Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:2659
av Jamal El-Haj m.fl. (S)
Hävande av ockupationen av Palestina
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den israeliska ockupationen av och bosättarpolitiken i Palestina måste upphöra och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN och genom EU på varje sätt måste försöka förhindra den annektering av ockuperat palestinskt territorium som pågår och övertagandet av palestinska bostäder i Jerusalem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Jerusalems delade status ska respekteras, att all ockupation måste upphöra och att Jerusalem ska vara huvudstad för båda folken för att en tvåstatslösning ska vara möjlig och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Palestinakonflikten är en av de mest långvariga internationella konflikterna i världen. Den är egentligen ett resultat av första världskriget och att Storbritannien och Frankrike ville krossa och stycka upp det osmanska imperiet med hjälp av den arabiska befolk
ningen. Samtidigt utlovade den brittiske utrikesministern Balfour 1917 ett judiskt hem
land i Palestina, dock under förutsättning att detta inte skulle komma att inkräkta på i Palestina redan existerande icke-judiska samhällens civila och religiösa rättigheter eller judars rättigheter och politiska status i något annat land. Ingen judisk stat utan ett judiskt hemland var den brittiska formeln. Den delningsplan för dagens Israel som fastställdes 1947 genomfördes inte, utan staten Israel kom att omfatta även delningsplanens arabiska delar genom att de judiska miliserna erövrade dessa. Sexdagarskriget 1967 innebar att Israel ockuperade Golanhöjderna, Gazaremsan och resten av Palestina öster om Jordanfloden inklusive östra Jerusalem.
Av befolkningen i Israel är nästan en femtedel palestinier. En stor palestinsk be
folkning lever i exil utomlands, mer än hälften statslösa, det vill säga utan medborgar
skap i något land.
Situationen i Palestinakonflikten är dyster, och extremister har ett avsevärt, för att inte säga dominerande, inflytande. Gaza är i dag en plats där palestinier lever under outhärdliga förhållanden. Hamas är en terroriströrelse, född ur extrema omständigheter och vars mål vi inte delar. Hamas kontroll över Gazaremsan har inte främjat demokrati och fred. Västbanken kontrolleras av den palestinska myndigheten. Val har inte skett på flera år. Myndighetens demokratiska legitimitet och metoder för att styra är numera tveksamma. Korruptionen är utbredd. Barn och unga saknar framtidstro och det råder hög arbetslöshet.
I den israeliska politiken driver högernationalistiska och religiösa partier landet i fel riktning.
Världssamfundet har varit överens om att Israel borde lämna de områden som ockuperades 1967. Detta har uttryckts i flera FN-resolutioner. Problemet är den bosättarrörelse som på religiösa och politiska grunder vill återskapa ett Storisrael motsvarande ungefär kung Salomos historiska riken. Metoden har varit att med en blandning av lagliga och olagliga metoder överta palestinskt land på Västbanken och palestinska bostadsområden i Jerusalem i skydd av den israeliska ockupationen. På alla sätt försvåras palestiniernas liv och försörjning i syfte att driva bort dem.
I israelisk politik och bland Israels judiska befolkning finns och har alltid funnits de som sökt en fredlig uppgörelse men det är numera dystrare än någonsin. Precis som i Europa genomlever israelisk politik en omfattande partisplittring där nya partier och partikoalitioner ständigt bildas. Högerpopulismen har också tagit ett starkt grepp. Det var kontraproduktivt för fredsprocessen att den tidigare USA-presidenten Donald Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad och spelade upp falska ”fredsplaner” ihop med Netanyahu.
Valet i november 2022 var det femte sedan den politiska krisen med oklara och svaga majoriteter inleddes 2019. Den tidigare premiärministern Netanyahu samlade en majoritet bakom sitt högerblock. En viktig del i detta är Nationella Unionen-Tkuma (Befrielse), ett högerextremt religiöst parti som är emot varje idé om en palestinsk stat och som gärna vill att Israel annekterar större delen av eller hela Västbanken.
Israel måste följa FN:s resolutioner och lämna Västbanken till palestinierna. Bosättningarna måste utrymmas och blockaden av Gaza måste upphävas. al-Quds/Jerusalem är en gemensam stad för tre världsreligioner och två folk.
