Jämför sakliga förslag
A · När barn blir brottsoffer
2022/23 · HA02864 · Ulrika Liljeberg (C); Malin Björk (C); Helena Vilhelmsson (C); Catarina Deremar (C); Mikael Larsson (C); Kerstin Lundgren (C); Anna Lasses (C); Niels Paarup-Petersen (C); Elisabeth Thand Ringqvist (C); Christofer Bergenblock (C); Rickard Nordin (C)
Original hos RiksdagenB · Rättspolitik
2023/24 · HB022484 · Ulrika Liljeberg (C); Malin Björk (C); Helena Vilhelmsson (C); Kerstin Lundgren (C); Mikael Larsson (C); Catarina Deremar (C); Anna Lasses (C)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet · Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.121 · ämneslikhet 0.839. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
9 möjliga matchningar · 45 yrkanden i A · 49 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Kontrollera negation
- Olika tal eller årtal
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A1 och B25 · textlikhet 0.817A: Avslag · B: Avslag
A1
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilda företrädare för barn bör ges ökade befogenheter att fatta beslut om vissa vård- och stödinsatser och tillkännager detta för regeringen.
B25
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under vissa förutsättningar ge särskilda företrädare för barn befogenhet att fatta beslut om vård- och stödinsatser och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A2 och B24 · textlikhet 0.837A: Avslag · B: Avslag
A2
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett särskilt brott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen.
B24
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett s.k. barnfridskränkningsbrott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A9 och B26 · textlikhet 0.650A: Avslag · B: Avslag
A9
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge unga brottsoffer i hela landet tillgång till barnahus och tillkännager detta för regeringen.
B26
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A11 och B27 · textlikhet 0.663 · Kontrollera negationA: Avslag · B: Avslag
A11
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden och tillkännager detta för regeringen.
B27
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids, och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A18 och B28 · textlikhet 0.920A: Avslag · B: Avslag
A18
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en utökad och regelbunden registerkontroll av personal i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
B28
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av utökad och regelbunden registerkontroll av personal i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A20 och B29 · textlikhet 0.645 · Olika tal eller årtalA: Avslag · B: Avslag
A20
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det straffrättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år som utsatts för brottet köp av sexuell handling, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B29
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det straffrättsliga skyddet för barn utsatta för sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A34 och B30 · textlikhet 0.785A: Avslag · B: Avslag
A34
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn ska omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid och att preskriptionstiderna för sexualbrott generellt ska ses över och tillkännager detta för regeringen.
B30
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om slopad preskriptionstid för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A35 och B31 · textlikhet 0.676 · Kontrollera negationA: Avslag · B: Avslag
A35
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ser över brister rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier, särskilt frågan när gärningspersonen inte är närvarande när brottet spelas in, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B31
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt måste tillsätta en utredning rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Yrkande A37 och B32 · textlikhet 0.989A: Avslag · B: Avslag
A37
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade möjligheter för polisen att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet och tillkännager detta för regeringen.
B32
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge polisen ökade möjligheter att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet och tillkännager detta för regeringen.
36 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att definitionen av misshandel av ett barn även bör omfatta psykiskt våld, försummelse och omsorgsbrister och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av statistik rörande orosanmälningar till socialtjänsten och omhändertagande av barn och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kriminalstatistik som visar om brott mot barn begås inom familjen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att särskilja kriminalstatistik så att det framgår om gärningspersonen vid brott mot barn är en förälder eller annan omsorgsperson, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att det finns tillgång till åklagare med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att det finns tillgång till utredare med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att tidsfristen för handläggning av brott mot barn inte överskrids utan att det är motiverat, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillgången till rehabilitering och psykiatrisk vård för brottsutsatta barn bör följas upp och svara upp mot de behov som finns och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge barn stöd- och rehabiliteringsinsatser även under tiden för brottsutredning och brottmålsprocess och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att skärpa straffet för personrån och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa skolornas skyldighet gällande elever som allvarligt stör studieron eller tryggheten för andra elever, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skolan ska vara skyldig att polisanmäla misstankar om att ett barn utsatts för sexualbrott eller brott mot liv och hälsa i skolan eller i koppling till skolmiljö, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av lagstiftningen om registerkontroll av skolpersonal för att skärpa lagen och utöka yrkesgrupperna som omfattas av obligatorisk registerkontroll, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka forskningen om kvinnliga sexualbrottsförövare och tillkännager detta för regeringen.
A21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minimistraffet för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling bör skärpas och tillkännager detta för regeringen.
A22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja straffminimum till två års fängelse för grovt sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
A23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja maxstraffet till fyra års fängelse för sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
A24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte införa en särskild bestämmelse om utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling som anses mindre grovt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att förebygga och skydda unga från att utsättas för sexualbrott genom att förstärka sex- och samlevnadsundervisningen, stödet till unga med psykisk ohälsa och föräldrastödet och tillkännager detta för regeringen.
A26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utöka informationsinsatserna om sexualbrott mot barn på internet för att förebygga denna typ av brott och tillkännager detta för regeringen.
A27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utbilda personer inom förskola, skola, socialtjänst och psykiatri om sexualbrott mot barn och annan utsatthet på internet och tillkännager detta för regeringen.
A28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kunskapen hos föräldrar om hur man samtalar med unga om sexualbrott, pornografi och annan utsatthet på internet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att öka stödet till ideella organisationer som erbjuder stöd och råd om barns trygghet på internet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av sekretesslagstiftningen för att stärka samordningen mellan berörda myndigheter avseende övergrepp riktade mot barn och tillkännager detta för regeringen.
A31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utredning av sexualbrott online ska vara ett prioriterat område för polisen och tillkännager detta för regeringen.
A32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sexualbrottsoffer i hela landet ska ha rätt till särskilt anpassat stöd och tillkännager detta för regeringen.
A33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de som dömer i sexualbrottsmål (även nämndemannadomare) ska ha genomgått särskild utbildning om sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
A36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa kravet på att barnet har medverkat för att kunna döma till ansvar för utnyttjande av barn för sexuell posering och tillkännager detta för regeringen.
A38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att benämningen barnpornografibrott bör ändras till dokumenterade sexuella övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
A39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barnpornografibrottet ska definieras som ett brott mot person och tillkännager detta för regeringen.
A40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa obligatoriska spårningsverktyg avseende barnpornografi på datorer inom offentlig verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
A41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utöka användningen av blockeringsverktyg mot barnpornografi på internetsidor och tillkännager detta för regeringen.
A42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över definitionen av ”barn” i barnpornografibrottet för att alla barn under 18 år ska få samma skydd och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
A43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av socialtjänstens och psykiatrins arbete med barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utbilda personal på kommuner och myndigheter som arbetar med ungdomar i hedersrelaterat våld och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
A45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motverka riskfaktorer och sätta in tidiga stödåtgärder för att motverka att barn utsätts för brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
40 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för våldsbrott och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för brott kopplade till organiserad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa preskriptionstiderna för brott och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten till målsägandebiträden i överrätt och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan stat och kommun i brottsförebyggande syfte och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på ett meningsfullt sätt återupprätta polisens närvaro i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samordning av brottsutredningar och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omfördelning av vissa av polisens uppgifter och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan polisen och andra myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje statlig myndighet bör ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om polisens behov av ändamålsenliga och effektiva resultatrapporterings- och it-system och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av långsiktig och hållbar finansiering av NFC och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om beredskapspolis och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att långsiktigt tillgodose domstolarnas behov och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka Tullverket och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktionsdomar och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning, fotboja, i fler fall och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förflytta ansvaret för sluten ungdomsvård till Kriminalvården och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten bör ta ett större ansvar för indrivning av kränkningsersättning och skadeståndsersättning till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kränkningsersättning till anhöriga och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta en brottsofferportal för brottsoffer för id-kapningar eller bedrägerier och tillkännager detta för regeringen.
B33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en generell översyn av preskriptionstiderna för sexualbrott med syftet att förlänga dem och tillkännager detta för regeringen.
B34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse och tillkännager detta för regeringen.
B35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av kopplerilagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
B36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordellerna och tillkännager detta för regeringen.
B37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja såväl maxstraff som minimistraff för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
B38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning och kvinnofridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att skyndsamt kriminalisera kontrollerande beteende och tillkännager detta för regeringen.
B40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av kontaktpersoner för stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter för kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska tillsätta en samordnare för att skapa en nationell bostadskö för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen.
B42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara förövaren, i fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskilda brottskoder och skärpta straff för djurrättsrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
B44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt utreda kriminalisering av jaktsabotage och hindrande av jakt och tillkännager detta för regeringen.
B45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om motverkande av företagsrelaterad brottslighet, särskilt vad gäller it-relaterad brottslighet, och tillkännager detta för regeringen.
B46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kön och funktionsnedsättning bör läggas till som hatbrottsgrunder och tillkännager detta för regeringen.
B47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av en oberoende antikorruptionsmyndighet och tillkännager detta för regeringen.
B48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre kontroll för att hindra att offentliga medel går till organisationer som motverkar liberala demokratiska värden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om terrorbekämpning inom EU och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 5378 ord · B 9965 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:864
av Ulrika Liljeberg m.fl. (C)
När barn blir brottsoffer
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilda företrädare för barn bör ges ökade befogenheter att fatta beslut om vissa vård- och stödinsatser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett särskilt brott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att definitionen av misshandel av ett barn även bör omfatta psykiskt våld, försummelse och omsorgsbrister och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av statistik rörande orosanmälningar till socialtjänsten och omhändertagande av barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kriminalstatistik som visar om brott mot barn begås inom familjen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att särskilja kriminalstatistik så att det framgår om gärningspersonen vid brott mot barn är en förälder eller annan omsorgsperson, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att det finns tillgång till åklagare med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att det finns tillgång till utredare med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge unga brottsoffer i hela landet tillgång till barnahus och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att tidsfristen för handläggning av brott mot barn inte överskrids utan att det är motiverat, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillgången till rehabilitering och psykiatrisk vård för brottsutsatta barn bör följas upp och svara upp mot de behov som finns och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge barn stöd- och rehabiliteringsinsatser även under tiden för brottsutredning och brottmålsprocess och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att skärpa straffet för personrån och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa skolornas skyldighet gällande elever som allvarligt stör studieron eller tryggheten för andra elever, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skolan ska vara skyldig att polisanmäla misstankar om att ett barn utsatts för sexualbrott eller brott mot liv och hälsa i skolan eller i koppling till skolmiljö, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av lagstiftningen om registerkontroll av skolpersonal för att skärpa lagen och utöka yrkesgrupperna som omfattas av obligatorisk registerkontroll, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en utökad och regelbunden registerkontroll av personal i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka forskningen om kvinnliga sexualbrottsförövare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det straffrättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år som utsatts för brottet köp av sexuell handling, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minimistraffet för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling bör skärpas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja straffminimum till två års fängelse för grovt sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja maxstraffet till fyra års fängelse för sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte införa en särskild bestämmelse om utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling som anses mindre grovt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att förebygga och skydda unga från att utsättas för sexualbrott genom att förstärka sex- och samlevnadsundervisningen, stödet till unga med psykisk ohälsa och föräldrastödet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utöka informationsinsatserna om sexualbrott mot barn på internet för att förebygga denna typ av brott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utbilda personer inom förskola, skola, socialtjänst och psykiatri om sexualbrott mot barn och annan utsatthet på internet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka kunskapen hos föräldrar om hur man samtalar med unga om sexualbrott, pornografi och annan utsatthet på internet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att öka stödet till ideella organisationer som erbjuder stöd och råd om barns trygghet på internet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av sekretesslagstiftningen för att stärka samordningen mellan berörda myndigheter avseende övergrepp riktade mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utredning av sexualbrott online ska vara ett prioriterat område för polisen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sexualbrottsoffer i hela landet ska ha rätt till särskilt anpassat stöd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de som dömer i sexualbrottsmål (även nämndemannadomare) ska ha genomgått särskild utbildning om sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn ska omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid och att preskriptionstiderna för sexualbrott generellt ska ses över och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ser över brister rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier, särskilt frågan när gärningspersonen inte är närvarande när brottet spelas in, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa kravet på att barnet har medverkat för att kunna döma till ansvar för utnyttjande av barn för sexuell posering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade möjligheter för polisen att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att benämningen barnpornografibrott bör ändras till dokumenterade sexuella övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barnpornografibrottet ska definieras som ett brott mot person och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa obligatoriska spårningsverktyg avseende barnpornografi på datorer inom offentlig verksamhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utöka användningen av blockeringsverktyg mot barnpornografi på internetsidor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över definitionen av ”barn” i barnpornografibrottet för att alla barn under 18 år ska få samma skydd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av socialtjänstens och psykiatrins arbete med barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utbilda personal på kommuner och myndigheter som arbetar med ungdomar i hedersrelaterat våld och förtryck och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motverka riskfaktorer och sätta in tidiga stödåtgärder för att motverka att barn utsätts för brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Att utsättas för negativa barndomsupplevelser i form av exempelvis psykisk och fysisk misshandel, försummelse, sexuella övergrepp eller problematiska förhållanden inom familjen (som missbruk, våld eller psykisk sjukdom) får allvarliga följder under en människas hela liv. Negativa barndomsupplevelser (Adverse Childhood Experiences, ACE) ökar risken för sämre livsvillkor, sjukdom och förtidig död. Ju fler de negativa barndomsupplevelserna är, desto större är risken för negativa följder. Forskningen visar att anledningen till att tidiga negativa upplevelser kan ha så allvarliga följder troligen förklaras av att långvarig och ihållande stress, s.k. toxisk stress, kan ge upphov till neurologiska, neurokemiska och neuroendokrina störningar. Forskning tyder även på att barn är särskilt sårbara för dessa störningar. Det är därför av stor vikt att slå vakt om barns välmående och att motverka att barn utsätts för brott, försummelse, vanvård eller andra former av övergrepp. Ändå går utvecklingen åt fel håll. Exempelvis ökar antalet barn som utsätts för sexuella övergrepp på internet kraftigt. Barn är allt oftare inblandade både som offer och förövare i gängrelaterad brottslighet. Personrån mot barn har blivit vanligare och antalet anmälda misshandelsbrott mot barn har ökat med 29 procent mellan år 2011 och år 2019. Kraftfulla åtgärder behöver därför vidtas för att motverka brottslighet mot barn.
