Jämför sakliga förslag
A · EU:s migrationspolitik
2022/23 · HA02248 · Tony Haddou (V); Nadja Awad (V); Gudrun Nordborg (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenB · Svensk flyktingpolitik
2024/25 · HC021930 · Tony Haddou (V); Samuel Gonzalez Westling (V); Andreas Lennkvist Manriquez (V); Gudrun Nordborg (V); Jessica Wetterling (V)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.004 · ämneslikhet 0.764. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 18 yrkanden i A · 28 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
18 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i förhandlingar om en ny migrationspolitik inom EU bör stå upp för asylrätten och dess andemening och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör meddela att Sverige avser att ingå i den tillfälliga omfördelningen av asylsökande som kommer över Medelhavet och bedöms ha skyddsbehov, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU bör verka för en flyktingpolitik som värnar asylrätten och grundläggande mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU bör söka samarbete med de stater som vill ha en mer välkomnande och human migrationspolitik och driva detta samarbete kraftfullt och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU bör verka för att vidarebosättningsförordningen drivs igenom och att den inte används för att sluta avtal liknande det mellan EU och Turkiet eller s.k. humanitarian admission programmes och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att avtalet mellan EU och Turkiet sägs upp och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU upphör med alla former av stöd till den libyska kustbevakningen och att relationer med Libyen bör bygga på full respekt för asylrätten och mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige genom EU och FN:s flyktingorgan (UNHCR) bör agera för en snabb evakuering och vidarebosättning av flyktingar och asylsökande från Libyen och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör agera inom EU för att underlätta för människor som flyr Afghanistan att få skydd i Europa och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som inom EU och FN bör motverka alla beslut som innebär att asylrätten och flyktingars mänskliga rättigheter kränks och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att de skyddssökande på de grekiska öarna vidarebosätts inom EU och att förhållandena i lägren förbättras kraftigt under tiden och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån avvecklas och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör verka för att inriktningen av Frontex verksamhet ändras på ett djupgående sätt så att både asylrätten och skyldigheten att bistå skeppsbrutna respekteras, fram till att Frontex är avvecklad, och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör motsätta sig en fortsatt militarisering av EU:s yttre gränser och att de uppgifter som framkommit kring s.k. push-backs begångna av Frontex bör utredas skyndsamt och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU slutar hindra räddningsinsatser på Medelhavet och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inom EU bör verka för att korta ned listan över visumpliktiga länder och för att visumkrav inte ska användas för att stänga ute flyktingar och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU möjliggör införande av asylvisum och tillkännager detta för regeringen.
A18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inom EU bör verka för att transportörsansvaret avskaffas och tillkännager detta för regeringen.
28 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagändringarna om anhöriginvandring med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagändringarna om uppehållstillstånd av humanitära skäl med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att återgå till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen vid en återgång till utlänningslagens lydelse före den 20 juli 2016 bör återkomma med förslag på översyn av lagen och nödvändiga övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att införa en form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid oavsett tidigare uppehållsrättslig status och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en översyn av utlänningslagens åldersgränser och vilka konsekvenser de har i syfte att stärka skyddet för dem mellan 18 och 21 år och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att tydliggöra barnspecifika former av förföljelse som flyktinggrund i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att i utlänningslagen stärka barnets rätt att komma till tals och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av barnanpassade utredningsenheter på Migrationsverket och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av en särskild inspektion för att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda behoven av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för gruppen och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqi-personer i asylprocess och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtqi-kompetens och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över rättssäkerheten inom asylprocesser och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett borttagande av 18-årsregeln i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett återinförande av sista länken-bestämmelsen i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att öka antalet som vidarebosätts till Sverige till 5 000 per år och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar, enligt beskrivningen i motionen, och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 2016 års ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag utifrån Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84) och tillkännager detta för regeringen.
B25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjningsstödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen och tillkännager detta för regeringen.
B26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ge asylsökande och de som omfattas av massflyktsdirektivet rätt att, utan undantag, läsa svenska för invandrare (sfi) och tillkännager detta för regeringen.
