Jämförelse a927ee6123572e4cf83d77e7
Underlagets kontrollsumma: 0a4dd1620aff552d8bd56a49e2bf0cc43692df72a27f702983b3155d399eeada

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HC023262: med anledning av prop. 2024/25:41 Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023262

Motion till riksdagen
2024/25:3262
av Ulrika Westerlund m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2024/25:41 Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2024/25:41 Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringsförslag som läggs fram av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lagkrav på bedömning av läkare eller sjuksköterska inför beslut om avskildhet vid dygnsvilan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tiden för ett beslut om avskildhet i anslutning till dygnsvilan behöver kortas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behov av en oberoende utvärdering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barns och ungas egna upplevelser och erfarenheter bör komma till uttryck i kommande utvärdering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillräcklig nattbemanning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om oberoende observatörer och klagomålsfunktion och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Regeringen har lagt fram en proposition som syftar till att öka tryggheten och säkerheten
på Sis-institutioner.
Förslaget handlar om att ge lagstöd för att unga ska kunna låsas in i upp till nio timmar
under dygnsvilan om det, som det står i den föreslagna paragrafen, bedöms som ”nöd
­
vändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet”. Undantag är tänkta att kunna göras om det anses finnas en påtaglig risk för att hans eller hennes hälsa eller utveckling kan ta skada av åtgärden.
Det här ska gälla för unga som vistas på Sis-institutioner på låsbara enheter eller med en högre säkerhetsnivå. Det ska också gälla för den som avtjänar sluten ungdomsvård på Sis-institutioner.
Statens institutionsstyrelse (Sis) har hemställt till regeringen om att dessa åtgärder
ska bli möjliga och en pågående utredning har särskilt tittat på frågan, vilket presenterats
i en departementspromemoria som varit på remiss.
Syftet som beskrivs är att förhindra att allvarliga incidenter mellan barn och ungdomar
och mot personalen sker under kvällar och nätter och att förhindra avvikningar därifrån.
Ett flertal remissinstanser anser att förslaget helt bör avslås. Det gäller Barnombuds
­
mannen, Ecpat, Rädda Barnen, Institutet för mänskliga rättigheter, Stiftelsen Allmänna
Barnhuset, Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet samt Socialstyrelsen.
Andra remissinstanser såsom Myndigheten för vård- och omsorgsanalys och Jämställdhetsmyndigheten invänder mot delar i förslaget.
Ett flertal aspekter lyfts. Bland annat att förslaget riskerar gå emot flera konventioner och att vi gör oss skyldiga till överträdelser som vi redan fått kritik för i andra samman
­
hang, samt att förslaget inte bedöms som proportionerligt och att det i sig medverkar till att unga riskerar att fara illa.
Miljöpartiet föreslår att propositionen avslås
Vi har stor förståelse för allvaret i situationen och att säkerheten och tryggheten behöver öka och det är ytterst allvarligt med de incidenter som sker. Vi delar dock sammantaget den oro som lyfts av de remissinstanser som föreslår avslag på förslaget. I den större bild som finns av problematiken runt Sis-institutionerna och den vård som ges där ser vi inte ökade möjligheter till tvångsåtgärder som rätt lösning. Till viss del kan det tvärtom riskera att bidra till att öka problematiken. Viktigt att komma ihåg är också att barn som är placerade har särskilda rättigheter enligt barnkonventionen genom artiklarna 20 och 25.
Flera av remissinstanserna lyfter tidigare uppmärksammade rapporter som pekat på allvarliga missförhållanden. Socialstyrelsen lyfter rekommendationen från FN:s kommitté för barnets rättigheter om att vidta lagstiftningsåtgärder för att uttryckligen
förbjuda användningen av bl.a. isolering och avskiljning av barn i alternativa omvård
­
nads
­
miljöer.
