Jämförelse a4bd5df20301e0fe309f6f3f
Underlagets kontrollsumma: 4cd05cf909ab3ab0964c6ce8314410b1504e96b189941005e5f3776943283ffa

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HA022393: med anledning av prop. 2022/23:109 Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022393

Motion till riksdagen
2022/23:2393
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2022/23:109 Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden
1
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2022/23:109.
2
Inledning
Vänsterpartiet röstade emot Sveriges anslutning till Schengenkonventionen när frågan avgjordes av riksdagen våren 1998 (mot. 1997/98:Ju14). De tyngsta invändningarna vi hade då var att Schengensamarbetet hotade den personliga integriteten och också riskerade att inskränka flyktingars möjligheter att söka asyl samt att det viktiga samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet borde ha organiserats i former som inte hotade den enskildes rättssäkerhet och asylrätten. Dessvärre har vi fått rätt i våra farhågor. Trots de försäkringar om motsatsen som regeringen då lämnade har Sverige steg för steg genomfört förändringar av migrationslagstiftningen och transportörs
­
ansvaret som inneburit stora försämringar när det gäller flyktingars rättigheter och rätten att söka asyl.
Schengens informationssystem (SIS) är ett gemensamt datasystem för medlems
­
staterna i Schengenområdet. Syftet är att ha ett gemensamt informationssystem för gränskontroll, dels för att hindra utvisade eller avvisade tredjelandsmedborgare från att komma in i Schengenområdet, dels för att koordinera spanandet efter vissa föremål eller personer i syfte att bekämpa brott. SIS
II är en ny teknisk version av SIS som utveck
­
lades under Europeiska kommissionens ansvar och togs i bruk 2013.
SIS har under den tid det varit verksamt snabbt vuxit till ett gigantiskt person
­
register. I dag har Schengenländerna flera operativa system med uppgifter om tredje
­
landsmedborgare. I databaserna lagras känslig information, bl.a. biometriska data, om miljontals individer från tredjeländer. Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att biometriska data inte ensamma ska godtas som grund för identifiering i SIS
II (mot. 2006/07:Ju217, se även mot. 2020/21:452). Att använda biometriska data som ensam identifikationsgrund innebär en alltför hög risk för felaktig identifiering eller icke-identifiering. Om bara en halv procent blir felidentifierade är detta alldeles för många med tanke på de miljoner människor som registrerats i dessa databaser. Den centrala lagringen av biometriska data ökar även risken för otillåten användning av dessa databaser, manipulering av biometriska data av kriminella organisationer och möjliga identitetsstölder.
Minst 500
000 människor med inreseförbud i Schengen finns listade i systemet. Antalet växer hela tiden. Rättslösheten för de miljoner människor som registrerats i SIS är nästan total. Många av dem vet inte att de är registrerade och vet inte av vem eller varför. Vänsterpartiet har redan sedan tillkomsten av informationssystemet ifrågasatt att SIS inte bara handlar om personer som begått eller är misstänkta för brott. SIS används för en omfattande registrering av s.k. förebyggande natur, dvs. registrering av personer som inte är brottsmisstänkta. En stor del av de miljontals personer som i dag finns registrerade i SIS är personer från länder utanför Schengenområdet som av olika skäl fått avslag på sina asylansökningar. Betydelsen av en sådan registrering är att personen i fråga kan avvisas direkt vid Schengens yttre gräns. Antalet sådana avvisningar har också ökat markant. Möjligheten för en avvisad asylsökande att få rättelse måste dessutom anses som minimal då hen efter avvisning inte har tillgång till rättsapparaten som har till uppgift att rätta eventuella felaktigheter. Detta innebär att personer med helt legitima asylskäl nekas prövning i enlighet med Genèvekonventionen, vilket är en mycket otillfredsställande effekt av registreringen. En asylansökan ska alltid prövas i enlighet med tillämpliga konventioner oavsett tidigare beslut. En registrering i SIS ska enligt Vänsterpartiet inte få innebära att den sökande fråntas sin rätt till sådan prövning. Vi har av denna anledning yrkat avslag på tidigare förslag om grund för återkallande av uppehållstillstånd, dvs. att ett annat Schengenland uppfört personen i fråga på en nationell spärrlista (se mot.
1999/2000:Ju18 och mot. 2021/22:409).
Sverige är ett av de länder som trots passfrihet inom Schengenområdet har infört inre gränskontroller. Riksdagen beslutade 2015 att införa en lag som bemyndigade regeringen att fatta beslut om inre gränskontroller, lag (2015:1073). Första gången regeringen beslutade om inre gränskontroll var i november 2015. Sedan dess har beslutet förlängts flera gånger. Den i skrivande stund gällande förlängningen gäller fram till den 11 maj 2023. Eftersom lagen (2015:1073) om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet upphörde att gälla den 21 december 2018 har regeringen grundat sina senare beslut om att inrätta tillfälliga inre gränskontroller på en bestämmelse i utlänningsförordningen (6
kap.
5
§). Den aktuella bestämmelsen bygger på kodexen om Schengengränserna. Enligt kodexen är det möjligt att tillfälligt återinföra kontroll vid de inre gränserna i en medlemsstat om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.
Vänsterpartiet var starkt emot införandet av gränskontroller och har i riksdagen röstat nej till förslaget om att införa lag (2015:1073). Vi har även varit kritiska till förlängningarna av gränskontrollerna.