B27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder som förbättrar levnadsstandarden för utlänningar med tillfälligt skydd som är under 20 år och över 66 år, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att utlänningar med tillfälligt skydd ska kunna folkbokföras i Sverige så snart ett uppehållstillstånd har beviljats och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 4996 ord · B 12035 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:248
av Tony Haddou m.fl. (V)
EU:s migrationspolitik
1
Innehåll
sförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
3.1 Hösten 2015
4 EU:s nya migrationsförslag
4.1 Tillfällig frivillig omfördelning av asylsökande
5 En ny flyktingpolitik
5.1 Vidarebosättningsförordning
5.2 Avtal för att stoppa människor på flykt
5.2.1 Turkietavtalet
5.2.2 Stöd till den libyska kustbevakningen
5.2.3 Afghanistan
5.2.4 Ytterligare samarbeten
5.3 Lesbos
5.4 EU:s gränsbevakning
5.5 Lagliga vägar till Europa
5.5.1 Avskaffa visumkrav
5.5.2 Inför asylvisum
5.5.3 Avskaffa flygbolagens transportörsansvar
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i förhandlingar om en ny
migrationspolitik
inom EU bör stå upp för asylrätten och dess andemening och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör meddela att Sverige avser att ingå i den tillfälliga omfördelningen av asylsökande som kommer över Medelhavet och bedöms ha skyddsbehov, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU bör verka för en flyktingpolitik som värnar asylrätten och grundläggande mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU bör söka samarbete med de stater som vill ha en mer välkomnande och human
migrationspolitik
och driva detta samarbete kraftfullt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU bör verka för att vidarebosättningsförordningen drivs igenom och att den inte används för att sluta avtal liknande det mellan EU och Turkiet eller s.k.
humanitarian
admission
programmes
och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att avtalet mellan EU och Turkiet sägs upp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU upphör med alla former av stöd till den libyska kustbevakningen och att relationer med Libyen bör bygga på full respekt för asylrätten och mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige genom EU och FN:s flyktingorgan (UNHCR) bör agera för en snabb evakuering och vidarebosättning av flyktingar och asylsökande från Libyen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör agera inom EU för att underlätta för människor som flyr Afghanistan att få skydd i Europa och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige som enskilt land såväl som inom EU och FN bör motverka alla beslut som innebär att asylrätten och flyktingars mänskliga rättigheter kränks och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att de skyddssökande på de grekiska öarna
vidarebosätts
inom EU och att förhållandena i lägren förbättras kraftigt under tiden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån avvecklas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör verka för att inriktningen av
Frontex
verksamhet ändras på ett djupgående sätt så att både asylrätten och skyldigheten att bistå skeppsbrutna respekteras, fram till att
Frontex
är avvecklad, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör motsätta sig en fortsatt militarisering av EU:s yttre gränser och att de uppgifter som framkommit kring s.k. push-backs begångna av
Frontex
bör utredas skyndsamt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU slutar hindra räddningsinsatser på Medelhavet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inom EU bör verka för att korta ned listan över visumpliktiga länder och för att visumkrav inte ska användas för att stänga ute flyktingar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att EU möjliggör införande av asylvisum och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inom EU bör verka för att transportörsansvaret avskaffas och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
EU:s flyktingpolitik påverkar och styr i stor utsträckning den svenska flyktingpolitiken, eftersom EU-lagstiftning i vissa fall är tvingande och i andra fall normerande eller väg
ledande. Den växande nationalismen och
”
kriget mot terrorismen
”
efter 9/11 har drivit på unionens politik i en riktning mot ökad militarisering av EU:s yttre gränser. Vänster
partiet är mycket kritiskt mot denna utveckling.
Vänsterpartiet har varit kritiskt mot harmoniseringen av EU:s flyktingpolitik sedan den inleddes i och med antagandet av Amsterdamfördraget. I dag kan vi tydligt se resultatet av harmoniseringen. EU har byggt murarna runt
”
Fästning Europa
”
allt högre i stället för att genom mellanstatligt samarbete ta ansvar för de flyktingar som söker skydd undan förföljelse. Det verkar lättare att komma överens om att stänga gränser och bygga stängslen allt högre än att komma överens om att samtliga medlemsländer ska ta ansvar för att
ge
människor på flykt en rättvis och värdig prövning av sina asylskäl.
Sverige har medverkat till att sätta Genèvekonventionen ur spel, t.ex. genom trans
portörsansvaret och genom att acceptera att asylansökningar från EU-medborgare ska anses uppenbart ogrundade. Systemet med minimiregler har inneburit en harmonisering nedåt i riktning mot den sämsta tillåtna nivån på rättssäkerhet och behandling, vilket blev extremt tydligt när den svenska asyllagstiftningen stramades åt 2016.
Dublinförordningen gör att de EU-länder som flyktingar först kommer till tvingats ta ett mycket stort ansvar för människor på flykt. Många flyktingar har fastnat i Grekland och Italien. Omfördelningen av asylsökande från dessa länder har inte fungerat.
