9 att regeringen kan tidsbegränsa eller stoppa fossilutsläpp om det bryter mot klimat ­ målen, bidrar till att säkerställa detta. Lagstiftningen måste bli hårdare mot höga växthusgasutsläpp i tillståndsprövningar. Genom att utveckla lagstiftningen kan det fossila stoppas i ett tidigt skede och invester ­ ingarna i stället styras mot det förnybara, resurseffektiva och cirkulära. Miljöpartiet vill även gå över till tidsbegränsade tillstånd för verksamheter med stor klimatpåverkan. Pågående verksamheter med icke tidsbegränsade tillstånd som har stor påverkan på klimatet ska kunna omprövas. En nationell plan bör upprättas med hjälp av myndigheter för att arbetet ska ske tillsammans med alla berörda aktörer. Det möjliggör att utfasningen av kol, olja och fossilgas kan ske på ett planerat och rättvist sätt. El i närtid Energieffektiviseringar och förbättrad effekttilldelning samt utbyggnad av förnybar el i närtid krävs för att möta industrins behov. Vår bedömning är att ett flertal åtgärder skyndsamt bör genomföras för att säkerställa detta, se kapitel Tillgängliggörande av el till klimatomställning. Enligt Energimyndigheten kan svensk industri effektiviseras så att energiförbruk ­ ningen minskar med 23 TWh till 2050. Minskad energianvändning innebär också minskade energikostnader – vilket ökar industrins lönsamhet. Styrmedel behöver utformas och skärpas för att främja energieffektivisering, som exempelvis en kvotplikt för den elintensiva svenska industrin. Miljöpartiet vill även se ökade incitament att tillvarata spillvärme från industrin. Kompetensförsörjning För att säkra kompetensförsörjningen behövs satsningar på bostadsbyggande och samhällsinfrastruktur, och utbildning samt att underlätta processerna för arbetstillstånd. En viktig pusselbit är satsningar på fler utbildningar som säkrar kompetensbehoven för klimatomställningen. Finns rätt utbildad arbetskraft lokalt och regionalt så blir de nya gröna industrierna arbetstillfällen på plats. Därför är det viktigt att utöka utbildningar på gymnasier, högskolor och yrkeshögskolan för framtidens gröna jobb och säkerställa att det finns attraktiva utbildningsplatser i relevanta utbildningar i närheten av de orter där nya jobb skapas. Genom en nationell satsning på både nya bostäder och samhällsnyttig infrastruktur (skolor, vårdinrättningar, sporthallar osv) riktad till orter med stora utbyggnadsbehov stärks förutsättningarna för kompetensförsörjning och en hållbar samhällsutveckling inom de kommuner som växer explosionsartat i spåren av den gröna industriomställ ­ ningen. Tvärniten i bostadsbyggandet som följt regeringens avskaffande av investerings ­ stödet och det högre ränteläget hotar nu att dra ned på tempot i den gröna industri ­ omställningen. Hela Sverige har ett intresse av dessa industrisatsningar och att den strukturomvandling de medför blir en framgång. Vi anser att staten ska ta ett större ansvar och stötta de kommuner som står inför stora investeringskostnader. Därför bör ett investeringsstöd inrättas för grönt samhällsbygge för byggande av bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader och infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större gröna industrisatsningar. Främjande och stöd Industrin står för en tredjedel av Sveriges inhemska växthusgasutsläpp. Sedan 1990 har utsläppen varierat mycket från år till år kopplat till produktionsvolymer och konjunktur. Totalt har utsläppen från industrin minskat med 22 procent under de senaste 20 åren. Kommande 15 år måste en minskning som motsvarar kvarvarande 78 procent åstad ­ kommas. Tack vare Miljöpartiets arbete i regering satsade staten då flera miljarder på att stödja svensk industri i sitt arbete med att nå fossilfrihet genom det s.k. Industriklivet. Stöd ges till företag hela vägen från forsknings- och innovationsprojekt till demonstra ­ tions ­ anläggningar och fullskaliga anläggningar. Vi vill se att även andra typer av industriprojekt omfattas av stödet, som exempelvis produktion av biodrivmedel, vätgas och batterier liksom plastreturraffinaderier och återvinningsanläggningar. Regeringen bör fortsätta att satsa på och bredda det statliga stödet Industriklivet. Klimatklivet är ett stöd som bidrar till minskad klimatpåverkan genom bl.a. invester ­ ingar för byte från fossila till förnybara energibärare, i energieffektivisering och utbygg ­ nad av laddinfrastruktur. Klimatklivet stödjer åtgärder som leder till minskade utsläpp av växthusgaser och kan sökas av alla utom privatpersoner. Detta gör att klimatklivet kan bidra till minskade utsläpp av växthusgasutsläpp från avfall, från produktanvändning, till lustgasdestruktionsanläggningar vid sjukhus såväl som till byte från en fossil energi ­ bärare till en förnybar inom en industri och till utbyggnad av laddinfrastruktur. Små företag har ibland otillräckliga resurser för att klara omställningen till fossilfritt och cirkulärt på egen hand. Regeringen bör därför utveckla Almis uppdrag att ge stöd till de mindre företagens omställning. Med Miljöpartiet i regering inleddes år 2015 initiativet Fossilfritt Sverige, med målet att bygga en stark industri och skapa fler jobb och exportmöjligheter genom att bli fossilfria. Totalt 22 olika branscher har tagit fram färdplaner för att visa hur de kan stärka sin konkurrenskraft genom att bli fossilfria eller klimatneutrala. Denna satsning ska fortsätta. Det är absolut avgörande för klimatomställningen att regeringen har bra kanaler för att samverka med näringslivet kring deras omställning. CCS, CCU och bio-CCS Fossila verksamheter behöver fasas ut, såsom oljeraffinaderier och fossil kolanvändning inom stålindustrin. Carbon Capture and Storage (CCS) ska inte användas för att förlänga livslängden på fossila verksamheter. Verksamheter såsom elektronik ­ skrotsåtervinning, kraftvärmeverk som eldar sopor och cementproduktion kommer dock rendera fossila koldioxidutsläpp på grund av att de hanterar petroleumbaserade produkter som redan är i omlopp i samhället som inte kan cirkuleras, samt i cementindustrins fall frigör kol som varit bunden i kalkstenen under processen (även om bränslet till verksamheten blir fossilfritt). I dessa fall bör CCS teknik användas för att minska de fossila utsläppen. För att underlätta detta vill vi ge Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att analysera hur ett nationellt pilotprogram för Klimatkontrakt (Carbon Contracts for Difference) skulle kunna utformas för teknik för koldioxidavskiljning och lagring, CCS- teknik. Permanenta negativa utsläpp genom bio-CCS (infångning av koldioxid från biogena källor för slutförvaring i berggrunden) kräver investeringar och utveckling av hela värdekedjor i närtid för att bygga upp ett system för negativa utsläpp. Vidare kan infångning av koldioxid för användning till något annat (CCU) utgöra en del i utvecklingen av produktion av elektrobränslen. Såväl CCS, CCU som bio-CCS ska kunna få stöd genom Industriklivet och Gröna kreditgarantier och myndigheternas samordnande arbete ska stödja samverkan och utvecklingen av värdekedjor i landet. Resurseffektivitet och cirkulär ekonomi För att stimulera en resurseffektiv och cirkulär ekonomi bör tillsynen inom avfalls ­ området öka, nationella kriterier för när avfall upphör att vara avfall (end-of-waste) tas fram och lagstiftning utvecklas om skyldighet för företag att minimera avfall. Rätt behandlat blir avfallet en resurs som kan användas på en mängd områden och därigenom bidra till att nya affärsområden och marknader skapas. Bostadsbyggandet står för en betydande andel av Sveriges territoriella växthus ­ gasutsläpp. En stor del av dessa utsläpp kommer av materialanvändningen inom bygg ­ industrin och utsläppen från produktion av dessa material redovisas under Industri i den territoriella utsläppsstatistiken. Det behövs lagstiftning som styr mot ett mer hållbart, resurseffektivt och cirkulärt byggande. Det bör bli enklare att bygga med återbrukat material och en större andel av det som byggs bör byggas i trä. För att kraftigt minska klimatpåverkan och användningen av nya naturresurser inom byggsektorn vill vi sätta bindande krav på minskade utsläpp från byggnadens hela livstid, dvs. under byggtiden, användning och rivning. Klimatdeklarationer är bra men gränsvärden måste införas omgående och utökas. Rivningar av hela fastigheter behöver minimeras men när det sker bör materialet tas till vara. Klimatdeklarationer för fastigheter bör utvecklas för att även omfatta rivning och ombyggnation och bidra till att material som går att åter ­ använda inte ska få slängas. Såväl småskaligt som storskaligt återbruk i byggsektorn bör stimuleras och därmed också minska resursslöseriet. Ombyggnation eller upprustning av befintliga byggnader och bostadshus ska prioriteras framför att bygga nytt. All omställning ska vara rättvis och solidarisk och ge förutsättningar för alla att vara en del av lösningen. Samarbete och samverkan är centralt för att hejda klimat ­ föränd ­ ringen. Det är därför viktigt att bygga vidare på samarbeten med och inom näringslivet för att hantera klimatkrisen. Klimatomställning, automatisering, den fortsatta digitaliser ­ ingen och utvecklingen av artificiell intelligens (AI) är utmaningar som staten måste hjälpa såväl företag som arbetstagare genom. Goda förutsättningar för innovation och affärsutveckling och att gå från idé till etablerad företagsverksamhet är viktigt för att främja en grön omställning av industrier och hela branscher. Lokal ekonomisk utveckling bör främjas och bättre villkor för små och medelstora företag skapas. Det kan bl.a. handla om bättre tillgång på riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning. Sverige bör också delta aktivt inom EU i arbetet för att främja näringslivets omställning och utveckla det nationella arbetet så att stöd från EU tillvaratas i hela landet och hos både små och stora företag. 6.2.2 Inrikes transporter, arbetsmaskiner samt utrikestransporter Vår bedömning Inom transportsektorn finns den största potentialen för stora utsläppsminskningar i närtid. För att tillvarata denna potential behövs insatser för ett mer transporteffektivt samhälle utbyte av fordonsflottan till eldrivna och förnybart drivna fordon utbyte av drivmedel i den befintliga fordonsflottan från fossilt till förnybart Samtidigt kan utsläppsminskningar ske redan i dag genom beteendeförändringar. Förutsättningarna för omställning inom transportsektorn ser väldigt olika ut mellan olika delar av landet, mellan hushåll och mellan verksamheter. Teknikutvecklingen har också kommit olika långt mellan olika transportslag/farkoster. Omställningen av transportsektorn behöver därför göras genom att föra fram rätt lösning på rätt plats. Åtgärder Transporteffektivt samhälle Uppdra åt Trafikverket att arbeta målstyrt i stället för prognosbaserat. Slopa förmånsbeskattningen på kollektivtrafikkort. Revidera regelverk och ta fram en strategi för kombinerad mobilitet (MAAS) samt genomföra en offentlig satsning på bilpooler. Öka statliga investeringar samt förbättra förutsättningarna för att fler ska kunna använda cykel som transportmedel. Ge Sveriges kommuner bättre förutsättningar för minskad vägtrafik genom större rådighet över trängselskatten. Genomför förslag från utredningen om stärkt planering för en hållbar utveckling (SOU 2021:23) om att ersätta parkeringsnormen i plan- och bygglagen med en mobilitetsnorm som stärker kommunernas förutsättningar att effektivisera transport ­ arbetet och öka tillgängligheten. Stöd inrättandet av regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion som arbetar med åtgärder som minskar bilberoendet. Tillsätt en utredning om framtida finansiering och ökad tillgänglighet till kollektiv ­ trafiken i hela Sverige. Inför ett Sverigekort för kollektivtrafik och regional trafik i hela landet. Möjliggör för kommunal kontroll av efterlevnad av dubbdäcksförbud och miljö ­ zoner. Höj och utveckla trängselskatterna i samverkan mellan stat och kommun för att stärka kollektivtrafiken. Återinför Stadsmiljöavtalen och stärk den statliga medfinansieringen av s.k. steg 1- och steg 2-åtgärder. Inför ett nationellt mål och minskad bilism i större städer. Utred om statligt stöd får och bör kunna ges till drift av lokal och regional kollektiv ­ trafik i bostadsområden under uppbyggnad. Genomför en regelöversyn för att eliminera hinder och underlätta för distansarbete. Genomför riksdagens beslut om nytt reseavdrag (bet. 2021/22:SkU29). Genomför en analys för hur en mer samordnad bebyggelse-, trafik- och transport ­ infrastrukturplanering kan bidra till en minskad klimatpåverkan. Kommunen ska kunna kontrollera efterlevnaden av dubbdäcksförbud och miljö ­ zoner, vilket ökar genomslaget för reglerna och avlastar polisen. Övergång till förnybart drivna fordon Fasa ut nybilsförsäljning av fossilbilar till 2025. Återinför en kraftigt skärpt och mer rättvis bonus malus. Inför en högre elbilsbonus i glesbygd. Införa ett konverteringsstöd för fossilbilar. Genomför Energimyndighetens och Trafikverkets åtgärdslista (ER 2023:23) för utbyggnaden av laddinfrastruktur i hela landet och ett ökat statligt ansvar för ”vita fläckar” på kartan över laddstolpar. Verka i EU för att det nyligen framlagda förslaget till skärpning av kraven på tunga fordon i förordningen (2019/1242) om nya tunga fordons koldioxidutsläpp genomförs med hög ambition, med 100 procents utsläppsreduktion i nya tunga fordon snarast. Ta fram en nationell plan för tankställen för biogas. Behåll och utveckla klimatpremien för tunga lastbilar. Behåll och utvärdera effekterna av klimatpremien för arbetsmaskiner samt om stödet behöver höjas för vissa typer av arbetsmaskiner. Underlätta för långsamladdning: Utred hur en lagstiftning som ger ”tillträde till laddning” kan utformas. Utveckla riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur, byte av batterier och transport av batterier till arbetsmaskiner. Övergång till förnybara drivmedel Inför ett mål om att Sverige ska vara självförsörjande på hållbart producerade biobränslen senast 2030. Inför ETS2 så tidigt som möjligt, under förutsättning att nationella åtgärder (som CO 2 -skatt) finns kvar som komplement. Öka tillgången till hållbara biodrivmedel så att försäljning av fossila drivmedel kan upphöra senast 2030. Återinför reduktionsplikten på en nivå som säkrar både minskade klimatutsläpp och investeringar i hållbara biodrivmedel. Tillsätt en utredning om reduktionspliktens fortsatta utveckling med avseende på nivå, breddning, samspel med eller eventuell omvandling till ett nationellt handels ­ system, i samband med att reduktionsplikten återinförs. Inför riktade stöd för produktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen. Ge en myndighet ett särskilt samordningsansvar för de stöd som ges till ladd- och tankinfrastruktur för el och vätgas till personbilar, lätta lastbilar och tunga fordon, fartyg och flyg. Inför ett introduktionsstöd för elektrobränslen samt att snabbt möjliggöra för elektrobränslen att delta i reduktionsplikten. Inför ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030. Långväga och utrikes transporter Rusta upp och bygg ut järnvägen i hela landet samt återuppta arbetet med nya stambanor för höghastighetståg. Öka statliga investeringar för överflyttning av långväga godstransporter från väg till järnväg och sjöfart. Inför avståndsbaserad beskattning av tung lastbilstrafik. Inför en kraftfull klimatdifferentiering av farledsavgifterna. Ställ utsläppskrav i upphandlingen av Gotlandstrafiken för avtalsperioden efter 2026 som är i linje med transportsektorns klimatmål. Verka i Sverige och inom EU för att det kommersiella flyget ska sluta subventioneras och betala för sin egen kostnad och klimatpåverkan. Ge SJ ett samhällsuppdrag om att verka för ökat tågresande. Skälen för vår bedömning God mobilitet och effektiva godstransporter i hela landet Sverige ska ha ett transportsystem som tillgodoser behovet av transporter för personer och näringsliv, och samtidigt klarar klimatmålet och övriga miljömål, trafiksäkerhet och hälsa. Målbilden är ett utsläppsfritt och transporteffektivt samhälle. Många grund ­ lägg ­ ande aspekter av vårt transportsystem bestäms när vi bygger transportinfra ­ strukturen, men också planerar för våra bostäder och samhällsservice. Klimatförändringen innebär att befintlig infrastruktur måste klimatanpassas för att vi ska säkerställa ett robust transportsystem i hela landet. Hela landet-perspektiv och jämställdhetsperspektiv måste finnas med i transportplaneringen och då nybyggnation också har miljö- och klimatpåverkan bör s.k. steg 1- och steg 2-åtgärder premieras och upprustning av befintlig väginfrastruktur prioriteras framför nybyggnation av vägar. Transportsektorn står för omkring en tredjedel av Sveriges växthusgasutsläpp (40 procent om man räknar med internationell sjöfart och flygtrafik). Tack vare mer energieffektiva fordon och en ökad andel biodrivmedel i bensin och diesel samt en övergång till allt fler elbilar har utsläppen från inrikes transporter minskat de senaste decennierna. Samtidigt har dock den totala mängden person- och lastbilstrafik ökat – något som har motverkat större utsläppsminskningar inom transportsektorn. Sveriges nuvarande regering har dessutom genomfört en rad åtgärder som kraftigt ökar utsläppen inom transportsektorn. Bland annat har regeringen sänkt reduktionsplikten, tagit bort stödet till elfordon, sänkt skatten på fossila drivmedel och avvisat riksdagens beslut om ett reseavdrag som skulle bidragit till ett mer klimatsmart resande (se bl.a. prop. 2022/23:18). Detta ökar väsentligt behovet av kraftiga åtgärder för att snabbt minska utsläppen av växthusgaser inom transportsektorn. Sveriges riksdag behöver stå upp för de redan beslutade klimatmålen till 2030 som dessutom har starkt stöd av näringslivet. Lägre utsläpp av koldioxid i närtid skapar även bättre förutsättningar att nå det långsiktiga klimatmålet. För att klara av Sveriges klimatmål för transportsektorn (minst 70 procent minskning till år 2030 jämfört med 2010 års nivåer) krävs därför en radikal omställning av vårt transportsystem. Kollektivtrafiken och tågresor ska bli billigare, pålitligare och bättre. Cyklande och gång ska bli säkrare. Våra samhällen ska planeras för att minska behovet av bilar och sätta människan i centrum. Det ska införas ett vägtrafikminskningsmål som utgår från klimatmålen och där storstäder och större städer med sina bättre förutsättningar till alternativa färdslag tar en större del av vägtrafikminskningen. Sveriges kommuner behöver få bättre förutsättningar för denna omställning genom att ge kommuner större rådighet kring åtgärder som leder till ett transportsnålt samhälle och att fler väljer gång, cykel och kollektivtrafik samt delad mobilitet. Vi behöver rusta upp befintlig järnväg och bygga ut järnvägen i hela landet. En översyn av tågens prissättning jämfört med flyg kommer att behövas, reglerna för cykelplanering ändras och laddinfrastrukturen kraftigt byggas ut och bli standard vid byggande av parkeringsplatser. Under 2000-talet har biljettpriserna i lokaltrafiken stigit nästan dubbelt så mycket som priset på bensin. Vi behöver införa ett gemensamt Sverigekort för all kollektivtrafik, lokal som regional, med ett enhetligt pris om 499 kronor oavsett var och hur långt man åker i landet. En utredning om ett nytt finansierings ­ system för kollektivtrafik behöver tillsättas. Utöver minskad klimatpåverkan genom att utsläppen av växthusgaser minskar leder en grön omställning av transportsektorn till en mängd andra fördelar, bl.a. mindre buller och renare luft, vilket minskar antalet som blir sjuka eller t.o.m. dör i förtid av luft ­ föroreningar. Färre bilar i städer lämnar plats till människan och möjligheten att skapa trevligare stadsmiljöer. Transporteffektivt samhälle Efter industrin är transportsektorn den del av vårt samhälle som gör av med mest fossil energi. För att ställa om transportsektorn räcker det inte med enbart elektrifiering eller en övergång till hållbara biodrivmedel – det är fullständigt nödvändigt att effektivisera transporterna. Det är därför avgörande att vi också arbetar för ett transporteffektivt samhälle. Med ett transporteffektivt samhälle avses ett samhälle där trafikarbetet med energiintensiva trafikslag som personbil, lastbil och flyg minskar. Detta kan ske både genom överflyttning till mer energieffektiva färdmedel/trafikslag och genom att transporter effektiviseras, kortas eller ersätts helt. Miljöpartiet vill därför se en rad åtgärder som leder till en minskad total mängd trafik på de platser där alternativ till bilen redan finns. I dagsläget handlar det framförallt om våra större städer. Det måste bli enkelt och billigare att resa med låg klimatpåverkan. Detta kräver allt från stora investeringar i kollektivtrafikens och cykelns infrastruktur till ökad turtäthet, bättre punktlighet och informationsinsatser. Utbudet av nationell och regional kollektivtrafik ska öka i hela landet. Miljöpartiet har i regering drivit igenom slopandet av förmånsbeskattningen på företagscyklar och kämpar vidare för att den även ska slopas för kollektivtrafikkort. Regeringen bör ta fram en nationell cykelplan, inklusive förslag på ett nationellt cykelvägsnät, och följa upp den nationella cykelstrategin med konkreta åtgärder för att fler ska kunna cykla. Det behöver byggas fler och bättre cykelvägar i städer såväl som i gles- och landsbygder. Trafikverket ska kunna bygga cykelvägar i högre utsträckning än i dag. Övergripande planering och styrning Transportpolitiken ska säkerställa god mobilitet i hela landet och välfungerande gods ­ transportinfrastruktur på ett sätt som säkerställer att klimatmålet till 2030 nås. I dag utgår planeringen från prognoser som bygger på historiska data och antaganden om ständig tillväxt för vägtrafiken. Detta behöver ändras. Den nationella transportpolitiken behöver göra tydligt att frågor som rör klimat och miljö ska få företräde framför insatser som gynnar ökad vägtrafik. För att klara en hållbar omställning av transporterna krävs en styrning mot ett mer transportsnålt samhälle. Mobilitet som tjänst I dag står en svensk bil parkerad och outnyttjad 97 procent av tiden. Av de fem säten som finns i en vanlig bil används i snitt ett och ett halvt. Det innebär att en vanlig bil utnyttjas till mellan 1,5 och 2 procent av sin kapacitet. På många platser och för många människor finns en enorm outnyttjad potential att öka effektiviteten i hur vi använder bilar. En övergång till en modell som baseras på nyttjande i stället för ägande kan göra att bilarna används mer effektivt. Vi vill gynna olika delningslösningar för bilar, exempelvis bilpooler och transporter som tjänst, s.k. Mobility as a Service (MAAS). Nya och vässade verktyg för att bryta storstadsbilismen Enligt Trafikverket är hälften av alla bilresor i tätort kortare än fem kilometer. Att få ned utsläppen från dessa resor till nära noll är inte bara en lågt hängande frukt i klimat ­ arbetet, utan ger även positiva sidoeffekter som minskade luftföroreningar i städer, förbättrad folkhälsa och mer attraktiva stadsmiljöer. Bilåkandet i våra städer måste minska. Parkeringsnormen i plan- och bygglagen bör ersättas med en mobilitetsnorm i enlighet med SOU 2021:23. Vi vill höja och utveckla trängselskatterna och införa systemet i fler städer för att minska trängsel. Trängselskatter ska kunna differentieras så att fordon med högre utsläpp av exempelvis hälsovådliga ämnen beskattas hårdare. Kommunen ska kunna kontrollera efterlevnaden av dubbdäcksförbud och miljözoner, vilket ökar genomslaget för reglerna och avlastar polisen. Trängselskatt ska användas för att delfinansiera kollektivtrafik. Miljöpartiet vill utse en statlig förhandlare som erbjuder fler kommuner att i samverkan med staten införa trängselskatter och/eller miljözoner. Statliga stöd till kommunala åtgärder för klimatsmart stads- och trafik ­ planering genom stadsmiljöavtalen och Klimatklivet bör utvecklas och stärkas. Fler åtgärder för ett transporteffektivt samhälle Klimaträttsutredningens förslag för ett transporteffektivt samhälle bör genomföras. Det innebär att fyrstegsprincipen utvecklas så att steg 1- och 2-åtgärder ingår i det som kan finansieras genom transportanslagen och används i bedömning av transportintensiva planer; ett förtydligande i miljöbalken görs kring transportvillkor vid tillståndsprövning; samt att länsstyrelsernas granskning av översiktsplaner stärks. För att stärka kollektivtrafiken och säkerställa såväl god mobilitet i hela landet som ökad tillgång till hållbara färdsätt, bör det utredas om statligt stöd får och bör ges till drift av lokal och regional kollektivtrafik i bostadsområden under uppbyggnad. Vidare bör en regelöversyn genomföras för att eliminera hinder och underlätta för distansarbete. Övergång till förnybart drivna fordon Elbilen ska bli tillgänglig för fler och det behövs en förbättrad tillgång till laddinfra ­ struktur längs med de större vägarna samt för boende att kunna ladda hemma. Fossildrivna och särskilt energislukande fordon ska fasas ut. Fordonen måste bli mer effektiva och drivas med förnybara drivmedel inklusive el. För att hela transportsektorn ska bli 100 procent fossilfri krävs flera olika typer av förnybara drivmedel. El, biogas, flytande biodrivmedel, vätgas och elektrobränslen är alla viktiga pusselbitar. Miljöpartiet vill fasa ut nybilsförsäljning av fossilbilar till 2025 och införa ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030. Bonus malus-systemet bör återinföras och skärpas kraftigt för att skynda på utfasningen av fossilbilar och för att göra reformen mer rättvis. Bilar