Jämförelse cd1077bcb55395ee711bd42d Underlagets kontrollsumma: 0dc6f6e34b4ac2bb1fc5798fdd6d5231e4ced16b7b2946c49d09625f4fd31abd Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA02969: Svenskt fiske och vattenbruk === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha02969 Motion till riksdagen 2022/23:969 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) Svenskt fiske och vattenbruk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta offentliga institutioner prioritera svenskfångad fisk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i högre grad utnyttja tilldelade fiskekvoter när så är möjligt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över byråkratin i syfte att minska fiskeribranschens administrativa bördor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvoterna i Östersjön och andra vatten ska anpassas till vad vetenskapen anser vara försvarbart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en fortsatt minskning av fångstkvoterna för sill/strömming jämfört med förra årets kvoter och då specifikt för östra Östersjön och Stockholms skärgård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inleda en dialog med Finland respektive Danmark om att flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil för större fartyg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast vidta åtgärder för att begränsa spridningen av sälmask i Östersjön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur bottentrålning i kustnära områden kan minska, till förmån för mer selektivt fiske, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda behovet av mer forskning kring överförandet av parasiter mellan säl och fisk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda huruvida sälmaskens negativa effekter på svenskt yrkesfiske kan minskas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda huruvida sälmasken påverkar olika fiskpopulationer i Östersjön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera fiske för humankonsumtion och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte missgynna svenska fiskare inom EU och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta för fleråriga tillstånd gällande skyddsjakt på skarv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta användandet av andra jakt- och skrämselmetoder mot skarv som komplement till skjutvapen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utökning av effektiva metoder mot skarv såsom oljering och prickning av ägg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förvaltningen av skarv måste ske i bättre samverkan mellan länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten för att den ska vara likvärdig i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa licensjakt på vikare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning för sälavskjutning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla regelverket för fiskelicenser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utveckling av passiva redskap vid fiske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att minska övergivna fiskenät och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur man ytterligare kan effektivisera fiskekontrollerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa och öka självförsörjningsgraden samt öka sysselsättningen inom svenskt vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att modernisera miljöbalken då nuvarande lagstiftning och regleringar hindrar utveckling och förnyelse samt bromsar initiativ om att framföra nya, mindre miljöpåverkande odlingstekniker samt odling av nya arter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda omklassning av vattenbruk till areell näring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över tillståndsprocessen för fiskodling för att få fram en förenklad process och så att giltighetstiden för tillstånd kan förlängas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reducera den administrativa bördan för vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta utvecklingen av vattenbruket och skyndsamt se över regelverket för att öka graden av vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppmuntra fiskutsättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra miljöförbättrande åtgärder för sportfisket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera arbetet med förbättrade vandringsleder för fisk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra överlåtelser av ålfisketillstånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla fler uppströms och nedströms passager för ål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att förstärka Ålfondens finansiering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en återgång till 9 centimeter som minimimåttet för fångade flodkräftor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över i vilken omfattning det är möjligt att förhindra import av produkter från haj och då i synnerhet vad avser hotade hajarter och tillkännager detta för regeringen. Motivering Havet är en betydelsefull resurs och fisket är en betydelsefull svensk näring med gamla anor. Sverigedemokraterna framhåller fiskets kulturella aspekt liksom dess ekonomiska betydelse. Antalet svenska yrkesfiskare har minskat under åren. Trots det fortsätter fisket att generera många arbetstillfällen inom livsmedelsindustrin. Förutom att fisk är ett bra livsmedel utgör fisket en viktig komponent i den svenska livsmedelsproduk ­ tionen. Den svenska fiskerilagstiftningen är sedan 1995 underordnad EU:s gemensamma fiskeripolitik. Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar i stora drag allt nyttjande av levande resurser i vattnen och inom vattenbruket, samt beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter inom medlemsstaternas territorier eller i gemen ­ skapens fiskevatten eller av gemenskapens fartyg. I grundförordningen görs dock flera viktiga avgränsningar som innebär att EU:s fiskerilagstiftning kan kompletteras av nationell lagstiftning. Fisket har alltid utgjort en viktig näringskälla såväl i Sverige som i övriga Norden med långa kuster och talrika sjöar. Bortsett från fisket i insjöar och floder finner man för Sveriges vidkommande de största skillnaderna mellan västkusten och Östersjöområdet. Medan den mycket rikare tillgången på fisk vid västkusten, liksom närheten till Skagerrak, Nordsjön och Nordatlanten, skapat förutsättningar för ett utpräglat yrkesfiske, har ostkustens naturtillgångar gett upphov till ett mera säsongsmässigt binäringsfiske, koncentrerat kring vissa dominerande fångster vid sidan av andra näringsfång. I Sverige har större delen av fiskkonservindustrin varit koncentrerad till Bohuslän. Västkustfisket svarar också för en stor del av sysselsättningen i Bohuslän, följt av Skåne och Blekinge. Surströmmingsindustrin är däremot koncentrerad till kusten längs Bottniska viken. Fiskrökeriernas produktion bedrivs ofta i mindre skala, vilket är viktigt för sysselsättningen i flera kommuner. Det svenska EU-inträdet innebar att den svenska fiskeindustrins marknader växte, tullhinder försvann och sysselsättningen ökade. Samtidigt belades importen av förädlad norsk fisk med tullar inom EU. Fiskodlingar har blivit en viktigare del av fiskeindustrin. Norge har i denna branschgren uppnått en dominerande position. Prioritera svenskfångad fisk Det är viktigt att framhålla att allt svenskt fiske är och ska förbli hållbart och noga reglerat, vilket innebär en trygghet för konsumenten. Fiskens ”svenska” ursprung är alltså en sorts certifiering i sig, och därmed bör offentliga institutioner prioritera fisk som har fångats av svenska fiskeföretag vid inköp. Utnyttja tilldelade kvoter Fisket regleras av EU-kommissionen, vilket är ett försvarbart system givet fiskets regionala natur. Kvoter tilldelas utifrån vetenskapliga underlag, vilket också är en helt rimlig ordning. Outnyttjade kvoter kan köpas och säljas mellan länder. Enligt riksdagens utredningstjänst finns för Sveriges del visst utrymme för ökade fångster i vissa delområden utifrån tilldelade men outnyttjade kvoter. Sverige har fram till den sjunde november 2022 utnyttjat 12 procent av sin torskkvot i västra Östersjön och sju procent av torskkvoten i östra Östersjön. Av sill/strömningskvoten nyttjades 35 procent i västra Östersjön men hela 83 procent i centrala Östersjön exklusive Riga-området. Svenskt fiske av sill bör öka något inom tilldelade kvoter. Berörda myndigheter bör sålunda ges i uppdrag att underlätta för branschens aktörer. Underlätta för svenska fiskare Det är alltså Sverigedemokraternas målsättning att, inom ramen för marknadsekono ­ miska principer och långsiktigt hållbart nyttjande av fiskevatten, verka för en livskraftig svensk fiskerinäring. Exempelvis måste byråkratin ses över i syfte att minska fiskeribranschens administrativa bördor. Vetenskapens och forskningens rekommendationer Torskbeståndet i Östersjön är i mycket dåligt skick. Det gäller i synnerhet det så kallade ”östra beståndet”, öster om Bornholm. Detta innebär att fisket behöver regleras mycket kraftigt, vilket också sker. Riktat fiske på torsk i Östersjön är inte tillåtet utan den är endast tillåten som bifångst. Det kan dock tilläggas att inte ens de begränsade kvoterna tas upp, eftersom de kvarvarande torskarna har så liten storlek. Åtgärder bör vara stark reglering och, om så krävs, ett totalt stopp i vissa bestånd. Detta ska man dock inte hantera genom att rösta om ett totalt stopp i riksdagen. Frågan uppstår när ett sådant stopp kan hävas. Situationen kan variera mellan olika bestånd. Kvoterna bör anpassas till vad vetenskapen anser vara försvarbart, vilket i praktiken kan innebära just ett temporärt stopp för torskfisket i vissa bestånd. Det är av största vikt