3
Regeringens förslag
Regeringen föreslår lagändringar som ger främst polisen utökade befogenheter vid vissa flygplatser, hamnar och järnvägsstationer, vid broar för vägtrafik till eller från utlandet och vid gränsövergångsställen på allmänna vägar. Befogenheterna ger utökade möjlig
­
heter att ingripa för att göra inre utlänningskontroller och för att förebygga brott. Dess
­
utom ger befogenheterna större möjligheter att bedriva kamerabevakning. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2023. Som Lagrådet påpekar i sitt yttrande har förslagen en koppling till Schengensamarbetet och kodexen om Schengengränserna.
4
Vänsterpartiets ställningstagande
Vänsterpartiet är för förslag som syftar till att förstärka polisens och tullens möjligheter att hitta narkotika och vapen vid gränserna och därigenom förhindra att dessa kommer in i landet. Vi har även tidigare uttalat att vi anser att polisen och tullen bör ha befogen
­
heter att stoppa den utsmuggling av stöldgods som internationella nätverk ägnar sig åt. Men problemet med regeringens nu aktuella förslag är att huvudsyftet är att stoppa ”olovlig vistelse” i landet. Regeringen skriver i sin proposition (s.
20) att Sverige har ett växande problem med olovlig vistelse. Regeringen konstaterar därför att det är av grundläggande betydelse att myndigheterna har tillräckligt effektiva verktyg för att kunna kontrollera att personer som vistas i Sverige också har rätt att göra det. Om sådana verktyg saknas hotas, enligt regeringen, i förlängningen principen om en reglerad invandring, som är grunden för svensk utlänningslagstiftning. Vidare ökar behovet av att använda den exceptionella åtgärden att tillfälligt återinföra gränskontroll vid de inre gränserna. Regeringen bedömer att inre utlänningskontroller enligt dagens regelverk, på grund av det krav på särskild anledning som gäller för att en kontroll ska få utföras, inte är ett tillräckligt effektivt verktyg för att motverka olovlig vistelse här i landet. Det finns därför ett påtagligt behov av att utöka möjligheterna att göra inre utlänningskontroller. Behovet är, enligt regeringen, särskilt starkt i gränsnära områden.
Vänsterpartiet anser att i stället för att lägga stora resurser på att kontrollera männi
­
skor som drivits på flykt från sina hemländer bör polisens och tullens befogenheter och resurser riktas mot att stoppa insmuggling av vapen och narkotika, utsmuggling av stöldgods samt att stoppa trafficking av kvinnor och barn för sexuell exploatering. Vi har tidigare i våra budgetmotioner satsat mer pengar än regeringen för att polisen och tullen ska få ytterligare resurser att stoppa vapen och narkotika vid landets gränser (mot. 2022/23:1242, mot.
2022/23:1211).
Regeringen föreslår att
polis och kustbevakningstjänstemän
ska få utökade möjlig
­
heter att göra inre utlänningskontroller i gränsnära områden. Kontrollerna ska enligt regeringen vara selektiva och får inte utformas eller utföras på ett sådant sätt att de innebär en systematisk kontroll av personer. De särskilda befogenheterna innebär bl.a. att polis eller kustbevakningstjänsteman ska få kroppsvisitera en utlänning som inte överlämnar pass eller andra identitetshandlingar, om det kan antas att utlänningen bär handlingarna på sig. Vidare ska ett transportmedel få genomsökas, om det kan antas att handlingarna förvaras där. Dessutom ska myndigheterna få omhänderta en utlännings pass eller andra identitetshandlingar, om det inte kan klarläggas att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige. Handlingarna ska lämnas tillbaka om det framkommer att utlänningen har rätt att uppehålla sig i Sverige, eller om utlänningen får rätt att uppehålla sig i eller lämnar landet. Vidare föreslås att polis eller kustbevaknings
­
tjänsteman ska få stoppa ett transportmedel om det behövs för att genomföra en kontroll.
Flera remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders (CRD) och Diskriminerings
­
ombudsmannen (DO), avstyrker förslaget med hänvisning till att riskerna för diskriminering och etnisk profilering är påtagliga. Justitiekanslern (JK) anser att förslaget är oproportionerligt och att kravet för när inre utlänningskontroller ska få utföras är för lågt ställt. Enligt JK finns det en uppenbar risk att kontrollerna kommer att utföras på godtyckliga grunder och en betydande risk att de kommer att tillämpas på ett diskriminerande sätt. Enligt JK finns det en risk att utlänningar blir tvungna att bära med sig identitetshandlingar för att undvika att bli utsatta för kroppsvisitation, vilket myndigheten anser inte är godtagbart. Även JO menar att kraven för att befogenheterna ska få användas är mycket lågt ställda och att det finns en risk för att var och en i gränsnära områden kan bli föremål för tvångsåtgärder utan den urskillning som lag
­
stiftaren avsett. Enligt JO kan befogenheterna, i frånvaro av andra rättssäkerhets
­
garantier, komma att tillämpas t.ex. på ett diskriminerande sätt.
Vänsterpartiet vänder sig bestämt mot att identitetskontroller av personer som kan antas vara utlänningar ska få göras utan misstanke om brottslighet. Dagens gräns
­
kontroller medför redan stora problem för människor som pendlar t.ex. mellan Sverige och Danmark. Det är helt orimligt, diskriminerande och oproportionerligt att alla personer som på grund av sitt utseende eller klädsel antas vara utlänningar ska riskera att stoppas och kontrolleras varje dag. Dessutom tar det enorma resurser från polisen och tullen som kan användas till bättre verksamhet, t.ex. att söka efter narkotika och vapen som smugglas över gränserna.