3.1
Hösten 2015
Som svar på att ett stort antal människor sökte sig till Europa under 2015 producerade EU-kommissionen flera lagförslag under våren och sommaren 2016, med det huvud
sakliga syftet att försämra möjligheterna för flyktingar att ta sig till Europa, eller situa
tionen för de som trots allt lyckades ta sig hit.
Under en kort period lades en uppdatering av Dublinförordningen, en omarbetning av förordningen om
Eurodac
, en ny förordning om Europeiska unionens byrå för asyl
frågor samt förordningar om vidarebosättning, asylförfarande och normer för interna
tionellt skydd och ett direktiv om mottagande fram. I lagförslagen uttrycks ambitionen att motverka s.k. asylshopping och sekundära förflyttningar. Att kommissionen använ
der ett sådant språk för att beskriva situationen för människor på flykt är en tydlig del av
avhumaniseringen av asylsökande som i sin tur är en del av normaliseringen av rasismen
i Europa.
Försöken med att ta fram ny lagstiftning på området har gått långsamt och på flera områden kört fast, mycket p
å grund av
att länder som Ungern och Polen vill se en ännu mer restriktiv
migrationspolitik
. I takt med att lagstiftningsvägen ser allt mer stängd ut har EU fokuserat mer och mer på att göra det svårare att ta sig till Europa. Resan över
Medelhavet har gjorts ännu svårare och farligare. EU:s och medlemsstaternas egna gräns
bevakningsmyndigheter
har själva bidragit till det genom att ägna sig åt push
backs, vilket dokumenterats i åtskilliga fall. Räddningsbåtar har tvingats bort från internatio
nella vatten och flyktingar förs nu tillbaka till krigets och kaosets Libyen. EU har slutit avtal med en rad länder för att de ska hindra människor från att fly. Bland länderna finns grova människorättskränkare. Löften om bistånd och handelsavtal har använts för att få dem att samarbeta.
4
EU:s nya migrationsförslag
Efter att de förslag som EU-kommissionen lade fram under 2016 till stor del kört fast presenterade kommissionen, i september 2020, sitt förslag på ny asyl- och
migrations
politik
för unionen, den s.k. asyl- och migrationspakten. Pakten innehåller dels ett antal konkreta förslag på ny lagstiftning i form av fem förordningar, dels ett antal initiativ i form av rekommendationer och andra icke-bindande instrument. Den innehåller också uppmaningar till ministerrådet och Europaparlamentet att återuppta och slutföra för
handlingar om förslag som presenterats sedan 2016 men ännu inte antagits, som skydds
grundsförordningen, omarbetningen av direktiven om mottagningsvillkor och återvän
dande, förordningen om inrättande av EU:s asylbyrå och förordningen om en unionsram för vidarebosättning och inresa av humanitära skäl. Förslaget om en ny Dublinförord
ning dras dock tillbaka till förmån för en ny förordning. Pakten är alltjämt föremål för förhandling och inga avgörande beslut har ännu fattats.
Utöver det som nämns ovan innehåller pakten bl.a. förslag om att införa ett screening
förfarande
vid yttre gräns, kombinerat med särskilda gränsförfaranden, ett regelverk för att hantera krissituationer och force majeure samt en ny europeisk asylbyrå.
Den förra r
egeringen var
genomgående
väldigt otydlig när det gäller sin syn på pakten. Precis som vid förhandlingarna om de förslag som lades fram 2016
hade den dåvarande
regeringen en passiv hållning och
verkade
framför allt för att förslagen sk
ulle
gå igenom, utan något större intresse för deras faktiska innehåll. Ett antal standard
formuleringar som inte konkretiseras, och med oklar reell betydelse, förs fram gång på gång. Vänsterpartiet anser att
Sveriges
regering mycket tydligare måste stå upp för asylrätten och dess andemening samt verka för ett system som faktiskt är genomförbart.
Regeringen bör i förhandlingar om en ny
migrationspolitik
inom EU stå upp för asylrätten och dess andemening. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.1
Tillfällig frivillig omfördelning av asylsökande
Vänsterpartiet anser att EU:s medlemsländer i första hand ska fördela ansvaret för människor på flykt mellan sig på ett rättvist sätt. I takt med att det blivit allt
mer uppen
bart att vissa stater inte
ställer upp på den principen behöver vi söka andra lösningar. Vänsterpartiet menar därför att
de länder som vill ta ett solidariskt ansvar för den globala flyktingsituationen
måste
gå före och bilda en koalition av villiga länder.
Tillsammans kan de visa att flyktingmottagande är en positiv och självklar del av ett
lands utveckling och en självklarhet i ett Europa som står upp för mänskliga rättigheter
och internationell rätt.