De lyfter vidare betydelsen av det förebyggande arbetet mot hot och våldsincidenter, som ändamålsenlig bemanning nattetid, ett vård- och behandlingsutbud som är anpassat efter barnens och ungdomarnas behov och en relationsbyggande kultur för att minska behovet av tvångsåtgärder. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys skriver att de inte nog kan understryka vikten av löpande uppföljning av kvaliteten i vården och behandlingen utifrån barnens och de ungas behov, men också utifrån deras hälsa. Barnombudsmannen ser att det finns alltför stora risker med den föreslagna regleringen om avskildhet vid dygnsvilan och hur den kan komma att påverka barn och deras rättigheter. Rädda Barnen lyfter också det faktum att isoleras mot sin vilja riskerar
att leda till risker för barn på såväl kort som lång sikt, särskilt för barn med psykisk ohälsa
och erfarenheter av trauma och andra riskfaktorer. Jämställdhetsmyndigheten påminner om flickors utsatthet och att granskningar och tillsyn visat att Sis i återkommande fall tillämpat sina särskilda befogenheter på ett otillåtet sätt, något som drabbat flickor i större omfattning, samt att fler flickor känner otrygghet på hemmen.
Miljöpartiet har tidigare pekat på det stora allvaret i problemen på Sis och vikten av att göra genomgripande förändringar i hela kedjan av vården för barn som riskerar att fara illa. Både för att i högre grad hindra en destruktiv utveckling och behov av placeringar och givetvis också att förhindra risken att dras in i brott. Till bilden hör att barn som är placerade riskerar att få en sämre start i livet än barn som inte är det. En nylig SNS-rapport, Överleva barndomen: effekter av att tvångsomhänderta barn, som bygger på 21
000 svenska domstolsmål om tvångsomhändertagande med stöd av lagen om vård av unga (LVU) visar på att fler unga som placeras riskerar att dö i förtid. När staten omhändertar och placerar barn är ansvaret mycket stort vad gäller hur innehållet i vården ser ut och det är tydligt att ett mycket stort förändringsarbete behöver ske.
Sis som konstruktion anser vi är ytterst problematisk och vi anser att den behöver läggas ned. Så länge den finns vill vi liksom många av remissinstanserna betona vikten av andra insatser, fortsatt utbildning och att man behöver göra sitt yttersta för att locka den bästa av personal och utveckla innehållet i vården. Ökat förtroende och samtal med barn behöver ske och tillsammans med barn som känner sig rädda hitta strategier för att varje enskilt barn och ungdom kan känna sig säker. När det inte upplevs som säkert nog att kunna låsa sin egen dörr behöver det kompenseras på lämpligt sätt för varje individ.
Regeringen har tillsatt ett stort antal olika utredningar och vill givetvis att proble
­
ma
­
tiken ska minska och att barn varken ska fara illa eller utsätta sig själva eller andra för risk eller brott. Vi anser dock övergripande att det i regeringens hållning finns en slag
­
sida mot repression som kan leda till en dålig spiral. Att hålla barnperspektivet och MR-perspektivet högt är nödvändigt i varje steg. Det kräver större personaltäthet och bättre innehåll i vården. En nära kontakt och dialog med barn och unga är en förutsättning. Man ska även komma ihåg att många unga kommer från socialt utsatta förhållanden och att en hög andel är sjuka, ofta har psykiatrisk problematik och en hög andel har även funktionsnedsättningar. Så många som 71 procent av de barn och unga som vistas på Sis har en fastställd psykiatrisk diagnos och nästan hälften har två.
[1]
Att få bästa möjliga hjälp och behandling för detta är nödvändigt och det är också en väg till en lugnare situation.
Vi anser att förslaget som regeringen lägger i propositionen bör avslås i sin helhet.
Om riksdagen ändå beslutar om att bifalla förslaget
Miljöpartiet anser som nämnts att regeringens förslag om möjlighet att låsa in barn nattetid ej bör bifallas. Vi vill avslå propositionen i sin helhet.
I det fall riksdagen beslutar att ej bifalla ett avslag på propositionen, vill vi att riksdagen tar ställning till ändringar i förslaget för att göra minsta möjliga skada.
Justeringar av förslaget är i så fall nödvändiga
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har valt att enbart under vissa givna förutsättningar delvis instämma i regeringens förslag och lyfter flera viktiga perspektiv som vi håller med om. För att acceptera att barn och unga ska kunna hållas avskilda under dygnsvilan anser de följande:
Lagstiftningen ska bli tillfällig i avvaktan på att översynen av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag blir klar.
Att det införs en bestämmelse som anger att hälso- och sjukvårdspersonal fort
­
löpande ska utvärdera barnets eller den unges mående när det finns ett beslut om avskildhet vid dygnsvilan.
Att det införs ett krav på att beslut om avskildhet vid dygnsvilan fortlöpande ska följas upp för att säkerställa att åtgärden tillämpas på ett rättssäkert sätt.