Regeringen skriver att selektiva kontroller inte ska få göras utifrån allmänna spekulationer eller antaganden, utan ska göras på grundval av gjorda iakttagelser, underrättelser, riskprofiler, tips och liknande. Kontrollerna ska vara motiverade i det enskilda fallet men underlaget för dem behöver inte vara så individspecifikt eller konkret att det t.ex. kan sägas finnas särskild anledning till kontroll. Samtidigt skriver regeringen att ”den som ska kontrolleras väljs ut utifrån t.ex. riskprofiler eller den enskilde tjänstemannens kunskap och erfarenhet” (prop. 2022/23:109 s.
20). Enligt vår mening innebär detta snarare en risk för allmänna spekulationer och godtyckliga antaganden. Att regeringens förslag innehåller ett förbud mot systematiska kontroller och att kontrollerna enbart får vara selektiva minskar därför inte risken för etnisk profilering och diskriminering. Redan i dag finns det dessutom stora möjligheter för polisen att kontrollera om utlänningar har rätt att vara i landet. Reglerna om inre utlänningskontroller (9
kap. 9
§ utlänningslagen) innebär bl.a. att en utlänning på begäran av en polis är skyldig att överlämna pass eller andra handlingar som visar att hen har rätt att uppehålla sig i Sverige. Vid kontrollerna finns även vissa befogenheter att fotografera personen och ta fingeravtryck. En inre utlänningskontroll får göras om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll. Detta innebär att regeringens förslag om utökade befogenheter inte är nödvändigt.
Regeringen föreslår också att polis i ett gränsnära område ska få kroppsvisitera en person som reser in till eller ut ur landet samt genomsöka ett transportmedel som används vid en inresa till eller utresa från landet. Åtgärderna ska få vidtas i direkt samband med in- eller utresan och endast i den uträckning det behövs för att förebygga eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivet mer än ett års fängelse. Flera remissinstanser, bl.a. CRD och DO, avstyrker förslaget eller har invändningar mot det av samma orsaker som när det gäller förslaget om inre utlännings
­
kontroller. JK anser att kraven för när tvångsmedlen ska få användas är för låga och måste höjas. Enligt JK finns det en inte obetydlig risk för att åtgärderna kommer att överutnyttjas och tillämpas godtyckligt. JK anser också att det kan bli svårt att granska utförda åtgärder.
Vi bedömer att förslaget, förutom att det riskerar att leda till ytterligare etnisk profilering och diskriminering, är onödigt. Det finns redan i dag regler som tillåter att tvångsmedel används i skedet före en förundersökning, dvs. utan att det finns någon konkret brottsmisstanke. En polis får t.ex. kroppsvisitera en person i den utsträckning det behövs för att söka efter vapen eller andra farliga föremål, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat (19
§ andra stycket 1 polislagen). En motsvarande befogenhet finns att genomsöka ett fordon eller en båt (20
a
§ polislagen). Dessutom får en polis eller kustbevakningstjänsteman om det finns anledning, i samband med inresekontroll enligt EU:s gränskodex, undersöka bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att förhindra att en person reser in i Sverige i strid med bestämmelserna i kodexen (9
kap. 2
§ utlänningslagen). En tulltjänsteman eller kustbevakningstjänsteman får även bl.a. kroppsvisitera en person som i omedelbart samband med inresa till eller utresa från landet uppehåller sig i vissa områden, om det finns anledning att anta att han eller hon har med sig egendom som kan tas i beslag på grund av vissa brott (27
§ andra stycket lagen om straff för smuggling). Bestämmelsen har i praxis tolkats så att en tjänstemans subjektiva bedömning att en resande ser nervös ut utgör tillräcklig grund för en tillämpning av befogenheten (se JO 1996/97 s.
245). Regeringen konstaterar i samman
­
hanget att eftersom det redan har ansetts godtagbart att låta myndigheterna använda tvångsmedel i förebyggande syfte bl.a. vid gränsen kan befogenheterna utökas så att polisen i gränsnära områden får göra kroppsvisitation och genomsöka transportmedel i förebyggande syfte (s.
28). Vi menar att det finns stor risk att regeringens resonemang banar väg för ännu mer ingripande tvångsåtgärder.
Regeringen föreslår även att kamerabevakning som Polismyndigheten, Kust
­
bevakningen, Säkerhetspolisen och Tullverket bedriver i gränsnära områden ska undantas från det krav på intresseavvägning som annars som huvudregel gäller i samband med kamerabevakning. Samma sak föreslås gälla kamerabevakning som myndigheterna bedriver av tillfartsvägar till vissa gränsnära områden, under förutsättning att bevakningen bedrivs inom 20 kilometer från området.
I januari 2020 trädde lagändringar i kraft som innebär att Kustbevakningen, Polismyndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen får bedriva kamerabevakning utan tillstånd. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget eftersom vi anser att tillstånd ska vara huvudregel vid kamerabevakning (mot. 2019/20:108). Nu vill alltså regeringen gå ännu längre och även ta bort den intresseavvägning som myndigheterna själva ska göra samtidigt som området för själva bevakningen utökas. Innebörden av intresse
­
avvägningen är att myndigheterna själva, i stället för Integritetsskyddsmyndigheten, innan bevakningen påbörjas ska göra dokumenterade bedömningar av om intresset av den väger tyngre än enskildas intresse av att inte bli bevakade. Regeringen motiverar sitt förslag med att det redan finns ett undantag från intresseavvägning som kan tillämpas vid kamerabevakning av vissa järnvägsstationer och hamnar samt av flygplatser (prop. 2022/23:109 s.
