Jämför sakliga förslag
A · Demokrati och mänskliga rättigheter i utrikespolitiken
2022/23 · HA021752 · Markus Wiechel (SD); Aron Emilsson (SD); Alexander Christiansson (SD); Mats Nordberg (SD); Rasmus Giertz (SD)
Original hos RiksdagenB · Vissa Asienfrågor
2024/25 · HC021431 · Markus Wiechel (SD); Aron Emilsson (SD); Yasmine Eriksson (SD); Rasmus Giertz (SD); Angelika Bengtsson (SD)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.032 · ämneslikhet 0.633. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
3 möjliga matchningar · 19 yrkanden i A · 17 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A9 och B10 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A9
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer, falungonganhängare och kristna och tillkännager detta för regeringen.
B10
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer, falungonganhängare och kristna och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A10 och B11 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A10
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
B11
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A11 och B12 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A11
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sanktioner mot de ansvariga för de övergrepp som sker mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
B12
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sanktioner mot de ansvariga för de övergrepp som sker mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
16 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetet med mänskliga rättigheter i utvecklingsländer i högre grad ska prioritera de sociala och ekonomiska rättigheterna och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att fler stater lever upp till FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bevara tyngden i begreppet mänskliga fri- och rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i arbetet för jämställdhet i högre grad verka för och lyfta upp sambandet mellan att skapa grundläggande förutsättningar för kvinnor och deras möjlighet till utveckling och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i arbetet för jämställdhet ge högre prioritet åt satsningar för att bekämpa könsrelaterat och hedersrelaterat våld samt människohandel och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i arbetet för flickors rättigheter i högre grad bör stödja insatser för att minska antalet flickaborter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i högre grad uppmärksamma och verka för barns rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att visa tydligt stöd för utsatta minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilt beakta bistånd och stöd till minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för upprättandet av en checklista med kriterier som ska uppfyllas och utgöra grund för om det internationella samfundet ska erkänna ett politiskt val på nationell nivå som fullt ut demokratiskt eller inte, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om demokratiseringsarbetet avseende att regeringen ska verka för att kriterierna uppfylls för de länder som inte uppnår kriterierna i checklistan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för bildandet av ett förbund mellan världens alla demokratiska länder och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att FN ska inta en central plats i Sveriges utrikespolitik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för högre krav på de länder som leder FN-arbetet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s institutioner inte ska ha behörighet att föra Sveriges talan inom FN, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom FN bör verka för ett utökat arbete mot korruption såväl internt som externt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
14 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om benämningen av Taiwans diplomatiska representation i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett tydligt erkännande av Taiwan som den självständiga aktör det är snarare än kinesisk provins och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätta en strategi för fred och stabilitet i Taiwansundet och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att representationskontor ska kunna räknas som en myndighet och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att Taiwan tillåts delta i ICAO:s sessioner och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Taiwan ska beredas möjlighet att skicka ombud till FN:s generalförsamling, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Taiwans möjlighet att delta i och bidra till FN:s olika organisationer och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Taiwans möjlighet att delta i Interpol och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett ekonomiskt partnerskapsavtal mellan EU och Taiwan och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avsluta avtalet Mutual Legal Assistance in Criminal Matters som finns mellan Sverige och Hongkong och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kina ska respektera Tibets rätt till autonomi och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att aktivt verka för att Kina går med på samtal med Tibets exilregering och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att stärka de diplomatiska banden med Indien och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påskynda etableringen av ett frihandelsavtal mellan EU och Indien och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 5111 ord · B 3564 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:1752
av Markus Wiechel m.fl. (SD)
Demokrati och mänskliga rättigheter i utrikespolitiken
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetet med mänskliga rättigheter i utvecklingsländer i högre grad ska prioritera de sociala och ekonomiska rättigheterna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att fler stater lever upp till FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bevara tyngden i begreppet mänskliga fri- och rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i arbetet för jämställdhet i högre grad verka för och lyfta upp sambandet mellan att skapa grundläggande förutsättningar för kvinnor och deras möjlighet till utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i arbetet för jämställdhet ge högre prioritet åt satsningar för att bekämpa könsrelaterat och hedersrelaterat våld samt människohandel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i arbetet för flickors rättigheter i högre grad bör stödja insatser för att minska antalet flickaborter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i högre grad uppmärksamma och verka för barns rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att visa tydligt stöd för utsatta minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer, falungonganhängare och kristna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sanktioner mot de ansvariga för de övergrepp som sker mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilt beakta bistånd och stöd till minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för upprättandet av en checklista med kriterier som ska uppfyllas och utgöra grund för om det internationella samfundet ska erkänna ett politiskt val på nationell nivå som fullt ut demokratiskt eller inte, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om demokratiseringsarbetet avseende att regeringen ska verka för att kriterierna uppfylls för de länder som inte uppnår kriterierna i checklistan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för bildandet av ett förbund mellan världens alla demokratiska länder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att FN ska inta en central plats i Sveriges utrikespolitik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för högre krav på de länder som leder FN-arbetet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s institutioner inte ska ha behörighet att föra Sveriges talan inom FN, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom FN bör verka för ett utökat arbete mot korruption såväl internt som externt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Sociala och ekonomiska rättigheter
I regeringens arbete med mänskliga rättigheter finns ett tydligt fokus på medborgerliga och politiska rättigheter, vilket är ett viktigt och bra arbete som Sverigedemokraterna stödjer. När det handlar om mänskliga rättigheter för människor i de minst utvecklade länderna menar vi att det kanske allra viktigaste arbetet är att verka för att ge människor fundamentala och grundläggande förutsättningar att över huvud taget ha möjlighet att förändra sin livssituation på olika områden.
Flertalet fattiga människor lever på landsbygden där tillgång till livsmedel, rent vatten och säker sanitet kan vara avgörande för att nå en utveckling på andra områden och att själv kunna kämpa för andra viktiga mänskliga rättigheter. Vi anser det därför viktigt att komma ihåg att även rätten till en skälig levnadsstandard, rätten till utbildning och rätten till hälsa är grundläggande mänskliga rättigheter enligt såväl FN:s allmänna
förklaring av mänskliga rättigheter som den internationella konventionen om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter. Insatser för till exempel jordbruksutveckling för ökad livsmedelssäkerhet, rent vatten, grundläggande sanitet, utbildning och hälsa är också viktiga delar av arbetet för att främja mänskliga rättigheter.
Universella mänskliga fri- och rättigheter och upprätthållande av begreppet
Vi anser att grundläggande mänskliga fri- och rättigheter är universella, lika viktiga och gällande för alla människor oavsett var de bor. Med den utgångspunkten vill vi exempelvis verka för att fler länder lever upp till hela FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, istället för att med hänvisning till islam begränsa dessa i enlighet med Kairo
deklarationen som år 1990 antogs av ett antal muslimska länder. I ett mer svenskt sammanhang ser Sverigedemokraterna däremot risken att begreppet mänskliga rättig
heter urvattnas när det flitigt används för att beskriva rättigheter som svenska politiska partier ser som i och för sig önskvärda, men vilka saknar grund i internationell rätt. Vi vill därför reservera det här begreppet för rättigheter som är internationellt erkända enligt exempelvis Europakonventionen.
