Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2022/23:1893 av Alireza Akhondi (C) Ett tryggt Sverige, fritt från brott och extremism Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder enligt motionens intentioner vad gäller ett tryggare Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det borde vara en självklarhet att vi som bor i Sverige ska kunna känna oss trygga i de områden där vi lever och bor. Att vi aldrig ska behöva se oss över axeln på väg hem från tunnelbanan eller bussen eller ute på gatorna. Att vi ska kunna vara helt säkra på att polis, ambulans och brandkår kommer när vi behöver dem. Att vi ska vara fria att leva det liv vi vill, oavsett varifrån vi kommer och oavsett var i Sverige vi bor. Tyvärr är det inte så idag. I vissa områden har gängkriminella satt skräck i människors vardag, människor skjuts på öppen gata, så kallade moralpoliser har tagit på sig att kontrollera människors beteende och polariseringen i samhället ökar. Polis och ambulans har ibland svårt att rycka ut till vissa områden på grund av våld och stenkastning. Detta är helt oacceptabelt! Vi kan inte gå med på att det finns människor som år ut och år in lever i ett område där samhällets lagar och regler inte gäller. Att vi ska behöva känna oss oroliga för att brandkåren inte kommer fram ifall det börjar brinna i lägenheten. Att vi inte vet om ambulansen kommer i tid ifall det händer en olycka. Att människor känner oro för att möta hot och våld för att de klär sig som de själva vill. Att se närbutiken slå igen därför att butiksinnehavaren har tröttnat på hot, våld och rån. Att samhället inte tar tag i brott som sker systematiskt i vissa bostadsområden är inte bara ett svek mot de människor som drabbas utan också mot de värderingar och lagar som vi bygger vårt samhälle på. Det är dags att vända utvecklingen. Men det kommer att ta tid och det kommer att krävas en mängd insatser för att på allvar inkludera de så kallade utanförskapsområdena i vårt gemensamma samhälle. Det som krävs är dels förebyggande arbete, både från kommunen och från polisen, dels en ökad närvaro av polis på plats. Brott som sker måste klaras upp och de ansvariga ställas inför rätta. Vi måste ge mer resurser till polisen för att de ska klara detta men också involvera hela samhället för att nå dit. Kommunerna kan göra mycket mer för att samordna det brottsförebyggande arbetet, inte minst genom samarbete med det lokala näringslivet. Vi bör därför ge kommunerna ett tydligt ansvar för just detta. Det måste också bli tydligare för den som drabbas av brott vad man har rätt till i form av stöd och rådgivning. En personlig lots kan vara ett stöd för den som vill lämna en kriminell livsstil bakom sig. Även ett bättre samarbete mellan kommunen och Kriminalvården efter avtjänat straff behövs så att människor lättare kan lämna sin brottsliga bana bakom sig. Mot bakgrund av det ovanstående bör regeringen återkomma med förslag på: hur vi kan stoppa alla former av bidrag till organisationer som inte respekterar demokrati, alla människors lika värde och jämställdhet. åtgärder för en närvarande polis i hela Sverige och för att säkerställa att det finns fler poliser i våra mest utsatta områden i Sverige. fler insatser mot kriminalitet genom att öka såväl kommunernas som polisens brottsförebyggande kapacitet och ge kommunerna ett tydligt och lagstadgat brottsförebyggande ansvar. möjligheter att erbjuda en personlig lots till den som vill lämna en kriminell livsstil bakom sig och förslag på hur vi stärker samarbetet mellan kommunen och Kriminalvården efter att en person har avtjänat sitt straff. Alireza Akhondi (C)

