RiksdagsförslagMotionsDB

Tillbaka till alla par

Jämför sakliga förslag

A · med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

2023/24 · HB022745 · Tony Haddou (V); Nadja Awad (V); Gudrun Nordborg (V); Jessica Wetterling (V)

Original hos Riksdagen

B · med anledning av prop. 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

2025/26 · HD024183 · Tony Haddou (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Hanna Gunnarsson (V); Lotta Johnsson Fornarve (V); Gudrun Nordborg (V); Håkan Svenneling (V); Jessica Wetterling (V)

Original hos Riksdagen

Varför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.

Ordlikhet 0.002 · ämneslikhet 0.796. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.

Vad föreslår motionerna?

0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 2 i B.

Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.

  • Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet

A1. Riksdagen avslår proposition 2023/24:18. 2 Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (2005:716) som innebär att villkoren för anhöriginvandring skärps i vissa fall samt att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Det föreslås bl.a. att åldersgränsen för att neka uppehållstillstånd på grund av anknytning höjs och att möjligheterna till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring, när anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande, begränsas. Vidare föreslås att bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort och att barn i stället ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständlig ­ heter trots att omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som för vuxna. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2023. 3 Vänsterpartiets ställningstagande Propositionen är ett led i högerregeringens ”paradigmskifte” inom svensk migrations ­ politik med målet att kraftigt minska andelen asylsökande till Sverige. Förslagen i propositionen är i linje med tidigare remitterade förslag som lämnats av dels Migrationskommittén i betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54), dels socialförsäkringsutskottet i promemorian Försörjningskrav vid anhörig ­ invandring (dnr 1961-2020/21). Vänsterpartiet reserverade sig mot de förslag i Migrationskommitténs betänkande som behandlas i denna proposition (SOU 2020:54 s. 530 f.). Vänsterpartiet reserverade sig även mot socialförsäkringsutskottets förslag i promemorian Försörjningskrav vid anhöriginvandring (bet. 2020/21:SfU28). Vi är starkt kritiska mot det ”paradigmskifte” som högerregeringen nu genomför i snabb takt. Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik. En politik som gör det möjligt för anhöriga att återförenas i Sverige utan orimligt högt ställda krav. En politik som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Kort sagt: en politik som är i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under. Vår syn på hur svensk flyktingpolitik bör utformas beskrivs närmare i motion 2023/24:986. I det följande redogör vi för hur vi ställer oss till regeringens förslag. 3.1 Skärpta villkor för anhöriginvandring i vissa fall 3.1.1 Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd Regeringen föreslår följande: För att en utlänning som har tidsbegränsat uppehålls ­ tillstånd enligt 5 kap. 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen ska kunna vara anknytningsperson ska det krävas att han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, i stället för välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid (prop. 2023/24:18 s. 10). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av en tydlig och förutsägbar lagstiftning och menar att den föreslagna bestämmelsen har brister i dessa avseenden (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/00511). Barnombudsmannen (BO) anser att förslaget kan leda till att familjeåterförening fördröjs, om den alls blir möjlig, och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven ­ tionen). BO framhåller att anhöriginvandring ofta är den enda säkra och lagliga möjlig ­ heten för ett barn på flykt att komma till ett tryggt land. Om möjligheterna till familje ­ återförening begränsas på det sätt som regeringen föreslår är risken stor att barn tas med på illegala och farliga resor till ett säkert land för att familjen ska kunna söka asyl tillsammans (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum ifrågasätter, i likhet med BO, om förslaget är förenligt med barnkonventionen och framhåller att förslaget uppvisar stora brister av ­ seende ett barnrättsligt perspektiv (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag kommer, om det blir verklighet, i hög grad att försvåra möjligheten till familjeåterförening. Det kommer i stor utsträckning att påverka barn och barns rättigheter, såväl direkt som indirekt. Det är inte bara inhumant och djupt cyniskt. Det strider även mot barnkonven ­ tionen som sedan den 1 januari 2020 är svensk lag. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.2 Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning Regeringen föreslår att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år (prop. 2023/24:18 s. 12). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Rädda Barnen konstaterar att förslaget innebär att vissa familjekonstellationer som regel inte ska ha rätt till familjeåterförening. Enligt Rädda Barnen bör alla former av familjer där makarna är över 18 år omfattas av den rätten. Rädda Barnen avstyrker därför förslaget och förordar att 18-årsgränsen behålls (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska Röda Korset anser att det saknas skäl att anpassa åldersgränsen till familjeåterförenings ­ direktivets miniminivå, dvs. 21 år, för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknyt ­ ning. För att bibehålla enhetlighet med gällande svensk lagstiftning förordar Svenska Röda Korset att 18 år även fortsättningsvis tillämpas som huvudregel för erkännande av äktenskap. Svenska Röda Korset framhåller även att 21-årskravet, enligt EU-kommis ­ sionens riktlinjer, endast får användas för att garantera bättre integrering och förhindra tvångsäktenskap. Enligt Svenska Röda Korset har regeringen inte presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till bättre integrering och färre tvångsäktenskap (Svenska Röda Korset 2023: dnr Ju2023/00511). Asylrättscentrum framför liknande synpunkter och framhåller även vikten av att beakta barnkonventionen . En tillämpning av 21-årskravet innebär att barn med unga föräldrar nekas en möjlighet att leva tillsammans med båda sina föräldrar, medan barn till äldre föräldrar beviljas denna möjlighet. Det kan ifrågasättas såväl utifrån icke-diskrimineringsprincipen i barnkonventionens artikel 2 som utifrån artikel 3, 9 och 10 som reglerar barns rätt till familjeåterförening (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska advokatsam ­ fundet framhåller, å sin sida, att åldersgränsen för att ingå äktenskap i Sverige är 18 år. Regeringens förslag strider därmed mot likabehandlingsprincipen (Svenska advokat ­ samfundet 2023: R ‑ 2023/0443). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag strider mot barnkonventionen och kommer att drabba barn till unga föräldrar hårt. Personer som bor i Sverige och som fyllt 18 år har rätt att ingå äktenskap. Det bör även gälla människor på flykt. Regeringen framhåller att en höjd åldersgräns bidrar till att förhindra tvångsäktenskap. Vänsterpartiet kan, i likhet med Röda Korset, konstatera att regeringen inte har presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till färre tvångsäktenskap. Det är uppenbart att regeringens förslag endast syftar till att ytterligare minska invandringen till Sverige. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.3 Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande Regeringen föreslår att en anknytningsperson som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande, inte längre ska omfattas av den möjlighet till undantag från försörjningskravet som finns när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har gjorts inom tre månader efter att anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande. En sådan anknytningsperson ska dock fortsatt omfattas av den möjligheten till undantag om sökanden befinner sig i Sverige och beslutet om sökandens asylansökan fattas i samband med beslutet om anknytnings ­ personens asylansökan. Bestämmelsen om att tremånadersfristen för kvotflyktingar ska räknas från inresan ska tas bort (prop. 2023/24:18 s. 15). Förslaget innebär, i klartext, att alternativt skyddsbehövande först behöver ordna bostad och arbete för att senare kunna återförenas med sina familjer. Med alternativt skyddsbehövande avses en utlänning som vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av yttre eller inre väpnad konflikt. Det rör sig således om en grupp mycket utsatta människor som av olika anledningar tvingats fly sitt hemland och som har beviljats asyl i Sverige. Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget riskerar att slå hårt mot, och på ett avgörande sätt begränsa, familjeåterförening för mycket utsatta grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning. Även personer med kort utbildningsbakgrund, analfabeter, långtidssjuka och personer som av andra anledningar inte har varit yrkesverksamma tidigare i livet riskerar att nekas rätten till familjeåterförening. Advokatsamfundet framhåller vidare att förslaget, av uppenbara skäl, även riskerar att slå hårt mot barnfamiljer då det blir svårare att uppfylla försörjningskravet ju fler barn som tillhör familjen. Enligt Advokatsamfundet innebär förslaget att man gör en åtskillnad mellan flyktingar och alternativt skydds ­ behövande, vilket kan utgöra en sådan särbehandling av grupper i likartad situation att det riskerar att stå i strid med Sveriges internationella åtaganden vad gäller icke-diskriminering (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Asylrättscentrum anser att förslaget kan strida mot dels familjeåterföreningsdirektivet, dels rätten till familjeliv samt förbudet mot diskriminering i Europakonventionens artikel 8 respektive 14 (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Flera remissinstanser anser att förslaget kan slå särskilt hårt mot barn och barnfamiljer. Barnombudsmannen och Rädda Barnen ifrågasätter om det är förenligt med barnkonventionen (BO 2023: dnr 2023-0061, Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker, är negativt inställda till eller har synpunkter på förslaget att tremånaders ­ fristen för kvotflyktingar inte längre ska räknas från kvotflyktingens inresa i Sverige. Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Förslagen syftar till en perma ­ nent begränsning av möjligheterna till familjeåterförening. Att begränsa möjligheterna till undantag från försörjningskravet för alternativt skyddsbehövande kommer att leda till att allt fler barn tvingas leva separerade från sina föräldrar under en längre tid alternativt aldrig återförenas med sina föräldrar och syskon. Rätten till familjeåterförening är en grundläggande och livsviktig rättighet. Att få leva med sin familj är en avgörande faktor för att människor ska må bra, känna sig trygga och kunna etablera sig i ett nytt land. Eventuella begränsningar av den rättigheten måste ske med stor försiktighet och vara proportionerliga och försvarbara i förhållande till syftet de vill uppnå. Regeringens förslag är varken proportionerliga eller försvarbara. De strider dessutom mot flera kon ­ ventioner som Sverige antagit. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.2 Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter ska tas bort. För barn ska i stället gälla att de, i likhet med vad som gäller för vuxna, ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter med den skillnaden att det inte ska krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer (prop. 2023/24:18 s. 23). Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Barnombuds ­ mannen anser att de syften som framfördes när den nuvarande bestämmelsen infördes 2014 alltjämt gör sig gällande och framhåller, återigen, att barnkonventionen numera har ställning som svensk lag. Mot bakgrund av detta ifrågasätter BO att regeringen, utan en fördjupad analys av barns rättigheter utifrån barnkonventionen, kan överväga det fram ­ lagda förslaget (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum menar, å sin sida, att det behöver utredas närmare vilka konsekvenser förslaget kommer att få, bl.a. i förhållande till nuvarande ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel och för unga vuxna som beviljats uppehållstillstånd som barn och vars tidigare grund för uppe ­ hållstillstånd har upphört (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig i landet som inte är godtagbar (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Flera remissinstanser, t.ex. Rädda Barnen, befarar att förslaget kommer att leda till en försämring för barn och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med barnkonven ­ tionen (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Vi ser mycket allvarligt på att regeringen vill strama åt möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringens förslag kommer i synnerhet att drabba barn. Att barnkonventionen numera är svensk lag kräver att Sverige i större utsträckning säkerställer att principen om barnets bästa tydliggörs och respekteras – såväl i lagstiftning som i praxis. Regeringens förslag innebär en väsentlig försämring av barns rättigheter och strider därmed mot andan och syftet med barnkonventionen. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.3 Sammanfattning Vänsterpartiet kan sammanfattningsvis konstatera att regeringens förslag får mycket stark kritik från många remissinstanser, varav merparten avstyrker regeringen förslag. Det gäller även de organisationer som inte har ombetts svara på utkastet till lagråds ­ remiss, men som ändå inkommit med yttranden, såsom Barnens Rätt i Samhället (Bris), Civil Rights Defenders, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) och Sveriges kristna råd. Vänsterpartiet delar den kritik som dessa organisationer framför. Mot bakgrund av det ovan anförda bör propositionen avslås. Riksdagen bör avslå proposition 2023/24:18. Det bör riksdagen besluta. Tony Haddou (V) Nadja Awad (V) Gudrun Nordborg (V) Jessica Wetterling (V)

