Jämför sakliga förslag
A · Åtgärder för ett hållbart fiske
2022/23 · HA02473 · Linnéa Wickman (S)
Original hos RiksdagenB · Åtgärder för att nå en långsiktigt hållbar fiskeripolitik i Östersjön
2025/26 · HD022286 · Linnéa Wickman (S); Sanna Backeskog (S); Patrik Lundqvist (S); Kristoffer Lindberg (S)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.010 · ämneslikhet 0.791. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 2 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga fler åtgärder för ett hållbart fiske längs med ostkusten och tillkännager detta för regeringen.
2 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att pausa industrifisket i Östersjön och stärka det småskaliga kustfisket samt driva på för ökat samarbete med andra Östersjöländer för en långsiktigt hållbar förvaltning av fisket och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för förändrad skyddsstatus för skarv i EU och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 641 ord · B 621 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:473
av Linnéa Wickman (S)
Åtgärder för ett hållbart fiske
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga fler åtgärder för ett hållbart fiske längs med ostkusten och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Längs Bottenhavets och Östersjöns kust sker ett hårt fisketryck från det storskaliga industrifisket med trålning. Under en lång tid har kustfiskare och länsstyrelser längs med ostkusten samstämmigt kunnat påvisa en mycket oroande och akut situation för strömmingen som har en central roll i ekosystemet.
Genom analyser av fångster visas att samtidigt som industrifisket rapporterat in en extrem ökning av fångster de senaste 20
åren, har fångsterna för de lokala småskaliga yrkesfiskarna minskat markant. Analyserna visar även att storleken och medelvikten på strömmingen blivit allt lägre, vilket gör att en mycket stor andel av strömmingen i dessa havsområden numera är för liten för att kunna användas som livsmedel. Det drabbar sär
skilt den småskaliga lokala fiskenäringen medan fångsterna från det storskaliga industri
ella fisket mals ner till fiskmjöl i andra länder. Om fisketrycket är för högt så sker också en stark selektion mot att könsmognaden sker vid en mindre storlek. Sammantaget är detta tydliga signaler på att överfiske pågår, vilket kan ge mångårigt negativa eller helt irreversibla konsekvenser. Bristen på större strömming får konsekvenser för hela det marina ekosystemet och riskerar att slå ut den småskaliga och kustnära fiskerinäringen, vilket går tvärt emot våra miljömål om en levande kust och skärgård och hav i balans. Detta motverkar även våra nationella mål i livsmedelsstrategin om att fisk skall vara en viktig råvara och resurs där man genom att öka förädlingsvärdet i livsmedelskedjan skapar arbetstillfällen i vårt land.
Skyndsamma förvaltningsåtgärder behöver införas för att bromsa den akuta situa
tionen. Åtgärder för att trygga strömmingsbeståndet som utflyttad trålgräns behöver kompletteras med akuta insatser som fredningsområden eller fiskefria områden där industrifisket idag fiskar alltför hårt på samlade strömmingsstim. Detta behöver ske i kombination med sänkta fiskekvoter för att inte fisket skall flytta till närliggande om
råden så effekten blir att kraftigt minska fisketrycket och fiskbestånden kan återhämta sig. Särskilt i Södra Bottenhavet där trålningsfisket redan bedrivs utanför trålgränsen är ytterligare åtgärder av största vikt.
Utöver omedelbara skyddsåtgärder bör en översyn göras på flera kunskapsområden. Dels av hur dagens pelagiska fiske, som i Bottenhavet sker mycket bottennära eller som bottentrålning, påverkar och vilka effekter bottentrålningen ger i havsmiljön, men även av hela förvaltningsmodellen för strömming inom ramen för EU:s gemensamma fiskeri
politik. Detta för att säkerställa en ekosystembaserad förvaltning och ett långsiktigt hållbart fiske.
En viktig del i systemet för bedömning av storleken på fiskekvoterna är Internationella
havsforskningsrådets (ICES) rådgivning. Men det vetenskapliga underlaget har visat sig bristfälligt då det långvariga fisketryckets påverkan på strömmingens ålders- och storleksstruktur inte inkluderas som en del av beslutsunderlaget. Detta faktaunderlag avseende storleksstruktur är en självklar del när det gäller en del andra fiskarter och är nödvändigt för att säkerställa att inte stor strömming försvinner till skada för såväl eko
systemet som det småskaliga kustfisket.
Behov finns även av att öka kunskapen om olika regionala, genetiskt skilda ström
mingsbestånd. Man bör vid fastställande av fiskekvoter ta större hänsyn till att varje fiskbestånd bör förvaltas efter egen bärkraft. Detta görs idag vad gäller laxförvaltning. I annat fall kan exempelvis lokala, storväxta strömmingsbestånd utrotas genom hårt fisketryck på ett blandbestånd med flera olika unika populationer.
Världsnaturfonden WWF har nyligen i en rapport (Living planet rapport 2022) larmat om att krisen för den biologiska mångfalden i världen är värre än någonsin. Populationen av vilda ryggradsdjur har minskat med i snitt 69
procent på cirka 50
år. För att säkerställa att svaga, unika strömmingsbestånd inte går samma öde till mötes bör
åtgärder vidtas som bidrar till en långsiktigt hållbar fiskeförvaltning som låter
fiskbestånd
en
återhämta sig och stärker den biologiska mångfalden.
Linnéa Wickman (S)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:2286
av Linnéa Wickman m.fl. (S)
Åtgärder för att nå en långsiktigt hållbar fiskeripolitik i Östersjön
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att pausa industrifisket i Östersjön och stärka det småskaliga kustfisket samt driva på för ökat samarbete med andra Östersjöländer för en långsiktigt hållbar förvaltning av fisket och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att driva på för förändrad skyddsstatus för skarv i EU och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Östersjön är ett av världens mest sårbara innanhav. Forskare och småskaliga kustfiskare har under lång tid varnat för att det hårda fisketrycket från det storskaliga industrifisket har drivit strömmingsbestånden i Östersjön till historiskt låga nivåer. I takt med att bestånden har minskat har industrifisket rapporterat in en abnorm ökning av fångster. Enligt Internationella havsforskningsrådet (Ices) har lekbiomassan minskat dramatiskt. Strömmingen är en nyckelart i ekosystemet, vilket gör att de kraftiga minskningarna av större strömming får stora konsekvenser för havsmiljön.
Trots den alarmerande situationen valde regeringen under 2024 att rösta för fördubblat fiske i centrala Östersjön vid kvotförhandlingarna i EU:s ministerråd. Det är beslut som riskerar att förvärra istället för att vända utvecklingen. Läget är så pass kritiskt för sill och strömming att det riskerar att få irreversibla konsekvenser för både ekosystemen och de småskaliga kustfiskare som finns kvar i våra kustsamhällen. När strömmingsbestånden utarmas så hotar det också framtiden för det småskaliga fisket. Fiskbestånden slås i praktiken ut av ett fåtal industritrålare, vars fångster mals ner till fiskmjöl till laxodling och minkuppuppfödning.
En paus för industrifisket i Östersjön är därför nödvändig för att strömmingen och andra arter ska ha en chans att återhämta sig och bestånden bli långsiktigt livskraftiga. Att inte agera nu innebär att vi riskerar att förlora ett unikt ekosystem, där strömmingen riskerar att gå samma öde till mötes som Östersjötorsken.
Ett annat hot mot strömmingsbestånden är predation från skarv och säl. Sverige behöver agera kraftfullt inom EU för att förändra skarvens skyddsstatus så att det blir möjligt att bedriva en mer offensiv förvaltning och jakt. Det finns anledning att överväga hur skyddet av fiskevårdsområden kan uppvärderas i fall där det uppstår målkonflikter som påverkar förutsättningarna för skyddsjakt och andra åtgärder.
För att nå långsiktig förändring krävs dessutom ökade ansträngningar från svensk sida gentemot Finland och andra Östersjöländer. Östersjön är ett gemensamt innanhav, och fler länder behöver ta ansvar för att genomföra gemensamma åtgärder som räddar strömmingsbestånden. Det kan Sverige inte göra ensamt, även om det är positivt med permanent utflyttad trålgräns och andra insatser Sverige som land kan besluta om ensidigt. Sverige bör ta ett initiativ, utöver insatser i EU för en hållbar fiskeripolitik, med relevanta länder för att skapa en gemensam problembild i syfte att nå en samsyn kring behovet av en hållbar förvaltning och den akuta situationen. Genom att ta fram en återhämtningsplan för Östersjön kan en mer hållbar fiskeripolitik uppnås.
Ett stopp för industrifisket behöver också kombineras med insatser för att stärka kustfiskets roll i hela regionen. De småskaliga kustfiskarna spelar en viktig roll i våra kustsamhällen. De bidrar med arbetstillfällen och kulturarv, men också med regional livsmedelsförsörjning. I en tid där frågor om beredskap är mer aktuella än på länge måste vi värna deras möjlighet att fortsätta fiska och leverera lokalt fångad mat till våra regioner.
För att Östersjön ska kunna återhämta sig och för att det småskaliga kustfisket ska överleva krävs att Sverige tar ett tydligt ledarskap – både nationellt, i EU och i samarbete med våra grannländer. Det handlar om att sätta långsiktigt hållbara bestånd och ett levande kustfiske före kortsiktiga vinster för några få företag och industritrålare.
Linnéa Wickman (S)
Sanna Backeskog (S)
Patrik Lundqvist (S)
Kristoffer Lindberg (S)