med nollutsläpp samt biogasbilar bör få klimatbonus, medan skatten på de smutsigaste nya bilarna (malus) bör höjas, vid sidan av att skärpa gränserna för när malus tas ut, för att gå i linje med ambitionen att fasa ut fossildrivna bilar så snabbt som möjligt. De dyraste bilarna bör undantas från bonus, de som har råd att köpa de allra dyraste nya bilarna behöver inte en skattesubvention. För personer i glesbygd med dålig tillgång till kollektivtrafik bör en höjd bonus införas i bonus malus. Vi vill också införa stöd till leasing av elbil för hushåll med lägre inkomster. Leasing av elbil blir då den billigaste lösningen för personer med begränsade resurser som faktiskt behöver en bil. För att ytterligare främja en ökad utbytestakt av den fossila fordonsflottan bör laddinfrastrukturen och infrastrukturen för andra förnybara drivmedel byggas ut. En nationell plan bör tas fram för utbyggnaden av laddinfrastrukturen i hela landet och ett ökat statligt ansvar tas för att bygga ut laddinfrastruktur på platser som i dag är ”vita fläckar” på kartan över laddstolpar. En nationell plan för tankställen för biogas bör även utvecklas. Vi vill även underlätta för långsamladdning och utreda hur en lagstiftning som ger ”Tillträde till laddning” kan utformas. För effektivare genomförande bör en myndighet få ett särskilt samordningsansvar för de stöd som ges till ladd- och tankinfrastruktur för el och vätgas till personbilar, lätta lastbilar och tunga fordon, fartyg och flyg. Det behövs även en utveckling av riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur, byte av batterier och transport av batterier till arbetsmaskiner. En viktig åtgärd för att minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan är att konvertera bilar från fossildrift till exempelvis biogasdrift eller el. Frankrike ligger långt fram i att på olika sätt främja konvertering av fossilbilar genom stöd till bilägare såväl som verkstäder. Sverige bör införa ett konverteringsstöd för fossilbilar. Fordonssegmentet tunga lastbilar behöver tydliga styrmedel som leder till att flottan byts ut till fossilfria fordon. Sverige bör verka för att det nyligen framlagda förslaget till skärpning av kraven på tunga fordon i förordningen (2019/1242) om nya tunga fordons koldioxidutsläpp genomförs med hög ambition, med 100 procents utsläppsreduktion i nya tunga fordon snarast. Definitionen av nollutsläpp bör vara strikt för att kraftfullt styra mot elmotordrift. Försäljningen av nya fossildrivna lastbilar i Sverige bör fasas ut till senast 2035. Svenska företag står redo att leverera dessa fordon och ett tydligt regel ­ verk bidrar därmed även till svensk konkurrenskraft. För att underlätta omställningen av tunga fordon vill vi behålla och utveckla klimat ­ premien för tunga lastbilar samt behålla och utvärdera effekterna av klimatpremien för arbetsmaskiner samt om stödet behöver höjas för vissa typer av arbetsmaskiner. Övergång till förnybara drivmedel i den befintliga fordonsflottan Alternativa och förnybara drivmedel kommer behöva stödjas på olika sätt för att fasa ut fossila drivmedel ur den befintliga fordonsflottan. Vi vill införa riktade stöd för produk ­ tion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen. Sverige har goda förutsättningar för att producera elektrobränslen och för att snabba på utvecklingen bör ett introduk ­ tionsstöd införas samt möjliggöra för elektrobränslen att delta i reduktionsplikten som en övergångslösning i väntan på full elektrifiering av fordonsparken. Ett mål bör antas om att Sverige ska vara självförsörjande på hållbart producerade biobränslen senast år 2030. Användningen av biomassa från jordbruket bör utvecklas för bioenergiproduktion, t.ex. genom att odla mer hållbara energigrödor, använda skörderester eller gödsel för biogasproduktion. Reduktionsplikten har varit central för att minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan. Med regeringens beslut om att sänka nivåerna i reduktionsplikten bedöms Sverige inte längre nå varken de nationella klimatmålen för 2030 eller Sveriges klimatåtaganden inom ramen för EU:s klimatlag. EU:s nya utsläppshandelssystem för utsläpp från bl.a. transporter (ETS2) och bostäder kan införas från 2027 i Sverige, men att införa ETS2 kommer inte räcka för att Sverige ska nå klimatmålen för 2030. Sverige bör införa ETS2 så tidigt som möjligt, i kombination av skärpningar av nationella åtgärder, som koldioxidskatt, reduktionsplikt och/eller avståndsbaserade skatter. Svenska företag har i dag egna klimatmål och arbetar på olika sätt med hållbarhets ­ målen i Agenda 2030 och Parisavtalet. Förutsättningarna att klara sina egna mål ser olika ut och påverkas av policyutvecklingen i EU och Sverige. Detta blir särskilt tydligt för företag med maskinparker eller fordon där teknikutvecklingen inte kommit lika långt som i personbilssegmentet. Reduktionsplikten har för dessa branscher en mycket stor påverkan på företagens möjligheter att nå sina egna klimatmål och på så sätt bidra till Sveriges och EU:s klimatmål och därmed Parisavtalet. Att stödja tillgången till hållbart producerade rena biodrivmedel såsom HVO 100 och förnybara drop-in-bränslen bidrar dels till företagens hållbarhetsarbete och konkurrenskraft, dels till utvecklingen av inhemska produktionskedjor som skapar jobb och företag samtidigt som det stärker Sveriges krisberedskap. Långväga och utrikes transporter Överflyttning av gods från lastbil till järnväg och sjöfart måste intensifieras och möjlig ­ heten till smidig omlastning och intermodalitet, behöver utvecklas. Nya stambanor, effektiva lösningar för godstrafikens plats i tågsystemet och insjöfartens förutsättningar behöver utvecklas. De statliga investeringarna för överflyttning av långväga gods ­ transporter från väg till järnväg och sjöfart bör öka och en avståndsbaserad beskattning av tunga godsfordon införas. För att minska flygets klimatpåverkan krävs en kombination av minskat resande och omställning till förnybara bränslen, elektrobränslen och elhybridflyg för de flygresor som inte kan ersättas på annat sätt. Utbudet på förnyelsebara bränslen kommer sannolikt vara begränsad och tekniker kommer ta lång tid att utveckla och introducera brett på marknaden. Vi behöver därför även minska flygresorna, samt avveckla flyget på de sträckor där det finns bra järnväg. Sveriges järnväg behöver rustas upp och byggas ut i hela landet. Nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas. SJ bör få ett samhällsuppdrag att verka för ökat tåg ­ resande. Godstrafiken behöver flyttas från vägtransporter med hög klimatpåverkan till järnväg och sjöfart med betydligt lägre klimatpåverkan. En sådan överflyttning kräver stora satsningar och investeringar i järnvägssystemet, och järnvägens och sjöfartens konkurrensvillkor måste ändras. Sveriges järnvägsinfrastruktur bör anpassas för längre godståg som ska kunna köra i minst 100 km/h i enlighet med EU-regelverket. Vidare bör en kraftfull klimatdifferentiering av farledsavgifterna införas för att stimulera klimatomställning inom sjöfarten. Gotlandstrafiken Sjöfarten kräver stora insatser för omställning till fossilfrihet. Vid upphandlingar som görs framåt så ska tydliga krav ställas, exempelvis så vill vi ställa utsläppskrav i upphandlingen av Gotlandstrafiken för avtalsperioden efter 2026 som är i linje med transportsektorns klimatmål. Minskade utsläpp från flygresor Svenskarnas flygande släpper ut omkring 10 miljoner koldioxidekvivalenter per år. Det är lika mycket som bilresandet och betydligt mer än stålindustrin eller cementindustrin i Sverige. En procent av jordens befolkning står för hälften av alla utsläpp från flyg. Det kommer att ta tid och stora satsningar för att göra de mellankontinentala flyg ­ resorna fossilfria, tills vidare bör dessa därför begränsas genom att flyget börjar betala för dess klimatpåverkan, för att inte överskrida det begränsade utsläppsutrymme som finns kvar för att klara Parisavtalet. Flygresor inom Europa bör i största möjliga mål ersättas med tåg. Sverige bör verka aktivt inom EU för att harmonisera järnvägs ­ infrastruktur, biljettsystem m.m. i syfte att underlätta inomeuropeiskt tågresande och godstransporter med järnväg. Den svenska flygskatten bör höjas och energiskatt och koldioxidskatt införas på flygbränsle i EU, för alla flygresor inom Europa. I dag är flyget i EU undantaget sådan skatt. Flyget bör även beläggas med full moms. Sverige ska även verka för att alla flygbolag ska betala fullt pris inom EU:s utsläppshandel. Gratis tilldelning av utsläppsrätter bör inte förekomma för flyget. 6.2.3 Jordbruk Vår bedömning Livsmedelsproduktionen i Sverige måste öka för att möta klimatförändringen som kommer drabba livsmedelsproduktionen i länder som Sverige i dag importerar ifrån. Ökningen ska gå hand i hand med ökad miljönytta och ske i balans med det ekologiska systemet. En ökad och mer diversifierad inhemsk livsmedelsproduktion med en ökad andel små och medelstora jordbruk stärker Sveriges krisberedskap. Samtidigt kommer även svenskt jordbruk allt mer drabbas av nya förutsättningar som kraftigare skyfall och torka. Jordbruket står för en stor andel av de territoriella utsläppen av växthusgaser, men dessa kan inte minska till noll, utan arbetet behöver vara inriktat mot att begränsa utsläppen av växthusgaser samtidigt som vi klimatanpassar, ökar och diversifierar livsmedelsproduktionen. För att nå målet om nettonoll kommer jordbrukets utsläpp av växthusgaser att behöva täckas av kompletterande åtgärder. Åtgärder Inrikta Sveriges och EU:s jordbrukspolitik på att öka miljö- och klimatnyttan samt säkra livsmedelsproduktionen i ett förändrat klimat. Styr om medel från de arealbaserade direktstöden till höjda miljöersättningar, minska de arealbaserade stöden och främja odlingsmetoder som ökar jordens bördighet och kolinlagring och som bidrar till biologisk mångfald och andra miljöinsatser. Ersätt jordbrukets fossila subventioner med ett grönt avdrag som sänker skatten på jobb och företagande för jordbruket. Inför ett stöd till innovationsjordbruk, som ekologiska och kretsloppsbaserade metoder, för att ge pionjärer förutsättningar att utveckla nya brukningsmetoder med ökad klimatanpassning och minskad klimatpåverkan i synergi med stärkt biologisk mångfald. Ge i uppdrag till Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Vinnova och andra lämpliga myndigheter att främja ny teknik och innovation för att minska utsläppen ytterligare från hantering av stallgödsel och användning av växtnäring. Ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag för att öka integrer ­ ingen av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket, i likhet med ekologiska och kretsloppsanpassade brukningsmetoder, för att minska behovet av konstgödsel och avgången av växthusgaser. Öka anslaget för minskat matsvinn inom de pågående uppdrag som Livsmedels ­ verket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har inom ramen för livsmedels ­ strategin, samt att arbetet förlängs till 2030. Verka för att främja investeringar, produktion och nedmyllning av biokol genom exempelvis EU:s landsbygdsprogram, jordbruks- och regionalstöd och Klimatklivet. Öka kolinlagringen i jordbruksmarker och stoppa förlusten av åkermark. Stöd klimatanpassning av svenskt jordbruk så att vi kan producera mer mat i ett förändrat klimat. Utveckla användningen av biomassa från jordbruket för bioenergiproduktion. Skälen för vår bedömning Jordbrukspolitiken tillsammans med den gröna omställningen ska bidra till ett levande lantbruk i hela Sverige, som säkrar en högre självförsörjningsförmåga av livsmedel, foder, energi och råvaror. Ett lantbruk där råvaror, energi och tjänster produceras nära konsumenten, och där förädlingen i ökad utsträckning sker lokalt. Vi vill att såväl stora som små företag inom de gröna näringarna stimuleras att använda hållbara metoder som stärker biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster. Jordbrukspolitiken har under lång tid varit inriktad på storleksrationalisering. För att kunna ha ett levande lantbruk i hela landet som bidrar till landsbygdsutveckling ur ett bredare perspektiv, samt ett mer regenerativt jordbruk, ökad självförsörjningsgrad och mindre sårbarhet måste jordbrukspolitiken också främja små och mellanstora jordbruk. Ett levande lantbruk i hela landet är avgörande också för stärkt motståndskraft i klimat ­ krisens spår. Sveriges och EU:s jordbrukspolitik ska därför inriktas på att öka miljö- och klimatnyttan samt säkra livsmedelsproduktionen i ett förändrat klimat. Miljöersättning ­ arna bör höjas och odlingsmetoder som ökar jordens bördighet och kolinlagring och som bidrar till biologisk mångfald och andra miljöinsatser måste främjas. Jordbruket i Sverige har ofta små ekonomiska marginaler och dess ekonomiska förutsättningar behöver förbättras, men det behöver ske på ett sätt som samtidigt bidrar till klimatanpassning och minskad klimatpåverkan från svenskt lantbruk. Vi vill därför ersätta jordbrukets fossila subventioner med ett avdrag som sänker skatten på jobb och företagande för jordbruket. Ett jordbruk i synergi med stärkta ekosystemtjänster förbättrar de långsiktiga förutsättningarna för livsmedelsproduktion och lönsamhet. Jordbruket står inför nya utmaningar men också nya möjligheter, i syfte att skapa bättre förutsättningar för innovation och spridning av nya metoder vill vi införa stöd till innovationsjordbruk, så att pionjärer ges förutsättningar att utveckla nya bruknings ­ metoder med ökad klimatanpassning och minskad klimatpåverkan i synergi med stärkt biologisk mångfald. Vi ser behov av att direkt ge i uppdrag till Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Vinnova och andra lämpliga myndigheter att främja ny teknik och innovation för att minska utsläppen av växthusgaser från hantering av stallgödsel och användning av växtnäring. Produktion av konstgödsel genererar stora klimatutsläpp och fram tills nyligen kom två femtedelar av det konstgödsel som används i Sverige från Ryssland och Belarus som är stora producenter. Att minska lantbrukets beroende av konstgödsel är både en klimat-fråga och en beredskapsfråga. Relevanta myndigheter bör ges i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag för att öka integreringen av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket, i likhet med ekologiska och kretsloppsanpassade brukningsmetoder, för att minska behovet av konstgödsel och avgången av växthusgaser. Det är viktigt att hålla i och ge långsiktiga förutsättningar för pågående verksamhet t.ex. genom att öka anslaget för minskat matsvinn inom de pågående uppdrag som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har inom ramen för livsmedels ­ strategin och förlänga arbetet till 2030. Det finns en potential inom jordbruket till att bidra med minskat markläckage av växthusgaser och ökad kolinlagring. Relevanta myndigheter ska få i uppdrag att titta på den samlade tekniska och hållbara potentialen att öka kolinlagringen i landskapet. Miljöpartiet vill satsa på lösningar som kan generera nettoupptag av växthusgaser i närtid och ge synergier med miljömålen. Miljöpartiet vill öka tillgången till rådgivning och ekonomiska stöd som gynnar ökad kolinlagring i jordbruksmark och stoppa bortbyggandet av åkermark genom att klassa åkermark som ett riksintresse. Sverige bör verka för att investeringar, produktion och nedmyllning av biokol ska främjas genom exempelvis EU:s landsbygdsprogram, jordbruks- och regionstöd och Klimatklivet. Användningen av biomassa från jordbruket bör utvecklas för bioenergiproduktion, t.ex. genom att odla mer hållbara energigrödor, använda skörderester eller gödsel för biogasproduktion. 6.2.4 El och fjärrvärme samt egen uppvärmning av bostäder och lokaler Vår bedömning El och uppvärmning är en sektor som kan komma ned till nollutsläpp genom energi ­ effektiviseringar, utsortering av plast för ökad återvinning, utfasning av den sista fossila energianvändningen samt genom en kombination av bio-CCS och CCS som fångar upp koldioxid från biobränsle för permanenta negativa utsläpp och fossilt koldioxid från de plastfraktioner som inte kan återvinnas. Sektorn bör också optimeras på olika sätt för att frigöra biomassa för användning inom andra sektorer där alternativ saknas och för att bidra till ett robust och flexibelt energisystem. Åtgärder Förbjud förbränning av vissa plastsorter och skapa incitament för cirkulering och raffinering av returplast för att få igång bättre återanvändning av plast. Klassa torv som ett fossilt bränsle och avveckla brytning och användning av torv för energiproduktion Inför ett långsiktigt statligt stöd för energieffektivisering med 60 procent av kostnad ­ erna för åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hushåll och fastighets ­ ägare Anta ett skarpt mål för energieffektivisering av bostadshus och lokaler och en nationell handlingsplan för genomförande. Stärk efterlevnaden av energireglerna i Boverkets byggregler för byggnader genom att kontrollera uppmätta värden i stället för att förlita sig på beräknade värden. Utnyttja spillvärme mer effektivt. Inför ett investeringsstöd för storskalig solvärme. Införliva småskalig solvärme i det gröna avdraget. Skälen för vår bedömning För att nå miljömålet om begränsad klimatpåverkan behöver uppvärmningssektorn bli helt fossilfri och att då även torv fasas ut helt. Olika typer av plast står för huvuddelen av de fossila utsläppen från svensk kraftvärme. Förbränning av vissa återvinningsbara material, t.ex. vissa plastsorter, ska förbjudas. Regeringen bör även skapa incitament för raffinering av returplast för att få igång bättre återanvändning av plast. Torv tar extremt lång tid att återskapa i naturen och är därmed inte förnybart. Torv bör genomgående klassas som ett fossilt bränsle och brytning och användning av torv för energiproduktion avvecklas helt. För att möjliggöra en snabb och hållbar omställning bör staten ta en mer aktiv roll i att stötta hushållen och företagen i denna utveckling. Vi föreslår ett stöd där staten under en period tar 60 procent av kostnaden för alla åtgärder som effektiviserar energi ­ användningen för hushåll och fastighetsägare. Med detta stöd kommer alla energieffektiviserande åtgärder att bli lönsamma snabbt. Vi vill också införa skarpa mål för energieffektivisering av befintliga byggnader (bostäder och lokaler) och en nationell handlingsplan för genomförandet. Efterlevnaden av energireglerna i Boverkets byggregler för byggnader behöver stärkas genom att kontrollera uppmätta värden i stället för att förlita sig på beräknade värden. Det finns även en betydande potential att utnyttja spillvärme mer effektivt, här behövs planering, samordning och incitament. Med storskalig solvärme kan vi ersätta bioenergi och avfallsförbränning för att producera värme till fjärrvärmenätet. För att främja utveckling behövs initialt ett investeringsstöd. Det möjliggör användning av biobränslen där de behövs allra mest, för att ersätta fossila bränslen. Solvärme bör även införlivas i det gröna teknikavdraget. 6.2.5 Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) Vår bedömning Sverige ska nå och överträffa vårt EU-åtagande om ökad kolinbindning i skog och mark samtidigt som den biologiska mångfalden stärks och klimatanpassningsåtgärder genom ­ förs för att säkra en hållbar och långsiktig tillgång till skogsråvara till samhället. Åtgärder inom skydd av natur, restaurering av natur och ett mer hållbart brukande har ofta synergieffekter kopplat till ökad kolinbindning, minskade växthusgasutsläpp, stärkt biologisk mångfald och klimatanpassning. Dessa åtgärder ska premieras. Skogen är en begränsad resurs. Efterfrågan på skogsråvara och biomassa väntas öka då fossila råvaror ska fasas ut helt. Övergång till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi är helt avgörande för att säkerställa att samhällsmål om ökad kolinbindning i skog och mark, biologisk mångfald, klimatanpassning och långsiktigt hållbar resursförsörjning till samhället säkerställs samtidigt. Åtgärder Strategi, stöd och samhällsplanering Genomför åtgärder från Vägen till en klimatpositiv framtid (SOU 2020:4) för ökad kolinbindning i skog och mark, och utred vidare åtgärder i syfte att strategiskt arbeta med naturbaserade klimatlösningar för att nå Sveriges klimatmål inom LULUCF-förordningen. Synliggör effekterna på kolförråden och kolinlagringen vid exploatering av mark i de miljöbedömningar som tas fram i samband med planering och beslut under miljöbalken och plan- och bygglagen samt vid tillämpning av sektorslagstiftning för olika typer av infrastruktur. Anta ett nationellt mål om att fördubbla den naturliga kolsänkan. Inför krav om kompensation av ekosystemtjänster såsom kolinlagring vid nyexploatering. Inför en obligatorisk grönytefaktor i bebyggd miljö. Hållbart brukande av skog och mark Utred vilken mark som är lämplig att återbeskoga och hur, utan att det konkurrerar med livsmedelsproduktionen eller blir svårare att nå andra miljömål. Ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag om ekonomiska incitament för markägare att på olika sätt bistå med samhällsnytta i form av ökad kolinlagring. Förläng omloppstider genom att den lägsta åldern för föryngringsavverkning höjs med 30 procent. Inför ett omställningsstöd till skogsägare som vill ställa om till hyggesfria metoder. Utveckla stöd och rådgivning avseende klimatanpassningsåtgärder till skogsägare. Ge Skogsstyrelsen i samverkan med Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla en stödjande digital infrastruktur för skogsägare för att främja såväl offentlig som privat finansiering av åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser. Verka för att storleken på kalhyggen, och den sammanlagda storleken på tidsmässigt och rumsligt närliggande hyggen, begränsas och sätt stopp för kalhyggen i särskilt klimatkänsliga områden. Inför ett etappmål inom miljömålssystemet om att hyggesfria metoder ska tillämpas på minst 30 procent av den yta som utgörs av produktionsskog till 2030. Restaurering av natur Återställ våtmarker i högre utsträckning och takt, både i jordbrukslandskapet och i skogsmark, och analysera den tekniska och hållbara potentialen för ökad kolinlagring vid återvätning av dikade torvmarker och andra naturbaserade klimatlösningar. Öka den lokala kapaciteten att implementera åtgärder för ökad kolinbindning genom återvätning av mark. Stärk havsmiljöarbetet och genomför miljömålsberedningens förslag Havet och människan, inklusive att införa en havsmiljölag. Gör en omfattande satsning på att återskapa kusternas och utsjöns skadade eko ­ system för ekologisk funktionalitet och ökad kolinlagring. Skydd av natur Öka kolinbindningen genom att anta ett nationellt riksdagsbundet mål om att skydda 30 procent av våra landområden, hav och sötvatten med utgångspunkt i ett represen ­ tativt urval av naturtyper och ekologisk funktion. Skydda kolförråd genom att avsätta tillräckliga budgetmedel, i enlighet med Miljö ­ partiets budgetmotion för 2024, för att omgående skydda de sista resterna naturskog i hela landet, däribland de sammanhängande fjällskogarna. Öka och utveckla ersättningarna till naturvårdande insatser. Skälen för vår bedömning Inom ramen för LULUCF-förordningen har Sverige ett bindande mål om att öka kolinbindningen i skog och mark med ca 4 miljoner ton CO 2 ekv till 2030. Vidare framhåller IPCC behovet av att minska utsläppen av växthusgaser, öka kolinbindningen i skog och mark samt stärka den biologiska mångfalden för att klara Parisavtalet. De senaste åren har utvecklingen gått åt fel håll i Sverige. Nettoinbindningen av växthus ­ gaser i skog och mark har minskat till följd av att skogen vuxit sämre och avverkning ­ arna ökat. Åtgärder behöver komma på plats i närtid för att nå målet Sveriges bindande åtagande. Ett strategiskt arbete behöver därför upprättas för s.k. naturbaserade lösningar, åtgärder som ökar nettoinbindningen av kol i skog och mark. Data från Riksskogstaxeringen indikerar att tillväxten minskat de senaste åren, sannolikt framför allt på grund av ökad torka sommartid. Om torka blir mer frekvent på grund av klimatförändringar finns det en risk att kolsänkan i svenska skogar kan avta snabbare över tid. Därför blir det ännu viktigare att identifiera åtgärder som kan bevara eller öka kolsänkan i skogen och träprodukter för att uppnå klimatmålen. Åtgärder som bidrar till att klimatanpassa skogen, såsom att göra den mer motståndskraftig mot torka, bör också främjas i syfte att skydda kolförråden och öka kolinbindningen. Strategi, stöd och samhällsplanering Utredningen Vägen till en klimatpositiv framtid (SOU 2020:4) analyserade bl.a. potentialen för ökad kolinbindning i skog och mark. Några av förslagen från utredningen har tagits vidare såsom insatser för återvätning av mark. Ytterligare åtgärder från utred ­ ningen bör genomföras för att snabbt genomföra insatser för ökad kolinbindning. Sam ­ tidigt bör en ny utredning tillsättas i syfte att mer strategiskt kunna arbeta med natur ­ baserade klimatlösningar för att nå Sveriges klimatmål inom LULUCF-förordningen. Nettoinbindningen i LULUCF-sektorn påverkas av hur mycket skogen växer, av hur mycket som avverkas, av åkermarker som kan bidra till läckage av växthusgaser, av långlivade träprodukter (som fungerar som kollager) och av bebyggd mark (exploatering som gör att mark inte längre fungerar som kolförråd/kolsänka). Den effekt som exploater ­ ing av mark har på kolförråden och kolinlagringen bör synliggöras i de miljöbedöm ­ ningar som tas fram i samband med planering och beslut under miljöbalken och plan ‑ och bygglagen samt vid tillämpning