Kammarens beslut

Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget

2 yrkanden i B utan säker motsvarighet

B1. Riksdagen avslår proposition 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag om att anpassa svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt utifrån asylrätten och dess intentioner och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

Hela texten jämförs: A 2093 ord · B 2478 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.

Motion A

Motion till riksdagen 2023/24:2745 av Tony Haddou m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2023/24:18. 2 Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (2005:716) som innebär att villkoren för anhöriginvandring skärps i vissa fall samt att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Det föreslås bl.a. att åldersgränsen för att neka uppehållstillstånd på grund av anknytning höjs och att möjligheterna till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring, när anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande, begränsas. Vidare föreslås att bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort och att barn i stället ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständlig ­ heter trots att omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som för vuxna. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2023. 3 Vänsterpartiets ställningstagande Propositionen är ett led i högerregeringens ”paradigmskifte” inom svensk migrations ­ politik med målet att kraftigt minska andelen asylsökande till Sverige. Förslagen i propositionen är i linje med tidigare remitterade förslag som lämnats av dels Migrationskommittén i betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54), dels socialförsäkringsutskottet i promemorian Försörjningskrav vid anhörig ­ invandring (dnr 1961-2020/21). Vänsterpartiet reserverade sig mot de förslag i Migrationskommitténs betänkande som behandlas i denna proposition (SOU 2020:54 s. 530 f.). Vänsterpartiet reserverade sig även mot socialförsäkringsutskottets förslag i promemorian Försörjningskrav vid anhöriginvandring (bet. 2020/21:SfU28). Vi är starkt kritiska mot det ”paradigmskifte” som högerregeringen nu genomför i snabb takt. Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik. En politik som gör det möjligt för anhöriga att återförenas i Sverige utan orimligt högt ställda krav. En politik som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Kort sagt: en politik som är i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under. Vår syn på hur svensk flyktingpolitik bör utformas beskrivs närmare i motion 2023/24:986. I det följande redogör vi för hur vi ställer oss till regeringens förslag. 3.1 Skärpta villkor för anhöriginvandring i vissa fall 3.1.1 Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd Regeringen föreslår följande: För att en utlänning som har tidsbegränsat uppehålls ­ tillstånd enligt 5 kap. 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen ska kunna vara anknytningsperson ska det krävas att han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, i stället för välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid (prop. 2023/24:18 s. 10). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av en tydlig och förutsägbar lagstiftning och menar att den föreslagna bestämmelsen har brister i dessa avseenden (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/00511). Barnombudsmannen (BO) anser att förslaget kan leda till att familjeåterförening fördröjs, om den alls blir möjlig, och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven ­ tionen). BO framhåller att anhöriginvandring ofta är den enda säkra och lagliga möjlig ­ heten för ett barn på flykt att komma till ett tryggt land. Om möjligheterna till familje ­ återförening begränsas på det sätt som regeringen föreslår är risken stor att barn tas med på illegala och farliga resor till ett säkert land för att familjen ska kunna söka asyl tillsammans (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum ifrågasätter, i likhet med BO, om förslaget är förenligt med barnkonventionen och framhåller att förslaget uppvisar stora brister av ­ seende ett barnrättsligt perspektiv (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag kommer, om det blir verklighet, i hög grad att försvåra möjligheten till familjeåterförening. Det kommer i stor utsträckning att påverka barn och barns rättigheter, såväl direkt som indirekt. Det är inte bara inhumant och djupt cyniskt. Det strider även mot barnkonven ­ tionen som sedan den 1 januari 2020 är svensk lag. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.2 Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning Regeringen föreslår att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år (prop. 2023/24:18 s. 12). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Rädda Barnen konstaterar att förslaget innebär att vissa familjekonstellationer som regel inte ska ha rätt till familjeåterförening. Enligt Rädda Barnen bör alla former av familjer där makarna är över 18 år omfattas av den rätten. Rädda Barnen avstyrker därför förslaget och förordar att 18-årsgränsen behålls (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska Röda Korset anser att det saknas skäl att anpassa åldersgränsen till familjeåterförenings ­ direktivets miniminivå, dvs. 21 år, för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknyt ­ ning. För att bibehålla enhetlighet med gällande svensk lagstiftning förordar Svenska Röda Korset att 18 år även fortsättningsvis tillämpas som huvudregel för erkännande av äktenskap. Svenska Röda Korset framhåller även att 21-årskravet, enligt EU-kommis ­ sionens riktlinjer, endast får användas för att garantera bättre integrering och förhindra tvångsäktenskap. Enligt Svenska Röda Korset har regeringen inte presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till bättre integrering och färre tvångsäktenskap (Svenska Röda Korset 2023: dnr Ju2023/00511). Asylrättscentrum framför liknande synpunkter och framhåller även vikten av att beakta barnkonventionen . En tillämpning av 21-årskravet innebär att barn med unga föräldrar nekas en möjlighet att leva tillsammans med båda sina föräldrar, medan barn till äldre föräldrar beviljas denna möjlighet. Det kan ifrågasättas såväl utifrån icke-diskrimineringsprincipen i barnkonventionens artikel 2 som utifrån artikel 3, 9 och 10 som reglerar barns rätt till familjeåterförening (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska advokatsam ­ fundet framhåller, å sin sida, att åldersgränsen för att ingå äktenskap i Sverige är 18 år. Regeringens förslag strider därmed mot likabehandlingsprincipen (Svenska advokat ­ samfundet 2023: R ‑ 2023/0443). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag strider mot barnkonventionen och kommer att drabba barn till unga föräldrar hårt. Personer som bor i Sverige och som fyllt 18 år har rätt att ingå äktenskap. Det bör även gälla människor på flykt. Regeringen framhåller att en höjd åldersgräns bidrar till att förhindra tvångsäktenskap. Vänsterpartiet kan, i likhet med Röda Korset, konstatera att regeringen inte har presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till färre tvångsäktenskap. Det är uppenbart att regeringens förslag endast syftar till att ytterligare minska invandringen till Sverige. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.3 Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande Regeringen föreslår att en anknytningsperson som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande, inte längre ska omfattas av den möjlighet till undantag från försörjningskravet som finns när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har gjorts inom tre månader efter att anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande. En sådan anknytningsperson ska dock fortsatt omfattas av den möjligheten till undantag om sökanden befinner sig i Sverige och beslutet om sökandens asylansökan fattas i samband med beslutet om anknytnings ­ personens asylansökan. Bestämmelsen om att tremånadersfristen för kvotflyktingar ska räknas från inresan ska tas bort (prop. 2023/24:18 s. 15). Förslaget innebär, i klartext, att alternativt skyddsbehövande först behöver ordna bostad och arbete för att senare kunna återförenas med sina familjer. Med alternativt skyddsbehövande avses en utlänning som vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av yttre eller inre väpnad konflikt. Det rör sig således om en grupp mycket utsatta människor som av olika anledningar tvingats fly sitt hemland och som har beviljats asyl i Sverige. Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget riskerar att slå hårt mot, och på ett avgörande sätt begränsa, familjeåterförening för mycket utsatta grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning. Även personer med kort utbildningsbakgrund, analfabeter, långtidssjuka och personer som av andra anledningar inte har varit yrkesverksamma tidigare i livet riskerar att nekas rätten till familjeåterförening. Advokatsamfundet framhåller vidare att förslaget, av uppenbara skäl, även riskerar att slå hårt mot barnfamiljer då det blir svårare att uppfylla försörjningskravet ju fler barn som tillhör familjen. Enligt Advokatsamfundet innebär förslaget att man gör en åtskillnad mellan flyktingar och alternativt skydds ­ behövande, vilket kan utgöra en sådan särbehandling av grupper i likartad situation att det riskerar att stå i strid med Sveriges internationella åtaganden vad gäller icke-diskriminering (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Asylrättscentrum anser att förslaget kan strida mot dels familjeåterföreningsdirektivet, dels rätten till familjeliv samt förbudet mot diskriminering i Europakonventionens artikel 8 respektive 14 (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Flera remissinstanser anser att förslaget kan slå särskilt hårt mot barn och barnfamiljer. Barnombudsmannen och Rädda Barnen ifrågasätter om det är förenligt med barnkonventionen (BO 2023: dnr 2023-0061, Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker, är negativt inställda till eller har synpunkter på förslaget att tremånaders ­ fristen för kvotflyktingar inte längre ska räknas från kvotflyktingens inresa i Sverige. Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Förslagen syftar till en perma ­ nent begränsning av möjligheterna till familjeåterförening. Att begränsa möjligheterna till undantag från försörjningskravet för alternativt skyddsbehövande kommer att leda till att allt fler barn tvingas leva separerade från sina föräldrar under en längre tid alternativt aldrig återförenas med sina föräldrar och syskon. Rätten till familjeåterförening är en grundläggande och livsviktig rättighet. Att få leva med sin familj är en avgörande faktor för att människor ska må bra, känna sig trygga och kunna etablera sig i ett nytt land. Eventuella begränsningar av den rättigheten måste ske med stor försiktighet och vara proportionerliga och försvarbara i förhållande till syftet de vill uppnå. Regeringens förslag är varken proportionerliga eller försvarbara. De strider dessutom mot flera kon ­ ventioner som Sverige antagit. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.2 Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter ska tas bort. För barn ska i stället gälla att de, i likhet med vad som gäller för vuxna, ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter med den skillnaden att det inte ska krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer (prop. 2023/24:18 s. 23). Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Barnombuds ­ mannen anser att de syften som framfördes när den nuvarande bestämmelsen infördes 2014 alltjämt gör sig gällande och framhåller, återigen, att barnkonventionen numera har ställning som svensk lag. Mot bakgrund av detta ifrågasätter BO att regeringen, utan en fördjupad analys av barns rättigheter utifrån barnkonventionen, kan överväga det fram ­ lagda förslaget (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum menar, å sin sida, att det behöver utredas närmare vilka konsekvenser förslaget kommer att få, bl.a. i förhållande till nuvarande ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel och för unga vuxna som beviljats uppehållstillstånd som barn och vars tidigare grund för uppe ­ hållstillstånd har upphört (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig i landet som inte är godtagbar (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Flera remissinstanser, t.ex. Rädda Barnen, befarar att förslaget kommer att leda till en försämring för barn och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med barnkonven ­ tionen (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Vi ser mycket allvarligt på att regeringen vill strama åt möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringens förslag kommer i synnerhet att drabba barn. Att barnkonventionen numera är svensk lag kräver att Sverige i större utsträckning säkerställer att principen om barnets bästa tydliggörs och respekteras – såväl i lagstiftning som i praxis. Regeringens förslag innebär en väsentlig försämring av barns rättigheter och strider därmed mot andan och syftet med barnkonventionen. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.3 Sammanfattning Vänsterpartiet kan sammanfattningsvis konstatera att regeringens förslag får mycket stark kritik från många remissinstanser, varav merparten avstyrker regeringen förslag. Det gäller även de organisationer som inte har ombetts svara på utkastet till lagråds ­ remiss, men som ändå inkommit med yttranden, såsom Barnens Rätt i Samhället (Bris), Civil Rights Defenders, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) och Sveriges kristna råd. Vänsterpartiet delar den kritik som dessa organisationer framför. Mot bakgrund av det ovan anförda bör propositionen avslås. Riksdagen bör avslå proposition 2023/24:18. Det bör riksdagen besluta. Tony Haddou (V) Nadja Awad (V) Gudrun Nordborg (V) Jessica Wetterling (V)