Förutsättningar för jämställdhet
I regeringens jämställdhetsarbete framhålls kvinnors deltagande på den formella arbets
marknaden och utmaningen i att motverka ekonomiskt utanförskap. I jämställdhets
arbetet i utvecklingsländer anser vi det viktigt att ge kvinnor de förutsättningar som behövs för att de över huvud taget ska ha en möjlighet att kunna delta i utbildning och bli tillgängliga för den formella arbetsmarknaden.
Idag ägnar många kvinnor i utvecklingsländer en stor del av sin tid åt överlevnad i form av att exempelvis hämta vatten och ved och trygga livsmedelsförsörjningen för familjen, vilket ofta sker under bristande sanitetsförhållanden som bidrar till ohälsa. Allt detta hindrar utvecklingen för kvinnor. Flickor måste stanna hemma för att hjälpa till med hushållsarbete istället för att gå till skolan och många barn blir sjuka och dör på grund av förorenat vatten. Flickor väljer till exempel hellre att stanna hemma än att gå till skolan på grund av avsaknad av grundläggande sanitet på skolan.
Regeringen bör i det svenska jämställdhetsarbetet och i internationella sammanhang tydligare lyfta fram detta samband i arbetet att skapa förutsättningar för kvinnor att kunna förbättra sina levnadsvillkor och utvecklas på samma villkor som män.
Våld mot kvinnor
I många länder har kvinnor en särskilt utsatt situation och utsätts för sexuella övergrepp och andra former av våldsyttringar, samtidigt som de ofta har dålig tillgång till rätts
väsendet. Att kvinnor riskerar att utsättas för hedersmord, lynchning eller offentlig avrättning på grund av våldtäkt eller sex utanför äktenskapet är oacceptabelt och något som vi i Sverige bör ta starkt avstånd ifrån och rikta insatser för att bekämpa. Att det dessutom saknas skydd och rättssäkerhet för kvinnor när de utsätts för dylika övergrepp gör naturligtvis saken ännu sämre. Människohandel för sexuella ändamål innebär en grov kränkning av de drabbade. Att kvinnor och även män genom människohandel utnyttjas för sexuella ändamål är något som måste motverkas bl.a. genom internationell samverkan. Därför är detta insatser som i än högre grad bör prioriteras inom jämställd
hetsarbetet.
Flickaborter
Enligt de grundläggande principerna i FN:s barnkonvention ska barnets rätt till liv och utveckling och barnets bästa vara vägledande i alla beslut som rör barn. I flera länder i världen, bland annat Kina och Indien, är det dock vanligt förekommande att flickor väljs bort genom aborter. Könsselektiva aborter är fenomen som har sina rötter i ett klimat av diskriminering av kvinnor som strider mot grundläggande jämställdhetsvärderingar. Det kan också skapa obalans i antalet flickar och pojkar i de länder där könsselektion är vanligt förekommande. Kina har som bekant stora problem med detta. Situationen kommer förhoppningsvis förbättras efter att Kina slopat ettbarnsregeln men preferensen för pojkar är fortfarande djupt kulturellt rotad.
Sverigedemokraterna anser att Sverige i dialog med länder som exempelvis Kina, samt internationella aktörer som Unicef, bör verka för att minska antalet flickaborter. Sverigedemokraterna anser att det är en oacceptabel könsdiskriminering att flickor aborteras på grund av att de är just flickor och att detta ska motverkas. I arbetet för mänskliga rättigheter och barnens rättigheter för flickor borde det vara en mänsklig rättighet att inte aborteras för att man är av ”fel” kön.
Barnens rättigheter
Sverigedemokraterna anser även att barnens rättigheter bör få ta en mycket större plats i utrikespolitiken än vad de har idag. Enligt organisationen Water Aid dör nästan 290
000 barn under fem år varje år av diarrésjukdomar orsakade av smutsigt vatten och dålig sanitet. Det är runt 800 barn per dag, 33 barn i timmen, ett barn varannan minut. Många barn är offer för de värsta formerna av barnarbete, sexuellt utnyttjande, olika former av
våld och diskriminering, barnäktenskap och könsstympning. Att barn ska behöva utsättas
för sådan behandling är ofattbart och något som måste motverkas. De grundläggande principerna i FN:s barnkonvention om barnets rätt till liv och utveckling, och att barnets bästa ska vara vägledande i alla beslut som rör barn, ska vara centralt i arbetet för mänskliga rättigheter i andra länder.
Xinjiang
De omfattande vittnesmålen om koncentrationsläger och de fruktansvärda övergreppen i den kinesiska Xinjiangprovinsen är idag välkända, trots förnekelse från det kinesiska kommunistpartiet och försök att censurera verkligheten. De fruktansvärda fasor som drabbat olika minoriteter i Kina har inte minst blottats genom den så kallade ”Uyghur Tribunal” som bevakat behandlingen av folkgruppen uigurer i Xinjiang. Människor har, enbart baserat på vilken folkgrupp de råkat födas in i, systematiskt samlats för att slussas till fruktade koncentrationsläger. Där har de utsatts för fysisk och psykisk tortyr, sterilisering, och tvångsindoktrinering. Nya kinesiska polisrekryter har även, enligt vittnesmål, skickats till provinsen för att ”vålla så mycket skada som möjligt” mot minoriteten och det fanns inga gränser för vad man fick göra. Sorgligt nog är det inte bara uigurer som drabbas av förtrycket. Vi har sett omfattande övergrepp mot såväl Falungonganhängare, som kristna och andra minoriteter.
Mot bakgrund av detta bör regeringen tydligt fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer och andra minoriteter samt verka för att en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter tillsätts. Den svenska regeringen bör även verka för att den europeiska unionens medlemsstater tillsammans, men inom ramen för sin egen utrikespolitik riktar sanktioner mot de som bär ansvar för dessa övergrepp.
Minoriteter
Ofta lyckas människor överleva svåra situationer för att de håller ihop. Det handlar om att de med gemensamma intressen väljer att samverka för sin egen, sin familjs och sitt folks skull. Det är inte heller särskilt konstigt, eftersom samarbete i alla tider gjort att människor har lyckats komma längre. Det finns dock ett betydande problem för minoriteter eftersom de, inte minst i länder med en stor etnisk, religiös eller kulturell mångfald, är betydligt färre till antalet jämfört med majoritetsfolket och därför ibland betraktas som något annat än tillhörande det aktuella landet.
Som exempel på utsatta minoriteter som är betydligt färre till antalet än andra i grupper i sitt land kan nämnas exempelvis yazidier, mandéer, turkmener, armenier, syrianer, judar, romer och shabaker i Irak och Syrien. Dessa tvingas idag utstå fruktansvärt förtryck. Kristna kan i många fall tillfälligt klara sig undan flykt, död eller att konvertera genom att betala ”jizya”, den muslimska skatt som exempelvis Islamiska staten inrättade när de erövrat olika områden. Yazidier är extra utsatta, eftersom de ses som djävulsdyrkare, vilket legitimerar de mest fanatiska islamisterna att använda unga flickor och kvinnor som sexslavar och småpojkar som barnsoldater. I grund och botten har yazidier, enligt Islamiska staten, inte rätt att leva. Just minoriteter har därför, oavsett vilket land de kommer ifrån, det i många fall extra svårt när extremistgrupper far fram eller när landet styrs av totalitära, intoleranta och hänsynslösa ledare. Regeringen bör därför visa sitt tydliga stöd för utsatta minoriteter och särskilt beakta bistånd (och annat stöd) till minoriteter.