Barn som bevittnar våld mot närstående
Det är med stor tillfredsställelse vi kan konstatera att det från och med 2021 är straffbart att utsätta barn för att bevittna våld mellan närstående. Centerpartiet har sedan ett tiotal år tillbaka drivit frågan om att barn som bevittnar våld i nära relation ska anses som brottsoffer i straffrättslig mening. Barn som utsätts för att bevittna den här typen av våld tillerkänns genom den nya lagen straffrättslig status som brottsoffer och målsägande.
En diskussion som fördes i samband med införandet av det nya brottet var möjlig
heterna att utöka särskilda företrädares uppdrag att även omfatta beslut om sociala insatser. I en situation där ett barn utsätts för att bevittna våld, eller utsätts för andra brott av närstående, kan en utomstående behöva träda in i vårdnadshavarnas ställe och besluta om vissa vård- och omsorgsfrågor. Barnet ska exempelvis inte behöva vänta på att få stödbehandling och rehabilitering för att gärningspersonen förhindrar detta. Även om lagstiftningen ger socialtjänsten möjligheter att bestämma om insatser för ett barn när bara en av vårdnadshavarna samtycker till det, så täcker detta inte upp för alla situationer som kan uppstå. En vårdnadshavare som själv utsatts för våld kan exempel
vis ha svårt att medverka till att barnet får vård. Särskilda företrädare bör därför ges ökade befogenheter att fatta beslut om sådana insatser.
Systematiska kränkningar mot ett närstående barn
Centerpartiet är också av uppfattningen att benämningen barnfridskränkning borde vara förbehållen en sådan situation där någon upprepat begår vålds- och fridskränkningar mot ett närstående barn. Sådana former av upprepad brottslighet mot barn är inte straffbelagda idag. Även om det i många fall framgår att den misstänkte vid upprepade tillfällen exempelvis misshandlat eller ofredat barnet så tar dagens lagstiftning inte hänsyn till den särskilda utsatthet som systematiska kränkningar för med sig. Center
partiet anser att detta är en brist och vill därför införa ett särskilt brott för återkommande och systematiska vålds- eller fridskränkningar av ett närstående barn. Påföljden för ett sådant brott bör också vara hårdare än för andra fridskränkningsbrott eftersom barn är än mer utlämnade till en närstående förövare än vad en vuxen person som utsätts för fridskränkningsbrott är.
Psykiskt våld, försummelse och vanvård
Centerpartiet anser att det generellt finns behov av att utöka det straffrättsliga området till att även omfatta psykisk misshandel, vilket beskrivs i vår rättspolitiska motion och vår motion om våld i nära relation. Behovet gör sig också gällande i fråga om barn som brottsoffer. Världshälsoorganisationens (WHO) definition av våld omfattar även försummelse och psykiskt våld. Ändå är försummelse, vanvård och psykisk misshandel av ett barn i sig inte straffbelagt enligt svensk lagstiftning. Leder handlingen eller frånvaron av handling till död, kroppsskada eller funktionsnedsättning kan förfarandet anses brottsligt, men i brist på sådana allvarliga konsekvenser råder straffrihet.
Många skulle nog klassa psykisk misshandel, vanvård eller försummelse av ett barn som lika allvarligt som fysisk misshandel. Studier visar också att barn som utsatts för försummelse ofta har större kognitiva och sociala svårigheter jämfört med barn som blivit fysiskt misshandlade. Det finns därmed starkt stöd för att definitionen av misshandel av ett barn även bör kunna omfatta psykiskt våld, försummelse och omsorgsbrister. Inte minst är det viktigt att kunna åtala för sådana gärningar i de fall de utövats mot ett barn under det att barnet varit föremål för ett omhändertagande från samhällets sida, exempelvis varit jour- eller familjehemsplacerat.
Informationsinsamling och brottsstatistik
Socialstyrelsen för idag ingen statistik eller informationsinsamling om orsakerna som ligger till grund för anmälningar till socialtjänsten eller till att barn omhändertas. Detta måste åtgärdas för att bättre kunna följa upp och göra jämförelser av vilken form av utsatthet eller riskfaktorer som ligger till grund för orosanmälningar och omhänder
taganden. Statistik måste även föras över hur många av de orosanmälningar som kommer in till socialtjänsten som leder till åtgärd. Vidare bör kriminalstatistiken särskilja brott mot barn som sker inom familjen, samt om gärningspersonen är en förälder eller annan omsorgsperson.
Det är angeläget med fungerande system för datainsamling, att statistiken ger en noggrann och korrekt bild av barns utsatthet och att den utvärderas och används i det förebyggande arbetet.
Utredning av brott mot barn
Den stora merparten fall av våld mot barn anmäls inte och kommer inte till myndig
heternas kännedom. Om brottsmisstanken trots allt kommer till de brottsutredande myndigheternas kännedom är det vanligt att förundersökningen läggs ned. De fall som drivs vidare till åtal leder också sällan till fällande dom. Även om brott mot barn innebär särskilda utmaningar är det mycket viktigt att engagemanget och förfarandet för att utreda och fälla till ansvar för de här brotten håller hög nivå. Många utsatta barn ger uttryck för en bristande tilltro till myndigheterna och tvivlar på att de kan få hjälp. Barnen känner ofta lojalitet med den som utsatt dem och oroar sig för vad utredningen kan leda till. I de fall en utredning läggs ner utan att några vidare åtgärder vidtas, kan själva utredningen i sig ibland leda till att barnets situation förvärras.
De som arbetar med brottsutredningar där barn är brottsoffer måste ha kunskap om de speciella förutsättningar som präglar dessa ärenden. Att hålla barnförhör skiljer sig exempelvis markant från att hålla förhör med vuxna. De som arbetar med barnärenden måste också ha god kännedom om barns rättigheter, barns utsatthet och reaktioner vid våld och övergrepp och hur man kommunicerar med barn i olika åldrar och utvecklings
stadier. Möjligheten att säkra bevisning och omständigheterna i övrigt kräver också skyndsamhet i handläggningen. Av dessa anledningar är det av största vikt att det finns tillgång till åklagare men likväl utredare inom polisen med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn i hela landet.
På flera håll i landet har det därför byggts upp s.k. barnahus för att bättre tillgodose brottsutsatta barns behov och samla de myndigheter under ett tak som ska samarbeta när ett barn misstänks ha utsatts för brott. Syftet med barnahus är att i en trygg, barnvänlig miljö låta barn som misstänks vara utsatta för brott vara i centrum i utredningsproces
sen. Genom att alla aktörer finns på plats på ett ställe slipper barnet slussas runt mellan olika myndigheter och upprepa sin historia.
Barnahus fyller en mycket viktig funktion i utredningen av brott mot barn, men saknas fortfarande på många håll i Sverige. Tillgången till barnahus ska givetvis omfatta unga brottsoffer i hela landet.
Vid en anmälan om ett allvarligt brott mot ett barn ska förundersökningen genom
föras skyndsamt och ett beslut om ett eventuellt åtal fattas inom 90 dagar. Detta utgör en lagstadgad tidsfrist som bara får överskridas när det är påkallat av tydliga utrednings
skäl, exempelvis när ärendet är komplext. Ändå överskrids tidsfristen i många ärenden utan att det kan motiveras av ärendets beskaffenhet. Detta måste ändras. Regeringen bör därför noga övervaka att tidsfristen hålls och att det är motiverat i de fall tidsfristen överskrids, samt att antalet fall där detta sker hålls nere. Det är också angeläget att säkerställa att utredningstiderna inte skiljer sig mellan olika polisregioner så att rätten till skyndsam handläggning inte skiljer sig åt beroende på var i landet man bor.
De långa handläggningstiderna kan, vid sidan av den allmänna påfrestning det medför att vara föremål för en brottsutredning och särskilda påfrestning detta medför för barn, också resultera i ett klart sämre bevisläge. Barn får många gånger vänta på att få olika former av insatser till efter att en förundersökning avslutats. Detta brukar motiveras med att insatserna inte ska störa en pågående brottsutredning eller att barnets situation inte anses vara tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess. Konsekvenserna av långa handläggningstider riskerar därmed både att förvärra barnets hälsa och möjligheter till skydd, stöd och behandling.
FN:s barnrättskommitté har tidigare uttryckt en oro för att allt fler barn i Sverige utsätts för våld och att dessa barn inte erbjuds tillräckligt med stöd och hjälp. Sverige rekommenderades att skapa ett samordnat skyddssystem för barn och samtidigt arbeta för att öka kunskapen kring våld mot barn. Kritik har också riktats mot Sverige för att barn som utsätts för övergrepp ofta har svårt att få tillgång till rehabilitering och psykiatrisk vård. Utöver en utbyggnad av barnahus bör regeringen säkerställa att tillgången till rehabilitering och psykiatrisk vård för brottsutsatta barn följs upp och svarar upp mot det behov som finns. Barn ska också kunna få stöd- och rehabiliterings
insatser även under tiden för brottsutredning och process. En översyn behöver också göras av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden.
Ungdomsrån
Mellan år 2014 och 2019 ökade antalet anmälningar av rån mot unga med 127 procent enligt Brottsförebyggande rådet. Det finns även mycket som tyder på att inslagen av förnedring och grövre våld har blivit vanligare i samband med rån av unga. I takt med att antalet ungdomsrån har ökat har också otryggheten bland unga ökat. Idag undviker nästan hälften av alla elever i årskurs nio platser, aktiviteter eller personer av oro för brott. Särskilt vanligt är detta bland de elever som tidigare blivit brottsutsatta. De som har blivit utsatta för rån uppger i högre grad än andra unga brottsoffer att oron för brott påverkar deras livskvalitet. Rån är också en av de brottstyper som tydligast indikerar en fortsatt brottslighet. Studier visar att de ungdomar som begår rån generellt sett har en högre brottsbenägenhet och hög risk för en fortsatt lång och intensiv brottskarriär. Att begå ett rån är därmed liktydigt med att passera en gräns som kan ha avgörande betydelse för individens fortsatta utveckling och brottsbana. Att hindra och förebygga rån är därför en viktig del i att skydda brottsoffer, förebygga brott generellt, samt i tid sätta stopp för en ung människas kriminella bana. Centerpartiet vill därför skärpa straffet för personrån. Rån bör som huvudregel leda till en frihetsberövande påföljd även i de fall den dömde är minderårig.