att rätt kompetens kan reglera exakt hur långt restriktionerna behöver gå och hur länge de behöver vara i kraft. Svensk fiskepolitik ska utgå från forskningens rekommendationer. Minska kvoterna av strömming ytterligare i centrala Östersjön Östersjöns yrkesfiske står inför stora utmaningar. EU-kommissionens förslag om 2023 års fångstkvoter, innebär minskning på 28 procent jämfört med fiskekvoter 2022 i norra Östersjön ökar med 32 procent i centrala Östersjön enligt riksdagens utredningstjänst. Sill-/strömmingsbestånden i centrala Östersjön har minskat drastiskt sedan 1970- och 1980-talen. Detta har inneburit stora förändringar av Östersjöns ekosystem, vars struktur och funktion nu förändras drastiskt. Småspigg har tagit över i Stockholms ytterskärgård, beroende på de låga strömmingsförekomsterna längs kusten. I innerskärgården, där strömmingen finns kvar, är inte spiggen lika talrik. Strömmingsfisket i centrala Östersjön har mist sin MSC-certifiering. Detta är ett resultat av ICES senaste rekommendationer. Från den 15 september 2021 får strömming från centrala Östersjön inte längre säljas som MSC-certifierad. Kvoterna för sill/strömming i centrala Östersjön har tidigare sänkts successivt under senare år: 26 procent år 2019, 10 procent år 2020, 36 procent 2021 och 45 procent 2022 och nu alltså en ökning på 32 procent till nästa år. Sverigedemokraterna vill nu se en fortsatt minskning utifrån förra årets fångstkvot för sill/strömming, specifikt för centrala Östersjön, som bl.a. innefattar Stockholms skärgård. Detta är nödvändigt för strömmingsbeståndets återhämtning. Vi stödjer utflyttad trålgräns på prov Östersjön lider av att industrifisket åderlåter havet på sill och strömming i stor omfattning. Sverigedemokraterna står bakom utskottsförslaget som klubbades i riksdagen 2021 om att tillfälligt flytta ut trålgränserna för större fartyg från fyra till 24 nautiska mil. Trålgränserna flyttas ut tillfälligt fram till 2027 för att sedan utvärdera effekterna vad gäller biomassa och fiskebestånd. Detta är viktigt för att öka kunskapen för att på sikt kunna vidta rätt åtgärder för att skydda Östersjöns sill och strömmings ­ bestånd men kan också gynna det småskaliga traditionella kustfisket. Industritrålare tar ut hela fiskekvoten av sill och strömming i ett mindre område, något som slår hårt mot de småskaliga yrkesfiskarna och skärgårdslivet. Detta har blivit ett stort och uppmärksammat problem utanför och i anslutning till Stockholms skärgård. Det finns ett egenvärde i att hålla det småskaliga fisket levande, liksom de hamnar och rökerier de sysselsätter längs med Sveriges kuster. Det är olyckligt att några få industritrålare tillåts få fri tillgång till fisken, på bekostnad av det småskaliga fisket och de svenska kustsamhällena. Att låta de största trålarna fånga all fisk, som i Östersjön, skapar små ekonomiska värden och ytterst få arbetstillfällen. Marin turism längs den svenska Östersjökusten har ett förädlingsvärde på 15 miljarder kronor och sysselsätter 32 000 människor, medan det svenska yrkesfiskets förädlingsvärde i Östersjön är knappt 0,3 miljarder kronor och berör 380 årsverken. Detta enligt HaV, Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2018–2023. Då trålgränsen för storskaligt trålfiske flyttas ut, kan den småskaliga näringsgrenen fiskare få större möjlighet att kunna fortleva och utveckla fisket som den anrika näringsgren den är och vars yrkeskunskap i många fall förts vidare från en generation till en annan. Tillsammans med det inre vattnet utgör territorialhavet Sveriges sjöterritorium, där vi har full suveränitet och därmed torde ges denna möjlighet. Förbjud storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken Att förbjuda allt industrifiske i Östersjön är troligen mycket svårt att få igenom, men att skapa ett förbud mot storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken borde vara möjligt om Sverige och Finland driver den frågan gemensamt mot EU-kommissionen. Regeringen bör även inleda en liknande dialog med Danmark rörande fisket i Östersjön. Vi ser av flera skäl ett stort värde i att en levande, lokalt förankrad fiskenäring bibehålls. Fisket har kulturhistoriska värden och är viktigt för kust-, hamn- och skärgårdssamhällens identitet. Det är också viktigt för jobb, företagande och besöksnäring i de ofta små lokalsamhällena, och därmed viktigt för ambitionen om livskraftiga lokalsamhällen på landsbygd och i skärgård. Gynna kustnära fiske, verka för mindre bottentrålning i kustområden Det ska vara möjligt att bedriva såväl storskaligt som småskaligt yrkesfiske i Sverige, även om det slutligen är den enskilda entreprenören som väljer typ av båt, redskap och hamn att landa sin fångst i. Det är Sverigedemokraternas målsättning att bevara och utveckla ett flertal hamnar utmed hela Sveriges kust, där fisk kan landas och tas om hand av lokal livsmedelsindustri. Ett aktivt fiske med livskraftiga fiskeentreprenörer skapar levande kustsamhällen längs våra svenska kuster, vilket skapar jobb och därmed liv i skärgården. Det finns skilda uppfattningar om bottentrålning, men många aktörer hävdar att bottentrålning skadar de marina ekosystemen. Det bör därför utredas hur bottentrålning i kustnära områden kan minska, till förmån för mer selektivt fiske, utan att branschen drabbas. Det är dock inte sverigedemokratisk politik att radera ut en hel bransch genom förbud eller alltför långtgående regleringar. Begränsa spridningen av sälmask Sälmasken är en rundmask och har säl som huvudvärd men infekterar även fisk som fungerar som mellanvärd, den kallas därför ofta ibland för torskmask. Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) förekommer sälmask i Skagerack, Kattegatt, Öresund och Östersjön men är vanligast i södra Östersjön. Den förekommer nästan inte alls i Ålands hav och Bottniska viken. Varför förekomsten är lägre i detta område är mindre är okänt då dessa områden hyser stora koncentrationer av gråsäl. Infekterad fisk visar ofta inga symptom vid lindrig infektion men simförmåga och immunförsvar kan påverkas vid kraftig infektion. Klart är att parasiterna, tillsammans med andra miljöfaktorer, kan påverka fiskens överlevnads- och fortplantningsförmåga, samt dess kvalitet och pris. Sälen är huvudvärd för parasitmasken vilket innebär att masken lever och fortplantar sig där i vuxet stadium. Parasiter påverkar sälarnas hälsotillstånd negativt. Parasiternas ägg sprids från sälens avföring ut i havet och blir till larver. Fisken får i sig parasiten via mindre djur och blir därmed mellanvärd. Parasitmasken orsakar symptom såsom illamående och kräkningar men kan också orsaka allergiska reaktioner hos människa om infekterad fisk inte upphettas eller genomgår djupfrysning. Parasitmask som hittas i fisk upplevs som oaptitligt då sälmasken kan ses med blotta ögat och minskar värdet av fisken vilket kan leda till att svensk fisk väljs bort vilket är ett problem för yrkesfiskare. Åtgärder bör snarast vidtas för att begränsa spridningen av sälmask i Östersjön, samt utreda behovet av mer forskning kring överförandet av parasiten mellan säl och fisk. Det skulle behövas mer forskning kring och vilka andra faktorer som ligger bakom spridningen av sälmask samt vilken inverkan sälmasken har på olika fiskpopulationer i Östersjön och hur sälmaskens negativa effekter för svenskt fiske kan minskas. Prioritera fiske för humankonsumtion För att skydda fiskbestånden och uppnå ett hållbart fiske bör lokalt fiske för human ­ konsumtion prioriteras framför fiske som används till fisk- och minkfoder. Denna prioritering borde drivas igenom tillsammans med andra EU länder runt Östersjön. Missgynna inte svenska fiskare Dagens fiskeripolitik inom EU gör att svenska fiskare blir särbehandlade och att fisket inte bedrivs på lika villkor mellan de olika länderna. Implementering av EU-lagstiftning måste alltså utformas på ett sådant sätt att svenska fiskare inte drabbas av konkurrens ­ nackdelar gentemot konkurrenter i andra EU-länder runt Östersjön. Det är inte ovanligt att regelverket i de olika Östersjöländerna slår olika hårt mot de olika ländernas fiskare. Vidare måste regelverket för det så kallade pricksystemet som finns i Sverige, där prickarna dessutom stannar kvar på båten även om den säljs, vara likvärdigt. Vidare bör regelverken för överlåtelser av fiskerätter förenklas och en större flexibilitet bör tillåtas avseende tidsgränserna för fiskekvoter. Förvalta bestånden av skarv Skarvbestånden behöver minska kraftigt. Skarven, som i Sverige utgör en ansenligt stor population med många häckande par, påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitär olägenhet för friluftslivet och reducerar skog och natur där fåglarna häckar till döda områden. Därför vore en allmän jakttid på skarv bra, från såväl förvaltningssynpunkt som naturvårdande synpunkt. Vi vill se åtgärder mot allvarlig skada på fiske, fiskeredskap och växtlighet. Skarvens hot mot fiskbestånd som är rödlistade eller extra betydelsefulla för ekosystemet måste hållas efter. Skarvkolonier som bildas ska reduceras inom och i närheten av fredningsområden för fisk, samt i närheten av bostadshus. Att kolonierna lever på platser där de orsakar minst skada och olägenhet skulle minska konflikterna. Vi vill underlätta för fleråriga tillstånd gällande skyddsjakt på skarv, samt användandet av andra jakt- och skrämselmetoder som komplement till den jakt med skjutvapen som bedrivs. Här vill vi förorda en utökning av effektiva metoder som oljering och prickning av ägg. Förvaltningen av skarv måste ske i bättre samverkan mellan länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten för att den ska vara likvärdig i hela landet, både vid sötvattensjöar i inlandet och utmed den långa