35). Enligt vår mening är intresseavvägningen ett absolut minimikrav som behöver finnas kvar. När det gäller bevakning av tillfartsvägar har Integritetsskyddsmyndigheten invänt att den föreslagna sträckan är för lång. Reger
­
ingens förslag är enligt Vänsterpartiet orimligt i sin helhet och riskerar att leda till en oproportionell ökning av kamerabevakningen.
4.1
Lagrådets yttrande
Lagrådet påpekar i sitt yttrande att enligt artikel 22 i kodexen om Schengengränserna gäller att de inre gränserna i unionen får passeras överallt utan att någon in- eller utresekontroll genomförs, oavsett personens nationalitet. Däremot ska enligt artikel 23 avsaknad av gränskontroll vid de inre gränserna inte påverka utövandet av polisiära befogenheter av de berörda myndigheterna i enlighet med nationell rätt, i den mån som utövandet av dessa befogenheter inte har samma verkan som in- och utresekontroller. Detta gäller också i gränsområden. Sådana åtgärder som bygger på allmän polis
­
information och poliserfarenhet när det gäller eventuella hot mot den allmänna säker
­
heten och som särskilt syftar till att bekämpa gränsöverskridande brottslighet är tillåtna. Detta förutsätter emellertid att de inte syftar till gränskontroll och att de utformas och utförs på ett sätt som klart skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna, t.ex. genom att de utförs i form av stickprovskontroller. Lagrådet skriver i sitt yttrande att vissa formuleringar i lagrådsremissen är sådana att de riskerar att leda tankarna fel. Ett exempel på detta är att det sägs att inre utlänningskontroller i gränsnära områden ska få göras även om det inte finns någon särskild anledning till kontroll (se lagrådsremissen s.
17 och 20 men även den föreslagna lagtexten i 3
§). Vad som åsyftas är att de krav som ställs upp i 9
kap. 9
§ tredje stycket utlänningslagen (2005:716) för att kontroll ska få ske inte ska gälla i gränsnära områden. Förslaget innebär emellertid
inte
att det ska få göras kontroller helt utan skäl. Kontrollerna i gränsnära områden ska få göras bara om de är motiverade på grundval av gjorda iakttagelser, underrättelser, riskprofiler, tips och liknande. De får inte heller vara oproportionerliga med hänsyn till deras ändamål. Lagrådet ser, liksom flera remissinstanser, att det finns risker med förslagen från både rättssäkerhets- och diskrimineringssynpunkt. Med justeringar i linje med de som föreslås i yttrandet anser sig Lagrådet dock kunna tillstyrka förslaget.
Såvitt Vänsterpartiet kan se följer regeringen vissa av Lagrådets rekommendationer om justeringar i propositionen och lagtexten. Regeringen har t.ex. tagit bort skrivningen om att polis och kustbevakningstjänstemän ska få göra inre utlänningskontroller i gränsnära områden även om det
inte
finns någon särskild anledning till kontroll (se lagrådsremissen avsnitt 5.1 s.
17, prop. 2022/23:109 s.
17). Vi anser dock inte att detta är tillräckligt för att garantera att regeringens förslag inte leder till ökad etnisk profilering och diskriminering.
Riksdagen bör avslå proposition 2022/23:109. Detta bör riksdagen besluta.
Gudrun Nordborg (V)
Nadja Awad (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Frida Tånghag (V)
Jessica Wetterling (V)

=== HC023334: med anledning av prop. 2024/25:93 Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023334

Motion till riksdagen
2024/25:3334
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2024/25:93 Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut
2 Inledning
3 Regeringens förslag
4 Vänsterpartiets ställningstagande
4.1 Förslaget om slopad tillståndsplikt och en kraftig utvidgning av bevakningen
4.2 Undantag för efterforskning av försvunna personer
4.3 Undantag för bevakning från fordon för att förebygga eller lagföra angrepp på fordonet
4.4 Undantag för att underlätta teknik med automatisk igenkänning av registreringsnummer (ANPR-teknik)
4.5 Yttrande från kommuner och arbetstagarrepresentanter
4.6 En avgränsning av gemensamt tillgängliga uppgifter från kamerabevakning
1
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2024/25:93 Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att förenkla de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en översyn av kamerabevakningslagen med fokus på integritet, proportionalitet och nödvändighet med utgångspunkten att det som huvudregel ska krävas tillstånd för kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, om tillståndskravet tas bort, bör återkomma med förslag till lagstiftning som ger möjlighet för enskilda som berörs av kamerabevakning att överklaga den bevakande aktörens beslut om det och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär undantag från krav på upplysning vid kamerabevakning som bedrivs från ett civilt fordon som används i verksamheten om syftet med bevakningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottsliga angrepp på fordonet eller utreda eller lagföra sådana angrepp förutsatt att fordonets larm har aktiverats, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att undantaget från att göra intresseavvägning för automatisk igenkänning av registreringsnummer begränsas till tydligt avgränsade geografiska områden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda kommuner, om tillståndskravet tas bort, ska få tillfälle att yttra sig över kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda arbetstagarrepresentanter, om tillståndskravet tas bort, har rätt att yttra sig över kamerabevakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att tillgången till uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag begränsas till särskilt angivna tjänstemän som är i behov av uppgifterna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda och lagföra ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i tre år eller mer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag inte får behandlas längre än tre månader efter att de samlades in, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2
Inledning
Den nya kamerabevakningslagen trädde i kraft den 1 augusti 2018 (prop. 2017/18:231, mot. 2017/18:4170). Den nya lagen innebar bl.a. att det blev lättare för Polismyndigheten och kommuner att få tillstånd till kamerabevakning på offentliga platser i brottsbekäm
­
pande eller trygghetsskapande syfte. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen fick även utökade möjligheter att använda kamerabevakning utan tillstånd vid risk för allvarlig brottslighet. Sedan dess har kraven för att bedriva kamerabevakning successivt luckrats upp ännu mer. Förslagen till lagändringar har kommit från både den förra och den nuvarande regeringen och sedan antagits av riksdagens majoritet.