Brott i skolmiljö
Många unga brottsoffer utsätts för brott i skolmiljö och forskning visar att så många som 15 procent av eleverna i årskurs nio uppger att de inte känner sig trygga i skolan. Ännu fler uppger att de är rädda för andra elever. Centerpartiet vill att skolornas skyldighet skärps när det gäller att flytta elever som allvarligt stör studieron eller tryggheten för andra elever. Skolan ska heller inte utgöra en frizon för brott. Svenska skolor ska därför, i likhet med vad som gäller i exempelvis Storbritannien och Finland, vara skyldiga att polisanmäla misstankar om att ett barn utsatts för sexualbrott eller brott mot liv och hälsa i skolan eller i koppling till skolmiljön.
Registerkontroll av personal i skola och förskola
Idag gäller, enligt skollagen, att arbetsgivaren ska genomföra en obligatorisk register
kontroll för att få anställa, anlita eller ta emot någon i förskole- och grundskoleverk
samhet. Kontrollen begränsar sig således till de situationer när någon ska starta någon form av tjänst eller uppdrag i sådan verksamhet. Den som erbjudits arbetet eller uppdraget ska då visa upp ett belastningsregisterutdrag som inte är äldre än ett år. Inom gymnasieskolan och gymnasiesärskolan gäller frivillig registerkontroll, vilket innebär att arbetsgivaren kan välja att begära in ett registerutdrag.
Centerpartiet anser att ett registerutdrag bör begäras in på regelbunden basis av personal i förskola och skola och att det även i övrigt finns anledning att se över lagstiftningen om registerkontroll. Exempelvis kan det diskuteras om inte också gymnasieskolan och gymnasiesärskolan skulle omfattas av obligatorisk registerkontroll och om ett registerutdrag ska kunna vara så gammalt som ett år när det lämnas in.
Sexualbrott mot barn
Forskning från Karolinska institutet visar att flickor som utsatts för sexuella övergrepp söker vård 26 gånger oftare för självmordsförsök än andra flickor. Mycket talar för att sexualbrott på nätet kanske kan anses värre än andra sexualbrott eftersom övergreppet finns kvar för alltid och därmed kan spelas upp på nytt, om och om igen.
Förövarna blir allt yngre och allt fler upptäckta förövare är kvinnor. Forskningen om kvinnor som sexualbrottsförövare är ett eftersatt område som behöver förstärkas.
Det är principiellt viktigt att brott mot barn bedöms som allvarligare än motsvarande brott mot vuxna. Barn som utnyttjas genom prostitution är ofta särskilt utsatta. Om den som säljer en sexuell handling är minderårig, så utgör detta ett särskilt brott, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Brottet har idag en högre straffsats jämfört med sexköp av en vuxen. Enligt utredningen Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, m.m. (SOU 2016:42) framgår att de sexuella handlingar som köpare efterfrågade av unga offer generellt sett var av ett mer hänsynslöst slag. Enligt utredningen Ett förstärkt skydd mot sexuella kränkningar (SOU 2021:43) har möjligheterna för vuxna att komma i kontakt med barn i syfte att utnyttja dem för prostitution ökat som en följd av digitaliseringen. Centerpartiet vill därför stärka det straffrättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år som utsatts för brottet utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Det finns vidare behov av straffskärpningar avseende en del sexualbrott riktade mot barn. Avseende brottet sexuellt övergrepp riktade mot barn krävs det straffskärpningar både avseende minimi- och maxstraffen. Det är dessutom olyckligt att det finns handlingar idag som inte kan träffas av straffbestämmelser. Centerpartiet vill därför se ett brott avseende mindre grova sexuella utnyttjanden av barn, för att bättre fånga sådana ageranden som inte kan kvalificeras som normalgraden.
Centerpartiet har länge drivit på för straffskärpningar för sexualbrott mot barn. Satsningar på information, förstärkt sex- och samlevnadsundervisning, föräldrastöd och stöd till unga med psykisk ohälsa är viktiga åtgärder för att skydda unga människor från att falla offer för sexualbrott eller dras in i s.k. sugardejting som ofta är en inkörsport till prostitution. Centerpartiet har också varit drivande i att riksdagen nyligen fattade beslut om en reviderad läroplan där sexualundervisningen gavs nytt fokus.
Förövaren utnyttjar ofta barnets beroendeställning eller bristande kunskap om vad man får göra med andras kroppar, mutar eller hotar att skada barnet. Förövaren kan exempelvis påstå att barnet kommer att få skulden om det säger något eller att barnets anhöriga, husdjur eller något annat värdefullt kommer att skadas på ett eller annat sätt.
Det finns ett stort behov av ytterligare informationsinsatser om sexualbrott mot barn på internet, både om själva företeelsen i sig men framför allt för att förebygga och förhindra sådana brott. Det behövs ytterligare information och utbildning av personal inom förskola, skola, socialtjänst och psykiatri om sexualbrott mot barn och annan utsatthet på internet. Centerpartiet vill också ge lämplig myndighet i uppdrag att öka kunskapen och informationen hos föräldrar om hur man kan samtala med unga om sexualbrott, pornografi och annan utsatthet på internet. Vidare behövs ökat stöd till ideella organisationer som erbjuder stöd och råd om barns trygghet på internet. Att öka uppklarningen av sexualbrott mot barn på nätet bör även fortsättningsvis vara ett prioriterat område för Polismyndigheten. Vidare bör en översyn av sekretesslagstift
ningen mellan myndigheter genomföras för att sociala myndigheter, polis och skola effektivare kan dela information mellan sig för att förebygga och förhindra att barn blir utsatta för brott.
Centerpartiet har länge drivit frågan om att brottsoffer för sexualbrott ska ha rätt till särskilt anpassat stöd och att detta måste finnas i hela landet. Partiet har i linje med detta fört fram krav på att det i varje polisregion ska finnas utredare som är specialiserade på prostitution/trafficking, våld i nära relation, sexualbrott och hedersbrott. Vi anser också att det vid varje åklagarkammare alltid ska finnas tillgång till åklagare med särskild kompetens kring den här typen av brott. Detta eftersom den som utreder den här typen av brottslighet behöver vara väl förtrogen med brottslighetens speciella karaktär och brottsoffrens behov av särskilt stöd. Är brottsoffret dessutom minderårig är behovet av adekvat stöd ännu större.
Även de som dömer i sexualbrottsmål bör vara väl förtrogna med de särdrag som karaktäriserar dessa brott. Domare (även nämndemannadomare) bör därför genomgå särskild utbildning om sexualbrott för att få döma i denna typ av mål.
Under det senaste året har preskriptionstiden tagits bort för vissa sexualbrott mot barn. Det är bra. Centerpartiet anser dock att även sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn bör omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptions
tid. Det finns också anledning att generellt se över preskriptionstiderna för sexualbrott.
Hösten 2020 lämnade den s.k. Barnkonventionsutredningen (SOU 2020:63) sitt betänkande över hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen. Utredningen kom sammantaget fram till att svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med innebörden av barnkonventionen med undantag för att det finns luckor i det straffrättsliga skyddet när det gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier, samt att barn vars pubertetsutveckling är fullbordad har ett mindre omfattande skydd än andra barn mot att utnyttjas i pornografiskt material. Sedan dess har uppsåtskravet i fråga om barns ålder vid barnpornografibrott ändrats.
Vad gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier så handlar luckorna i lagen i huvudsak om övergrepp som begås utan att gärningspersonen är närvarande. Den som, utan att delta vid själva inspelningstillfället, förmår någon att spela in en film med sexuellt innehåll och skicka filmen, ska givetvis också kunna dömas för det sexuella övergreppet på samma sätt som om gärningspersonen själv hade närvarat då övergreppet begicks. En utredning bör tillsättas för att se över dessa luckor i lagen samt de brister som Barnkonventionsutredningen pekade på rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier.
Sexualbrotten mot barn blir allt grövre och antalet anmälningar har mångdubblats de senaste åren. Polisen beskriver att de har allt svårare att klara av att utreda brotten i rimlig tid. Arbetet, som innebär att ägna arbetsdagarna åt att gå igenom bild- och filmmaterial av övergrepp på barn, är psykiskt påfrestande. Polisen har svårt att tillsätta utredningstjänsterna och många av utredarna har svårt att klara av arbetet under någon längre tid. I Stockholmspolisens fall har bristande utredningskapacitet av barnporno
grafibrott ibland till och med resulterat i s.k. tillslagsstopp. Det innebär att polisen väljer att inte genomföra husrannsakan eller beslagta material under en tid eftersom det inte finns kapacitet för att fullfölja åtgärden och ta hand om materialet. För att underlätta det brottsutredande arbetet vill Centerpartiet att polisen ges ökade möjligheter (genom utbildning, resurser, tillämplig teknik) att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet. Genom datorseende blir det möjligt både att snabba upp genomgången av stora mängder material, i någon mån förskona brottsutredarna, samt prioritera utredningen av grövre brott. Det finns sannolikt även bättre möjligheter att genom AI/datorseende sammanställa information om tillkomst, spridning, förövare och brottsoffer.
Dokumenterade sexuella övergrepp mot barn
Benämningen barnpornografibrott bör ändras till dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. En benämning som bättre uttrycker allvaret i att ladda ned, titta på eller sprida skildringar av sexuella övergrepp på barn. Det är också missvisande och oacceptabelt att brottet idag sorterar som ett brott mot allmän ordning då det tydligt är ett brott mot en enskild individs sexualitet och integritet. Vi vill därför att barnpornografibrottet, utöver att byta benämning, också ska flyttas från 16 kap. brottsbalken, som reglerar brott mot allmän ordning, till 6
kap. brottsbalken som reglerar sexualbrott och att brottet ska definieras som ett brott mot person.
Barnpornografibrott är ett avskyvärt brott på så många sätt. Utöver att det vanligen bygger på att ett barn utsätts för ett handgripligt sexuellt övergrepp, så utsätts barnet även för en upprepad kränkning varje gång som någon tar del av bilder eller filmer av övergreppet. Blockeringsverktyg för internetsidor som innehåller barnpornografi ska användas för att stoppa tillgången. Verktyg för att spåra användare som på datorer inom offentlig verksamhet laddar ned eller förvarar barnpornografi måste också bli obligatoriska.
Enligt nuvarande ordning är det fritt fram att konsumera och sprida barnpornogra
fiskt material så länge barnet är pubertetsutvecklat, även om man har uppsåt till att det är ett barn man tittar på. Barnkonventionsutredningen kom fram till att det inte är förenligt med barnkonventionen att ett barn vars pubertetsutveckling är fullbordad har ett mindre omfattande skydd än andra barn mot att utnyttjas i pornografiskt material. Av denna anledning måste definitionen av ”barn” inom ramen för barnpornografibrottet ses över för att åstadkomma ett mer ändamålsenligt skydd.
När samhället ska hjälpa ett barn som utsatts för sexuella övergrepp händer det att kommersiell sexuell exploatering behandlas som ett självskadebeteende. Vissa barn omhändertas och deras frihet begränsas trots att de inte bär skuld till det som har hänt. Centerpartiet vill se en översyn av socialtjänsten och psykiatrins arbete med barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering för att ge bästa möjliga förutsättningar för dessa unga personer att få bra vård och hjälp.
Hedersbrott
Inom ramen för januariavtalet har Centerpartiet varit med och genomfört ett omfattande reformpaket i fråga om hedersbrott och hedersutsatthet. Det handlar bl.a. om heder som en särskild straffskärpningsgrund, införandet av nya brott i form av exempelvis ett barnäktenskapsbrott, barnfridsbrott och ett särskilt hedersbrott. Vidare, sjösatt fram
tagande av en samlad nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Stora satsningar har också gjorts på kunskapshöjande åtgärder i fråga om hedersproblematik. Handlingsplaner mot hedersförtryck samt handlingsplaner mot kontroll av individer ska finnas i grund- och gymnasieskolor. Enligt vår mening saknas det dock fortfarande ett nationellt beslut som innebär att personal på kommuner och myndigheter som arbetar med ungdomar utbildas i hedersrelaterat våld och förtryck.
