Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2024/25:103 av Rashid Farivar (SD) Avskaffande av Sveriges nationella klimatmål Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avskaffande av Sveriges nationella klimatmål och fokus på EU:s klimatlagstiftning och tillkännager detta för regeringen. Motivering År 2017 antog Sverige ett ambitiöst klimatpolitiskt ramverk som bestod av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet med detta ramverk är att Sverige inte skulle ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Detta mål innebär att Sverige skulle bli klimat ­ neutralt fem år tidigare än vad som är planerat för hela EU. I juni 2021 antog Europeiska unionen en klimatlag som fastslår att EU ska nå klimat ­ neutralitet senast 2050 och uppnå nettonegativa utsläpp därefter. Denna klimatlag, som är tvingande för alla medlemsstater, anger också att unionen ska minska sina netto ­ utsläpp med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, ett mål som ytterligare preciserades och fastslogs i mars 2023 genom det så kallade Fit for 55-paketet. Med tanke på att vi nu har en tvingande och tydlig klimatlagstiftning från EU:s sida, som alla medlemsländer inklusive Sverige måste följa, finns det starka skäl att ifråga ­ sätta behovet av att upprätthålla ett separat nationellt klimatmål. EU-mål är inte bara tydligare och mer omfattande än Sveriges klimatpolitiska ramverk från 2017, utan de är också direkt verkställbara genom EU-rätten. Att ha två parallella mål där det ena är nationellt och det andra är EU-gemensamt skapar onödig byråkrati och kan leda till förvirring kring vilka mål som faktiskt gäller. Vidare är det viktigt att understryka att det inte finns något behov för Sverige att ta på sig en ledarroll i denna fråga genom att försöka bli klimatneutral före övriga EU-länder. Att sträva efter att nå klimatneutralitet fem år tidigare än övriga EU innebär stora ekonomiska, tekniska och sociala risker, särskilt när det kommer till den omfattande klimatanpassning som skulle krävas av hela det svenska samhället. Dessa risker är något som Sverige bör undvika, särskilt när vi redan är bundna av EU-gemensamma mål som säkerställer att vi bidrar till det globala hållbarhetsarbetet på ett proportionerligt och rättvist sätt. Att fokusera på EU:s klimatlagstiftning, som också kan komma att justeras och förbättras på vägen mot 2050, är en mer pragmatisk och effektiv strategi för Sverige. Den ger en tydlig riktning och minskar risken för dubbelarbete och överlappande regelverk som i slutändan kan visa sig vara kontraproduktiva. Sammanfattningsvis bör Sverige enligt min mening skrota sitt nationella klimat ­ politiska ramverk som i grund och botten är Miljöpartiets klimatpolitik och istället fullt ut anpassa sin klimatpolitik efter EU:s klimatlagstiftning. Detta kommer inte bara att minska administrativa bördor utan också säkerställa att Sverige agerar i linje med övriga medlemsstater inom EU, med en gemensam, tydlig och tvingande klimatlag som styrmedel. Rashid Farivar (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:310 av Rashid Farivar (SD) Avskaffande av Sveriges klimatpolitiska råd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avskaffande av Sveriges klimatpolitiska råd och tillkännager detta för regeringen. Motivering År 2017 antog Sverige ett klimatpolitiskt ramverk som inkluderar en klimatlag, klimatmål och inrättandet av ett klimatpolitiskt råd. Syftet med detta ramverk var att säkerställa att Sverige inte har några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast 2045, med ambitionen att därefter uppnå negativa utsläpp. Av alla partier i Sveriges riksdag var det endast Sverigedemokraterna som röstade emot förslaget om detta omfattande klimatpolitiska ramverk. Miljöpartiet beskrev detta klimatpolitiska ramverk och dess klimatpolitiska råd i en pressrelease den 2 februari 2017 med följande ord: Miljöpartiets viktigaste vallöfte blir nu verklighet! Idag presenterade statsminister Stefan Löfven (S) och klimatminister Isabella Lövin (MP) Sveriges nya klimatlag. Den blir hörnstenen i ett klimatpolitiskt ramverk. [...] Det är den viktigaste klimatreformen någonsin. Det klimatpolitiska ramverket innebär att Sverige får en klimatlag, ambitiösa långsiktiga klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Med den nya lagen kommer alla kommande regeringar att vara skyldiga att minska klimatutsläppen. Lagen slår också fast att Sverige senast 2045 inte ska ha några utsläpp av växthusgaser. Det klimatpolitiska rådet, som skapades inom ramen för detta initiativ, har som uppgift att utvärdera regeringens arbete och bedöma om den förda politiken är förenlig med de beslutade klimatmålen. Det är dock viktigt att notera att samtliga ledamöter i rådet utsågs självständigt av den dåvarande vänsterregeringen, och rådet har sedan dess själva föreslagit sina efterträdare enligt rådets egna regler. Detta innebär att rådet i praktiken fungerar som ett redskap för att genomdriva miljöpartistisk politik, oavsett den politiska majoriteten i riksdagen eller svenska folkets vilja. Vidare antog Europeiska unionen i juni 2021 en klimatlag som fastställer att EU ska uppnå klimatneutralitet senast 2050 och därefter nå nettonegativa utsläpp. Detta innebär att alla medlemsländer, inklusive Sverige, redan är skyldiga att följa dessa mål. Efter ­ som EU:s klimatlag är tvingande för alla medlemsstater, anser jag att det svenska klimatpolitiska ramverket nu är överflödigt. Det nationella klimatpolitiska ramverket, och särskilt det klimatpolitiska rådet, skapar en onödig byråkratisk struktur parallellt med redan existerande europeiska direktiv. Medan EU:s klimatlag redan fastställer tydliga mål för klimatneutralitet, är det inte rimligt att Sverige upprätthåller en separat och redundant myndighet med liknande mål och ansvarsområden. Att det klimatpolitiska rådets ledamöter utses självständigt och har mandat att föreslå sina efterträdare utan direkt demokratiskt inflytande undergräver den demokratiska insynen och kontrollen över en viktig del av svensk klimatpolitik. Detta strider mot principen om att makten bör utgå från folket och dess valda representanter. Genom att avskaffa det klimatpolitiska rådet och överföra dess uppgifter till redan existerande myndigheter som Naturvårdsverket, kan vi effektivisera användningen av offentliga resurser. Färre myndigheter leder till minskad byråkrati och bättre översikt över hur klimatpolitiska mål implementeras och övervakas. Slutligen, genom att förlita oss på EU:s redan tvingande klimatlagstiftning, som alla medlemsländer, inklusive Sverige, är bundna av, kan vi samtidigt säkra vår nationella suveränitet och demokratiska processer. Det är onödigt att behålla ett separat, inhemskt ramverk när EU redan tillhandahåller den nödvändiga politiska strukturen för att möta klimatfrågan. Med dessa argument anser jag att Sveriges klimatpolitiska råd bör avskaffas så snart som möjligt. Rashid Farivar (SD)