I januari 2020 trädde lagändringar i kraft som innebär att Kustbevakningen, Polis
­
myndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen får bedriva kamerabevakning utan tillstånd. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget eftersom vi ansåg att tillstånd ska vara huvudregel vid kamerabevakning. Vi föreslog även att de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning skulle förenklas för att underlätta för bl.a. de brottsbekämpande myndigheterna och tillsynsmyndigheten (mot. 2019/20:108).
Den 1 augusti 2020 trädde nya regler i kraft som innebar att kravet på tillstånd till kamerabevakning togs bort för bevakning i färdmedel som används i kollektivtrafik och för stations-, terminal- och hållplatsområden som används för sådan trafik. Kravet på
tillstånd togs även bort för bevakning av vissa platser vid spårområden och av flygplatser
. Lagändringarna gjordes i brottsbekämpande syfte, för att förhindra olyckor eller för att upprätthålla ordning. Samtidigt togs kravet på tillstånd till kamerabevakning bort för bevakning i butikslokaler där det bedrivs apoteksverksamhet. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslag och upprepade i sammanhanget vårt tidigare förslag om att i
stället förenkla de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning (mot. 2019/20:3510).
Den 1 augusti 2023 fick bl.a. polisen utökade befogenheter att bedriva kamerabevakning
vid vissa flygplatser, hamnar och järnvägsstationer, vid broar för vägtrafik till eller från utlandet och vid gränsövergångsställen på allmänna vägar. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget (mot. 2022/23:2393).
3
Regeringens förslag
Regeringen föreslår i sin proposition ändringar i kamerabevakningslagen (2018:1200). Förslagen syftar, enligt regeringen, till att reglerna om kamerabevakning ska bli mer ändamålsenligt utformade och motsvara de behov av bevakning som finns i dag. För
­
slagen innebär bl.a. att kravet på tillstånd till kamerabevakning tas bort helt. Brottsbekäm
­
pande myndigheter får möjlighet att bedriva kamerabevakning på fler platser. Bevakning
ska kunna bedrivas på platser där det vid en framåtblickande bedömning finns risk för allvarlig brottslighet. Bevakning ska också kunna bedrivas på platser som är av strate
­
gisk betydelse för att motverka allvarlig brottslighet, även om det inte finns risk för brott på den platsen. Vidare föreslås förbättrade möjligheter för brottsbekämpande myndigheter att kamerabevaka i brådskande fall. Det föreslås också ett nytt undantag från kravet att göra en intresseavvägning vid bevakning som gör det möjligt för Polis
­
myndigheten och Säkerhetspolisen att använda teknik med automatisk igenkänning av
registreringsnummer (ANPR-teknik) i hela landet. Det införs nya och utvidgade undantag
från kraven att upplysa och informera om kamerabevakning som brottsbekämpande myndigheter bedriver från ett civilt fordon eller drönare. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2025.
4
Vänsterpartiets ställningstagande
4.1
Förslaget om slopad tillståndsplikt och en kraftig utvidgning av bevakningen
Vänsterpartiet är inte motståndare till kamerabevakning. Vi anser att kamerabevakning i
vissa offentliga miljöer kan vara både nödvändig och effektiv för att förebygga och utreda
brott. Brottsutvecklingen med skjutningar och sprängningar är även på en helt annan nivå nu än då den nuvarande kamerabevakningslagen trädde i kraft 2018. De eventuella undantagen från huvudregeln om tillstånd för kamerabevakning måste dock vara väl övervägda utifrån aspekter som integritetshänsyn, proportionalitet och nödvändighet. Regeringen föreslår nu i sin proposition att kravet för tillstånd att kamerabevaka en plats dit allmänheten har tillträde ska tas bort för samtliga aktörer. Men att ta bort det redan kraftigt uppluckrade kravet på tillstånd till kamerabevakning helt och hållet är enligt vår mening att gå för långt.
Flera remissinstanser som Civil Rights Defenders (CRD), Institutet för mänskliga rättigheter och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, avstyrker eller är kritiska till att tillståndsplikten tas bort. De framför att det innebär betydande risker för den personliga integriteten att ta bort tillståndskravet och att förslaget inte står i propor
­
tion till intrånget i rätten till privat- och familjeliv och skyddet för den personliga integ
­
riteten. De anser att det finns anledning att ifrågasätta effektiviteten av kamerabevakning
och att den administrativa börda som tillståndskravet innebär för aktörerna bör kunna lösas på andra sätt. Remissinstanserna anser att det saknas erforderliga rättssäkerhets
­
garantier, skyddsåtgärder och kontrollmekanismer för att garantera respekten för grund
­
läggande fri- och rättigheter. Riksdagens ombudsmän (JO) menar att risken är påtaglig för att aktörernas vilja och behov av att bedriva kamerabevakning leder till att de inte tar
tillräcklig hänsyn till integritetsskyddet och att risken inte är begränsad till en övergångs
­
period.