Förebyggande åtgärder för att undvika att barn utsätts för brott
Den bästa åtgärden mot brott är att se till att de aldrig äger rum. Viktigast av allt är därför det brottsförebyggande arbetet. När det gäller brott mot barn finns klargörande forskning om riskfaktorer. Riskfaktorerna för att ett barn ska utsättas för brott sammanfaller i hög grad med riskfaktorerna för att ett barn ska begå brott. Vi vet att fattigdom, bristande vuxenkontakt, psykisk ohälsa eller annan funktionsnedsättning, traumatiska händelser i sitt eget eller en förälders liv, begränsade livschanser, låg utbildning/bristande skolgång, avsaknad av att känna sig uppskattad och av att vara del av ett sammanhang, alla utgör riskfaktorer för att ett barn ska utsättas för brott.
När flera riskfaktorer föreligger leder det till ökad risk. Det mest effektiva sättet att förebygga brott mot barn är därför att generellt motverka riskfaktorerna, och när riskfaktorer ändå föreligger i det enskilda fallet, sätta in tidiga stödåtgärder. Ofta handlar det om att stötta föräldrar att utifrån sina förutsättningar kunna bli så bra föräldrar som möjligt. Det arbetet kan med framgång börja redan under graviditeten.
Ulrika Liljeberg (C)
Malin Björk (C)
Helena Vilhelmsson (C)
Catarina Deremar (C)
Mikael Larsson (C)
Kerstin Lundgren (C)
Anna Lasses (C)
Niels Paarup-Petersen (C)
Elisabeth Thand Ringqvist (C)
Christofer Bergenblock (C)
Rickard Nordin (C)
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:2484
av Ulrika Liljeberg m.fl. (C)
Rättspolitik
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för våldsbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare straff för brott kopplade till organiserad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa preskriptionstiderna för brott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten till målsägandebiträden i överrätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan stat och kommun i brottsförebyggande syfte och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på ett meningsfullt sätt återupprätta polisens närvaro i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samordning av brottsutredningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omfördelning av vissa av polisens uppgifter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samverkan mellan polisen och andra myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje statlig myndighet bör ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om polisens behov av ändamålsenliga och effektiva resultatrapporterings- och it-system och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av långsiktig och hållbar finansiering av NFC och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om beredskapspolis och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att långsiktigt tillgodose domstolarnas behov och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att stärka Tullverket och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restriktionsdomar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning, fotboja, i fler fall och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förflytta ansvaret för sluten ungdomsvård till Kriminalvården och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten bör ta ett större ansvar för indrivning av kränkningsersättning och skadeståndsersättning till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kränkningsersättning till anhöriga och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta en brottsofferportal för brottsoffer för id-kapningar eller bedrägerier och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett s.k. barnfridskränkningsbrott för återkommande vålds- och fridskränkningar av ett närstående barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under vissa förutsättningar ge särskilda företrädare för barn befogenhet att fatta beslut om vård- och stödinsatser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av utökad och regelbunden registerkontroll av personal i förskola och skola och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det straffrättsliga skyddet för barn utsatta för sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om slopad preskriptionstid för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt måste tillsätta en utredning rörande det straffrättsliga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge polisen ökade möjligheter att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en generell översyn av preskriptionstiderna för sexualbrott med syftet att förlänga dem och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av kopplerilagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordellerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja såväl maxstraff som minimistraff för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning och kvinnofridskränkning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att skyndsamt kriminalisera kontrollerande beteende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av kontaktpersoner för stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter för kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska tillsätta en samordnare för att skapa en nationell bostadskö för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara förövaren, i fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om särskilda brottskoder och skärpta straff för djurrättsrelaterad brottslighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt utreda kriminalisering av jaktsabotage och hindrande av jakt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om motverkande av företagsrelaterad brottslighet, särskilt vad gäller it-relaterad brottslighet, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kön och funktionsnedsättning bör läggas till som hatbrottsgrunder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av en oberoende antikorruptionsmyndighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre kontroll för att hindra att offentliga medel går till organisationer som motverkar liberala demokratiska värden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om terrorbekämpning inom EU och tillkännager detta för regeringen.
Trygghet och rättssäkerhet i en osäker tid
Sverige befinner sig i ett kritiskt och skört läge där vår grundläggande trygghet och förtroendet för det gemensamma samhället ifrågasätts. Under 2023 har vi sett en oerhört allvarlig situation, med skjutningar och sprängningar, med döda och svårt skadade, och under hösten har detta eskalerat. Den organiserade brottsligheten har också kommit att bli ett hot mot samhället där handel med narkotika, vapen och människor, tillsammans med stölder och bedrägerier och välfärdsbrottslighet, utmanar det samhälle vi värnar. Vi
ser en oacceptabel situation när det gäller mäns våld mot kvinnor och barn i nära relationer. Vi måste därför nu som alltid stå upp för allas frihet att leva sitt eget valda liv på ett tryggt och säkert sätt.
Under de senaste åren har riksdagen lagstiftat på en rad områden för att möta upp den tilltagande otrygghet som framförallt de kriminella gängen utsätter samhället för. Centerpartiet står bakom, och har drivit på stora delar av, de reformer som riksdagen beslutat under senare tid. Exempel på detta är bland annat att polis och åklagare fått utökade möjligheter till hemliga tvångsmedel genom avlyssning och övervakning, att tullen fått ett bredare brottsutredande mandat och den lagstiftning som ger möjlighet till bättre stöd till barn yngre än 15 år som begår brott. Detta är viktiga steg men vi anser att mer behövs. Lagstiftning måste också kombineras med att hela rättsväsendet får de resurser och förutsättningar som krävs för att dessa nya verktyg används på ett effektivt och rättssäkert sätt. Frihet, integritet och trygghet går att förena, även i en utsatt tid.
Centerpartiet har länge drivit på för att få till stånd den stora straffrättsliga utredning som nu har tillsatts. Viktiga utgångspunkter för detta arbete är att brottsoffret sätts i fokus och att straffen på ett bättre sätt ska komma att spegla samhällets syn på olika brotts allvarsgrad. Där finns även uppdrag att se över förmildrande omständigheter och mängdrabatter, vilket vi ser positivt på. Det är dock en brist att frågor om mäns dödliga våld mot kvinnor inte lyfts tydligare. Ingen människa ska behöva leva i rädsla för att bli slagen eller bli utsatt för hot och fridskränkningar. Våld i nära relation är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem. Problemet finns inom alla delar av befolkningen, inom alla samhällsklasser, alla åldrar och i olika typer av nära relationer, men drabbar tydligt i första hand kvinnor. Detta kan vi inte låta fortgå.
Det senaste årets utveckling visar dock att mycket återstår i kampen mot den organiserade brottsligheten och det grova våldet. Centerpartiet anser att möjligheterna att bekämpa den grova organiserade brottsligheten genom att förverka och försvåra hanteringen av brottsvinsterna behöver förstärkas kraftfullt. Här behöver ett stort antal myndigheter samverka ännu bättre än idag för att stoppa flödet av pengar från stölder, bedrägerier och illegal handel med narkotika, arbetskraft, vapen och prostitution.
Det allvarliga läget gör att det finns behov även av tillfälliga lösningar men med bibehållen rättssäkerhet. Det kan gälla nationellt stöd till brottsoffer, nationell sam
ordning av avhopparverksamhet, snabb rekrytering av ytterligare kompetens, att undan
röja administrativa hinder för samarbete mellan statens myndigheter, regioner och kommuner och att se till att det finns tillräckliga resurser för detta arbete. Vi behöver även skjuta till resurser till relevanta aktörer för att först och främst stoppa nyrekryter
ingen till gängen, men det ankommer också på samhället att på bästa sätt stötta de som är motiverade att lämna dessa miljöer. Flera aktörer i civilsamhället vittnar om växande behov av avhopparverksamhet, både på nya platser och för yngre personer. Det ska bli svårare att gå med i gängen, men det måste samtidigt bli lättare att gå ur. Det tjänar alla på, främst de som annars hade blivit deras potentiella brottsoffer ifall de kriminella blir kvar i gängen.
En avgörande aspekt för Centerpartiet när vi ska återställa tryggheten och säkerheten
i Sverige är att rättsväsendet i allmänhet och polisen i synnerhet är närvarande och synlig
och verkar effektivt i hela landet för alla invånare – för man och kvinna, för gammal och ung, i stad och land.
Straff- och processrättsliga överväganden
Skärpta straff
Statistiskt sett vet vi att den som döms för ett allvarligt våldsbrott mot en annan människa vanligen är en återfallsförbrytare, och samhället behöver därför markera skarpare mot upprepad brottslighet. Vi vill därför att straffet för den som döms för flera brott i en och samma rättegång ska skärpas. Dagens mängdrabatt bör ersättas med ett nytt system, där utgångspunkten är att fler brott än det grövsta ska tillräknas en större del av straffvärdet vid straffmätningen. Centerpartiet vill också skärpa straffen avsevärt för brott kopplade till organiserad brottslighet.
Preskriptionstider
Preskriptionstiderna för brott bör ses över i skärpande riktning. Såväl tekniska framsteg som en allmänt ändrad syn på preskription av brott påkallar behovet av en förändring av preskriptionstiderna. Den s.k. Preskriptionsutredningen, SOU 2021:90, färdigställdes 2021 och regeringen måste nu slutföra arbetet som utredningen påbörjade.
Unga som begår brott
Unga är överrepresenterade i statistiken över misstänkta och lagförda. Enligt Brå står personer i åldern 15–20 år för ca
20 procent av det totala antalet brottsmisstänkta. Många grova och allvarliga brott utförs också av personer i denna ålderskategori, och under de senaste åren har dessutom våldsbrotten inom den gängkriminella miljön krupit än längre ner i åldrarna. Barn så unga som 13 år begår nu ofattbara våldsbrott. Polisen konstaterade redan i en rapport från år 2018 att det behövs nya lösningar för de unga lagöverträdare som ställer sig helt utanför samhällets spelregler. Den påföljd som främst kommer i fråga idag för unga som döms för grov brottslighet är sluten ungdomsvård. Maxtiden för sluten ungdomsvård är fyra år. Hösten 2020 verkställdes sluten ungdoms
vård för 67 unga, men av dem var hela 45 stycken över 18 år. I dessa fall handlar det alltså om unga vuxna som gjort sig skyldiga till mycket allvarlig och grov brottslighet. Den slutna ungdomsvården måste utformas med hänsyn till detta.
Det finns skäl att se över i vilken mån det är lämpligt att flytta över huvudmanna
skapet för den slutna ungdomsvården till Kriminalvården, med anledning av deras erfarenhet och särskilt anpassade behandlingsprogram för individer med grova kriminella beteenden. En sådan överflyttning måste dock göras varsamt, och barn ska aldrig sitta tillsammans med vuxna.
Den som begått ett allvarligt brott före 18 års ålder ska som huvudregel dömas till sluten ungdomsvård istället för fängelse. Statens institutionsstyrelse, Sis, ansvarar för verkställigheten. På s.k. Sis-hem kan även ungdomar som inte har begått brott placeras enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Under verkställigheten på Sis ska ungdomarna få behovsanpassade vård- och behandlingsinsatser samt erbjudas god skolgång. Det är oacceptabelt att det i upprepade rapporter påtalas allvarliga brister och övergrepp på dessa hem. Kvalitén måste höjas och tillsynen skärpas; i grunden är det uppenbart att den slutna ungdomsvården måste reformeras och ansvaret flyttas till Kriminalvården. Sluten ungdomsvård är en kraftfull reaktion på ett allvarligt brott som en ung person har begått. Andelen ungdomar som döms till sluten ungdomsvård och som återfaller i brott är högre än andelen bland ungdomar som döms till fängelse. Som lagstiftningen nu är utformad saknas tydliga incitament för den unge att delta i återfalls
förebyggande åtgärder under frihetsberövandet. Det behövs reformer som förstärker kvaliteten i vården, förlänger maximal vårdtid och systematiserar uppföljningen i efterhand. Statens institutionsstyrelse har inte den kapacitet och kompetens som behövs för genomgripande förändringar, och ansvaret för sluten ungdomsvård måste därför flyttas till Kriminalvården.
För att förhindra återfall i brott och möjliggöra livsresor måste det finnas ett starkt
stöd från samhällets sida för den som vill lämna det kriminella livet. Utöver det nationella
avhopparprogrammet som presenterades inom januarisamarbetet behövs också ett särskilt avhopparprogram för unga kriminella. Ett sådant skulle vara ett viktigt verktyg i
kampen mot gängen av flera anledningar. För det första har barn och ungdomar specifika
behov, rättigheter och skyldigheter som skiljer sig från vuxnas. Det innebär att metoder som tagits fram för vuxna avhoppare inte nödvändigtvis är lika effektiva och applicer
bara på minderåriga. För det andra saknas tillräcklig kunskap om unga gängkriminella i kommuner, inom myndigheter och i civilsamhället. Det kan ett nationellt program med beprövade metoder och bättre resurser åtgärda.