Motion till riksdagen 2023/24:2609 av Alireza Akhondi m.fl. (C) Cyklar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över åtgärder enligt motionens intentioner vad gäller cyklar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Cykeln har stor potential i Sverige. De flesta bor på cykelavstånd från arbetet eller från kollektivtrafik med täta avgångar. Ändå är cykelandelen mycket låg i jämförelse med t ex Danmark. Den har också sjunkit dramatiskt sedan 90-talet även om den åter har börjat öka i storstadsområden och kommuner med engagemang för cykel. I Stockholmsregionen är en ökad cykeltrafikandel från dagens ca 7 procent till 20 procent år 2030 ett viktigt mål i både den regionala cykelplanen och den regionala utvecklingsplanen RUFS2050. För att nå dit har bl.a. behovet av 850 km regionala cykelstråk med hög kapacitet pekats ut med målet att de ska vara anlagda till 2030. Anläggningen av cykelstråk försvåras av skilda ambitioner i kommunerna, otillräckliga resurser och ett delat ansvar mellan kommunerna och Trafikverket, där staten dragit tillbaka finansiering av viktiga cykelstråk. För att få verklig effekt skulle vi behöva en gemensam kraftsamling efter mönstret för Köpenhamns utbyggnad, Stockholmsförhandlingen om ny t-bana och Sverigeförhandlingen. Men för att få till stånd en samordnad, kostnadseffektiv utbyggnad behöver staten vara beredd på med ­ finansiering. Vi behöver nu säkerställa att Trafikverket blir mer samarbetsvilligt i fråga om att anlägga cykelvägar längs både nationella vägar och länsvägar. Det skapar förbättrade stråk för arbetspendling men också mer levande samhällen då det i dagsläget bara är enstaka cyklister som vågar sig ut på de livsfarliga länsvägarna. Mer nationella medel behöver tillsättas för att anlägga fler mil cykelvägar runt om i landet. Fler cykelvägar skapar också förbättrade möjligheter för rekreation och turism. I Sverige var Kattegattleden först ut inom kategorin nationell cykelled. Det blev möjligt genom samverkan mellan Trafikverket, kommuner och regioner. Därefter invigdes den andra nationella cykelleden, Sydostleden, på 27 mil från Växjö till Simrishamn. Dessa leder stärker besöksnäringen i regionerna, främjar näringslivet och stärker rekreations ­ möjligheterna. Genom att nationella cykelleder byggs ut runt om i Sverige kan besöksnäringen stärkas även i de mer glest befolkade delarna av landet. Vidare finns det stora utmaningar i Sverige avseende genomförande av infrastruktur för cykel. Finansieringsproblematiken är en sådan. Många gånger kräver Trafikverket medfinansiering med 50 % av kostnaden vid byggande av just vägar för cykel. Det innebär att den kommunala budgeten ofta ska täcka både den kommunala utbyggnaden och den statliga utbyggnaden av cykelvägar, vilket skapar stora fördelar för befolk ­ ningstäta och rika kommuner. Det statliga finansieringsansvaret för utbyggnad av vägar för cykel måste öka genom att en större andel av den statliga infrastruktursatsningen öronmärks till cykelvägar. Vi tycker att det nu är hög tid att Trafikverket i sitt reglerings ­ brev får ett uttalat krav att göra cykeln till ett eget trafikslag. Väglagen är idag omodern. Den borde likställa cykelväg med bilväg, så att man inte tvingas att bygga en bilväg för att kunna bygga en cykelväg. Gång- och cykelvägar räknas idag som ”tillbehör” till väg. Det handlar om att Trafikverket enligt lag inte får bygga friliggande cykelvägar där det inte finns ett funktionellt samband till en statlig allmän väg, ”bilväg”. Till exempel kan inte nationell plan eller länsplan finansiera byggnation eller drift av en gång- och cykelväg som går genom en skog eller längs en järnväg där det inte finns en väg. Det kan, beroende på omständigheterna, exempelvis leda till att vägarna inte alls byggs, till att de får omvägar på grund av minskade möjligheter att få markåtkomst när en markägare säger nej eller till att man säger att kommunerna med hjälp av en detaljplan får finansiera dessa regionala eller nationella cykelvägar. Alireza Akhondi (C) Kerstin Lundgren (C) Anna Lasses (C)