Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2024/25:2372 av Malin Höglund (M) Älvdalska – ett eget språk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i enlighet med Europarådets ministerråds rekommendation se över möjligheten att genom en oberoende granskning definiera älvdalskans ställning och tillkännager detta för regeringen. Motivering I FN:s konvention om mänskliga rättigheter stadgas det att lära sig och att utveckla sitt språk är en mänsklig rättighet. De nationella minoritetsspråken är officiellt erkända språk som av hävd talats i ett visst land. Definitionen utgår från kriterier som formulerats i Europarådets konvention om landsdels- och minoritetsspråk, minoritetsspråks ­ konventionen, som ratificerades av Sverige år 2000. Ett språk får officiell ställning som minoritetsspråk i och med att ett land ratificerar Europarådets minoritets ­ språks ­ konvention för språket. Den språkliga varieteten måste skilja sig avsevärt från landets huvudspråk. Språket ska även ha talats kontinuerligt i landet i minst tre generationer eller ungefär hundra år. Älvdalska talas av cirka 3 000 personer i framförallt Älvdalens socken i norra Dalarna och har traditionellt räknats som en svensk dialekt eller nordisk språklig varietet men idag betraktas älvdalskan av många som ett eget språk. Den så kallade ”klassiska” älvdalskan har talats åtminstone sedan 1300-talet och är den språkform som har varit dominerande i området fram till ca 1900, men som sedan dess har försvagats genom inflytande från svenskan. Enligt institutet för språk och folkminnen är det svårt att uppskatta hur många som talar vissa språk i Sverige eftersom det inte förs någon officiell statistik, men jämförelsevis talas samiska av ungefär 6 000 och jiddisch av mellan 750 och 1 500 människor. Älvdalskan avviker kraftigt från andra svenska språkvarieteter och är praktiskt taget oförståelig för svensktalare i allmänhet. Avståndet mellan älvdalska och svenska bedöms vara ungefär lika stort som avståndet mellan älvdalska och isländska. Därför har språkvetare, Älvdalens kommun och Ulum Dalska (föreningen för älvdalskans bevarande) argumenterat för att älvdalskan ska erkännas som ett eget språk. Vidare har älvdalskan en viktig roll i samhället i Älvdalen, som modersmål för människor i alla generationer, och språket har kommit långt i sin standardisering. Älvdalskan har sin egen ortografi och är väldokumenterad i forskningen. Dessutom har ordböcker och grammatikböcker getts ut för lokalbefolkningen. Europarådet har vid flera tillfällen uppmanat svenska myndigheter att beställa en oberoende utredning av älvdalskans ställning och uppmanat svenska myndigheter att betrakta älvdalskan som ett eget språk. Denna uppmaning bör regeringen överväga att följa. Malin Höglund (M)

Motion till riksdagen 2025/26:3036 av Malin Höglund (M) Älvdalska som ett eget språk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att, i enlighet med Europa ­ rådets ministerråds rekommendation, överväga att initiera en oberoende granskning gällande älvdalskans ställning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Språkets roll är central för människors identitet och kultur. I FN:s konvention om mänskliga rättigheter framhålls det som en grundläggande rättighet att kunna utveckla och bruka sitt språk. Sverige har dessutom, genom ratificeringen av Europarådets minoritetsspråks ­ konvention år 2000, åtagit sig att skydda och främja språk som skiljer sig tydligt från huvudspråket och som har talats i landet under lång tid. Älvdalska talas av cirka 3 000 personer, framför allt i Älvdalens socken i norra Dalarna. Språket har gamla rötter och den klassiska älvdalskan kan spåras tillbaka till 1300-talet. Trots detta har älvdalskan ofta betraktats som en dialekt, även om språkvetare i dag i stor utsträckning betraktar den som ett eget språk. Det finns flera argument för detta. Älvdalskan avviker kraftigt från svenskan och är i stort sett obegriplig för svensktalare. Avståndet mellan älvdalska och svenska bedöms vara lika stort som mellan älvdalska och isländska. Språket har en egen ortografi, doku ­ mentation, grammatik och ordböcker. Det används fortfarande mellan generationer och har en stark identitetsskapande funktion för bygden. Som jämförelse talas samiska av cirka 6 000 personer och jiddisch av mellan 750 och 1 500 personer – båda redan erkända som nationella minoritetsspråk. Europarådet har vid upprepade tillfällen uppmanat Sverige att genomföra en oberoende granskning av älvdalskans ställning. En sådan granskning skulle vara ett viktigt steg mot att säkerställa språkets framtid och ge älvdalskan den erkända status den förtjänar. Regeringen bör därför överväga att följa Europarådets rekommendationer och initiera en oberoende granskning av älvdalskans ställning. Malin Höglund (M)