S
om
maren 2022
enades 18 medlemsländer om att mellan sig tillfälligt ha en frivillig omfördelning av asylsökande som kommer över Medelhavet och bedöms ha skydds
behov.
En överenskommelse som skulle kunna vara en början på en sådan koalition av villiga som Vänsterpartiet vill se. Den dåvarande regeringen valde tyvärr att stå utanför
den överenskommelsen tillsammans med åtta andra
länder
, däribland Danmark, Österrike,
Ungern och Polen. Vänsterpartiet beklagar detta beslut och menar att regeringen måste byta position i frågan.
Regeringen bör meddela att Sverige avser
att
ingå i den tillfälliga omfördelning av asylsökande som kommer över Medelhavet och bedöms ha skyddsbehov. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regering
en
till känna.
5
En ny flyktingpolitik
EU:s flyktingpolitik är i stort behov av reformer, men i en helt annan riktning än den som EU-kommissionens förslag pekar
i
. Vänsterpartiet vill se ett ökat fokus på lagliga och säkra vägar samt insatser för att säkerställa att asylrätten och dess andemening
respekteras och efterlevs. Det inbegriper bl.a. att upphöra med alla insatser som syftar till att hindra människor från att söka asyl i Europa, och i stället underlätta för människor
att söka skydd här. En sådan politik skulle göra resan
både
mycket säkrare och billigare för de människor som tvingas fly, samtidigt som migrationen skulle bli mycket mer ordnad.
Sverige bör inom EU verka för en flyktingpolitik som värnar asylrätten och grund
läggande mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I en tid då delar av EU bromsar alla möjligheter till framsteg inom migrationspoli
tiken menar Vänsterpartiet att Sverige bör söka samarbete med de stater som faktiskt vill gå vidare med en mer human politik. Ett sådant samarbete kan innebära att vissa stater går vidare med lagstiftning som möjliggör för en mer human politik på egen hand. De senaste åren har den svenska regeringen snarare gömt sig bakom vissa staters ovilja. Därför har det ofta varit svårt att förstå vad regeringen faktiskt velat göra inom migra
tionsområdet och vilken politik den har drivit.
Sverige bör inom EU söka samarbete med de stater som vill ha en mer välkomnande och human
migrationspolitik
och driva detta samarbete kraftfullt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.1
Vidarebosättningsförordning
Av de lagförslag EU-kommissionen lagt fram på migrationsområdet finns ett som syftar till att förbättra möjligheten för människor på flykt att få asyl i Europa, nämligen den vidarebosättningsförordning som förhandlats i EU-parlamentet under ledning av Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk. Fler möjligheter till vidarebosättning vore ett mycket bra steg mot fler lagliga vägar till Europa. Det finns dock en oro för att systemet skulle riskera att underminera UNHCR:s arbete med vidarebosättning genom att göra det till ett verktyg för att uppnå andra policymål och utrikespolitiska intressen. EU-kommissionen har också velat använda systemet för att få till stånd liknande avtal som det mellan EU och Turkiet. Vänsterpartiet anser att förordningen bör säkerställa att EU täcker minst 25 procent av UNHCR:s globala vidarebosättningsbehov per år och att förordningen på inga sätt får användas för att förhandla fram avtal med syftet att stoppa människor på flykt från att komma till Europa, inklusive genom s.k.
humanitarian
admission
programmes
. Även detta förslag har fastnat i lagstiftningsprocessen, vilket är mycket olyckligt.
Sverige bör inom EU verka för att vidarebosättningsförordningen drivs igenom och att den inte används för att sluta avtal liknande det mellan EU och Turkiet eller s.k.
humanitarian
admission
programmes
. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.2
Avtal för att stoppa människor på flykt
Vänsterpartiet har länge kritiserat EU:s försök att genom handels- och investeringsavtal, löften om bistånd och andra politiska påtryckningar sluta avtal med länder längs de afrikanska migrationsrutterna
–
som Niger, Sudan, Egypten och Libyen
-
- för att de ska bevaka gränsen mot Europa och ta tillbaka medborgare som nekats asyl i EU. Anna
Roxvall
och Johan Persson skildrar i boken Till varje pris de mänskliga konsekvenserna
av detta fokus inom EU:s
migrationspolitik
. De beskriver bl.a. hur EU-insatsen Operation
Sophia, som bevakat vattnen utanför Libyens kust, agerat för att undvika direktkontakt
med migranter i nöd och därmed ansvaret för att rädda liv. I stället har insatsen samarbetat
med den libyska kustbevakningen så att den kunnat gripa människor på flykt och föra tillbaka dem till Libyen. Författarna lägger också fram bevis för att EU:s operationer från luften på ett konkret sätt har lett till att flyktingar hamnat i tvångsarbete och rent slaveri.