Motion B

Motion till riksdagen 2025/26:4183 av Tony Haddou m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag om att anpassa svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt utifrån asylrätten och dess intentioner och tillkännager detta för regeringen. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringens mål med propositionen anges vara att ”minska den asylrelaterade invandringen till hållbara nivåer för att skapa bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet”. För att uppnå detta föreslås att det svenska regelverket för beviljande av internationellt skydd och asylförfarandet anpassas till EU:s rättsliga miniminivå. Regeringen föreslår även att möjligheten för vissa utlänningar att beviljas permanent uppehållstillstånd tas bort ur utlänningslagen (2005:716). Lagändringarna föreslås träda i kraft den 12 juli 2026, med undantag för ändringarna i den nya mottagandelagen som föreslås träda i kraft den 2 oktober 2026. 2 Inledning Regeringens primära syfte med propositionen är inte att anpassa svensk lagstiftning till EU:s migrations- och asylpakt, vilket titeln kan ge intryck av. I stället framställs anpassningen som ett led i arbetet med att sänka flyktingskyddet till en miniminivå, i syfte att kraftigt minska flyktinginvandringen och begränsa möjligheterna att stanna i landet. Detta speglar tydligt Tidöpartiernas övergripande, och i princip enda, målsättning inom migrationspolitiken. I inledningen anges vidare att minskad asylrelaterad invandring ska ”skapa bättre förutsättningar för integration och minska utanförskapet”. Några konkreta resonemang om hur detta ska uppnås presenteras dock inte. Denna brist på analys och sakliga underlag präglar i hög grad hela propositionen. Det framgår också att regeringen i ytterst begränsad utsträckning tycks förstå att migration och invandring handlar om människor, vuxna och barn. Lagstiftningen påverkar riktiga liv – det är inte enbart siffror eller fastställda miniminivåer. Följande, hämtat ur Lagrådets yttrande, borde i stället ha varit vägledande för regeringen: En rättsstat förutsätter att lagen visar respekt för alla som finns inom landets gränser, också för dem som inte är medborgare i landet. Kravet på respekt för den enskilda människan omfattar alla. Det kravet ligger till grund för flyktingrätten. Den som är flykting har således vissa grundläggande rättigheter. 2.1 Lagrådet, beredningen av ärendet Det paradigmskifte regeringen genomför inom migrationspolitiken omfattar ett stort antal förslag som sammantaget är långtgående. Det är mycket svårt att överblicka alla pågående lagändringar, något som upprepade gånger påtalats av såväl Vänsterpartiet som flera remissinstanser och Lagrådet. Kritiken har nu nått en nivå där Lagrådet bedömer att regeringens ”förenklade syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta och som brister i den demokratiska förankring som remissförfarandet är avsett att säkerställa”. Med andra ord anses beredningsarbetet uppvisa allvarliga brister. Lagrådets yttrande är omfattande och skarpt kritiskt. För den som värnar den demokratiska processen är detta en tydlig varningssignal som bör inge oro. Lagrådet framhåller att lagförslagen inte har utretts i enlighet med god demokratisk ordning och inte heller prövats förutsättningslöst och kunskapsbaserat. Man skriver bl.a.: Lagrådet finner det bekymmersamt när sådan kontraktsparlamentarism [Tidöavtalet] går så långt att den inte bara omfattar politiska målsättningar utan även anger hur dessa ska uppnås. Miniminivåutredningens uppdrag innebar därmed att det genom direktiven, och alltså på förhand, fastställdes just det som borde ha varit föremål för en utvärdering. Vidare kritiseras avsaknaden av en självständig och kunskapsbaserad utredning. De synpunkter som trots det styrda beredningsunderlaget har framförts av remissinstan ­ serna bemöts endast i begränsad utsträckning och avfärdas oftast enbart med hänvisning till EU-rättens miniminivå. Ur ett demokratiskt perspektiv anser Vänsterpartiet att detta är djupt oroande. Propositionen präglas av brister i beredningsprocessen, svag demokratisk förankring och avsaknad av självständig och kunskapsbaserad prövning av lagförslagen. 