av sektorslagstiftning för olika typer av infrastruktur. Vid samhällsplanering bör man kunna uppmärksamma och ta ställning till exploateringens påverkan på kolinbindningen i skog och mark. Krav om kompensation av ekosystemtjänster såsom kolinlagring vid nyexploatering bör också införas för att säkerställa att exploatering av mark inte motverkar arbetet med att nå LULUCF-målet. Vidare bör en obligatorisk grönytefaktor i bebyggd miljö införas, dels för att bidra till kolinbindning, dels som klimatanpassningsåtgärd i stadsmiljöer. Natur, gröna ytor och genomsläpplig mark dämpar effekterna av klimatförändringar som översvämningar och höga temperaturer. Hållbart brukande av skog och mark Skogsbruket ska samtidigt som det levererar skogsprodukter till samhället bidra till att Sverige når våra internationella åtaganden om biologisk mångfald, det bindande målet om ökad kolinbindning i LULUCF-förordningen och de svenska miljömålen. Allt detta behöver hanteras som en helhet, eftersom miljö- och klimatarbetet i skogen är avgörande för att trygga försörjningen av skogsråvara långsiktigt. För att nå Sveriges bindande åtagande i LULUCF-förordningen och bidra till Paris ­ avtalet krävs lösningar som kan generera nettoupptag av växthusgaser i närtid och bidrar till synergier med miljömålen. Det bör utredas vilken mark som är lämplig att åter ­ beskoga och hur, utan att det konkurrerar med livsmedelsproduktionen eller blir svårare att nå andra miljömål. De senaste åren har ett omfattande arbete bedrivits av en rad myndigheter kring olika styrmedel för ökad kolinlagring. Detta arbete bör snarast utvecklas och tas vidare i form av ett förslag till ett styrmedelspaket, för att åstadkomma ekonomiska incitament för markägare att på olika sätt bistå med samhällsnytta i form av ökad kolinlagring. Skog som står och växer ytterligare några år bidrar till ökad kolinbindning i produktionsskogar till följd av förlängda omloppstider, denna potential bör tas till vara genom att den lägsta åldern för föryngringsavverkning höjs med 30 procent. Mot bak ­ grund av att tillväxten i skogen minskat de senaste åren till följd av torka är det viktigt att utveckla stöd och rådgivning avseende klimatanpassningsåtgärder till skogsägare, så att skogarna kan brukas på ett sätt som gör dem mer motståndskraftiga mot klimat ­ förändringarna och tillväxten kan bibehållas. Exempelvis kan utveckling av bruknings ­ metoder som skapar skogar med olikåldriga träd, lövinslag och kvarlämnad död ved bidra till stärkt biologisk mångfald och en mer varierad skog som kan vara mer motståndskraftig mot torka och därmed skydda kolförråden mot framtida extremväder. Det krävs förbättrad miljöhänsyn inom hela skogsbruket för att öka motståndskraften mot klimatförändringar. Sverige ska vara ett grönt föregångsland inom hållbart och naturnära skogsbruk. Hyggesfria och naturnära brukningsmetoder har stora fördelar för den biologiska mångfalden både ovan och under markytan, den skogliga kontinuiteten och kolinlagringen i skogen, ett etappmål inom miljömålssystemet bör därför antas om att hyggesfria metoder ska tillämpas på minst 30 procent av den yta som utgörs av produktionsskog till 2030. Ekonomiska incitament för skogsägare att genomföra åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser behöver stärkas. Därför bör Skogsstyrelsen i samverkan med Naturvårdsverket ges i uppdrag att utveckla en stödjande digital infrastruktur för skogsägare för att främja såväl offentlig som privat finansiering av åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser. Stora kalhyggen kan leda till ökade läckage av växthusgaser från mark samt försämra markens motståndskraft mot klimatförändringar. Insatser bör därför genom ­ föras för att begränsa storleken på kalhyggen, och den sammanlagda storleken på tids ­ mässigt och rumsligt närliggande hyggen. Inom särskilt klimatkänsliga områden bör inga kalhyggen tillåtas. Restaurering av natur Friska ekosystem har högre motståndskraft och dämpar effekterna av klimat ­ förändringarna medan skadade och stressade ekosystem kan läcka ut stora mängder växthusgaser och förvärra klimatkrisen. Restaurering av natur, såväl på land som i vatten, kan bidra till ökad kolinbindning och minskat läckage av växthusgaser. Det är positivt att regeringen fortsatt arbetet med återvätning av mark som Miljö ­ partiet initierade i regering, men arbetet bör växlas upp för att i högre utsträckning och takt återställa våtmarker, både i jordbrukslandskapet och i skogsmark. Vidare bör den tekniska och hållbara potentialen för ökad kolinlagring vid återvätning av dikade torvmarker och andra naturbaserade klimatlösningar analyseras. Olika marktyper är olika lämpade för återvätning som klimatåtgärd och kan påverka inbindning och läckage av växthusgaser på olika sätt över tid. Bättre underlag gör att insatser kan riktas dit där de gör störst klimatnytta. För att de resurser som avsätts till återvätning av mark effektivt ska bidra till klimatnytta bör även kapaciteten lokalt för att implementera dessa åtgärder stärkas. Klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden är nära sammankopplade och kräver samordnade lösningar. Detta perspektiv måste genomsyra all relevant politik för förvaltning och brukningsmetoder av både land- och vattenbaserade ekosystem. Särskilt stark är kopplingen mellan hav, klimatförändringar och havsförsurning. Havsmiljöarbetet behöver få en tydligare, mer framträdande roll, i klimatarbetet. Friska marina ekosystem har en avgörande roll för bibehållen kolinlagring, och potentialen att därutöver öka kolinlagringen är betydande. För att vända havsmiljökrisen, stärka havens motståndskraft mot klimatförändringen samt att öka kolinlagringen, krävs att Miljömåls ­ beredningens förslag Havet och människan genomförs, inklusive att en havsmiljölag införs. Vidare bör en omfattande satsning på att återskapa kusternas och utsjöns skadade ekosystem för ekologisk funktionalitet och ökad kolinlagring genomföras. Skydd av natur Skydd av natur innebär att kolförråd skyddas och en möjlighet till ökad kolinlagring. Vidare leder skydd av natur till att den biologiska mångfalden stärks och med den ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar. I dag är ca 14 procent av Sveriges natur lagstadgat skyddad (SCB 2022). Det är dock en mycket liten andel av naturen som är skyddad utanför det fjällnära området, vilket innebär att en låg andel av andra natur ­ typer är skyddade. Ett nationellt, riksdagsbundet mål bör antas om att formellt skydda 30 procent av våra landområden, hav och sötvatten, med utgångspunkt i ekologisk funktionalitet och ett representativt urval av Sveriges alla naturtyper och därmed bidra till att uppfylla Kunming-Montrealavtalet. Vad gäller skyddet av skogen är det särskilt viktigt att omgående skydda de kvar ­ varande resterna naturskog över hela landet, inklusive det sammanhängande bältet av fjällnära skog som pekades ut av skogsutredningen. Det måste finnas tillräckligt med medel avsatta i framtida budgetanslag för att säkra skyddet och för att nödvändiga ersättningar till markägare ska kunna betalas ut. Ersättningarna till naturvårdande insatser behöver öka och utvecklas. Den markägare som tar ansvar för naturvården ska kunna kombinera detta med god ekonomi för sin näringsverksamhet. Skogen är en begränsad resurs. Efterfrågan på skogsråvara och biomassa väntas öka då fossila råvaror ska fasas ut helt. Övergång till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi är helt avgörande för att säkerställa att samhällsmål om ökad kolinbindning i skog och mark, biologisk mångfald, klimatanpassning och långsiktigt hållbar resursförsörjning till samhället säkerställs samtidigt. Åtgärder i andra kapitel i denna handlingsplan rörande cirkulär ekonomi, resurseffektivitet och energieffektiviseringar är därmed stödjande till åtgärder i detta kapitel som syftar till att nå Sveriges mål rörande kolinbindning i skog och mark. 6.3 Konsumtionsbaserade utsläpp Vår bedömning Ansvaret att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser ska inte ensidigt läggas på den enskilda konsumenten. Politiska insatser krävs på global-, EU- och nationell nivå för att de globala värdekedjor som föregår vår konsumtion ställer om till fossilfrihet. Det ska samtidigt vara lätt att göra rätt genom att klimatsmarta konsum ­ tionsval underlättas. Med mål och styrmedel kan också rådgivningen för hållbar upp ­ handling och inköp till både offentlig och privat sektor utvecklas. Åtgärder Hållbara globala värdekedjor Verka för att EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhets ­ redovisning och klimatomställning omfattar hela värdekedjor, alla företag och sektorer inklusive finanssektorn. Verka för ett konstruktivt användande av CBAM och liknande verktyg på EU-nivå för att stimulera klimatomställning i globala värdekedjor. Offentlig konsumtion Verka för att offentlig sektor går före och antar mål om att de konsumtionsbaserade utsläppen från offentlig sektor ska nå nära noll 2030. Verka för att klimatsmart mat ska vara norm i offentlig sektor. Klimatsmart mat innebär framför allt ökad andel växtbaserad mat, men också mer säsongsanpassa mat, mat som transporteras kortare sträckor samt att animaliska livsmedel kommer från djur som betar gräs och inte föds upp på sådant som vi människor kan äta. Inför obligatoriska klimatkrav i all offentlig upphandling samt genomför åtgärder för att ytterligare minska klimatpåverkan från offentlig konsumtion. Stärk och utveckla upphandlingsmyndighetens arbete för klimatsmart upphandling. Privat konsumtion Utred förbud mot fossilintensiv reklam såsom flygresande. Inför ett bonus malus-system för produkter för att gynna de mest energisnåla. Främja delningsekonomi och konsumtion av klimatsmarta tjänster i stället för resursintensiva produkter. Verka för att produkter ska hålla längre och går att reparera genom krav på produktdesign och produkters livslängd. Skälen för vår bedömning Växthusgasutsläppen till följd av svensk konsumtion uppgår i dagsläget till ungefär 88 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, varav 64 procent uppstår i andra länder till följd av vår konsumtion. Konsumtion av inrikes transporter och uppvärmning av våra boenden leder till utsläpp inom landets gränser, varför dessa även redovisas under territoriella växthusgasutsläpp och åtgärder för att minska dessa utsläpp beskrivs i tidigare kapitel. Detta kapitel innehåller åtgärder som syftar till att påverka konsumtions ­ val, offentlig konsumtion och upphandling, samt utsläpp från importerade varor. Miljömålsberedningen presenterade våren 2022 förslag på mål för minskade konsumtionsbaserade utsläpp som samtliga åtta riksdagspartier ställde sig bakom (SOU 2022:15). Genom att ta vidare detta arbete och fastställa mål i riksdagen, kan arbetet med att minska dessa utsläpp också bli mer strategiskt och effektivt. Hållbara globala värdekedjor Utsläpp av växthusgaser från svensk konsumtion som uppstår i andra länder kan minskas genom minskad konsumtion av den typen av varor, konsumtion av motsvarande vara med lägre utsläpp eller genom att utsläppen från produktionen av dessa varar i andra länder minskar. Sverige har genom vårt medlemskap i EU ett stort inflytande över politik som kan stimulera klimatomställning i andra länder inom EU och utanför EU genom globala värdekedjor. Ansvaret att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser ska inte ensidigt läggas på den enskilda konsumenten. Därför är det helt centralt att Sverige använder vår röst i EU till att verka för att EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhetsredovisning och klimatomställning omfattar hela värdekedjor, alla företag och sektorer inklusive finanssektorn. EU har nyligen infört klimattullar (CBAM) som skyddar industrin inom EU från orättvis konkurrens under sin klimatomställning. Klimattullarna stimulerar samtidigt klimatomställning av fossil ­ intensiv industri i andra länder. Sverige bör verka för ett konstruktivt användande av CBAM och liknande verktyg på EU-nivå för att stimulera klimatomställning i globala värdekedjor. Dessa insatser kommer även att bidra till att minska utsläppen av växthus ­ gaser från svensk konsumtion. Offentlig konsumtion Offentlig sektor står med sin upphandling för en stor del av de konsumtionsbaserade utsläppen och bör ta ett särskilt ansvar för att snabbt minska dessa utsläpp. Mål om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå nära nollutsläpp till 2030 bör antas. Lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver uppdateras så att all offentlig upphand ­ ling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan, och så att låg klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer. Klimatkraven i offentlig upphandling bör öka och åtgärder genomföras för att minska klimatpåverkan från offentlig konsumtion. Upphandlingsmyndigheten har utvecklat stöd för en mer hållbar upphandling med minskad klimatpåverkan, detta arbete bör stärkas och utvecklas. För att nå målet om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå nära nollutsläpp till 2030 bör det bli obligatoriskt för upphandlande organisationer att beakta klimatpåverkan vid all offentlig upphandling. Nuvarande regeringen valde att stoppa den nya lag om klimatkrav i offentlig upphandling som skulle börjat gälla i juli 2023. Varje dag serveras ca 3 miljoner offentliga måltider inom skola, vård och omsorg. För att minska utsläppen bör klimatsmart mat vara norm i offentlig sektor. Klimatsmart mat innebär framför allt ökad andel växtbaserad mat, men också mer säsongsanpassad mat, mat som transporteras kortare sträckor samt att animaliska livsmedel kommer från djur som betar gräs och inte föds upp på sådant som vi människor kan äta. Privat konsumtion För hushåll och verksamheter ska det vara lätt att göra rätt. Policy bör därför under ­ stödja möjligheterna att jämföra olika produkters klimatpåverkan och välja produkter och tjänster med lägre klimatpåverkan. De konsumtionsbaserade utsläppen följer i stor utsträckning pengar, där befolkningen med högst inkomster också står för de högsta utsläppen, medan hushåll med lägre inkomster också har lägre konsumtionsbaserade utsläpp. Ett rättviseperspektiv behöver därför anläggas på arbetet med att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser. Trots att FN:s ramkonvention om klimatförändringarna funnits sedan 1990-talet och Parisavtalet antogs 2015 möts dagens konsumenter fortsatt av påverkanskampanjer som syftar till att öka konsumtionen av fossilintensiva varor och tjänster. Det ska vara ”lätt att göra rätt” har det hetat länge. Men för konsumenten är det i dag mycket svårt att genom konsumtionsval minska utsläppen av växthusgaser eftersom information om klimatpåverkan från olika konsumtionsval är svår att få tag på, samtidigt som vi möts av reklam för fossilintensiva varor och tjänster. Förbud mot fossilintensiv reklam såsom flygresande bör därför utredas. EU:s ekodesigndirektiv har varit framgångsrikt med att avlägsna de sämsta produk ­ terna från marknaden, den styrningen bör kompletteras med en styrning mot de energi ­ smartaste och miljövänligaste produkterna. Vi vill därför införa ett bonus malus-system för produkter, där de mest energi- och resurseffektiva produkterna blir billigare på bekostnad av de minst energi- och resurseffektiva produkterna. Politiken måste främja delningsekonomin så att det blir lätt att dela på saker och äga tillsammans. Regeringen bör stötta uppskalning av delningsekonomin genom att ge lämpliga myndigheter ett formellt uppdrag att analysera behoven hos användarna. Styrmedel måste främja konsumtion av klimatsmarta tjänster i stället för resursintensiva produkter. Fortfarande är många produkter medvetet designade för en kort livslängd i syfte att öka företagens försäljning. Det förekommer också att företag förstör och slänger helt fungerande produkter, t.ex. kläder eller möbler. Det är ett helt orimligt resursslöseri som i dag är fullt lagligt. Krav på produktdesign, produkters livslängd samt konsumenters och oberoende reparatörers rätt att reparera bör införas. Reklamationsrätten bör kopplas till angiven förväntad livslängd på produkten och göra det lättare för konsumenten att ställa krav när produkter går sönder för tidigt. 6.4 Kompletterande åtgärder och flexibiliteter Vår bedömning Permanenta negativa utsläpp krävs för att nå Parisavtalet och undvika allvarliga risker till följd av klimatförändringen. Kompletterande åtgärder inom ramen för våra nationella klimatmål för territoriella utsläpp till 2030, 2040 och 2045 ska vara permanenta, säkra att beräkna och inte utgöras av åtgärder som riskerar att bli dubbelräknade. Vår bedömning är därför att komplet ­ terande åtgärder i huvudsak ska utgöras av bio-CCS från punktkällor i Sverige såsom kraftvärmeverk. Naturbaserade lösningar för negativa utsläpp kommer huvudsakligen användas till att nå Sveriges åtaganden om ökad kolinbindning i skog och mark, såsom LULUCF-förordningen. Eftersom det finns en uppenbar risk för dubbelräkning att redovisa dessa åtgärder som kompletterande åtgärder inom ramen för våra nationella klimatmål för territoriella utsläpp till 2030, 2040 och 2045. Dessa åtgärder ska inte heller användas som flexibiliteter för att täcka upp för otillräckliga utsläppsminskningar inom den icke-handlande sektorn (ESR / huvudsakligen Transporter och Jordbruk). Flexibiliteter inom ramen för Fit For 55 ska undvikas. EU:s klimatmål inom Fit for 55 är otillräckliga för att genomföra EU:s andel av Parisavtalet, vilket kräver att EU:s medlemsstater behöver överprestera på Fit For 55 för att driva en samhällsutveckling som bidrar till att undvika att den globala uppvärmningen blir farlig för EU:s och Sveriges befolkningar. Ett utnyttjande av flexibiliteter för även med sig flera andra risker för Sverige, såsom att nödvändiga samhällsinvesteringar senareläggs, samt mycket höga kostnader för staten. Svenska aktörer ska också veta att deras insatser för klimatet inte säljs ut till länder som inte gör vad som krävs för att nå sina åtaganden. Åtgärder Ta fram en nationell strategi, samt underlätta samverkan, för permanenta negativa utsläpp, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring. Ta fram en nationell handlingsplan för säkerställande av permanenta negativa utsläpp som omfattar hela värdekedjan. Ta fram skarpa kriterier för hållbart producerad biomassa kopplat till bio-CCS. Internationellt ska Sverige driva på för att utvecklingen av bio-CCS globalt sker på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt. Uppdra åt Energimyndigheten att upphandla hållbar bio-CCS i Sverige. Stöd ska endast ges till permanent lagring av växthusgaser. Beslut om att Sverige säljer eller köper internationella klimatkrediter bör underställas riksdagen i särskild ordning. Skälen för vår bedömning Sveriges klimatmål till 2045 innebär att de territoriella utsläppen av växthusgaser måste minska med minst 85 procent jämfört med 1990, resterande max 15 procent ska täckas med kompletterande åtgärder. Miljöpartiet anser att de kompletterande åtgärderna bör utgöras av permanenta negativa utsläpp. En nationell strategi för permanenta negativa utsläpp bör tas fram för att leda och driva på detta arbete. Vidare bör samverkan under ­ lättas för permanenta negativa utsläpp, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring då det handlar om att bygga upp hela nya värdekedjor. Negativa utsläpp får aldrig användas som ursäkt för fortsatt användning av fossila bränslen. Permanenta negativa utsläpp krävs i kombination med kraftfulla utsläppsminskningar i närtid för att Parisavtalet ska nås. En nationell handlingsplan för permanenta negativa utsläpp bör därför även tas fram. Handlingsplanen ska omfatta hela kedjan, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring. Satsningar krävs nu för att säkerställa tillräcklig storskalighet till 2045 varefter Sverige ska ha negativa utsläpp av växthusgaser. Enligt Vägvalsutredningen SOU 2020:4 har Sverige en stor potential för bio-CCS från punkter såsom kraftvärmeverk, vilket skulle kunna täcka de 15 procent kompletterande åtgärder som tillåts enligt klimatmålet till 2045. Industriklivet och Gröna kreditgarantier är befintliga stöd som även går till bio-CCS det är därför viktigt att dessa fortsätter och utvecklas. För bio-CCS krävs också en avvägning mot andra intressen, såsom skydd av biologisk mångfald och matproduktion. Klimatarbetet i Sverige har historiskt både gått snabbare och blivit billigare än de prognoser som gjorts. De överskott på klimatkrediter som Sverige därmed fått har annullerats för att inte ge andra EU-länder genvägar i att minska utsläppen. Att köpa in klimatkrediter från andra EU-länder för att täcka upp för att klimatarbetet med denna regerings beslut inte längre levererar utsläppsminskningar i den takt som krävs är ett allvarligt misslyckande och innebär att pengar som kunde satsats på klimatinvesteringar i Sverige går utomlands. Både att sälja och köpa utländska klimatkrediter är ingripande beslut som bör fattas endast om riksdagen hörts i särskild ordning. Parisavtalet fastslår att ansträngningar ska göras för att begränsa den globala medel ­ temperaturökningen till 1,5–2 grader över förindustriell nivå, på ett sätt som återspeglar rättvisa och principen om gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden. Då vare sig de svenska nationella klimatmålen eller EU:s Fit for 55 är i linje med en rättvis fördelning av det globalt kvarvarande utsläppsutrymmet för att begränsa den globala uppvärmningen i enlighet med Paris ­ avtalet behöver insatser göras som kombinerar att de nationella målen nås, EU-målen nås, kolinbidningen i skog och mark ökar, permanenta negativa utsläpp uppnås och stöd går till andra länder för ytterligare utsläppsminskningar som inte avräknas mot Sveriges eller EU:s mål. 6.5 Effektbedömning Miljöpartiets samlade klimatpolitik har vid flertalet tillfällen granskats av olika instanser. I samband med utvecklandet av partiets Klimatfärdplan 2021 uppdrogs en beräkningsgrupp att effektberäkna åtgärderna i planen. Resultatet visade att åtgärderna i färdplanen i stort sett var tillräckliga för att nå Sveriges åtaganden inom ramen för Parisavtalet. Inför valet 2022 gjorde forskarnätverket Researchers’ Desk en granskning och fann att Miljöpartiet hade ”de mest transformativa planerna” samt att vår politik ”i stort sett” var i linje med vad vetenskapen visar krävs för att Sverige ska klara sina åtaganden inom ramen för Parisavtalet, med hänsyn tagen till avtalets rättviseaspekt. Scenarioanalyser från Naturvårdsverket i samband med klimatredovisningen i mars 2022 visade att Sverige beräknades kunna nå 2030-målet för inrikes transporter med då beslutade styrmedel. Den alternativa klimathandlingsplan som vi presenterat här ovan innehåller stora delar av tidigare beslutad politik i kombination med flertalet åtgärder med stor potential att minska utsläppen från inrikes transporter fram t.o.m. 2030, som exempelvis Sverigekortet, återinförd och kraftigt skärpt bonus malus, nationellt mål och minskad storstadsbilism, konverteringspremie för fossilbilar, stopp för nyförsäljning av fossilbilar 2025 samt kraftfulla åtgärder och investeringar för överflyttning av långväga transporter från flyg och väg till järnväg och sjöfart. Daniel Helldén (MP) Elin Söderberg (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Emma Berginger (MP) Mats Berglund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP) Linus Lakso (MP) Rebecka Le Moine (MP) Amanda Lind (MP) Rasmus Ling (MP) Katarina Luhr (MP) Emma Nohrén (MP) Jan Riise (MP) Jacob Risberg (MP) Ulrika Westerlund (MP) === HD023548: Cirkulär ekonomi === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd023548 Motion till riksdagen 2025/26:3548 av Daniel Helldén m.fl. (MP) Cirkulär ekonomi Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut En cirkulär ekonomi inom planetens gränser Nuläge, hinder och möjligheter Business as usual är oförenligt med en hållbar utveckling Cirkulär ekonomi som verktyg för ökad resurseffektivitet Sveriges konsumtion av primära råvaror är orättvis och utgör en sårbarhet Hinder för övergången till en cirkulär ekonomi Målbilden är en resurseffektiv cirkulär ekonomi som bidrar till klimatomställning och stärkt motståndskraft Avgränsningar för motionen Sverige ska driva på inom EU och gå före nationellt Driv på inom EU för resurstillräcklighet och cirkulär ekonomi Sverige ska driva på omställningen genom att gå före nationellt Övergripande åtgärder Mål, samordning och uppföljning Sätt tydliga mål som styr mot resurseffektivitet och cirkularitet Ökad nationell samordning för omställning till cirkulär ekonomi Ta fram en plan för uppföljning Stimulera efterfrågan på återbrukat och återvunnet Gör återvunnen råvara mer konkurrenskraftig relativt primära råvaror Revidera EU:s momsdirektiv i syfte att gynna resurssnål och cirkulär ekonomi Inför kvotplikter – ställ krav på viss andel återvunnen råvara i nyproduktion Offentlig upphandling som verktyg för att öka efterfrågan på återbruk och återvunnet Utökade producentansvar som styr mot cirkularitet Förbud för företag mot att kasta felfria varor Lag om offentlig avyttring som styr mot cirkularitet Finansiering och riskdelning för att skala upp återvinning Inför Återvinningsklivet – ett investeringsstöd för att skala upp återvinning Utred ett produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material Utveckla avfallslagstiftning och system för ökad cirkularitet Avfallslagstiftning och tillsyn Inför pantsystem för fler produkter och en flerårig