5.2.1
Turkietavtalet
I mars 2016 ingick EU ett avtal med Turkiet om hur de människor som flyr via Turkiet och tar sig till Grekland ska hanteras. Från den 20 mars 2016 skulle de få möjlighet att söka asyl, men endast i Grekland. De som inte söker asyl skickas tillbaka till Turkiet, så även de som får avslag på sin ansökan eller saknar id-handlingar. För varje syrier som sänds tillbaka till Turkiet ska en annan syrier föras vidare till ett EU-land. Flyktingar av
övriga nationaliteter förs inte vidare till EU, enligt avtalet. Uppgörelsen skulle även innebära att turkiska medborgare ska undantas från EU:s visumkrav samt en nystart för Turkiets ansökan om EU-medlemskap. Dessutom ska EU bidra ekonomiskt till mot
tagandet av flyktingar i Turkiet.
Turkiet är inget säkert tredjeland. Man ger inte flyktingstatus åt icke-europeiska flyktingar och flera rapporter vittnar om undermåliga asylprocesser samt att man skickat tillbaka flyktingar till krigets Syrien och andra länder. Det har även kommit rapporter om att turkiska gränsvakter beskjutit syrier som försökt ta sig in i landet. Gränsen mellan Turkiet och Syrien är i dag i praktiken stängd och Turkiet har byggt en lång mur längs den. Nu försöker Turkiet även stänga gränsen mot Iran för att hindra flyende afghaner från att ta sig in i landet den vägen. Som en konsekvens av att vägen mellan Turkiet och Grekland har stängts har allt fler människor på flykt tvingats göra den ännu längre och farligare resan mellan Libyen och Italien. Det är nu farligare än någonsin tidigare att fly över Medelhavet. Även om antalet som försöker ta sig över Medelhavet har minskat sedan 2015 har andelen av dem som dör på vägen ökat.
Vänsterpartiet är starkt kritiskt till uppgörelsen mellan EU och Turkiet. Vi menar att den innebär ett avsteg från asylrätten och legitimerar president
Erdoğans
kamp mot grundläggande fri- och rättigheter och övergrepp på den kurdiska befolkningen.
Regeringen bör verka för att avtalet mellan EU och Turkiet sägs upp. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.2.2
Stöd till den libyska kustbevakningen
När vägen mellan Turkiet och Grekland nu är stängd har Libyen blivit det främsta avreselandet för människor på flykt från Afrika och delar av Mellanöstern till Europa. Det beror till stor del på det rådande kaoset och bristen på kontroll över landets gränser. EU har fokuserat sitt engagemang i Libyen på att stoppa flyktingar från att ta sig in i Europa, trots att det innebär att de fastnar i det krigshärjade landet. Situationen för de flyktingar som befinner sig i Libyen är fruktansvärd. Flera rapporter, bl.a. från FN och Human
Rights
Watch, vittnar om flyktingar som säljs som slavar, trafficking, sexuella övergrepp och tortyr. Samtidigt stöder EU den libyska kustbevakningen för att stoppa båtar med flyktingar trots att FN-rapporter beskriver hur denna vid upprepade tillfällen har skjutit mot, skjutit sönder och sänkt flyktingbåtar.
Flyktingar som omhändertas av den libyska kustbevakningen förs tillbaka till Libyens migrationshäkten där de intagna utsätts för tortyr, svält och våldtäkter samt säljs som slavar. I juni 2018 införde FN individuella sanktioner mot sex libyska smugglare. Bland dem finns minst en tidigare milisledare som nu leder en regional kustbevakningsenhet i det krigshärjade landet. Samma kustbevakning som alltså får stöd av EU. Två av dem har varit direkt inblandade i avtalen som slutits med Italien om att stoppa människor från att ta sig över Medelhavet.
Trots situationen i Libyen och vetskapen om de övergrepp som sker fortsätter EU:s stöd till landets s.k. kustbevakning. Det är uppenbart att mänskliga rättigheter väger lätt mot ambitionerna att stoppa flyktingar från att komma till Europa. Det är dessutom uppenbart att den förda politiken leder till att landet destabiliseras ytterligare.
Regeringen bör verka för att EU upphör med alla former av stöd till den libyska kustbevakningen och att relationer med Libyen bygger på full respekt för asylrätten och mänskliga rättigheter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet menar att de flyktingar som är fast i Libyen måste evakueras därifrån.