Checklista med kriterier
Vårt närområde består av många av världens mest framgångsrika länder, varför svensk och europeisk utvecklingspolitik alltid haft som mål att emulera mottagarländerna efter oss själva. Den rådande metoden för att minska interna spänningar och bygga legitimitet för regeringsmakten är och har alltid varit hållande av allmänna val.
I utvecklade länder och medelinkomstländer ger allmänna val legitimitet, de skapar ansvarstagande och rensar ut olämpliga politiska alternativ. Tyvärr visar forskning från världens främsta experter att allmänna val alltför ofta inte har samma effekt i de minst utvecklade länderna. Faktum är att i stället för att framtvinga bättre policy, orsakar valrörelser i dessa länder snarare försämringar.
Det finns flera anledningar till den här effekten. Den absolut vanligaste grunden för politiska partier i de minst utvecklade länderna är inte politisk ideologi, utan etnisk tillhörighet. Detta gör att graden av framgång hos en viss regerings reformagenda inte påverkar röstningsmönster, eftersom väljarna tenderar att rösta i linje med sin etniska tillhörighet. Politik så som begreppet är bekant för personer i västvärlden är ofta en icke-fråga.
Väljarna i de minst utvecklade länderna har också ofta mycket dålig tillgång till information och utbildning samt bristande kunskaper om hur en stat fungerar, och ekonomin i länderna är ofta så skör att konjunkturförändringar har lite med ekonomisk policy att göra. Dessutom är avregleringar och antikorruptionsåtgärder ofta mycket svåra att genomföra, eftersom politiska partier måste ge den egna etniska gruppen ekonomiska fördelar för att undvika att gruppen i stället väljer andra företrädare.
Om ärlighet och reformvilja inte lönar sig politiskt kommer oärliga och korrupta personer att ges en systematisk fördel inom den politiska sfären. Politik i de minst utvecklade länderna attraherar därför alldeles för ofta skurkar.
Att regeringar i de minst utvecklade länderna inte hålls ansvariga för sina reformer framgår också tydligt av återvalsfrekvensen i dessa länder. Det mest använda vetenskap
liga måttet på demokrati som styrelseskick är ett index som kallas Polity IV, vilket mäter hur väl fungerande en demokrati är på en 20-gradig skala från –10 till +10. Bland de minst utvecklade länderna som ligger mellan –10 och 0 har regeringar en återvals
frekvens på 88 procent medan snittet i OECD är 45 procent.
Val i länder som saknar effektiv maktdelning och ett oberoende rättssystem, och där de ledande deltagarna inte är de bäst lämpade, blir också en fråga om liv och död eftersom vinnaren efter valet de facto har fria händer att straffa den tidigare regimen, eller andra partier, vilket leder till desperata metoder i valkampanjer.
I stället för att skapa legitimitet och avspänning, leder därför valkampanjer till ökad risk för politiskt våld i de minst utvecklade länderna. Brytpunkten för den här effekten låg 2009 på en medelinkomst på 2
700 dollar/år. Det är viktigt att förstå att den siffran inte är en exakt fingervisning, som avgör risken för länder i det enskilda fallet, men att den pekar tydligt på att effekten finns där.
Sverigedemokraterna ser demokrati som det enda sättet för de minst utvecklade länderna att nå utveckling och framgång, men fungerande demokrati är mer än allmänna val. Vi ser stora brister i hur givarländer och det internationella samfundet hanterar frågan om valrörelser i mottagarländer. Afghanistan och Irak är exempel på samhällen, där allmänna val lett till splittring och försämrad fysisk säkerhet för befolkningen och mycket lite i form av förbättrad policy.
Vi ser många exempel på länder som formellt kallar sig för demokratiska. Dessa länder hänvisar ofta till egna val, men saknar samtidigt de mest fundamentala grund
bultar som bör finnas i en demokrati. Valen innebär i sig inte att där finns demokrati. Sverigedemokraterna anser därför att det internationella samfundet måste anta ett strikt vetenskapligt förankrat synsätt på frågan om val och politiska kampanjer, inte minst i fattiga och instabila länder. Allmänna val får aldrig användas som en enkel lösning för mycket komplicerade problem. Dels för lokalbefolkningens säkerhet, dels för att inte urholka förtroendet för demokrati som statsskick.
Ett steg i rätt riktning är att sammanställa en checklista med ett minimum av kriterier som måste uppfyllas. Hur dessa kriterier uppfyllts ska utgöra grund för om det internationella samfundet ska erkänna ett val som fullt ut demokratiskt eller inte. Innan dessa kriterier är uppfyllda bör samfundet arbeta för att kriterierna uppnås, så att de val som hålls leder till ökad demokratisering snarare än oroligheter och splittring. Kriterier som bör tas i beaktande vid utformandet av en sådan checklista bör vara öppenhet och deltagande i allmänna val, kapacitet att hålla val, rättsväsendets oberoende, juridiska begränsningar i statens befogenhet, kapacitet att behålla och övervaka säkerheten i landet, storleken på etniskt baserade politiska partier och befintliga motsättningar mellan dessa.
Internationellt demokratiförbund
Sverige är en av världens äldsta demokratier och det ska vi vara stolta över. Vi har genom åren sett hur fler och fler länder demokratiserats och hur människor i förtryckar
stater kämpat för mer frihet och mer demokrati. Att svenskt internationellt arbete då också ska främja en demokratisk utveckling bör med andra ord vara naturligt, varför ett internationellt samarbete mellan välfungerande demokratier är värt att vårda. Demokrati kanske inte bara bör ses som grundläggande för att säkerställa mänskliga rättigheter, utan även som en del av arbetet för att främja en positiv samhällsutveckling. Det är de demokratiska staterna som har den bästa ekonomiska utvecklingen, bästa utbildningarna och störst politiskt inflytande. Sist men inte minst är risken för att två demokratiska länder hamnar i krig med varandra mycket låg.
Världssamfundet som vi idag känner till formades i mångt och mycket efter andra världskriget, och då inte minst i samband med att Förenta nationerna (FN) bildades. Samarbetet genom FN syftade främst till att förhindra ett tredje världskrig, varför det var viktigt att såväl demokratier som diktaturer ingick. Idag vet vi att de verkligt demokratiska staterna tyvärr inte utgör majoriteten i samarbetet, även om utvecklingen för medlemsländerna har gått i rätt riktning.
I Europa finns idag ett mellanstatligt samarbete genom Europarådet. Europarådet skapades under en instabil period i världshistorien och arbetar i huvudsak med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsutveckling. Samarbetet kan i många fall ses som ett positivt föredöme, där länder tillsammans arbetar för en sund värdegrund och formellt accepteras inte heller diktaturer. Sverigedemokraterna ser detta som en sund bas för att utveckla något större och mer slagkraftigt, som kan påverka
demokratiarbetet i andra länder; nämligen ett internationellt förbund mellan alla världens
demokratiska länder. Förbundet kan framöver ha en avgörande roll för att hela tiden såväl utvärdera som utveckla demokratin, men även sprida kunskap om demokrati. Förbundets medlemsländer skulle även, i och med detta samarbete, kunna bli en starkare röst inom FN, som idag bland annat arbetar med grundläggande mänskliga rättigheter. Regeringen bör arbeta för att möjliggöra ett sådant förbund.