Vidare motsätter sig myndigheten att barn och unga ska kunna hållas avskilda under dygnsvilan för att förhindra att barnet eller den unge avviker.
Man motsätter sig även att intagna i LVM-hem ska kunna hållas avskilda under dygnsvilan.
Miljöpartiet instämmer i samtliga av dessa synpunkter. Vad gäller frågan om hälso- och sjukvårdspersonal anser vi dock också, i likhet med Rädda Barnen att det bör finnas ett lagkrav på bedömning av läkare eller sjuksköterska inför beslut om avskildhet vid dygnsvilan.
Vi anser även att syftet om ökad trygghet och säkerhet behöver ha ett individ
­
perspektiv. Barnets rättigheter är individuella och gäller varje barn utifrån barn
­
konventionen.
30 dagar – en alltför lång tid för ett beslut
Enligt propositionen föreslås att ett beslut om avskildhet i anslutning till dygnsvilan får gälla i högst 30 dagar. Vi anser att detta är alltför lång tid, och i sig kan bli till en känsla av straff. Vi anser att denna tid behöver kortas.
Behov av en oberoende utvärdering
Regeringen föreslår att de tänkta lagändringarna ska följas upp och gav i september ett uppdrag till Sis att följa upp tillämpningen av bl.a. avskildhet i anslutning till dygns
­
vilan. Det är i sig bra, men vi anser att frågan behöver följas upp genom en oberoende utvärdering av en annan aktör än Sis själva. I anslutning till en tidigare lagförändring som föreslogs i proposition 2023/24:81 Begränsningar och kontroll i fråga om
elektro
­
niska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem föreslog Miljöpartiet
i vår följdmotion bl.a. att den uppföljning som regeringen aviserat ska göras efter en tid
behöver vara genomgripande och kvalitativ och tydligt innefatta barn- och rättssäkerhets
­
perspektivet.
Vi föreslog också att barnrättsföreträdare på lämpligt sätt ska kunna finnas med i en sådan uppföljning. Detsamma gäller i hög grad för frågan om avskildhet i anslutning till dygnsvilan och möjligheten att barn hålls inlåsta nattetid.
Vi anser därmed att frågan om avskildhet i anslutning till dygnsvilan tillsammans med
tidigare gjorda förändringar på Sis behöver följas upp genom en oberoende utvärdering utanför Sis. En sådan uppföljning behöver vara genomgripande och kvalitativ och tydligt innefatta barn- och rättssäkerhetsperspektivet. Barnrättsföreträdare behöver på lämpligt sätt kunna finnas med i en sådan uppföljning. Och givetvis allra mest centralt är att barns egna upplevelser och erfarenheter kommer till uttryck.
Garantera tillräcklig nattbemanning
Flertalet remissinstanser lyfter oro för att brist på personal kan leda till ökad benägenhet att bedöma behovet av att barn och unga behöver bli inlåsta på sina rum nattetid. Regeringen skriver (s. 17) att avskildhet i anslutning till dygnsvilan inte ska kunna tillämpas i syfte att kompensera för frånvaro av personal eller bristande resurser i övrigt på de särskilda ungdomshemmen. Vi är högst oroliga för att det ändå kan bli fallet. En utökad och tillräcklig nattbemanning är i högsta grad nödvändig på Sis-hemmen. Varje ung människa som är orolig och behöver prata måste kunna få det utan dröjsmål. Om riksdagen bifaller regeringens förslag om möjlighet till avskildhet under dygnsvilan är behovet av tillgänglig personal minst lika stort om inte större. Viktigt att hålla i minnet är alla de unga med psykisk problematik som riskerar att eskalera om man mot sin vilja blir inlåst på sitt rum nattetid.
Oberoende observatörer och klagomålsfunktion
Som tidigare lyfts anser Miljöpartiet också att det behöver finnas oberoende observatörer
på Sis-hemmen som barn och unga ska kunna kontakta vid missförhållanden och när deras rättigheter inte tas på allvar. En effektiv och välfungerande klagomålsfunktion behövs, den som i dag finns på Ivo är inte tillräcklig.
