Jämför sakliga förslag
A · Lex Rebecka – våga leva
2024/25 · HC021973 · Ann-Sofie Alm (M)
Original hos RiksdagenB · Lex Rebecka 2 – en röst för förändring
2025/26 · HD022470 · Ann-Sofie Alm (M)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.008 · ämneslikhet 0.771. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 5 yrkanden i A · 1 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
5 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar för stöd till anhöriga vid suicid och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar för ett uppdrag till Försäkringskassan att direkt inleda stöd till anhöriga vid suicid och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar gällande hur stöd till anhöriga vid suicid kan bli likvärdigt över hela Sverige och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar gällande POSOM-team i varje kommun i förebyggande syfte och med uppdraget att öka den psykiska hälsan och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att pröva möjligheter och förutsättningar att en ungdom som blir 18 år och som bevisat frivilligt önskar ha någon närstående kvar som kontaktperson för psykiatrivården ska ha kvar den bestämmanderätten och tillkännager detta för regeringen.
1 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en möjlig utredning i syfte att stärka den psykiatriska vårdens kvalitet och ansvarstagande och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 1321 ord · B 852 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2024/25:1973
av Ann-Sofie Alm (M)
Lex Rebecka – våga leva
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar för stöd till anhöriga vid suicid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar för ett uppdrag till Försäkringskassan att direkt inleda stöd till anhöriga vid suicid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar gällande hur stöd till anhöriga vid suicid kan bli likvärdigt över hela Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar gällande POSOM-team i varje kommun i förebyggande syfte och med uppdraget att öka den psykiska hälsan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att pröva möjligheter och förutsättningar att en ungdom som blir 18 år och som bevisat frivilligt önskar ha någon närstående kvar som kontaktperson för psykiatrivården ska ha kvar den bestämmanderätten och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Sedan den här motionen skrevs har Rebeckas familj fått rätt till ersättning på grund av att sjukvården erkänt felmedicinering och utebliven/bristande vård. Rebecka hade med andra ord inte behövt ta sitt liv.
Den vård hon lade sitt liv i händerna på, den vård som vi alla betalar till för att den ska vara trygg och säker, den vården misslyckades. Så ska det inte behöva vara. Ersätt
ningsbeskedet kom hem till familjen i ett oansenligt brev på posten. En ersättning som oavsett storlek aldrig kan ersätta Rebecka. Brevet blev ett slag i ansiktet på en redan av sorg lamslagen familj.
Med brevet bör även följa ett löfte om att samhället har tagit lex Rebecka till sig och nu tar ansvar genom att göra allt i sin makt för att ingen människa ska behöva bli fel
medicinerad, felbehandlad och lämnad utan uppföljning utan att anhöriga har vetskap om ändringar i medicineringen. Därför önskar jag att lex Rebecka ska bli vägledande för framtidens psykiatrivård.
Stöd för anhöriga i chock
Fyra människor tar sitt liv varje dag i Sverige; fyra människors familjer får varje dag ett chockerande, förlamande dödsbesked.
När beskedet kommer är chocken så stark att det känns som att man blivit överkörd av ett tåg och hamnat i koma. När ett barn tar sitt eget liv blir man som förälder och familj satt ur spel, oförmögen att tänka klart och rationellt, dagar försvinner, närminnet är ett kaos. Det är svårt att sköta sitt arbete, än mindre anmälningar och ansökningar till myndigheter och instanser för att sjukskriva sig och se till att räkningar blir betalda.
Därför borde det utredas hur ett anhörigstöd med detta i beaktande skulle kunna se ut där Försäkringskassan säkerställer att de anhöriga har förmågan att söka hjälp och ersättning och per automatik tillser att det mest akuta tillgodoses. Exempelvis att dead
linen för ansökan om sjukskrivning inte är absolut; alla individers sorg och chock ser olika ut.
Uppföljande stöd
Utredningen skulle också kunna se hur uppföljningen av vård för de anhöriga skulle kunna utformas. I hälso- och sjukvårdslagen finns ett särskilt ansvar för att stödja ett barn som förlorat en närstående i självmord, men det saknas liknande skrivningar för att stödja vuxna anhöriga. Det behöver utredas hur ett sådant stöd även för anhöriga skulle kunna se ut.
När man opererar ryggen får man kanske ett telefonsamtal från läkaren om hur allt går, man får enkäter att svara på och man får återbesök och rehab. Som anhörig i chock får man ingen uppföljning eller återbesök. Många överlevande anhöriga har en lång väg tillbaka till ett arbetsliv på heltid och ett väl fungerande socialt liv och därmed en hög risk för försämrad livskvalité och suicid. Här skulle uppsökande vård, grön rehab, fysisk aktivitet på recept för individen och kultur på recept för familjen göra stor skillnad för livskvalitén för de drabbade och göra deras väg tillbaka till ett fungerande liv kortare.