Förenta nationerna
Sverigedemokraterna anser att FN bör utgöra den primära mekanismen för internationellt
samarbete vad gäller fred och säkerhet samt samverkan för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. FN har sedan organisationen grundades 1945 varit mellanstatlig och en nationernas förening, baserad på den grundläggande principen att alla dess medlemmar är fria och likvärdiga. Det är en princip som Sverigedemokraterna vill slå vakt om. Samtidigt är de grundläggande mänskliga rättigheterna som de definieras i FN:s allmänna förklaring från 1948 den minsta gemensamma nämnaren, vilken vi anser att
alla stater i alla situationer bör leva upp till. När dessa allvarligt kränks finner vi försvaret
av mänskliga fri- och rättigheter överordnat suveränitetsprincipen. Historien har lärt oss att stater, inte ens demokratiska sådana, kan tillåtas obegränsat handlingsutrymme. Därför behövs FN-samarbetet för att garantera individens säkerhet mot övergrepp från repressiva regimer och verka för en positiv utveckling i fler länder. Säkerhetsrådet har därtill en viktig funktion att verka för fred och säkerhet och när så krävs utifrån ett brett mandat kunna besluta om fredsskapande och fredsbevarande insatser, även om det ska göras med stor försiktighet.
Högre krav på ledarskap
Sverigedemokraterna ser FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna som väg
ledande dokument för världssamfundets välfärd. Konventionerna bör ratificeras av alla medlemsstater och praktiskt efterlevas i så stor utsträckning som möjligt. Eftersom det finns stora tveksamheter i många staters efterlevnad spelar konventionskommittéerna en nyckelroll eftersom de övervakar och kritiserar stater som inte lever upp till sina åtaganden.
Sverigedemokraterna ser en uppenbar risk för att förtroendet för FN:s institutioner urholkas om dess organ leds, eller dess ledare tillsätts av stater, som uppenbarligen inte lever upp till de mest grundläggande kraven på respekt för mänskliga rättigheter. Vi vill därför att Sverige arbetar för hårdare krav på att de som leder FN-arbete själva föregår med gott exempel. Vi anser exempelvis inte att Saudiarabien är lämpliga att arbeta i FN:s kvinnokommission.
EU:s institutioner i FN
EU:s deltagande i FN-samarbetet regleras av resolution 65/276, vilken i sin tur bygger på FN:s resolution 3208. Den senare ger den europeiska ekonomiska gemenskapen observatörsstatus i FN. Den ger också EU:s institutioner – även då den understryker att EU inte är medlemsstat – långtgående rätt att agera som en sådan.
Att EU:s institutioner tillåts representera samtliga av EU:s medlemsländer i FN är ett tydligt steg mot en federal europeisk stat, något som Sverigedemokraterna kraftigt motsätter sig och till vilket det svenska folket aldrig gett sitt medgivande. Vi befarar dessutom att det slutgiltiga målet är att helt ersätta medlemsländernas representation i FN. Sverigedemokraterna är av uppfattningen att FN, i och med det viktiga arbete Sverige historiskt bidragit med, kommer att gå miste om en betydelsefull röst om utvecklingen tillåts fortsätta. Vi anser därför att regeringen bör verka för att EU:s institutioner avslutar sin representation i FN.
Åtgärder mot korruption och för visselblåsares rättigheter inom FN
Inget land i världen är skyddat från korruption men Sverige rankas idag som ett av världens minst korrupta länder. Det ska vi vara stolta över, även om vi måste komma ihåg att detta på intet sätt gör att vi är befriade från detta problem. Vi har en god möjlighet att bistå andra länder i arbetet med att förhindra korruption, eftersom det både försvårar för rättvisa och demokrati. Korruption lär globalt sett vara dyrare än samtliga handelstullar och det skadar ekonomier i hela världen, varför det är ett allt viktigare fenomen att ta hänsyn till i en mer globaliserad värld. Redan idag finns flera positiva krafter som kämpar emot korruption, inte minst genom Världsbankens arbete men även i arbetet med Agenda 2030 och diverse satsningar på fria media och genom OECD och UNDP:s Tax inspectors without borders (TIWB).
FN är en stor organisation med ett trettiotal olika fonder, myndigheter och andra institutioner med en gemensam budget på runt 30 miljarder dollar/år. Dess personal har dessutom en längre gående diplomatisk immunitet jämfört med det skydd som förses genom Wienkonventionen.
Till skillnad från ”vanliga” diplomater kan FN-personal normalt inte åtalas eller slita tvister med FN i hemlandets domstolar, utan dispyter och påstådda lagbrott hanteras exklusivt genom interna mekanismer (så länge inte immuniteten hävs av general
sekreteraren). Detta oavsett om saken gäller tvist mellan FN som arbetsgivare och dess arbetstagare eller påstådda oegentligheter begångna av personal i organisationens tjänst.
FN har haft och har alltjämt betydande problem med korruption och brottslighet. Detta
är ett enormt problem som dels innebär minskad trovärdighet för organisationen och
dels innebär att organisationen uppenbarligen inte lever upp till förväntningarna. De mest
omtalade och iögonfallande fallen är dels ”olja för mat-programmet”, vilket efter Saddam
Husseins avsättande 2003 avslöjades som en gigantisk korruptionshärva, dels den serie anklagelser som framkommit om sexuella utnyttjanden av minderåriga, begångna av fredsbevarande trupper under FN-mandat. Under 2020 fick Svenska
Dagbladet (SvD) läsa en konfidentiell internrapport genomförd av den externa revisionsbyrån
Willis Towers Watson som utgått från uppgifter från över 8
000 anställda. Granskningen har enligt SvD visat på en organisation som är genomsyrad av missförhållanden, makt
missbruk och undermålig styrning. Runt 35 procent hade upplevt eller bevittnat makt
missbruk av överordnade. Ofta gällde det rekryteringar där nepotism var utbredd. Intervjuare har i vissa fall bara fått ett CV i handen och uppmanats anställa personen utan rekryteringsprocess. Högt uppsatta personer i FN-systemet anklagades också för att använda givarmedel till privatchaufförer och familjemedlemmar.
På grund av FN:s oberoende av nationella rättssystem är information från dess egen personal särskilt viktig. Samtidigt ser vi med stor oro på hur visselblåsare behandlas, då fall av vedergällningar mot dessa är väldokumenterade.
År 2005 meddelade generalsekreteraren i bulletin nr 21 nya åtgärder för att stödja visselblåsare. Året därefter startades FN:s etikkontor (UNEO) i bland annat samma syfte. Dessa åtgärder är dock otillräckliga, vilket blev mycket tydligt i Shkurtaj-fallet. Enligt officiell policy från 2007 tillåts myndigheter inom FN att undandra sig från UNEO:s ”jurisdiktion” och i stället hantera visselblåsare internt, vilket skapar uppen
bara jävsituationer. Sedan 2009 löses tvister inom FN via dispyttribunalen (UNDT), vilken överprövas av överklagandetribunalen (UNAT). Ingen av instanserna har dock jurisdiktion över UNEO:s beslut angående stöd till visselblåsare, vilket slogs fast i Wasserstromfallet. Mellan 2006 och 2009 beslutade etikkontoret att avfärda 96 procent av runt 400 påstådda visselblåsare. Kontorets beslut kan inte överprövas. I de fall saken prövas präglas systemet av krånglig byråkrati och förhalanden, vilket gör att processer ofta löses långt efter att den klagande försvunnit från organisationen och saken förlorat sin betydelse.