Målsägandebiträde
Kostnaden för ersättningen till rättsliga biträden har ökat markant de senaste åren. År
2018 trädde en lagändring i kraft som innebar mer restriktiva regler för förordnande av målsägandebiträde i överrätt. Förändringen kom sig av att överrättsprocessen refor
merades och var i grunden bra. Målsägandebiträdets funktion vid en huvudförhandling i överrätt ansågs många gånger begränsad, och därför avgränsades tillgången till mål
sägandebiträde som huvudregel till dess att överklagandetiden för tingsrättens dom gått ut. Från denna huvudregel finns undantag som innebär att målsäganden under vissa förutsättningar har rätt till målsägandebiträde även i överrätt.
Under senare tid har det kommit signaler som tyder på att lagen kan ha fått alltför långtgående konsekvenser. Ett målsägandebiträde fyller många gånger en viktig funktion för målsäganden, inte minst i mål om sexualbrott, våld i nära relation eller hedersrelaterad brottslighet. Centerpartiet vill därför återgå till den lagstiftning som gällde innan ändringen 2018. Dessutom bör en utredning se över reglerna avseende ersättning till rättsliga biträden i syfte att åstadkomma en effektiv kostnadskontroll.
Förebyggande arbete
Utöver att säkerställa att våldsverkare och kriminella inte får fritt spelrum så måste samhället säkerställa att personer med risk att utveckla ett våldsamt beteende eller kriminalitet erbjuds en verklig möjlighet att välja en annan livsstil. En bra skola som erbjuder goda framtidsförutsättningar är den långsiktigt viktigaste åtgärden för att motverka gängkriminalitet och utanförskap. Det är inte acceptabelt att en så stor andel elever lämnar grundskolan utan godkända betyg och därför i praktiken redan som 15-åringar kan uppleva sig stå utan framtid. Samhället måste säkerställa att alla elever lämnar grundskolan rustade att kunna ta sig vidare mot självförsörjning.
Tidiga stödinsatser till barn och familjer i riskzon, tillsammans med möjligheter för socialtjänsten att ingripa med insatser på ett tidigare stadium än idag, är av avgörande betydelse. Socialtjänsten arbetar idag nästan uteslutande med frivilliga insatser om inte situationen är så allvarlig att exempelvis tvångsvård kommer på fråga. Centerpartiet anser att detta måste ändras så att socialtjänsten har möjlighet att redan på ett tidigt stadium besluta om insatser som inte är av frivillig karaktär.
En majoritet av de förebyggande åtgärderna för att motverka kriminalitet och våld rör kommunal verksamhet. Kommuner har möjlighet att involvera lokala aktörer som fastighetsägare och näringslivsföreträdare. Kommunerna har också möjlighet att säkerställa ett förebyggande arbete i skolorna gällande attityder till våld, och anlägga ett trygghetsperspektiv i framtagandet av detaljplaner. Centerpartiet vill därför tydligt prioritera kommunernas arbete och insatser för att bryta den samhällsutveckling som vi tvingas bevittna i gängens och den organiserade brottslighetens spår. Nu måste vi som samhälle göra allt vi kan för att stoppa gängkriget, på kort och lång sikt, på alla nivåer. Ingen lärare eller socialsekreterare får sägas upp på grund av resursbrist i det här läget. Inga barn ska behöva skjuta eller riskera att skjutas för att det offentliga inte finns där för dem på rätt sätt. Inga insatser och placeringar mot unga gängkriminella får avstås.
Ansvarsfördelning och insatser behöver diskuteras när det gäller ungdomar som på grund av eget beteende är föremål för återkommande omhändertaganden enligt lagen om vård av unga, eller unga som uppvisar ett grovt kriminellt beteende men ännu inte är straffmyndiga. Dessa ungdomar kan i högre grad behöva bemötas med rehabiliterings
åtgärder som används för kriminella än med traditionella socialtjänstinsatser. En ny enhet för unga som begår allvarliga brott skulle därför kunna inrättas hos Kriminal
vården. Mot bakgrund av dessa förslag vill Centerpartiet ha en genomlysning av vilka insatser som är verkningsfulla och vem som ska bära huvudmannaskapet för de olika insatserna.
Polisen – effektivitet, samverkan och tillit
Samhällskontraktet och polisens våldsmonopol bygger i grunden på att medborgarna känner förtroende för att staten tar ansvar för säkerhet och brottsbekämpning. En fungerande polis är på så sätt även garanten för rättsstaten och demokratin. De demo
kratiska värden som vårt samhällsbygge vilar på, såsom individuella fri- och rättigheter,
trygghet, säkerhet och tillit, är beroende av att såväl grova brott som vardags
brottsligheten
– och allt däremellan – bekämpas. På så sätt värnas ytterst också de demokratiska institutionerna. Under senare år har dock en oroväckande trend, där tilliten till rätts
staten sjunker hos allmänheten, börjat få fäste. Gängbrottsligheten breder ut sig i en rasande fart och i former som tidigare aldrig setts i Sverige, samtidigt som anmälningar om sexualbrott blir liggande på hög, vardagsbrotten förblir olösta och Polismyndig
hetens effektivitet sjunker.
En polis för hela landet
Sverige förtjänar en effektiv och välfungerande polismyndighet som både löser och förhindrar brott, samtidigt som den är en bra och attraktiv arbetsgivare. För att alla ska känna trygghet och tillit, oavsett om de bor i någon av våra större städer eller på lands
bygden, måste antalet poliser utökas för att motsvara den genomsnittliga polistäthet som gäller i övriga Europa. De senaste decennierna har också allt fler polisstationer lagts ned och polisen har blivit ett allt ovanligare inslag i stora delar av landet. Runt hälften av
polisstationerna har stängt sedan 90-talet. Detta har bidragit till en känsla av att samhället
lämnar och sviker i de mindre tätbefolkade delarna av landet. Centerpartiet har drivit fram lagstiftning som tacklar brott på landsbygden och för en ökad polistäthet, men det behövs ytterligare åtgärder för att säkra en trygg tillvaro i hela landet, inte minst för att skydda våra gröna näringar. Det är därför avgörande att polisen, i takt med att myndig
heten får fler medarbetare, återupprättar närvaron på ett meningsfullt sätt i hela landet.
En effektiv polis
Polisen måste också använda sina resurser på ett effektivt sätt; det handlar om att polisen ska ägna sig åt rätt saker, att arbetet organiseras kostnadseffektivt och att flödet från misstanke om brott till verkställbart straff effektiviseras. Exempelvis bör brotts
utredningar som rör en och samma gärningsman eller liga hanteras samordnat, och det bör vara möjligt att samordna utredningsarbetet utifrån brottsmönster, såsom när en lantbrukare misstänks vara utsatt för upprepad brottslig djurrättsaktivism eller en kvinna misstänks vara utsatt för fridskränkande beteende av en tidigare partners hela familj.
Det är avgörande att polisen har rätt verktyg att fokusera på sitt huvuduppdrag: det brottsbekämpande arbetet. Det finns en rad uppgifter som idag utförs av polisen som istället hade kunnat utföras av andra huvudmän. Ett exempel på detta är transport
verksamheten som fortfarande i hög grad tynger polisen. Även omhändertaganden av personer med psykisk ohälsa och omhändertaganden av berusade personer tar mycket tid i anspråk av polisen, trots att det inte handlar om ett brottsbekämpande arbete. Det
finns anledning att se över om inte vissa av dessa uppgifter kan hanteras av andra huvud
män.
I vissa fall kan andra myndigheter på ett bättre sätt bistå Polismyndigheten i det brottsbeivrande arbetet. Det finns även anledning att se över samverkan mellan polisen och andra myndigheter. Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet visar exempelvis på brister i uppföljningen och styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Centerpartiet anser att det även i övrigt finns utrymme för förbättringar av det samordnade arbetet och i informationsutbytet mellan myndigheter i brottsbekämpande syfte. Varje statlig myndighet bör rimligen också ha ett allmänt brottsbeivrande uppdrag i sin verksamhet och uppmärksamma brottsutredande myndigheter vid misstanke om brott.
Polisen behöver ett effektivt och ändamålsenligt resultatrapporteringssystem för att tydligt kunna mäta sin måluppfyllelse. Verksamheten måste kunna följas upp och utvärderas både kvantitativt och kvalitativt. I andra länder har man lyckats pressa tillbaka brottsligheten ordentligt genom tydlighet och uppföljning. Tillgång till ständigt aktuell statistik kring var brott begås gör att polisledningen kan ställa krav på precisa och snabba ingripanden och fördela resurserna på ett bättre sätt. Utöver detta måste regeringen också tillse att polisen har tillgång till rätt verktyg för att bekämpa brott. Polisen bör t.ex. ha tillgång till bättre it-system och teknik, modern skyddsutrustning och kroppsburna kameror, men även fler mobila kontor för ökad polisiär närvaro på landsbygden och mindre orter.
Nationellt forensiskt centrum
För att hantera en mer avancerad brottslighet måste vi bygga hela rättsväsendet, i hela landet, starkare. Polisens närvaro är en grundläggande trygghetsfråga. Nationellt forensiskt centrums (NFC) kapacitet måste stärkas långsiktigt för att genom robustare utredningar öka antalet lagföringar, och göra det snabbare, utan att göra avkall på rättssäkerheten.
Beredskapspolis
Centerpartiet anser också att det behövs en beredskapspolis som kan utgöra en förstärkning av Polismyndighetens ordinarie personal vid inträffade eller riskerade allvarliga störningar på samhället ur ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Försvars
beredningen har också understrukit behovet av en beredskapspolis. En utredning bör därför tillsättas om inrättandet av en beredskapspolis som förstärkningsresurs.
Domstolarna
I den pågående expansionen av rättsväsendet är det viktigt att anta ett helhetsperspektiv. Centerpartiet förespråkar ett helhetsgrepp – från det brottsförebyggande arbetet till stöd
insatser för att återanpassa individer som avtjänat sina straff. Det är därför viktigt att ge
alla myndigheter i hela rättskedjan goda förutsättningar och nödvändiga resurser för att de
ska kunna hantera de ärenden som varje år strömmar igenom myndigheternas verksamhet.
Under senare år har måltillströmningen och målens komplexitet hos Sveriges Domstolar ökat, en utveckling som fortsätter. Detta har lett till långa handläggningstider för alla mål som inte är prioriterade. Det gäller såväl brottmål och tvistemål som förvaltnings
rättsliga mål och ärenden. I det kommande reformarbetet är det därför viktigt att ge
Sveriges Domstolar möjligheter att fortsatt utöka organisationen på ett hållbart och lång
siktigt
sätt. Att utbilda domare är exempelvis ett arbete som tar tid. Domstolarna har dessutom ett brett uppdrag, där de inte bara hanterar brottmål och avgör tvister enskilda emellan och tvister mellan enskilda och myndigheter utan också fyller en viktig roll i många andra ärenden. Vi vill därför anslå extra resurser för att säkerställa att landets domstolar står beredda att hantera de mål och ärenden som förväntas bli fler de
kommande åren. I detta arbete är det viktigt att också prioritera förvaltningsdomstolarna.
Tullverket
Utöver polisen har bl.a. Tullverket en viktig brottsbekämpande roll. I en globaliserad värld sätts tullens verksamhet på prov och det är viktigt att med riktade åtgärder se till att bekämpa organiserad brottslighet. Samtidigt ska vi vara öppna mot omvärlden. Att Tullverkets verksamhet fungerar bra är viktigt för att handeln, med varuflöden in i och ut ur vårt land, ska fungera väl för våra företag. Det är avgörande ur ett globalt konkurrensperspektiv. Samtidigt behöver tullen vara säker, för att hålla ordning i landet. Tullverket har två huvudsakliga uppgifter som måste tillgodoses: dels uppbörd, det vill säga att ta ut tullar, skatter och andra avgifter, dels brottsbekämpning, där bland annat olaglig införsel av alkohol, drogsmuggling och vapensmuggling ska beivras. I nuläget behöver man också fokusera på att stoppa pengaflödena till den organiserade brottslig
heten. För att kunna stärka sitt arbete med att skydda våra gränser, vara en central aktör i att bekämpa den grova organiserade brottsligheten och upprätthålla goda förutsätt
ningar för våra företag att bedriva handel med andra länder behöver Tullverket lång
siktiga och hållbara resurser. Det är viktigt för lag och ordning, men även för att garantera att våra företag kan vara konkurrenskraftiga gentemot aktörer i andra länder. Riksdagen behöver därför säkerställa att Tullverket har en lagstiftning som är ändamåls
enlig för verksamheten och även om befogenheterna under en lång rad av år har utökats, finns fortfarande ett stort fortsatt behov. Tullen behöver förstärkas både vad gäller personal och utrustning. Inte minst måste möjligheterna för tullen att hantera problemen med införsel av vapen och stöldligor på landsbygden mötas med full kraft.
