Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2023/24:2813 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) med anledning av prop. 2023/24:62 Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitetshandlingar till Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition. Motivering Centerpartiet står upp för en reglerad invandring där möjligheten att söka asyl värnas. Regeringen anger att syftet med den föreslagna lagstiftningen är att begränsa antalet personer som försöker resa in i Sverige utan att deras identitet har kontrollerats och att det därför bör införas krav på att personer som transporteras med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige ska ha giltiga identitetshandlingar. Vi ser dock inte något behov av ett tillfälligt förbud mot att transportera personer utan giltiga identitets ­ handlingar till Sverige; gränspolisen får redan vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet genomföra gränskontroller vid gräns ­ passager för att kontrollera att de som passerar gränsen har rätt att resa in i Sverige. Id-kontrollerna förhindrar att personer utan giltiga id-handlingar reser vidare till Sveriges gräns. Utgångspunkten är att alla människor som reser in i Sverige ska kunna uppvisa id-handlingar för att visa vilka de är och var de kommer ifrån. Att kunna uppvisa en id-handling är dock inte ett krav för att söka asyl. Det är inte ovanligt att en asylsökande flytt sitt hemland på grund av att den förföljts av hemlandets myndigheter och därför inte har kunnat erhålla id-handlingar av myndigheterna. Målsättningen för regeringen är dock att id-kontrollerna ska ”leda till en minskning av antalet asylsökande och andra migranter utan identitetshandlingar i förhållande till dagens nivåer”. Centerpartiet står upp för asylrätten och anser därför inte att asylsökande ska hindras från att söka skydd i Sverige på grund av att de inte kan uppvisa giltiga id-handlingar. Den föreslagna regleringen ska ge regeringen befogenhet att, vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet på grund av ett förhållande som uppkommit inom migrationsområdet, meddela förbud mot att transportera personer som saknar identitetshandlingar till Sverige. Detta skiljer sig från bemyndigandet i den tidigare lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen och den inre säkerheten i landet, som innebar en skyldighet att utföra identitetskontroller. Regeringen ska också få meddela föreskrifter om sanktionsavgifter för den som bryter mot förbudet. Förslaget innebär dessutom att även om transportören har kontrollerat identitetshandlingarna innan transporten påbörjades, ska en sanktionsavgift påföras transportören om den transporterade personens identitetshandlingar inte finns kvar vid ankomsten till Sverige. Sanktionsavgiften ska vidare kunna tas ut utan att det behöver föras någon bevisning om att transportören faktiskt har kontrollerat identitets ­ handlingarna eller, när en sådan kontroll har skett, vad som kan ha hänt mellan kontrollen och gränsövergången. Transportören ges heller ingen befogenhet att säkerställa att de kontrollerade handlingarna finns kvar vid gränsövergången. Det innebär att transportören kan bli skyldig att betala en sanktionsavgift om minst 30 000 kronor och högst 250 000 kronor för något som ligger helt utanför dennes kontroll. Det framgår inte heller om avgiften ska tas ut per person eller per transporttillfälle. Så som Lagrådet konstaterar är en sådan reglering varken proportionerlig eller rättssäker. Regeringen går inte heller närmare in på vad som ska betraktas som en giltig id ‑ handling, och Migrationsverket lyfter i sin remisskritik de stora praktiska utmaningarna med att kontrollera handlingar från andra länder och bedöma vad som är en giltig id-handling eftersom de kan se mycket olika ut. Flertalet remissinstanser har vidare framfört att ansvaret för gränskontroller som innefattar identitetskontroll utgör myndighetsutövning och därför inte bör läggas på transportörerna. Regeringen konstaterar att om det blir aktuellt att överlämna myndig ­ hetsuppgifter till juridiska personer eller enskilda, måste man återkomma i frågan. Så som Lagrådet konstaterar får emellertid uppgifter som innefattar myndighetsutövning överlämnas till juridiska personer eller enskilda individer endast med stöd av lag (se 12 kap. 4 § regeringsformen), och