2.2 Lagrådets yttrande i övrigt Lagrådet riktar även skarp kritik mot förslagens innehåll och menar att de präglas av ett närmast ”mekaniskt förhållningssätt till migrations- och asylpakten vid bedömningen av vad som utgör tillräckliga skäl för internationellt skydd i Sverige”. Rådet framhåller att regeringen genomgående tycks sakna ett tydligt flyktingperspektiv, och inte i tillräcklig utsträckning beaktar den enskilda människans situation. Samtidigt betonas att även om frågor om allmän mänsklighet rymmer etiska dimensioner, är rätten att erkännas som flykting ytterst en rättslig fråga där proportionalitetsprincipen – som genomsyrar såväl Europakonventionen som rättsordningen i stort – måste beaktas. Enligt Lagrådet behöver denna princip inte stå i motsats till en reglering som syftar till låg invandring, men den kräver noggranna avvägningar i varje enskilt fall. Trots detta konstaterar Lagrådet att regeringens hänvisningar till proportionalitet stannar vid allmänt hållna formuleringar om att förslagen uppfyller EU-rättens minimi ­ nivå. I praktiken, menar Lagrådet, riskerar detta att begränsa utrymmet för individuella bedömningar, oavsett hur starka humanitära skäl som föreligger. Vidare riktar Lagrådet allvarlig kritik mot att regeringen inte alls analyserar huruvida en mer human flyktingpolitik skulle kunna bidra till förbättrad integration och minskat utanförskap. Inte heller behandlas risken för att ett strikt minimisystem kan komma att utestänga personer som i själva verket har rätt till internationellt skydd. Den ensidiga inriktningen på att lägga sig på EU:s lägstanivå, utan att närmare analysera konsekven ­ serna, blir särskilt tydlig genom att regeringen inte ens övervägt hur många färre som skulle beviljas skydd med denna linje. Lagrådet menar därför att talet om ”hållbara nivåer” förblir odefinierat och saknar konkret innebörd. Slutligen framhåller Lagrådet att minimilinjen tycks vara ett mål i sig, snarare än ett medel. Vilket man menar väcker frågor om syftet med reformerna. Rådet konstaterar att förslagen kan uppfylla syftet – om detta är att i största möjliga mån förhindra att människor i behov av skydd ges möjlighet att komma till Sverige, men att de framstår som mindre förenliga med uttalandet i lagrådsremissen om att syftet är att ”främja integration och motverka utanförskap”. Mot bakgrund av ovan delar Vänsterpartiet Lagrådets bedömning. Vi konstaterar att regeringens argumentation inte bara brister i saklig analys utan också ger en miss ­ visande bild av förslagets faktiska konsekvenser. Att beskriva en politik som i praktiken syftar till att begränsa skyddet för människor i behov som ett medel för att ”främja integration och motverka utanförskap” framstår därför inte som trovärdigt. 3 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd 3.1 Inledning I propositionens kapitel 4 behandlar regeringen frågan om utmönstring av permanent uppehållstillstånd i vissa fall. Regeringen lyfter åter sitt ”paradigmskifte” med målet att minska antalet asyl ­ sökande och begränsa möjligheterna att stanna i Sverige. Den stora minskningen av antalet asylsökande framställs som något positivt, trots de demografiska utmaningar med låg nativitet och en åldrande befolkning som Sverige brottas med. Behovet av människor i arbetsför ålder ökar, men rädsla och fördomar kan leda till märkliga politiska beslut. Genom hela kapitel 4 återkommer omfattande kritik från remissinstanser. Regeringen konstaterar själv att en majoritet av dessa avstyrker förslaget. Trots detta bemöts kritiken utan substans, ofta genom upprepade hänvisningar till att åtgärderna anses vara ”lämpliga” eller ”förenliga med EU-rätten”. I praktiken innebär detta att regeringens ställningstaganden vilar enbart på deras egna bedömningar, utan några som helst redovisade underlag. Vänsterpartiet har dock, till skillnad från regeringen, tagit till oss och beaktat den samlade expertis som remissinstanserna bidragit med, och därmed motsätter vi oss regeringens slutsats att permanenta uppehållstillstånd bör utmönstras. Tvärtom anser vi att de ska utgöra normen för uppehållstillstånd i Sverige. 