kustlinjen. Säl De senaste åren har även antalet sälar utmed Sveriges kustlinje ökat, vilket innebär allvarliga problem för kustfisket. Regeringen har beslutat om att licensjakt på gråsäl och knubbsäl ska möjliggöras, men en sådan jakt bör också omfatta vikare, som åsamkar liknande skador på fångster och fångstredskap. Licensjakt som utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt skulle inte hota sälbestånden. Däremot skulle licensjakt på säl kunna vara ett sätt att minska konflikterna mellan sälar och fiskeri ­ näringen, som känner av ökade skador på fiskeredskap och fångster. Reglerna för jakt på säl bör ses över. Ersättning för sälavskjutning Idag är det enbart tillåtet att skjuta säl vid skyddsjakt. Dels krävs ett tillstånd som kostar pengar och kännedom om var den får skjutas krävs. Dessutom är båtinnehav ett måste, och det tunga djuret, vars kött och skinn inte får säljas, måste omhändertas. Sälen är också ett svårjagat djur. För att öka incitamenten att över huvud taget kunna nå upp till de kvoter som tilldelats vid skyddsjakt behöver en ersättning införas till säljägare. På liknande sätt skulle ersättning kunna utgå vid den licensjakt på gråsäl som nu möjlig ­ gjorts av regeringen. Därigenom skulle också risken för tjuvjakt och skadeskjutna djur minskas. Förenkla regelverket för fiskelicenser Det småskaliga kustnära fisket ökar antalet arbetstillfällen i fiskerinäringen, kultur bevaras och den unika skärgårdsmiljön utvecklas. Tyvärr försvåras detta av ett stelbent regelverk för fiskelicenser. Generationsskiften måste underlättas och möjliggöras genom överlåtande av fiskelicens, för att ge näringen tillförsikt inför framtiden. Passiva redskap och utnyttjande av kustkvoterna Forskning kring vilka fiskeredskap som tillfredsställer entreprenörens behov av effektivitet, och samtidigt tar marinekologisk hänsyn, pågår och bör även fortsättnings ­ vis bedrivas. Dialogen mellan yrkesfiskare och forskare inom detta område är oerhört viktig. Möjligheterna att öka utnyttjandet av kustkvoterna, som i många fall är iögonenfallande låga, bör utredas. Spöknät i Östersjön Ett övergivet fiskenät fortsätter att fånga fisk, fåglar och marina däggdjur under många år. Detta skapar ett onödigt lidande för djuren då djuren svälter eller kvävs till döds i näten. Nät gjorda av nylon eller andra syntetiska material bryts inte ner utan kan finnas kvar under många år. Fiskenät kan fastna i båtpropeller eller roder men också skada fiskeredskap som leder till dyra reparationer för fiskare. Det finns många anledningar till att fiskeredskap överges. Ett exempel kan vara att nät blir förstörda då utplacerade nät blir överkörda. Nät kan försvinna i stormar. En annan anledning är slarv och dålig kunskap. Även fritidsfiskare bidrar till övergivna nät i Östersjön. Fiskerikontroll Medlemsländerna ansvarar var för sig för att deras fiskekvoter inte överskrids och fiskekontrollen tillämpas korrekt. Den gemensamma fiskeripolitiken behöver skärpa EU:s kontrollsystem för att garantera att regelverket följs. Det handlar om att säkerställa ett långsiktigt hållbart upptag och att ge svenska fiskare möjlighet att konkurrera på lika villkor. Den svenska regeringen har ett ansvar för att uppmärksamma EU-kommissio ­ nen på regelöverträdelser så att EU-kommissionen kan vidta åtgärder för att se till att det gemensamma regelverket följs. För att säkerställa att detta skulle Sverige behöva öka kontrollen från högriskländer, få tillgång till tulldatabas för att kontrollera importörer och öka de fysiska kontrollerna av importörerna. Här vill vi att regeringen ser över metoderna för att ytterligare effektivisera fiskekontrollen. Fiskodling Sverige har mycket goda förutsättningar för matfiskproduktion och då särskilt i de norra delarna av landet där de näringsfattiga regleringsmagasinen finns. Odlad fisk utgör en resurseffektiv proteinkälla och hälsosam mat. Matfiskproduktion kan ge positiva regionalpolitiska effekter, stärka Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel samt skapa varaktiga arbetstillfällen på landsbygden. Vidareförädling ger dessutom upphov till ytterligare arbetstillfällen, direkt och indirekt. Självförsörjningsgraden av inhemsk odlad fisk är i dag låg och behöver ökas, vilket även gäller antalet sysselsatta inom vattenbruket. För att uppnå detta krävs bättre samordning mellan livsmedelspolitik, jordbrukspolitik, näringspolitik, arbetsmarknadspolitik och miljöpolitik avseende svenskt vattenbruk. Hur samordningen ska kunna förbättras bör utredas av regeringen. I Norge är vattenbruksproduktionen avsevärt högre än den svenska produktionen. Vi importerar mer fisk och skaldjur än vi skulle behöva om vi bättre utnyttjade de möjligheter som står bakom hörnet. En utredning behövs om hur kostnaderna för näringsidkare i branschen kan sänkas. Lägre kostnader för näringsidkare skulle öka lönsamheten och bidra till förutsättningar för en varaktig och ekonomiskt bärkraftig industri. Tillsynsavgifterna är exempelvis väsentligt högre än för annan verksamhet som kräver miljötillstånd. En klassificering av vattenbruket som areell näring skulle kunna medföra att olika stödformer blir tillgängliga även för vattenbruk. Om vattenbruket skulle klassas som areell näring skulle andra stödformer kunna nyttjas. Regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att utreda frågan om klassificering. Tillståndsprocessen för fiskodling varierar också stort mellan olika länsstyrelser, en process som ibland kan ta många år. Tillstånden är inte bara tidskrävande och kostsamma, utan är dessutom tidsbegränsade till tio år. Därför bör tillståndsprocessen ses över så att processen går betydligt enklare och snabbare samt att giltighetstiden för tillstånd bör förlängas. Etablering av nya fiskodlingar behöver underlättas, samt förutsättningarna för befintliga odlingar att expandera förbättras. Det finns dock en lagstiftning och reglering som hindrar utveckling och förnyelse, som bromsar initiativ om att framföra nya, mindre miljöpåverkande odlingstekniker och odling av nya arter. Den administrativa bördan behöver också reduceras. I nuläget har flera olika myndigheter ansvar för prövning och tillsyn av vattenbruk. En bättre samordning krävs mellan de myndigheter som ansvarar för prövning och tillsyn av vattenbruk. Vattenbruk är ett bra exempel på omställning mot ett hållbart brukande av de marina resurserna. Utvecklingspotentialen i den svenska vattenbruksnäringen är stor. Det finns ett stort behov av smidigare tillståndsprocesser och Jordbruksverket bör analysera hur prövningen av vattenbruksverksamheter kan förenklas, samtidigt som miljöskyddet bibehålls. Regeringen bör vidta ytterligare åtgärder för att underlätta utvecklingen av vattenbruket och skyndsamt se över regelverket för att öka graden av vattenbruk. Vattenbruk har en stor potential att skapa jobb och tillväxt i hela landet, samtidigt som dessa företag kan leverera klimatsmart mat. Många företag beskriver att regelverk och tillståndsprocesser i dag gör det dyrt, osäkert och komplicerat att starta vattenbruk i Sverige. Det är därför angeläget att finna en lösning på de uppmärksammade problemen och detta bör tillkännages för regeringen. Fiskutsättning Hav, sjöar och vattendrag med tillhörande flora och fauna är viktiga att bevara och skydda och vi måste även stimulera utkomstmöjligheter för människor som bor nära dessa områden. Som ett led i detta arbete ska den fiskutsättning som sker uppmuntras genom att förenkla regelverk och administration kring utsättning av fisk. Utsättning av fisk ska göras i bevarandesyfte, för att stödja hotade eller återintroducera redan hotade bestånd. Utsättning av fisk bidrar även till att uppnå ett förbättrat fiske. Sportfisket Sportfisket av lax, öring och regnbåge samt andra arter ger, förutom nöjet, tillfällen till motion, naturupplevelser och avkoppling. Fisketurismen har under senare tid växt och omfattar besök vid sjöar och älvar, stugbyar, båtuthyrningsfirmor, fiskekurser och mycket annat. Detta bidrar på ett positivt sätt till regional tillväxt, inte minst i glesbygd. Sportfisket innebär en stor potential för turism och landsbygdsutveckling och bidrar till sysselsättning och en levande landsbygd. Samtidigt bör man inte blunda för intressekonflikten mellan sportfisket och andra aktörer som nyttjar vattnet som resurs. Mycket av den flora och fauna som etablerats under århundraden av mänsklig verksamhet lever i och gynnas av de förhållanden som råder i vattenkraftsdammarna. Dammarna utgör viktiga flödesbegränsningar och slamfällor i vattendragen, vilket jordbruket annars uppmuntras att anlägga. Dessutom bidrar dammarna till viktiga miljöer för rekreation och ett rikt friluftsliv. Det är positivt med frivilliga initiativ hos olika intressegrupper och vattenkraftsägare runt vattendrag gällande fiske- och miljöförbättrande åtgärder. En utredning föreslås kring hur ett samordnat investeringsstöd för att underlätta fiskens vandringar kan utformas och att arbetet för att få till förbättrade vandringsleder för fisken intensifieras. Ålfiske Bestånden av ål har i ett längre perspektiv försvagats betydligt. Detta har även uppmärksammats på EU-nivå. EU:s ministerråd har fattat beslut om att varje medlemsland ska fasthålla en sammanhängande förbudsperiod för fiske av ål under tre månader vilket omfattar allt fiske av ål i alla EU:s vatten och flodmynningar och införs någon gång mellan den första augusti 2022 och 28 februari 2023, Havs- och vattenmyndigheten har beslutat att det i Sverige ska ske mellan den första oktober till 31 december 2022. Förbudet införs då vandringen är som störst i Östersund där majoriteten av ål som ska leka vandrar. Det ska även vara förbjudet att sumpa ål under denna