Sverige bör genom EU och FN:s flyktingorgan (UNHCR) agera för en snabb evakuering och vidarebosättning av flyktingar och asylsökande från Libyen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.2.3
Afghanistan
När EU hösten 2016 tecknade återtagandeavtal med Afghanistan var det med hot om att dra tillbaka biståndet på motsvarande 10 miljarder kronor årligen under en
fyraårsperiod. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder och väldigt beroende av utländskt
bistånd.
Den afghanska regeringen hade därför svårt att stå emot pressen från EU. Situationen i Afghanistan har länge varit sådan att flera människorättsorganisationer ansett att män
niskor inte bör utvisas dit, utvecklingsutmaningarna är enorma. Den afghanska flykting
ministern har vid flera tillfällen vädjat till EU att inte deportera människor till landet.
Att Sverige genom EU:s avtal har tecknat ett bilateralt återtagandeavtal med Afghanistan
är direkt skamligt.
Sedan USA:s tillbakaträdande och talibanernas maktövertagande har situationen i Afghanistan förvärrats ytterligare. Den humanitära situationen är extremt ansträngd, behoven är enorma. Förtrycket från den nya regimen är hårt, samtidigt som strider fortsatt utkämpas mellan olika grupper. Sverige måste i detta läge värna asylrätten och dess andemening. Fler afghanska medborgare behöver
vidarebosättas
och möjligheterna att söka skydd i andra länder måste stärkas. Alla försök att stänga gränser måste stoppas.
Regeringen bör agera inom EU för att underlätta för människor som flyr Afghanistan
att få skydd i Europa. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.2.4
Ytterligare samarbeten
Kommissionen har också föreslagit en blandning av främjande och tvingande åtgärder för att få andra stater, framför allt i Afrika, att hindra migranter från att ta sig mot Europa. Det är uppenbart att EU använder sin politiska och ekonomiska makt för att begränsa asylrätten och människors rätt att röra sig. Genom att samarbeta med stater där människorättskränkningar är vanligt förekommande, t.ex. Sudan, Egypten och Libyen, för att stoppa människor på flykt finns uppenbara risker för att EU bidrar till grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
Sverige bör som enskilt land såväl som inom EU och FN motverka alla beslut som innebär att asylrätten och flyktingars mänskliga rättigheter kränks. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.3
Lesbos
EU:s
migrationspolitik
har också skapat vad flera hjälporganisationer kallar för en humanitär katastrof på europeisk mark
–
misären i de överfyllda läger på de grekiska öarna där asylsökande tvingas vänta i åratal på att få sina skyddsskäl prövade. Medan vi under coronapandemin hållit avstånd, tvättat händerna och varit hemma om vi har symtom tvingas dessa människor leva under humanitärt katastrofala förhållanden.
I lägret
Moria
, som är byggt för 3
000 personer, bodde omkring 20
000 i trånga tält och utan tillräcklig sanitet eller hälsovård när det brandhärjades i september 2020. 12
000 människor blev hemlösa över en natt. Förhållandena
i de nya lägren
är
fortsatt
mycket svåra
;
bristen på sanitet och vatten är omfattande. Den svenska
dåvarande
regeringen
ville inte
hjälpa till att evakuera lägren. Vänsterpartiet är mycket kritiskt mot detta beslut och menar att Sverige självklart bör vara ett av de länder som solidariskt bidrar till att ta emot människor på flykt.
Regeringen bör verka för att de skyddssökande på de grekiska öarna
vidarebosätts
inom EU och att förhållandena i lägren förbättras kraftigt under tiden. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.4
EU:s gränsbevakning
EU:s byrå för yttre gränskontroll,
Frontex
, organiserar patrullering och övervakning av den afrikanska västkusten och centrala Medelhavet.
Frontex
mandat och styrka har ökat genom åren och den allt hårdare bevakningen av gränserna har lett till att fler väljer
längre och farligare vägar. Tusentals människor har omkommit under flykten till Europa.
Frontex
mandat har i allt väsentligt varit inriktat på att skydda EU:s gränser och saknat en explicit mekanism för att tillförsäkra skydd för asylsökande eller andra utsatta grupper.
Frontex
har därför haft ödesdigra effekter för EU:s politik för mottagande av flyktingar och andra skyddsbehövande. 2016 antogs en ny förordning om europeiskt gräns- och kustbevakningssystem. Förordningen innebär delvis att
Frontex
får långt större befogenheter, mer resurser samt tre gånger större personalstyrka. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till
Frontex
utformning och hur myndigheten agerar.