Kriminalvården
Centerpartiet har under de senaste åren varit med och drivit fram en hård linje mot den grova organiserade brottsligheten. Som en del av detta arbete har det genomförts många
straffskärpningar, och fler är på väg. Denna utveckling sätter Kriminalvårdens verksamhet
på prov. Överbelagda anstalter är redan ett stort problem. Brist på fängelseplatser leder till stora påfrestningar både för de intagna och för personalen och påverkar det återfalls
förebyggande arbetet negativt. Utbyggnaden av anstalter borde ha påbörjats och drivits långt kraftfullare än vad som skett hittills. Platsbrist får aldrig vara en anledning att ge
avkall på allmän säkerhet, eller kvaliteten på den vård som Kriminalvården ska tillhanda
hålla.
För ofta visar det sig också att dömda kriminella som går fria i väntan på att börja avtjäna sitt straff begår nya brott. Detta är ett stort problem, inte minst för rättsstatens förtroende. Det bör därför utredas hur tiden kan kortas mellan det att en dom träder i laga kraft och det att verkställighet påbörjas.
För att lösa problemet med överbelagda anstalter måste det också utredas i vilken mån så kallade restriktionsdomar kan införas. Sådana domar skulle kunna innebära att en dömd kriminell under en tid efter det att ett fängelsestraff avtjänas underkastas vissa kontroller, övervakning samt att ej vistas i vissa områden. Verkställighet med så kallad fotboja bör vidare kunna kombineras med vistelseförbud inom visst geografiskt område. Vidare borde möjligheten att döma till kombinationspåföljder i fler fall utredas. Idag kan exempelvis skyddstillsyn eller villkorlig dom kombineras med ett fängelsestraff för att ersätta ett fängelsestraff upp till ett års fängelse. Denna möjlighet används i huvud
sak för ungdomar men bör kunna breddas och användas även i andra fall.
För att möta upp behovet av fler platser på anstalt och i häkten anser Centerpartiet att möjligheten att använda elektronisk intensivövervakning (IÖV), fotboja, som alternativ till verkställighet på anstalt i fler fall bör ses över. Sverige har en relativt lång erfarenhet av att använda IÖV inom kriminalvården, sedan detta infördes som ett alternativ till kortare fängelsestraff år 1994. Sedan dess har erfarenheterna av detsamma varit positiva, likaså har utvärderingarna av fall där IÖV använts visat på att detta fungerar väl. Detta bör kunna användas i fler fall än idag, när det rör mindre allvarlig brottslighet där kortare fängelsestraff döms ut.
Kriminalvården har en viktig roll i att även förebygga återfall i brott, och dess nuvarande arbete med att förstärka dömdas möjlighet att slussas ut på arbetsmarknaden på ett bra sätt måste förbättras. Därför har Centerpartiet i riksdagen motionerat om att samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten måste förbättras kring insatser i samband med frigivning för att stödja den enskilde i återanpassning.
Den som begått ett allvarligt brott innan han eller hon fyllt 18 år ska som huvudregel dömas till sluten ungdomsvård istället för fängelse. Statens institutionsstyrelse, Sis, ansvarar för verkställigheten. På s.k. Sis-hem kan även ungdomar som inte har begått brott placeras enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Under verkställigheten på Sis ska ungdomarna få behovsanpassade vård- och behandlings
insatser samt erbjudas god skolgång. Det är allvarligt att upprepade rapporter visat att det förekommer allvarliga brister och övergrepp på dessa hem. Kvalitén måste höjas och tillsynen skärpas; i grunden är det uppenbart att den slutna ungdomsvården måste reformeras och ansvaret flyttas till Kriminalvården. Sluten ungdomsvård är en kraftfull reaktion på ett allvarligt brott som en ung person har begått. Andelen ungdomar som döms till sluten ungdomsvård och som återfaller i brott är högre än andelen bland ung
domar som döms till fängelse. Som lagstiftningen nu är utformad saknas tydliga incita
ment för den unge att delta i återfallsförebyggande åtgärder under frihets
berövan
det. Det behövs reformer som förstärker kvaliteten i vården, förlänger maximal vårdtid och systematiserar uppföljningen i efterhand. Det är uppenbart att Statens
institutions
styrelse inte har den kapacitet och kompetens som behövs för genomgripande förändringar,
och ansvaret för sluten ungdomsvård bör flyttas till Kriminalvården.
Brottsofferperspektivet
Centerpartiet vill stärka brottsofferperspektivet i rättsväsendet. Det är viktigt att samhället tydligt signalerar att man ser allvaret i det brott som har begåtts och den kränkning som brottsoffret har utsatts för. Samhället måste därför markera kraftfullare mot grova brott. Centerpartiet har därför under lång tid drivit på för skärpta straff för exempelvis sexualbrott, brott mot barn, mord och andra grova våldsbrott. Vi har fått igenom ett antal av våra krav men vill även fortsättningsvis att minimistraffet höjs och att straffskalan ses över för vissa grova brott. Det är angeläget att såväl den som drabbas som samhället i stort upplever att straffet står i rimlig proportion till gärningen.
Det är orimligt att brottsoffer själva ska behöva utkräva skadestånd av förövare. Centerpartiet vill därför att systemet med såväl kränkningsersättning som skadestånds
ersättning ses över. Bland annat skulle en sådan översyn kunna utreda i vilken mån staten eller myndigheter kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen från den dömde till den brottsdrabbade. Vidare bör även hatbrottsmotiv eller det att ett brott riktats mot någon inom ramen för deras yrkesutövning vara sådana faktorer som medför större kränkningsersättning i samband med dom.
Centerpartiet anser också att närstående till en person som blivit våldsdödad ska kunna vara berättigade till kränkningsersättning för den upprördhet, sorg och kränkning av sinnesfriden som kan följa när en nära anhörig har dödats genom brott. Det har tidigare diskuterats om kränkningsersättning till anhöriga är förenligt med allmänna skadeståndsrättsliga principer. I Norge finns sedan länge en bestämmelse som ger vissa närstående till den avlidne rätt till kränkningsersättning om gärningsmannen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet orsakat dödsfallet. Centerpartiet anser att möjligheten att införa
en bestämmelse i skadeståndslagen som ger anhöriga till våldsdödade rätt till kränknings
ersättning
även i Sverige bör utredas.
Riksdagen uppmanade regeringen redan 2016 att inrätta en brottsofferportal för
personer som utsätts för id-kapningar eller bedrägerier. Förutom att få samlad information
borde den drabbade också kunna spärra sina identitetsuppgifter på ett och samma ställe. Centerpartiet uppmanar regeringen att skyndsamt inrätta en sådan portal. Det är särskilt viktigt då internetbaserade bedrägerier och id-kapningar av olika slag inte visar några tecken på att avta och kan orsaka stora svårigheter för den som blir drabbad.
Barn som brottsoffer
Ett nytt barnfridskränkningsbrott
Barn är en särskilt utsatt och särskilt skyddsvärd grupp. Enligt Rädda Barnen lever omkring 200
000 barn i Sverige med våld som en del av sin vardag. Det är därför med stor tillfredsställelse vi kan konstatera att det från och med 2021 är straffbart att utsätta barn för att bevittna våld mellan närstående. Centerpartiet har sedan ett tiotal år tillbaka drivit frågan om att barn som bevittnar våld i nära relation ska anses som brottsoffer i straffrättslig mening, och barn som utsätts för att bevittna den här typen av våld till
erkänns genom den nya lagen nu straffrättslig status som brottsoffer och målsägande.
Centerpartiet anser dock inte att detta räcker. Situationer där någon upprepat begår vålds- och fridskränkningar mot ett närstående barn är t.ex. inte straffbelagda idag. Även om det i många fall kanske kan visas att den misstänkte vid upprepade tillfällen exempelvis misshandlat eller ofredat barnet så tar dagens lagstiftning inte hänsyn till den särskilda utsatthet som denna systematiska kränkning för med sig. Centerpartiet anser att detta är en brist och vill därför införa ett särskilt brott för återkommande och systematiska vålds- eller fridskränkningar av ett närstående barn, s.k. barnfrids
kränk
nings
brott. Påföljden för ett sådant brott bör också vara hårdare än för andra frids
kränkningsbrott eftersom barn är än mer utlämnade till en närstående förövare än vad en vuxen person som utsätts för fridskränkningsbrott är.
Ge särskilda företrädare utökade befogenheter
I samband med införandet av det nya brottet om att utsätta barn för att bevittna våld mellan närstående diskuterades också möjligheterna att utöka särskilda företrädares uppdrag att även omfatta beslut om sociala insatser. I en situation där ett barn utsätts för att bevittna våld, eller utsätts för andra brott av närstående, kan en utomstående behöva träda in i vårdnadshavarnas ställe och besluta om vissa vård- och omsorgsfrågor. Barnet ska exempelvis inte behöva vänta på att få stödbehandling och rehabilitering för att
gärningspersonen förhindrar detta. Även om lagstiftningen ger socialtjänsten möjligheter
att bestämma om insatser för ett barn när bara en av vårdnadshavarna samtycker till det, så täcker detta inte upp för alla situationer som kan uppstå. En vårdnadshavare som själv utsatts för våld kan exempelvis ha svårt att medverka till att barnet får vård. Särskilda företrädare bör därför ges ökade befogenheter att fatta beslut om sådana insatser.
Barnahus
Den stora merparten fall av våld mot barn anmäls inte och kommer inte till myndig
heternas kännedom. Om brottsmisstanken trots allt kommer till de brottsutredande myndigheternas kännedom är det vanligt att förundersökningen läggs ned. De fall som
drivs vidare till åtal leder också sällan till fällande dom. Även om brott mot barn innebär
särskilda utmaningar är det mycket viktigt att engagemanget och förfarandet för att utreda och fälla till ansvar för de här brotten håller hög nivå. Många utsatta barn ger uttryck för en bristande tilltro till myndigheterna och tvivlar på att de kan få hjälp. Barnen känner ofta lojalitet med den som utsatt dem och oroar sig för vad utredningen kan leda till. I de fall en utredning läggs ner utan att några vidare åtgärder vidtas, kan själva utredningen i sig ibland leda till att barnets situation förvärras.
De som arbetar med brottsutredningar där barn är brottsoffer måste ha kunskap om de speciella förutsättningar som präglar dessa ärenden. Att hålla barnförhör skiljer sig exempelvis markant från att hålla förhör med vuxna. De som arbetar med barnärenden måste också ha god kännedom om barns rättigheter, barns utsatthet och reaktioner vid våld och övergrepp och hur man kommunicerar med barn i olika åldrar och utvecklings
stadier. Möjligheten att säkra bevisning och omständigheterna i övrigt kräver också skyndsamhet i handläggningen. Av dessa anledningar är det av största vikt att det finns tillgång till åklagare men likaså utredare inom polisen med särskild kompetens avseende brott riktade mot barn i hela landet. På flera håll i landet har det därför byggts upp s.k. barnahus för att bättre tillgodose brottsutsatta barns behov och samla de myndigheter under ett tak som ska samarbeta när ett barn misstänks ha utsatts för brott. Syftet med barnahus är att i en trygg, barnvänlig miljö låta barn som misstänks vara utsatta för brott vara i centrum i utredningsprocessen. Genom att alla aktörer finns på plats på ett ställe slipper barnet slussas runt mellan olika myndigheter och upprepa sin historia.
Barnahus fyller en mycket viktig funktion i utredningen av brott mot barn, men saknas fortfarande på många håll i Sverige. Regeringen måste därför agera för att skyndsamt säkerställa att tillgången till barnahus omfattar unga brottsoffer i hela landet.