period. Alla bör vara överens om att ålfisket måste vara reglerat i de vatten som berörs. Ett ensidigt stopp för ålfiske från svensk sida kan dock inte vara aktuellt, eftersom det skulle radera ut den unika ålkulturen i södra Sverige. För övrigt föreligger även ett annat hot mot svenskt ålfiske. Innehavare av ålfisketillstånd kan inte överlåta sina företag och därtill nödvändiga licenser för att bedriva ålfiske, till annan person eller annat företag. Detta innebär att dagens ålfiskeföretag inte kan fortsätta sin verksamhet när innevarande tillståndshavare upphör med sin verksamhet. Överlåtelser av ålfisketillstånd bör möjliggöras. Det är enbart tillåtet för yrkesfiskare med tillstånd att sälja ål vidare men trots detta innebär de hårda regleringarna ett ökat illegalt ålfiske. Målsättningen bör vara att minska denna drivkraft genom att, i den mån det är möjligt, underlätta för legalt fiske. Problemet med ål som inte kan passera vattenkraftverk bör avhjälpas genom fler uppströms och nedströms passager, vilket är under utveckling. Ålfonden kom till för att främja ålens fortlevnad i Östersjön. Man avsätter pengar för att sätta ut ål i de svenska vattendragen och arbetar långsiktigt med att bevara småskaligt ålfiske och för bevarandet av traditionen kring detta fiske. Det måste ligga i en svensk regerings intresse att värna om denna anrika fiskegren och sedvänjan som ålagille med mera utgör. Regeringen bör därför se över hur Ålfondens finansiering kan förstärkas. Skyddsjakten på skarv är begränsad, men trots sin begränsning räddar den ändå livet på många ålar enligt flera forskare, eftersom skarven gärna äter ål. Flodkräftan Den svenska flodkräftans bestånd har minskat drastiskt under de senaste 100 åren, och arten är i dag rödlistad som akut hotad. Det värsta slaget mot flodkräftans livsmiljö var när nordamerikanska signalkräftor planterades in i svenska vatten på 1960-talet. Dessa visade sig senare bära på kräftpest, men var också själv motståndskraftig mot sjukdomen. Flodkräftan däremot, dör av pesten. Antalet svenska vatten med flodkräfta har över åren stadigt minskat, vilket är oroande. Det krävs många och omfattande åtgärder på olika plan för att rädda artens överlevnad. En av dem kan vara att säkerställa flodkräfthonans reproduktion. Visst skydd för flodkräftan finns i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och i Fiskeriverkets föreskrift (2011:13) om utsättning samt flyttning av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar, men fler åtgärder måste till för att säkerställa artens överlevnad. Den tidigare fiskeriförordningen (1982:126) reglerade i 17 § minimimåttet för en kräfta som får fiskas. Endast kräftor med minst måttet nio cm från spetsen av pannhornet till den fasta kanten av den mellersta stjärtfenan fick fiskas. Denna ordning gällde fram till den första januari år 1994, då det i stället infördes regler om privat förvaltning. Detta betyder i klartext att fiskerättsinnehavaren bestämmer över kräftfisket i enskilt vatten. För att skydda den akut hotade flodkräftan har nya regler kring fisket tillkommit från årsskiftet, men reglerna gäller framför allt fiskeområden och hanteringen av den invasiva arten signalkräfta, som är bärare och smittspridare av kräftpest. Allmänhetens rätt att fiska signalkräftor i Vättern är nu begränsad till tre på varandra följande helger med start den fjärde fredagen i augusti. En återgång till den gamla skrivningen i förordningen gällande minimimått, fast med inriktning på flodkräfta, skulle möjliggöra för kräfthonan att hinna reproducera sig minst en gång innan hon fångas. Ett minimimått på nio cm skulle säkra reproduktionen och ge bättre förutsättningar för beståndsåterväxten, vilket borde vara helt i linje med arbetet för att bevara flodkräftan. Produkter från haj Idag är knappt tjugo hajarter utrotningshotade. Det är hajarnas fenor, kött och leverolja som är åtråvärda. Exempelvis ses makohajens kött och fenor som delikatesser i kinesisk och asiatisk matlagning. Den vanligaste hajen i svenska vatten torde vara pigghajen, även den hotad på grund av hårt fisketryck, då den i andra världsdelar fiskas som matfisk. Arten är fredad i svenska vatten både vad gäller kommersiellt fiske och fritidsfiske. Hajar har plats högt upp i näringskedjan och spelar därför en viktig roll i havens ekosystem. En minskning av haj påverkar alla övriga arter i haven. På grund av ett överfiske, i kombination med att hajar förökar sig långsamt, hotas många hajarters överlevnad idag. Hajar blir också könsmogna relativt sent och får få avkommor. Politikens uppgift ska inte vara att reglera handeln mer än vad som är behövligt för att uppnå ett visst mål. Målet måste vara att minska rovfisket av haj. De i Sverige fåtaligt förekommande hajarterna är enligt Havs- och vattenmyndigheten (HaV) fredade. Inom EU driver Sverigedemokraterna sedan länge linjen att allt fiske ska vara hållbart och det finns skäl för regeringen att se över i vilken omfattning det är möjligt att förhindra import av produkter från haj, och då i synnerhet vad avser hotade hajarter. Martin Kinnunen (SD) Staffan Eklöf (SD) Elsa Widding (SD) Beatrice Timgren (SD) Björn Tidland (SD) Mats Nordberg (SD) === HC021369: Svenskt fiske och vattenbruk === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc021369 Motion till riksdagen 2024/25:1369 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) Svenskt fiske och vattenbruk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka medvetenheten hos och informera fartygs- och båtägare om att underhålla motorer och propellrar för att minska buller i våra hav och skydda den marina miljön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka åtgärder för att rädda torskbeståndet, inklusive kraftig reglering och eventuellt tillfälliga stopp för fiske i vissa områden, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvoterna i Östersjön och andra vatten ska anpassas till vad vetenskapen anser vara försvarbart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en fortsatt minskning av fångstkvoterna för sill/strömming jämfört med förra årets kvoter, och då specifikt för östra Östersjön och Stockholms skärgård, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på EU-nivå verka för begränsningar av storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gynna kustnära fiske och verka för mindre bottentrålning i kustområden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att utvärdera möjligheterna att öka incitamenten att använda selektiva redskap och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka utbildning av och information till fiskare om negativa konsekvenser av bifångst och vikten av hållbart fiske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra metoder för att minska utkast och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta registrering av upptagna kvoter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur fiske för humankonsumtion kan prioriteras i Östersjön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att svenska fiskare behandlas på lika villkor genom att utforma en rättvis och enhetlig implementering av EU-lagstiftning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla reglerna för överlåtelser av fiskerätter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra tidsgränserna för fiskekvoter mer flexibla och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utökning av effektiva metoder mot skarv såsom oljering och prickning av ägg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att införa licensjakt på skarv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom EU påverka för att allmän jakt på skarv möjliggörs och för att uppdatera fågeldirektivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom EU påverka för att uppdatera fågeldirektivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förvaltningen av skarv måste ske i bättre samverkan mellan länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten för att den ska vara likvärdig i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa ersättning för att öka incitamenten att jaga skarv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa licensjakt på vikare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka inom EU för upphävandet av förbudet mot försäljning av produkter från säl och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning för sälavskjutning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla regelverket för fiskelicenser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utveckling av passiva redskap vid fiske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att minska övergivna fiskenät och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta och möjliggöra generationsskiften genom överlåtande av fiskelicenser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att utöka utnyttjandet av kustkvoterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fiskare ska ta ett större ansvar för förlorade fiskeredskap och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att mer forskning för att utveckla nya material som kan brytas ned i havet bör tas fram för att minska risken för att djur fastnar i övergivna fiskeredskap, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kontrollen av högriskländer för att säkerställa efterlevnad av EU:s fiskeregelverk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera de fysiska kontrollerna av importörer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur man ytterligare kan effektivisera fiskekontrollerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa och öka självförsörjningsgraden samt öka sysselsättningen inom svenskt vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att modernisera miljöbalken då