Under 2012 och 2014 års budgetprocesser antog den amerikanska senaten en policy för att tvinga FN att implementera en vedertagen standard för skydd för visselblåsare (best practices for whistleblower protection). Detta har tyvärr inte haft avsedd effekt, mycket på grund av bristande tillsyn.
Antikorruptionsåtgärder med vassa och starka tänder och ett robust skydd för visselblåsare är avgörande för FN:s förtroende hos allmänheten och framtid som institution. Därför anser vi att Sverige bör ta initiativ till en utredning inom FN, vars mål ska vara att lägga skarpa förslag på reformer av både immunitetsfrågan, tvistlösningsmekanismerna och visselblåsarskyddet, utöver ett i övrigt skärpt internationellt arbete mot korruption.
Fråga om hämndaktioner mot visselblåsare bör slitas i skiljenämnd
FN har idag regler om skydd för visselblåsare. Sverigedemokraterna gör bedömningen att problemets kärna ligger i den intressekonflikt som uppstår när anklagelser om veder
gällningar hanteras inom FN, oavsett vilken enhet inom organisationen som sliter tvisten.
Därför föreslår vi att anklagelser om hämndaktioner mot visselblåsare i stället ska slitas i en ordinarie, förbestämd skiljenämnd. Detta för att saken ska kunna utredas och avgöras relativt snabbt men med stor rättssäkerhet. Skiljenämnden bör sammansättas genom konsensus (ömsesidig avvisning) och processkostnaderna bör betalas av FN i fall FN förlorar, och annars delas lika. Förhandlingar och avgörande bör vara offentliga och i övrigt bör ordinarie regler för internationella skiljeförfaranden användas. För att undvika otillbörlig påverkan bör varje anställd inom FN, vid anställningstillfället, slumpvis tilldelas ett forum för slitande av eventuell framtida tvist. Den här typen av lösning ser Sverigedemokraterna som betydligt säkrare än alternativet, vilket är att upprätta en helt ny, extern rättsvårdande myndighet för att slita tvister mellan FN och dess anställda. Tanken bakom UNEO, UNDT och UNAT var att utgöra just sådana myndigheter, men detta har inte fungerat på grund av att de bemannas av personer med koppling till FN. Samma sak riskerar ske vid upprättande av en ny extern myndighet.
Därför föredrar vi att FN använder de skiljenämnder som redan finns i FN:s organisation.
Trots den omfattande budgeten tenderar många av FN:s organisationer att ha finan
siella problem. Organisationen har växt mer under 2000-talet än tidigare och det finns stora effektivitetsproblem som har flera orsaker, varav utspridningen av olika enheter på flera länder utgör ett av dem. Lönerna för anställda har också förorsakat kritik. Risken är att fokus riktas från de uppgifter som FN ska lösa till att fortsätta växa med en stor och ineffektiv byråkrati. Det behövs därför stora strukturomvandlingar och en kraft
samling för att lösa kärnuppgifterna.
Oberoende utvärdering och revision
De flesta enheter inom FN saknar fungerande system för revision och kontroll av finansieringen. Likaså saknas ofta mekanismer för uppföljning och utvärdering av myndigheters och projekts resultat. Detta öppnar för förskingring och förfalskande av resultat.
Ansvaret för utvärdering av projekt bör ligga på de medlemsstater som finansierar projektet i fråga. I de fall projektet finansieras inom FN:s ordinarie budget bör utvärdering ske genom utomstående revisorer som arbetar under samma straffansvar som revisorer inom näringslivet.
Kriminalitet, immunitet och jurisdiktion
Den myndighet som har huvudansvaret för att utreda missförhållanden inom FN är
kontoret för internrevision (OIOS). I en utvärdering av FN:s interna hantering av korrup
tion
slog Joint investigations unit (JIU, en förment oberoende granskningsenhet) fast att delar av FN befinner sig ”nära ett tillstånd av förnekelse” av problemet. Passivitet inför utredningar, som tydligt visat hur medel systematiskt förskingrats från bland annat återuppbyggnadsprojekt i Afghanistan och Irak, indikerar att internkontrollen inte fungerar tillfredsställande. Vid ett seminarium i riksdagen den 14 september 2016 beskrev Inga-Britt Ahlenius, tidigare undergeneralsekreterare för OIOS, FN som en ”organisation i förfall”.
På samma sätt som angående skydd för visselblåsare anser Sverigedemokraterna att problemets kärna ligger i att OIOS är en del av FN och att dess personal är anställd av FN, vilket leder till uppenbara jävsituationer. JIU som har funnits sedan 1976, och på pappret är en utomstående granskningsenhet, har inte varit tillräckligt effektiv för att åtgärda de mycket stora problemen. En uppenbar brist är JIU:s storlek. Dels har de en stab på 20 personer och en budget på drygt 50 mkr, dels finansieras verksamheten inom FN:s ordinarie budget.
Vad som behövs är i stället en speciell utredande myndighet, som tar upp fall om påstådd brottslighet som begås av utstationerad FN-personal både inom och utom tjänst.
Frågan om hur en sådan myndighet ska utformas och finansieras måste utredas noggrant.
Sverigedemokraterna ser som lämpligt alternativ att en speciell utredande myndighet upprättas i New York under ledning av den amerikanska federala polisen (FBI). FBI är antagligen den polisstyrka i världen som har störst erfarenhet av utredningar utomlands. Organisationen har också bevisad skicklighet och erfarenhet vad gäller att utreda organiserad brottslighet. Den nya myndigheten bör finansieras genom donationer från FN:s medlemsstater som står i proportion till medlemsstaternas ordinarie bidrag.
Den diplomatiska garantin gentemot landet i vilket FN-arbetare stationeras, och personens hemland, behöver inte brytas. I stället bör en domstol, till exempel den inom vilkens domsaga FN:s högkvarter i New York ligger, få ansvaret att ta upp mål mot personer i FN-tjänst i en speciell avdelning. Straffrättsliga mål i vilka FN-personal anklagas för brott mot enskild i annat land bör tas upp enligt det aktuella landets lag
stiftning så länge gärningen är straffbar i det landet, den misstänktes hemland och i USA. Brottmål där FN är målsägande bör tas upp enligt amerikansk lag. FN bör dessutom svara strikt för skador som dess personal vållar i samband med brott i tjänst. En sådan ordning skulle ge en oberoende prövning av fall, hjälpa till att återskapa förtroendet för FN som organisation och ge upprättelse för dem som utsatts för brott av FN-personal.
Markus Wiechel (SD)
Aron Emilsson (SD)
Alexander Christiansson (SD)
Mats Nordberg (SD)
Rasmus Giertz (SD)
Motion B
Motion till riksdagen
2024/25:1431
av Markus Wiechel m.fl. (SD)
Vissa Asienfrågor
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om benämningen av Taiwans diplomatiska representation i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett tydligt erkännande av Taiwan som den självständiga aktör det är snarare än kinesisk provins och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätta en strategi för fred och stabilitet i Taiwansundet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att representationskontor ska kunna räknas som en myndighet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att Taiwan tillåts delta i ICAO:s sessioner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Taiwan ska beredas möjlighet att skicka ombud till FN:s generalförsamling, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Taiwans möjlighet att delta i och bidra till FN:s olika organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Taiwans möjlighet att delta i Interpol och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett ekonomiskt partnerskapsavtal mellan EU och Taiwan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer, falungonganhängare och kristna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sanktioner mot de ansvariga för de övergrepp som sker mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avsluta avtalet Mutual Legal Assistance in Criminal Matters som finns mellan Sverige och Hongkong och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kina ska respektera Tibets rätt till autonomi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att aktivt verka för att Kina går med på samtal med Tibets exilregering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att stärka de diplomatiska banden med Indien och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påskynda etableringen av ett frihandelsavtal mellan EU och Indien och tillkännager detta för regeringen.
