Jämför sakliga förslag
A · Den svenska vargstammen
2022/23 · HA021104 · Ann-Sofie Alm (M)
Original hos RiksdagenB · Färre vargar gynnar livsmedelsproduktionen
2025/26 · HD023445 · Ann-Sofie Alm (M)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.013 · ämneslikhet 0.855. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 1 yrkanden i A · 1 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
1 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den svenska vargstammen ska minska och tillkännager detta för regeringen.
1 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att minska den svenska vargstammen till en långsiktigt hållbar nivå som inte försvårar lantbruk, djurhållning eller trygghet för människor och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 556 ord · B 441 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:1104
av Ann-Sofie Alm (M)
Den svenska vargstammen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den svenska vargstammen ska minska och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Den svenska vargstammen var utrotad under 1800-talet. Då var vargjakten oreglerad. Dagens vargstam är sprungen ur endast fem vargar, vilket lett till att dagens vargstam lider av inavelsproblematik. Den svenska vargstammen har en inavelsnivå på 0,24, vilket kan jämföras med att två syskon parar sig (inavelsnivå 0,25). Detta faktum behöver beaktas särskilt.
Vargen är en dålig jägare direkt från födseln och måste förlita sig på sin mor för att få mat. Men vargungen är samtidigt lättlärd och lär sig snabbt genom generations
överföring hur man jagar och var maten finns.
I närheten av människan finns ofta lättfångad mat i form av bland annat får, något som våra lantbrukare alltför ofta sorgligt fått erfara. När vargen slår till gör den det inte bara för att få mat för dagen utan den river så många får den kommer åt. Det brukar beskrivas som lustmord; alla får dör inte direkt utan fårfarmaren måsta avliva en del, ibland flera timmar senare, när vargattacken har upptäckts.
Antalet lantbruk har minskat, medan antalet vargar har ökat.
Många är också rapporterna om att varg vågat sig nära människor, följt skolbarn från skolbussen, strukit längs gårdens husknutar, fällt tamboskap och dödat hundar. Dessa rapporter leder till att de som lever nära vargen känner att de måste skydda sina djur, sin inkomstkälla, sin trygghet och sin familjs trygghet. Och lika stora känslor väcker rapporterna hos dem som vill rädda vargen från att jagas.
Men de som i sin iver över att bevara varje varg höjer sina röster för att förbjuda vargjakt, gör vargen en björntjänst. Om vi ska kunna samexistera med vargen och om lantbrukare ska kunna våga att ha kvar och även utöka sin livsmedelsproduktion, måste vi åter lära vargen att vara skygg för människan och det möjliggörs endast genom jakt.
När vargar ger sig på boskap och tamdjur händer det att skyddsjakt blir utlyst. Den är då utlyst med ett slutdatum oavsett om vargen är fälld eller inte. Skjuts inte vargen inom den tiden kan den fortsätta med sitt lustmördande av får och andra tama djur. Skyddsjakt bör därför få fortgå till dess att vargen är skjuten.
Under varginventeringsperioden åren 2019–2020 hittades 45 familjegrupper i Skandinavien. 34 av dessa lever i Sverige och fem lever i revir på gränsen mellan Norge och Sverige.
Inventeringen 2020–2021 visade på en ökning av antalet vargar och att antalet nu uppgår till 395.
Det totala antalet vargar i Skandinavien beräknas nu till ca
480 vargar. Angivna antal är inklusive de vargar som dött under inventeringsperioden.
Det nu gällande riksdagsbeslutet för vargpopulationen ligger på 170 vargar som grundnivå upp till en maxnivå på 270 vargar. Att vargen tillåtits att öka så snabbt gynnar inte svensk landsbygd, svenskt lantbruk eller svensk matproduktion och livsmedelsexport.
Det finns därför starka skäl att göra en översyn av att flytta beslutanderätten om rovdjursförvaltning till att ligga så nära dem som berörs som möjligt. Koncentrationerna av varg är alldeles för höga i många områden och vargstammen totalt behöver minska.
Om målen i livsmedelsstrategin ska uppnås är det viktigt att vi behåller de svenska matproducenter vi har och därför bör minskningen av vargstammen inte vänta.
Ann-Sofie Alm (M)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3445
av Ann-Sofie Alm (M)
Färre vargar gynnar livsmedelsproduktionen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att minska den svenska vargstammen till en långsiktigt hållbar nivå som inte försvårar lantbruk, djurhållning eller trygghet för människor och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Under 1800-talet var vargen i princip utrotad i Sverige – då fanns ingen reglerad jakt och ingen medveten förvaltning. I dag har vi en vargstam som vuxit till storlek och täthet i vissa delar av landet på ett sätt som skapar oro, skada och kostnader för boende och näringsidkare på landsbygden. Samtidigt lider vargstammen av allvarlig genetisk sårbarhet. Inavelsnivån i den svenska vargstammen är i dag så hög (0,24) att den motsvarar syskonparning, vilket riskerar att leda till sjukdomar och genetiska defekter i framtida generationer.
Ska vi ha en långsiktigt hållbar rovdjurspolitik, där både människor, djurhållning och vilda djur kan existera sida vid sida, krävs det förvaltning, ansvar och inte minst respekt för dem som lever mitt i verkligheten.
Vargar som lärt sig att angripa tamdjur ändrar inte sitt beteende av sig själva. De river får i hagar, dödar hundar och uppträder i vissa fall närgånget kring gårdar och bostäder. En vargattack är ofta brutal, fåren skadas svårt, lider under lång tid och många måste avlivas av djurägaren i efterhand. Det är inte värdigt ett samhälle med ambitioner om hög djurvälfärd.
Dessutom finns dokumenterade fall där vargar följer barn från skolbussar eller rör sig nära bostadshus. Den känsla av trygghet som alla människor har rätt till på sin gård eller i sitt närområde urholkas när vilda rovdjur inte längre visar naturlig skygghet. Skydds
jakt är i dag ett verktyg som ofta inte fungerar i praktiken. Den tidsbegränsas även om vargen inte hunnit fällas – vilket innebär att en varg som dödat får kan fortsätta med samma beteende efter att tillståndet löpt ut. Det är orimligt. En skyddsjakt ska få pågå tills den problemindivid som beslutet avser är fälld, inte tills ett datum har passerat.
Sverige har en onödigt stor vargstam sett till både geografi och befolkningstäthet. Koncentrationen är särskilt allvarlig i vissa områden, vilket försvårar möjligheterna att bedriva lantbruk, djurhållning och jakt. Svenskt jordbruk är en central del av vår livsmedelsstrategi och nationella försörjningsberedskap. Det handlar om mat på våra bord – men också om självförsörjning i kristider och svensk export. För varje fårgård som läggs ner till följd av rovdjurstryck förlorar vi inte bara en näring – vi förlorar kompetens, produktion och försörjningsförmåga. Att reducera vargstammen till en genetiskt livskraftig men hanterbar nivå är därför både ett landsbygdspolitiskt och ett säkerhetspolitiskt ansvar.
Ann-Sofie Alm (M)