Regeringen bör verka för att den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån av
vecklas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Fram till att den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån är avvecklad
,
bör reger
ingen skyndsamt verka för att inriktningen av
dess
verksamhet ändras på ett djupgående sätt så att både asylrätten och skyldigheten att bistå skeppsbrutna respekteras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Under den senaste tiden har det kommit åtskilliga rapporter om hur EU-länder för
hindrat människor från att söka asyl i unionen genom s.k. push-backs där asylsökande förs ut ur landets och EU:s territorium. Människor har förts från Italien via Slovenien och Kroatien ut ur EU. Den italienska regeringen har öppet erkänt att den på detta sätt nekat människor rätten att söka asyl. Greklands kustbevakning har på liknande sätt fört tillbaka människor till Turkiet, och Ungern har fört människor till Serbien.
Frontex
har också anklagats för att ägna sig åt push-backs. Boken The Black Book
of
Pushbacks
samlar 900 vittnesmål om illegala och våldsamma direktavvisningar vid EU:s gränser. I de två volymerna om 1
500 sidor berättar människor på flykt som nått EU:s gränser i Italien, Ungern, Balkan, Grekland och Kroatien de senaste tre åren om sina upplevelser.
Regeringen bör motsätta sig en fortsatt militarisering av EU:s yttre gränser och de uppgifter som framkommit kring push-backs begångna av
Frontex
bör
utred
a
s skynd
samt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
EU har också arbetat aktivt för att tvinga bort civilsamhällets räddningsbåtar från Medelhavet och säkerställa att den libyska kustbevakningen ska kunna arbeta ostört och se till att inga flyktingar når europeisk mark. Räddningsbåten
Aquarius
, som drivs av Läkare Utan Gränser och SOS
Méditerranée
, fick sin flagg indragen av Panama, efter ekonomiska påtryckningar från Italien. Flera skepp har också bärgats och både i Italien och på Malta har det drivits rättsfall mot frivilliga som jobbat ombord på båtar för att de
fört migranter som de har räddat till Europa i stället för att överlämna dem till den libyska kustbevakningen.
Aquarius
har räddat 29
523 liv under de tre år den fanns på Medelhavet. Sedan dess har EU och Italien genomfört en rad åtgärder som försvårat och blockerat hjälporganisationers arbete.
I takt med att antalet hjälporganisationer på Medelhavet sinat, har rutten blivit allt farligare. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till hur EU agerar för att stoppa räddnings
insatserna på Medelhavet och anser att Sverige bör motarbeta utvecklingen.
Regeringen bör verka för att EU slutar hindra räddningsinsatser på Medelhavet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.5
Lagliga vägar till Europa
Konflikter, förtryck och oroshärdar i Europas närområde resulterar i att människor söker sig till Europa för ett liv i säkerhet och trygghet. I stället för att välkomna de människor
som söker vårt skydd har Sverige och EU tagit flera steg för att göra det svårare för män
niskor
på flykt att komma till kontinenten. Resultaten av EU:s politik syns på Medel
havets botten, i de överfulla grekiska lägren, på gränsen mellan Turkiet och Syrien där turkiska gränsvakter skjuter ned syriska flyktingbarn samt i övergreppen som sker i flyktingförvaren i Libyen. Det är så flykten slutar i alltför många fall när alternativen står mellan att stanna kvar i kriget och förtrycket eller att ta sig förbi EU:s hinder och murar. Därför behövs lagliga vägar in i Europa, för att människor på flykt ska kunna få en trygg och säker resa till ett nytt liv i trygghet på världens rikaste och mest välmående kontinent.
I januari 2016 tillsatte regeringen Utredningen om lagliga asylvägar
(dir. 2016:8)
. Vänsterpartiet välkomnade att utredningen tillsattes
;
behovet av fler lagliga vägar är uppenbart. När utredningens förslag presenterades i december 2017
(Lagliga vägar för att söka asyl i EU, SOU 2017:103)
var de dock inte så långtgående som vi hade hoppats. Utredningens viktigaste slutsats är att det finns stöd i EU-fördragen för en EU-rättsakt om inresetillstånd för asyländamål, det som brukar kallas asylvisum. Utredningen före
slår därför att EU-kommissionen bör undersöka om det är möjligt att presentera ett förslag på en sådan rättsakt. Att
den dåvarande
regeringen inte har tagit några tydliga initiativ utifrån utredningens förslag är beklagligt, men inte oväntat. Våra förslag för att skapa fler lagliga vägar till Sverige och Europa presenteras nedan.