nuvarande lagstiftning och regleringar hindrar utveckling och förnyelse samt bromsar initiativ om att ta fram nya, mindre miljöpåverkande odlingstekniker samt odling av nya arter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda omklassning av vattenbruk till areell näring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över tillståndsprocessen för fiskodling så att den går lättare och fortare och så att giltighetstiden för tillstånd kan förlängas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reducera den administrativa bördan för vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta utvecklingen av vattenbruket och skyndsamt se över regelverket för att öka graden av vattenbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i sitt arbete bör verka för en välplanerad och forskningsbaserad strategi för att minimera eventuella negativa effekter av fiskutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utsättningar av fisk bör ske i bevarandesyfte för att stödja hotade eller återintroducera redan hotade bestånd och undvika överdrivna utsättningar som kan skada befintliga fiskpopulationer och ekosystem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om regler för fisketurism, liknande de i Norge och Island, bör införas i Sverige, såsom krav på fiskekort och rapportering av fångster, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda gränsen mellan fritidsfiske och yrkesfiske samt vilka regler som behöver införas för att säkerställa att fisket bedrivs på ett hållbart sätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja samarbete mellan olika aktörer och sektorer för att främja fisketurismen, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt se till att fisket bedrivs på ett hållbart sätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra miljöförbättrande åtgärder för sportfisket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att intensifiera arbetet med förbättrade vandringsleder för fisk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra överlåtelser av ålfisketillstånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla fler upp- och nedströmspassager för ål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda andra alternativa lösningar till ålutsättning för att gynna ålen, för att främja ändamålsenliga aktiviteter och för att utvärdera metoder som gynnar ålens bestånd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja byggandet av fisktrappor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillbakavisa EU-kommissionens förslag om ett totalt ålfiskestopp i Östersjön och i stället reglera ålfisket i de vatten som berörs och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en återgång till nio centimeter som minimimåttet för fångade flodkräftor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över i vilken omfattning det är möjligt att förhindra import av produkter från haj, och då i synnerhet vad avser hotade hajarter, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Fiske är en viktig och traditionell svensk industri som genererar arbetstillfällen och tillhandahåller en viktig livsmedelskälla. Trots en minskning av antalet professionella svenska fiskare fortsätter fisket att erbjuda sysselsättning inom livsmedelsindustrin. Sillen/strömmingen är en avgörande fisk i Östersjöns ekosystem, som tillhandahåller mat till andra fiskar och djur, och är viktig för det svenska fisket. Sammanbrottet av torskbeståndet på grund av överfiske och miljöförändringar har påverkat hela eko ­ systemet. För att skydda sillen och återställa torskbeståndet i Östersjön krävs åtgärder som fiskeribegränsningar, habitatåterställning, övervakning av fiskpopulationer och minskning av miljöpåverkan. Sveriges fiskelagstiftning har varit underställd EU:s gemensamma fiskeripolitik sedan 1995, men nationell lagstiftning kan komplettera den. Fiske har alltid varit en viktig källa till mat och sysselsättning i Sverige, där västkusten och Östersjöområdet visar de största skillnaderna i fiskemönster. Västkusten har rikare fiskeresurser, vilket möjliggör en mer professionell fiskeindustri, medan Östersjöområdet har en säsongs ­ mässig fiskeindustri som främst är baserad på specifika fångster. Fiskförädling och konservering koncentreras i Bohuslän och är betydande arbetsgivare i området. Det är avgörande att bevara och skydda fiskbestånden och den marina miljön. Prioritera svenskfångad och hållbart certifierad fisk Att prioritera svenskfångad fisk kan ha flera fördelar. Genom att välja att köpa fisk som har fångats i svenska vatten, kan man bidra till att stödja den svenska fiskeindustrin och den lokala ekonomin. Trots att det fortfarande finns brister även i Sverige så är svenskt fiske hårt reglerat jämfört med många andra länder. Dessutom kan det vara ett sätt att minska transport- och klimatpåverkan, eftersom fisk som fiskas lokalt inte behöver transporteras långa sträckor för att nå konsumenten. Det är viktigt att komma ihåg att fiske påverkar ekosystemen i våra vatten, och att överfiskning och hotade fiskbestånd är ett allvarligt problem. Därför är det viktigt att, oavsett ursprung, välja fisk som kommer från hållbart förvaltade bestånd. Genom att välja fisk som är märkt med certifieringar som bekräftar att fisket har bedrivits på ett hållbart sätt, kan man bidra till att skydda fiskbestånden och bevara den marina miljön. Bullerpåverkan Buller påverkar många organismer, inklusive fiskar som är känsliga för tryck och vibrationer. Östersjön är hem för över 80 fiskarter, och det har börjat undersökas hur de påverkas av ljud. I vatten sprider sig ljud mycket snabbt, och det finns många onaturliga ljudkällor som kan påverka fiskar, som till exempel pålning och ekolod. Pålning kan pågå under lång tid, till exempel vid byggnation av vindkraftverk ute till havs. Kontinuer ­ liga ljudkällor som havsbaserad vindkraft, båtar och fartyg påverkar också fiskar och andra marina djur. Ljudspridning i vatten påverkas av olika faktorer, som salthalt, temperatur och typ av botten. Fiskar kan få svårt att kommunicera på grund av buller, och det kan påverka deras beteende och hälsa. Exempel på fiskar vars kommunikation som forskare vet påverkas negativt av bullerpåverkan är torsk och tumlare. Det är viktigt att stödja forskning för att förstå hur buller påverkar fiskar och andra marina djur. Det finns få studier på hur olika fiskarter påverkas på en populationsnivå men det finns tydligt negativ påverkan på individnivå. Dessutom bör man öka medveten ­ heten och informera fartygs- och båtägare om att underhålla motorer och propellrar för att minska buller i våra hav och skydda den marina miljön. Det är också viktigt att fortsätta arbeta inom det marina EU-direktivet (decision 2017/848). Vetenskap och forskningens rekommendationer Torskbeståndet i Östersjön befinner sig i en mycket allvarlig situation, särskilt det östra beståndet öster om Bornholm. Detta betyder att fisket behöver regleras på ett mycket strängt sätt, vilket redan sker. Riktat fiske på torsk i Östersjön är inte tillåtet, utan fiske är endast tillåtet som bifångst. Även om det finns begränsade kvoter för fiske av torsk, tas inte ens dessa upp på grund av att kvarvarande torsk har så liten storlek. För att rädda torskbeståndet måste starka åtgärder vidtas, inklusive kraftig reglering och eventuellt tillfälliga stopp av fiske i vissa områden. Dessa åtgärder bör dock inte beslutas genom en omröstning i riksdagen. Frågan om när dessa stopp ska hävas är också komplex, eftersom situationen kan variera mellan olika bestånd. Kvoterna för fiske av torsk bör anpassas till vad vetenskapen anser vara hållbart, vilket kan innebära tillfälliga stopp av fiske i vissa områden. Det är av största vikt att rätt kompetens finns tillgänglig för att reglera vilka restriktioner som behöver införas och hur länge de behöver vara i kraft. Svensk fiskepolitik bör grundas på rekommendationer från forskningen. Större hänsyn till ålders- och storleksfördelning vid kvotsättning Att ta hänsyn till ålders- och storleksfördelning av fisk när nya kvoter sätts skulle göra det möjligt att fokusera på att bevara fiskbeståndet på ett mer hållbart sätt. Genom att bevara en hälsosam ålders- och storleksfördelning kan man säkerställa att fiskpopula ­ tionen är hållbar och att det finns tillräckligt med reproduktivt mogen fisk för att bevara beståndet på lång sikt. Enbart att räkna på biomassa kan leda till överfiske och en obalans i fiskpopulationen där det finns för mycket ung och undermålig fisk och för lite mogen fisk. Detta kan leda till en minskad reproduktion och därmed minskad tillväxt av fiskbeståndet, vilket i sin tur kan leda till en minskning av fångsten och fiskeindustrin på lång sikt. En av de största utmaningarna med att ta hänsyn till ålders- och storleksfördelning av fisk när nya kvoter sätts är bristen på data och kunskap om fiskpopulationen. Det krävs en omfattande övervakning och insamling av data om fiskbeståndet för att kunna fast ­ ställa ålders- och storleksfördelningen av fisk på ett tillförlitligt sätt. Detta kan vara kostsamt och tidskrävande och kan kräva samarbete mellan olika aktörer och länder. Därför föreslår Sverigedemokraterna att se över hur miljöövervakningen skulle kunna öka på ett kostnadseffektivt sätt. En annan utmaning är att det kan vara svårt att få till enighet kring hur ålders- och storleksfördelning ska påverka kvoterna. Det kan finnas olika intressen och åsikter om hur fisket ska regleras, vilket kan göra det svårt att enas om en gemensam strategi för att bevara fiskbeståndet. Trots dessa utmaningar kan det vara en fördel att ta hänsyn till ålders- och storleks ­ fördelning av fisk när nya kvoter sätts för att bevara fiskpopulationen på ett hållbart sätt. Det är