informationssatsning Forskning och innovation Arbetsmarknadsåtgärder för en cirkulär ekonomi En långsiktigt grön och cirkulär konsumentpolitik Förläng livslängden på produkter Det behöver bli billigare att reparera produkter Utvidga garantier och försäkring till delade och cirkulerade produkter Värna lånesystem, second hand och återbruk E-handeln behöver regleras Förbjud skadliga produkter Obligatorisk märkning av PFAS-produkter Genomför en översyn av miljömärkningar Prioriterade strömmar Plast Minskad plastanvändning Lätt att göra rätt Tillverkning av plast som går att återvinna Ta fram en strategi för att fasa ut plast från avfallsförbränningen Pantsystem Ett globalt plastavtal Textil Ett utökat producentansvar för textil och en producentansvarsavgift Ett bättre insamlingssystem för textil Ökade incitament och styrmedel för lånegarderober, ökad reparerbarhet och remake Definition av en hållbar och cirkulär textil och krav på märkning Åtgärder och styrmedel som främjar hållbara textilier Samarbeten runt innovation om cirkulär textilanvändning och produktion Skärpta krav på onlineplattformar En task force om utmaningar kopplade till e-handel Tydlig styrning bort från fast fashion Livsmedel Skärpt svenskt mål om minskat matsvinn Förbjud butiker att slänga ätbar mat och stöd sociala matbutiker Bättre information om bästföredatum och sista förbrukningsdag Ta tillvara matavfall för att producera biogas och växtnäring Slut kretsloppen i jordbruket på lokal nivå Ett mål för användningen av återvunna näringsämnen i jordbruket Nya styrmedel för giftfritt och cirkulerat gödsel inom jordbruket Utred en skatt på mineralgödsel Kvotplikt för återvunnen fosfor och kväve i gödningsmedel Krav på att återvinna fosfor ur avloppsslam Förnybara och biobaserade råvaror Tydliggör hållbar bioråvara från jordbruks- och skogssektorn Styrning av skogsråvara från kortlivade produkter till mer långlivade En nationell samordnare och stöd till en trävarubransch med långlivade träprodukter Minskad resursanvändning från transport- och leveransförpackningar Stärkt och förbättrad insamling av papper och olika typer av kartong Minska vissa engångsartiklar genom skärpt lagstiftning och skatt Produktionsstöd för avancerade biodrivmedel Nationella produktionsmål för biogasproduktion En nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage Användning av trädgårdsavfall och parkavfall i en bioekonomi En nationell strategi för produktion och användning av biokol Ersättning av torv med andra biobaserade produkter Bygg- och fastighetssektorn Minska klimatpåverkan från byggsektorn Inför och utveckla klimatdeklarationerna Renovera och återanvänd Nationell strategi för att förebygga rivningar Skärp kraven på rivningslov Använda och utveckla befintliga fastigheter Långsiktigt underhåll bibehåller fastigheters skick Utveckla rotavdraget och utvidga stöd till bredare målgrupper Återbruka mer Kompetensutveckling i samverkan mellan branschen och offentlig sektor Se över bruksvärdessystemet för ökad resurseffektivitet Ställ krav i offentlig upphandling Testbäddar som kan skalas upp Se över avfallslagstiftningen Garantier och certifiering av återbrukat material Få bort skadliga kemikalier Boverket får en tydligare roll Främja en giftfri cirkulär hantering av massor Utred avskrivningar och försäkringsfrågor kopplade till investeringar för fastigheter Innovationskritiska metaller och mineral Nationell samordnare för återvinning av kritiska metaller och mineral Höj mineralavgiften och utred en gruvmineralskatt motsvarande den finska Skärp kraven på återvinning och andel återvunnen råvara i EU:s batteriförordning Förläng livslängden på elektronikprodukter och ge dem flera liv En nationell strategi för att utvinna metaller och mineral ur sekundära resurser och avfallsdepåer Översyn av deponiskatten Säkerställ att åtråvärda material hamnar inom det cirkulära systemet Krav på återvinning av produkter med kritiska råmaterial och utveckling av produktpass Utvärdera och revidera kemikalieskatten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska vara pådrivande inom EU för att höja ambitionerna på området cirkulär ekonomi med fokus på kemikaliesmarta och giftfria resursflöden, cirkulär design och att minska den totala användningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta ett nationellt mål om att till 2040 uppnå en helt cirkulär resursanvändning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nationellt siffersatt mål om att minska förbrukningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision för avfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta siffersatta, nationella mål om ökat återbruk samt att driva på för detsamma på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att komplettera Sveriges långsiktiga klimatmål med ett mål för konsumtionsbaserade utsläpp och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att komplettera EU:s mål om att dubbla andelen cirkulär materialanvändning till 2030 jämfört med 2020 med skärpta mål för 2035 respektive 2040 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för att EU ska sätta ett siffersatt mål om att minska den totala förbrukningen av primära råvaror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram nationella delmål och nyckeltal för de i Sveriges strategi för cirkulär ekonomi sex prioriterade strömmarna (plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad statistik över avfallsströmmar, återbruk och återvinning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kategorisera verksamheter som ägnar sig åt återanvändning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att göra återvunnet material mer konkurrenskraftigt relativt nya naturresurser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förslag på hur skattesystemet kan utformas för att styra mot långsiktig hållbarhet, cirkularitet och klimatmål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv i syfte att gynna en resurssnål och cirkulär ekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på nationell och europeisk nivå införa nya och höja befintliga kvotplikter, dvs. krav på företag att använda en viss andel återvunnet material i nyproduktion, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast genomföra förslagen i lagrådsremissen En skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling samt SOU 2022:15 Sveriges globala klimatavtryck och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krav ska ställas på resurseffektivitet och cirkularitet inom offentlig upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska sluta överenskommelser med regioner och kommuner för att öka strategisk upphandling av cirkulära tjänster och produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka och utveckla Upphandlingsmyndighetens arbete för klimat- och resurssmart upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat och breddat producentansvar och att införa producentansvar för fler produktgrupper och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att förbudet för företag att förstöra osålda kläder, textila accessoarer och skor i EU:s förordning om ekodesign för hållbara produkter ska utökas till att omfatta fler produkter, säkerställa att osålda i varor i första hand brukas innan de återvinns och verka för att införa ett motsvarande förbud i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en lag om offentlig avyttring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett återvinningskliv, ett investeringsstöd för större återvinningsanläggningar, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av avfallslagstiftning med målet om en nollvision för avfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av definitioner och klassificering av avfall så att avfall enklare kan användas som råvara och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka avfallstillsynen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka forskning om cirkulär ekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en ”hubb” för innovation inom finansieringsmodeller och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge relevant myndighet i uppdrag att ta fram en struktur för regulatoriska sandlådor i syfte att främja utvecklingen av innovativa cirkulära affärsmodeller och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på utbildning och kompetensförsörjning för den cirkulära ekonomin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram färdplaner för att utveckla näringsverksamheter och arbetstillfällen för en cirkulär ekonomi över hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om pantsystem för fler varor och produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en flerårig informationssatsning om insamling och sortering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra regelverk för att underlätta en ökad delningsekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att delningsekonomi ska få en större roll i vårt samhälle och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade krav på demonterbarhet för produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten att reparera och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sänkt moms på vissa reparationer och underhåll av produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett motsvarande s.k. hyberavdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja affärsmodeller där företag säljer tjänster och levererar funktioner i stället för varor och material, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska gå före med att kräva att producenter anger produkters förväntade livslängd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reklamationsrätten blir mer flexibel och kopplas till livslängden på produkten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för ett förbud inom EU mot planerat åldrande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på i frågan om spårbarhetslösningar för material och produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för en hög ambition i fråga om hållbarhet vad gäller EU:s digitala produktpass och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de digitala marknadsplatserna som konsumenterna handlar ifrån själva ska stå som ansvarig aktör i de fall ingen annan aktör tar ansvar för produkten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lag mot s.k. greenwashing som skyddar konsumenter från missledande påståenden och falsk marknadsföring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tilldela Konsumentverket ökade resurser för att följa upp konsumentproblem på den digitala marknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ökad tydlighet för ansvar och garantier på konsumentmarknaden för återbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den garantitid som följer med en produkt ska följa produkten och inte vara kopplad till den första ägaren av produkten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att utveckla incitament för privatpersoner att lämna in fungerande varor för återbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner ska ha krav på att ingå avtal med företag som kan hämta fungerande produkter i anslutning till återvinningscentraler och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förbud mot vissa material och produkter som bör förbjudas baserat på att de inte går att återvinna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för ett brett förbud mot PFAS internationellt och gå före med nationell lagstiftning om förbud mot PFAS i vissa produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en märkning av produkter som innehåller PFAS, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prissättningen av PFAS och andra miljö- och hälsofarliga kemikalier bör återspegla samhällets totala kostnad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att korta ned tiden för övergångsreglerna till förbudet att sälja leksaker som innehåller PFAS och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av krav på information på konsumentförpackningar där enbart tredjepartscertifierade märkningar tillåts och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud för företag att förstöra och slänga fungerande produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minska den totala plastanvändningen och inom det arbetet se över utvecklade möjligheter att åstadkomma minskad efterfrågan på fossilbaserade plastprodukter och ökad efterfrågan på biobaserad och återvunnen plastråvara i de fall plasten behövs och fyller en funktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda vissa engångsprodukter och ersätta dem med hållbara produkter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla återvinning av plaster genom att ta fram kriterier för vad plaster får innehålla samt att det på förpackningar tydligt ska framgå vilka material de består av och hur de ska återvinnas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fasa ut kemiska ämnen som försvårar plaståtervinning så att mer kan återvinnas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en strategi för att fasa ut plast från avfallsförbränning i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för utökade pantsystem när det gäller förpackningar och produkter gjorda av plast och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för en ny global överenskommelse för plast och inom detta främja framtagandet av globala standarder för cirkulära och giftfria plastprodukter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat producentansvar för textil där producenterna måste vara med och betala för återtagande och avfallshantering av sina produkter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att storleken på den avgift som producenten ska betala för omhändertagandet av textil ska vara baserad på hur cirkulär och hållbart designad produkten är och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för innehavaren av textilavfall att lämna ifrån sig sorterad textil och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett bättre insamlingssystem för textil och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kvotplikt på textil med krav på 20 procent återvunnet material i all nyproducerad textil till 2035 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka momsen för vissa reparationer, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade incitament och styrmedel som främjar lånegarderober, ökad reparerbarhet och s.k. remake, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU ska definiera vad en hållbar textil och en cirkulär textil är och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på inom EU om krav på tydlig märkning av vilka fibrer textilen innehåller, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda konkreta åtgärder och styrmedel som främjar hållbara och cirkulära textilier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka satsningar på samarbeten mellan avfallsbolag, industri och forskning runt innovation när det gäller cirkulär textilanvändning och produktion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och skärpa kraven på e ‑ handelsplattformar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en ”task force” för utmaningar kopplade till e ‑ handel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att EU tar fram en definition på s.k. fast fashion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och införa en skatt på s.k. fast fashion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etappmålet för minskat matsvinn till 2025 följs upp med ett skärpt mål om att halvera matsvinnet per person till 2030 jämfört med 2020 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Livsmedelsverket bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndigheter ta fram en tidssatt handlingsplan med konkreta åtgärder för att målet om halverat matsvinn till 2030 ska kunna nås och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom lagstiftning förbjuda butiker att slänga ätbar mat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja sociala matbutiker där exempelvis matvaror med kort datum kan säljas till rabatterade priser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att livsmedelsbranschen måste tydliggöra information om bästföredatum och sista förbrukningsdag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sätta ett mål om att 80 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger senast 2030 ska återvinnas så att både energi och näringsämnena tas till vara och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gynna biogasproduktion och öka incitamenten för insamling av matavfall och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en ökad andel ekologisk produktion som ett sätt att sluta kretslopp på lokal nivå och öka cirkulariteten i jordbruket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja ekologisk produktion genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på ekologisk mat kan sänkas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja återanvändning av produkter genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på secondhand kan sänkas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett mål för användningen av återvunna näringsämnen i det svenska jordbruket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram styrmedel för giftfri och cirkulerad gödsel inom jordbruket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en skatt på mineralgödsel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en kvotplikt för återvunnen fosfor och återvunnet kväve i gödningsmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på att återvinna fosfor ur avloppsslam och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra i lagstiftning vad som ska räknas som hållbar bioråvara från jordbruks- och skogssektorn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om styrning av skogsråvara från kortlivade produkter till mer långlivade och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell samordnare och stöd till aktörer på marknaden som bygger upp en trävarubransch med långlivade träprodukter av lövträ i takt med att lövträd ökar i skogsbrukssektorn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett arbete för att transportförpackningars och leveransförpackningars resursanvändning och klimatavtryck ska minska och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stärkt och förbättrad insamling av papper och olika typer av kartong, såsom laminerad dryckeskartong, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud mot engångsartiklar vid konsumtion på plats i restaurang och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot engångsförpackningar på publika evenemang som konserter, festivaler och sportevenemang och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra implementeringen av EU-lagstiftningen som anger att aktörer måste erbjuda mat och dryck i återanvändningsbara lådor och muggar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en miljöskatt på engångsartiklar i form av muggar och livsmedelsbehållare enligt förslaget i SOU 2020:48 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att använda delar av nedskräpningsavgifterna för att stötta omställningen från engångsförpackningar till flergångsförpackningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett produktionsstöd för avancerade biodrivmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa produktionsmål för biogasproduktion till 2030 och 2040 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage och ta till vara metan från gasnät, avloppsanläggningar och jordbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur trädgårdsavfall och parkavfall kan komma till bäst nytta i en bioekonomi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell strategi för småskalig och storskalig produktion och användning av biokol och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ekonomiska styrmedel för att byta ut odlingstorv mot biogödsel och/eller biokol och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rivningar av hela fastigheter ska minimeras och att ombyggnation/påbyggnation bör främjas framför rivning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande krav genom att klimatdeklarationer för fastigheter ska utvecklas till att även omfatta rivning och ombyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa gränsvärden för avfallsmängder vid nybyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla nya affärsmodeller för en cirkulär byggsektor med ökad andel återbrukat material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt stöd för testbäddar som ska visa på metoder som kan skalas upp på marknadsmässiga grunder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vidareutbildningar för cirkulärt byggande och demontering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fastställa tydliga riktlinjer för PFAS i konstruktionsprojekt där avfall används som byggmaterial, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om det finns ett behov av en nationell strategi för att förebygga rivningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav i plan- och bygglagen på livscykelanalys före rivning där bevarandealternativ och alternativ med bevarande av del av byggnaden behöver presenteras innan beslut fattas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpa kraven på rivningslov i plan- och bygglagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i plan- och bygglagen och i Boverkets byggregler genomföra regelförändringar i syfte att underlätta påbyggnation och ombyggnation framför rivning och möjliggöra en effektivare användning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagen behöver förtydliga vikten av resurshushållning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagens föreskrifter om underhåll och varsamhet behöver ses över i syfte att säkerställa att befintliga byggnader och anläggningar bibehålls i ett gott skick och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att när stöd ges till bostadsbyggande ska det även premiera påbyggnad och ombyggnation av befintliga byggnader och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagen bör ses över i syfte att underlätta för tomställda kontorsfastigheter eller kontorslokaler att byggas om till bostäder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda vilka ekonomiska styrmedel som skulle styra mot en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid byggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda effekterna av ekonomiska och andra nationella styrmedel, inklusive en översyn av skattesystemet, för att undersöka vilka styrmedel som skulle leda till en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid nybyggnation eller renovering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om borttagen eller reducerad mervärdesskatt på återbrukade material kan genomföras för att gynna ett ökat återbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och tydliggöra hur bruksvärdet ska regleras vid renovering och återbruk av ett befintligt kök eller badrum jämfört med ett fullständigt utbyte av inventarier med syftet att öka resurseffektiviteten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda den juridiska ansvarsfördelningen när det gäller garantier för återanvända byggmaterial och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om producenter och återförsäljare kan underlätta återbruk genom ett bredare producentansvar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga den juridiska ansvarsfördelningen omkring garantifrågor för återanvända byggmaterial och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur återbrukade material ska certifieras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt mål för att minska skadliga kemikalier vid nybyggnation och om en utfasning vid användning av återbrukade material och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Boverket ska ta en ledande roll i arbetet med att sprida information och vägleda myndigheter och berörda aktörer i fråga om omställning till en cirkulär ekonomi i byggsektorn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja terränganpassat byggande för att minimera sprängning av massor samt en giftfri resurseffektiv cirkulär hantering av massor i fysisk planering, projektering och upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda avskrivningar och försäkringsfrågor kopplade till investeringar i fastigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla rotavdraget och utvidga stöd till bredare målgrupper och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en nationell samordnare för återvinning av kritiska metaller och mineral och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja mineralavgiften och utreda en gruvmineralskatt liknande den finska och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa kraven på andel återvunnen råvara i EU:s batteriförordning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga livslängden på elektronikprodukter och ge dem flera liv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för att utvinna metall och mineral ur sekundära resurser och avfallsdepåer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över deponiskatten tillsammans med avfallslagstiftningen för att undersöka hur deponerade material i stället skulle kunna användas som resurslager och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga avfallsströmmar från avfallsförbränning och återvinning för att tillse att viktiga material inte hamnar utanför de cirkulära systemen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur hushållsavfall av metall, exempelvis aluminiumfolie och värmeljuskoppar i