Republiken Kina (Taiwan)
Bakgrund och benämning av Taiwans diplomatiska representation
Republiken Kina (Taiwan) är arvtagare till den kinesiska regeringen före kommu
nisternas maktövertagande på fastlandet och är idag en mycket välmående demokrati med nästan 24 miljoner invånare. Sverige och Taiwan delar dessutom en lång rad centrala värderingar såsom respekt för demokrati och mänskliga rättigheter samt försvaret av rättsstatsprincipen och yttrandefriheten. Taiwan präglas också av en stabil ekonomi som till stor del baseras på högteknologiska varor och de har ett omfattande välstånd bland invånarna. Ur ett internationellt perspektiv är Taiwan dessutom en mycket viktig aktör på världshandelsmarknaden och har idag såväl fullvärdiga som inofficiella diplomatiska förbindelser med en lång rad länder världen över. I Sverige benämns Taiwans diplomatiska delegation Taipei Mission, men delegationen fungerar i stort som vilken ambassad som helst. Mot bakgrund av detta bör också begreppet ”Taiwan” användas för den representation som finns i Sverige, så som exempelvis ”Taiwanese Representative Office”.
Myndigheternas benämning av Taiwan
Det är glädjande att Sverige, med stöd från en bred riksdag, sedan länge varit i framkant i världssamfundet avseende arbetet kring olika länders rätt till suveränitet. Det är likaså glädjande att vårt land behandlat Taiwan som den fria administration som det är (snarare än en del av Folkrepubliken Kina) bland annat genom att möjliggöra för dem att ha en egen representation i Sverige. Generellt delas nog den här bilden av de flesta svenskar, som utan att tveka ser Taiwan som ett självständigt land. Dessvärre ser vi att detta inte räcker: Skatteverket valde till och med att omdefiniera den taiwanesiska representationen i Sverige från att vara Taiwan, till ”den kinesiska provinsen Taiwan”. Att en enskild myndighet definierar Taiwan som en kinesisk provins visar på vikten av att riksdag och regering är tydliga med benämningarna. Mot bakgrund av detta önskas regeringen tydliggöra Taiwan som den självständiga aktör de är snarare än en kinesisk provins, med allt som det innebär.
Fred och stabilitet i Taiwansundet
Idag råder det ingen tvekan om att det finns en ökande koppling mellan den euro
atlantiska regionen och den indopacifiska regionen. Med detta i åtanke är det viktigt att Sverige ansluter sig till EU:s strategi på området: ”Strategy for Cooperation in the Indo-Pacific”. I nämnda strategi identifieras Kinas globala militära uppbyggnad samt kraf
tuppvisningar som potentiella hot, och då inte bara mot fredliga demokratier i regionen, utan även mot europeisk säkerhet och välstånd. Dessutom är det alldeles uppenbart att urholkningen av fundamentala demokratiska principer och mänskliga rättigheter i regionen ytterligare urholkar dess stabilitet.
Taiwans strategiska betydelse i området såväl geografiskt som genom dess roll i den globala handeln kan inte nog understrykas. Taiwan är en kritisk komponent som dess
utom befinner sig i en frontlinjeposition gentemot den kinesiska auktoritära regimen. Därtill passerar närmare hälften av det globala godset genom Taiwansundet.
Sverige bör mot bakgrund av detta stärka engagemanget för regional säkerhet i denna kritiska region, då det också innebär ett skydd av våra egna nationella intressen i en allt mer sammanlänkad värld. Att Taiwan, likt Japan, Australien och Singapore, inkluderas i den svenska indopacifiska försvarsstrategin är därför en självklarhet, men för detta krävs också en tydlig strategi för området.
Den svenska representationen i Taiwan
Den 27 april 2022 beslöt riksdagen att bifalla bland annat Sverigedemokraternas förslag om att inrätta ett ”House of Sweden” i Taipei och det var enbart Socialdemokraterna som var emot vid omröstningen. Potentialen med stärkta relationer och förbindelser mellan Sverige och Taiwan är enorm samtidigt som bristerna med nuvarande represen
tation i Taipei är förvånansvärt enkla att lösa. Det kanske första som behöver åtgärdas är att säkerställa en ökad bemanning. Såväl befolkningsmässigt som ekonomiskt motsvarar uppdraget i Taiwan det representationsuppdrag som finns i Australien, men kan ändå vara strategiskt viktigare. Därtill krävs nya, bättre lokaler, som är ändamålsenliga med det stora uppdrag som det bör vara med denna representation. Vidare ser vi bristande möjligheter för representationskontoret att faktiskt agera utifrån sitt uppdrag. Att visum
hanteringen med tillhörande administrativ verksamhet bör skötas i Taipei borde vara en självklarhet, men så är inte fallet idag. En klart förbättrad passhantering är ett måste för att möjliggöra ökade kontakter mellan Sverige och Taiwan.
Idag finns många svenska företag och medborgare verksamma i Taiwan. Därtill finns det stor potential med framtida svenska studenter i Taiwan som har ett mycket väl
fungerande utbildningsväsen samtidigt som det finns ett intresse från taiwaneser att studera i Sverige. Det är jätteviktigt att främja Sverige på plats i Taiwan där vi under
lättar för kopplingar såväl inom näringslivet som inom utbildningsväsendet samtidigt som investeringar på olika sätt främjas. Flera av de brister som finns har att göra med att representationen inte formellt och enligt lag är en myndighet. Regeringen bör mot bak-grund av detta återkomma med lagförslag som möjliggör för representationskontor att räknas som en myndighet.
Taiwan i International Civil Aviation Organization
I samband med att världssamfundet försökt återställa tillvaron i spåren av corona
pandemin har det blottats en stor utmaning i att återställa ett effektivt transport- och logistiknätverk, inte minst beträffande civil flygtrafik och flygledning. Huvudansvaret inom detta område ligger på International Civil Aviation Organization (ICAO), som har sitt säte i Montreal, Kanada där det återkommande arrangeras sessioner. Till dessa sessioner bjuds samtliga avtalsslutande stater samt många andra icke-statliga interna
tionella civila luftfartsorganisationer samt flygbolagsrepresentanter in just för att de spelar en stor roll inom området.
Vid tidigare ICAO-församlingssessioner har Taiwan inbjudits att delta aktivt och meningsfullt i överläggningarna. Under den 41: a sessionen (som ägde rum från september till oktober 2022) bjöds dock Taiwan av okända anledningar inte in. Detta var naturligtvis mycket förvånande mot bakgrund av Taiwans roll som ett pålitligt och vitalt nav för internationell civil flygtrafik och kontroll. Bland andra uppgifter övervakar Taiwan hela 18 internationella rutter och 17 flygplatser som tillhandahåller civila flygtjänster. Regeringen bör aktivt verka för att Taiwan åter bjuds in till ICAO:s sessioner.