viktigt att fiska på ett hållbart sätt för att säkerställa en långsiktig och hållbar fiske ­ industri, både för miljöns skull och för att upprätthålla en viktig källa till försörjning och näring för människor. Minska kvoterna av strömming ytterligare i centrala Östersjön När det gäller strömmingsfiske i centrala Östersjön, står yrkesfisket inför stora utmaningar på grund av minskningen av sill-/strömmingsbestånden sedan 1970- och 1980-talen. För att säkerställa strömmingsbeståndets återhämtning är det nödvändigt att minska kvoterna ytterligare i centrala Östersjön. EU-kommissionens förslag om 2023 års fångstkvoter innebär en minskning på 28 procent jämfört med fiskekvoterna 2022 i norra Östersjön, men en ökning på 32 procent i centrala Östersjön enligt riksdagens utredningstjänst. Sverigedemokraterna stöder en fortsatt minskning av fångstkvoterna för sill/strömming i centrala Östersjön utifrån förra årets kvoter. Detta är viktigt för att återhämta strömmingsbeståndet och säkerställa ekosystemets struktur och funktion i Östersjön. Stöd utflyttad trålgräns Östersjön lider av överfiske från industrifisket, vilket dränerar havet på sill och strömming i stor skala. Majoriteten av den fångade fisken används som djurfoder, och detta har blivit ett allvarligt problem för Östersjöns ekosystem. Riksdagen klubbade 2021 ett utskottsförslag som stöds av Sverigedemokraterna om att temporärt utöka trålgränserna för större fartyg från 4 till 24 nautiska mil. Sverigedemokraterna välkomnar regeringens arbete för att verkställa detta beslut och vill se att trålgränsen faktiskt flyttas ut så snart som möjligt. Det är dock viktigt att utformningen av trål ­ gränsens förflyttning gör det möjligt att utvärdera effekterna på biomassa och fisk ­ bestånd. Detta är avgörande för att öka kunskapen om hur man på sikt kan skydda Östersjöns sill- och strömmingsbestånd samt stödja det småskaliga traditionella kustfisket. Industritrålare har en tendens att fånga all sill och strömming i ett mindre område, vilket påverkar de småskaliga yrkesfiskarna och skärgårdslivet negativt. Detta har blivit ett stort problem i och runt Stockholms skärgård. Det är viktigt att hålla det småskaliga fisket levande, eftersom det ger en rad ekonomiska och kulturella fördelar för kust ­ samhällena, inklusive hamnar och rökerier. Det är olyckligt att några få industritrålare tillåts få fri tillgång till fisken, på bekostnad av det småskaliga fisket och de svenska kustsamhällena. Att tillåta de största trålarna att ta all fisk, som i Östersjön, skapar minimala ekonomiska fördelar och ytterst få arbetstillfällen. Flytten av trålgränsen för storskaligt trålfiske kan ge den småskaliga fiskeindustrin en bättre möjlighet att överleva och utveckla sig som den anrika näring den är. Detta kommer att stärka yrkeskunskapen inom fisket och göra det möjligt för nästa generation att ta vid. Det inre vattnet och territorialhavet utgör Sveriges sjöterritorium, där vi har full suveränitet och därmed en möjlighet att förvalta fiskeresurserna på ett hållbart sätt. Enligt Havets Marin strategi för Nordsjön och Östersjön 2018–2023, genererar marin turism längs den svenska Östersjökusten ett förädlingsvärde på 15 miljarder kronor och sysselsätter 32 000 människor. Förbjud storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken Att förbjuda allt industrifiske i Östersjön kan vara mycket svårt att genomföra, men genom att införa ett förbud mot storskalig trålning i Ålands hav, Bottenhavet och Bottenviken, kan Sverige och Finland tillsammans arbeta för att skydda fiskbestånden och stödja den lokala fiskenäringen. Detta förslag skulle kunna drivas av Sverige och Finland i samarbete med Danmark, och genom att samarbeta kan de försöka få igenom en förändring hos EU-kommissionen. Fisket har inte bara en ekonomisk betydelse utan också en kulturhistorisk och social betydelse. Det är en del av kust-, hamn- och skärgårdssamhällenas identitet och arv. En levande och hållbar fiskerinäring är därför avgörande för att bevara dessa samhällen och deras unika karaktär. En av de stora fördelarna med småskaligt fiske är att det skapar arbetstillfällen och främjar företagande i små lokalsamhällen, vilket bidrar till att upprätthålla livskraftiga samhällen på landsbygden och i skärgården. Fisket är också viktigt för besöksnäringen då det bidrar till att locka turister till området. Det är dock viktigt att notera att det kan vara svårt att införa ett totalt förbud mot industrifiske i Östersjön på grund av potentiella negativa konsekvenser för vissa områden och arter. Genom att begränsa storskalig trålning i utvalda områden kan man dock minska miljöskadorna och skydda fiskbestånden. Gynna kustnära fiske, verka för mindre bottentrålning i kustområden Det ska vara möjligt att bedriva såväl storskaligt som småskaligt yrkesfiske i Sverige, även om det slutligen är den enskilda entreprenören som väljer typ av båt, redskap och hamn att landa sin fångst i. Det är Sverigedemokraternas målsättning att bevara och utveckla ett flertal hamnar utmed hela Sveriges kust, där fisk kan landas och tas om hand av lokal livsmedelsindustri. Ett aktivt fiske med livskraftiga fiskeentreprenörer skapar levande kustsamhällen längs våra svenska kuster, vilket skapar jobb och därmed liv i skärgården. Det finns skilda uppfattningar om bottentrålning, men många aktörer hävdar att bottentrålning skadar de marina ekosystemen. Det bör därför utredas hur bottentrålning i kustnära områden kan minska, till förmån för mer selektivt fiske, utan att branschen drabbas. Det är dock inte sverigedemokratisk politik att radera ut en hel bransch genom förbud eller alltför långtgående regleringar. Öka användningen av selektiva redskap För att minska bifångsterna och förbättra hållbarheten i fiskeindustrin är det viktigt att fiskare använder selektiva redskap som endast fångar önskade fiskarter. Tyvärr finns det idag inte tillräckligt med incitament för fiskare att använda sådana redskap, eftersom bifångsterna ofta genererar extra intäkter. Det är därför viktigt att undersöka hur man kan öka incitamenten för fiskare att använda selektiva redskap. Sverigedemokraterna föreslår att en utredning tillsätts för att utvärdera möjligheterna att öka incitamenten att använda selektiva redskap. En sådan utredning kan till exempel titta på ekonomiska styrmedel som kan belöna fiskare som använder selektiva redskap eller straffa dem som använder icke selektiva redskap. Utredningen kan också under ­ söka hur tekniska lösningar och nya redskap kan bidra till att minska bifångsterna. En annan viktig faktor att överväga är utbildning och information till fiskare om de negativa konsekvenserna av bifångst. Genom att öka medvetenheten om vikten av hållbart fiske och de positiva effekterna av selektiva redskap kan fiskare motiveras att använda dessa redskap. Utbildning kan också ge fiskare de nödvändiga färdigheterna och kunskaperna för att kunna hantera selektiva redskap på rätt sätt. Genom att öka användningen av selektiva redskap kan fiskeindustrin bli mer hållbar och samtidigt bevara fiskbestånden för framtida generationer. En utredning om hur man kan öka användningen av selektiva redskap är därför ett viktigt steg mot en mer hållbar fiskeindustri. Landningsskyldighet och utkast Landningsskyldighet är en regel som innebär att all fisk som fångas och har en kvot inom EU ska tas ombord och landas. Detta gäller för både kommersiellt och rekreationellt fiske. Om fångsten omfattas av landningsskyldighet i Norge, men inte i EU, ska den ändå hanteras enligt EU:s regler om landningsskyldighet om den finns kvar ombord när fartyget går över på EU-vatten. EU och Norge arbetar för att harmonisera reglerna ytterligare. Trots att utkast från fiskebåtar redan är förbjudet enligt den gemensamma fiskeri-politiken (GFP) inom Europeiska unionen är det fortfarande ett problem som existerar och som måste åtgärdas. Detta beror på bristande övervakning och kontroll, vilket gör att fiskare fortfarande kan slänga tillbaka oönskad fångst i havet. För att minska utkasten behövs mer effektiv övervakning och straff för dem som bryter mot reglerna. Bättre teknik och utbildning för fiskare behövs också, så att de kan använda selektiva redskap som minskar mängden oönskad fångst och därmed minskar utkasten. Förutom att ha förbud mot utkast behöver det också finnas fler incitament för fiskare att acceptera kameraövervakning ombord. Detta skulle inte bara förhindra utkasten utan också ge en mer exakt uppskattning av den verkliga mängden upptagen fisk och därmed undvika överfiske. Idag görs uppskattningar för att kunna avgöra den verkliga mängden upptagen fisk, men dessa kan vara opålitliga. Genom att införa kameraövervakning skulle det bli möjligt att bättre inkludera den utkastade fisken i beräknad upptagen fisk. Prioritera fiske för humankonsumtion i Östersjön För att skydda fiskbestånden och uppnå ett hållbart fiske är det avgörande att prioritera fiske för humankonsumtion framför fiske som används till djurfoder i Östersjön. Det är viktigt att notera att den största mängden fisk som fångas i området faktiskt går till djurfoder, vilket skapar flera problem. För det första ökar det trycket på fiskbestånden i Östersjön, som redan är hotade och överexploaterade. För det andra leder det till att kustfiskare har svårt att tillgodose sina behov av fisk. För att åtgärda dessa problem måste detta prioriteras tillsammans med andra EU ‑ länder runt Östersjön. Detta kan uppnås genom att införa regleringar som begränsar användningen av fisk till djurfoder och främjar lokalt fiske för humankonsumtion. Genom att minska fisket till djurfoder och främja fiske för humankonsumtion kan vi uppnå ett hållbart fiske i Östersjön och säkra tillgången till fisk för både människor och djur i framtiden. Detta är ett viktigt steg mot att skydda fiskbestånden och bevara Östersjöns ekosystem för kommande generationer. Missgynna inte svenska fiskare i Östersjön Fiskeripolitiken inom EU skapar en ojämn spelplan för svenska fiskare och riskerar att ge dem en konkurrensnackdel gentemot fiskare från andra EU-länder runt Östersjön. Implementeringen av EU-lagstiftning bör därför utformas på ett sätt som säkerställer att svenska fiskare behandlas på lika villkor som sina konkurrenter. Pricksystemet är ett system som används för att övervaka och reglera fisket i Sverige. Varje gång en fiskebåt bryter mot reglerna får den en prick, som används för att bedöma fiskebåtarnas efterlevnad av regelverket. Om en båt får för många prickar kan den till exempel tvingas lägga till vid kaj och inte få ge sig ut på fiske under en viss period. Det finns olika typer av överträdelser som kan leda till prickar, till exempel om båten fiskar mer än tillåtna kvoter eller fiskar under förbjudna tider på året. Tyvärr är det vanligt förekommande att regelverken i de olika Östersjöländerna tillämpas olika på fiskare från olika länder, och det gäller även pricksystemet. Prickarna stannar till exempel kvar på båten även om den säljs, vilket skapar ojämlikhet mellan fiskare från olika länder runt Östersjön. Pricksystemet bör därför tillämpas på liknande sätt i alla länder runt Östersjön. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en rättvis och enhetlig fiskeri ­ politik. Reglerna för överlåtelser av fiskerätter bör förenklas och tidsgränserna för fiskekvoter bör vara mer flexibla. Det är viktigt att alla länder runt Östersjön samarbetar för att utveckla och genomföra en fiskeripolitik som främjar en hållbar utveckling av fiskeindustrin och säkerställer en rättvis konkurrens för alla fiskare, oavsett nationalitet. Förvalta bestånden av skarv För att skydda våra fiskbestånd och bevara våra ekosystem behöver skarvpopulationerna minskas kraftigt. Skarven utgör en stor och växande population i Sverige och dess negativa påverkan på fiskbestånd, friluftsliv och natur är välkänd och dokumenterad. Därför föreslår Sverigedemokraterna ökad jakt på skarv för att förvalta och skydda våra vattenmiljöer. Sverigedemokraterna vill se åtgärder för att minimera skadorna på fiske, fiske ­ redskap och växtlighet, och särskilt skydda rödlistade och betydelsefulla fiskarter. Skarvkolonier som bildas i närheten av fredningsområden för fisk och bostadshus bör minskas för att minska konflikterna. Det är också viktigt att välja platser där kolonierna orsakar minst skada och olägenhet. För att mer effektivt hantera problem med skarv föreslås att fleråriga tillstånd för skyddsjakt underlättas och att andra metoder som oljering och prickning av ägg också utökas. För att uppdatera fågeldirektivet och driva på för förändringar inom EU bör Sverige ta ledningen. Dessutom är bättre samverkan mellan länsstyrelser och Havs- och vattenmyndigheten nödvändig för en likvärdig förvaltning av skarv i hela landet, både vid sötvattensjöar och längs kusten. Slutligen bör man överväga möjligheten att införa ersättning för att öka incitamenten att jaga skarv. Sammanfattningsvis är det viktigt att minska skarvpopulationerna för att skydda fiskbestånd och miljö. Genom en väl avvägd förvaltning och samarbete mellan myndigheter och andra intressenter kan detta lösas på ett hållbart sätt. Förvalta beståndet av säl Under de senaste åren har antalet sälar längs Sveriges kustlinje ökat, vilket har lett till allvarliga problem för kustfisket. Regeringen har beslutat att tillåta licensjakt på gråsäl och knubbsäl, men för att minska konflikterna mellan sälar och fiskerinäringen bör även vikare inkluderas i licensjakten. För att inte hota sälbestånden bör licensjakten utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt. Ett incitament för säljägarna att nå upp till kvoterna vid skyddsjakt bör vara att införa ersättning. Ersättning bör också ges vid licensjakt på gråsäl för att minska risken för tjuvjakt och skadeskjutna djur. Notera att det finns strikta restriktioner för säljakten för att skydda sälpopulationen och de olika sälarterna. En minskning av sälpopulationen bör ske på ett hållbart och väl avvägt sätt för att inte skada ekosystemet och andra arter. Förenkla regelverket för fiskelicenser Det småskaliga kustnära fisket spelar en viktig roll i att öka antalet arbetstillfällen inom fiskerinäringen samtidigt som det bevarar vår kultur och utvecklar vår unika skärgårds ­ miljö. Tyvärr står näringen inför hinder på grund av ett stelbent regelverk för fiske ­ licenser. För att ge näringen tillförsikt inför framtiden är det viktigt att generations ­ skiften underlättas och möjliggörs genom överlåtande av fiskelicenser. Forskning kring vilka fiskeredskap som både är effektiva för entreprenörer och tar hänsyn till marina ekologiska behov pågår och bör fortsätta bedrivas. Det är viktigt att det finns en öppen dialog mellan yrkesfiskare och forskare inom detta område för att uppnå bästa resultat. Möjligheterna att öka utnyttjandet av kustkvoterna, som i många fall är mycket låga, bör också undersökas för att bidra till en hållbar och framgångsrik näring. Spöknät i svenska vatten Övergivna fiskenät är ett allvarligt problem som påverkar marina djur och fiskare på flera sätt. Fiskenät som överges fortsätter att fånga fisk, fåglar och marina däggdjur under många år, vilket leder till onödigt lidande och död för djuren. Nät som är till ­ verkade av nylon eller andra syntetiska material bryts inte ner utan kan finnas kvar i havet under lång tid. Fiskenät kan fastna i båtpropeller eller roder men även skada fiskeredskap, vilket leder till dyra reparationer för fiskare. Det finns flera orsaker till att fiskeredskap överges; till exempel kan nät bli förstörda då de blir överkörda eller försvinna i stormar. Ibland är det en fråga om slarv eller bristande kunskap från fiskares sida. Även fritidsfiskare bidrar till problemet med övergivna nät i Östersjön. För att minska problemet med övergivna fiskenät behövs en bättre hantering av fiskeredskap. Det är viktigt att fiskare tar ansvar för att förlorade fiskeredskap åter ­ hämtas och tas bort från havet. Det är också viktigt att utveckla nya material som kan brytas ner i havet och minska risken för att djur fastnar i övergivna nät. Fiskerikontroll från högriskländer Regeringen har en skyldighet att informera EU-kommissionen om eventuella över ­ trädelser av regelverket, så att åtgärder kan vidtas för att säkerställa efterlevnad av det gemensamma regelverket. För att säkerställa att detta sker behöver Sverige öka kontrollen av högriskländer, få tillgång till tulldatabaser för att kontrollera importörer och intensifiera de fysiska kontrollerna av importörer. Det är nödvändigt att regeringen utvärderar sina metoder för fiskekontroll för att effektivisera processen ytterligare. Fiskodling Fiskodling ökar möjligheterna till matfiskproduktion i Sverige, men det krävs politiska beslut för att underlätta de utmaningar som branschen står inför. Det finns goda förutsättningar för matfiskproduktion i de norra delarna av landet där näringsfattiga regleringsmagasin finns. Matfiskproduktion kan bidra till positiva regionalpolitiska effekter, stärka självförsörjningsgraden av livsmedel och skapa arbetstillfällen på landsbygden. För att öka självförsörjningsgraden av inhemskt odlad fisk och antalet sysselsatta inom vattenbruket krävs bättre samordning mellan olika politikområden, inklusive livsmedelspolitik, jordbrukspolitik, näringspolitik, arbetsmarknadspolitik och miljö ­ politik. Sverigedemokraterna föreslår därför att regeringen utreder hur samordningen kan förbättras. Norge har en betydligt högre vattenbruksproduktion än Sverige, och det finns en möjlighet att bättre utnyttja de möjligheter som finns i Sverige för att minska importen av fisk och skaldjur. En utredning behövs om hur kostnaderna för näringsidkare i branschen kan sänkas för att öka lönsamheten och bidra till en varaktig och ekonomiskt bärkraftig industri. För att underlätta etablering av nya fiskodlingar och förbättra förutsättningarna för befintliga odlingar att expandera föreslås det att tillståndsprocessen ses över så att den blir enklare och snabbare samt att giltighetstiden för tillstånd förlängs. Det finns en lagstiftning och reglering som hindrar utveckling och förnyelse inom branschen. Vattenbruk är ett exempel på omställning mot ett hållbart brukande av marina resurser. Utvecklingspotentialen i den svenska vattenbruksnäringen är stor. Branschen gör ständiga förbättringar ur ett hållbarhetsperspektiv, exempelvis genom att använda ny teknik för att minska läckaget till omgivande vatten och ersätta fiskmjölsfodret med vegetabiliska proteiner och andra marina arter. För att möjliggöra ytterligare utveckling inom branschen föreslår Sverige ­ demokra ­ terna att tillståndsprocessen förenklas samtidigt som miljöskyddet bibehålls. Regeringen uppmanas att vidta åtgärder för att underlätta etablering av nya fiskodlingar och förbättra förutsättningarna för befintliga odlingar att expandera. Fiskutsättning Hav, sjöar och vattendrag med tillhörande flora och fauna är viktiga att bevara och skydda samtidigt som utkomstmöjligheter för människor som bor nära dessa områden måste stimuleras. Fiskutsättning kan vara ett viktigt verktyg för att uppnå dessa mål genom att öka fiskbestånden och tillgången till nya vattenområden. Men det är också viktigt att vara medveten om nackdelarna med fiskutsättning, som kan påverka den genetiska variationen hos fisken och minska dess förmåga att anpassa sig till olika miljö ­ förhållanden och hot. Utsättningar kan också ha en negativ inverkan på befintliga