aluminium, mer effektivt skulle kunna sorteras och samlas in och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på återvinning av produkter med kritiska råmaterial och utveckling av produktpass och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera och föreslå en revidering av kemikalieskatten på elektronik i syfte att skatten inte ska motverka återanvändning och cirkulära lösningar och tillkännager detta för regeringen. En cirkulär ekonomi inom planetens gränser Nuläge, hinder och möjligheter Business as usual är oförenligt med en hållbar utveckling För att bevara livsuppehållande ekosystemtjänster och trygga mänsklig välfärd är det nödvändigt att utvinningen av naturresurser minskar till inom naturens ramar. I Sverige konsumerar vi som om det fanns fyra jordklot. Med nuvarande utveckling globalt kommer världen år 2050 att konsumera som om det fanns tre. Redan idag har sju av nio planetära gränser överskridits. Utvinning och bearbetning av fossila bränslen, metaller, mineral och biomassa orsakar 90 procent av vattenbristen, mer än 55 procent av de totala växthusgasutsläppen och över 90 procent av den landbaserade förlusten av biologisk mångfald globalt. Genom omställningen till förnybara material och energikällor kan utvinningen och förbrukningen av fossila råvaror minska. Samtidigt kräver flera av de tekniker som behöver skalas upp för att fasa ut fossila råvaror, som batterier, vindkraftverk, solceller och biobaserade drivmedel och material, en ökad tillgång till resurser som metaller, mineral och biomassa. Även om utvinning och bearbetning av metaller och biomassa skulle kunna göras helt fossilfri har utvinningen i sig stor negativ påverkan på exempelvis vattenförsörjning, livsmiljöer och biologisk mångfald. Detta leder i sin tur både till försämrad förmåga att stå emot klimatförändringarnas effekter och till ökande konflikter runt om i världen. Dessutom finns det på jorden begränsade mängder markresurser att producera biomassa från samt begränsade mängder metaller och mineral. För att en global klimatomställning över huvud taget ska vara möjlig måste den genomsyras av cirkularitet, resurseffektivitet och inte minst resurstillräcklighet. Cirkulär ekonomi som verktyg för ökad resurseffektivitet Begreppet resurseffektivitet är bredare än begreppet cirkulär ekonomi. Resurs ­ effektivitet kan tillämpas i allt från hur samhället utformar bebyggelse, livsmedels ­ system, transporter och energisystem. Cirkulär ekonomi är ett verktyg för att uppnå en mer resurseffektiv ekonomi och för att på sikt kunna nå både miljömål och de globala hållbarhetsmålen. Men att enbart öka cirkulära flöden av resurser räcker inte för att ställa om till en ekonomi inom planetens gränser. Globalt har den procentuella andelen återvunnet material minskat successivt sedan 2018, trots att mer återvinns. Det beror på att utvinningen av primära material ökat i en snabbare takt än återvinningen. Den här utvecklingen visar tydligt att det inte är hållbart att enbart öka den cirkulära ekonomin parallellt med att den linjära ekonomin fortsätter att växa. Istället krävs att den linjära ekonomin krymper och ersätts av den cirkulära. Det innebär att användningen av återvunnet material ersätter utvinningen av primära resurser. Kretslopp måste slutas till den grad att sådant som idag ses som avfall istället blir råvaror för industrier. Även återvinning och återtillverkning av olika slag kan orsaka negativ miljö ­ påverkan. I vissa fall krävs stora mängder kemikalier och/eller energi för att återvinna olika material. Den största hållbarhetsvinsten ligger i regel i att minska behovet av att tillverka nya produkter, vilket kräver att de produkter som tillverkas är material ­ effektiva, håller längre och går att reparera. Att styra mot ökad resurseffektivitet är inte automatiskt samma sak som att styra mot totalt sett minskad resursanvändning. Resurseffektivitet handlar om att skapa maximal nytta med minimal resursanvändning, men på samma sätt som ökad återvinning kan samexistera med ökad nyutvinning kan ökad resurseffektivitet samexistera med ökad total resursanvändning. Därför räcker inte enbart ett fokus på cirkularitet och resurs ­ effektivitet för att hålla ekonomin inom planetens gränser. För att ekvationen ska gå ihop krävs därför även ett fokus på resurstillräcklighet och totalt sett minskad användning av nya resurser. Det innebär att konsumtionen av ”onödiga” produkter behöver minskas radikalt. Sveriges konsumtion av primära råvaror är orättvis och utgör en sårbarhet Den globala konsumtionen av naturresurser är ojämnt fördelad och Sverige står för en oproportionerligt stor andel. Om alla i världen konsumerade naturresurser på det sätt som sker i Sverige idag skulle det krävas fyra jordklot. Sveriges beroende av olika råvaror och insatsmedel utgör även en geopolitisk sårbarhet i ett allt oroligare omvärlds ­ läge. Att skala upp återvinning av strategiska material är ett sätt att stärka svensk beredskap och motståndskraft. Sveriges omställning mot en cirkulär ekonomi går alldeles för långsamt och har i vissa avseenden tagit kliv bakåt under senare år. Sverige har ett antal mål som styr mot ökad cirkularitet, dels genom EU-lagstiftning och dels genom det svenska miljömåls ­ systemet. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering från 2023 bedömdes Sverige inte kunna nå ett enda av de sex nationella etappmålen för ökad cirkularitet och minskat avfall. EU-kommissionens senaste utvärdering av Sverige visar att utvecklingen vad gäller cirkulär materialanvändning gått i fel riktning sedan 2022. Sverige ligger nu under den genomsnittliga cirkulära materialanvändningen i EU. Hinder för övergången till en cirkulär ekonomi Hindren för omställningen till en cirkulär ekonomi är många och det krävs omfattande åtgärder för att de ska överkommas. Det handlar om både tekniska och ekonomiska faktorer, men inte minst om att alla delar av produktionsled och konsumentled behöver hänga ihop. Lagar, regler och ekonomiska incitament har gjort det möjligt och lönsamt att producera stora volymer av saker med kort livslängd som är svåra eller omöjliga att reparera. Nya råvaror är ofta billigare än återvunna och därför är efterfrågan på åter ­ vunnet material låg, vilket i nästa steg innebär att det inte är logiskt att investera i anläggningar för att skala upp återvinning. En anledning till att primära råvaror är billigare är den storskaliga utvinningen som ger stordriftsfördelar, medan återvinning ofta sker i mindre skala. Dessutom är återvinningssektorn ofta mer personalintensiv, vilket gynnar fler arbetstillfällen men ger ökade kostnader. Problemet behöver tacklas på flera fronter. Det primära måste bli dyrare samtidigt som efterfrågan på återvunnet material måste stimuleras genom exempelvis krav i offentlig upphandling och krav på företag att använda en viss andel återvunnen råvara i nyproduktion. För att skala upp återvinning av olika material krävs såväl stora sats ­ ningar på forskning och utveckling som investerings- respektive produktionsstöd för nya anläggningar. Målbilden är en resurseffektiv cirkulär ekonomi som bidrar till klimatomställning och stärkt motståndskraft En resurseffektiv cirkulär ekonomi är motsatsen till dagens slit-och-släng-ekonomi och vår enda chans att säkra en långsiktigt hållbar utveckling inom planetens gränser. I en resurseffektiv cirkulär ekonomi tillverkas saker för att hålla så länge som möjligt och är designade för att kunna repareras, återbrukas och i slutändan återvinnas. Målet är en minskad material- och energianvändning. I en sådan ekonomi är det självklart att dela, hyra och återbruka. Det som idag ses som avfall utgör istället värdefull råvara för industrin och det är billigare för industrier att använda återvunna material än nyutvunna. Ekonomin präglas av långsamma, slutna materialkretslopp och hög material ­ produktivitet. Arbetstillfällen i utvinningsindustrier har successivt minskat och ersatts med jobb inom återbruk, reparation och återvinning. Genom att kraftigt öka resurseffektiviteten och skala upp cirkulära flöden har vi kunnat minska Sveriges och Europas sårbara beroenden och stärka vår beredskap och motståndskraft. Avgränsningar för motionen Den här motionen har tonvikt på förslag för att stimulera omställningen från en linjär till en cirkulär ekonomi. Den innehåller flera förslag som styr mot ökad resurseffektivitet men omfattar inte all Miljöpartiets politik för ökad resurseffektivitet. Motionen innehåller inte heller förslag som är direkt inriktade på att fasa ut fossila bränslen. Miljöpartiets förslag för fossilfrihet och energieffektivisering respektive ökad transporteffektivitet återfinns bland annat i motion 2023/24:1527 respektive 2024/25:2613. Sverige ska driva på inom EU och gå före nationellt Driv på inom EU för resurstillräcklighet och cirkulär ekonomi EU är en helt central aktör för att möjliggöra övergången till en cirkulär ekonomi. Genom att utveckla och skärpa gemensamma regelverk kan arbetet med omställningen skalas upp och även trycket på länder utanför EU att göra detsamma öka. Tack vare starka gröna krafter i Europaparlamentet togs flera viktiga steg under mandatperioden 2019–2024, exempelvis genom handlingsplanen för en cirkulär ekonomi som var en del av EU:s gröna giv. Den nya EU-kommissionen har inom ramen för given för ren industri utlovat ett antal rättsakter och åtgärder på området cirkulär ekonomi under innevarande mandatperiod. Under 2026 ska kommissionen presentera en ny akt för cirkulär ekonomi samt ett initiativ inom så kallad grön moms. Miljöpartiet anser att Sverige särskilt ska driva på för att kommande initiativ och förslag fokuserar på resurseffektivitet, minskad totalkonsumtion av primära råvaror, cirkulär design och kemikaliesmarta och giftfria resursflöden. Sverige ska driva på omställningen genom att gå före nationellt Parallellt med att driva på för höga ambitioner och kraftfulla styrmedel inom EU bör Sverige arbeta framåtsyftande på nationell nivå. Det ska inte vara Sveriges strategi att avvakta med nationella initiativ i väntan på nya initiativ på EU-nivå. Att Sverige valt att invänta att ett producentansvar för textil införs på EU-nivå istället för att gå före och införa ett på nationell nivå straffade sig när EU:s krav på separat insamling av textil infördes innan producentansvaret för textilier kommit på plats. På liknande sätt har det straffat Sveriges hållbarhetsarbete att invänta en EU-gemensam CSDDD-lagstiftning istället för att som Tyskland, Frankrike och flera andra länder gå före och utveckla en nationell lagstiftning som i ett senare skede kan anpassas till en eventuell EU-gemensam lagstiftning. CSDDD har blivit uppskjuten och kommer nu att revideras på nytt innan den ens trätt i kraft. Sverige har skjutit på nationella ansträngningar med hänvisning till kommande EU-lagstiftning, som sedan i sin tur skjutits upp eller dragits tillbaka. Att gå före EU är dels ett sätt att driva på EU i önskad riktning och dels ett sätt att se till att vara förberedd för effektiv implementering när EU-regler väl kommit på plats. Att ligga i framkant i såväl policy- som teknikutvecklingen är även ett sätt för ett litet land som Sverige att bidra till en snabbare omställning i andra länder. Övergripande åtgärder Mål, samordning och uppföljning Sätt tydliga mål som styr mot resurseffektivitet och cirkularitet För att få till stånd en tydlig och effektiv styrning mot ökad resurseffektivitet och cirkulär ekonomi krävs ambitiösa, konkreta och mätbara långsiktiga mål, delmål och strategier. Sverige bör jobba för att gå före och sätta nationella mål samtidigt som man driver på för skärpta mål på EU-nivå. För att realisera hållbarhetspotentialen i en cirkulär ekonomi krävs att det cirkulära växer på bekostnad av det linjära. Det räcker därför inte med mål om att andelen cirkulär materialanvändning ska öka, utan det krävs även mål om att den totala förbrukningen av primära resurser ska minska. Finland är precis som Sverige ett land med stor produktion av råvaror men också en föregångare vad gäller cirkulär ekonomi. De har ett nationellt mål som säger att förbrukningen av primära råvaror för inhemsk konsumtion 2035 inte ska överstiga 2015 års nivå och att resursproduktiviteten och graden av cirkulär ekonomi för material ska fördubblas före 2035. Miljöpartiet föreslår att det ska införas ett nationellt mål om att till 2040 uppnå en helt cirkulär resursanvändning samt ett siffersatt mål om att minska förbrukningen av primära råvaror. För att helt uppnå en cirkulär ekonomi behöver allt avfall bli till en resurs. Vi vill därför även införa en nollvision för avfall. Vidare menar vi att det krävs konkreta mål om ökat återbruk på såväl nationell nivå som EU-nivå. Mål för att minska de konsumtionsbaserade klimatutsläppen skulle bidra till ökad styrning mot resurseffektivitet och cirkularitet då resursutvinning och klimatutsläpp är tätt sammankopplade. Miljömålsberedningen har i SOU 2022:15 Sveriges globala klimatavtryck tidigare föreslagit att Sveriges långsiktiga klimatmål ska kompletteras med ett mål om nettonollutsläpp från svensk konsumtion år 2045. Ett sådant mål skulle också tydligt styra mot ökad resurseffektivitet och det bör man besluta om snarast. EU:s miljöhandlingsprogram för 2030 anger ett mål om att dubbla andelen cirkulär materialanvändning till 2030 jämfört med 2020. Med nuvarande politik bedöms detta mål inte nås. I EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi finns även skrivningar om att sträva mot att minska materialförbrukningen till inom planetens gränser. Enligt beräkningar för ”Overshoot day”, den dag som vi anses ha gjort slut på årets hållbara resursanvändning, behöver Sverige minska dagens resursanvändning till en fjärdedel. De utpekade ambitionerna i EU:s handlingsplan går i rätt riktning men brister delvis i konkretion. Inom EU bör Sverige driva på för att hålla fast vid målet om att dubbla andelen cirkulär materialanvändning till 2030 jämfört med 2020 och att komplettera det med högre mål för 2035 och 2040. Sverige bör även agera för att EU ska sätta ett siffersatt mål om att minska den totala användningen av primära råvaror för produktion och konsumtion, med siffersatta delmål på vägen. Ökad nationell samordning för omställning till cirkulär ekonomi Samverkan mellan olika aktörer i en värdekedja är helt central för att möjliggöra ökad resurseffektivitet och cirkularitet. Det som är avfall för en industri kan användas som råvara i en annan bransch. Ökad dialog och samverkan mellan olika aktörer, exempelvis producenter och återvinnare, pekas ut som en nyckelåtgärd av såväl Iva och IVL som Delegationen för cirkulär ekonomi. Miljöpartiet vill att staten tar ett större ansvar för ökad dialog och samverkan genom att tillsätta en eller flera nationella samordnare för omställningen till en cirkulär ekonomi. I Boverkets arbete med cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn är det viktigt att Naturvårdsverket involveras i arbetet då olika myndigheter har olika expertis, och genom samverkan mellan myndigheterna kan det nationella arbetet få ett större genomslag. Ta fram en plan för uppföljning För kunna arbeta systematiskt med uppföljning vill Miljöpartiet ta fram delmål och nyckeltal för de i Sveriges strategi för cirkulär ekonomi sex prioriterade strömmarna (plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral). Relevanta myndigheter behöver få uppdrag om att utveckla förbättrad statistik över avfallsströmmar, återbruk och återvinning och kategorisering av verksamheter som ägnar sig åt återanvändning. Stimulera efterfrågan på återbrukat och återvunnet Gör återvunnen råvara mer konkurrenskraftig relativt primära råvaror Idag är primära råvaror i regel billigare än återvunna. Det här är ett grundläggande problem som till stor del beror på att de samhälleliga och miljömässiga kostnaderna för utvinning och avfallshantering av ändliga resurser inte återspeglas i prissättningen av desamma. Dessutom är en cirkulär ekonomi mer arbetsintensiv än en linjär, vilket innebär att fler jobb skapas samtidigt som kostnaden för arbetskraft ökar. För att göra det återvunna mer konkurrenskraftigt gentemot det primära behöver den verkliga samhällskostnaden för utvinning av resurser prissättas enligt principen om att förorenaren betalar, samtidigt som återvunnet material och cirkulära lösningar behöver främjas. Vi vill tillsätta en bred utredning som ser över och ger förslag på hur skattesystemet kan utformas för att styra mot långsiktig hållbarhet och klimatmål. I motionen listar vi även förslag om att utreda och införa skatter på fast fashion och engångsartiklar i form av muggar och livsmedelsbehållare. Förslagen beskrivs i mer detalj under respektive materialavsnitt. Revidera EU:s momsdirektiv i syfte att gynna resurssnål och cirkulär ekonomi Nuvarande utformning av EU:s momsdirektiv hindrar skattesänkningar på såväl second hand som ekologisk mat. Miljöpartiet föreslår att Sverige ska verka för en översyn av momsdirektivet i syfte att gynna en resurssnål och cirkulär ekonomi. Inför kvotplikter – ställ krav på viss andel återvunnen råvara i nyproduktion Ett sätt att skapa efterfrågan på återvunnen råvara och därmed stimulera investeringar i återvinningskapacitet är att genom lagstiftning ställa krav på en lägsta andel återvunnen råvara i nyproduktion. Ett exempel på existerande sådan lagstiftning är EU:s batteri ­ förordning som föreskriver obligatoriska miniminivåer av återvunnet material för industribatterier, startbatterier och fordonsbatterier. Miljöpartiet vill skärpa kraven på andelen återvunnet i befintlig lagstiftning samt införa liknande typer av krav på andel återvunnen råvara för flera resurser och sektorer, exempelvis plast, textil och åter ­ brukade material vid renovering och nybyggnation. Nivån på kvotplikter behöver sättas för varje enskilt material för sig och utgå från respektive materials förutsättningar och tillgänglighet, där kravet på andelen återvunnet successivt ökar. Kvotplikter för återvunnet material bör kombineras med system för återvinningscertifikat. Offentlig upphandling som verktyg för att öka efterfrågan på återbruk och återvunnet Den offentliga upphandlingen i Sverige uppgår till cirka 800 miljarder per år och står för en stor del av Sveriges konsumtionsbaserade klimatutsläpp. Genom att styra mot cirkularitet och klimat- och resurseffektivitet i offentlig upphandling kan efterfrågan på hållbara tjänster och varor skalas upp avsevärt. I dagsläget saknas dock både tillräcklig lagstiftning och resurser i form av tid eller kompetens för att realisera potentialen i offentlig upphandlings bidrag till omställningen till en resurseffektiv cirkulär ekonomi. För att bättre nyttja offentlig upphandling för att främja cirkulär ekonomi vill vi att förslagen i lagrådsremissen En skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling samt SOU 2022:15 Sveriges globala klimatavtryck genomförs så snart som möjligt. Utöver det vill vi även ställa krav på resurseffektivitet och cirkularitet. För att stärka kompetensen kring hållbar upphandling hos offentliga aktörer vill vi att staten ska sluta överenskommelser med regioner och kommuner för att öka strategisk upphandling av cirkulära tjänster och produkter. Vi vill även stärka och utveckla Upphandlingsmyndighetens arbete för klimat- och resurssmart upphandling. Även på EU-nivå har förslag om hållbarhetskrav i offentlig upphandling diskuterats. Sverige bör driva på för att sådana minimikrav införs på EU-nivå. Utökade producentansvar som styr mot cirkularitet Producentansvaret är ett kraftfullt verktyg för att nå en cirkulär ekonomi och har en stor potential att minska resursanvändningen och begränsa klimat- och miljöpåverkan.  Producentansvar innebär att den som sätter en produkt på marknaden görs skyldig att ansvara för att produkten tas omhand även efter användning, antingen genom att ansvara för produkten ”från vagga till grav” eller genom att betala en avgift som ska täcka all hantering av produktavfall framåt. På så sätt ökas företagens incitament att redan i design-, planerings- och produktionsfasen se till att avfallet från deras produkter blir litet och så återanvändnings- eller återvinningsbart som möjligt. Idag omfattas följande produktgrupper av producentansvar i Sverige: ballonger, batterier, bilar, däck, elutrustning, fiskeredskap som innehåller plast, förpackningar, läkemedel, vissa tobaks ­ varor och filter och våtservetter. Miljöpartiet driver på för att fler produktgrupper ska omfattas av ett producentansvar, exempelvis textil, möbler och madrasser. När det gäller producentansvaret för förpackningar betalar de tillverkande företagen kommunerna för insamling av produkterna med en avgift. För ett breddat och utvidgat producentansvar borde fler tillverkare betala för att produkter tas omhand men även för att de kan återvinnas på miljöbästa sätt. Vi vill därför se en differentierad avgift baserat på kvalitet och livslängd, reparerbarhet och återvinningsbarhet hos den primära produkten. Förbud för företag mot att kasta felfria varor Uppskattningsvis förstörs felfria men returnerade kläder och elektronik till ett värde av 200 miljarder kronor årligen i Europa. Enligt EU:s förordning om ekodesign för håll ­ bara produkter är företag som förstör osålda konsumentprodukter skyldiga att på sin hemsida årligen informera om vilka produkter som förstörts och i vilka volymer samt skälet till att de förstörts. Utöver transparensskyldigheten innehåller förordningen också ett direkt förbud mot förstörelse av kläder, textila accessoarer och skor. Miljöpartiet vill utöka förbudet till att även omfatta fler produkter och säkerställa att fungerande varor i första hand återbrukas innan de återvinns. Lag om offentlig avyttring som styr mot cirkularitet Det behövs en lag om offentlig avyttring som omfattar såväl stat som kommuner och regioner. Syftet med lagen bör vara att främja såväl ekonomisk effektivitet som resurseffektivitet. För att komma tillrätta med resursslöseri behöver det offentliga fokusera även på restvärden och möjligheter att avyttra inventarier istället för att skicka dem till återvinningscentralen. Statliga myndigheter bör återanvända möbler, it-utrustning och andra större resursflöden och samverka regionalt eller nationellt så att ”resurspoolen” blir tillräckligt stor. Finansiering och riskdelning för att skala upp återvinning Inför Återvinningsklivet – ett investeringsstöd för att skala upp återvinning Idag saknas till stora delar anläggningar för sortering och återvinning i industriell skala. I sin rapport Resurseffektivitet och cirkulär ekonomi pekar Kungl. Ingenjörsvetenskaps ­ akademien på behov av stora investeringar i returraffinaderi för plast och andra kolbaserade ämnen samt för cellulosabaserade ämnen, i sorteringsanläggningar för textil samt spinning av textiltrådar. Industriklivet kan användas för så kallade strategiskt viktiga insatser inom industrin som bidrar till klimatomställningen men har i relativt låg grad utnyttjats för att skala upp cirkulära processer. Även Klimatklivet kan användas för vissa typer av cirkulära flöden, men ansökningar prioriteras utifrån största möjliga klimatnytta – inte utifrån ett resursperspektiv. I sin rapport föreslår Iva att det införs ett särskilt investeringsstöd med fokus på att snabbt skala upp cirkulära flöden av resurser, även om dessa inte direkt bidrar till minskade utsläpp inom Sveriges gränser. Mot bakgrund av ovan och i syfte att accelerera arbetet med att skapa cirkulära flöden av resurser vill Miljöpartiet införa ett nytt investeringsstöd – Återvinningsklivet. Stödet ska kunna användas för utgifter kopplade till åtgärder såsom forskning, förstudier och investeringar som bidrar till att öka industrins kapacitet att skapa cirkulära flöden av kritiska metaller och mineral, plast och andra kolbaserade ämnen, cellulosabaserade ämnen samt textil. Utred ett produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material Det är brådskande att skala upp återvinning av olika kritiska och strategiska material av flera skäl. Sveriges beroende av olika råvaror och insatsmedel utgör även en geopolitisk sårbarhet i ett allt oroligare omvärldsläge. Att skala upp återvinning av strategiska material är ett sätt att stärka svensk beredskap och motståndskraft. För att möjliggöra en snabb utbyggnad av återvinningsprocesser vill Miljöpartiet utreda och införa ett tillfälligt produktionsstöd för återvinning av särskilt strategiska material som minskar investeringsrisken för företag. Utveckla avfallslagstiftning och system för ökad cirkularitet Avfallslagstiftning och tillsyn Naturvårdsverket har framhållit att det krävs en bred översyn och utveckling av hela avfallslagstiftningen i syfte att förebygga avfall, öka återanvändningen av produkter, minska avfallsmängderna och öka materialåtervinningen av avfallet. Miljöpartiet föreslår en översyn och utveckling av avfallslagstiftningen utifrån målet om en nollvision för avfall. Vidare behöver avfallstillsynen stärkas. Det finns i dagsläget för många exempel på fusk och bristfällig avfallshantering som i vissa fall har orsakat stora miljökatastrofer, såsom Think Pink-härvan, men också exempelvis stora problem efter otillräckliga kontroller av förorenade massor som använts som marktäckning. För att kunna följa rätt lagstiftning behöver verksamhetsutövare som genomför återvinningsprocesser bedöma när avfall upphör att vara avfall. Bedömningarna kan antingen göras utifrån de EU-förordningar om end of waste som gäller för vissa avfallstyper eller utifrån de generella kriterier som finns i