Att på allvar prioritera förebyggande insatser
Miljöpartiet anser att staten behöver ta ett mycket större ansvar för hela området för att förebygga att barn far illa eller dras med i kriminell aktivitet på det sätt som vi sett den senaste tiden. Miljöpartiet avsätter i sin budget dels 1 miljard till det brottsförebyggande arbetet, dels 1 miljard till socialtjänsten för att möjliggöra deras arbete. På senare tid har exempel lyfts där socialsekreterare och socialchefer upplever att de ej kan fullfölja angelägna placeringar av unga för att det ej finns ekonomiskt utrymme i realiteten. Situationen är extraordinär eftersom socialtjänsten kan ha en proaktiv roll om man reagerar snabbt. Det är uppenbart att staten behöver bidra med mer resurser. Regeringen behöver ta frågan på största allvar och göra andra budgetprioriteringar än vad man hittills gjort. Det gäller även att de generella statsbidragen behöver skrivas upp för att
inte t.ex. skolan ska få allt mindre resurser, trots att de spelar en avgörande förebyggande
roll.
Ulrika Westerlund (MP)
Jan Riise (MP)
Mats Berglund (MP)
Camilla Hansén (MP)
Annika Hirvonen (MP)
[1]
Promemorian s. 136, https://www.regeringen.se/contentassets/8d0ebe2bb5d142f6a143356982ea5d6e/ds-2024-7.pdf.

=== HD024221: med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd024221

Motion till riksdagen
2025/26:4221
av Ulrika Westerlund m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast ska återkomma med förslag, motsvarande det i proposition 2025/26:294, om en ny grund för omhändertagande för vård på grund av barnets anknytning till familjehemmet inarbetat i nuvarande LVU och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utvärdering av den nya grunden för omhändertagande för vård på grund av barnets anknytning till familjehemmet och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Miljöpartiet välkomnar initiativet till en genomgripande översyn av LVU. LVU reglerar några av de mest ingripande beslut som samhället kan fatta mot ett barn och barnets familj. Lagstiftningen måste därför vara tydlig, förutsägbar och fullt ut förankrad i barnkonventionen och andra internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Det är positivt att regeringen vill tydliggöra barnet som självständig rättighetsbärare, stärker rätten till offentligt biträde och ser till att barns rättigheter enligt barnkonven
­
tionen i större utsträckning tillgodoses. Dessvärre brister regeringens proposition som helhet i såväl beredning som barnrättslig analys.
För Miljöpartiet omgärdas LVU av en kedja av insatser som måste stärkas i sin helhet. Insatser måste kunna sättas in tidigt och förebyggande innan situationen blivit ohållbar, inklusive trygga och stabila placeringar, obruten skolgång, tillgång till hälso- och sjukvård och långsiktigt stöd under placeringen och efteråt.
Beredningen av förslaget är otillräcklig för så ingripande lagstiftning
I sammanhanget vill Miljöpartiet lyfta fram att utkastet till lagrådsremiss remitterades den 1
december 2025 med sista svarsdag den 19 januari 2026. Eftersom remisstiden sträckte sig över jul och nyår då remissinstanserna kan antas ha begränsad bemanning, blev den sju veckor långa remisstiden betydligt kortare. Vidare innehåller utkastet till lagrådsremiss förslag från fem olika utredningar: Barns och ungas rätt vid tvångsvård – Förslag till ny LVU (SOU 2015:71), Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (SOU 2023:40), För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66), Att omhänderta barn och unga (SOU 2025:38) och promemorian Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU (dnr 1416-2021/22). Institutet för mänskliga rättigheter, JO, SKR och flera andra remissinstanser framhöll att tidsramen begränsade deras möjligheter att genomföra en fullständig och grundlig analys. Institutet påpekade också att SOU 2025:38 inte tidigare hade remitterats. När lagstiftningen gäller frihets
­
berövanden, separationer från föräldrar och långtgående tvångsåtgärder mot barn kan en bristfällig beredning få mycket allvarliga konsekvenser.
Det är dessutom anmärkningsvärt att propositionen överlämnades medan remisstiden för SOU 2026:8 Rättssäker samhällsvård för barn och unga fortfarande pågår och innan utredningen om den statliga barn- och ungdomsvårdens framtida uppdrag och organisa
­
tion hade redovisats. Regeringen föreslår alltså en stor omläggning av lagen om vård av unga samtidigt som centrala frågor som rör rättssäkerheten och samhällsvården av barn och unga fortfarande utreds. Att bygga om barn- och ungdomsvården i olika, delvis överlappande, lagstiftningsprojekt riskerar att skapa nya gränsdragningsproblem i stället för den tydlighet som regeringen säger sig vilja uppnå.
Det är anmärkningsvärt och rättsosäkert att inte möjliggöra för remissinstanser att göra gedigna analyser av förslag med sådan viktig karaktär. Miljöpartiet ser med oro på att flera remissvar inte hade hunnit behandlas innan propositionen lämnades över till riksdagen.
Barns utsatthet får inte omdefinieras till ett eget beteende
Till att börja med ställer sig Miljöpartiet kritiskt till utformningen angående vilka typer av beteenden som ska utgöra grund för ett omhändertagande. Därmed avstyrker vi regeringens förslag om att uttrycket ”socialt nedbrytande beteende” ska kompletteras med ”något annat destruktivt beteende”. Som Institutet för mänskliga rättigheter, Barnrättsbyrån, Nationell samverkan för psykisk hälsa, SKR, Stockholms universitet och JO framhäver är uttrycket vagt och utvidgningen riskerar att förskjuta ansvaret för den tilltänkta målgruppen från hälso- och sjukvård till socialtjänsten. Som Barnrätts
­
byrån framhäver riskerar förslaget och beskrivningen att skuldbelägga barn för utsatthet som i själva verket är en följd av övergrepp, psykisk ohälsa eller bristande skydd från vuxenvärlden.
Redan med gällande lagstiftning får barn som vårdas enligt LVU för eget beteende alltför ofta bära ansvar för det som egentligen är vuxenvärldens misslyckanden. Som Barnrättsbyrån uppger kommer det nya rekvisitet ”något annat destruktivt beteende” än mer skuldbelägga barn för utsatthet som i själva verket är en följd av övergrepp, psykisk ohälsa eller bristande skydd från vuxenvärlden. Miljöpartiet ser stora risker med att förslaget i praktiken innebär att barns utsatthet för brott och sexuell exploatering tolkas och bedöms som ett eget annat destruktivt beteende. Det riskerar också att påverka de efterföljande insatserna, där barn i stället för att få vård och skydd utifrån utsatthet och som brottsoffer frihetsberövas och får insatser med syftet att förändra deras beteende.
Barnets anknytning och rätt till trygghet och kontinuitet
Miljöpartiet tillstyrker förslaget om en ny grund för omhändertagande på grund av barnets anknytning till familjehemmet, eller lex Lilla hjärtat som den nya bestämmelsen också kallats. För ett barn som har varit placerat under lång tid kan familjehemmet vara barnets tryggaste och mest stabila omsorgsmiljö. Ett abrupt uppbrott kan få allvarliga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling. Barnets rätt till kontinuitet, stabilitet och nära relationer måste kunna väga tyngre än i dag, och därför är det positivt att reger
­
ingen föreslår att större hänsyn ska tas till anknytningen i familjehemmet.
Samtidigt är det viktigt att anknytningen till familjehemmet alltid är kopplad till barnets bästa och att bedömningar inte görs lättvindigt. Enbart det förhållandet att tiden går får inte automatiskt omvandla en tillfällig placering till ett permanent omhänder
­
tagande. Barnets egen inställning, relationen till föräldrar och syskon, skolgång och förutsättningarna för att återförenas med ursprungsfamiljen måste ingå i en individuell bedömning.
Med anledning av det ser Miljöpartiet behov av att förslagets konsekvenser följs upp noggrant efter ikraftträdandet. Flera remissinstanser, bl.a. JO och Kammarrätten i Stockholm, menar att det finns vissa frågetecken kring hur begreppet anknytning ska förstås och att förslaget behöver analyseras ytterligare. Därmed anser Miljöpartiet att den nya grunden för omhändertagande på grund av barnets anknytning till familje
­
hemmet bör följas upp och utvärderas fem år efter ikraftträdandet. En sådan utvärdering skulle kunna analysera antalet beslut som fattats utifrån den nya grunden, barns erfarenheter, regionala skillnader, rättstillämpningen och relationen till familjehem och familj.
Nej till en ny lag för särskilda befogenheter
Miljöpartiet delar regeringens uppfattning att lagstiftningen om den statliga barn- och ungdomsvården behöver vara tydlig, rättssäker och lätt att tillämpa. Det är också positivt att barns och ungas rättigheter ges en mer framträdande plats i regleringen. Regeringens förslag om att samla de särskilda befogenheterna i en ny lag väcker dock allvarliga frågor om hur tvångsåtgärder mot barn och unga riskerar att normaliseras och formaliseras utan att behovet av befogenheterna först har analyserats tillräckligt.
Flera tunga remissinstanser, däribland Bris, Barnrättsbyrån, Funktionsrätt Sverige, Maskrosbarn, Rädda Barnen, Akademikerförbundet SSR, Stockholms universitet, SOS Barnbyar och Unicef Sverige, avstyrker eller är negativa till förslaget. Kritiken handlar bl.a. om att en separat lag om särskilda befogenheter riskerar att försvaga kopplingen till LVU:s grundläggande karaktär som skyddslagstiftning. Miljöpartiet delar den oron. Tvångsåtgärder inom barn- och ungdomsvården måste alltid förstås i relation till vårdens syfte, barnets rättigheter och samhällets ansvar att erbjuda trygghet, stöd och behandling – inte som fristående administrativa verktyg.
Det är särskilt problematiskt att regeringen går vidare med förslaget utan att först ha genomfört en samlad översyn av behovet av samtliga särskilda befogenheter och en djupare barnrättslig analys av hur dessa befogenheter faktiskt har tillämpats. Statens institutionsstyrelse har under lång tid fått återkommande kritik när det gäller barns och ungas rättigheter, användningen av tvångsåtgärder och brister i vårdens kvalitet. Mot den bakgrunden borde utgångspunkten vara att minska behovet av tvång och stärka de förebyggande, behandlande och rättighetsbaserade insatserna – inte att föra över befogenheterna till en ny lag utan en tillräckligt grundlig prövning.
Barn ska inte isoleras
Miljöpartiet avstyrker förslaget om att nuvarande bestämmelser om att hålla omhändertagna barn och unga avskilda ska föras över till den nya lagen.
FN:s kommitté för barnets rättigheter har rekommenderat Sverige att förbjuda avskiljning och isolering av barn. Sverige har dessutom flera gånger kritiserats för att nuvarande lagstiftning tillåter isolering av barn på ungdomshem. Regeringens förslag går i motsatt riktning.
Miljöpartiet har tidigare pekat på det stora allvaret i problemen på Sis och vikten av att göra genomgripande förändringar i hela kedjan av vården för barn som riskerar att fara illa. Både för att i högre grad hindra en destruktiv utveckling och behov av placeringar och givetvis också för att förhindra risken att dras in i brott. Till bilden hör att barn som är placerade riskerar att få en sämre start i livet än barn som inte är det. I SNS-rapporten Överleva barndomen: effekter av att tvångsomhänderta barn, som bygger på 21
000 svenska domstolsmål om tvångsomhändertagande med stöd av lagen om vård av unga (LVU), visar på att fler unga som placeras riskerar att dö i förtid. När staten omhändertar och placerar barn är ansvaret mycket stort vad gäller hur innehållet i vården ser ut, och det är tydligt att ett mycket stort förändringsarbete behöver ske.
Sis måste reformeras i grunden
Miljöpartiet är väl medvetet om de allvarliga problem som länge funnits inom Sis. Få verksamheter i Sverige har kritiserats så hårt, så länge och så enhetligt som Sis – Statens institutionsstyrelse. Regering efter regering har fått rapporter om isolering, våld, självmord, sexuellt utnyttjande, kränkningar, personalbrist och barn som far illa inom verksamheterna.
Miljöpartiet vill se en genomgripande reform av Sis – med sikte på att ersätta Sis med mindre, kvalificerade och barnrättssäkra enheter. Sis ska vara en trygg och säker miljö där barn och unga får chans till rehabilitering, skolgång och ett bättre liv. I reformeringen av Sis är en god och tillgänglig vård och trygg miljö helt avgörande. För att säkerställa det vill vi ge Sis ett vårdande uppdrag. I dag har myndigheten inget lagstadgat ansvar för vare sig habilitering eller hälso- och sjukvård. Genom att ge Sis ett vårdande uppdrag kan vi säkra vårdkedjan och avsevärt förbättra vårdkvaliteten.
Ulrika Westerlund (MP)
Nils Seye Larsen (MP)
Mats Berglund (MP)
Camilla Hansén (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Jan Riise (MP)