fiskpopulationer genom att konkurrera om resurser eller sprida sjukdoma och kan skapa en artificiell och ojämn fördelning av fisk som kan påverka ekosystemet på olika sätt. För att minimera de negativa effekterna av fiskutsättningar är det viktigt att ha en välplanerad och forskningsbaserad strategi. Utsättningar av fisk bör ske i bevarande ­ syfte för att stödja hotade eller återintroducera redan hotade bestånd och undvika över ­ drivna utsättningar som kan orsaka negativa effekter på den befintliga fiskpopula ­ tionen och ekosystemet. Att använda fisk av lokala stammar eller undergrupper kan bidra till att bevara den genetiska variationen och anpassningsförmågan. En balanserad strategi kan bidra till att öka fiskbestånden samtidigt som de naturliga ekosystemen skyddas. För att främja en sådan strategi kan regelverk och administration kring utsättning av fisk förenklas och anpassas till bevarandesyftet. Sportfisket Sportfiske av lax, öring, regnbåge och andra arter ger inte bara nöje utan också möjlig ­ heter till motion, naturupplevelser och avkoppling. Under senare tid har fisketurismen vuxit och inkluderar besök vid sjöar och älvar, stugbyar, båtuthyrnings-firmor, fiske ­ kurser och mycket mer. Detta bidrar positivt till regional tillväxt, särskilt i glesbygd. Sportfiske har potential att bli en viktig faktor för turism och landsbygdsutveckling i Sverige. Genom att erbjuda fiskeupplevelser i landets sjöar, älvar och kuster kan man skapa nya arbetstillfällen och bidra till en levande landsbygd. Utländska turister söker också efter fiskeupplevelser i Sverige på nätet. För att uppnå potentialen i fisketurismen behöver Sverige ta steg för att säkerställa att fisket bedrivs på ett hållbart och ansvarsfullt sätt. Norge och Island har infört vissa regler för fisketurism, såsom krav på fiskekort och rapportering av fångster, och det kan vara lämpligt att utreda om liknande regler bör införas i Sverige. Genom att införa regler som kräver att fisketurister köper fiskekort och rapporterar sina fångster kan man också skapa en inkomstkälla för lokala fiskevårdsföreningar och bidra till att bevara den biologiska mångfalden i svenska vatten. En annan fråga som behöver undersökas är gränsen mellan fritidsfiske och yrkes ­ fiske. Avancerad utrustning som trolling gör det möjligt att göra stora fångster och skapa sidoinkomster. Det är viktigt att se till att dessa metoder inte leder till överfiske och att fisket bedrivs på ett hållbart sätt. En utredning av Jordbruksverket skulle kunna klargöra vad som anses vara fritidsfiske och vad som anses vara yrkesfiske samt vilka regler som behöver införas för att säkerställa att fisket bedrivs på ett hållbart sätt. Det är dock viktigt att uppmärksamma intressekonflikten mellan sportfisket och andra aktörer som nyttjar vattnet som resurs. Dammarna som används för vatten ­ krafts ­ produktion är viktiga flödesbegränsningar och slamfällor i vattendragen, vilket också bidrar till miljöer för rekreation och friluftsliv. Men dessa dammar påverkar också den biologiska mångfalden i vattnet, vilket kan skapa en konflikt med sportfisket. Det är därför viktigt med frivilliga initiativ från olika intressegrupper och vattenkraftsägare runt vattendrag gällande fiske- och miljöförbättrande åtgärder. Det är också viktigt att notera att fisketurism inte bara kan bidra till ekonomisk tillväxt och bevarande av biologisk mångfald, utan också till samhällsutveckling och hälsa. Fiske kan ha en terapeutisk effekt och kan användas som en form av rehabili ­ tering för personer med olika hälsoproblem. Det kan också ge tillgång till natur ­ upplevelser och frisk luft, vilket kan ha en positiv effekt på människors hälsa och välbefinnande. För att ytterligare främja fisketurism och samtidigt säkerställa hållbart fiske, kan samarbete mellan olika aktörer och sektorer vara viktigt. Detta inkluderar samarbete mellan fisketuristföretag, lokala fiskevårdsföreningar, myndigheter och andra intressenter. Tillsammans kan de arbeta för att främja fisketurismen, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt se till att fisket bedrivs på ett hållbart sätt. Sammanfattningsvis kan fisketurismen ha en positiv inverkan på ekonomisk tillväxt, bevarande av biologisk mångfald, samhällsutveckling och hälsa. För att ta vara på denna potential är det viktigt att säkerställa hållbart fiske och samarbete mellan olika aktörer och sektorer. Genom att göra detta kan Sverige skapa en levande landsbygd och en bättre framtid för alla. Ålfiske Sedan 1980-talet har ålfångsterna i Sverige minskat drastiskt på grund av flera faktorer, inklusive vattenkraftverkens turbiner, miljögifter, klimatförändringar, ökad predation från skarv och säl samt fiske i de länder som ålen passerar på sin vandring till svenska vatten. För att skydda ålbestånden har det varit generellt förbjudet att fiska ål i Sverige sedan 2007, och endast de som har särskilt tillstånd från Havs- och vattenmyndigheten får fiska ål. Trots detta har fångstmängderna halverats och antalet ålfiskare har minskat kraftigt, vilket gradvis har fasat ut ålfiske som näringsverksamhet i Sverige. Detta hotar den unika kultur och yrkeskunskap som finns bevarad i ålfisket. Sverigedemokraterna föreslår att möjligheten att överföra ålfisketillstånd mellan generationer och företag och därtill nödvändiga licenser för att bedriva ålfiske till annan person eller annat företag bör införas för att underlätta för legalt fiske och minska det ökade illegala ålfiske som hårda regleringar kan leda till. Detta skulle också bevara traditionen kring detta fiske. För att främja ålens fortlevnad i Östersjön har Ålfonden inrättats, men det finns inget vetenskapligt stöd för att utsättningar gynnar beståndets förmåga att reproducera sig. Det är därför viktigt att se över möjligheten att hitta andra lösningar för att gynna ålen. Regeringen bör därför se över hur Ålfondens finansiering kan förstärkas för att kunna utvärdera metoder för att gynna ålen. Fisktrappor kan vara till hjälp för ålen när den ska vandra förbi hinder som vatten ­ kraftverk och på så sätt minska risken för dödlighet vid passage. EU-kommissionens förslag om ett totalt ålfiskestopp i Östersjön bör tillbakavisas, eftersom det skulle radera ut den unika ålkulturen i södra Sverige. Istället bör ålfisket regleras i de vatten som berörs. Trots begränsningarna i skyddsjakten på skarv räddar den ändå livet på många ålar, eftersom skarven gärna äter ål. Det är också viktigt att ta itu med problemet med ålar som inte kan passera. Flodkräftan Den svenska flodkräftan har drabbats av en drastisk minskning av sitt bestånd under de senaste 100 åren, vilket har lett till att arten nu är rödlistad som akut hotad. Det största hotet mot flodkräftan var introduktionen av nordamerikanska signalkräftor i svenska vatten på 1960-talet. Dessa signalkräftor bar på kräftpest, men var själva motstånds ­ kraftiga mot sjukdomen, medan flodkräftan dör av pesten. Antalet vatten med flodkräfta har stadigt minskat över åren, vilket är oroväckande. Fler omfattande åtgärder på olika plan krävs för att rädda artens överlevnad, såsom att säkerställa flodkräfthonans reproduktion. Det finns visst skydd för flodkräftan i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen samt i Fiskeriverkets föreskrift (2011:13) om utsättning samt flyttning av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar. Men fler åtgärder behövs för att säkerställa artens överlevnad. Tidigare regleringar har reglerat minimimåttet för en kräfta som får fiskas, där endast kräftor med minst nio cm från spetsen av pannhornet till den fasta kanten av den mellersta stjärtfenan fick fiskas. Men från årsskiftet har nya regler kring fisket tillkommit, främst kring fiskeområden och hanteringen av den invasiva arten signalkräfta, som är bärare och spridare av kräftpest. Allmänhetens rätt att fiska signal ­ kräftor i Vättern har begränsats till tre på varandra följande helger med start den fjärde fredagen i augusti. En återgång till den gamla skrivningen i förordningen gällande minimimått, fast med fokus på flodkräftan, skulle möjliggöra för kräfthonan att hinna reproducera sig minst en gång innan hon fångas. Ett minimimått på nio cm skulle säkra reproduktionen och ge bättre förutsättningar för beståndsåterväxten, vilket skulle vara helt i linje med arbetet för att bevara flodkräftan. Produkter från haj Idag är nästan tjugo hajarter hotade av utrotning. Det är främst eftertraktade delar som fenor, kött och leverolja som driver på fisket. Till exempel betraktas makohajens kött och fenor som delikatesser i kinesisk och asiatisk matlagning. Den vanligaste hajarten i svenska vatten är pigghajen, som också är hotad på grund av hårt fisketryck i andra delar av världen där den fiskas för matändamål. Pigghajen är dock skyddad i svenska vatten vad gäller både kommersiellt fiske och fritidsfiske. Hajarna är viktiga för havens ekosystem och spelar en central roll högt upp i näringskedjan. Därför kan en minskning av hajpopulationen ha allvarliga konsekvenser för andra arter i haven. Många hajarter är hotade idag på grund av överfiske, deras långsamma reproduktionscykel och sena mognad. De får också få avkommor. Politikens uppgift bör inte vara att reglera handeln mer än nödvändigt för att uppnå mål. Ett viktigt mål bör vara att minska rovfisket av hajar. De få hajarter som förekommer i Sverige är enligt Havs- och vattenmyndigheten (HaV) skyddade. Inom EU driver Sverigedemokraterna sedan länge linjen att allt fiske ska vara hållbart. Därför bör regeringen undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att förhindra import av produkter från hotade hajarter. Martin Kinnunen (SD) Mattias Eriksson Falk (SD) Staffan Eklöf (SD) Victoria Tiblom (SD)