3.2 Vänsterpartiets synpunkter Vänsterpartiets grundläggande uppfattning är att permanenta uppehållstillstånd ska vara huvudregel i Sverige, eftersom de skapar de bästa förutsättningarna för en fungerande och långsiktig integration samt ett minskat utanförskap. Med andra ord precis det som regeringen säger sig eftersträva. I regeringens proposition kan vi emellertid inte identi ­ fiera något förslag som skulle kunna bidra till ”bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet”. Detta gäller i synnerhet för kapitel 4, Utmönstring av permanent uppehållstillstånd i vissa fall. Utöver att vi anser att förslaget om att utmönstra permanenta uppehållstillstånd är djupt omänskligt finns det flera andra starka skäl att avvisa regeringens förslag. Vi ser bl.a. följande betydande risker: ‒ Möjligheten för den enskilde att bygga ett självständigt och långsiktigt liv försvåras, vilket i sin tur kraftigt försämrar förutsättningarna för integration. ‒ En rättsordning som bygger på återkommande tillståndsprövningar drabbar barn särskilt hårt. Avsaknaden av varaktig trygghet riskerar att få allvarliga konsekvenser för barns utveckling, psykiska hälsa och möjligheter till integration. ‒ Förslaget riskerar dessutom att leda till ökad administrativ belastning för berörda myndigheter samt till större inslag av godtycke i prövningarna, vilket i förläng ­ ningen innebär ökad rättsosäkerhet. ‒ Stabilitet och förutsebarhet är grundläggande rättsstatsprinciper. Att avskaffa PUT leder i stället till minskad trygghet och förutsebarhet för individer som redan befinner sig i en särskilt utsatt situation. Som framgått ovan är Vänsterpartiet långt ifrån ensamt om denna bedömning. I princip samtliga remissinstanser har framfört liknande farhågor och pekat på samma brister i förslaget. Detta stärker vår uppfattning att regeringens förslag om utmönstring av permanenta uppehållstillstånd är felaktigt. Sammanfattningsvis anser Vänsterpartiet att förslaget strider mot principer om rättssäkerhet, proportionalitet och förutsebarhet. Samtliga lagförslag som syftar till att utmönstra permanenta uppehållstillstånd ur utlänningslagen (2005:716), samt de följd ­ ändringar som föreslås med anledning därav, bör därför avslås. Detta bör riksdagen besluta. 4 Asyl och migrationspakten Vänsterpartiet är starkt kritiskt till EU:s asyl- och migrationspakt och vi röstade nej till stora delar av den vid omröstningen i EU-parlamentet i april 2024. Vår kritik riktar sig främst mot att pakten stärker EU:s yttre gränser på bekostnad av asylrätten. Vi motsatte oss bl.a. förslagen om screening och snabbavvisningar, som riskerar att leda till förenk ­ lade asylprövningar vid gränserna. Därtill sade vi nej till en ökad användning av förvar, samt till systemet för s.k. solidarisk ansvarsfördelning mellan medlemsländer, som enligt vår bedömning inte främjar solidaritet utan snarare skapar fler långvariga väntelägen för människor på flykt. Sammantaget menar vi att EU:s asyl- och migrationspakt inte löser problemen i dagens asylsystem. I stället urholkar den asylrätten, prioriterar gränskontroll framför mänskliga rättigheter och försvårar för människor att söka skydd i EU. Vi ser pakten som ett allvarligt avsteg från internationell humanitär rätt och en anpassning till en högerpolitik som syftar till att begränsa migrationen. 4.1 Svensk anpassning till EU:s migrations- och asylpakt EU:s migrations- och asylpakt ska vara fullt genomförd i alla medlemsstater senast den 12 juni 2026. Fram till dess gäller en övergångsperiod där länderna anpassar sina nationella rättssystem och administrativa strukturer till de nya reglerna. Senast detta datum ska nödvändiga lagändringar vara på plats. Eftersom stora delar av pakten utgörs av förordningar blir reglerna direkt bindande och gäller utan krav på full nationell implementering i varje detalj, även om viss justering av nationell lagstiftning och praxis ändå krävs. Pakten innebär omfattande förändringar av den svenska asyllagstiftningen, framför allt i utlänningslagen. Den inför också ny terminologi och en ny systematik som kräver betydande omställningar både i lagstiftning och i praktisk tillämpning. Sammantaget handlar det om en genomgripande reform av det svenska regelverket på migrations- och asylområdet. Enligt Vänsterpartiet präglas den svenska implementering som föreslås i denna proposition av en politisk inriktning driven av extremhögern. Regeringens tal om ett paradigmskifte har i praktiken inneburit en strävan mot en miniminivå av humanitet – en nivå som knappt längre kan sägas vara förenlig med grundläggande humanitära principer. Vi menar att även om pakten i sig innebär försämringar, finns det fortfarande utrymme för hur den genomförs nationellt. När EU:s asyl- och migrationspakt nu ska införlivas i svensk rätt anser Vänsterpartiet därför, till