Utredningstider
Vid en anmälan om ett allvarligt brott mot ett barn ska förundersökningen genomföras skyndsamt och ett beslut om ett eventuellt åtal fattas inom 90 dagar. Det här är en lagstadgad tidsfrist som bara får överskridas när det är påkallat av tydliga utrednings
skäl, exempelvis när ärendet är komplext. Ändå överskrids tidsfristen i många ärenden utan att det kan motiveras av ärendets beskaffenhet. Detta måste ändras. De långa handläggningstiderna kan, vid sidan av den allmänna påfrestning det medför att vara föremål för en brottsutredning och särskilda påfrestning detta medför för barn, också resultera i ett klart sämre bevisläge. Barn får många gånger vänta på att få olika former av insatser till efter att en förundersökning avslutats. Detta brukar motiveras med att insatserna inte ska störa en pågående brottsutredning eller att barnets situation inte anses vara tillräckligt stabil under pågående utredning eller brottmålsprocess. Konsekvenserna av långa handläggningstider riskerar därmed både att förvärra barnets hälsa och möjlig
heter till skydd, stöd och behandling. FN:s barnrättskommitté har tidigare uttryckt en oro för att allt fler barn i Sverige utsätts för våld och att dessa barn inte erbjuds till
räckligt med stöd och hjälp. Sverige rekommenderades att skapa ett samordnat skydds
system för barn och samtidigt arbeta för att öka kunskapen kring våld mot barn. Regeringen måste därför tillse att en översyn av den sammanlagda tiden för utredning och brottmålsprocess i barnärenden genomförs, inklusive effektiv uppföljning av att tidsfristerna inte överskrids.
Utökad registerkontroll
I syfte att skydda barn och unga mot sexualbrott och andra grova brott finns det idag bestämmelser om obligatorisk registerkontroll för anställda inom förskola, grundskola och gymnasieskola. Centerpartiet vill också bredda brottskatalogen, så att fler typer av brott omfattas av kontrollen och har lagt utskottsinitiativ om det i riksdagen. De obliga
toriska kontrollerna är idag begränsade till då anställningen erbjuds och ett utdrag kan vara upp till ett år gammalt. Det sker inga efterföljande eller regelbundna kontroller. För att skydda barn och ungdomar anser Centerpartiet också att det bör ske regelbundna kontroller.
Sexualbrott mot barn
Forskning från Karolinska institutet visar att flickor som utsatts för sexuella övergrepp söker vård 26 gånger oftare för självmordsförsök än andra flickor. Mycket talar för att sexualbrott på nätet kanske kan anses värre än andra sexualbrott eftersom övergreppet
finns kvar för alltid och därmed kan spelas upp på nytt, om och om igen. Det är princi
piellt viktigt att brott mot barn bedöms som allvarligare än motsvarande brott mot vuxna.
Barn som utnyttjas genom prostitution är ofta särskilt utsatta. Om den som säljer en sexuell handling är minderårig, så utgör detta ett särskilt brott, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Brottet har idag en högre straffsats jämfört med sexköp av en vuxen. Enligt utredningen Ett starkt straffrättsligt skydd mot köp av sexuell tjänst och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, m.m. (SOU 2016:42) framgår att de sexuella handlingar som köpare efterfrågade av unga offer generellt sett var av ett mer hänsynslöst slag. Enligt utredningen Ett förstärkt skydd mot sexuella kränkningar (SOU 2021:43) har möjligheterna för vuxna att komma i kontakt med barn i syfte att utnyttja dem för prostitution ökat som en följd av digitaliseringen. Centerpartiet vill därför stärka det straffrättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år som utsatts för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Det finns vidare behov av straff
skärpningar avseende en del sexualbrott riktade mot barn. Avseende brottet sexuellt övergrepp riktat mot barn krävs det straffskärpningar både avseende minimi- och max
straffen. Det är dessutom olyckligt att det finns handlingar idag som inte kan träffas av straffbestämmelser. Centerpartiet vill därför se ett brott avseende s.k. mindre grova sexuella utnyttjanden av barn, för att bättre fånga sådana ageranden som inte kan kvalificeras som normalgraden. Centerpartiet anser också att även sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn bör omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid. Det finns också anledning att generellt se över preskriptions
tiderna för sexualbrott.
Hösten 2020 lämnade den s.k. Barnkonventionsutredningen (SOU 2020:63) sitt betänkande över hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen. Utredningen kom sammantaget fram till att svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med innebörden av barnkonventionen med undantag för att det finns luckor i det straffrättsliga skyddet när det gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier, samt att barn vars pubertetsutveckling är fullbordad har ett mindre omfattande skydd än andra barn mot att utnyttjas i pornografiskt material. Sedan dess har uppsåtskravet i fråga om barns ålder vid barnpornografibrott ändrats. Vad gäller sexuella gärningar som begås genom digitala medier så handlar luckorna i lagen i huvudsak om övergrepp som begås utan att gärningspersonen är närvarande. Den som
utan att delta vid själva inspelningstillfället förmår någon att spela in en film med sexuellt
innehåll och skicka filmen, ska givetvis också kunna dömas för det sexuella övergreppet på samma sätt som om gärningspersonen själv hade närvarat då övergreppet begicks. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att se över dessa luckor i lagen samt de brister som Barnkonventionsutredningen pekade på rörande det straff
rätts
liga skyddet när sexuella gärningar begås via digitala medier.
Sexualbrotten mot barn blir allt grövre och antalet anmälningar har mångdubblats de senaste åren. Polisen beskriver att de har allt svårare att klara av att utreda brotten i rimlig tid. Arbetet, som innebär att ägna arbetsdagarna åt att gå igenom bild- och film
material av övergrepp på barn, är psykiskt påfrestande. Polisen har svårt att tillsätta utredningstjänsterna och många av utredarna har svårt att klara av arbetet under någon
längre tid. I Stockholmspolisens fall har bristande utredningskapacitet av barnpornografi
brott
ibland till och med resulterat i s.k. tillslagsstopp. Det innebär att polisen väljer att inte genomföra husrannsakan eller beslagta material under en tid eftersom det inte finns kapacitet för att fullfölja åtgärden och ta hand om materialet. För att underlätta det brottsutredande arbetet vill Centerpartiet att polisen ges ökade möjligheter (genom utbildning, resurser, tillämplig teknik) att använda sig av AI/datorseende vid utredning av sexuella övergrepp mot barn på nätet. Genom datorseende blir det möjligt både att snabba på genomgången av stora mängder material, i någon mån förskona brotts
utredarna samt prioritera utredningen av grövre brott. Det finns sannolikt även bättre
möjligheter att genom AI/datorseende sammanställa information om tillkomst, spridning,
förövare och brottsoffer.
Sexualbrott
Skärpta straff
Offer för sexualbrott tvekar ofta att anmäla och ofta tar det lång tid att fullfölja en anmälan. Preskriptionstiderna kan på så sätt förhindra brottsoffers möjlighet till upprättelse och en fällande dom. Under det senaste året har preskriptionstiden tagits bort för vissa sexualbrott mot barn. Det är bra. Det finns också anledning att mer generellt se
över preskriptionstiderna för sexualbrott.
I takt med att tekniken utvecklas ökar möjlig
heterna att lösa brott efter lång tid. DNA-tekniken gör det möjligt att lösa brott som man tidigare har misslyckats med att utreda. Det är bland annat mot denna bakgrund det numera finns skäl att förlänga preskriptionstiderna för sexualbrott.
Centerpartiet anser att varje människa har en ovillkorlig rätt att själv bestämma över sin sexualitet och sitt sexuella umgänge, samt att sex alltid ska bygga på frivillighet. Sexualbrotten är till sin natur särskilt integritetskränkande. Det är viktigt att straff
satserna för sexualbrott speglar detta på ett rättvisande sätt.
Centerpartiet vill skärpa straffet för köp av sexuell tjänst så att normalpåföljden blir fängelse. Vi vill också höja straffmaximum för köp av sexuell tjänst för att utöka preskriptionstiden. Personer som säljer sexuella tjänster är ofta traumatiserade och sargade och kan därmed ha svårt att exempelvis i samband med att man lämnar ett liv i
prostitution, inom ramen för nuvarande preskriptionstid, orka anmäla brott. Preskriptions
tiden
bör därför utvidgas genom höjt maxstraff.
Koppleri
Den belgiska kopplerilagstiftningen är mer långtgående än den svenska och innebär att även den som försöker locka in personer i prostitution gör sig skyldig till koppleri. Den belgiska lagen förbjuder därmed även uppmuntran till prostitution. Svensk koppleri
lagstiftning kräver att det sker ett faktiskt främjande eller utnyttjande i ett specifikt fall för att kunna döma för koppleri. En mer allmän uppmaning som inte riktar sig till en specifik person, faller därmed utanför det straffbara området. Vi vill se en översyn av detta för att i fler fall kunna utdöma straff för koppleri. Det finns anledning att närmare utreda förutsättningarna att stoppa såväl sugardejtingsajter som sexköpssajter/annons
sidor om prostitution genom att vidareutveckla lagstiftningen rörande koppleri. Det är redan idag kriminaliserat att främja att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning (6
kap. 12
§ BrB). På samma sätt som den som upplåter en lägenhet för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning kan dömas för koppleri, borde även den som tillhandahåller en domän eller digital tjänst där sådan verksamhet förekommer kunna dömas. Då internet suddar ut gränserna för tid och rum bör det också vara möjligt att definiera att brottet sker i Sverige givet att den digitala tjänsten vänder sig till den svenska marknaden, oavsett var i världen exempelvis en server befinner sig.
Centerpartiet anser att det är angeläget att det brottsbeivrande arbetet fungerar på ett ändamålsenligt sätt även i ett digitalt tidevarv. Vi vill därför att det tillsätts en utredning som ser över vad som kan göras för att stoppa de digitala bordeller som vänder sig till den svenska marknaden och där kvinnor och barn säljs. Utredningen ska även se över möjligheterna att sätta stopp för detta oavsett var sajten är registrerad.
Våld i nära relation
Våld i nära relation handlar i huvudsak om makt, kontroll och dominans och om att bryta ner och allvarligt skada någons självkänsla. Det destruktiva mönstret börjar sällan med fysiskt våld utan med kontrollerande beteende och psykisk misshandel. Den som utsätts får en kraftigt försämrad självbild och självkänsla, isoleras allt mer, kontrolleras i ökad grad och hindras i sin livsföring. Det kan handla om att partnern kontrollerar att man går direkt hem efter jobbet, att hindras från att gå på viktiga möten eller läkar
besök, tvingas tåla att ens telefon undersöks, att partnern tar kontroll över ens inkomst, att man begränsas i sina sociala relationer samt ett ständigt återkommande budskap om att man är dålig och värdelös. Våldet normaliseras vartefter både för utövaren och för den som utsätts. Detta kallas för normaliseringsprocessen och är ett särskilt utmärkande kännetecken för våld i nära relation. Gränserna förskjuts således gradvis för vad som kan anses vara normalt och acceptabelt både för våldsoffret och för förövaren. Det kontrollerande beteendet blir därmed starten på ett allt allvarligare makt
‑
, kontroll- och våldsmönster. Ofta upplever också våldsoffret det kontrollerande och psykiska våldet som värre, i betydelsen mer nedbrytande, än det fysiska våldet. Centerpartiet vill därför utreda möjligheten att kriminalisera kontrollerande beteende. I Storbritannien finns redan en lagstiftning på plats sedan 2015 som har lett till att fler än 9
000 åtal väcktes
under 2017–18. Att kriminalisera kontrollerande beteende är också viktigt för att motverka
hedersförtryck och psykiskt våld. Vi måste säkerställa att varje människa ska kunna känna sig fri och kunna leva det liv hon vill, fri från rädsla och förtryck. Men det är bråttom – för varje dag som går är det tusentals kvinnor som inte får det skydd de behöver och har rätt att förvänta sig.