frågan kräver därför redan i förväg en närmare analys. Utöver dessa kvalitetsmässiga brister och rättssäkerhetsbrister som har påtalats har såväl flera remissinstanser som Lagrådet lyft frågan om förslaget överhuvudtaget är förenligt med europarätten. Eftersom den föreslagna lagen endast utgör en ramlag anser dock regeringen, mot bakgrund av att EUF-fördraget medger utrymme att vidta nöd ­ vändiga åtgärder för att upprätthålla lag och ordning och skydda nationell säkerhet och med en generell hänvisning till praxis kring EU:s kodex om Schengengränserna, att europarätten inte uppställer några hinder mot lagen eller det föreslagna bemyndigandet. Om sådana föreskrifter faktiskt ska meddelas måste remissinstansernas synpunkter beaktas, uppger regeringen. Förutom den mycket grunda europarättsliga analysen är den bristande konstitutionella argumentationen förbluffande. Av förarbetena till regerings ­ formen framgår att alltför allmänt hållna bemyndiganden står i strid med de intentioner som ligger bakom grundlagens regler. Riksdagen kan därför inte, så som regeringen föreslår, bemyndiga regeringen med ett i stort sett obegränsat utrymme att utfärda egna föreskrifter. Så som Lagrådet framhåller är det direkt olämpligt att riksdagen vid delegation av normgivningsmakt till regeringen inte känner till hur regeringen avser att utnyttja sitt bemyndigande och om det presenterade förslaget ens står i överens ­ stämmelse med 12 kap. 4 § regeringsformen eller EU-rätten. Sammanfattningsvis kan inte Centerpartiet ställa sig bakom förslaget. Förutom att förslaget innebär stora kostnader för företagen – som regeringen anser att företagen själva ska bära – och de säkerhets- och utbildningsaspekter för de anställda som inte bemötts på något seriöst sätt, utgör rättssäkerhetsaspekterna så stora brister att det svårligen går att motivera förslaget. Utöver detta dras förslaget med allvarliga kvalitets ­ brister i fråga om såväl utförande som europarättslig och konstitutionell analys. Förslaget måste därmed avslås. Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Helena Vilhelmsson (C) Ulrika Heie (C) Jonny Cato (C)

Motion till riksdagen 2025/26:4229 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) med anledning av prop. 2025/26:297 Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag. Motivering Centerpartiets syn på rättspolitiken är tydlig – det går att vara både tuff och smart mot brottslighet. Det är med stolthet och målmedvetenhet vi driver en rättspolitik som fokuserar på att effektivt bekämpa brottslighet. Centerpartiet vill bidra till långsiktiga överenskommelser som skapar framtidstro – för att Sverige kan mer. I vårt rättspolitiska arbete leds vi av tre fokus – att förebygga och förhindra att brott begås, att stärka statens förmåga att utreda och lagföra brott samt att ha tro på att en positiv förändring är möjlig. I detta ser vi behovet av såväl kort- som långsiktiga reformer, särskilt i det förebyggande arbetet där vi vill se ett paradigmskifte för att vända den negativa utvecklingen. Vi anser vidare att hårda tag mot brottslighet inte behöver ske på bekostnad av rättssäkerheten. Centerpartiet ser att det är möjligt att bedriva en smart rättspolitik och samtidigt värna rättsstatens principer. Det är viktigt att stå emot frestelsen att landa i de mest rubriksättande, men många gånger ineffektiva, förslagen. Med utgångspunkt i vår ambition att arbeta resultatinriktat, rättssäkert och kunskapsbaserat vill vi därmed anföra följande. Behov finns av de föreslagna lagändringarna Centerpartiet delar regeringens bedömning att straffrättsliga reaktioner på brott ska vara rimliga och rättvisa samt i linje med det allmänna rättsmedvetandet. Därför har Centerpartiet vid flertalet tillfällen under mandatperioden stått bakom såväl generella som riktade straffskärpningar. Vi anser att propositionens föreslagna lagändringar i sak inte är orimliga, och vi instämmer i syftet men delar samtidigt den samlade kritiken från remissinstanser och Lagrådet mot ärendets bristande beredning. Avgörande problemet är att lagförslagen inte går att införa Centerpartiets centrala problem är dock förslaget om lagändringarnas ikraftträdande. Enligt regeringen ska lagändringarna träda i kraft den dag som regeringen själv bestämmer. Skälet till detta är att det i dag helt saknas förutsättningar för rättsväsendet att