Taiwan i Förenta nationerna
Trots att Taiwan är att anse som en betydande internationell aktör i såväl handel som diplomati och dessutom i många avseenden är att betrakta som ett demokratiskt föredöme är de idag utestängda från många viktiga världsorganisationer. Taiwan har bland annat utestängts från Förenta nationerna (FN), som man sedan 1993 ansökt om att på olika nivåer få delta i. Inte minst i samband med coronapandemin kunde vi se vilka konsekvenser detta fått. Trots att Taiwan är ett av de länder som lyckats absolut bäst i kampen mot covid-19 och kan klassas som ett framstående land beträffande forskning på hälso- och sjukvård utestängdes de från Världshälsoorganisationen WHO. Oförskämt nog har organisationen dessutom återkommande klassat Taiwan som kinesisk provins snarare än den fria aktör de är. Den systematiska utfrysningen av Taiwan från FN-gemenskapen går inte ihop med FN-stadgan och de grunder som organisationen vilar på. Taiwans frånvaro berövar dessutom västvärlden på en likasinnad vän i en tid när de värden vi har gemensamt hotas på annat håll och utfrysningen skadar även svenska intressen. Regeringen bör inom ramen för de internationella kontakter som finns, verka för att Taiwan ska få samma möjlighet att skicka ombud till FN:s generalförsamling på lika villkor som andra länder samt att de får chansen att obegränsat delta och bidra till hela FN-samarbetet – FN:s klimatpanel IPCC, Världshälsoorganisationen WHO och andra fackorganisationer inkluderat.
Taiwan i Interpol
Interpol är en internationell organisation för kriminalpoliskårer som grundades 1923 och är världens största internationella polisorganisation samt en av världens största interna
tionella organisationer. Interpols uttalade syfte är att möjliggöra och underlätta interna
tionellt polissamarbete samt att bekämpa transnationell och annan internationell brotts
lighet. Det är således en viktig organisation, där ett brett internationellt samarbete är nödvändigt för att dess mål ska uppfyllas.
De globala polismålen godkändes av Interpols medlemsländer 2017, med det uttalade syftet att skapa en säkrare och mer hållbar värld. Detta innebar att man slagit fast att ingen polismyndighet och inget land skulle uteslutas från organisationen. Trots detta ingår inte Taiwan i Interpol idag, vilket ger konsekvensen att de saknas på en mycket viktig arena för den globala kampen mot internationell cyberbrottslighet och brottslighet.
Eftersom cyberbrottslighet överskrider gränser är transnationellt samarbete nyckeln för att ställa internationella brottskretsar inför rätta. Taiwans polismyndigheter har en högteknologisk brottsutredningsenhet och professionella cyberbrottsutredare. Taiwans expertis skulle tveklöst gynna det globala arbetet för att inte minst bygga en säkrare cyberrymd. Mot bakgrund av detta bör regeringen verka för att Taiwan släpps in som medlem i Interpol.
Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan EU och Taiwan
Att stärka handel och ekonomiska kopplingar mellan likasinnade demokratier är inte bara positivt för samhällets välmående utan också avgörande för att öka motstånds
kraften gentemot auktoritära krafter. Därför är det glädjande att EU idag är Taiwans största källa till utländska direktinvesteringar och cirka 250 svenska företag är idag aktivt verksamma i Taiwan.
Taiwan har redan upprättat viktiga handelsavtal, såsom
Taiwan-US 21st Century Trade Initiative
med USA,
Enhanced Trade Partnership Agreement
med Storbritannien och investeringsrelaterade avtal med såväl Japan som Kanada. Dessa partnerskap har möjliggjort och fördjupat ett fritt, öppet och motståndskraftigt samarbete inom ekonomi och handel.
Sett till de många likheter som finns mellan Taiwan och EU, kanske i synnerhet Sverige, är det tydligt att det finns en enorm potential att utveckla handeln och det ekonomiska utbytet mellan dessa parter. I såväl Sverige som Taiwan ser vi en produ
ktion av högteknologiska produkter samt samhällen som präglas av en innovationsrik atmosfär. Därtill finns ett ömsesidigt intresse av att bygga ut samt satsa på grön energi och grön teknik, i syfte att stå redo för framtiden och en global grön omställning.
Sverige bör mot bakgrund av detta verka för ett ekonomiskt partnerskapsavtal mellan EU och Taiwan. Ett sådant avtal skulle inte bara stärka och diversifiera handels
förbindelser utan också främja samarbete inom strategiska sektorer, vilket säkerställer mer robusta och säkra värdekedjor.
Folkrepubliken Kina
Xinjiang
De omfattande vittnesmålen om koncentrationsläger och de fruktansvärda övergreppen i den kinesiska Xinjiangprovinsen är idag välkända, trots förnekelse från det kinesiska kommunistpartiet och försök att censurera verkligheten. De fruktansvärda fasor som drabbat olika minoriteter i Kina har inte minst blottats genom den så kallade Uyghur Tribunal som bevakat behandlingen av folkgruppen uigurer i Xinjiang. Människor har, enbart baserat på vilken folkgrupp de råkat födas in i, systematiskt samlats för att slussas till fruktade koncentrationsläger. Där har de utsatts för fysisk och psykisk tortyr, sterilisering och tvångsindoktrinering. Nya kinesiska polisrekryter har även, enligt vittnesmål, skickats till provinsen för att ”vålla så mycket skada som möjligt” mot minoriteten och det fanns inga gränser för vad man fick göra. Sorgligt nog är det inte bara uigurer som drabbas av förtrycket. Vi har sett omfattande övergrepp mot såväl falungonganhängare som kristna och andra minoriteter.
Mot bakgrund av detta bör regeringen tydligt fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer och andra minoriteter samt verka för att en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter tillsätts. Den svenska regeringen bör även verka för att Europeiska unionens medlemsstater tillsammans, men inom ramen för sin egen utrikespolitik, riktar sanktioner mot de som bär ansvar för dessa övergrepp.
Mutual Legal Assistance in Criminal Matters
Av rädsla för Hongkongbornas frihet och rättigheter valde det kinesiska kommunist
partiet under 2020 att verkställa införandet av en så kallad nationell säkerhetslag gällande Hongkong. Den kinesiska regimens löftesbrott där de svek principen om ”Ett land, två system” innebar i korthet slutet på det fria och demokratiska Hongkong som vi sedan tidigare kände till, och de friheter som utlovades till Hongkong vid över
lämnandet från Storbritannien har i praktiken upphört att gälla. Resultatet är att Fastlandskina nu kan vidta och vidtar kraftfulla åtgärder mot demokratiförespråkare samt tillämpar censur mot sådant som inte behagar den kinesiska diktaturen. Just detta har vi således också fått se ett antal exempel på: Demokratikämpar och studenter i Hongkong har fängslats och demokratirörelsen har tystats med mycket brutala metoder. Exemplen på hur utbildningsväsendets frihet har slagits ner är många och vi ser hur personer som enbart sysslat med sin yrkesutövning har avskedats från sina positioner för att ha deltagit i fredliga demonstrationer. Därtill har parlamentariker fått erfara kinesisk intolerans för det som vi skulle kalla fundamental åsiktsfrihet, genom att fängslas när de på olika sätt irriterat kommunistpartiet.