Inte heller Sveriges advokatsamfund delar utredningens bedömning av riskerna och framför att det inte är acceptabelt med ytterligare lättnader ur ett demokrati- och
integritetsskyddsperspektiv. Sveriges advokatsamfund anser dock att om tillståndsplikten
tas bort bör det införas en möjlighet för enskilda som berörs av bevakningen att över
­
klaga ett beslut som den bevakande aktören har fattat om kamerabevakning. Tidnings
­
utgivarna (TU) menar att alla former av övervakning innebär ett indirekt hot mot käll
­
skyddet och att det är viktigt att möjligheterna till insyn behålls. TU framhåller också att det i första hand bör gå att underlätta tillståndsförfarandet och därigenom uppnå syftet med ökad trygghet samtidigt som medborgarnas krav på insyn och integritet behålls.
För att säkerställa ett starkt integritetsskydd när tillståndsplikten tas bort föreslår
förvisso regeringen att det ska införas ett krav på aktörerna att göra en intresseavvägning
(avgöra om intresset av bevakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad) och dokumentera den. Regeringen anser dock att detta krav inte ska gälla vid sådan kamerabevakning som aktörerna redan kan bedriva utan tillstånd, dvs. för Kustbevakningen, Polismyndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen. Dessa myndig
­
heter omfattas av ett krav på intresseavvägning i dag. Att ta bort detta absoluta minimi
­
krav på en avvägning inför kamerabevakning är inte rimligt enligt vår mening. Det riskerar att leda till att rättssäkerhetsgarantier som proportionalitet förbises helt. Det kommer även bli svårt att följa upp grunden för och nödvändigheten i myndigheternas beslut att kamerabevaka i efterhand.
Regeringen föreslår även en kraftig utvidgning av vilka platser som de brottsbekäm
­
pande myndigheterna ska få kamerabevaka och förutsättningarna för denna bevakning
genom en ”framåtblickande bedömning av risk för allvarlig brottslighet” och på en
”plats
som med hänsyn till omständigheterna har strategisk betydelse för att motverka allvarlig brottslighet även om det inte finns risk för brott på den platsen”. Flera remissinstanser invänder mot regeringens förslag. CRD anser att förslaget inte har grundats i forskning och erfarenhet eller kan anses vara ändamålsenligt. Vidare anser CRD att de
utvidgade möjligheterna till kamerabevakning utgör ett omotiverat intrång i den enskildes
personliga integritet och att utredningen inte har gjort en gedigen proportionalitetsbedömning av de nya bedömningsgrunderna. Integritetsskyddsmyndigheten påpekar att förslaget riskerar att leda till bevakning vid förhållandevis låg risk för brott och att det
bör övervägas om ytterligare kvalificering av risken är nödvändig. Säkerhets- och integri
tetsskyddsnämnden anser att det bör övervägas om den föreslagna regleringen kan preciseras ytterligare i
syfte att undvika omotiverade integritetsintrång. Institutet för mänskliga rättigheter fram
­
håller
att det är otydligt hur uttrycken i förslaget ska förstås och att bestämmelserna inte
lever upp till de krav som bör ställas på lagstiftning i form av tydlighet och förutsägbarhet
. Journalistförbundet ifrågasätter om bestämmelserna är tillräckligt förutsebara och rätts
­
säkra. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter förslaget att bevakning ska få ske på strate
­
giska platser och framför att det inte är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vänster
­
partiet instämmer i remissinstansernas synpunkter.
Riksdagen bör avslå proposition 2024/25:93. Detta bör riksdagen besluta.
Regeringen bör ta initiativ till att förenkla de administrativa rutinerna vid ansökan om tillstånd för kamerabevakning.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge reger
­
ingen till känna.
Regeringen bör göra en översyn av kamerabevakningslagen med fokus på integritet,
proportionalitet och nödvändighet med utgångspunkten att det som huvudregel ska krävas
tillstånd för kamerabevakning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör, om tillståndsplikten tas bort, återkomma med förslag till lagstiftning
som innebär en möjlighet för enskilda som berörs av kamerabevakning att överklaga den
bevakande aktörens beslut därom. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen
till känna.
Vänsterpartiet ser sammantaget med stor oro på den utveckling som skett sedan början
av 2000-talet och som i
dag har lett till att vi allt snabbare närmar oss ett övervaknings
­
samhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Tagna var för sig och ur sitt sammanhang kan inskränkningarna ses som helt legitima eftersom de motiveras utifrån goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av över två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra grov brottslighet och terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande skärpningar. Argument i stil med att den som har ett rent
samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar
av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.
Vissa av förslagen i propositionen är vi dock beredda att ställa oss bakom. Vi föreslår även andra lösningar än regeringen på några punkter. Dessa förslag redogör vi närmare för nedan.
4.2
Undantag för efterforskning av försvunna personer
Redan i
dag gäller ett tillfälligt undantag i 14
d
§ kamerabevakningslagen för kamera
­
bevakning som den som är räddningsledare enligt lagen om skydd mot olyckor bedriver
under högst en månad, om bevakningen är av vikt för att efterforska en försvunnen person.
Regeringen föreslår nu att kamerabevakning som Polismyndigheten bedriver och som är av vikt för att efterforska en försvunnen person inte ska behöva föregås av en intresseavvägning, även i de fall där polisen inte är räddningsledare. Sådan bevakning föreslås även vara undantagen från
upplysningskravet och rätten till information
.
Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag i denna del. När en försvunnen person ska eftersökas är tiden efter försvinnandet avgörande för om hen ska hittas vid liv eller inte.
4.3
Undantag för bevakning från fordon för att förebygga eller lagföra angrepp på fordonet
Regeringen föreslår att det ska införas nya undantag som innebär att upplysning om kamerabevakning och information om den personuppgiftsbehandling som kamera
­
bevakningen innebär inte behöver lämnas i verksamhet som omfattas av brottsdatalagen eller Säkerhetspolisens datalag
vid bevakning som bedrivs från ett civilt fordon som används i verksamheten, om syftet med bevakningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottsliga angrepp på fordonet eller utreda eller lagföra sådana angrepp.
Bevakning som bedrivs från ett fordon omfattas i huvudsak inte av kamerabevaknings
­
lagen
, eftersom kamerorna som utgångspunkt är manövrerade på platsen när det finns tjänstemän i eller på fordonet. När tjänstemännen lämnar fordonet och kamerorna fort
­
farande är i gång anses dock kamerorna inte längre vara manövrerade på platsen. I dessa
fall omfattas bevakningen alltså av kamerabevakningslagens krav på att man ska upplysa
om bevakningen genom skyltning eller på annat verksamt sätt. Utredningen (SOU
2024:27) bedömer att det finns starka skäl för att ett civilt fordon som används i brotts
­
bekämpningen ska kunna fortsätta vara civilt även om tjänstemännen är tvungna att
till
­
fälligt lämna det. Eftersom fordonet ska vara civilt är det inte möjligt för myndigheterna
att
uppfylla upplysningsskyldigheten utan att samtidigt avslöja att det är ett fordon som ingår
i verksamheten, även om syftet med själva bevakningen inte är att den ska vara dold. Vänsterpartiet anser att det är rimligt att det införs ett undantag för sådana situationer. Några remissinstanser invänder dock att undantaget bör avgränsas genom att kamera
­
bevakning förutsätter att fordonets larm har aktiverats. Bland annat Integritetsskydds
­
myndigheten och Sveriges advokatsamfund, menar att en sådan avgränsning krävs för att inte gränsen mellan kamerabevakning och hemlig kameraövervakning ska suddas ut. Integritetsskyddsmyndigheten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden föreslår också att undantaget begränsas till bevakning som utförs på det sätt som i
dag sker från målade polisbilar, dvs. att en buffringsfunktion används och att aktiv inspelning endast sätts i gång om fordonets larm aktiveras. Vänsterpartiet anser att detta är en rimlig avgränsning som gör regeringens förslag mer proportionerligt och rättssäkert.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär undantag från krav på upplysning vid kamerabevakning som bedrivs från ett civilt fordon som används i verksamheten om syftet med bevakningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottsliga angrepp på fordonet eller utreda eller lagföra sådana angrepp förutsatt att fordonets larm har aktiverats. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.4
Undantag för att underlätta teknik med automatisk igenkänning av registreringsnummer (ANPR-teknik)
ANPR-teknik (automatic number plate recognition, automatisk igenkänning av registreringsnummer) innebär att en kamera automatiskt läser av och fotograferar ett passerande fordon och dess registreringsskylt. Även uppgifter om tid och plats för
passagen kan registreras. Insamlade uppgifter kan jämföras mot uppgifter i andra register
för att bevaka ett fordon som är intressant i ett polisiärt ärende, t.ex. för att fordonet är stulet eller för att det använts vid ett brott. Uppgifterna kan också lagras, vilket gör det möjligt att söka efter intressanta fordon i efterhand.
Regeringen föreslår att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska få bedriva kamera
­
bevakning
på vägar och andra platser som allmänt används för trafik med motorfordon utan något krav på en dokumenterad intresseavvägning. Undantaget ska förutsätta att bevakningen har till syfte att genom insamling av uppgifter om motorfordon förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det är före
­
skrivet fängelse i två år eller mer eller för att utreda och lagföra ett sådant brott.
Vi i Vänsterpartiet är beredda att ställa oss bakom detta förslag men under förutsätt
­
ning att bestämmelsen tydligt avgränsas. Integritetsskyddsmyndigheten anser att förslaget
riskerar att leda till en generell och odifferentierad insamling av personuppgifter och att de fordonsuppgifter som samlas in genom kamerabevakningen är integritetskänsliga och ger en möjlighet att kartlägga enskilda personers förflyttningar och lokalisering i hela
landet. Myndigheten framför samtidigt att den har förståelse för de skäl som ligger bakom
förslaget och att det som alternativ kan övervägas att begränsa undantaget till tydligt avgränsade geografiska områden, exempelvis motorvägar, eller att införa en anpassad intresseavvägning. Vi delar Integritetsskyddsmyndighetens bedömning om att förslaget behöver avgränsas för att inte leda till en mer generell insamling av uppgifter.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att undantaget från att göra intresseavvägning för automatisk igenkänning av registreringsnummer begränsas till tydligt avgränsade geografiska områden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.5
Yttrande från kommuner och arbetstagarrepresentanter
Av 12 § kamerabevakningslagen framgår att kommunen ska få tillfälle att yttra sig innan
tillsynsmyndigheten beslutar om tillstånd till kamerabevakning om det av särskild anled
­
ning
behövs ett yttrande. När lagen infördes övervägde regeringen om kravet på yttrande
skulle tas bort, bl.a. med hänsyn till den begränsade nytta som kommunernas yttranden tycktes ha. Regeringen ansåg dock att det inte kunde uteslutas att ett yttrande av kom
­
munen ändå kunde vara värdefullt vid tillståndsprövningen i vissa fall. En särskild anled
­
ning
skulle t.ex. kunna vara om omfattande och varaktig bevakning ska ske av centrala stadsdelar eller bevakning ska ske av en plats där flera kommunala evenemang väntas äga rum (prop. 2017/18:231 s.