Nationellt likvärdigt stöd
Det stöd som ändå finns varierar väldigt mycket från kommun till kommun. Vissa kommuner har utarbetade rutiner för akut krisomhändertagande av efterlevande efter suicid, men i de allra flesta kommuner saknas kompetensen eller så saknas en samordning mellan olika organisationer såsom region, kommun, polis och ideella organisationer som kan ge sitt professionella och medmänskliga stöd. Det behöver utredas hur ett nationellt likvärdigt stöd skulle kunna utformas så att vård av och hjälp till efterlevande inte är beroende av var de bor någonstans.
Uppsökande förebyggande stöd
Det är stora resurser som ställs till förfogande direkt efter att en anhörig tagit sitt liv. Där efterlevandestödet fungerar väl liknar tiden närmast dödsfallet som om bostaden blir till ett getingbo där det alltid är någon på plats för att hjälpa de efterlevande i vardagen, åtminstone de första dagarna efter självmordet när krisen är akut och sorgen är som mest chockerande.
Men det är tomt på resurser och svar före dödsfallet. Att som efterlevande uppleva att alla dessa resurser finns men först efter att deras älskade tagit sitt liv kan upplevas som upprörande då många av dem förgäves kämpade för att få hjälp medan deras nära fortfarande var vid liv.
Det behöver utredas hur dessa efterlevanderesurser kan bli likvärdiga över landet och hur dessa resurser skulle kunna omvandlas till att bli förebyggande, salutogena resurser för att förhindra att fler självmord sker. Det bör därför utredas hur varje kommun skulle kunna åläggas att upprätta ett förebyggande POSOM-team med uppsökande uppdrag att förebygga suicid och stärka psykisk hälsa.
Motionen har rubriken lex Rebecka
Rebecka var en kärleksfull och kreativ ung kvinna. Hon älskade sin familj och hon var en älskad dotter och syster. Hon sökte hjälp av vården för att hon inte ville må dåligt, hon ville må bra, hon ville att alla runt henne skulle må bra.
Rebecka flyttade på grund av studier till en annan ort, ungefär 2,5 timmes resa ifrån sin familj. Rebecka stod sin familj, sin mamma och pappa och sin syster och sin bror, väldigt nära. Rebecka hade vänner och pojkvän men började ändå må sämre och sökte hjälp på studieorten för depression, ångest och suicida tankar på vårdcentralen. Där fick hon medicinering direkt, en annan medicin än den hon haft insatt tidigare, och erbjud
ande om samtalsstöd. Men tiden för samtal hon fick låg 1
år framåt i tiden.
I journalen upprepas det att mamman är sjuksköterska och att mor och dotter har en god relation. I journalen beskrivs det att hon är ensamstående i en studentbostad och att hon bor 2,5 timme från sin familj. Rebecka bedöms av läkare som en person med ”måttlig risk för suicid”.
Läkemedlet hade en biverkning som kunde få en patient att hamna i ett tillstånd av apati, depression och suicida tankar. Rebecka fick ingen uppföljning eller kontroll av det nyinsatta läkemedlet. Då hon var 23 år fyllda har sjukvården inget ansvar att meddela anhöriga om nya mediciner. Rebecka avslutade sitt liv.
I en anmälan till Ivo om läkemedlet och den bristande kontrollen av läkemedlet, skriver hennes mamma som svar på blankettens fråga om anledningen till att hon skriver klagomålet: ”Avliden, Min dotter tog sitt liv 2022-06-21.”
Det är svårt att förstå hur man som förälder eller syskon orkar fortsätta att leva. Men att försöka förändra vården för att öka den psykiska hälsan är ett sätt och det är därför denna motion har kommit till, ur outsäglig sorg men med viljan att hjälpa andra.
Våga leva
Familjen har, tillsammans med Tanums kommun, skapat en minnesplats som har utsmyckats med en staty. Platsen är noga vald vid havet där vågorna oändligt slår mot klipporna. En minnenas plats där Rebecka levde, njöt och skrattade och där familjen försiktigt åter ska våga leva.
Statyn heter Våga leva. Det är en plats där alla är välkomna att finna ro, finna glädje, våga drömma och våga leva.
Ann-Sofie Alm (M)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:2470
av Ann-Sofie Alm (M)
Lex Rebecka 2 – en röst för förändring
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en möjlig utredning i syfte att stärka den psykiatriska vårdens kvalitet och ansvarstagande och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
I ett samhälle där psykisk ohälsa växer, särskilt bland unga, måste vi ha en psykiatrivård som är trygg, värdig och bygger på ett helhetsperspektiv. Dagens vårdmodell är ofta alltför reaktiv och medicinfokuserad. Den svenska vården har därför mycket att vinna
på ett mer salutogent förhållningssätt, det vill säga ett synsätt som fokuserar på att stärka
människors psykiska hälsa snarare än att enbart behandla deras sjukdom. Regeringens strategi för psykisk hälsa och suicidprevention är mycket välkommen.