omhänderta lagförslagen – och det går heller inte att nu bedöma eller med tillräcklig säkerhet fastställa när det kan ske. Det rör sig inte minst om Kriminalvårdens svårigheter och utmaningar. Redan nu befinner sig myndigheten i en mycket ansträngd situation med långvarig över ­ beläggning på grund av en markant ökning av antalet klienter under de senaste åren. Om ytterligare reformer ska genomföras är det med andra ord helt grundläggande att vårt rättsväsende är rustat för att omhänderta dem. Enligt Kriminalvården är deras möjlig ­ heter att omhänderta förslagen till utredningens förslag till ikraftträdande – den 1 januari 2028 – kraftigt begränsade, särskilt med hänsyn till en stor mängd andra förändringar som också sker för närvarande. Man bedömer att plats- och personalbehoven till följd av bl.a. de nu aktuella förslagen kommer att kunna omhändertas tidigast år 2040. Även Domstolsverket angav i sitt remissvar att myndighetens verksamhetsstöd, möjligheter till effektiv digitalisering och rutiner kommer att påverkas kraftigt av de nya lagändringarna. För att inte införandet av det nya regelverket ska leda till alltför stor påverkan menade Domstolsverket att ikraftträdandet bör ske med lång framförhållning. Avslutningsvis i sitt remissvar påpekade Domstolsverket även att lagändringarna riskerade att leda till kompetensbrist, ökade handläggningstider, stora kostnadsökningar och ökade förhandlingstider. Centerpartiet delar Domstolsverkets bedömning och anser att detta – på både kort och lång sikt – är en helt orimlig situation som riskerar att drabba både enskilda och medarbetare och som kan påverka allmänhetens förtroende för rättsväsendet som helhet. För som regeringen själva skriver i propositionen är det i nuläget inte möjligt att fastställa vid vilken tidpunkt en tillräcklig kapacitet för att omhänderta samtliga förslag är uppnådd. Det innebär att det skulle kunna ta en eller flera mandatperioder innan lagstiftningen alls implementeras. Trots detta vill regeringen driva igenom några av de största straffrättsliga reformerna i modern tid och förflytta beslutsrätten kring deras ikraftträdande från riksdagen till regeringen. Centerpartiet anser att denna lagstiftnings ­ metod kan användas i särskilda fall – exempelvis vid krig, kris och annan beredskap eller när ett nödvändigt beslut i närtid från t.ex. EU inväntas. Centerpartiet kan dock inte ställa sig bakom en ordning där omfattande lagändringar lämnar riksdagens bord utan att ha reella förutsättningar att bli till faktisk lagstiftning inom överskådlig framtid. En mer demokratiskt välutformad, ändamålsenlig och överskådlig ordning vore att stärka rättsväsendets kapacitet först – och sedan fatta beslut i riksdagen. Centerpartiet ser ett stort behov av att stärka hela rättskedjan. Sveriges rättsväsende måste fungera, från anmälan till dom och sedermera kriminalvård. Det kräver inte bara resurser och kapacitetsbyggande, utan även effektiv styrning och ledning – något Sveriges nuvarande regering uppenbarligen misslyckats med. Sammanfattning Sammantaget ser Centerpartiet ett stort behov av att stärka rättsväsendets kapacitet i alla led. Vi instämmer samtidigt i behovet av att se över relevant lagstiftning för att skapa ett förutsägbart, rättssäkert och sammanhängande straffrättsligt system. Vi kan däremot inte ställa oss bakom en ordning där en av de största straffrättsliga reformerna i modern tid lämnar riksdagens bord utan att ha reella förutsättningar att kunna genomföras inom överskådlig framtid. Det är mycket angeläget att nödvändiga lagändringar utreds noga och sedan implementeras i en takt som vårt rättsväsende klarar av, utan att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskerar att skadas. För det är viktigt med skyndsam handläggning för att bekämpa dagens brottslighet, men det får inte ske på bekostnad av kvalitet eller att det som i detta fall blir lagstiftning som läggs på hyllan. Centerpartiet ser även att tidigare beslutade förändringar måste följas upp innan ytterligare reformer genomförs. Endast så skapar vi ett fungerande rättsväsende med kapacitet att omhänderta lagändringar. Allt för att skapa trygghet och säkerhet i hela landet. Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Daniel Bäckström (C) Muharrem Demirok (C) Mikael Larsson (C) Anna Lasses (C) Kerstin Lundgren (C) Helena Vilhelmsson (C)