Jämförelse c6ddfae4891ea0148c6c6696 Underlagets kontrollsumma: 040a3d31b6049f5a668442f511508f0c9c2f92a0a924479d5bcea7325b8460ca Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA021079: Om straffrabatt och villkorlig frigivning för de som återgår till brott === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha021079 Motion till riksdagen 2022/23:1079 av Camilla Brunsberg (M) Om straffrabatt och villkorlig frigivning för de som återgår till brott Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa straffrabatten och ta bort villkorlig frigivning efter att två tredjedelar av brottet är avtjänat för de som återgår till brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering De som begår brott kan förenklat räknas in i två grupper: förstagångsförbrytarna och de vanekriminella. Den första gruppen består av personer som begår enstaka brott – inte sällan ungdomar eller unga vuxna – men som i stort sett lever ”vanliga” liv. Den andra gruppen består av personer som valt en kriminell livsstil och i många fall försörjer sig – helt eller delvis – på brottslig verksamhet. I denna grupp ingår personer i kriminella organisationer eller nätverk. Här finns också de som begår inbrott och stölder i syfte att finansiera eget missbruk. I Sverige har studier visat att ungefär hälften av alla brott bedöms ha begåtts av så kallade livsstilskriminella (Brottsförebyggande rådets, Brås, rapport 2001:15). En fjärdedel av dem som döms för brott återfaller i ny brottslighet inom ett år (Brå, Sveriges officiella statistik, Återfall i brott, Sammanfattning 2003–2011). Om man ser till fängelsedömda är återfallsandelen nästan 50 procent. Det är också tydligt att ju fler tidigare domar, desto större risk för nya återfall. Ungefär 80 procent av de dömda som har fler än nio tidigare belastningar återfaller i brott. Straffrabatten måste avskaffas för de som återgår till brott. Den som döms för flera brott får idag mängdrabatt eller straffrabatt. Det innebär att man får ett samlat straff, som är mindre än summan av straffvärdet för samtliga brott, med utgångspunkt i det allvarligaste brottet. Detta innebär till exempel att 15 brott inte ger ett strängare straff än fem brott. Alla andra brott får du på köpet. Dessa ger alltså ingen effekt på ditt straff. Detta innebär dessutom att varken åklagare eller poliser utreder då det inte ger någon konsekvens. Detta är inte rimligt. Självklart måste mängdrabatten avskaffas vid upp ­ repade återfall i brottslighet. Villkorlig frigivning ska inte gälla dem som återgår till brott. När man avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff kan man bli villkorligt frigiven. Denna möjlighet behöver tas bort för dem som upprepade gånger återgår till brott. Om man återfaller i brott ska det inte finnas möjlighet till tidigare frigivning redan efter att två tredjedelar av straffet är avtjänat. Camilla Brunsberg (M) === HD023253: Stopp för villkorlig frigivning för återfallsförbrytare === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd023253 Motion till riksdagen 2025/26:3253 av Camilla Brunsberg m.fl. (M) Stopp för villkorlig frigivning för återfallsförbrytare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ta bort möjligheten till villkorlig frigivning för personer som återfaller i brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Rättsstaten måste sända ett tydligt budskap: den som gång på gång begår brott ska inte kunna räkna med att släppas fri i förtid. Det finns en grupp vanekriminella som gång på gång begår nya brott och som i många fall har kriminalitet som sin livsstil. När dessa personer släpps ut efter att bara ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff, utan att ha visat någon vilja att bryta sin brottsliga bana, undergrävs både allmänhetens förtroende för rättssystemet och skyddet för brottsoffer. I dag gäller huvudregeln att den som dömts till fängelse villkorligt friges efter att två tredjedelar av straffet har avtjänats, om det inte finns synnerliga skäl emot det. Detta har i praktiken blivit en rutinmässig ordning, även för personer som tidigare har dömts upprepade gånger och återfallit i ny brottslighet. Det är orimligt att den som gång på gång bryter mot lagen ska kunna räkna med att bara behöva avtjäna två tredjedelar av sitt straff – oavsett hur många gånger han eller hon har återfallit i brottslighet tidigare. För denna grupp måste rättsstaten ställa tydliga krav: avtjäna hela straffet innan du får en ny chans i frihet. Den nuvarande regeringen har påbörjat en viktig omläggning av kriminalpolitiken och tagit flera steg för att skärpa påföljderna för återfallsförbrytare: infört skärpta straff vid återfall i brott, genom ändringar i brottsbalken (trädde i kraft den 1 januari 2023), vilket innebär att domstolen ska ta större hänsyn till återfall vid straffmätningen beslutat om och påbörjat arbetet med ett särskilt återfallsstraff – en ny påföljdsmodell som ska ge tydligt längre straff för personer som tidigare dömts och återfaller i brott aviserat att regeringen kommer att se över systemet för villkorlig frigivning, i syfte att skärpa kraven och begränsa möjligheten för återfallsförbrytare att friges tidigt. Dessa steg är välkomna och nödvändiga. Så länge det finns en generell och automatisk möjlighet till villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden, även för personer som gång på gång återfaller i brott, riskerar rättssystemet att förlora sin trovärdighet. Camilla Brunsberg (M) Marléne Lund Kopparklint (M) Emma Ahlström Köster (M) Katarina Tolgfors (M)