Jamal El-Haj (S)
Annika Strandhäll (S)
Aylin Nouri (S)
Dzenan Cisija (S)
Joakim Sandell (S)
Johanna Haraldsson (S)
Kadir Kasirga (S)
Louise Thunström (S)
Marianne Fundahn (S)
Ola Möller (S)
Peter Hultqvist (S)
Yasmine Bladelius (S)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:1055
av Jamal El-Haj (-)
Stöd till Palestina
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uttala sitt stöd för det palestinska folkets rätt till självbestämmande, återvändande och ett liv i frihet, värdighet och säkerhet i enlighet med internationell rätt samt erkänna det historiska och pågående förtryck som det palestinska folket utsatts för, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska inta en aktiv och tydlig roll internationellt genom att kräva ett omedelbart slut på ockupationen, upphävande av blockaderna och ett rättsligt ansvarstagande för de brott mot mänskligheten som begås samt verka för riktade åtgärder tills dessa krav efterlevs, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Det finns berättelser som inte får glömmas. Palestinas historia är en sådan. När vi talar om Palestina talar vi inte bara om ett land på en karta. Vi talar om ett folk vars livs
berättelse slitits sönder av kolonialism, av fördrivning och av blod. Vi talar om människor vars drömmar gång på gång trampats ned, men som aldrig har slutat att hoppas.
För mer än hundra år sedan började flyktingar från Europa komma till Palestina. De kom inte enbart med sina personliga drömmar om trygghet, de bar också med sig en politisk agenda – sionismen. Den byggde på att ett nytt hemland skulle resas på Palestinas mark, men för att göra plats för denna dröm krävdes en lögn: att Palestina var ”ett land utan folk”. Den lögnen raderade ur berättelsen de bönder, fiskare, poeter, kristna, muslimer och judar som redan levde där, sida vid sida, med olivträden, havet och kullarna som gemensam grund.
Från Balfourdeklarationen 1917, som lade grunden till koloniala anspråk på palestinsk mark, till Nakban 1948, då över 750
000 palestinier fördrevs, fortsatte historien i samma spår. Under sexdagarskriget 1967 förlorade palestinierna även Västbanken, Gaza och östra Jerusalem till en ockupation som ännu i dag präglar varje aspekt av deras liv. Och i vår egen tid ser vi hur denna berättelse fortsätter i form av blockader, fördrivningar och det pågående folkmordet i Gaza, där hela städer bombas sönder och människor tvingas fly på nytt.
Hundratusentals palestinier tvingades lämna sina hem med husnycklarna i fickorna och minnena i hjärtat, övertygade om att de en dag skulle återvända. Men deras byar brändes ned, deras kyrkor och moskéer jämnades med marken och hela samhällen utplånades. Den etniska rensningen var inte en olyckshändelse, inte en oförutsedd konsekvens. Den var planerad, systematisk. Och världen teg.
Sedan dess har berättelsen fortsatt i samma ton. Muren som skär genom städer och byar. Blockaderna som kväver vardagen. Flyktingläger där generationer växer upp utan
att någonsin få se sitt hemland. Massakrer som upprepas medan världens ledare uttrycker
oro men sällan agerar. Ett helt folk har förvägrats rätten till sin framtid, till sin frihet, till sin mänskliga värdighet.
Och ändå, mitt i allt detta finns något som aldrig har kunnat släckas. Minnet. Mot
ståndet. Hoppet. Palestiniernas kärlek till sitt land lever vidare. I berättelserna om olivträden, i sångerna om havet i Gaza, i minnet av kullarna i Galiléen. Ett folk som förvägrats sitt hem vägrar samtidigt att ge upp sin identitet.
Detta är inte en ”konflikt mellan två jämbördiga parter”. Det är en ockupation som föddes ur kolonialism och som i dag manifesteras i förtryck, massakrer och folkrätts
brott. Det handlar om ett folk som berövats sitt hem för att uppfylla en politisk dröm byggd på att förneka andras existens.
Sverige kan inte förbli en passiv åskådare. Vi har ett ansvar att stå upp för inter
nationell rätt, för mänsklig värdighet och för sanningen som så många vill tysta. Att erkänna Palestinas rättigheter är inte bara utrikespolitik – det är en fråga om rättvisa, mänsklighet och moral.
Jamal El-Haj (-)