Det är av yttersta vikt att Sverige fortsätter att stå på demokratins sida. Vi behöver fortsatt stödja demokratikämparna i och utanför Hongkong i deras kamp för frihet och rättvisa.
Avtalet med Hongkong om rättslig hjälp i brottmål innebär att parterna ska lämna varandra ömsesidig rättslig hjälp vid utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott. Definitionen av vad som klassas som rättslig hjälp är mycket generös och innebär bland annat att såväl Sverige som Hongkong kan dela med sig av uppgifter som hjälper till att identifiera samt lokalisera personer. Vidare innebär det att båda parter ska kunna erbjuda varandra stöd, information och dokument för att exempelvis spåra personer eller händelser. Rättsväsendet i Hongkong är dock numera varken fritt eller rättssäkert.
Sverigedemokraterna drev redan 2020 frågan om att avsluta det MLA-avtal (mutual Legal Assistance in Criminal Matters) med Hongkong som trädde i kraft år 2018 och vi vann genom ett tillkännagivande gehör för detta i mars 2021. Sorgligt nog har det dock fortfarande inte avslutats, varför det finns skäl att åter väcka frågan när det nu finns en ny och mer handlingskraftig regering.
Tibet
År 1950 valde det kinesiska kommunistpartiet att invadera Tibet med målet att ockupera området och göra det till en del av Kina. Den tibetanska regeringen, som var helt självständig och hade styrts av en buddhistisk ledning under Dalai lama, motsatte sig av förklarliga skäl denna invasion. Efter mindre än ett par veckors strider fanns det inget annat val för Tibet än att gå med på ett avtal (sjuttonpunktsöverenskommelsen) som under oklara omständigheter undertecknades 1951 i Beijing.
Detta avtal, som eventuellt skrevs på under tvång av en tibetansk delegation som saknade behörighet till detta, utlovade ändå Tibet viss autonomi och skydd av det tibetanska folkets kultur och religion. Som i andra fall där Kina tillskansat sig områden, resulterade det dock i närmast total kinesisk kontroll över regionen. Efter att avtalet ingicks intensifierade dessutom den kinesiska regeringen sin strategi för att fullt ut assimilera Tibet, vilket ledde till omfattande förtryck av det tibetanska folket.
Av detta förtryck har vi sett flera exempel. Kinesiska myndigheter har aktivt försökt kuva tibetanernas kulturella identitet vilket resulterat i att kloster stängts och många tibetanska buddhistiska ledare internerats eller mördats. Traditionella ceremonier och religiösa traditioner har begränsats och undervisning i det tibetanska språket har kraftigt minskat. Därtill har Kina aktivt verkat för en Han-kinesisk bosättning i Tibet, vilket naturligtvis inneburit en rejäl förändring av den demografiska balansen i regionen. Tibetanska medborgare är nu i många fall en minoritet i sina egna historiska hemorter.
Övervakningen och det politiska förtrycket är också omfattande. Kinesiska myndig
heter har infört stränga övervakningssystem vilket inkluderar övervakningskameror, internetcensur och kontroll över kommunikationen, allt för att hindra eventuell opposition samt dämpa protester. Kritik mot den kinesiska kommunistregimen eller tibetansk aktivism har lett till arresteringar samt fängelsestraff för en lång rad tibetaner, och folkliga protester mot det kinesiska styret har mötts av brutalt våld från de kinesiska myndigheterna. I kinesiska fängelser har tibetaner utsatts för olika överträdelser av grundläggande mänskliga rättigheter, däribland tortyr.
Det minsta man kan förvänta sig är att man från kinesiskt håll respekterar det avtal som man har valt att underteckna och som garanterar Tibet viss form av autonomi. Därtill bör det vara en självklarhet att man samtalar med den part som främst företräder Tibets folk, vilket vid sidan av den andlige ledaren är exilregeringen. Sveriges regering bör i de internationella forum som finns och med kinesiska företrädare verka för att den diplomatiska dialogen mellan Kina och Tibets exilregering återupptas, samt att Kina respekterar Tibets rätt till autonomi.
Indien
Indien är idag världens största demokrati, och passerade i april 2023 Kina som det land som har störst befolkning i världen (över 1,4 miljarder människor). Många beskriver även Indien som en egen kontinent, då det dels är stort till ytan, dels myllrar av olika kulturer, språk och religioner. Vidare rymmer landet allt ifrån moderna storstäder till ålderdomliga landsbyar. Det är idag vida känt att Indien idag kan räknas som världs
ledande inom it-industrin, men det är långt ifrån allt. Efter Kina och Japan är de Asiens tredje största ekonomi vilket är tydligt då industri- och tjänstesektorn är mycket omfattande. Den ekonomiska utvecklingen är tack vare detta stark och den växer mycket snabbt.
Potentialen för en positiv utveckling i Indien är enorm, vilket också visar sig då andelen fattiga i landet gått från omkring halva befolkningen i början av 70-talet till ungefär en femtedel idag. Indien har bland mycket annat en egen kärnkraftsindustri och vi ser en växande industri som producerar allt ifrån vapen till egna rymdfarkoster eller bilar. Även inom it-branschen växer Indien snabbt som nation och har kommit att bli en stor mjukvarutillverkare, vilket många länder i väst blivit varse om till följd av den goda tillgången på välutbildad arbetskraft och utbyggda tele- och internetförbindelser. Mycket till följd av detta har många västländer valt att i större utsträckning placera olika tjänster i Indien där tjänstesektorn för närvarande växer mer än någon annan närings
gren och därför svarar för omkring halva landets BNP. Från ett svenskt perspektiv finns det goda möjligheter att utöka de utbildnings- och handelsrelationer som redan finns med Indien idag, och att se över möjligheten till ytterligare samarbeten som kan knyta landet närmare Europa. En start i detta arbete vore etableringen av ett frihandelsavtal mellan EU och Indien, vilket glädjande nog är på väg mot bakgrund av att förhand
lingarna om detta återupptogs den 17 juni 2022.
EU är Indiens tredje största handelspartner och Indien är EU:s tionde största handelspartner. 2021 uppgick handeln med varor till ett värde av ungefär 88 miljarder euro (10,8
% av den totala handeln i Indien) och 2021 nådde handeln med tjänster mellan EU och Indien 30,4 miljarder euro. Regeringen bör mot bakgrund av detta inom ramen för EU-samarbetet se över möjligheten att stärka de diplomatiska banden med Indien samt verka för att påskynda processen med att få till ett frihandelsavtal med Indien.
Indien är också ur ett klimatperspektiv ett mycket viktigt land för att det globala klimatarbetet ska kunna bedrivas på ett hållbart sätt. Detta land ligger nämligen på tredje plats i världen sett till de som orsakar störst utsläpp, men det finns en vilja att bryta denna trend. Mot bakgrund av att de har satt sitt utsläppsmål relaterat till BNP, ser vi hur deras redan höga utsläpp lär komma att öka kraftigt. Som ett miljö- och klimat
medvetet land ligger det i Sveriges intresse att stärka klimatsamarbetet med Indien, vilket i slutändan skulle vara hela världen till gagn.
Markus Wiechel (SD)
Aron Emilsson (SD)
Yasmine Eriksson (SD)
Rasmus Giertz (SD)
Angelika Bengtsson (SD)