74).
Regeringen skriver i sin proposition att det framgår av utredningens kartläggning att kommunerna sällan haft några särskilda synpunkter när de har fått yttra sig i ärenden om
tillstånd till kamerabevakning (prop. 2024/25:93 s.
65). Regeringen menar därför i likhet
med utredningen (SOU 2024:27) att detta talar mot att införa ett krav på yttrande när tillståndsplikten tas bort. Förvisso har varken Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) eller någon av de kommuner som yttrar sig över förslaget några invändningar mot att förfarandet med yttranden upphör om tillståndsplikten tas bort. Vänsterpartiet menar dock, i likhet med CRD, att det är tveksamt om kommunernas rätt till inflytande bör avskaffas eftersom det innebär minskade möjligheter för kommuninvånare att få infor
­
mation om och insyn i den kamerabevakning som bedrivs inom kommunen. Möjligheten
för kommunerna att yttra sig om planerade kamerabevakningar blir självfallet extra viktig
i samband med att kravet på tillstånd tas bort.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda kom
­
muner, om tillståndskravet tas bort, ska få tillfälle att yttra sig över kamerabevakning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I kamerabevakningslagen finns ett krav på att den som ansöker om tillstånd till kamerabevakning av en arbetsplats ska ge in ett yttrande från skyddsombudet, skydds
­
kommittén eller en organisation som företräder de anställda på arbetsplatsen tillsammans
med ansökan. Regeringen gör i likhet med utredningen (SOU 2024:27) bedömningen att motsvarande skyldighet inte behövs om tillståndskravet tas bort eftersom förhandlings
­
skyldigheten i lagen om medbestämmande i arbetslivet är tillräcklig för att tillförsäkra
arbetstagarna ett tillräckligt integritetsskydd. Regeringen hänvisar till att den bestämmelse
som tidigare införts i 21
§ kamerabevakningslagen och upplyser om arbetsgivares för
­
handlingsskyldighet enligt 11–14
§§ lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) är tillräcklig för att garantera de anställdas integritet på en arbetsplats dit allmänheten inte
har tillträde. Enligt regeringens bedömning stärks dessutom integritetsskyddet för arbets
­
tagare
eftersom det föreslagna kravet på en dokumenterad intresseavvägning kommer att träffa även sådan bevakning som tidigare inte var tillståndspliktig på arbetsplatser. Det medför också att tillsynsmyndigheten kommer att kunna besluta om sanktionsavgifter om en dokumenterad intresseavvägning inte genomförs.
LO, Saco och Sveriges Lärare menar att det finns en risk att förslaget leder till att arbetstagares inflytande på arbetsplatsen försämras när skyldigheten inte längre före
­
ligger i förhållande till skyddsombud och skyddskommittéer och anser att det bör införas
ytterligare åtgärder för att garantera ett arbetstagarinflytande och uppnå ett tillräckligt integritetsskydd.
Vänsterpartiet anser att varken arbetsgivarens förhandlingsskyldighet enligt MBL eller den intresseavvägning som arbetsgivaren ska göra är tillräckliga för att garantera arbetstagarnas rättigheter i samband med kamerabevakning.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att berörda arbetstagarrepresentanter, om tillståndskravet tas bort, har rätt att yttra sig över kamera
­
bevakning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.6
En avgränsning av gemensamt tillgängliga uppgifter från kamerabevakning
Regeringen föreslår att uppgifter som samlas in genom kamerabevakning ska få göras gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag. Uppgifterna ska inte få behandlas längre än sex månader efter att de samlades in.
Promemorian Ds 2024:11 föreslår dock en mer avgränsad tillgänglighet än vad reger
­
ingen gör. Enligt promemorian ska tillgången till uppgifter som samlats in genom kamera
­
bevakning
och som gjorts gemensamt tillgängliga begränsas till särskilt angivna tjänste
­
män som är i behov av uppgifterna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda och lagföra ett brott för vilket är före
­
skrivet fängelse i tre år eller mer. Sveriges advokatsamfund har ställt sig bakom förslaget
om att endast särskilt angivna tjänstemän ska ha tillgång till sådant material och att
materialet endast ska få användas för att bekämpa allvarlig brottslighet. Integritetsskydds
­
myndigheten
anser den att lagringstid som föreslås i promemorian behöver sänkas från sex till i vart fall tre månader för att förslaget ska vara proportionerligt. Vänsterpartiet anser att promemorians förslag genom sin tydligare avgränsning är lämpligare ur rättssäkerhetssynpunkt än regeringens förslag. För att ytterligare avgränsa möjligheten
till användning av uppgifterna bör även lagringstiden förkortas i enlighet med Integritets
­
skyddsmyndighetens
remissvar.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att tillgången till
uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga
enligt polisens brottsdatalag begränsas till särskilt angivna tjänstemän som är i behov av uppgifterna för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att förebygga, för
­
hindra, upptäcka eller utreda och lagföra ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i tre år eller mer. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som innebär att uppgifter som samlats in genom kamerabevakning och som gjorts gemensamt tillgängliga enligt polisens brottsdatalag inte får behandlas längre än tre månader efter att de samlades in. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Gudrun Nordborg (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Jessica Wetterling (V)