miljöbalken. Idag kan dessa bedömningar skapa problem. Några exempel är i de fall material läggs på deponi i väntan på att mer material ska kunna utvinnas från restavfallet, eller vid material ­ återvinning av en produkt bestående av flera material där vissa material kan användas som råvara medan andra ska räknas som avfall. Miljöpartiet föreslår en översyn av definitioner och klassificering av avfall och uppdatering av end-of-waste-lagstiftningen så att avfall enklare kan användas som råvara. Inför pantsystem för fler produkter och en flerårig informationssatsning Det svenska pantsystemet för burkar och flaskor är mycket framgångsrikt och vi föreslår att det ska införas pantsystem för fler varor och produkter, särskilt med fokus på varor med rent materielinnehåll och varor med högt innehåll av kritiska råmaterial. Trots mångårig sortering och insamling av olika förpackningar är förståelsen för nyttan fortsatt låg och insamlingsgraden för vissa material och förpackningar likaså. Vi föreslår därför en flerårig informationssatsning för insamling och sortering. Forskning och innovation Miljöpartiet vill göra en särskild satsning på forskning och innovation kopplad till resurseffektivitet och cirkularitet. Det handlar exempelvis om byggsektorn, transporter, metaller och mineral, biomassa och textilier. Samhället behöver bättre än i dag stödja utveckling och samverkan genom forskning och innovation som leder fram till nya affärsmodeller. Genom innovationer i alternativa material, smart design, cirkulära flöden och nya lösningar på efterfrågesidan kan resurspusslet gå ihop. Det behövs även mer kunskap om miljögifter och exempelvis hur den ökande PFAS-problematiken ska hanteras. Tillväxtanalys konstaterar i sin rapport ”De ekonomiska förutsättningarna för primär och sekundär metallproduktion” att den sekundära metallproduktionen under perioden 2007–2022 fått betydligt mindre stöd för forskning och innovation än den primära metallproduktionen, både relativt och i absoluta tal, och således missgynnats. För cirkulär ekonomi är det även en utmaning att mål och nivåer på traditionella finansiella mått inte är applicerbara på cirkulära affärsmodeller. Det beror på att kassaflödesmönstret ser annorlunda ut. Ingenjörs- och vetenskapsakademien föreslår att det inrättas en ”hubb” för innovation inom finansieringsmodeller där nya standarder och mått tas fram så att cirkulära projekts lönsamhetspotential kan bedömas. Att skapa rätt förutsättningar för en övergång till mer cirkulära affärsmodeller är mycket komplext. Nuvarande regelverk har inte utformats med något gemensamt syfte att gynna cirkularitet. Idag missgynnar inte sällan befintliga regelverk återvunna material. Miljöpartiet vill ge en relevant myndighet i uppdrag att ta fram en struktur för regulatoriska sandlådor i syfte att främja utvecklingen av innovativa cirkulära affärsmodeller. Arbetsmarknadsåtgärder för en cirkulär ekonomi EU-kommissionen räknar med att den europeiska återbruks- och återvinningsmarknaden kan växa från dess nuvarande värde på 31 miljarder euro till 100 miljarder euro år 2030 och skapa 500 000 nya jobb. Omställningen till en cirkulär ekonomi kräver både satsningar på omställning och utbildning av befintlig arbetskraft och på ny arbetskraft. Det behövs fler yrkesverksamma med bättre kunskap om cirkulära flöden och affärs ­ modeller, cirkulär design, förebyggande underhåll, specifika materialåtervinnings ­ tekniker och deponiåtervinning. Miljöpartiet vill stärka yrkesutbildningen vad gäller återbruk, återvinning, resurseffektivitet och cirkulär ekonomi och ge relevanta aktörer i uppdrag att ta fram färdplaner för att kartlägga näringsverksamheter och arbetstillfällen för en cirkulär ekonomi över hela landet. En långsiktigt grön och cirkulär konsumentpolitik Miljöpartiet ser att det är avgörande med en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Målet för konsumentpolitiken är en trygg och väl fungerande konsumentmarknad och en ekonomiskt och ekologiskt hållbar konsumtion inom planetens gränser där konsumenterna har goda möjligheter att göra medvetna val. Flera konsumentmarknader är under snabb omvandling, vilket både ger nya möjligheter för konsumenterna och förändrar konsumenternas förutsättningar. Det behövs ett nationellt mål för konsumtionsbaserade utsläpp som följs upp med relevanta åtgärder. Det behövs bättre förutsättningar för att delningsekonomi ska få en större roll i vårt samhälle. Sverige behöver generellt se över nationella regelverk för att dessa ska bidra till att underlätta för en ökad delningsekonomi, och som bärande princip behöver fler sektorer omfattas av ett producentansvar, till exempel textilier. Det behöver införas ett genomgripande förbud mot att förstöra hela och fungerande osålda eller returnerade produkter. Ska samhället tillräckligt snabbt kunna gå i en riktning mot cirkulär ekonomi kommer det att krävas ett antal större regleringar som ger företagen spelreglerna och därmed även förutsättningarna för likvärdig konkurrens på hållbara villkor. Flera viktiga beslut har tagits av EU och det är nu upp till medlemsländerna att implementera dessa. Det ska vara lätt att göra rätt. En mer hållbar och cirkulär konsumtion ska främjas där miljömässigt bättre produkter blir enklare att välja och billigare att laga. Det behövs även en politik som reglerar bort produkter som är skadliga från marknaden. Konsumentfrågor regleras idag i hög utsträckning på EU-nivå. Sverige behöver ha en stark konsumentpolitik som fungerar tillsammans med EU:s konsumentpolitik, och i vissa fall behöver Sverige kunna gå före EU i väntan på en harmoniserad och hållbar konsumentpolitik. Det behöver bli betydligt enklare för konsumenter att göra informerade val som grundar sig på korrekt och tydlig information från företag och återförsäljare. Det behövs en lag mot greenwashing som skyddar konsumenter från missledande påståenden och falsk marknadsföring. Förutom en stor vinst för konsumenterna ger det en rättvis konkurrens för de företag som faktiskt investerar i hållbarhet. Idag tvingas företag som lagt betydande investeringar på produkter med lägre utsläpp, stärkta anställnings ­ rättigheter och giftfria produkter utan miljöfarliga kemikalier att konkurrera med företag som endast är gröna i sin kommunikation. För konsumenten är det närmast omöjligt att veta om det man köper faktiskt är bättre för miljön än något annat. Så kan vi inte fortsätta att ha det. Förläng livslängden på produkter Miljöpartiet vill motverka ett planerat åldrande, det vill säga där produkten är gjord för att bli oanvändbar i förtid, och så kallad fast fashion där mode förändras månadsvis och därför inte görs för att hålla längre än så. Istället behöver vi gå mot en konsument ­ marknad där produkter är framtagna för att hålla och designade för att kunna repareras och där reservdelar och information finns tillgängligt. Vi vill utreda möjligheten att införa en standard där tillverkare och återförsäljare redovisar förväntad livslängd och förväntad servicekostnad för konsumentprodukter. EU utvecklar utifrån ekodesign ­ direktivet produktkrav på tillverkare för att främja utveckling av cirkulär ekonomi. Som en del av detta är det nödvändigt att de vanligaste reservdelarna via återförsäljaren enkelt ska gå att få tag på i de fall en produkt går sönder och att designen på produkten är gjord för att det ska vara möjligt att reparera den genom ett ökat krav på demonter ­ barhet av produkter. Sverige ska även driva på för spårbarhetslösningar för material och produkter genom en hög ambition i fråga om hållbarhet vad gäller EU:s digitala produktpass. Det behöver bli billigare att reparera produkter Idag är det i många fall billigare och enklare att köpa nytt jämfört med att underhålla eller reparera redan inköpta saker. Att det är billigare att klicka hem ett par nya jeans från Kina än att laga eller köpa i andrahand är en del av ett systemfel. För att stimulera en cirkulär ekonomi behöver det vara billigare att reparera produkter än vad det är idag. Reparationer och underhåll av produkter minskar åtgången av energi och råvaror och minskar utsläppen jämfört med att köpa nytt. För många finns det även ett personligt värde i en sliten favorittröja, ett par ingångna skor eller en porslinsskål som fått en kantskada. Men kostnaden för reparationerna behöver sänkas för att få fler att välja att laga istället för att köpa nyproducerat. Att införa en sänkt moms på vissa reparationer och underhåll av produkter är därför grundläggande för att stimulera marknaden. Utöver en sänkning av momsen vill Miljöpartiet införa en skattereduktion för att reparera, hyra och sälja vidare konsumentprodukter, det vill säga i likhet med det hyberavdrag (hyra-begagnat-reparation) som föreslås i SOU 2017:22 Från värdekedja till värdecykel – så får Sverige en mer cirkulär ekonomi. Skattereduktionen föreslås uppgå till 50 procent av tjänsternas arbetskostnad. Utredningen anger att förslaget förväntas leda till i storleksordningen 10 000 nya arbetstillfällen, av vilka en betydande del förväntas gå till utrikes födda personer och andra som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden. Förslaget förväntas därför ge positiva effekter för både arbetsmarknad, integration och miljö. Det förslag som finns utrett behöver uppdateras och justeras för god genomförbarhet och träffsäkerhet. Utvidga garantier och försäkring till delade och cirkulerade produkter Enligt konsumentköplagen kan konsumenter reklamera en vara om felet fanns redan från början eller om köpet av varan gjordes för mindre än tre år sedan. Reklamations ­ rätten på nuvarande tre år bör vara mer flexibel och olika produktgrupper kan ha olika tider för reklamationsrätten, baserat på förväntad livslängd. För många produkter är tre år en kort tid, medan det för andra produkter är mer välavvägt. Vi anser att regeringen därför ska utreda en modell för en flexibel reklamationsrätt utifrån vad som idag är förenligt med EU. Ytterligare en utmaning för en väl fungerande konsumentpolitik som stödjer en cirkulär ekonomi är att den garantitid som följer med en produkt ska följa produkten och inte vara kopplad till den första ägaren av produkten. Garantier ska följa med varan vid andrahandsköp. Idag kan det visa sig att en garanti inte gäller om någon annan person än den som köpt varan haft den när väl produkten gått sönder. Ansvarsförsäkring gäller inte heller alltid på lånade produkter. På samma sätt behöver ansvarsförsäkringar och garantier även gälla för lånade och delade produkter. Detta är en central fråga för att få ett bra konsumentskydd för en marknad med fler delade produkter eller där varor lånas ut. Värna lånesystem, second hand och återbruk En viktig del i en cirkulär ekonomi är att varor lätt kan byta ägare. Många varor behöver vi konsumenter endast under vissa perioder i livet; förutsättningar och behov förändras ständigt. Hela och fungerande produkter behöver varken ligga kvar i byrålådan i onödan eller lättvindigt hamna som avfall. Att kunna lämna in eller sälja en produkt och låta någon annan med större nytta av den kunna köpa den är en enkel och viktig del i den cirkulära ekonomin. Secondhandbutiker utgör ett viktigt blodomlopp för den cirkulära ekonomin och det behövs en översyn av momsdirektivet som idag förhindrar en sänkt moms på secondhand. Miljöpartiet vill se en sänkt moms på secondhand, men som ett första steg behöver momsdirektivet utvecklas. I dag måste näringslivsaktörer betala 25 procents moms när en secondhandprodukt – som redan är beskattad – säljs på nytt. Regelverket innebär alltså att secondhandvaror blir dubbelbeskattade. Det är en orimlighet som behöver ses över. Idag kan kommuner som ansvarar för återvinningscentraler göra överenskommelser med företag inom secondhand som då kan hämta hela och fullt fungerande varor som istället för att lämnas på återvinning kan cirkuleras tillbaka till marknaden och säljas på nytt. Detta är goda exempel där kommuner underlättar såväl för privatpersoner som för företag att kunna lämna in föremål samtidigt som företag inom secondhand ges möjlighet att sälja produkter och stärka sin verksamhet och bidra till en cirkulär ekonomi. Miljöpartiet vill att kommuner ska ha krav på att denna möjlighet ska finnas på samtliga återvinningscentraler, om det finns en efterfrågan från marknaden. Vi vill även öka möjligheterna att hyra och låna både kläder och prylar. Festkläder, friluftsprylar och verktyg är tydliga exempel på produkter som används sällan och som med fördel skulle kunna lånas eller hyras ut mer frekvent. För att uppnå detta behövs både en kulturförändring och bättre ekonomiska incitament. E-handeln behöver regleras E-handel omformar i grunden handel och konsumtion. Idag kan det mesta köpas online hemifrån från närmast vilken del av världen som helst. Det har gett konsumenter helt andra möjligheter till bekväm handel med ett i närmast obegränsat urval. Detta har naturligtvis såväl positiva som negativa sidor. Vi behöver värna de positiva aspekterna men samtidigt inte blunda för de utmaningar som e-handeln för med sig. Marknaden är idag på flera sätt oreglerad och det gäller framförallt hur varor som inte uppfyller krav på produkter inom EU förs in på EU:s inre marknad. Onlineplattformar ska inte kunna utnyttja luckor i systemet utan måste hållas juridiskt och ekonomiskt ansvariga för sina varor. Den undre gränsen för vad som i dag behöver deklareras vid import på 150 euro till EU ska omedelbart tas bort. EU-kommissionen har lagt förslag på att ta bort tullfriheten för billiga varor och det är viktigt att Sverige ligger på för detta inom EU. För alla produkter som förs ut från olika företag och in på EU:s inre marknad måste det finnas en ansvarig aktör inom unionen. Men när konsumenter själva köper varor från säljare som är baserade på marknads ­ platser utanför EU finns sällan en sådan aktör. Teoretiskt sett tar konsumenten då ett eget ansvar för varans säkerhet. I praktiken betyder det att ingen tar ansvar. Miljöpartiet anser att marknadsplatserna själva ska stå som ansvarig aktör i de fall ingen annan tar ansvar. Det skulle skapa incitament för dessa marknadsplatser att ta produktsäkerheten på allvar. Under 2026 kommer EU:s marknadskontrollförordning att utvärderas och vi ser att det genom denna finns en möjlighet att föra in striktare krav på marknadsplatserna genom att inkludera dem som ”ekonomisk aktör”. Allt mer komplexa e-handelsmarknader riskerar även att öka konsumenternas informationsunderläge, vilket inte minst kan skada mer utsatta grupper av konsumenter. Vid e-handel finns det ingen personal att ställa frågor till på samma sätt som i en fysisk butik och utformningen av hemsidor och appar gör det svårt att hitta relevant informa ­ tion. Information som dessutom ofta saknas på sidan. När marknaden för konsumenter breddas och blir mer individuell och global genom ökade möjligheter att handla digitalt från alla delar av världen blir valfriheten större, men det kan samtidigt bli svårare att välja rätt. Det är tydligt att tillräckliga resurser saknas hos Konsumentverket för att följa upp konsumentproblem på den digitala marknaden. Det kan röra sig om allt från rena bedrägerier till marknadsföring mot barn och äldre, eller svårigheter att komma i kontakt med en ansvarig när något gått fel. Detta arbete behöver förstärkas. Sammantaget medför e-handelns utmaningar att Miljöpartiet tar initiativet till att införa en task force om utmaningar kopplade till e-handel. Danmark har redan bjudit in aktörer i fråga om e-handel för att identifiera dess utmaningar och föreslå åtgärder. Sverige kan ta efter Danmark och ett svenskt arbete kan påskyndas av att Danmark redan har ett arbete på gång och vi kan dra lärdom från dem. Sverige behöver identifiera vad som är möjligt att göra på nationell nivå och vad Sverige som medlemsland bör driva inom EU. Förbjud skadliga produkter Vi vill agera mot de företag som lurar konsumenter att köpa dåliga och hälsoskadliga produkter. Det går inte att utgå ifrån att en enskild konsument ska läsa innehålls ­ förteckningen och avgöra vad som är bra och inte. Det behövs även en stor kunskap för att på riktigt kunna bedöma varor och vara den medvetna konsument som många i sin vardag kämpar med att vara. Men det är svårt att vara konsument idag. Det behövs ett ökat arbete både nationellt och inom EU för kemikaliesmarta och giftfria varor och produkter. Vi anser också att det skulle behöva utredas om det finns material och produkter som bör förbjudas baserat på att sammansättningen omöjliggör återvinning. För att öka kunskapen i denna fråga behöver både kemikalielagstiftningen och gränsvärden uppdateras i enlighet med forskningen, och tullen och andra aktörer som kontrollerar produkter på EU:s inre marknad behöver få resurser för detta. PFAS betraktas som några av världens mest problematiska kemikalier som vi skyndsamt behöver agera mot. EU är på gång med ett förbud mot PFAS, men detta riskerar att ta tid. Vi vill se ett brett förbud mot PFAS inom EU. Sverige behöver också i likhet med till exempel Danmark och Frankrike gå före och börja förbjuda PFAS i vissa produkter och sedan successivt utöka detta. Danmark har redan sedan 2020 ett förbud mot PFAS i kontaktmaterial med livsmedel och fler grupper införs från 2026. Även Frankrike har nyligen beslutat om förbud för vissa produktgrupper. Det visar att vi som enskilt medlemsland kan gå före och börja införa förbud för vissa produktgrupper. Kontaktmaterial med livsmedel vore precis som förbudet i Danmark en rimlig och viktig början, liksom att man som i Frankrike förbjuder PFAS i kosmetiska produkter. PFAS är på väg att förbjudas i leksaker inom EU, men övergångsregler på 54 månader gör att leksaker som kan innehålla PFAS kommer att fortsätta säljas under lång tid framöver. Miljöpartiet anser att övergångsreglerna behöver kortas och att detta skyndsamt behöver utredas. Obligatorisk märkning av PFAS-produkter Det behövs även en obligatorisk märkning av PFAS-produkter till konsumenter. Idag är märkningen och information ofta vilseledande. Det finns tusentals PFAS-ämnen i omlopp, men enbart några få är förbjudna, däribland PFOA. Detta leder till att flera företag väljer att marknadsföra sina produkter som ”PFOA-fria”, men produkterna innehåller i själva verket andra PFAS-ämnen. Miljöpartiet anser att detta är att vilseleda konsumenter som faktiskt försöker göra aktiva val. Konsumentverket har tidigare hanterat ett ärende rörande vilseledande marknads ­ föring kring just PFAS men valde att inte starta en tillsyn. Tvärtemot detta beslut har den danska tillsynsmyndigheten slagit fast att det i Danmark är vilseledande att marknadsföra en produkt med argumentet att den inte innehåller ett visst förbjudet PFAS-ämne om det förekommer andra PFAS-ämnen i produkten. Miljöpartiet vill att Konsumentverket på nytt ser över frågan om att starta en tillsyn. Till dess att ett förbud mot PFAS finns så vill vi att en fond inrättas där aktörer som fortfarande sätter nya PFAS-kemikalier på marknaden bidrar till att finansiera konsekvenserna av PFAS i vår omgivning. Det är viktigt att kostnaden för PFAS-föroreningar och förgiftningar hamnar på den som sätter ämnena på marknaden i enlighet med principen om att förorenaren betalar. Då behöver prissättningen av PFAS återspegla samhällets totala kostnad, vilken kan bli hög. Genomför en översyn av miljömärkningar Fler produkter behöver få en tydligare tredjepartscertifierad märkning för att underlätta för konsumenter och ett tydligt regelverk för vad som faktiskt är klimatkompenserat. Bra Miljöval, EU Ecolabel, Fairtrade, Krav, MSC, Svanen och TCO Certified representerar de mest omfattande certifieringarna och märkningarna för miljömässig och social hållbarhet i Sverige. Samtliga är oberoende tredjepartscertifieringar, vilket är avgörande för en hög tillförlitlighet till att produkten lever upp till kraven och att märkningen får förtroende hos konsumenterna. Det finns dock flera andra märkningar som inte är tredjepartscertifierade och som skapar en stor och oöverblickbar flora av märkningar som medvetet eller omedvetet riskerar att vilseleda konsumenter till att handla produkter som inte alltid lever upp till de krav som konsumenten faktiskt ställer. Därför bör kravet på oberoende tredjeparts ­ certifiering vara grundläggande för alla miljömärkningar som används i marknads ­ föringssyfte, i enlighet med EU-direktivet om greenwashing som nu tas fram. Ytterligare ett dilemma i de olika märkningar som finns är att EU:s CE-märkning saknar tillsyn och det finns företag som inte uppfyller kraven för CE-märkningen men som ändå väljer att märka sina produkter med CE-märkningen. Även om det i dag finns lagstiftning för vad som får säljas på EU:s inre marknad är det i praktiken lätt att komma undan för oseriösa företag. Det drabbar enskilda konsumenter som utsätts för alltifrån giftiga kemikalier till farliga leksaker och straffar de företag som tar sitt ansvar och följer våra gemensamma regler. Detta förstärker de problem som finns med märkningar på konsumentmarknaden. Det behövs en översyn av de krav på information som finns på förpackningar där enbart tredjepartscertifierade märkningar tillåts. Prioriterade strömmar Plast Fossila material utgör idag råvara för den absoluta merparten av all plast som produceras i världen. Klimatutsläppen från plast uppgår i dag till omkring 4 procent av världens samlade utsläpp och då är hela plastens livscykel inräknad från produktion till användning och avfallshantering. I Sverige ökar andelen fossila utsläpp från fjärrvärme ­ sektorn från just förbränning av plast. Framöver räknar industrin med att plastanvänd ­ ningen kan stiga, vilket innebär att även utsläppen stiger, om inte fler åtgärder sätts in. Frågan om plastnedskräpning och den stora mängden plast i våra hav tillsammans med problematiken med mikroplast är två andra viktiga frågor som ytterligare understryker vikten av att ställa om vår plastanvändning. Plast är på många sätt ett användbart material, men också mycket problematiskt. Plast består ofta av kemikalier som är farliga för människor och miljö, och på sikt bryts plast ned i mikroplaster som sprids i miljön. Plastskräp och mikroplaster medför svåra konsekvenser för både djur och människor och hela ekosystem. Minskad plastanvändning Många åtgärder som föreslås för att minska utsläppen längs hela plastens livscykel tar tid innan de kan ge effekt. Plastens miljöpåverkan måste minskas här och nu. Efter ­ frågan på och användningen av plast måste därför minska och återvinningen av plast måste öka. Att utsläppsintensiteten hos plastmaterial många gånger kan vara lägre än för andra konventionella material räcker inte som argument för fortsatt eller ökad användning av plast. Plastanvändningen måste minska i absoluta mått. EU parlamentet har antagit en plaststrategi som blanda annat ställer ökande krav på återvinning men som också förbjuder vissa plastförpackningar. År 2030 kommer vissa engångsförpackningar i plast att förbjudas inom EU, inklusive plastförpackningar för mat och dryck på restauranger. Vi anser att Sverige ska gå före med att införa dessa åtgärder redan nu. Även plastpåseskatten har stått modell för hur man kan minska plastanvändningen i vårt samhälle. Vi vill se en utredning av effekterna av den införda skatten och de långsiktiga effekterna efter att skatten togs bort. Lätt att göra rätt Plast är dock i vissa fall ett material som har överlägsna egenskaper jämfört med andra material. I de fall plast är att föredra är det viktigt att plast inte tillverkas av jungfrulig fossil olja utan att man använder sig av återvunna eller biobaserade alternativ och att den plast som nytillverkas går att återvinna. Producentansvar för plastprodukter och utökade pantsystem är viktiga verktyg för att öka producenternas incitament för att öka återvinningsbarheten. Kommunerna bör tillsammans med avfallsföretagen också ta ett större ansvar för att skapa beteendeförändringar på individnivå för att åstadkomma en ökad utsortering av plast. Att underlätta för konsumenterna att återvinna plast skulle minska efterfrågan på jungfrulig plast och minska klimatavtrycken. Ett aktivt åtgärdsarbete krävs. I dagsläget lämnas en stor del av plastavfallet inte till återvinning utan kastas i hushållssoporna. Med förbud mot onödiga plastprodukter, enklare återvinning, märkning, klarare regler för vad plaster får innehålla, förbud mot farliga ämnen och krav på återvunnen råvara vid plasttillverkning så kan vi minska plastavfallet i samhället. Tillverkning av plast som går att återvinna Parallellt med att man ökar den cirkulära användningen av plast behövs ett arbete för att den plast som tillverkas görs utan skadliga ämnen eller ämnen som av andra skäl försvårar återvinning och återanvändning. Då kemisk återvinning av plast är både kostsam och energikrävande är det av stor vikt att den plast som tillverkas är möjlig att återbruka eller återvinna på ett enkelt sätt. Återvinning försvåras inte bara av skadliga kemikalier utan också av att många olika material blandas i samma produkt, vilket påtagligt försvårar sortering, något som behöver ses över. Vi anser därför också att plastmaterial behöver en tydligare märkning där det framgår vad en förpackning är tillverkad av och hur den ska sorteras. Vidare krävs att kemiska ämnen som försvårar plaståtervinning fasas ut. Ta fram en strategi för att fasa ut plast från avfallsförbränningen Då den största andelen fossila utsläpp från Sveriges fjärrvärmeverk idag kommer från förbränning av plast behöver plasten fasas ut som bränsle för uppvärmning. På sikt behöver plasten helt fasas ut från fjärrvärmesektorn. På sikt finns fortsatt plastmaterial som idag inte går att återvinna, såsom vissa medicinska produkter, hygienprodukter eller äldre plast med höga halter skadliga kemikalier. Sverige behöver därför ta fram en strategi för hur en utfasning av plast från fjärrvärmesektorn ska genomföras och i den även utreda hur kemisk återvinning av plast, där plasten bryts ned i sina beståndsdelar och föroreningar kan avlägsnas, skulle kunna användas framåt. Pantsystem Det pantsystem som idag finns för dryckesflaskor i plast och metall har visat sig mycket effektivt och vi anser att man borde utreda om pantsystem för fler plastprodukter skulle kunna införas, exempelvis för byggplast eller plastburkar för livsmedel. Att skapa slutna system för vissa produkter kan också minska problemen med att det finns olämpliga kemikalier i viss plast som exempelvis inte får komma i kontakt med livsmedel. Ett globalt plastavtal Plastproblematiken är global och behöver hanteras i ett internationellt perspektiv. Vi vill därför att Sverige ska vara aktivt pådrivande för ett bindande globalt plastavtal som bland annat styr mot plastföroreningar och en cirkulär plastanvändning. Genom detta kan man också öka möjligheterna för framtagandet av globala standarder för cirkulära och giftfria plastprodukter och bättre material. Textil I dag kan den billiga t-shirten som klickas hem på några sekunder utgöra en direkt hälsofara. Bakom den billiga prislappen finns textilarbetare som tvingas arbeta under inhumana arbetsförhållanden, olagliga halter av kemikalier i kläderna närmast kroppen och sopberg som växer av en fast-fashion-industri som fortsätter att sätta enorma volymer produkter på marknaden med låg kvalitet med gigantiska klimatutsläpp som följd. Miljöpartiet har i flera år arbetat för att anta EU-lagstiftning med bindande mål för att minska textilsektorns klimat- och miljöpåverkan och begränsa den enorma överproduktionen av textilier. Tack vare ett dedikerat arbete har vi ett antal lagstiftningar som nu är på väg att implementeras, inte bara i Sverige utan i hela EU. Från ekodesigndirektivet som ställer krav på miljö, klimat och cirkularitet vid produktionen av textilier till det nya avfallsdirektivet som innebär att producenter av ohållbara plagg är med och betalar för den avfallshantering som de ger upphov till. Vägen till en hållbar textilindustri kräver ett helhetsgrepp från bomullsfälten, fabrikerna och transporterna till avfallshanteringen med åtgärder såväl på nationell nivå som på EU-nivå. Beslut skulle i grunden behöva införas på global nivå. Genom att företagen tvingas att betala för sina avfall genom ett utökat producentansvar ökar incitamenten att redan i design-, planerings- och produktionsfasen se till att avfallen från deras textilier blir få och återanvändningsbara i så hög utsträckning som möjligt. Detta innebär att producenter är med och betalar för avfallshanteringen genom en avgift på nyproducerade kläder beroende på hur hållbara produkterna är. Miljöpartiet driver på för att införa ett producentansvar för textilproducenter där avgiften är eko-modulerad och baserad på plaggets hållbarhet och volymerna textil som producenten sätter på den inre marknaden för att motverka fast fashion. Idag ska textil samlas in separat. Syftet är att textil ska kunna återvinnas, men det finns få strukturer för att hantera en kraftigt ökad mängd insamlad textil och efterfrågan på textilavfall är fortsatt låg. Miljöpartiet vill därför införa en kvotplikt på textil med krav på 20 procent återvunnet material i all nyproducerad textil till 2035. Detta är ett konkret förslag för att insamlad textil faktiskt ska återvinnas och återanvändas. Vi ser även ett stort behov av satsningar på samarbeten runt innovation om cirkulär textil ­ användning mellan avfallsbolag, industri och forskning och tillkännager detta för regeringen. Ett utökat producentansvar för textil och en producentansvarsavgift I enlighet med EU:s uppdaterade avfallsdirektiv bör Sverige omgående upprätta ett ökat producentansvar (EPR) för textilier och skor. EPR-avgiften bör vara eko-modulerad och baserad på plaggets hållbarhet, volymerna textil som producenten sätter på den inre marknaden samt frekvensen av nya kollektioner, för att motverka fast fashion. Avgiften bör användas för att täcka kostnaden för insamling, sortering, återbruk och återvinning av textilier samt användas för att subventionera reparation och underhåll av textilier. Ett ambitiöst EPR-system ökar incitamenten för producenter att redan i design-, planerings- och produktionsfasen se till att avfallen från deras textilier blir få och återanvändnings ­ bara i så hög utsträckning som möjligt. Ett bättre insamlingssystem för textil Sedan den 1 januari 2025 då det blev obligatoriskt inom EU att samla in textil separat har mängderna textilavfall till både secondhandaktörer och återvinningscentraler ökat kraftigt. För den som vill göra sig av med sin textil är det dock i många fall fortsatt svårt att veta hur man ska sortera och var man ska lämna sin textil för att den ska kunna göra nytta. Vi anser att infrastrukturen för och information om textilinsamling behöver förbättras, samt att secondhand-aktörer som tvingats hantera det ökade avfallet bör kompenseras. Ett väl utformat EPR-system kan både bidra till att finansiera avfalls ­ hanteringen av textilier samt minska mängden textilavfall. Vidare måste efterfrågan på secondhand textilier stimuleras, både genom krav på utökad inblandning av använt material i nyproduktion, men också genom, sänkt moms på second hand. Ökade incitament och styrmedel för lånegarderober, ökad reparerbarhet och remake 80 procent av textiliers totala klimatpåverkan uppstår i produktionsfasen, vilket innebär att den viktigaste åtgärden för miljö och klimat är att textilierna har en lång livslängd. Därför är det också viktigt att textilen går att laga eller sy om. Därför behövs också fler incitament för att styra vår textilproduktion och användning mot nya modeller där exempelvis kläder och skor kan användas längre och av fler. Vi vill därför verka för en skyndsam och ambitiös implementering av EU:s ekodesignreglering, för att säkerställa att produkter designas för att hålla länge samt för att enkelt kunna repareras. Definition av en hållbar och cirkulär textil och krav på märkning Textil kan tillverkas av naturliga fibrer som bomull och lin, av biobaserad massa som trä och bambu eller av fossila material eller av blandfibrer som av olika skäl kan ställa till problem vid materialåtervinning. För att kunna styra mot en mer hållbar och cirkulär textilanvändning och för att underlätta för både producenter, konsumenter och upp ­ handlare vill vi se en tydligare definition av vad som ska räknas som hållbara och cirkulära textilier. För att underlätta materialåtervinning behöver spårbarheten öka för all textil. Innan den digitala spårbarheten och produktpass har utvecklats fullt ut vill vi se en tydligare och bättre fysisk märkning av textil för att fiberinnehåll lättare ska kunna avgöras. Både en definition av hållbar textil och en tydlig textilmärkning gynnas av en harmonisering inom EU, något som vi anser att Sverige ska driva på för. Åtgärder och styrmedel som främjar hållbara textilier För att ställa om en hel textilsektor mot ökad hållbarhet behövs olika typer av styr ­ medel, från upphandlingskrav till kvotplikter för återvunnen textilfiber till informations ­ kampanjer och utbildningar om hållbar textil. Mycket arbete är redan gjort men vi vill tillsätta en utredning för att ta fram styrmedel för en mer hållbar textilindustri. Samarbeten runt innovation om cirkulär textilanvändning och produktion Idag ligger ansvaret för textil utspritt över många sektorer och beroende på var och hur textil samlas in hamnar den i många olika materialströmmar. Genom ökat samarbete mellan producenter, kommuner, forskningsinstitut och högskolor kan mer insamlat material komma till rätt användning, och forskning och utveckling runt textil kan få ökad styrfart. Vi vill underlätta för fler samarbeten med målet om en mer hållbar textilåtervinning genom exempelvis kunskapsstöd och sökbara utvecklingsmedel. Skärpta krav på onlineplattformar Idag köps en stor mängd kläder via onlineplattformsföretag med billiga varor från länder utanför Europa. Det har visat sig att både leksaker och textil med högt innehåll av kemikalier som är förbjudna i Sverige förekommer i produkter från dessa plattformar. Ibland i halter som är direkt skadliga för konsumenten. I dagsläget kan företagen komma runt lagstiftning när varor skickas i paket med ett värde under 150 euro. Vi vill att lagstiftning ses över så att onlineplattformar inte ska kunna utnyttja luckor i systemet utan måste hållas juridiskt och ekonomiskt ansvariga för sina varor. En task force om utmaningar kopplade till e-handel E-handeln växer men omgärdas av ett antal problem som kan både skada konsumenten och förhindra att varor och produkter kan tas omhand i cirkulära system. Vi vill att regeringen tillsätter en grupp som kan arbeta för att reducera problemen som uppkommer med otillräckligt reglerad e-handel. Tydlig styrning bort från fast fashion För att ställa om till en mer hållbar och klimatsmart textilindustri behövs en tydlig styrning bort från fast fashion-industrin där kläder och nytt mode med kort hållbarhet och sämre kvaliteter lanseras månadsvis. Då behövs en tydlig definition av fast fashion och vad det är som vi vill undvika. I Frankrike finns ett långt gånget lagförslag att inspireras av. Vi föreslår att Sverige tar fram en definition av och utreder en skatt på fast fashion samt driver på för detsamma på EU-nivå. Livsmedel Livsmedelsproduktion har stor påverkan på klimat, vattenförsörjning, biologisk mångfald och andra planetära gränser. Matsvinnet i livsmedelssektorn är omfattande och innebär ett enormt slöseri med resurser. Samtidigt finns stor potential att öka resurseffektiviteten och cirkuleringen genom att minska och ta tillvara avfall och sluta kretslopp på lokal nivå. Skärpt svenskt mål om minskat matsvinn På global nivå finns genom FN:s hållbarhetsmål ett mål om att till 2030 halvera det globala matsvinnet per person i butik och konsumentledet och att minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även i fråga om förlust efter skörd. I Sverige uppstår cirka 75 procent av matsvinnet i konsumentledet. Sverige har ett nationellt etappmål om att minska mängden livsmedelsavfall per person med 20 procent till 2025 jämfört med 2020. Detta etappmål är inte på väg att nås. Den senaste statistiken från Naturvårdsverket visar att varken den totala mängden livsmedelsavfall eller livsmedelsavfallet per person har minskat sedan 2020, utan det ligger kvar på ungefär samma nivå. Miljöpartiet föreslår att etappmålet för 2025 följs upp med ett skärpt mål om att halvera matsvinnet per person till 2030, jämfört med 2020. Ett sådant mål är i linje med FN:s hållbarhetsmål. Livsmedelsverket bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndigheter ta fram en tidsatt handlingsplan med konkreta åtgärder för att målet ska kunna nås. Vidare föreslår vi ökade utbildningsinsatser till personal i storkök och restauranger om metoder för att minska matsvinn. Förbjud butiker att slänga ätbar mat och stöd sociala matbutiker Ett verktyg för att nå målet om halverat matavfall till 2030 är att förbjuda matbutiker att slänga ätbar mat. Sedan 2016 har Frankrike lagstiftning som gör det olagligt för butiker att slänga mat som fortfarande är ätbar. Det innebär att butikerna kan straffas med böter om lagstiftningen inte följs. Sedan lagen infördes i Frankrike har matsvinnet minskat substantiellt enligt EEA. Miljöpartiet föreslår att Sverige inför en liknande lagstiftning om förbud för butiker att slänga ätbar mat. Vidare föreslår vi stöd till sociala matbutiker där exempelvis matvaror med kort datum kan säljas till rabatterade priser. Bättre information om bästföredatum och sista förbrukningsdag Idag slängs ofta mat helt i onödan eftersom många konsumenter tror att maten är skadlig att äta efter bästföredatum. Det finns en stor kunskapslucka kring vad datummärkning innebär. Märkning med bäst före – ofta bra efter har visat sig bidra till bättre förståelse och minskat matsvinn. Därför föreslår vi att livsmedelsbranschen får tydligare krav på sig att informera om livsmedels hållbarhet. Ta tillvara matavfall för att producera biogas och växtnäring Det finns en stor potential att förbättra hanteringen av matavfall genom att det sorteras ut separat från övrigt avfall och behandlas genom rötning eller kompostering för att utvinna växtnäring och biogas. Sverige har tidigare haft ett nationellt mål om att senast år 2023 återvinna 75 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger så att både energi och näringsämnena tas tillvara. År 2023 låg andelen på 43 procent, det vill säga långt ifrån målet. Vi föreslår att målet skärps och flyttas fram till 2030 samt kompletteras med en handlingsplan för att målet ska nås. Miljöpartiet har flera förslag för att gynna biogasproduktion och därmed öka incitamenten för insamling av matavfall, däribland att införa ett produktionsmål om 10 TWh biogas till 2030, höja anslaget till Klimatklivet samt stimulera efterfrågan på biogas genom exempelvis stöd för konvertering av fossilbilar till biogasdrift och investeringsstöd för grön baskraft, vilket innefattar gasturbiner drivna på biogas. Slut kretsloppen i jordbruket på lokal nivå Det finns en stor potential att öka cirkulariteten i det svenska jordbruket genom att minska användningen av bekämpningsmedel, handelsgödsel och fossila drivmedel och istället sluta kretslopp för energi och näringsämnen på gårdsnivå eller lokal nivå. Genom att gödsel, skörderester och vall för produktion av energi och växtnäring tas tillvara kan användningen av fossila bränslen och handelsgödsel minska. Miljöpartiet föreslår att det på nytt införs stöd för vallodling och att stöden för exempelvis gödselhantering och biogasproduktion ökas genom Klimatklivet. Ett sätt att verka för ökad cirkularitet i det svenska jordbruket är att främja ekologisk produktion. I ekologisk produktion används i första hand gödsel och annan växtnäring från djur och växter på den egna gården. Även så kallad gröngödsling, det vill säga odling av kvävefixerande grödor som klöver eller olika slags baljväxter, används för att öka markens bördighet. Dessa metoder minskar behovet av konstgödsel, som är en ändlig insatsvara med stor klimatpåverkan. Miljöpartiet vill främja ekologisk produktion genom att verka för en ändring i EU:s momsdirektiv så att momsen på ekologisk mat kan sänkas. Vi vill även öka stödnivåerna till ekologisk produktion samt verka för att öka andelen ekologisk upphandling. Ett mål för användningen av återvunna näringsämnen i jordbruket Fosfor är en ändlig produkt och import av fosfor och konstgödsel sker idag från ett litet antal länder, vilket gör jordbruket sårbart. Större användning av biogödsel minskar importberoendet av fossilbaserad konstgödsel och stärker beredskapen i den svenska livsmedelsförsörjningen. Dessutom, då biogödsel ofta blir en restprodukt från biogas ­ tillverkning, kan en ökad användning av biogödsel samtidigt göra biogasproduktionen mer lönsam. För att bättre styra mot en ökad användning av biogödsel vill vi att mål för detta ska tas fram. Nya styrmedel för giftfritt och cirkulerat gödsel inom jordbruket För att målen om ökad användning av biogödsel ska kunna uppnås behövs en utredning om vilka styrmedel som behövs för att målen ska kunna uppnås. Utred en skatt på mineralgödsel Skatt på mineralgödsel har både införts, slopats och debatterats under många år. En studie från Lunds universitet från 2015 visar att en låg kväveskatt kan vara en kostnadseffektiv metod för att minska kväveutsläpp från jordbruket. En skatt på mineralgödsel skulle därmed kunna både minska läckage av näringsämnen från jordbruket och göra biogödsel mer konkurrenskraftigt. Vi vill därför att en skatt på mineralgödsel utreds. Kvotplikt för återvunnen fosfor och kväve i gödningsmedel För att öka efterfrågan på återvunnen råvara vill vi införa en kvotplikt för återvunnen fosfor och kväve i gödningsmedel. Krav på att återvinna fosfor ur avloppsslam Avloppsslam innehåller höga halter fosfor, som skulle kunna tas tillvara på bättre sätt än idag då krav saknas på att fosfor i slam ska återanvändas. Detta har lett till att slam med hög halt av både kväve och fosfor har kunnat läggas på deponi eller användas som gruvtäckning. Vi anser att krav på återvinning av fosfor från större avloppsanlägg ­ ningar, liknande de krav som införts i Tyskland, behöver införas och samtidigt villkoras med ett omställningsstöd till berörda va-anläggningar för att minska kostnaderna för va-kollektivet. Det finns idag lagstiftning som sätter gränser för vad återvunnen fosfor från avloppsslam får användas till. Vi anser att det ska vara renheten och kvaliteten på fosfor som ska avgöra dess användning, inte ursprunget, och vi vill därför att Sverige ska driva på för att lagstiftningen ska uppdateras för att kunna appliceras på nya reningstekniker. Detta gäller exempelvis bilagan om fosfor i EU:s förordning om foder. Vidare föreslår vi en särskild satsning på forskning och utveckling av fosforutvinning från va-system och fjärrvärmeverk. Förnybara och biobaserade råvaror Skogsråvara är en begränsad resurs som behöver användas klokt i klimatomställningen. För att få ner den totala efterfrågan på skogsråvara i energisystemet behöver vi exempelvis både energieffektivisering och transporteffektivisering tillsammans med elektrifiering. Vi behöver använda biobränslen där nyttan är som störst och alternativ saknas. För att öka skogens och skogsbrukets klimatnytta behöver en större del av det vi bygger byggas i trä och en större andel biomassa användas för långlivade produkter. Vi behöver också utveckla mer återbruk av byggmaterial i trä. En viktig del för att få resurspusslet att gå ihop är att både minska användningen och att öka cirkuleringen av papper och kartong. Tydliggör hållbar bioråvara från jordbruks- och skogssektorn Sverige har goda förutsättningar för att använda bioråvara för både energiproduktion och produkter. Oavsett om det gäller olika typer av biomassa, restströmmar, avloppsrester eller avfall finns det begränsningar, inte minst i hur vi kan få fram ny bioråvara med fortsatt god biologisk mångfald, god miljö och välbehållna ekosystemtjänster från naturen. Därför är det viktigt med en politisk tydlighet och långsiktighet, inte minst i fråga om vad som på sikt kommer att ses som en långsiktigt hållbar råvara. Det är därför viktigt att tydliggöra, inte minst på EU-nivå, vad vi idag räknar som en hållbar bioråvara och vilka krav som behöver ställas utifrån detta. Styrning av skogsråvara från kortlivade produkter till mer långlivade För en mer hållbar användning av vår skog behöver skogen stå längre men vi behöver också se till att mer av produkterna från skogen blir kvar som träprodukter, som trähus eller möbler, istället för att de bränns upp eller bryts ned, som exempelvis papper. Detta kan ske genom en ökad produktion av träprodukter, genom att en större andel av inhemsk träråvara blir långlivade träprodukter istället för kortlivade samt genom att träprodukterna används på ett sätt som möjliggör ökad livslängd, återanvändning eller återvinning. För att styra om behövs både ekonomiska incitament och en politisk vilja och stöd och rådgivning till skogsägare och näringsliv. En nationell samordnare och stöd till en trävarubransch med långlivade träprodukter För att styra mot mer långlivade skogsprodukter föreslog Miljömålsberedningen 2025 att regeringen skulle tillsätta en nationell samordnare och stöd till aktörer på marknaden som bygger upp en trävarubransch med långlivade träprodukter av lövträ i takt med att lövträden ökar i skogsbrukssektorn, ett förslag som vi anser ska tas omhand skyndsamt. Minskad resursanvändning från transport- och leveransförpackningar Ökad konsumtion och en stor ökning av onlineshopping ger oss ökande volymer av transport- och leveransförpackningar. Vi vill utreda hur detta resursslöseri och resursanvändningen av denna typ av förpackningar kan minska. Stärkt och förbättrad insamling av papper och olika typer av kartong Insamling och återvinning av pappersprodukter såsom papper, tidningar och kartonger har en stor återvinningspotential som behöver öka. Samtidigt kan laminerad kartong och kladdiga förpackningar försvåra återvinning. Det behövs därför en översyn av informationen runt insamling och ett förbättrat insamlingssystem och mer kapacitet för att få ökad miljönytta och rena flöden i de pappersprodukter som samlas in. Minska vissa engångsartiklar genom skärpt lagstiftning och skatt Vissa engångsartiklar i plast har förbjudits och fler åtgärder kommer att införas framåt. Detta leder till en förskjutning till engångsmaterial i papper eller trä, något som i vissa fall är onödigt och leder till ett resursslöseri, exempelvis när engångsartiklar i papper eller trä används på restaurang där flergångsalternativ är mer resurssmarta. Vi vill därför se ett förbud mot engångsartiklar som tallrikar, bestick och muggar när man äter på plats i en restaurang. Vi vill se ett liknande förbud som ovan för exempelvis engångs ­ muggar på publika evenemang som konserter, festivaler och sportevenemang, något som redan införts i bland annat Paris och Estland. För att omställningen från engångs ­ artiklar till flergångartiklar som behöver köpas in och diskas inte ska bli kostsam vill vi använda en del av de nedskräpningsavgifter som införts som stöd för att ställa om. För att ytterligare begränsa mängden engångsartiklar vill vi förbättra implemen ­ teringen av EU-lagstiftningen som anger att aktörer måste erbjuda mat och dryck i återanvändningsbara lådor och muggar. Vi föreslår även att det införs en miljöskatt på engångsartiklar i form av muggar och livsmedelsbehållare enligt förslaget i SOU 2020:48. Dessa förslag har även bäring på materialströmmen plast. Produktionsstöd för avancerade biodrivmedel Avancerade biodrivmedel och elektrobränslen som tillverkas av vätgas och infångad biogen koldioxid kommer båda att fylla viktiga funktioner i framtidens transportsystem och energisystem. Vi vill införa ett nytt produktionsstöd för elektrobränslen och avancerade biodrivmedel för att stimulera produktionen av hållbara biodrivmedel. Nationella produktionsmål för biogasproduktion Sverige har stor potential för att öka produktionen av biogas, och efterfrågan på biogas, både som drivmedel och till industrin, är stor. För att ge starkare politisk styrning och en långsiktighet för biogasproducenter vill vi se ett nationellt mål för biogasproduktionen om 10 TWh till år 2030 och ett ytterligare mål för år 2040. En nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage Metan är en potent växthusgas som när den förbränns, exempelvis vid användning som drivgas, omvandlas till koldioxid som i sig är en ”mildare” växthusgas. Metanläckage bidrar till en ökad växthuseffekt och läckage sker från ledningsnät, avloppsanläggningar och jordbruk. För att minska läckage och även kunna ta tillvara mer tillgänglig metan till biogastillverkning vill vi se en nationell åtgärdsplan för att minska metanläckage från olika produktionsanläggningar och ledningsnät. Användning av trädgårdsavfall och parkavfall i en bioekonomi Enligt EU:s avfallsdirektiv ska bioavfall, inklusive trädgårdsavfall och parkavfall, samlas in. Avfall från trädgårdar och parker används ofta som bränsle till fjärrvärme ­ verk men det kan också finnas möjligheter för andra användningsområden, allt från kompostering och produktion av biogödsel till biokolstillverkning. Då mycket av trädgårdsavfallet i dagsläget eldas upp vill vi tillsätta en utredning om hur trädgårds- och parkavfall kan komma till bäst nytta i en framtida bioekonomi. En nationell strategi för produktion och användning av biokol Biokol bildas när organiskt material förbränns i avsaknad av syre, så kallad pyrolys, och är en av de tekniker som har föreslagits för koldioxidinfångning och lagring då biokol är en mer stabil produkt än de biomaterial som det bildas ifrån. Biokol har också många fördelar när det exempelvis används inom odling då biokolet kan både hålla fukt och näring, verka som ett filter för föroreningar och ge en lucker jord. På flera håll i världen pågår försöksverksamhet för produktion och användning av biokol, inte minst för att använda det som en del av att åstadkomma negativa klimatutsläpp. För att skala upp Sveriges bidrag till arbetet med biokol vill vi att det tas fram en nationell strategi för småskalig och storskalig produktion av biokol. Ersättning av torv med andra biobaserade produkter Torv har blivit en viktig ingrediens i många jordblandningar för odling, men då torv innehåller stora mängder kol som kan frisättas när torven bryts, dikas eller skadas så har dess utvinning stora negativa konsekvenser både för våtmarker och för klimatutsläpp. Dessutom är torv en ändlig resurs, vilket innebär att det finns starka motiv för att byta ut odlingstorv mot förnybara alternativ. Både biogödsel och biokol skulle kunna ge liknande fördelar som torv i en jordblandning och är samtidigt ett sätt att kunna återanvända restprodukter på ett fördelaktigt sätt. Vi vill därför undersöka möjligheten att genom olika styrmedel, ekonomiska eller andra incitament, byta ut odlingstorv mot avvattnat biogödsel och/eller biokol. Bygg- och fastighetssektorn Minska klimatpåverkan från byggsektorn Vårt samhälle står inför omfattande utmaningar när det gäller att både minska klimat ­ utsläppen och minimera vår resursförbrukning. En mer hållbar resursanvändning inom byggsektorn är en stor och viktig del av denna omställning. Det behövs lagstiftning som styr mot ett mer hållbart, resurseffektivt och cirkulärt byggande. Byggsektorn står idag för cirka en femtedel av utsläppen av växthusgaser inom Sverige och utsläppen från produktion av dessa material redovisas under Industri i den territoriella utsläpps ­ statistiken. Det finns ett stort behov av att utveckla nya affärsmodeller för en cirkulär byggsektor. Utvinning, tillverkning och transport av bygg- och anläggningsmaterial liksom hanteringen av byggavfall står för en omfattande påverkan på vår miljö och vårt klimat. Återbruk och återvinning är viktiga delar i ett cirkulärt byggande liksom förebyggande åtgärder för att undvika att avfall uppstår. Byggbranschen i Sverige genererar drygt 10 miljoner ton avfall per år. Det är mer än dubbelt så mycket som den årliga mängden svenskt hushållsavfall. Byggmaterial är energikrävande att framställa och importeras ofta långväga ifrån. Vi ser idag att allt fler aktörer inom byggsektorn går mot ett cirkulärt arbete kring sina fastigheter men det behövs ett mer strukturellt arbete även på nationell nivå. Vi vill göra det enklare och billigare att bygga med återbrukat material. Vi vill också verka för terränganpassat byggande i syfte att minska behovet av sprängningar av mark. Inför och utveckla klimatdeklarationerna För att kraftigt minska klimatpåverkan och användningen av nya naturresurser från byggsektorn vill vi sätta bindande krav på minskade utsläpp från byggnaders hela livstid, det vill säga under byggtid, användning och rivning. Klimatdeklarationer är viktiga, och gränsvärden måste införas omgående, skärpas och utökas. Rivningar av hela fastigheter behöver minimeras, men när det sker behöver materialet tas till vara. Klimatdeklarationerna ska omfatta hela byggnaden och hela dess livscykel samt markarbeten, renovering och förvaltning. Kostnaden för klimat och resurser för en rivning ska också belasta klimatdeklarationen för den nya byggnad som uppförs på platsen. Genom att det ställs klimatkrav på byggprocessen och införs gränsvärden för klimatutsläppen för hela processen kommer ett ökat återbruk att löna sig automatiskt. Renovera och återanvänd Samtidigt är det viktigt att inte glömma att det bästa i stort sett alltid är att renovera och återanvända saker på plats istället för att riva eller byta ut. När råvarupriserna och priserna på transporter ökar blir även priserna på byggmaterial dyrare, vilket gör att återanvändning och återbruk kan bli mer lönsamt. Inom byggsektorn har det linjära tänket, arbetssätten och affärsmodellerna lett till att vi under lång tid rivit och slängt byggdelar och material som istället hade kunnat återanvändas eller återvinnas. Vi behöver systematiskt ställa om till en mer cirkulär byggnadsprocess, en process där byggnader inte rivs om det inte är absolut nödvändigt och där byggmaterial inte längre ses som avfall utan som en resurs som i första hand återbrukas och återanvänds eller som sista alternativ återvinns. Genom att rivningar undviks eller material och bygg ­ element från gamla byggnader används minskas inte bara klimatpåverkan och resurs ­ användningen utan man kan även spara kulturvärden som annars skulle försvinna för alltid. Det behövs ett nationellt mål för att öka andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds från rivning, renovering och nybyggnation. Samtidigt får inte ett sådant mål skapa incitament för ökad rivning för att uppnå mer återbrukat material i byggsektorn. För i grunden behövs även en betydligt striktare hållning till rivning generellt. Idag finns ett stort överskott av möjligt återbrukat material men efterfrågan är låg. Ett nationellt mål om andelen byggmaterial som återbrukas eller återanvänds behöver kunna justeras över tid för att anpassas till det faktiska utbudet av möjliga material för återbruk. Nationell strategi för att förebygga rivningar Vi anser att vissa rivningar idag sker utan tillräcklig konsekvensanalys. Det kan bli en mycket stor resursbesparing, både när det gäller klimatutsläpp och resurser, om man kan undvika rivning. I flera fall kan också stora kostnader undvikas. Vi vill därför utreda om det finns ett behov av en nationell strategi för att förebygga rivningar, där ökad resurs ­ effektivitet ska vara ett av de grundläggande målen. Vi anser samtidigt att plan- och bygglagen behöver förtydliga vikten av resurshushållning så att även byggande och tekniska egenskapskrav fokuserar på hushållning med råvaror. Idag specificeras hushållning med energi, vatten och avfall i lagstiftningen medan hushållning med råvaror/material saknas. Skärp kraven på rivningslov Idag är rivningslov inte ett krav för alla typer av byggnader. Vi anser att rivningslov alltid ska vara ett krav vid rivning av en byggnad och att det ska kunna nekas av resurshushållningsskäl. Förutsättningarna för rivningslov behöver skärpas och livscykelanalyser införas. Det behöver bli svårare att få rivningslov om man efter bevarande och mindre åtgärder kan uppnå ändamålet med användningen. Ombyggnad, påbyggnad och bevarande av stomme ska alltid utredas i första hand innan rivningslov kan ges. Använda och utveckla befintliga fastigheter Vi vill återinföra ett investeringsstöd för bostadsbyggande men anser att när stöd ges till bostadsbyggande ska det även gå till påbyggnad och ombyggnation av befintliga byggnader. Konvertering av tomma kontorsfastigheter eller kontorslokaler till bostäder kan samtidigt ge positiva effekter, som exempelvis att det leder till en mer blandad och trygg bebyggelse då nya bostäder kan skapas i områden som traditionellt stått tomma utanför kontorstid. Ombyggnation försvåras dock av ett regelverk som skulle behöva göras mer flexibelt för att ge möjlighet till fler ombyggnadsprojekt och fler bostäder i befintliga byggnader. Vi anser därför att plan- och bygglagen behöver ses över i detta syfte. Långsiktigt underhåll bibehåller fastigheters skick För att kunna undvika rivningar är det viktigt att fastigheter underhålls för att bibehålla ett funktionellt skick. Vi anser att plan- och bygglagens föreskrifter om underhåll och varsamhet behöver ses över i syfte att säkerställa att befintligt byggnader och anlägg ­ ningar bibehålls i ett gott skick. Vi vill att kraven på fastighetsägare blir tydligare för att det ska gå lättare att ingripa när byggnader tillåts förfalla. Idag kan en fastighetsägare vänta med att underhålla och renovera tills kostnaden för att bygga ett helt nytt hus understiger kostnaden för att renovera. Det ska vara mer kostsamt att riva och bygga nytt än att underhålla och renovera en fastighet. Utveckla rotavdraget och utvidga stöd till bredare målgrupper Rotavdraget behöver utvecklas för att styras mot hållbara åtgärder och samtidigt behöver bredare målgrupper än idag kunna omfattas av rot eller ett motsvarande stöd. För att fler målgrupper ska kunna innefattas kan ett grönt rotavdrag behöva kombineras med ett grönt stöd riktat mot fastighetsägare av flerbostadshus, exempelvis bostadsrätts ­ föreningar och hyresfastigheter. Genom detta underlättas energieffektiviseringar och åtgärder som förbättrar fastigheternas långsiktiga bevarande. Utformningen av ett sådant stöd behöver vidare utredas. Återbruka mer Vi vill att riksdagen antar ett nationellt mål för att öka återbruket och återanvändningen vid byggnation och vi vill införa krav på minskade avfallsmängder vid nybyggnation. För att skapa ett incitament för branschen och för köparna i fråga om att använda mer återvunnet och återbrukat byggmaterial vill vi utreda vilka ekonomiska styrmedel som skulle styra mot en högre grad av återanvändning av byggmaterial vid byggnation. Här bör man inkludera en översyn av skattesystemet för att undersöka hur cirkulära återbrukade material kan gynnas framför nytillverkade. Att minska eller helt slopa mervärdesskatten för återbrukat eller återvunnet byggmaterial skulle kunna vara ett kostnadseffektivt sätt att stötta återbruk och återvinning. Att göra det lönsamt att återbruka är en nödvändighet för att få en snabb utveckling och bred uppslutning runt den cirkulära ekonomin och här vill vi se en grundlig utredning av möjligheterna att minska kostnaderna för den som bygger cirkulärt. Vi anser att det behöver utredas om producenter och återförsäljare kan underlätta återbruk genom bredare producentansvar. Exakt hur mycket återbruk som kan bidra till att minska en byggnads klimatavtryck ur ett livscykelperspektiv kan variera. Detta då en återbruksprocess kan kräva demontering med arbetsmaskiner, transport till nya platser, lagerhållning och ibland renovering och uppgradering innan materialet ska användas igen, vilket kan ge stora variationer i miljö- och klimatnytta. Den europeiska miljöbyrån (EEA) har räknat på hur mycket omställningen till en cirkulär ekonomi i byggsektorn skulle kunna bidra till att begränsa klimatutsläppen från bygg- och fastighetssektorn. Prognoserna visar att det är möjligt att minska klimatpåverkan med upp till cirka 60 procent genom att använda cirkulärt byggande. Olika aktörer har räknat på klimatnyttan av att återbruka olika byggelement av stål och betong, och när man har kunnat demontera befintliga betongelement eller stål ­ profiler och använt dessa i nya byggnader har man lyckats uppnå en minskad klimat ­ påverkan på över 90 procent jämfört med nytillverkning av samma byggdelar. En rapport som IVL Svenska Miljöinstitutet tagit fram på uppdrag av Återvinnings ­ industrierna visar på att användandet av både återbrukat och återvunnet material vid byggande i stort sett alltid ger minskade koldioxidutsläpp, jämfört med användning av nytt material. Detta gäller oavsett om det handlar om metaller, träprodukter, glas, gips eller plast. Kompetensutveckling i samverkan mellan branschen och offentlig sektor En kompetenshöjning kommer att vara viktig för många aktörer i byggprocessen, för att förstå både hur konstruktioner och materialval påverkar utsläppen men också hur byggregler, detaljplaner och gestaltningsprogram kan påverka möjligheterna för att kunna återbruka. För många företag kan det vara utmanande att hitta tid och resurser för kompetensutveckling. Vi anser därför att fler typer av utbildningar behöver skapas, med fördel i ett samarbete mellan branschen och den offentliga sektorn. Se över bruksvärdessystemet för ökad resurseffektivitet Många är de fastighetsägare som inte återbrukar fungerande inredning från exempelvis kök och badrum vid renovering av hyreslägenheter i flerbostadshus. Detta på grund av att det blir ett högre bruksvärde, som sedan ligger till grund för hyresförhandlingarna, om man byter ut inventarier istället för att renovera de befintliga. Exempel finns på renoveringar där gammal kvalitet och design bytts mot sämre följt av höjd hyra, men även på motsatsen där hyror kunnat hållas nere med återbruk av äldre köksskåp och originaldetaljer. Vi anser att regelverket behöver ses över och förtydligas för att bruksvärdessystemet bättre ska gå hand i hand med ökad resurseffektivitet. Ställ krav i offentlig upphandling För att bättre säkerställa efterfrågan vill vi att krav ställs i offentlig upphandling på att återbrukade material ska användas vid nybyggnation och renovering. Vi vill dessutom införa en kvotplikt med ökande krav på användning av återbrukade material vid renovering och nybyggnation där kraven på andelen återbrukat material skruvas upp. Vid nybyggnation, renovering och rivning behöver även livscykelanalyser av byggmaterialets klimatpåverkan bli en starkt styrande faktor. Testbäddar som kan skalas upp En helt avgörande fråga för att på allvar få igång den cirkulära ekonomin är att det finns tydliga incitament hos marknaden. Nationella mål och bindande krav kan sätta långsiktiga och gemensamma spelregler för sund konkurrens, men dessa ska även omsättas i faktiska åtgärder och vara företagsekonomiskt gångbara. En del i att hitta nya arbetsmetoder och tekniker för att stimulera den cirkulära ekonomin kan vara att genom nationellt stöd för testbäddar kunna visa på metoder som ska kunna skalas upp på marknadsmässiga grunder och bli kommersiellt gångbara. Se över avfallslagstiftningen Avfallslagstiftningen behöver ses över. Idag sätter den ibland käppar i hjulet för att allt lämpligt material kan komma till nyanvändning genom att bli klassat som avfall. Vi anser att det behövs en översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material. Klassningen av avfall skapar problem för många materialströmmar. För att främja cirkulära byggmaterialflöden och effektivisera processen för att avfall ska kunna bli en ny produkt behövs ett arbete för att definiera viktiga material och materialströmmar. Vi vill se ett arbete mellan industrin och Naturvårdsverket för att ta fram kriterier för detta, något som även har föreslagits i Fossilfritt Sveriges färdplan för bygg- och anläggningssektorn. Garantier och certifiering av återbrukat material Ett hinder för det cirkulära byggandet är ansvarsfrågan för kvaliteten på materialet. Hur detta ska garanteras behöver fastslås och vi vill skyndsamt utreda den juridiska ansvarsfördelningen med garantier för återanvända byggmaterial och hur återbrukade material ska certifieras för ökad trygghet. Digitalisering kommer att vara ett viktigt verktyg för att både kartlägga, märka och dela kunskap om tillgång till återbrukade byggvaror för att underlätta och påskynda den cirkulära omställningen. Få bort skadliga kemikalier Vissa byggmaterial kan trots allt vara olämpliga för återbruk och återvinning. Byggmaterial som innehåller miljö- och hälsoskadliga kemikalier riskerar med ett ökat återbruk att cirkuleras vidare i framtiden. Det är därför av största vikt att miljö- och hälsofarliga ämnen fasas ut från byggmaterial, för att säkerställa hälsosamma livsmiljöer och för att undvika att skadliga ämnen cirkulerar vidare till framtida byggprojekt, samt att styrmedel och stödsystem för att fasa ut skadliga ämnen kommer på plats. Vi vill se ett nationellt mål för utfasning av skadliga kemikalier i material som finns runt oss samt tydliga riktlinjer för PFAS i konstruktionsprojekt där avfall används som byggmaterial. Detta är viktigt att reglera, både när det gäller återbruk av äldre material men också när vi använder nya material där nya typer av skadliga ämnen riskerar att byggas in för framtiden. Boverket får en tydligare roll För att den cirkulära ekonomin inom bygg- och fastighetssektorn ska komma igång på bred front behövs ledarskap, samordning och stöttning. Vi anser att Boverket ska få i uppdrag att ytterligare kunna kliva fram för att ta den ledande rollen i arbetet med att sprida information och vägleda myndigheter och berörda aktörer i fråga om omställning till en cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn. Främja en giftfri cirkulär hantering av massor När man pratar om cirkulär ekonomi i byggsektorn är det ofta fokus på själva byggnaden, men stora klimatutsläpp är kopplade till materialen under byggnaden, marken. Utbyggnad av bebyggelse och infrastruktur är beroende av ballastmaterial, det vill säga stenmaterial, grus, sand och krossberg. Ballast behövs för konstruktions- och markförberedande arbeten. När man bygger genereras samtidigt stora mängder massor i utbyggnadsprojekt, till exempel jord, sten, krossberg och lera. Många gånger används inte de projektgenererade massorna, utan de transporteras bort och deponeras. Det medför såväl stora klimat ­ utsläpp som ekonomiska kostnader, och naturresurser förbrukas i onödan. Flera län i Sverige arbetar med projekt för att öka återbruket och återvinningen av projekt ­ genererade massor. Det är viktigt att främja det arbetet och sprida erfarenheter och kunskaper. I första hand gäller det terränganpassat byggande av infrastruktur och bostäder, så att sprängning av berg och bortforsling av andra massor så långt som möjligt kan förebyggas. Det gäller också giftfri resurseffektiv och cirkulär hantering av massor i fysisk planering, projektering och upphandling. Det är viktigt att massorna är spårbara och har god kvalitet tekniskt och miljömässigt. På så vis kan brottslighet förebyggas och massorna användas i större utsträckning. Utred avskrivningar och försäkringsfrågor kopplade till investeringar för fastigheter Dagens avskrivningsmodeller för fastigheter bygger på schabloner och ger en förhållandevis enkel och redovisningsmässig praxis för hur fastighetsägare kan skriva av gjorda investeringar. Miljöpartiet vill utreda om avskrivningsmodeller och försäkringsfrågor kopplade till investeringar och reinvesteringar för fastigheter kan påverka incitamenten för bevarande och renovering i cirkulär riktning. Nuvarande regler ger ofta ekonomiska fördelar vid rivning, då det möjliggör omedelbar avskrivning av kvarvarande värden. Innovationskritiska metaller och mineral När världen ställer om för att bryta fossilberoendet och klara klimatmålen ser vi en kraftigt ökad användning av tekniker som batterier, vindkraft och solceller, vilket har lett till ett nytt behov av stora mängder kritiska metaller och mineral. För metaller kommer energiomställningen att leda till en stor ökning i efterfrågan fram till 2050. Ny brytning av metaller och mineral har stor negativ påverkan på vattenförsörjning och biologisk mångfald och konkurrerar med annan markanvändning som skogsbruk, matproduktion och den svenska rennäringen. Att vidta kraftfulla åtgärder för att minska behovet av nya metaller genom att exempelvis effektivisera våra transport- och energi ­ system eller förlänga användningen av konsumentprodukter med högt materialavtryck är därför av stor vikt. Miljöpartiets politik för att främja energieffektivisering och ökad transporteffektivitet återfinns i motion 2023/24:1527 respektive 2024/25:2613. Även med stort fokus på ökad resurseffektivitet i transport- och energisystemet kräver klimatomställningen kraftigt ökad tillgång på kritiska metaller och mineral. En stor forskningssammanställning från Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien visar att det varken är tillräckligt eller hållbart att enbart förlita sig på traditionell gruvbrytning för att möta de ökade behoven. För att klara klimatomställningen är det helt centralt att skapa och skala upp cirkulära flöden av kritiska metaller och mineral. Den nya EU-förordningen om kritiska råmaterial, CRMA (Critical Raw Material Act), anger en rad målsättningar för EU:s egna kapacitet gällande strategiska råmaterial till 2030, däribland att minst tio procent av det som konsumeras inom EU ska brytas inom EU samt att minst 25 procent ska komma från återvinning. Centralt för att målen ska kunna nås är att styra mot en resurseffektiv omställning. Många förslag som listas under ”Övergripande åtgärder” är särskilt relevanta för denna materialström, som exempelvis att utreda och införa kvotplikter och ett system för återvinningscertifikat samt att införa investeringsstöd och tillfälliga produktionsstöd för storskalig återvinning. Nationell samordnare för återvinning av kritiska metaller och mineral Det behövs arenor för samarbeten kring cirkulära flöden där aktörer längs hela värdekedjor kan samverka och utveckla nya affärsmodeller. Miljöpartiet vill tillsätta en nationell samordnare som, likt Fossilfritt Sverige, kan arbeta systematiskt och långsiktigt för att förbättra hanteringen och återvinningen av kritiska metaller och mineral. Höj mineralavgiften och utred en gruvmineralskatt motsvarande den finska I syfte att öka återvunna råvarors konkurrenskraft gentemot jungfruliga bör Sverige höja mineralavgiften och utreda att införa en gruvmineralskatt liknande den som införts i Finland. Skärp kraven på återvinning och andel återvunnen råvara i EU:s batteriförordning EU:s batteriförordning ställer krav på andel insamlade batterier och andel kobolt, bly, litium och nickel som återvunnits i nyproduktion av batterier. Miljöpartiet föreslår att både kraven på insamling och kvoterna för återvunnen råvara höjs. Förläng livslängden på elektronikprodukter och ge dem flera liv Ser man till miljö- och klimatpåverkan från elektronik (exempelvis telefoner, datorer eller batterier) är tillverkningen av produkten det som ger störst påverkan. Det innebär att vinsten är stor om man kan förlänga livslängden på produkten. Att tillverkning sker med god kvalitet, att det finns en utsatt garantitid, att man har rätt att få sin produkt reparerad och att det går att få tag på reservdelar, men också incitament för att den som äger produkten vill lämna den vidare för ny användning, är alla viktiga faktorer. Här kan exempelvis pantsystem eller skrotningspremier vara verktyg för att fler produkter ska kunna leva vidare. Att produkten kan få ett andra eller tredje liv genom att rekonditioneras och återbrukas hos någon annan när förstagångsköparen har lämnat ifrån sig produkten är också av stor vikt. För att detta ska kunna ske behöver exempelvis producentansvaret för produkten i olika led klargöras tillsammans med tydlig lagstiftning runt exempelvis garantier och försäkringar. Producentansvaret kan behöva delas eller lämnas vidare om produkten ska få fler liv. Det krävs alltså ett antal åtgärder för att skapa tydligare incitament för att mer elektronik ska kunna få förlängd livstid och flera liv. En nationell strategi för att utvinna metaller och mineral ur sekundära resurser och avfallsdepåer Många av de metaller som vi idag behöver finns tillgängliga i gammalt gruvavfall, deponier och infrastruktur som inte längre används, som exempelvis i kopparkablar under marken eller flygaska. Enligt SGU finns det i Sverige en samhällsekonomisk potential för sekundär utvinning av metaller och mineral ur gruvavfall. För att realisera potentialen behöver hinder överkommas, såsom för låga marknadspriser och brist på etablerade marknader och tillgång till infrastruktur. Det finns ett stort behov av ny kunskap och ny teknik, men även av forskning kring hur befintlig kunskap och teknik ska tillämpas. Även styrningen (regler och styrmedel) spelar stor roll för möjligheten att utnyttja materialet. Utvinning ur gruvavfall bör förenas med sanering av förorenade områden. Både kunskap, teknisk innovation och vilja behövs för att påbörja utvinning av metall från olika typer av avfallsdepåer eller gamla infrastrukturprojekt. För att starta upp detta arbete vill vi att det tas fram en kartläggning av större mängder av metall som tidigare hanterats linjärt samt en nationell strategi för utvinning av metall från olika typer av sekundära resurser och avfallsdepåer. Översyn av deponiskatten Idag hämmas utvinning av metall från deponier på grund av både avfallslagstiftningens regler för deponi och deponiskatten som ökar kostnaden om man vill ta ut material från en deponi som tidigare setts som oanvändbart avfall. Vi anser att det behöver ske en översyn av både avfallslagstiftningen runt deponier och deponiskatten för att på ett bättre sätt styra mot cirkularitet och för att en deponi ska kunna användas som ett resurslager. Säkerställ att åtråvärda material hamnar inom det cirkulära systemet På grund av att man länge byggt upp avfallssystemen baserat på den linjära ekonomin hamnar idag mycket material utanför de cirkulära systemen. Många metaller som skulle kunna återvinnas hamnar därför i restflöden från annan metallåtervinning eller avfallsförbränning och byggs sedan in i exempelvis fyllnadsmaterial i vägar och bullervallar eller i deponier. Det försvårar framtida utvinning, dels genom att avfallsströmmar blandas och dels genom otillräcklig information om var dessa material deponeras eller byggs in. Miljöpartiet vill att dessa strömmar kartläggs så att mer metall kan hamna i rätt strömmar från början och för att det ska vara känt var de metaller som inte har fångats in finns lagrade för framtiden. Att produkter designas med cirkulär design och demonterbarhet från början minskar också risken från start för att metaller ska hamnar i fel flöden eller i förbränningsanläggningar. Därför vill vi också utreda hur hushållsavfall av metall, exempelvis aluminiumfolie och värmeljuskoppar i aluminium, mer effektivt skulle kunna sorteras och samlas in, istället för att med andra hushållssopor hamna i våra fjärrvärmeverk. Krav på återvinning av produkter med kritiska råmaterial och utveckling av produktpass Det är av extra stor vikt att produkter som innehåller kritiska råmaterial kan återvinnas och att de kritiska materialen kan utvinnas från en tidigare produkt. Vi anser därför att det bör ställas speciellt hårda krav på materialåtervinning från produkter som innehåller kritiska råmaterial och att det ska vara möjligt att återvinna alla dessa produkter. Av samma anledning behöver produktpassen för produkter med kritiska råmaterial utvecklas för att kunna redovisa vilket innehåll av kritiska metaller som ingår och hur stor andel återvunnen metall som har använts tillsammans med produktens reparerbarhet och demonterbarhet. Utvärdera och revidera kemikalieskatten Miljöpartiet föreslår att effekterna av kemikalieskatten ska utvärderas och en revidering föreslås i syfte att skatten inte ska motverka återanvändning och cirkulära lösningar. Daniel Helldén (MP) Katarina Luhr (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Emma Berginger (MP) Mats Berglund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP) Linus Lakso (MP) Rebecka Le Moine (MP) Amanda Lind (MP) Emma Nohrén (MP) Amanda Palmstierna (MP) Jan Riise (MP) Jacob Risberg (MP) Nils Seye Larsen (MP) Malte Tängmark Roos (MP) Ulrika Westerlund (MP)