Skärpta straff
Centerpartiet vill att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning och grov frids
kränkning höjs från ett till två års fängelse och att maxstraffet höjs från sex till tio års fängelse. Ändringen är viktig för att säkerställa att även de grövsta fridskränknings
brotten åtalas som just fridskränkningsbrott och inte som synnerligen grov misshandel. Att brotten benämns vid sitt rätta namn är viktigt både med tanke på brottsstatistiken och för att klargöra att våld i nära relation har ett lika högt straffvärde som annan våldsbrottslighet. Vidare bör brottsrubriceringen ”synnerligen grov” fridskränkning/ kvinnofridskränkning införas. Den nuvarande straffskalan för fridskränkningsbrott går inte att tillämpa på de allvarligaste fridskränkningsbrotten. Det har betydelse eftersom det snedvrider statistiken och gör att fridskränkningsbrotten ser ut att vara färre än de egentligen är. Det har också betydelse för den allmänna rättsuppfattningen om de grövsta fridskränkningsbrotten inte benämns vid sitt rätta namn och inte ens har en straffskala som motsvarar deras allvarlighetsgrad. De riskerar då att uppfattas som mindre allvarliga brott än vad de är.
Skyddade personuppgifter
Av Jämställdhetsmyndighetens rapport Skyddade personuppgifter – oskyddade person
uppgifter (rapport 2022:10) framgår att kvinnors och barns hela livssituation försvåras av att leva med skyddade personuppgifter; vardagliga situationer är svåra att hantera och innebär ofta säkerhetsrisker. Att inte kunna uppge sina personuppgifter gör det svårt och ibland omöjligt att få tillgång till samhällsservice. Bristen på stadigvarande boende till kvinnor som lever med skyddade personuppgifter är ytterligare ett allvarligt problem. Rapporten rekommenderar bl.a. att våldsutsatta kvinnor som lever med skyddade personuppgifter bör erbjudas en kontaktperson som kan tillhandahålla stöd, hjälp och vägledning i myndighetskontakter och i praktiska vardagsfrågor. Särskilda kontakt
personer bör finnas för både vuxna och barn och till exempel vara placerade inom socialnämndens verksamhetsområde, och ska finnas kvar så länge skyddsbehovet kvarstår. Regeringen måste nu skyndsamt utreda och presentera lagstiftning för att uppnå detta.
Ett tryggt boende
Att snabbt få tillgång till ett tryggt boende är ytterligare en viktig del i att bygga upp sitt liv efter att ha lämnat sin förövare. Att inte kunna känna trygghet i sin bostadssituation är ytterligare en aspekt av svårigheterna i att lämna en farlig relation. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att ge exempelvis Boverket i uppdrag att tillsätta en samordnare i syfte att se över förutsättningarna att tillskapa en nationell bostadskö för människor som utsatts för våld så att dessa snabbt kan ges förtur till bostäder. Kön kan antingen upprättas genom avtal/samarbete med marknadens aktörer (kommuner, allmännytta, privata fastighetsägare m.fl.) eller genom ett mer tydligt statligt ansvarstagande. Utgångspunkten måste dock alltid vara att det är den som utsätter någon för våld, hot och trakasserier som ska flytta. Centerpartiet anser därför att det främst är förövaren, vid fall då våld skett i hemmet, som ska flyttas – exempelvis genom att vistelseförbud kan innefatta en hel kommun.
Brott mot näringsidkare
Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna utsätts idag allt oftare för brott och trakasserier av extremistiska djurrättsaktivister. Det handlar om brott av många olika slag – från skadegörelse, ofredande och olaga intrång till olaga hot och misshandel – där det bakomliggande motivet utgörs av en våldsbejakande extremistisk djurrättsaktivism. Näringsidkare och personer verksamma i de gröna näringarna måste kunna bedriva sin verksamhet utan att utsättas för brott. Tidigare drabbades främst pälsdjursuppfödare, forskningsanläggningar och slakterier, men idag är hotbilden betydligt bredare och omfattar i princip alla former av djurproducerande verksamheter, jägare m.fl. Problemet är påtagligt för företag och anställda inom de gröna näringarna.
Djurrättsaktivism
Det är viktigt att polisen i sitt brottsutredande arbete noga dokumenterar motivbilden och att denna tydliggörs vid huvudförhandlingen så att rätten vid en eventuell straffmätning kan väga in om en åtalad gärning utgjort ett led i en systematisk eller organiserad brottslighet, eller föregåtts av särskild planering. Av denna anledning vill Centerpartiet se särskilda brottskoder för djurrättsrelaterad brottslighet. Vidare krävs att utredare med särskild kompetens kring denna brottslighet finns att tillgå i samtliga polisregioner. Det är också angeläget att brottslig djurrättsaktivism finns med som en del av den extremism som idag är föremål för polisen på nationell och övergripande nivå. Statistik och kategorisering är nödvändig för att kunna följa upp och agera. En klassificering skulle göra att polisen och även Säpo skulle få större anledning att följa och agera på de olika aktiviteter som de våldsbejakande djuraktivisterna utför. Man bör
också se över om straffen för denna typ av brott bör skärpas och se över polisens resurser
för att motverka denna typ av brottslighet. Tryggheten för företagare och andra på landsbygden måste öka samtidigt som vi slår vakt om allemansrätten.
Landsbygdens särart måste vidare beaktas inom ramen för vårt rättssamhälle. Centerpartiet vill därför att även kränkning ska kunna vara en kvalifikationsgrund för att betrakta hemfridsbrott och olaga intrång som grova – detta kan exempelvis vara när intrånget riktas mot en gård där en person även bor. Vi vill även se krafttag mot de som med extremistisk ideologisk grund stör laglig jakt runtom i Sverige. Regeringen måste därför skyndsamt tillsätta en utredning för att se över möjligheterna att kriminalisera jaktsabotage och hindrande av jakt.
Företagsrelaterad brottslighet
Företagsrelaterad brottslighet är ett allvarligt problem för såväl enskilda brottsoffer och juridiska personer som samhället. Många företagare upplever idag brottslighet som sin största utmaning i den dagliga verksamheten. Vissa väljer till och med att lägga ned sin verksamhet på grund av brottslighet. Det är helt ohållbart och innebär ett enormt tapp för hela samhället, ett hinder för en god ekonomisk utveckling och för kreativitet och arbetstillfällen. Införandet av den nya lagen om tillträdesförbud till butik, som tillkom på Centerpartiets initiativ, är en positiv nyhet från året som gått. Likaså uppdraget till tolv myndigheter att bl.a. kartlägga kriminella nätverks påtryckningar, trakasserier och brott mot näringsidkare i utsatta områden. Samtidigt är utmaningarna fortsatt närmast enorma, inte minst i fråga om it-relaterad brottslighet. Det är därför högst angeläget att motverkande av företagsrelaterad brottslighet ges den tyngd och prioritet som motsvarar den skada och det allvar som brottsligheten innebär för vårt gemensamma välstånd.
Hatbrott
Under senare år har hoten och hatet mot journalister ökat i såväl omfång som grovhet, och kvinnor och minoriteter är särskilt utsatta. Det är ett allvarligt hot mot den liberala demokratin som måste adresseras. Hatbrott innebär att någon angriper en person eller en grupp av människor på grund av deras uppfattade ras, hudfärg, etniska bakgrund, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Om en domstol bedömer att ett brott är ett hatbrott – exempelvis att en misshandel har rasistiska motiv – tillkommer en straffskärpning. Staten och samhället ser särskilt allvarligt på hatbrott eftersom de anses utgöra ett brott mot individens mänskliga rättigheter och mot principen om människors lika värde, samt att sådana brott skapar rädsla hos andra människor som tillhör gruppen i fråga. Centerpartiet anser också att det är angeläget att ge mer resurser till de hatbrotts- och demokratienheter som finns hos polisen runtom i landet, och att civilsamhället får det stöd som krävs för att stötta brottsoffer. Vidare tycker vi inte att hatbrottslagstiftningen omfattar alla de grupper som bör skyddas mot hatbrott. Det finns många exempel på gärningsmän som begått allvarliga brott motiverade av hat mot kvinnor och att personer som har funktions
nedsättningar utsatts för brott på grund av detta. Centerpartiet vill därför att kön och funktionsnedsättning läggs till som hatbrottsgrunder i lagstiftningen.
Antikorruption
Korruption, mutor och maktmissbruk leder i förlängningen till ett urholkat förtroende
för det offentliga och för de principer som rättsstaten vilar på. På så sätt utgör korruption
också ett hot mot rättsstaten. Det som kännetecknar korruption är just avsaknaden av objektivitet, systematik, tillförlitliga regler och transparens. Situationen kan beskrivas som en rörlig spelplan där inget ligger fast och ingen vet vad som gäller. Under sådana omständigheter upphör en del av det vi kallar samhället att fungera. Därför måste korruption och oegentligheter motarbetas med kraft. Graden av korruption i Sverige är ur ett internationellt perspektiv låg. Samtidigt har korruption och oegentligheter ökat under de senaste åren och Sverige är idag det mest korrupta landet i Skandinavien enligt organisationen Transparency International. Den negativa utvecklingen kan bland annat förklaras av ett antal allvarliga korruptionsskandaler på statliga myndigheter. Detta är en mycket allvarlig utveckling som behöver följas upp och motverkas. Centerpartiet anser därför att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan mot korruption.
Vi vill också inrätta en oberoende antikorruptionsmyndighet med uppdrag att granska
offentlig verksamhet, ge vägledning och stöd kring insatser för ökad transparens och bidra till åtal mot brott. Antikorruptionsmyndigheten ska dessutom erbjuda alla myndig
heter, kommuner, regioner och riksdag en central visselblåsartjänst, och säkerställa att rapporterade misstankar utreds. Vi vill att lagstiftningen ska ställa högre krav på de antikorruptionsstrategier som vägleder myndigheternas arbete, och att brott mot reglerna ska leda till allvarligare konsekvenser. Strategierna bör innehålla bättre stöd för med
arbetare som rapporterar misstankar.
Radikalisering och terrorism
Radikalisering, terrorism och våldsbejakande extremism är hot mot den liberala demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala
utvecklingen. Budskapet ska alltid vara att staten tar strid mot sådan allvarlig och system
hotande
brottslighet. Den terrorrelaterade verksamheten i Sverige domineras enligt
Säkerhetspolisen av aktörer som är motiverade av våldsfrämjande islamistisk extremism,
extremistiska organisationer inom vitmaktmiljön och den radikal
nationa
listiska miljön samt den autonoma vänstermiljön. Men även andra grupper använder våld för att uppnå sina mål, exempelvis extremistisk djurrättsaktivism. Det de har gemensamt är att de motverkar den liberala demokratin och är villiga att använda våld för att störta eller försvaga den. Vi ser också i ökad utsträckning att sammanfogningen i form av organisa
tioner luckras upp och istället i ökad utsträckning övergår i mer löst sammanfogade nät
verk av extremistiska och våldsbejakande personer. Gemensamt för dessa är att de har ett destruktivt narrativ och verkar för att flytta gränserna för vad som är acceptabelt
att uttrycka. Det kan i förlängningen bidra till en avhumanisering av grupper eller individer
och detta kan i sin tur utgöra en grogrund för våld. Det öppna och fria samhället får inte visa sig svagt inför sådana krafter. Centerpartiet vill sedan tidigare se mer effektiva åtgärder för att förebygga, försvåra, förhindra och avskräcka deras verksamhet. Staten har också ett ansvar gentemot terrorismens offer – varav många flytt till Sverige undan IS och andra mördare – att hålla de skyldiga ansvariga och skipa rättvisa. Det gäller både svenska terrorister som rest utomlands och de som är verksam
ma här hemma. Vi vill också se mer effektiva regler och kontroller för att förhindra att offentliga medel går till organisationer som motarbetar den liberala demokratin, och stärka kapaciteten hos de enheter inom polisen som arbetar med demokratifrågor. Individer som ännu inte har begått brott utan är på väg att radikaliseras måste mötas av förebyggande åtgärder som inte uppfattas som stigmatiserande. Lokal polis liksom civilsamhället, framför allt mödrar och religiösa samfund, spelar idag viktiga roller i kampen mot radikalisering.
EU är en viktig arena i arbetet mot terrorism. Tillsammans har EU-länderna bättre förutsättningar att motverka terrorattacker genom att exempelvis dela underrättelser om potentiellt farliga personer och genom att stoppa vapensmuggling. Överenskommelser behövs kring EU-ländernas skyldighet att informera om vapensmuggling eller radikaliserade personer när andra EU-länder berörs. Satsningarna mot påverkanshot behöver också öka både i Sverige och i övriga EU.
Ulrika Liljeberg (C)
Malin Björk (C)
Helena Vilhelmsson (C)
Kerstin Lundgren (C)
Mikael Larsson (C)
Catarina Deremar (C)
Anna Lasses (C)