skillnad från regeringen, att genomförandet måste utformas så humant och rättssäkert som möjligt. Svensk lagstiftning bör utformas med utgångspunkt i skydd för individens rättigheter och våra internationella åtaganden, även inom ramen för paktens bindande regler. Denna syn delas enligt vår bedömning av flera remissinstanser. En tydlig och relativt samstämmig kritik, riktas mot regeringens ambition att lägga sig på EU:s miniminivå. Lagrådets invändningar har vi behandlat tidigare. Organisationer som Asylrättscentrum, Institutet för mänskliga rättigheter och Rädda Barnen varnar för att en miniminivå riskerar att sänka skyddet i praktiken och att Sverige därmed inte fullt ut lever upp till sina internationella åtaganden. De framhåller att lagstiftningen bör utgå från vad som krävs för att säkerställa rättigheter, inte från lägstanivån. Barnperspektivet är ett annat område där kritiken är kraftig och samstämmig. Bland annat Rädda Barnen, Svenska Röda Korset och Svenska kyrkan betonar att förslagen kan få allvarliga konsekvenser för barns trygghet, utveckling och långsiktiga välbefin ­ nande. Barns särskilda utsatthet lyfts återkommande fram, och Institutet för mänskliga rättigheter kopplar frågan tydligt till Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen. Flera organisationer inom civilsamhället pekar även på mer konkreta mänskliga konsekvenser, såsom ökad otrygghet, svårare integration och risk för social utsatthet. Juridiska aktörer, däribland Sveriges advokatsamfund och Asylrättscentrum, lyfter dessutom rättssäkerhetsproblem, exempelvis bristande förutsebarhet och ett mer svår ­ överskådligt regelverk. Sammanfattningsvis finns det en bred samsyn bland remissinstanserna och Vänster ­ partiet i två centrala frågor: att avskaffandet av permanenta uppehållstillstånd riskerar att öka otryggheten och försvåra integrationen, samt att en anpassning till EU:s miniminivå med stor sannolikhet leder till en försvagning av rättigheter och skydd. Riksdagen bör därför avslå regeringens anpassning av svensk rätt till EU:s migrations-och asylpakt. Detta bör riksdagen besluta. 4.2 Alternativ handlingsplan Vänsterpartiet anser att anpassningen till EU:s migrations- och asylpakt bör genomföras på ett annat sätt än den minimilinje som regeringen föreslår. Delar av pakten är bindande och ska börja tillämpas direkt i medlemsstaterna från och med juni 2026, vilket innebär att Sverige behöver göra förändringar i det nationella regelverket. Detta innebär dock inte att anpassningarna måste ske på lägsta möjliga nivå. Syftet med EU:s migrations- och asylpakt är att harmonisera medlemsstaternas regel ­ verk, men pakten lämnar samtidigt utrymme för nationella avvägningar. Vänster ­ partiet menar att Sverige bör använda detta handlingsutrymme för att föra en mer human och rättssäker asylpolitik än vad minimikraven kräver. Det kan exempelvis handla om starkare rättssäkerhetsgarantier, bättre mottagningsvillkor och en politik som i högre grad värnar asylrättens grundläggande principer. Vänsterpartiet delar Lagrådets bedömning att det inte är ett alternativ att låta nuvarande rättsläge bestå i väntan på en mer genomgripande reform. Pakten måste därför implementeras. Samtidigt instämmer vi i Lagrådets kritik om att regeringens förslag är otillräckligt genomarbetat och bristfälligt analyserat. I likhet med Lagrådet anser Vänsterpartiet att detta centrala rättsområde kräver en mer grundlig och demokratiskt förankrad översyn. En sådan översyn bör säkerställa att svensk migrationspolitik inte enbart uppfyller EU-rättsliga krav, utan även lever upp till höga krav på humanitet och rättssäkerhet. Sammanfattningsvis motsätter sig Vänsterpartiet regeringens minimianpassning av EU:s migrations- och asylpakt. Sverige bör i stället välja en väg som fullt ut tar tillvara det nationella handlingsutrymmet för att skapa en mer human, rättssäker och långsiktigt hållbar migrationspolitik, i linje med de synpunkter som Lagrådet har framfört. Regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag för att anpassa svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt med utgångspunkt i asylrätten och dess intentioner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Tony Haddou (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Gudrun Nordborg (V) Håkan Svenneling (V) Jessica Wetterling (V)

Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag