Jämförelse a61efc79bbd3ae4121b3fceb
Underlagets kontrollsumma: 0167913699483ab0560cb3cd27143daad40127ed0776ca0e58b6de268a210a48

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HA02910: En ekonomiskt och socialt hållbar bostadsmarknad ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha02910

Motion till riksdagen
2022/23:910
av Alireza Akhondi m.fl. (C)
En ekonomiskt och socialt hållbar bostadsmarknad
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en bostadssocial utredning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i samhällsplaneringen verka för blandade upplåtelseformer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa fri hyressättning i nyproducerade bostäder, med starkt besittningsskydd och bibehållet skydd mot plötsliga hyreshöjningar, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera och följa upp reformer av förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja tillkomsten av kooperativ hyresrätt där medlemmarna själva har rätt att bestämma hyresnivåerna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en analys behöver göras kring vilka åtgärder och modeller för en modern social bostadspolitik som är lämpliga att införa i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behoven av en ny social bostadssektor och hur den i så fall ska utformas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda mer förmånliga skatteregler för andrahandsuthyrning och uthyrning av delar av den egna bostaden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bostadsrättsinnehavare bör ges större möjligheter att fritt hyra ut sin lägenhet under en viss tid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa det skärpta amorteringskravet i syfte att förenkla inträdet på bostadsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny egnahemsrörelse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att förbereda införande av ett ändamålssparande för att möjliggöra bosparande enligt tysk modell och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja bildandet av byggemenskaper och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en skatteöversyn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att definiera studentbostäder som en egen boendeform i lagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förenklade byggregler i studentbostäder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att säkerställa att den som har en studentbostad studerar aktivt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga regelverken när det gäller bostadsformer för äldre och att upprätta en grundläggande standard för trygghetsboende som är användbar i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av ökad social samvaro, exempelvis genom gemensamhetslokaler och kollektivboenden för äldre, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av regelverken för inomhusklimat med anledning av klimatförändringarna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av bostadsanpassningsbidraget och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att tillskapa en nationell bostadskö för personer som utsatts för våld så att dessa snabbt kan ges förtur till bostäder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge trygghetsfrågor hög prioritet i samhällsplaneringen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram ny lagstiftning för att reglera BID-samarbeten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur det genom ändringar i exempelvis hyreslagen går att utöka hyresvärdars möjlighet att vräka hyresgäster som begår brott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hyresnämnderna bör prioritera vräkningsärenden som gäller grova störningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge föreningsdrivna allmänna samlingslokaler i hela landet långsiktiga förutsättningar att verka och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera behovet av statliga insatser för att underlätta arbetet för verksamheter och projekt som syftar till att minska segregation och utsatthet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga och motverka trångboddhet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att hindra kapningar av bostadsrättsföreningar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motverka arbetsplatskriminalitet inom byggsektorn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om motståndskraft mot kriser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behoven av riktlinjer till fastighetsägare, hyresvärdar och bostadsrättsföreningar för att de ska kunna bidra till informationsspridning i kristid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över stödet till allmänna samlingslokaler i syfte att de ska kunna stötta det omgivande samhället i krissituationer och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Alla har rätt att känna den trygghet som en bostad innebär. Men tyvärr blir alltför många människor svikna av en illa fungerande svensk bostadsmarknad. För den som saknar ekonomiska resurser eller kontakter är det för svårt att ta sig in. I nästan hela landet råder brist på bostäder. Köerna till hyresrätter i storstäderna är orimligt långa. Kredit
­
restriktionerna gör det nästintill omöjligt för många att låna till en bostad. Ett alltför stort antal människor har dessutom inte förutsättningar att efterfråga en bostad på den ordinarie marknaden oavsett om det gäller hyrt eller ägt boende.
Sverige har, som det heter, en generell bostadspolitik. Det innebär att samma system ska gälla för alla människor. Den är med andra ord generell ur ett makroperspektiv. Men i fråga om att kunna erbjuda alla människor en bostad, är den svenska bostadsmark
­
naden allt annat än generell. Enligt Boverket förmedlas i dag närmare 25
000 bostäder av kommunernas socialförvaltningar. Enligt Socialstyrelsens kartläggningar bedöms samtidigt cirka 33
000 personer leva i hemlöshet.
I grunden kan bostadspolitikens uppgift förefalla enkel. Bostadsmarknaden behöver fungera så att den kan tillfredsställa människors behov av tak över huvudet. I praktiken är det komplicerat. En långsiktigt fungerande bostadsmarknad måste på ett rimligt sätt balansera ekonomiska förutsättningar och sociala hänsyn. Målet måste vara en trygg bostadsmarknad för alla. För dem som bor i husen. För de företag som bygger och äger. Men inte minst, för alla dem som inte har ett eget hem. Ska Sverige nå dit krävs reformer som leder till ett ökat och mer varierat byggande och som öppnar en väg in på marknaden också för de människor som står i bostadskö eller som helt saknar bostad.
Sverige behöver politiska beslut som bidrar till en ekonomiskt och socialt hållbar bostadsmarknad. En viktig åtgärd för att åstadkomma det sistnämnda är att tillsätta en ny bred bostadssocial utredning. Nödvändigheten av att en sådan kommer till stånd är något som återkommande ska belysas i den här motionen.
En väl fungerande bostadsmarknad kräver också en politik som gör att studenter snabbt kan finna ett boende och inte tvingas välja bort utbildningar på grund av långa bostadsköer. Regelverken för bostäder för äldre måste ses över så att behoven av väl anpassade boendeformer kan tillgodoses. Dessutom behövs åtgärder för ökad jäm
­
ställdhet, ökad jämlikhet, trygghet, minskande segregation och för att råda bot på utanförskap och utsatthet.
Många och blandade upplåtelseformer
Under lång tid var antalet upplåtelseformer på bostadsmarknaden ganska få. Grovt förenklat bodde människor i hyresrätt, bostadsrätt eller ägde själva sitt hem. Tankar om rationalisering gjorde också att städer planerades därefter. I vissa områden staplades och radades hyresrätter. I andra områden placerades bostadsrätter utefter liknande principer. I villastäderna och på landsbygden blev ägandet norm.
I dag ser vi effekterna av att denna strävan efter rationalisering fick avspegla sig i stadsplaneringen. Det som byggdes blev ett ramverk för segregation. Detta var givetvis inte syftet. Men oavsett syftet bör vi lära av gamla misstag och bygga för framtiden. Ett mål för samhällsplaneringen bör därför vara en strävan efter blandade upplåtelseformer och en mångfald av bostadslösningar.
På senare år har de traditionella upplåtelseformerna och bostadstyperna komplet
­
terats. Ägarlägenheter och hyrköp har tillkommit. Den kooperativa hyresrätten har kommit för att stanna. Botell har vuxit fram. Andrahandsuthyrningen har vunnit mark. Friggebodarna – som i praktiken var gäststugor – har avlösts av Attefallshus som det går att bo i. Floran av hus och hem har blivit rikare, vilket är positivt. Alla upplåtelse
­
former behövs på en fungerande och rörlig bostadsmarknad. Det behövs en mångfald av bostadstyper och upplåtelseformer inom ett och samma bostadsområde som gör att man kan byta boende men ändå stanna kvar.
Att blanda upplåtelseformer och bostadstyper är något som bör stimuleras. Insatser behövs i syfte att fler ska ha möjlighet att äga sitt boende och investera i det. En blandad bebyggelse ger också de många människor som känner starka band till den plats där de vuxit upp en möjlighet att bo kvar även om behoven och den egna ekonomin förändras. Detta är en av de frågor som en bostadssocial utredning bör ta i beaktande och lämna förslag kring.
En reformerad hyresmarknad
För många människor är den första egna bostaden en hyresrätt. Men hyresrätten spelar en viktig roll också för många som är mitt i livet och karriären. Hyresrätten kräver inget kapital, inga lån. Och den som bor där slipper ansvaret för renovering och förvaltning.
Den svenska hyressättningsmodellen med kollektiva förhandlingar och bruksvärdes
­
hyra har länge ansetts garantera människor tillgång till en bostad med rimlig hyra. Detta är dock en chimär. För även om hyrorna kan anses vara rimliga, så är det tydligt att hyressättningsmodellen varit allt annat än framgångsrik när det gäller att bidra till en bostadsförsörjning som motsvarar de faktiska behoven.
Kötiden till en hyresrätt i storstäderna räknas inte i månader utan i år. I Stockholms fall handlar det i värsta fall om decennier. De många sociala kontrakten och den alltför omfattande hemlösheten visar dessutom att modellen inte klarat av att ta de sociala hänsyn som behövs. Systemet med förhandlade hyror har alltjämt en roll att spela på svensk bostadsmarknad. Men den måste kompletteras med såväl mer efterfrågedrivna lösningar som med riktade insatser till de människor som i dag faller mellan stolarna. Först då blir den svenska bostadspolitiken generell ur den enskilda människans perspektiv.
Under våren 2020 tillsattes en utredning om fri hyressättning i nyproduktion. Våren 2021 lämnade den sitt betänkande. Utredningen föreslog att avtalsfrihet ska råda mellan hyresgäst och hyresvärd, därefter justeras hyran enligt konsumentprisindex (KPI) tills ett nytt kontrakt skrivs och avtalsfrihet återigen råder. Förslag lades också för att säker
­
ställa besittningsskyddet och skydda hyresgästerna mot plötsliga hyreshöjningar. Centerpartiet anser att denna utredning ska ligga till grund för en reformering av hyres
­
sättningen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en proposition av detta slag.
Debatten om fri hyressättning i nyproduktion har dock omgärdats av många myter och avsiktliga förvanskningar av fakta. Men skälen till att reformer behövs är fler, och väger tyngre, än motargumenten. Bostadsköerna är för långa, och ska de kortas måste fler hyresrätter byggas. Presumtionshyressystemet baseras på byggkostnader, alltså utgör de inget incitament för prispress, utan driver upp byggkostnaderna ytterligare. Presumtionshyressystemet ger motparten i det förhandlade systemet veto mot byggande, vilket stoppar byggherrens ambition att bygga nya bostäder, och förlänger bostads
­
köerna ytterligare. När människors betalningsförmåga inte medför att de ges tillträde till nya bostäder tvingas ännu fler ställa sig i allt länge bostadsköer. När avtalsfrihet inte råder mellan hyresgäst och hyresvärd kan inte hyresrätten utvecklas som upplåtelse
­
form, och färre kommer att finna den bostad de söker. Bristen på hyresrätter har dess
­
utom över tid inneburit att den svenska ekonomin utvecklats betydligt sämre än den annars gjort. Enligt såväl Riksbanken som Riksrevisionen har den haltande hyres
­
marknaden lett till en sämre löneutveckling i Sverige.
Hyresmarknaden i Sverige fungerar helt enkelt inte som den borde. En reform för fri hyressättning i nyproduktion skulle kunna leda till att steg tas mot en bättre balans, där underskottet på tillgängliga bostäder minskar. Så att färre tvingas riskera sin privat
­
ekonomi på en överhettad bostadsmarknad för ägt boende, där den redan höga belåningsgraden nu innebär stora risker i och med redan genomförda och förväntade räntehöjningar.
Det ökade utbud som följer av fri hyressättning skulle i förlängningen kunna ge följdverkningar som leder till en egen bostad för många av dem som i dag förtvivlat väntar på att få ett hyreskontrakt, de som sover hos vänner, de som flyttar runt i kappsäck på andrahandsmarknaden. Ett tungt vägande skäl för reformer är också att incitamenten för svarthandel med hyreskontrakt behöver minska.
Fri hyressättning i nyproduktion, i den form som den genomförda utredningen föreslår, skulle heller inte påverka hyrorna i det befintliga hyresbeståndet. Där består det gängse systemet för hyressättning genom förhandlingar mellan hyresmarknadens parter. Det är därför en begränsad reform, som inte skulle skaka om bostadsmarknaden i grunden, utan på sikt göra den tryggare för fler. Men reformen är bara en bit i det stora pussel som behöver läggas för att i alla delar ge Sverige en bättre fungerande bostadsmarknad. För samtidigt som hyressättningen blir friare, så att de som kan efterfråga en hyresrätt också har en möjlighet att få det, krävs reformer för dem som ingen hyresrätt kan efterfråga. Annars kommer Sverige även fortsatt att vara ett land där alltför många stängs ute från bostadsmarknaden, och där hemlösheten är för stor.
I kombination med en reformerad hyressättning är förbättringar av förhandlings
­
systemet för befintliga hyresrätter mycket angelägna. Detta för att effektivisera förhandlingarna, samt att införa en möjlighet att vid tvist avgöra vad som är en rimlig årlig höjning. Det behövs också tydliga tidsgränser för förhandlingarna som kombineras med ekonomiska sanktioner när dessa inte hålls. Utredningen Mer effektiva hyres
­
förhandlingar föreslog ett skiljeförfarande. En proposition har lagts på riksdagens bord. Beslut om denna är i skrivande stund inte fattat. Men Centerpartiet avser medverka till att ett sådant beslut tas. Framgent bör dock även denna reform utvärderas, det är Center
­
partiets uppfattning att ett skiljeförfarande ska finnas att tillgå även om det ej överens
­
kommits i en förhandlingsordning. En sådan justering bör betraktas som ett nästa steg i arbetet för ett bättre fungerande förhandlingssystem.
Centerpartiet är inför en utvärdering och framtida åtgärder tydliga med de principer som vi ser som rimliga för ett väl fungerande förhandlingssystem: Om parterna i en kollektiv hyresförhandling inte kan komma överens bör en medlare utses. I de fall då förhandlingarna handlar om ändring av hyran med hänsyn till den ekonomiska utveck
­
lingen på orten bör medlaren, om någon av parterna begär det, ge en icke-bindande rekommendation om hur tvisten bör lösas. Om parterna enats om det, ska en medlare kunna avge en bindande rekommendation. Detta för att undvika långdragna konflikter där hyresgästerna kommer i kläm och riskerar drabbas av retroaktiva hyreshöjningar. Det bör i sammanhanget sägas att det är mycket bra och viktigt att parterna på hyres
­
marknaden kunnat enas om förändringar i denna riktning.
Sverige har sedan över 20 år en lag om kooperativ hyresrätt. Det kan beskrivas som ett mellanting mellan hyres- och bostadsrätter. Formen förutsätter medlemmars engage
­
mang och deltagande i föreningsstämmor och styrelsearbete. Medlemmarna betalar en insats som utgör grundplåten i deras gemensamma ägande och ger dem rätt att hyra en lägenhet i föreningen. Då det är styrelsen som beslutar om hyran är upplåtelseformen fri att bestämma hyresnivåerna utan förhandlingsplikt med en hyresgästorganisation. Denna boendeform kan också den bidra till boende för fler, och den bör därför främjas så att denna typ av bostäder planläggs och får förutsättningar att bli ett tydligare och vanligare alternativ på bostadsmarknaden.
Det rådande omvärldsläget bidrar just nu till stora osäkerheter vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Den kommersiella fastighetssektorn är högt belånad, och med stigande räntor och ökande inflation växer också oron. Därtill kommer höga energipriser. Detta ställer tydliga krav på den ekonomiska politiken, och åtgärder som minskar riskerna för allvarliga konsekvenser för den kommersiella fastighetssektorn behöver övervägas.
En modern social bostadspolitik
För Centerpartiet är det viktigt att bostadsmarknaden börjar fungera bättre så att bostadsköerna över tid kan minska. Införandet av fri hyressättning i nyproduktion är därför central. Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att varken denna reform eller den befintliga hyresmarknaden med kollektivt förhandlade hyror är lösningen för de människor som saknar möjlighet att söka en bostad på den ordinarie marknaden. För dessa behövs en modern social bostadspolitik. Ramarna för den behöver stakas ut genom en bostadssocial utredning, och den behöver bland annat rikta in sig på att finna kloka lösningar som redan prövats i olika delar av Sverige och i andra länder. Det finns exempel i vår omvärld på olika modeller för den sociala bostadspolitiken där vissa har varit mer framgångsrika än andra. Att bygga hela bostadsområden för sociala ändamål, som gjorts i ett antal länder, är inte en tilltalande modell. Snarare bör vi inrikta oss på att enskilda bostäder i såväl befintligt bestånd som i nybyggnation kan vikas för detta ändamål. Men kommuner och andra aktörer behöver också ges möjligheter att bidra till en social bostadssektor som kan svara mot de behov som finns lokalt. I vissa kommuner arbetar man med modeller där icke vinstdrivande aktörer, exempelvis stiftelser, kan erbjuda hyresrätter med lägre hyra för dem som så behöver. Genom att dessa aktörer inte konkurrerar på den ordinarie marknaden omfattas de heller inte av EU:s statsstöds
­
regler, och därmed ställs inga avkastningskrav och hyrorna kan hållas nere. Genom industriellt byggande och effektiv markanvändning kan också en social bostadspolitik underlättas. Allmännyttans roll i svensk bostadspolitik har förändrats, sedan den nu i likhet med andra företag verkar på marknadsmässiga villkor och inte tillåts kapital
­
tillskott, eller bidrag från stat och kommuner. Det faktumet bör också beaktas i en bostadssocial utredning.
Jämförelser med andra länder riskerar dock att halta, eftersom Sverige till skillnad från de flesta andra marknadsekonomier alltjämt har en reglerad hyresmarknad, där hyresvärdar är bundna vid avtal med en hyresgästorganisation. Också det svenska systemet med bostadsrätter är vid en internationell jämförelse smått unikt.
Många människor som sökt och beviljats skydd i Sverige under senare år är nu på väg att etablera sig och behöver ett varaktigt boende. Detta skapar ytterligare behov av just en modern social bostadspolitik som tar bort trösklarna till bostadsmarknaden även för dem som står allra längst ifrån den. Vi har under senare år sett hur antalet sociala kontrakt ökat kraftigt. Svårigheter att få tag på en bostad motverkar etableringen, fördjupar utanförskapet, orsakar höga samhällskostnader, personligt lidande och dåliga uppväxtmiljöer för barnen. Det behöver tas ett samlat nationellt grepp som möjliggör tillgång till bostäder med en utstakad väg till den ordinarie bostadsmarknaden. Sociala myndigheter, och inte minst arbetsförmedlingen, behöver finnas med i bilden för att resultat ska uppnås i dessa delar. Och det behövs metoder för att få fram många goda bostäder för dessa hushåll.
Den sociala hållbarheten behöver med andra ord beaktas både i förhållande till det befintliga bostadsbeståndet och när det gäller nyproduktion av bostäder. Insatser behövs för att underlätta för människor med svag ekonomisk ställning att ta sig in på bostads
­
marknaden. Parallellt behöver också insatser göras för att behovet av nya bostäder på svaga marknader i exempelvis landsbygdskommuner ska kunna tillgodoses.
Ovanstående löser dock inte alla de utmaningar som behöver hanteras. Behovet av en social bostadssektor och hur den bör utformas behöver belysas ytterligare i en bostadssocial utredning. Det är viktigt att kommuner prövar sig fram för att finna modeller för detta, samtidigt behöver frågan utredas för att finna framkomliga vägar till en bättre lösning för utsatta människor. En sådan utredning bör dels utvärdera hur bostäder för detta ändamål kan produceras i högre utsträckning till en lägre kostnad, och dels överväga om det till exempel behövs justeringar i bidragssystemen som gör att fler människor med svag ställning på bostadsmarknaden kan efterfråga bostäder.
Andrahandsuthyrning och enskilda initiativ till fler bostäder
Andrahandsuthyrning är viktig för en väl fungerande bostadsmarknad. Inte minst för vissa branscher och i regioner med en hög grad säsongsarbetare. Bristen på hyresrätter och den illa fungerande hyresmarknaden gör dessutom behovet av andrahandsuthyrning ännu större. Det är ofta på denna marknad som snabbt uppkomna behov av en bostad i närheten av ett nytt jobb eller studieplats får sin lösning – i synnerhet i storstads
­
regionerna. Med det stora behov av tillgängliga bostäder som finns på den svenska marknaden behöver andrahandsuthyrningen och möjligheten för privatpersoner att bidra till bostadsförsörjningen tas tillvara. På så sätt utnyttjas beståndet effektivare, vilket minskar behovet av nybyggnation något. Mot bakgrund av detta förordar Centerpartiet liberalare skatteregler för andrahandsuthyrning liksom för uthyrning av delar av den egna bostaden. I Norge finns exempelvis ett system som gör det möjligt att hyra ut upp till halva sin bostadsyta skattefritt. Detta är ett exempel på en modell som bör utredas för att klargöra hur den kan anpassas till svenska förhållanden.
Många som i dag äger ett större bostadshus där man själv inte har behov av hela bostadsytan skulle genom smärre ombyggnationer kunna inreda en eller flera lägenheter i den egna bostaden. Men när ett bostadshus utformas så att två eller fler lägenheter i huset hyrs ut räknas uthyrningen i dag som näringsaktivitet och beskattas därefter. Genom relativt små förändringar i skattereglerna skulle det kunna bli både enklare och mer attraktivt för privatpersoner att bidra till fler tillgängliga bostäder på marknaden. Därför vill Centerpartiet utreda liberaliseringar också av dessa regler.
Det finns också skäl att se över reglerna kring andrahandsuthyrningen av bostads
­
rätter. Det behöver finnas en balans mellan å ena sidan den enskilda bostadsrätts
­
innehavarens möjlighet att hyra ut i andra hand och därigenom bidra till fler tillgängliga bostäder på marknaden, och å andra sidan bostadsrättsföreningens möjlighet att förvalta föreningens fastigheter. Centerpartiet menar att bostadsrättsinnehavare bör ges större möjligheter att fritt hyra ut sin lägenhet under en begränsad tid utan att bostadsrätts
­
föreningen kan stoppa det, såvida inte synnerliga skäl föreligger.
Fler vägar till ägt boende
Det är inte enbart människor som är i behov av sociala kontrakt eller som helt saknar boende som har svårt att göra sig gällande på bostadsmarknaden. Också när det gäller det ägda boendet är trösklarna höga. I storstadsregionerna är de höga bostadspriserna ett hinder i sig. Amorteringskrav och andra kreditrestriktioner har gjort det avsevärt svårare för många människor att köpa en egen bostad. I delar av landet med utbredd brist på hyresrätter är ägandet en av få realistiska vägar till ett boende. För den som är ny i Sverige, ung, nyligen separerad, eller ensamstående är det i dag svårt att få bostadslån, även med en normal inkomst. Därför vill Centerpartiet slopa det skärpta amorterings
­
kravet i syfte att förenkla inträdet på bostadsmarknaden för fler.
I tillägg till en översyn av kreditrestriktionerna behövs åtgärder som gör att fler ges möjlighet att äga sin bostad. Centerpartiet ser ett behov av att utreda en modell som gör att människor som inte har tillgång till kapital från tidigare sparande, bostadsförsäljning eller liknande, ges realistiska möjligheter att bospara och få möjlighet att bygga eller köpa en bostad inom rimlig tid. Vi menar att förutsättningar bör skapas för en ny egnahemsrörelse som sänker trösklarna till bostadsmarknaden.
En ny egnahemsrörelse behöver en rad förutsättningar och nya villkor för att kunna växa sig stark. Det handlar dels om att människor ska kunna spara och få tillgång till kapital. Det handlar om tillgång till mark. Det handlar om byggandet av bostäder som måste förenklas och påskyndas. Och det handlar också till viss del om civilsamhälles
­
frågor.
När det gäller möjligheten att spara och få tillgång till kapital så finns modeller i andra länder som är värda att utvärdera och inspireras av. Det tyska Bauspar-systemet har utformats för människor med låga och normala inkomster. Genom att börja spara enligt den modellen vet man att man inom en viss tid kommer att ha möjlighet att köpa en bostad, under förutsättning att man följt sparplanen. Det kan alltså liknas vid ett sparande som resulterar i ett garanterat lånelöfte. Sparformen leder också till att fler bostäder byggs. För att ett liknande system ska kunna införas i Sverige behöver det finnas legala förutsättningar för så kallat ändamålssparande. Regeringen bör skyndsamt ta fram en förordning och vidta de eventuella andra åtgärder som möjliggör bosparande enligt denna modell.
Sverige har en lång tradition av folkrörelser och föreningsliv. Möjligheten för en ny egnahemsrörelse att växa fram torde därmed vara tämligen god, om rätt förutsättningar ges. Småhusfabrikanterna, speciellt på trähussidan, ser redan potentialen i en sådan rörelse. Därför är det viktigt att kommunerna gör enhetliga tolkningar av byggkraven, så att en godkänd teknisk lösning kan tillämpas i hela landet.
När det gäller byggandet bör så kallade byggemenskaper bejakas. Här har kommu
­
nerna en roll att spela. Så också när det gäller tillgången till mark. Markpriserna skiftar avsevärt beroende på var i landet man befinner sig. Där så är lämpligt finns skäl att överväga hur man kan använda sig av tomträtter för att ge fler människor möjlighet att äga sin egen bostad. Dock är det viktigt att förutsättningarna är långsiktiga och stabila. Det bör också finnas möjlighet för människor eller samfälligheter och föreningar att förvärva marken.
Om fler vägar till ett ägt boende ska skapas behöver också marknaden som helhet fungera bättre och skattesystemet gynna en sund bostadsmarknad. Det finns ett stort behov av en bred skatteöversyn som bland annat syftar till att förbättra bostads
­
marknadens funktionssätt. En sådan bör genomföras snarast. Vi vet sedan länge att skattesystemet får icke önskvärda effekter. Inte minst för rörligheten. Samtidigt som många människor efterfrågar en bostad, är det många som vill flytta men som inte anser sig ha råd att ta den skattesmäll det skulle innebära med en betydande reavinst. Sammantaget försvårar skattesystemet i dag den rörlighet som bostadsmarknaden behöver för att man ska kunna hitta en lämplig bostad. Följden blir att bostadsbeståndet nyttjas ineffektivt och att människor får svårt att ta sig in på bostadsmarknaden, oavsett vilken upplåtelseform det gäller.
Studentbostäder
Högre studier innebär ofta att man lämnar den egna hemorten för att söka sig till utbildningar och arbetstillfällen. En välfungerande bostadsmarknad lägger grunden för att det ska vara möjligt att flytta för studier och jobb. Därför är det allvarligt att det på flera håll i Sverige råder en akut brist på studentbostäder.
Regelverk ska vara anpassade efter vad studenter vill ha och behöver, i dag ser vi alltför ofta hur ett stelbent regelverk hämmar nybyggandet. Bygglovs- och plan
­
processer kritiseras också ofta för att vara krångliga och tidsödande. Centerpartiet ser därför behov av att regelverken blir mer flexibla när det kommer till studentbostäder. Därför vill vi att byggandet av studentlägenheter underlättas genom att studentbostäder definieras som en egen boendeform i lagstiftningen. Eftersom studentbostäder bebos under en begränsad tid bör vissa lättnader i byggkraven vara möjliga, exempelvis när det gäller bullernivåerna eller anpassningar av tillgänglighetskraven.
Centerpartiet är också pådrivande för mer experimentbyggande för studenter och ungdomar. Den tekniska utvecklingen har visat att det är möjligt att utforma student
­
bostäder efter regler som medger en mindre bostadsyta med bibehållen tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Man kommer långt med enklare regler, bättre kommunikation och stimulanser. Skulle det inte räcka vill Centerpartiet se över finansieringsformerna och exempelvis stödja skapandet av kreditgarantiorganisationer, vilka likt exempelvis Almi garanterar ett investeringskapital för byggande av studentbostäder.
Att flera studenter delar på en större lägenhet är inte ovanligt. Dock medför lagstiftning och regelverk vissa hinder för denna typ av ”små kollektiv”. I dag måste oftast en av de boende i lägenheten ensam stå för hyreskontraktet, och därmed i formell mening ta hela risken och betalningsansvaret. Genom så kallade partiella hyreskontrakt kan tillgången till bostäder för studenter förbättras.
Med en begränsad tillgång till studentbostäder är det viktigt att de bebos av just studenter, om de ska kunna räcka för att motsvara behoven. I dag är det inte fullt ut möjligt att säkerställa att den som bor i en studentbostad verkligen studerar aktivt. Dessa möjligheter bör stärkas genom bättre kontroller, givetvis i kombination med högt ställda krav på den enskilda hyresgästens integritet.
Bostäder för äldre
Behovet av fler lämpliga bostäder för äldre är stort. Behoven ser dock olika ut i olika delar av landet. Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät uppger dock fler än var fjärde svensk kommun att man inte bedömer sig kunna täcka behovet av särskilda boende
­
former för äldre inom fem år. Denna siffra ger givetvis inte hela bilden men är ett tecken på att läget kan beskrivas som allvarligt.
Att fler svenskar blir äldre är välkänt. Det är i sig relevant för planeringen av bostäder. Men lika relevant är vetskapen om att fler seniorer är friskare och mer aktiva än vad som var fallet för ett antal decennier sedan. Detta innebär att behoven av bostäder för äldre sannolikt kommer att variera mer. Något som på sätt och vis torde underlätta planeringen då fler kan leva ett gott liv i en bostad på den ordinarie bostads
­
marknaden. Men det ställer också krav på kunskaper om vilka behov som behöver tillgodoses för den vars bostad behöver anpassas. Liksom vilka krav som i så fall ska ställas. I framtiden kommer det vara minst lika viktigt med bredband och uppkoppling i bostäder för äldre som det är överallt annars. Dels för att man ska kunna erbjuda den omsorg som krävs, men också för att de som bor i dessa bostäder efterfrågar detta.
Det finns behov av att anpassa synen på hur man kan erbjuda boende för äldre. Det skulle exempelvis kunna ske inom ramen för ordinarie bostadsbestånd. För äldre som i allt väsentligt klarar sig själva men har ett visst behov av service skulle man, exempel
­
vis i vanliga hyresrätter, försöka finna modeller för gemensamma RUT-tjänster eller hemtjänst per trappuppgång och liknande.
I samband med nyproduktion av bostäder finns också skäl att se över planeringen. Det finns ingen naturlag som säger att ett helt flerbostadshus måste vara anpassat för äldre. Man kan exempelvis anpassa bostäder i markplan för äldre medan man bygger vanliga hyres- eller bostadsrätter i våningarna ovanför. Detta sprider också riskerna, då det finns ekonomiska risker i att bygga för en avgränsad kundgrupp.
Ofta är det av ekonomiska skäl mer lockande för kommuner att ge markanvisningar för den ordinarie bostadsmarknaden. Detta håller tillbaka byggandet av bostäder som är anpassade för äldre. Kommunerna har med andra ord ett stort ansvar i dessa frågor. Men skulden för bristen på bostäder för äldre ska inte enbart läggas på kommunerna.
Det kanske tydligaste hindret mot framväxten av nya bostäder för äldre är att det inte finns något enhetligt och tydligt regelverk för vad de olika boendeformerna för äldre innebär. De statliga reglerna är vaga och möjliggör vitt skilda tolkningar. Mest uppen
­
bar är otydligheten kring det som kallas trygghetsboenden. Men också för andra katego
­
rier av seniorbostäder är regelverken oklara. Följden har blivit att olika kommuner ställer olika krav som passar dåligt i förhållande till de byggtekniker som utvecklats de senaste åren. Allt detta fördyrar byggandet av bostäder för äldre och leder till att färre byggs. Därför behöver regelverken förtydligas så att det finns en grundläggande standard för vad som ska ingå i de olika boendeformerna för äldre. Denna standard bör utformas så att den är användbar i hela landet. Samtidigt behöver kommunernas upphandlingsreglementen förenklas.
Ensamheten bland äldre är alltför utbredd och leder till ökande ohälsa. Därför bör också bostäder för äldre kunna planeras för ökad social samvaro. Olika typer av kollektivboenden med gemensamhetsytor är ett exempel på en sådan lösning. Genom bättre regelverk och rådgivning, liksom spridande av goda exempel, kan mycket göras för att förbättra den sociala miljön kopplat till bostäder som är avsedda för äldre.
Klimatförändringarna påverkar hela samhället. Så också våra bostäder. Vi har redan upplevt somrar med torka och extremhetta, och fler varma somrar väntas bli följden när jordens medeltemperatur fortsätter stiga. Dessa värmeböljor påverkar inte minst de äldre. Och därför behöver vi se över möjligheten att anpassa bostäderna efter denna utveckling.
I Sverige är regelverken främst utformade efter stränga vintrar och kyla. Boverkets byggregler föreskriver att den lägsta inomhustemperaturen ska vara 18 grader Celsius för att termisk komfort ska uppnås. Någon högsta temperatur rekommenderas inte. Boverkets konstruktionsregler rekommenderar vilken som är den lägsta respektive högsta lufttemperatur som en byggnad bör dimensioneras för, beroende på var i landet som byggnaden finns. Här finns skäl att överväga moderniseringar av regelverket som tar höjd för klimatförändringarnas effekter. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus tar upp frågan om för höga temperaturer under sommartid. Detta belyser ytterligare behovet av att regelverken anpassas, inte bara efter klimatförändr
­
ingarna, utan efter varandra. Något som sannolikt skulle underlätta för den som ska bygga.
Bostadsanpassning är av stor betydelse för att äldre och funktionsvarierade ska ha möjlighet att kunna bo kvar i befintliga fastigheter. Sedan den nya lagen om bostadsanpassningsbidrag tillkom har antalet bostadsanpassningar minskat drastiskt. Detta är olyckligt. Redan när lagen antogs anförde Centerpartiet en rad synpunkter på förslaget. Att en utvärdering av denna lag genomförs är något som vi välkomnar. Utvärderingen behöver tas om hand och leda till konkreta åtgärder.
En jämställd bostadsmarknad
Det finns ett stort behov av att bättre belysa de aspekter som rör jämställdheten på bostadsmarknaden. Det handlar om människors förutsättningar att ta sig in på bostadsmarknaden, men det handlar också om kreditrestriktionernas konsekvenser för jämställdheten. Hur bostäder och boendemiljöer utformas. Liksom tillgången till kollektivtrafik och mobiliteten i stort. De ekonomiska aspekterna behöver belysas ur ett jämställdhetsperspektiv så att kvinnor och män kan åtnjuta en jämlik ställning också på bostadsmarknaden. Även detta bör beaktas av en bostadssocial utredning, samt i den skatteöversyn som behöver göras.
Också trygghetsfrågorna är viktiga när det gäller att åstadkomma en mer jämställd bostadsmarknad. Tämligen enkla åtgärder i stadsmiljön kan spela stor roll för den upplevda tryggheten. Belysning, planteringar, levande stadsmiljöer etcetera har också viktiga jämställdhetsaspekter. Likaså är en framgångsfaktor för att bryta utvecklingen i utsatta områden att stötta utrikes födda kvinnor att komma i egen försörjning. Exakt vilka insatser som behöver göras kan givetvis variera från område till område och från kommun till kommun. Men spridandet av goda exempel och lärdomar av genomförda åtgärder är helt avgörande.
utrikesfödda Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem. Och bostaden är ofta brottsplatsen i dessa fall. Möjligheten för våldsutsatta att lämna en destruktiv relation och ges möjlighet till ett tryggt eget boende är central. Förutsättningarna för civil
­
samhällets organisationer att bistå med hjälp och stöd behöver säkerställas. Även de sociala myndigheterna har ett stort ansvar i dessa fall när det gäller att se till så att våldsutsatta får tillgång till skyddade evakueringsbostäder.
Centerpartiet vill med anledning av detta se över möjligheten att ge en myndighet (exempelvis Boverket) i uppdrag att tillsätta en samordnare i syfte att se över förutsätt
­
ningarna att tillskapa en nationell bostadskö för människor som utsatts för våld så att dessa snabbt kan ges förtur till bostäder. Kön kan antingen upprättas genom avtal eller samarbete med marknadens aktörer eller genom ett mer tydligt statligt ansvarstagande.
Trygga och levande boendemiljöer
Människors upplevelser av otrygghet i den egna närmiljön måste tas på allvar. Att öka tryggheten i våra bostadsområden måste ges hög prioritet i samhällsplaneringen. Ofta kan relativt enkla insatser göra stor skillnad för den upplevda tryggheten. Det kan exempelvis handla om hur man placerar och utformar buskage och planteringar, men också belysning och liknande åtgärder. Men det handlar också om att skapa förut
­
sättningar för ett levande civilsamhälle, tillgång till service och mötesplatser, grön
­
områden och levande stadsmiljöer. Det är viktigt att erfarenheter på detta område kan delas mellan olika kommuner, så att framgångsrika stadsutvecklingsprojekt kan inspirera kommande åtgärder på andra platser.
Att sträva efter en levande stadsmiljö där folkliv och verksamheter bidrar till att öka tryggheten. Det underlättas till exempel genom att skapa levande och öppna gaturum, och genom att undvika att bygga mörka ”bakgator”. I många av våra städer känne
­
tecknas stadsmiljöer och stadsdelar som upplevs som otrygga ofta av att de omges av olika former av barriärer som gör dessa stadsdelar till isolerade öar. Det bidrar inte sällan till en ökad känsla av isolation och därmed segregation.
Tillskapandet av så kallade BID:s (business improvement districts) har visat sig vara framgångsrikt och bör främjas. Fastighetsägarsamverkan med BID:s som förebild bör vara frivilliga och baseras på en förväntan att alla parter har att tjäna på samarbetet. Det bör övervägas om det i enstaka fall kan finnas ett behov, och därmed befogenheter, att med tvångsmedel förmå ovilliga fastighetsägare att ansluta sig.
I vissa fall förekommer också grov brottslighet i olika former i eller i anslutning till bostadsområden. I de fall då hyresgästers trygghet påverkas genom brott som begås i en bostad finns möjligheter för hyresvärden att vidta åtgärder. I de fall då brott, ofta åter
­
kommande, begås i nära anslutning till bostaden är möjligheterna att göra något åt detta mer begränsade. Det finns givetvis orsaker till detta. Men Centerpartiet menar ändå att det finns skäl att utreda hur man, exempelvis genom ändringar i hyreslagen, kan utöka hyresvärdars möjlighet att vräka hyresgäster som begår brott. Vidare bör hyresnämn
­
derna prioritera vräkningsärenden som gäller grova störningar. I dagsläget är hand
­
läggningstiden för dessa alldeles för lång, något som leder till otrygghet såväl för grannar som för bostadsbolagens personal. Exempel finns dessutom på att det lett till aktiva våldshandlingar och grov skadegörelse medan ärendet behandlats.
Mötesplatser och lokaler för olika typer av verksamheter är en viktig infrastruktur såväl för demokrati och trygghet som för civilsamhälle och meningsfulla fritids
­
aktiviteter. Här spelar de föreningsdrivna samlingslokalerna en mycket viktig roll. Trots samlingslokalernas betydelse upplever man på många håll att det är svårt att bedriva verksamheten långsiktigt på grund av att finansieringen är splittrad och inte sällan osäker. Samlingslokalerna och de föreningar som driver dessa bör ges långsiktiga förutsättningar att verka i hela landet.
Minska segregationen
Segregationen mellan olika stadsdelar och bostadsområden är ett stort och allvarligt problem i Sverige. Som vi redan beskrivit står orsaker till denna segregation delvis att finna i den stadsbyggnadspolitik som historiskt sett förts. Men det är givetvis inte hela förklaringen. Orsaker finns också på en rad andra områden som sträcker sig långt utanför bostadspolitiken och som därför inte kommer att behandlas i denna motion.
Blandade upplåtelseformer, levande stadsmiljöer och en framåtsyftande samhälls
­
byggnadspolitik är dock viktiga delar för att minska segregationen. Samtidigt behövs en social infrastruktur för att bryta segregationen. Erfarenheter visar att samverkan mellan fastighetsägare, bostadsbolag och myndigheter kan vara helt avgörande för att bryta en negativ utveckling i bostadsområden som är utsatta enligt polisens definition, eller där den sociala utsattheten på andra sätt är utbredd. Ett tätt samarbete mellan fastighets
­
ägare, sociala myndigheter, polis, näringsliv, civilsamhälle och föreningsliv med mera är en viktig framgångsfaktor om segregation och utsatthet ska brytas.
Listan över åtgärder som kan vara viktiga i sammanhanget kan göras lång. Bland dessa kan nämnas åtgärder för att minska brottslighet, systematiskt arbete för att höja skolresultaten, satsningar på idrott, samhällsservice och att stötta utrikes födda kvinnor att komma i egen försörjning. Runtom i landet drivs ett stort antal projekt och verk
­
samheter som syftar till att motverka segregation och utsatthet. Fastighetsägare och bostadsbolag är ofta viktiga aktörer i denna typ av verksamheter. Det är viktigt att erfarenheterna av dessa insatser, som på flera håll varit mycket framgångsrika, tas tillvara och sprids. Möjligheterna att göra detta på ett samordnat och strukturerat sätt bör ses över för att utvärdera om det finns insatser från statligt håll som skulle kunna underlätta arbetet. Samtidigt har kommunerna en viktig roll att spela och de kan, mot bakgrund av existerande projekt och verksamheter, vara viktiga för att skapa stabilitet och långsiktighet i dessa insatser.
I vissa områden är också trångboddhet ett utbrett problem. Här behövs ett aktivt arbete, med ökad samverkan mellan kommuner och statliga myndigheter. Det behövs en kartläggning av trångboddheten, och lämpliga insatser för att motverka trångboddhet behöver utredas.
Sätt stopp för bostadsrättskriminaliteten
Att äga sin bostad är en dröm för många. Men en bostadsrätt är inte bara en bostad. Den erbjuder ett sätt att äga tillsammans som förutsätter ett engagemang och ansvarstagande av förtroendevalda ledamöter och revisorer, valda av föreningens medlemmar. Denna boendeform bygger på att människor har förståelse för hur en förening drivs. Om man inte är en van föreningsmänniska är detta ingen självklar kunskap.
Vi har under senare år sett en rad exempel på hur bostadsrättsföreningars medlem
­
mars förtroende missbrukats å det grövsta. Där styrelsen plundrat föreningen på dess tillgångar, berikat sig själva och sina kumpaner. Kriminella element drar nytta av den utsatthet bostadsrättsinnehavarna befinner sig i och utnyttjar föreningsformen för egen vinning. För de som drabbats av detta har det inneburit ekonomiska konsekvenser. Som delägare i en förening vars ekonomi körts i botten hamnar man i en otrygg situation. Föreningen kan gå i konkurs så att hela ens sparande och investering kan försvinna.
Tack vare Centerpartiet har ett arbete inletts för att sätta stopp för detta. Vi har föreslagit skärpt lagstiftning i enlighet med några av de förslag som lades fram i utredningen om stärkt konsumentmakt på bostadsrättsmarknaden. Vi samlade alla partier i Sveriges riksdag för att rikta ett tillkännagivande till regeringen som innebär att krafttag ska tas mot bostadsrättskriminaliteten. Centerpartiet fortsätter att bevaka denna fråga. Och vi kan konstatera att ytterligare åtgärder behöver vidtas.
Tyvärr är det ett fåtal misskötta föreningar som är orsaken till att vissa regler måste skärpas och kontroller stärkas. Centerpartiet vill så långt det är möjligt förenkla för de boende och därför måste man också överväga om det finns regler som kan tas bort.
Motverka arbetsplatskriminalitet inom byggsektorn
Ska en socialt och ekonomiskt hållbar bostadsmarknad åstadkommas behöver nya bostäder byggas. Men dessa bostäder behöver också byggas under socialt och ekono
­
miskt hållbara former. Byggbranschen behöver stöd i form av regler och kontroller som gör att fusk och organiserad brottslighet kan stängas ute från byggarbetsplatserna. Det pågar en människohandel som måste kartläggas. I det här fallet är personalliggaren ett verkningsfullt redskap för arbetsgivare och fackföreningar att hålla reda på vilka det är som befinner sig på byggarbetsplatsen, om de är utbildade, har rätt skyddsutrustning och får den lön de har rätt till.
För att motverka fusk och brottslighet behöver krafttag tas. Och det förutsätter samarbete mellan myndigheter och bransch. Men det förutsätter också att det offentliga i sina upphandlingar har rutiner som säkerställer att man har kontroll över alla led i byggentreprenader.
Motståndskraft mot kriser
Covid-19-pandemin har på många sätt påverkat både bostadsmarknaden och våra boendemiljöer. Det är viktigt att dra slutsatser av de erfarenheter som krisen gett upphov till och vid behov också skapa förutsättningar för att kommande kriser kan mötas på ett bättre sätt.
Vi har under den senaste tiden sett att sociala faktorer kan påverka smittspridning. Det gör att många av de åtgärder som nämns i denna motion också är viktiga ur ett krisberedskapsperspektiv. Och det understryker att arbetet med att motverka trång
­
boddhet behöver fortgå. Vi kan också se att det är viktigt att det finns riktlinjer som riktar sig till fastighetsägare, hyresvärdar och bostadsrättsföreningar för att de ska kunna bidra till informationsspridning i kristid. I det omvärldsläge som nu råder är det också tydligt att flera av de reformer som föreslås i denna motion är nödvändiga också mot bakgrund av de ekonomiska risker som krig och andra omvärldsfaktorer medför.
Vi har också tidigare sett att allmänna och föreningsdrivna samlingslokaler använts vid krissituationer eller när samhället behöver föreningslivets stöd. Exempel på det kan vara när skollokaler tillfälligt inte kan användas, i samband med skogsbränder med mera. Detta är något som vanligen hanteras lokalt mellan föreningar och kommuner. Sannolikt kan det också vara klokt att överväga en ökad beredskap för att säkerställa tillgången till lokaler som kan användas i krissituationer. Med anledning av detta finns det skäl att se över stödet till allmänna samlingslokaler i syfte att de ska kunna ge stöd till det omgivande samhället i krissituationer. Detta skulle kunna göras genom att man utvidgar det befintliga stödets syfte. Samlingslokalernas och civilsamhällets strategiska betydelse för samhällets krisberedskap bör i det här sammanhanget ses över. Generellt bör också de insatser som dessa föreningar förväntas bidra med till det omgivande samhället kunna leda till att de får ersättning för detta.
Alireza Akhondi (C)
Stina Larsson (C)
Martin Ådahl (C)
Ulrika Heie (C)
Helena Lindahl (C)
Elisabeth Thand Ringqvist (C)
Daniel Bäckström (C)
Rickard Nordin (C)
Helena Vilhelmsson (C)
Anders Ådahl (C)
Niels Paarup-Petersen (C)

=== HD023184: Bostäder och samhällsbyggnad ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd023184

Motion till riksdagen
2025/26:3184
av Alireza Akhondi m.fl. (C)
Bostäder och samhällsbyggnad
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en kommission bör tillsättas för att åtgärda de strukturproblem som genomsyrar bostads- och fastighetsmarknaderna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en skatteöversyn som förbättrar bostadsmarknadens funktionssätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för införande av låg moms på hyran och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksintressen inte bör gälla mark som redan skyddas genom annan lagstiftning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner i arbetet med att se till så att riksintresseanspråken hålls aktuella och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa och ersätta dagens strandskydd med en möjlighet för kommuner att peka ut var begränsningar för byggandet bör gälla och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska bli enklare att vidta klimatanpassningsåtgärder längs stränderna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ytterligare reformer av strandskyddet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om indexering av tomträttsavgälder och arrenden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen mot bakgrund av de stoppade planerna på nya stambanor bör föra dialog med berörda kommuner om hur man kan kompensera för ökade kostnader och sänkta fastighetsvärden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bevilja bygglov utifrån en fördjupad översiktsplan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att plan- och bygglagen bör kompletteras med verktyg som stimulerar grönt och hållbart byggande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av regler och avgifter för vatten och avlopp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning som bör se över hur man i samband med eventuell exploatering av åkermark definierar bl.a. väsentligt samhällsintresse och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att man vid småskalig exploatering på landsbygden bör kunna ta hänsyn till den lokala utvecklingen och tillskapandet av bra bostäder med hög livskvalitet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja innovativt byggande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att peka ut innovationsytor där avsteg från gällande byggregler är tillåtna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka forskningen om klimatsmart och energieffektivt byggande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nordiska standarder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hur goda exempel på samhällsbyggnadsområdet kan spridas så att det är möjligt att utarbeta strategier för hur bättre planering kan minska segregationen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fler bygglovsbefriade åtgärder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga regelförtydliganden i förhållande till genomförande av bygglovsbefriade åtgärder och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetet med digitalisering kopplat till planprocesser bör utvärderas i syfte att se om lag- eller regeländringar krävs för att man på bästa sätt ska kunna ta till vara på den nya teknikens möjligheter, bl.a. med avseende på AI, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en proposition med förslag om en reformerad hyressättning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för att avgöra om det finns behov av att sänka gränsen för när en auktoriserad revisor krävs i en bostadsrättsförening och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om partiella hyreskontrakt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en analys av hur man i framtida byggregler bäst tar hänsyn också till behoven hos den åldrande befolkningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som utvärderar hur utlåningen för bostadsköp till pensionärer kan utvecklas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en modern social bostadspolitik och att ett utrednings- och reformarbete kan komma igång snarast och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt översyn av kreditrestriktionerna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det möjligt för fler att långsiktigt spara till eget boende och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjliggörande av bosparande enligt tysk modell och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över bankernas möjligheter att ta ut ränteskillnadsersättning vid byte av bank och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda insatser för att se hur man kan minska kostnaden för pantbrev och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åtgärda nedskrivningsreglerna så att det blir möjligt att planera för bostadsbyggande också på svagare marknader och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kreditgarantierna tydligare bör riktas för att stödja byggande i landsbygdskommuner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga ett återinförande av kreditgarantier för småhus och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommunerna bör ges möjlighet att peka ut områden där bygglov inte längre ska krävas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åstadkomma en hållbar politik för att färre hus ska stå öde och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Höga byggkostnader, ekonomisk oro och låg omsättning på andrahandsmarknaden bidrar till en låg byggtakt. Boverkets analyser visar att det svåra läge som länge präglat svensk bostadsmarknad alltjämt är dystert. Den låga byggtakten medför också risk för att varslen ökar, och om byggtakten är låg över tid kan det leda till kompetensbrist när människor söker sig till andra yrken. Sammantaget innebär detta att det blir svårt att möta marknadens behov. En översikt av kommunernas behov av nyproducerade bostäder visar att det helt enkelt byggs mindre än vad som skulle behövas. Det blir också tydligt att problemet inte alls enbart är ett storstadsfenomen. Det gäller också i hög grad landsbygdskommuner i stort behov av utveckling och tillväxt. Kommuner som redan har stora ekonomiska utmaningar hålls tillbaka ytterligare till följd av den illa fungerande bostadsmarknaden. Detta är förvisso gamla nyheter. Ändå ser vi få reformer från regeringen som syftar till att lösa problemen.
Det har länge varit tydligt att Sverige behöver genomgripande bostadspolitiska reformer. En viktig sådan skulle vara ett införande av fri hyressättning i nyproduktion. En fråga som utretts och som snabbt kan läggas på riksdagens bord. Centerpartiet menar att en sådan reform behövs och att regeringen bör överlämna en proposition till riksdagen.
En friare hyressättning är långt ifrån den enda reform som behövs på bostadsområdet. Vi vet ganska väl vad som behöver göras för att i alla delar stärka bostadsmarknaden. Sedan 2006 har över 60 offentliga utredningar som berör svensk bostadspolitik lämnat sina betänkanden. Därför menar Centerpartiet att det behöver tillsättas en kommission som ska lägga förslag som kan åtgärda de strukturproblem som genomsyrar bostads- och fastighetsmarknaderna. Anslaget bör vara brett. Syftet med arbetet bör dels vara att förbättra bostads- och fastighetsmarknadernas funktionssätt, dels att öka byggtakten.
De ekonomiska aspekterna är viktiga. Skattesystemet påverkar till exempel både byggandet och människors agerande på bostadsmarknaden. Vi har länge efterlyst en skatteöversyn som förbättrar bostadsmarknadens funktionssätt. Sannolikt är det parlamentariska stödet för en sådan tämligen starkt, men mycket lite har hänt. Det är hög tid att skrida till verket. En sådan översyn kan dessutom skapa möjligheter till en rad reformer som svensk bostadsmarknad skulle behöva. Exempelvis bör utredningen sträva efter att lägga grunden för införande av låg moms på hyror som kan ge bättre ekonomiska förutsättningar för hyresmarknadens aktörer.
Parallellt med arbetet för strukturella reformer för en bättre bostadsmarknad står Centerpartiet fast vid att en bred bostadssocial utredning behöver genomföras. Detta för att skapa en mer inkluderande bostadsmarknad och ökad trygghet.
Vid sidan av de stora och breda reformerna behövs också en rad konkreta åtgärder som underlättar samhällsplaneringen och som gagnar bostadsförsörjningen och utvecklingen i hela Sverige. I denna motion beskriver vi en rad av de åtgärder som Centerpartiet vill genomföra.
Tillgång till byggbar mark
För att tillgodose behoven av bostadsförsörjning i alla delar av landet behövs tillgång till byggbar mark. I dag finns en rad begränsningar som gör att mark som skulle vara lämplig för bostadsbyggande inte kan användas.
Begränsa riksintressenas omfattning
Ungefär halva Sverige är i dag klassat som statligt riksintresse. Syftet med riksintresse
­
systemet är klokt. Mark som är av nationellt intresse för särskilda ändamål bör kunna värnas från andra typer av markanvändning eller exploatering. I dagsläget är dock riksintressenas omfattning för stor och de ingriper inte sällan på ett orimligt sätt mot angelägna behov, exempelvis bostadsbyggande.
Det finns exempel på när utpekade riksintresseanspråk är allt för oprecisa vilket gör att stora områden skyddas utan att det egentligen skulle behövas. Den översyn och inventering av riksintressen som genomförts var viktig, men mycket återstår innan arbetet är färdigt. För att riksintressena ska uppfattas som legitima är det viktigt att de uppfyller sitt syfte. Till exempel bör ett riksintresseanspråk som regel vara till skydd för ett område som är av just nationellt intresse snarare än regionala angelägenheter. Ofta kan riksintressen också ifrågasättas då de omfattar befintliga anläggningar, eftersom marken då är ianspråktagen. Riksintressen bör inte heller gälla mark som redan är skyddad genom annan lagstiftning. Därför bör lagstiftningen anpassas så att flera olika typer av skydd inte kan ”staplas” på varandra utan att särskilda skäl föreligger.
Det är också viktigt att riksintressena återkommande aktualiseras. Centerpartiet har därför bidragit till att krav ställs på detta. Aktualisering av riksintressen bör ske regelbundet, och arbetet bör vara förenat med tydliga kriterier och en solnedgångs
­
klausul som gör att riksintresseanspråket förfaller om anspråket aktualiseras eller om marken inte tas i anspråk inom en viss tid. Vidare finns skäl att förtydliga ansvars
­
fördelningen mellan statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner i arbetet med att se till så att riksintresseanspråken hålls aktuella.
Reformera strandskyddet
För Centerpartiet är det en självklarhet att hela Sverige ska kunna växa och utvecklas. I dag hindras utvecklingen på många håll av ett stelbent strandskydd. Det drabbar människor som vill bygga sitt hus nära ett vattendrag. Det försvårar för landsbygds
­
företag att utveckla sin verksamhet. Det sätter käppar i hjulet för kommuner som vill stärka sin attraktivitet. När det gäller strandskyddet har flera utredningar, bland annat den som Centerpartiet var med och tillsatte under förra mandatperioden, pekat på möjliga lösningar för en mer flexibel lagstiftning.
I slutet av 2020 presenterades förslagen i utredningen om ett reformerat och differentierat strandskydd (SOU 2020:78). Betänkandet mynnade ut i en proposition som avslogs i riksdagen våren 2022 med följden att nuvarande stelbenta strandskydds
­
regelverk fortsatte gälla. De förslag som lades fram innebar i sin helhet de mest långtgående lättnaderna i regelverket sedan strandskyddet infördes på 1950-talet.
Tyvärr stoppades förslagen av nuvarande regeringspartier. Man hänvisade till att man än en gång ville utreda frågan. Sedan dess har marginella justeringar av strandskyddet genomförts, trots att det fanns en riksdagsmajoritet för mer genomgripande reformer som efterfrågats av landsbygdskommuner i åratal. Först i juni 2025 meddelade regeringen att man tillsätter ytterligare en utredning, som i stora stycken utreder frågor som redan är utredda. Nästan hela mandatperioden är förslösad utan att en verklig reform av strandskyddet kommit till stånd. Det är undermåligt.
Centerpartiet vill alltjämt se verkliga reformer på detta område. Givetvis är det positivt om den nu pågående utredningen leder till att beslut äntligen kan fattas. Men faktum kvarstår, Tidöregeringen har inte förmått att leverera någon strandskyddsreform. Den nytillsatta utredningen ska inte lämna sitt betänkande förrän i juni 2026, och då är mandatperioden i praktiken till ända. Något förslag kommer inte att ha hunnit behandlas av riksdagen innan nästa val. Så för strandskyddet har denna mandatperiod varit fyra förlorade år. Och de som sett till att inget har hänt var de som sade sig vara för en reform.
Centerpartiet har efterfrågat ett annat förfaringssätt. Vi menar att i ett första steg skulle regeringen ha brutit ut de förslag det funnits stöd för i riksdagen ur strandskydds
­
propositionen och återkommit till riksdagen för beslut.
Då hade vi redan kunnat påbörja reformarbetet.
Centerpartiet har länge varit tydliga kring hur vi anser att strandskyddet bör reformeras. Skyddet behöver göras om i grunden genom att det avskaffas och ersätts med stärkt lokal makt för kommunerna att peka ut särskilt skyddsvärda områden där begränsningar för byggande bör gälla. Ett avskaffat generellt strandskydd har också effekten att kommunerna återtar makt och inflytande från länsstyrelserna att besluta i frågor som rör lokal exploatering och utveckling. I förlängningen är det ett sätt att stärka invånares och närboendes inflytande och medbestämmande i vad som väsentligen är lokala frågor. Kommunerna känner bäst de lokala förutsättningarna och behoven och är därför bäst lämpade att göra bedömningar om vad som bör skyddas lokalt.
Givet hur exploateringen av stränderna, befolkningstätheten och exploateringstrycket skiljer sig åt både mellan och inom länen och kommunerna finns det starka och motiverade skäl att beslut om strandskyddsdispenser ska tas så lokalt som möjligt. Nuvarande bestämmelser om LIS-områden (landsbygdsutveckling i strandnära läge) menar vi bör tas bort då de bedömts vara ineffektiva och bristfälliga i att ge dispenser där så är motiverat samt att upprätthålla ett fungerande strandskydd där sådana behov föreligger. Dessa bör automatiskt ersättas med det nya begreppet strandnära utvecklingsområden.
Centerpartiet vill att kommunerna får möjligheten att peka ut strandnära utvecklings
­
områden i sina översiktsplaner och i dessa kunna tillämpa tre nya och generösa skäl för dispens. Dessa områden bör kunna vara hur stora som helst men ska ha god tillgång till obebyggd mark och inte vara av särskild betydelse för något av strandskyddets syften, som att bevara skyddsvärda miljöer. Vi anser att det är viktigt att det tydliggörs att det måste vara den enskilda platsens förutsättningar som avgör om ett område är lämpligt som strandnära utvecklingsområde. Det bör heller inte finnas någon begränsning i hur många strandnära utvecklingsområden som kan pekas ut i en kommun.
Vi anser att länsstyrelserna, efter ansökan från en eller flera kommuner, helt eller delvis ska kunna upphäva strandskyddet inom ett utpekat strandnära utvecklingsområde och inte heller ha möjligheten att ändra eller återkalla tidigare förordningar och beslut om strandskyddets omfattning. Samtidigt anser vi att det är viktigt att de tre kriterierna för strandnära utvecklingsområden som föreslogs i utredningen definieras och preciseras tydligt i syfte att undanröja osäkerhet och öka förutsägbarheten. Därtill är det av stor vikt att de särskilda skälen för dispens att upphäva strandskyddet i ett strandnära utvecklingsområde breddas och utökas, i syfte att skapa möjligheter för boende och näringsverksamheter att till exempel bygga enstaka hus eller tillhörande komplement
­
byggnader.
I takt med klimatförändringarna så kommer behovet av klimatanpassningsåtgärder också att öka i syfte att skydda befintlig bebyggelse. Många av dessa åtgärder kommer behöva ske i strand- och kustnära lägen, för att exempelvis förebygga konsekvenserna av stigande havsnivåer. Därför anser vi att det ska bli enklare att vidta klimatanpass
­
ningsåtgärder längs stränderna och menar att det finns behov av att tydliggöra när dispens för detta kan ges.
Som det ser ut nu kommer valet 2026 vara avgörande för hur strandskyddsfrågan hanteras. Förhoppningsvis kommer det fortsatt finnas en riksdagsmajoritet för en reform, och Centerpartiet kommer fortsatt följa och driva frågan aktivt.
Samhällsplanering och byggande
Vi beskrev inledningsvis hur byggtakten sjunkit och inte kan väntas möta behoven runtom i landet. För att över tid åstadkomma en bättre balans på bostadsmarknaden behövs både statligt ansvarstagande och reformer som ger kommunerna verktyg att planera med framförhållning. Frågan om tillgänglig mark är också viktig i samman
­
hanget. När det gäller kommunernas markpolitik så fyller markhyra en funktion, men principiellt sett bör man sträva efter att möjliggöra friköp. En lagändring bör göras som innebär att det blir tillåtet med indexering av tomträttsavgälder. Liknande förhållanden gäller exempelvis när det gäller mark som arrenderas för boende även om det i dessa fall handlar om en annan lagstiftning. Principiellt menar vi att liknande förhållanden bör kunna gälla på detta område och frågan behöver utredas.
Planera för både transporter och bostäder
Tillgång till pendlingsmöjligheter och kollektivtrafik är av stor betydelse för bostads
­
byggandet. Både vad gäller bostädernas attraktivitet och ur klimathänseende. Vi behöver planera för både transporter och bostäder. En viktig drivkraft för samhälls
­
byggnadsprojekt har under senare år varit de planerade nya stambanorna vars syfte har varit att minska kapacitetsbristen i det svenska järnvägsnätet. Bara månader efter att regeringen tillträdde valde man att stoppa hela projektet. Detta trots att staten avtalat med kommunerna att bygga järnväg om kommunerna i sin tur byggde bostäder. Kommunerna har i allt väsentligt hållit sin del av avtalet, och nu står på flera håll bostäder som inte kommer att vara belägna i närheten av den järnvägsstation som skulle locka människor att flytta in. Om regeringen inte gör om och gör rätt bör man ta initiativ till en dialog med berörda kommuner om hur man från statligt håll kan kompensera för ökade kostnader och sänkta fastighetsvärden.
Mer användbara översiktsplaner
Under förra mandatperioden lämnade översiktsplaneutredningen sitt betänkande. I vissa delar ledde förslagen till välkomna reformer. Dock konstaterades att det inom ramen för utredningsdirektiven inte gick att lägga grunden för att på allvar stärka möjligheterna att använda översiktsplanerna för att bevilja bygglov. I stället kom kravet på detaljplaner att kvarstå. Det finns emellertid goda skäl att sträva efter göra översiktsplanerna mer användbara i våra planprocesser. Sverige bör, bland annat med inspiration från våra grannländer, genomföra ytterligare reformer. Exempelvis bör det utredas hur man med hjälp av fördjupade översiktsplaner kan förenkla och påskynda planprocesserna. Till exempel genom att bygglov kan beviljas utifrån en fördjupad översiktsplan.
Ytterligare bygglovsreformer
Regeringen har presenterat en rad reformer rörande bygglov som på många sätt var välkomna. Centerpartiet förde i en följdmotion fram flera synpunkter men kunde samtidigt konstatera att många av de förenklingar som fanns i propositionen var positiva. Dock är det bekymrande att propositionen inte hade ett starkare miljö-, klimat- och hållbarhetsperspektiv. I synnerhet så eftersom branschen efterlyser just detta. Regeringen må ha låga klimatambitioner, men det gäller inte bygg- och fastighets
­
branschen som ser problemen och som vill bidra till klimatomställningen. Därför behöver också plan- och bygglagen innehålla fler verktyg som stimulerar grönt och hållbart byggande. Därtill måste regelförenklingsarbetet fortsätta. Ett sådant arbete bör ständigt pågå. Och målet måste vara att korta planprocesserna och därmed underlätta byggandet. Krångel och långsamma processer gör det mer riskfyllt att investera och att bygga. Därför behöver reformarbetet fortgå.
Vatten och avlopp
Trots att förbättringar av lagstiftningen gjorts så är kommunala krav på anslutning till kommunalt vatten alltjämt en stor kostnad för många fastighetsägare. I många fall kan man också ifrågasätta om det är nödvändigt att tvinga fram anslutning till kommunala vattentjänster då andra alternativ kan vara väl så rimliga. Här bör man därför fortsätta se över reglerna för att skapa en större flexibilitet i förhållande till enskilda hushåll eller samfälligheter. Det finns också beredskapspolitiska aspekter på dessa frågor. Genom regler som möjliggör fler enskilda vatten- och avloppslösningar, antingen för enstaka hushåll eller genom samfälligheter, minskas sårbarheten. Exempelvis ifall det kommunala vattnet temporärt skulle bli otjänligt.
I samband med att en översyn av bland annat vattentjänstlagen görs är det också rimligt att överväga hur man kan begränsa de allra högsta anslutningsavgifterna, exempelvis genom någon form av kostnadstak eller högkostnadsskydd. Samtidigt som hänsyn även fortsatt behöver tas till att förutsättningarna och därmed kostnaderna för att dra vatten- och avloppsledningar varierar kraftigt över landet.
Skyddet av åkermarken
Behovet av nya bostäder är som sagts stort, samtidigt ser planeringsförutsättningarna väldigt olika ut i olika delar av landet. I områden med omfattande livsmedelsproduktion finns utmaningar när det gäller att planera markanvändningen. Områden med värdefull åkermark behöver skyddas för att trygga livsmedelsförsörjningen. En noggrann avvägning behöver därför göras mellan behovet av bostäder och produktiv och efter
­
frågad jordbruksmark. Byggnation på åkermark kommer i viss utsträckning att behöva ske även i framtiden. Jordbruksverket med flera pekar i rapporter på att åkermarkens långsiktiga värden ofta får stå tillbaka till förmån för mer kortsiktiga ekonomiska värden. Samtidigt hindras inte sällan småskalig nybyggnation som i grunden är viktig för landsbygdernas överlevnad. För att åkermarken ska bevaras måste skyddet av åkermarken stärkas. Det kan handla om att kraven på beslutsunderlag skärps och definitionen och motiveringen av vad som utgör ett väsentligt samhällsintresse tydliggörs. Därför bör regeringen tillsätta en utredning som ser över hur väsentligt samhällsintresse definieras, och vilka eventuella förändringar och förtydliganden som behöver göras för att tillämpningen ska fungera. I samband med detta bör man se över hur jordbruksmarkens produktionsvärde klassas i syfte att stärka skyddet mot exploatering av jordbruksmark med högt produktionsvärde. Samtidigt behöver man underlätta för byggande på jordbruksmark som inte anses vara lika skyddsvärd. För Sveriges landsbygder kan också småskalig exploatering vara av stor betydelse för den lokala utvecklingen och för tillskapandet av bra bostäder med hög livskvalitet.
Främja innovativt byggande
Sveriges kommuner har planmonopol. Planmonopolet innebär i teorin att kommunerna har goda möjligheter att vara drivande ifråga om att utveckla och förenkla sina plan- och bygglovsprocesser. I praktiken är det dock inte fullt så enkelt, och möjligheten att främja innovativt byggande skulle behöva stärkas. Genom att låta kommuner testa olika lokalt anpassade modeller kan nya effektiva arbetssätt uppstå, som möjliggör kortare ledtider från idé till byggklar mark och färdiga hus. Därför föreslår Centerpartiet också införandet av kommunal försöksverksamhet för att förkorta och förenkla byggprocesser. Det bör också finnas möjlighet att peka ut innovationsytor där avsteg från gällande byggregler är tillåtna. Detta kan skapa fler möjligheter för bostadsbolag, byggare och arkitekter att tänka nytt och pröva nya lösningar. Viktigt i samband med detta är att det också är tillåtet att låta människor bo i dessa bostäder så att de nya lösningarna kan prövas skarpt och möta verkliga behov. En sammanställning av redan genomförda forskningsprojekt på området bör genomföras och samtidigt bör man se över möjlig
­
heten att stärka just forskning och utveckling på bostadsområdet. Här behövs en långsiktig strategi.
Parallellt med att kommunerna ges större frihet att utveckla sina planprocesser är det viktigt att de statliga reglerna är tydliga och enhetliga. Fler metoder och tekniska lösningar bör typgodkännas så att byggkostnader kan pressas. Detta innebär att de statliga reglerna hela tiden behöver ta hänsyn till innovationer och framsteg för att inte utgöra ett hinder för utveckling.
Sverige behöver också stärka forskningen om klimatsmart och energieffektivt byggande. Vi har kunnat se en snabb utveckling exempelvis när det gäller industriellt byggande i trä, men det finns ännu mycket kvar att göra för att minska byggandets klimatpåverkan, både när det gäller själva byggteknikerna och utformningen av de hus som uppförs. Att ligga i framkant på detta område skulle innebära att Sverige som industrination skaffar sig värdefull kunskap och konkurrenskraft. Utvecklingen leder sannolikt också till bättre möjligheter att bygga kostnadseffektivt. I kombination med ökade möjligheter till innovativt byggande och kommunal försöksverksamhet finns möjlighet att utveckla nya tekniker som snabbt kan testas skarpt.
Nordiska standarder
Vi välkomnar att de nordiska bostadsministrarna undertecknat en deklaration om att minska utsläppen från byggandet. Vi delar deras syn om att de nordiska länderna har stora möjligheter att samarbeta på det här området. Vi menar också att detta arbete måste ges hög prioritet och att det är bråttom att nå konkreta resultat. Sveriges regering bör därför vara drivande och ta initiativ till utredningar som leder fram till konkreta förslag. Det kan exempelvis handla om harmonisering av regelverk och standarder som gör att tekniker och konstruktioner kan typgodkännas i hela Norden. Parallellt bör ett arbete bedrivas för mer harmonisering också på EU-nivå.
Minska segregationen
Segregationen mellan olika stadsdelar och bostadsområden är ett allvarligt problem. Blandade upplåtelseformer, levande stadsmiljöer och en framåtsyftande samhälls
­
byggnadspolitik är viktiga verktyg för att minska segregationen. Därför behöver goda exempel på samhällsbyggnadsområdet spridas så att det är möjligt att utarbeta strategier för hur bättre planering kan minska segregationen.
Samtidigt som planpolitik och byggande är viktiga verktyg behövs en social infra
­
struktur. Erfarenheter visar att samverkan mellan fastighetsägare, bostadsbolag och myndigheter kan vara helt avgörande för att bryta en negativ utveckling i bostads
­
områden som är utsatta enligt polisens definition, eller där den sociala utsattheten på andra sätt är utbredd. Ett tätt samarbete mellan fastighetsägare, sociala myndigheter, polis, näringsliv, civilsamhälle och föreningsliv med mera är en viktig framgångsfaktor om segregation och utsatthet ska brytas.
Listan över åtgärder som kan vara viktiga i sammanhanget kan göras lång. Bland dessa kan nämnas åtgärder för att minska brottslighet, systematiskt arbete för att höja skolresultaten, satsningar på idrott, samhällsservice och att stötta utrikesfödda kvinnor att komma i egen försörjning. Runtom i landet drivs ett stort antal projekt och verksam
­
heter som syftar till att motverka segregation och utsatthet. Fastighetsägare och bostadsbolag är ofta en viktig aktör i denna typ av verksamheter. Det är viktigt att erfarenheterna av dessa insatser, som på flera håll varit mycket framgångsrika, tas tillvara och sprids. Möjligheterna att göra detta på ett samordnat och strukturerat sätt bör ses över för att utvärdera om det finns insatser från statligt håll som skulle kunna underlätta arbetet.
Fler bygglovsbefriade åtgärder
Redan i dag finns en rad bygglovsbefriade åtgärder, exempelvis för byggande av altaner eller komplementbostadshus. Ytterligare steg togs i och med regeringens proposition om Ett nytt regelverk för bygglov. Det kan dock konstateras att kommuner tenderar att göra olika bedömningar när det gäller bygglovsbefriade åtgärder i samband med att huvudbyggnaden uppförs eller när flera åtgärder genomförs samtidigt. Det är efter
­
strävansvärt att minska krångel och byråkrati i förhållande till denna typ av insatser och regelförtydliganden bör övervägas.
Det finns också fler åtgärder som bör bygglovsbefrias. Den svenska livsmedels
­
försörjningen och livsmedelssäkerheten är avgörande för att hantera en kris. För att öka produktionen och kunskapen om småskalig matproduktion bör växthus på upp till 15 kvadratmeter bygglovsbefrias oaktat om en annan komplementbyggnad redan finns. Växthuset ska dock användas till just odling, syftet är inte att denna regelförändring ska innefatta inglasade uteplatser eller lusthus.
I samband med att solceller, eller ett småskaligt vindkraftverk, installeras på hustomt händer det att installation av batterilager och växelriktare har svårt att rymmas i ordinarie utrymme, eller att de utrymmen som finns i fastigheten inte passar för ändamålet. Det vore därför rimligt att även en byggnad för att husera batterilager, växelriktare och annan teknik som behövs för elproduktion, smart styrning eller lagring också kan undantas från bygglov utan att det ska gå ut över möjligheterna att bygga annan komplementbyggnad.
Lantmäteriverksamhet
Lantmäteriverksamheter och fastighetsbildning spelar stor roll för samhällsplaneringen och bostadsbyggandet. Modern teknik erbjuder möjligheter att underlätta många processer. Generellt behövs effektiviseringar på området.
Geodata
Digitaliseringen innebär ett av de största tekniksprången som samhällsbyggnadssektorn genomgått. Rätt utnyttjad kan den moderna tekniken revolutionera såväl samhälls
­
planeringen som det demokratiska beslutsfattandet liksom medborgarnas och branschernas insyn och delaktighet. Digitaliseringen ökar också möjligheterna att samordna regelverken och kan leda till en effektivare och mindre kostnadsdrivande samhällsplanering.
Boverket har noterat att kommunernas plankontor sällan har tillräcklig kapacitet för att hantera både sitt strategiska utvecklingsarbete och för att ta fram nya detaljplaner. Också i detta avseende kan nya tekniska lösningar vara till stor hjälp.
I och med beslutet om att införa privat initiativrätt blir det enklare för planintressenter att själva driva planprocesser. Rätt tillämpad kan denna reform innebära en välbehövlig avlastning för kommunernas planavdelningar samtidigt som förutsättningarna för nyproduktion av bostäder förbättras. Trots att reglerna om privat initiativrätt börjat gälla saknar många kommuner utvecklade arbetsmetoder för att dels informera om de nya möjligheterna, dels underlätta för berörda intressenter. I många fall har tillgången till öppna kommunala data varit begränsad.
Planprocesserna behöver effektiviseras och det behövs insatser för att minska kötiderna för beslut om byggrätt, bygglov och fastighetsbildning. Resurser behöver läggas på utveckling för att införa och tillämpa en helt digital process. Digitala planeringsunderlag måste effektivt kunna användas i efterföljande planprocess. Det har länge funnits en diskussion om att tillgängliggöra öppna, avgiftsfria kommunala och statliga fastighets- och geodata, samt att digitalisera befintliga detaljplaner liksom övrigt planeringsunderlag. Dessa uppgifter kan då tillhandahållas avgiftsfritt. De senaste åren har insatser på nationell nivå gjorts för att lägga grunden för att tekniskt möjliggöra en digitaliserad planering. Detta arbete behöver fortsätta. Öppna data bör vara en tydlig målsättning. Arbetet behöver utvärderas för att se om mer resurser krävs för att fullt ut genomföra denna typ av moderniseringar. Dessutom innebär den snabba teknik
­
utvecklingen, exempelvis när det gäller artificiell intelligens, stor potential för ytterligare effektiviseringar såväl inom statliga myndigheter som på kommunal nivå. Även detta behöver utvärderas i syfte att se om lag- eller regeländringar krävs för att man på bästa sätt ska kunna ta tillvara på den nya teknikens möjligheter.
Sänkta trösklar till bostadsmarknaden
Allt för många människor upplever att det är svårt att ta sig in på bostadsmarknaden, oavsett om det gäller ägt eller hyrt boende. Här behövs betydande insatser för att göra den svenska bostadsmarknaden mer inkluderande, samtidigt som en bättre balans uppnås.
Tillgången till hyresrätter
För många människor är den första egna bostaden en hyresrätt. Men hyresrätten spelar en viktig roll också för många som är mitt i livet och karriären. Hyresrätten kräver inget kapital, inga lån. Och den som bor där slipper ansvaret för renovering och förvaltning. Det kan konstateras att det på många håll råder brist på tillgängliga hyresbostäder.
Den svenska hyressättningsmodellen har inte varit framgångsrik när det gäller att bidra till en bostadsförsörjning som motsvarar de faktiska behoven. Kötiden till en hyresrätt i storstäderna räknas inte i månader utan i år. I Stockholms fall handlar det i värsta fall om decennier. De många sociala kontrakten och den allt för omfattande hemlösheten visar dessutom att modellen inte klarat av att ta de sociala hänsyn som behövs. Systemet med förhandlade hyror har alltjämt en roll att spela på svensk bostads
­
marknad. Men den måste kompletteras med såväl mer efterfrågedrivna lösningar som med riktade insatser till de människor som i dag faller mellan stolarna.
En reform för fri hyressättning i nyproduktion skulle kunna leda till att steg tas mot en bättre balans, där underskottet på tillgängliga bostäder minskar. En marknad där den redan höga belåningsgraden innebär stor räntekänslighet. Det ökade utbud som följer av fri hyressättning skulle i förlängningen kunna ge följdverkningar som leder till en egen bostad för många av dem som i dag förtvivlat väntar på att få ett hyreskontrakt, de som sover hos vänner, de som flyttar runt i kappsäck på andrahandsmarknaden.
Under våren 2020 tillsattes en utredning om fri hyressättning i nyproduktion. Våren 2021 lämnade den sitt betänkande. Därefter avstannade reformarbetet. Centerpartiet anser att reformeringen av hyressättningen behöver fortgå. Syftet är att skapa fler tillgängliga hyresrätter så att köerna kan kortas. Den bristsituation som råder har också påvisats hämma den ekonomiska utvecklingen när möjliga medarbetare inte kan flytta dit jobbens finns på grund av att man inte inom rimlig tid kan finna en bostad. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med en proposition med förslag om en reformerad hyressättning i linje med vad som här anförts.
Trygghet för bostadsrättsinnehavare
Centerpartiet har återkommande agerat för att stärka tryggheten för bostadsrätts
­
innehavare. Bland annat för åtgärder som kan motverka kapningar av bostadsrätts
­
föreningar. Vi ser dock att det fortfarande finns problem på detta område och att ytterligare åtgärder sannolikt krävs. En sådan gäller kraven som ställs på revisionen i bostadsrättsföreningar.
I dag är det så att i princip enbart mycket stora bostadsrättsföreningar behöver ha en auktoriserad revisor. Vi menar att detta kan leda till risker då den kompetens och det engagemang som krävs för att från medlemmarnas sida sätta sig in i föreningens förvaltning inte alltid finns. Det finns därför skäl för en sänkt gräns för när en auktoriserad revisor krävs i en bostadsrättsförening.
Tillgång till bostäder för studenter
Möjligheten att utbilda sig är av stor vikt för Sveriges konkurrenskraft. I många branscher råder kompetensbrist. För den som studerar är inte sällan brist på student
­
bostäder på studieorten ett allvarligt problem.
Regelverk ska vara anpassade efter vad studenter vill ha och behöver, i dag ser vi allt för ofta hur ett stelbent regelverk hämmar nybyggandet. Centerpartiet välkomnar att reformer nu genomförts för att åstadkomma mer flexibla regelverk gällande student
­
bostäder.
Med en begränsad tillgång till studentbostäder är det viktigt att de bebos av just studenter, om de ska kunna räcka för att motsvara behoven. I dag är det inte fullt ut möjligt att säkerställa att den som bor i en studentbostad verkligen studerar aktivt. Dessa möjligheter bör stärkas genom bättre kontroller, givetvis i kombination med högt ställda krav på den enskilda hyresgästens integritet.
Att flera studenter delar på en större lägenhet är inte ovanligt. Dock medför lagstift
­
ning och regelverk vissa hinder för denna typ av ”små kollektiv”. I dag måste oftast en av de boende i lägenheten ensam stå för hyreskontraktet, och därmed i formell mening ta hela risken och betalningsansvaret. Så kallade partiella hyreskontrakt kan förbättra tillgången till bostäder för studenter, och en sådan reform bör genomföras.
Bostäder för äldre
Behovet av fler lämpliga bostäder för äldre är stort. Behoven ser dock olika ut i olika delar av landet. Det är välkänt att fler blir äldre. Det är i sig relevant för planeringen av bostäder. Men lika relevant är vetskapen om att fler seniorer är friskare och mer aktiva än vad som var fallet för ett antal decennier sedan. Detta innebär att behoven av bostäder för äldre sannolikt kommer att variera ännu mer. Något som på sätt och vis torde underlätta planeringen då fler kan leva ett gott liv i en bostad på den ordinarie bostadsmarknaden. Men det ställer också krav på kunskaper om vilka behov som behöver tillgodoses för den vars bostad behöver anpassas. Liksom vilka krav som i så fall ska ställas. I framtiden kommer det vara minst lika viktigt med bredband och uppkoppling i bostäder för äldre som det är överallt annars. Dels för att man ska kunna erbjuda den omsorg som krävs, men också för att de som bor i dessa bostäder efterfrågar detta.
Förutom de aspekter som nämnts ovan är det också relevant att i byggandet avvärja eventuella problem som kan uppstå kopplat till klimatförändringarna. Vi har redan upplevt somrar med torka och extremhetta, och fler varma somrar väntas bli följden när jordens medeltemperatur fortsätter stiga. Dessa värmeböljor påverkar inte minst äldre. Och därför behöver vi se över möjligheten att anpassa bostäderna efter denna utveckling.
Det kanske tydligaste hindret mot framväxten av nya bostäder för äldre är att det inte finns något enhetligt och tydligt regelverk för vad de olika boendeformerna för äldre innebär. De statliga reglerna är vaga och möjliggör vitt skilda tolkningar. Mest uppen
­
bar är otydligheten kring det som kallas trygghetsboenden. Men också för andra kategorier av seniorbostäder behövs förtydliganden. Följden har blivit att olika kommuner ställer olika krav som passar dåligt i förhållande till de byggtekniker som utvecklats de senaste åren. Allt detta fördyrar byggandet av bostäder för äldre, och leder till att färre byggs. Därför behöver regelverken förtydligas så att det finns en grundl
­
äggande standard för vad som ska ingå i de olika boendeformerna för äldre. Denna standard bör utformas så att den är användbar i hela landet. Samtidigt behöver kommunernas upphandlingsreglementen förenklas.
För äldre kan möjligheterna att ta ett bostadslån vara begränsade. För dem som lämnat arbetslivet är det svårt att med nuvarande regler få ihop kalkylen för ett bostadslån. Samtidigt är det viktigt att äldre kan efterfråga bostäder som passar de egna behoven på den privata marknaden. Att välja att köpa ett boende kan för många äldre vara en mycket sund investering. Därför bör en utredning tillsättas som utvärderar hur utlåningen för bostadsköp till pensionärer kan utvecklas.
En modern social bostadspolitik
För Centerpartiet är det viktigt att bostadsmarknaden börjar fungera bättre så att bostadsköerna över tid kan minska. För människor som i dag saknar förutsättningar att söka en bostad på den ordinarie marknaden behövs dock insatser. Sverige behöver reformer som leder till en modern social bostadspolitik. Det finns exempel i vår omvärld på olika modeller för den sociala bostadspolitiken där vissa har varit mer framgångsrika än andra. Att bygga hela bostadsområden för sociala ändamål, som gjorts i ett antal länder, är inte en tilltalande modell. Snarare bör vi inrikta oss på att enskilda bostäder i såväl befintligt bestånd som i nybyggnation kan vikas för detta ändamål.
Centerpartiet har länge efterfrågat en ny och bred bostadssocial utredning. Det behövs insatser som säkerställer att ekonomiskt utsatta kan få tillgång tillbostäder, samtidigt som det givetvis också måste till kraftfulla insatser mot den strukturella hemlösheten. Detta förutsätter en väl fungerande social bostadssektor. För detta finns en rad olika möjliga vägar som bör utvärderas. Det kan exempelvis handla om ett investeringsstöd specifikt för sociala ändamål, vilket Centerpartiet också tidigare resonerat kring. Vi har även pekat på olika typer av icke vinstdrivande bostadsbolag eller stiftelser. Man kan också utveckla dagens sociala kontrakt. Vi menar dock att det är betydelsefullt att bostäder som används för sociala ändamål finns utspridda i bostadsbeståndet. Det är också rimligt att ett visst ekonomiskt ansvar tas av staten för att ge fler tillgång till en bra bostad. Detta även om hänsyn sannolikt måste kunna tas till lokala förutsättningar då behoven ser olika ut i olika delar av landet. Därutöver finns, som vi ser det, stora fördelar med att inte enbart offentliga aktörer bär ansvaret för att bidra till bostads
­
försörjningen för ekonomiskt utsatta. Att i detalj utforma en väl fungerande social bostadssektor för svenskt vidkommande är dock ett omfattande arbete och behöver alltjämt utredas. Det är minst sagt önskvärt att ett utrednings- och reformarbete kan komma igång snarast.
Allmännyttans roll i svensk bostadspolitik har med tiden förändrats. I likhet med andra företag verkar de nu på marknadsmässiga villkor. I vissa kommuner arbetar man med modeller där icke vinstdrivande aktörer, exempelvis stiftelser, kan erbjuda hyres
­
rätter med lägre hyra för dem som så behöver. Genom att dessa aktörer inte konkurrerar på den ordinarie marknaden omfattas de heller inte av EU:s statsstödsregler, därmed ställs inga avkastningskrav och hyrorna kan hållas nere. Dessa exempel visar att behovet av en social bostadssektor går att möta om rätt förutsättningar skapas. Därtill kan kommuner bidra till en mer hållbar bostadspolitik genom hur de allmännyttiga bolagens bostadsköer utformas. Ett ensidigt fokus på kötid är inte nödvändigtvis det bästa sättet att möta behoven och efterfrågan på bostadsmarknaden.
För att forma en i alla delar hållbar social bostadspolitik behövs reformer på en rad områden. Det handlar dels om att tydliggöra vilka regelverk som ska gälla, men vi behöver också utvärdera hur bostäder för sociala ändamål kan produceras i högre utsträckning till en lägre kostnad. Det är också relevant att se över i vilken utsträckning det behöver göras justeringar i bidragssystemen så att fler människor med svag ställning på bostadsmarknaden kan efterfråga bostäder.
Många människor som sökt och beviljats skydd i Sverige under senare år är nu på väg att etablera sig och behöver ett varaktigt boende. Detta skapar ytterligare behov av just en modern social bostadspolitik som sänker trösklarna till bostadsmarknaden även för dem som står allra längst ifrån den. Vi har under senare år sett hur antalet sociala kontrakt ökat kraftigt. Svårigheter att få tag på en bostad motverkar etableringen, fördjupar utanförskapet, orsakar höga samhällskostnader, personligt lidande och dåliga uppväxtmiljöer för barnen. Det behöver tas ett samlat nationellt grepp som möjliggör tillgång till bostäder med en utstakad väg till den ordinarie bostadsmarknaden.
Den sociala hållbarheten behöver beaktas både i förhållande till det befintliga bostadsbeståndet och när det gäller nyproduktion av bostäder. Insatser behövs dels för att underlätta för människor med svag ekonomisk ställning att ta sig in på bostads
­
marknaden. Parallellt behöver också insatser göras för att behovet av nya bostäder på svaga marknader i exempelvis landsbygdskommuner ska kunna tillgodoses.
Fler vägar till ägt boende
Också när det gäller det ägda boendet är trösklarna höga. I storstadsregionerna är de höga bostadspriserna ett hinder i sig. Amorteringskrav och andra kreditrestriktioner har gjort det avsevärt svårare för många människor att köpa en egen bostad. I delar av landet med utbredd brist på hyresrätter är ägandet en av få realistiska vägar till ett boende. För den som är ny i Sverige, ung, nyligen separerad, eller ensamstående är det i dag svårt att få bostadslån, även med en normal inkomst. Därför är regeringens aviserade förändringar av amorteringskraven viktiga. Centerpartiet menar att införandet skulle behöva påskyndas och det finns dessutom skäl att se över om ytterligare lättnader kan behövas.
Centerpartiet ser vidare ett behov av att utreda en modell som gör att människor som inte har tillgång till kapital från tidigare sparande, bostadsförsäljning eller liknande, ges realistiska möjligheter att bospara och få möjlighet att bygga eller köpa en bostad inom rimlig tid. Vi menar att förutsättningar bör skapas för en ny egnahemsrörelse som sänker trösklarna till bostadsmarknaden. Sverige har en lång tradition av folkrörelser och föreningsliv. Möjligheten för en ny egnahemsrörelse att växa fram torde därmed vara tämligen goda, om rätt förutsättningar ges. Småhusfabrikanterna, speciellt på trähussidan, ser redan potentialen i en sådan rörelse. En ny egnahemsrörelse behöver en rad förutsättningar och nya villkor för att kunna växa sig stark. Det handlar dels om att människor ska kunna spara och få tillgång till kapital. Samtidigt är tillgången till byggbar mark viktig.
När det gäller möjligheten att spara och få tillgång till kapital så finns modeller i andra länder som är värda att utvärdera och inspireras av. Det tyska Bauspar-systemet har utformats för människor med låga och normala inkomster. Genom att börja spara enligt den modellen vet man att man inom en viss tid kommer att ha möjlighet att köpa en bostad, under förutsättning att man följt sparplanen. Det kan alltså liknas vid ett sparande som resulterar i ett garanterat lånelöfte. Sparformen leder också till att fler bostäder byggs. Centerpartiet har länge efterfrågat justeringar av bland annat lagstiftningen som gör det möjligt för fler att långsiktigt spara till eget boende.
För att hushållen ska ha goda möjligheter att finansiera sitt boende är bankerna av stor betydelse. För bankkunderna är det också viktigt att det finns en sund konkurrens på bankmarknaden och att det är möjligt att byta bank utan allt för mycket krångel. Det finns därför skäl att se över bankernas möjligheter att ta ut ränteskillnadsersättning vid byte av bank.
Trots att insatser gjorts för att minska flyttskatterna så finns fortfarande kostnader förknippade med att köpa eller byta bostad. Kostnaden för pantbrev kan bli betydande. Av den kostnaden utgörs en stor del av stämpelskatten. Flera olika lösningar kan vara värda att överväga men insatser bör utredas för att se hur man kan minska kostnaden för pantbrev.
Bostäder i hela landet
Vi har i den här motionen redan konstaterat att bostadsbrist är allt annat än en storstads
­
företeelse. Också i Sveriges landsbygder liksom i medelstora städer och samhällen efterfrågas fler bostäder. Men i landsbygder och på mindre orter finns andra utmaningar än i storstadsregionerna där höga markpriser och byggkostnader täcks av stora värden på färdigställda bostäder.
Redovisningsregler och kreditgarantier
Redovisningsreglerna för allmännyttiga bostadsbolag är omdiskuterade. Skälet är att bostadsbolag på svaga marknader ofta tvingas till stora nedskrivningar vid nyproduktion på grund av att byggkostnaderna överstiger marknadsvärdet. Denna problematik behöver åtgärdas så att det blir möjligt att planera för bostadsbyggande också på svagare marknader.
Behovet av att bygga bostäder i Sveriges landsbygder ställer krav på ytterligare åtgärder. Därför behöver bland annat de statliga kreditgarantierna riktas tydligare mot svaga marknader där det är särskilt svårt att på kort sikt få lönsamhet i nyproduktion av bostäder.
Redan i dag finns delar i regelverken för kreditgarantierna som är utformade för att stötta byggande på svaga marknader. För att ge kreditgarantierna större effekt bör justeringar göras som tydligare fokuserar stödet mot byggande i landsbygdskommuner. En orsak till att dagens kreditgarantier inte utnyttjas fullt ut är att kunskapen om dem är otillräcklig. Dessutom anses Boverket göra en allt för låg värdering, vilket urholkar värdet av garantierna sedan avgifterna betalts. Större hänsyn behöver därför tas till varierande fastighetsvärden. Mot bakgrund av detta behövs också mer information och rådgivning. Därtill bör slutsatserna i SOU 2017:18 beaktas. Det finns också skäl att överväga ett återinförande av kreditgarantier för småhus.
Underlätta byggande i Sveriges landsbygder
Sverige behöver långtgående reformer av reglerna för byggandet i Sveriges lands
­
bygder. Detta för att lägga grunden för lokal utveckling och tillväxt i hela landet. För att underlätta byggande och företagande i hela landet föreslår Centerpartiet att kommu
­
nerna ges möjlighet att peka ut områden där bygglov inte längre ska krävas. I normal
­
fallet ersätts kravet på bygglov med anmälningsplikt. En utredning bör också föreslå fler åtgärder som kan genomföras också utan krav på anmälan. På så sätt kan det lokala självstyret stärkas över både byggpolitiken och den lokala utvecklingen. Samtidigt stärks äganderätten och den personliga friheten att bygga, renovera och bygga ut sin fastighet.
Färre hus som står öde
Runtom i landet finns många hus som står öde. Detta är ett av många exempel på ett dåligt utnyttjande av befintligt bostadsbestånd. I många av dessa hus finns ett betydande renoveringsbehov. För att minska trösklarna för människor att ta sig an denna typ av hus och på så sätt bidra till att fler bostäder tas i bruk i Sveriges landsbygder vill vi utreda ett slopande av fastighetsavgiften de första fem åren för den som för permanentboende tar över en byggnad som inte använts under lång tid. Samtidigt finns också hus och byggnader som utgör en olägenhet och som behöver åtgärdas, något som i vissa fall kan vara mycket svårt. Förvisso finns det regler som möjliggör expropriation av fastigheter som vanvårdas men sådana processer är kostsamma – i synnerhet för små kommuner – och de tar lång tid att genomföra. Exempel finns där kommuner tvingas ta till knep för att till exempel få fastighetsägaren försatt i konkurs eller fastigheten utmätt så att kommunen kan köpa den. Frågan om tomma och misskötta hus behöver alltså dels mötas med gynnsamma villkor för den som vill ta sig an en sådan, och dels genom en översyn av hur kommuner på ett rimligt sätt kan ges möjlighet att förvärva vanvårdade fastigheter utan att de grundläggande principerna kring äganderätten hotas. Det är hög tid att på allvar åstadkomma en hållbar politik för att färre hus ska stå öde.
Alireza Akhondi (C)
Anne-Li Sjölund (C)
Martina Johansson (C)
Anders W Jonsson (C)
Catarina Deremar (C)
Christofer Bergenblock (C)
Jonny Cato (C)
Niels Paarup-Petersen (C)