Vården måste bli bättre på att ge alternativa behandlingsinsatser redan vid första kontakten, inte minst för unga med begynnande psykisk ohälsa eller suicidala tankar. Det innebär att vården i större utsträckning bör erbjuda exempelvis samtalsstöd, fysisk aktivitet, friluftsliv, kultur på recept, sociala insatser och annan evidensbaserad icke-medicinsk behandling innan man går vidare med läkemedel.
Vi ser i dag en kraftig ökning i förskrivningen av psykofarmaka såsom anti
depressiva,
adhd-läkemedel och lugnande medel. Även om dessa läkemedel är livräddande för många, bör den ökade användningen granskas, precis som man tidigare gjort vid över
användning av antibiotika.
Det bör utredas vem som ska få förskriva denna typ av läkemedel. Det är rimligt att vissa preparat, som har kraftiga biverkningar eller risker, endast får förskrivas av specialister i psykiatri. En kontinuerlig översyn bör säkerställa att rätt behandling ges till rätt patient, i rätt tid, och att riskerna för överförskrivning minimeras. Och det måste säkerställas att ingen ska lämnas ensam. Det som hände Rebecka var fel och det ska aldrig hända igen.
Psykiatrin måste likställas med somatisk vård vad gäller vårdgarantin. Om patienten inte får vård i tid inom sin region, ska det finnas möjlighet att välja en annan vårdgivare, även privat, där tid finns tillgänglig. Det handlar om liv. Bokstavligt talat.
Varje år tar omkring 1
200 personer sina liv i Sverige. Ytterligare hundratals dödsfall misstänks vara suicid. När det värsta inträffar behöver vården och samhället finnas där, inte bara för att stötta, utan för att ge de anhöriga en värdig möjlighet att ta farväl. Det ska vara en självklar del av vården, en värdighetsgaranti.
Lex Rebecka – en röst för förändring
Rebecka var ung, hade framtidsplaner och studerade bara några timmars bilväg från sin familj som hon älskade och som älskade henne högt. Rebecka hade god kontakt med sin familj. Det står i alla journaler, det syns i alla sms, det syns i varje vrå och det hörs i varje mening. Men när man fyller 18 upphör vårdens ansvar att informera familjen.
Rebecka hade vänner och pojkvän och hade planer för sommaren med dem och med familjen men sökte vård på sin vårdcentral för att hon trots det åter började må dåligt. Hon skulle få en samtalstid med en psykiatriker, men den tiden låg ett år fram i tiden. Under tiden fick hon en ny medicin som skulle hjälpa henne. Rebeckas familj fick inte reda på att medicineringen ändrats och visste inte att den nya medicinen hade biverk
ningar som innebar att patienten kunde fastna i ett stadie av melankoli, apati och suicid
tankar. Hennes mamma är sjuksköterska och väl förtrogen med mediciners inverkan och påverkan. Ingen inom vården runt Rebecka tog ansvar för att följa upp den nya medicinens effekter på Rebecka. Familjen talade och sms:ade med Rebecka i telefon varje dag. När hon en dag inte svarade kastade sig familjen i bilen för att åka till henne. Men innan de hann fram fick de ett samtal som ingen någonsin vill få. Rebecka hade tagit sitt liv.
Familjen fick inte se Rebecka förrän långt efteråt, de fick inte krama om hennes kropp, kyssa hennes panna, inte ta avsked av sin älskade dotter och syster på ett värdigt sätt. Det är en chock, det är en kamp, det är svårt att fortsätta leva. Men familjen gör det ändå, för varandra.
Rebeckas öde visar med all tydlighet varför förändring är nödvändig. Trots god kontakt med sin familj och vilja att må bättre fick hon vänta ett år på samtalsstöd och sattes ensam in på en ny medicin med svåra biverkningar – utan att familjen informerades, trots att mamman är sjuksköterska. Vården borde ha följt upp den nya medicinering som Rebecka fick. Det gjorde de inte och konsekvensen blev katastrofal. Rebecka tog sitt liv. Familjen fick aldrig chansen att kunna hjälpa Rebecka. Ingen ska behöva gå igenom det.
Motionen är framtagen i djupaste sorg, det spelar ingen roll hur lång tid som går, men också i viljan att rädda liv. Den utgår från familjens erfarenhet och deras engage
mang för att förhindra att fler liv går förlorade. Våga leva, från ord till handling
I Grebbestad finns i dag ett minnesmonument kallat ”Våga leva”, rest vid havet till Rebeckas minne – och som en påminnelse till samhället om vikten av att alla människor får den hjälp de behöver i tid. Du är välkommen dit.
Ann-Sofie Alm (M)