5.5.1
Avskaffa visumkrav
Visumkrav riktade mot länder där det pågår krig eller omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter är en viktig del av EU:s politik för att stänga flyktingar och andra skyddsbehövande ute. Detta är ett allvarligt hot mot asylrätten.
Det slopade visumkravet för ukrainska medborgare har haft stor betydelse för dem som tvingats fly landet efter den ryska invasionen.
Regeringen bör inom EU verka för att korta ner listan över visumpliktiga länder och för att visumkrav inte ska användas för att stänga ute flyktingar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.5.2
Inför asylvisum
I dag går det inte att söka asyl i Sverige från utlandet. För att ta sig till Sverige och Europa för att söka asyl tvingas de flesta betala betydande summor till människo
smugglare och utsätta sig för stora faror.
Ett förslag på laglig väg till Sverige och Europa som Vänsterpartiet länge drivit är asylvisum. Tanken är att beskickningar i hemlandet eller i tredjeland kan utfärda visum för den som vill komma till Sverige eller annat EU-land i syfte att söka asyl. Det finns dock flera praktiska problem med asylvisum. Avsaknad av en svensk beskickning i vissa länder är ett problem som delvis skulle kunna åtgärdas genom ett samarbete med andra länders ambassader, exempelvis våra nordiska grannländers. Ett sådant samarbete skulle också kunna omfatta möjligheterna att ansöka om familjeåterförening. Frågan har utretts i Utredningen om lagliga asylvägar, som också föreslår att EU-kommissionen bör lägga fram ett förslag som möjliggör för asylvisum.
Vänsterpartiet menar att utfärdande av asylvisum, som komplement till det traditio
nella sättet att söka asyl, bör ses som en viktig möjlighet att skapa lagliga vägar att söka skydd undan förföljelse.
Regeringen bör verka för att EU möjliggör införande av asylvisum. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.5.3
Avskaffa flygbolagens transportörsansvar
Transportörsansvaret innebär att exempelvis flygbolag är skyldiga att betala återresan och eventuellt uppehälle för en person som saknar pass eller tillstånd, och som kommit till destinationslandet med hjälp av flygbolaget. Brott mot den lagstiftningen kan dessutom straffas med böter för flygbolaget. Artikel 26 i Schengenkonventionen och direktiv 2001/51/EG innebär ett transportörsansvar vid alla resor till Schengenområdet.
Genom transportörsansvaret tvingas flygbolagen att vägra transportera alla personer som saknar giltiga identitetshandlingar och/eller visum, i de fall det krävs för inresa, eftersom de får stå för alla kostnader i de fall deras passagerare ansöker om asyl och får avslag. I praktiken hindrar transportörsansvaret således asylsökande från att ta sig in till Schengenområdet med t.ex. flyg. Konsekvensen av transportörsansvaret är att flyktingar tvingas vända sig till smugglare med sjöovärdiga båtar för resa över Medelhavet, med livet som insats.
Regeringen bör inom EU verka för att transportörsansvaret avskaffas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Tony Haddou (V)
Nadja Awad (V)
Gudrun Nordborg (V)
Jessica Wetterling (V)
Motion B
Motion till riksdagen
2024/25:1930
av Tony Haddou m.fl. (V)
Svensk flyktingpolitik
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
3.1 Varför drivs människor på flykt?
3.2 Flyktingkonventionen
4 Ändringar i utlänningslagen
5 Paradigmskifte
6 Riv upp lagändringarna m.a.a. proposition 2023/24:18
7 En återgång till den tidigare utlänningslagstiftningen
8 Översyn och övergångsbestämmelser
8.1 Regularisering
8.2 Övergången från barn till vuxen
8.3 Stärk barnrättsperspektivet i utlänningslagen
8.4 Stärk barnrättsperspektivet i asylutredningen
8.5 Feministisk migrationspolitik
8.6 Hbtqi-personers rättigheter i asylprocessen
8.7 En rättssäker asylprövning
9 Utvidga rätten till familjeåterförening
9.1 Familjeåterförening i praktiken
9.2 Ta bort 18-årsgränsen för familjeåterförening
9.3
Återinför
sista länken-bestämmelsen
10 Öka antalet kvotflyktingar
11 Återvändande
11.1 LMA
12 Verkställighetshinder
13 Villkoren för ukrainska flyktingar och asylsökande
13.1 Dagersättning
13.2 Meningsfull sysselsättning och förbättrad levnadsstandard
13.3 Rätt till folkbokföring
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagändringarna om anhöriginvandring med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagändringarna om uppehållstillstånd av humanitära skäl med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att återgå till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen vid en återgång till utlänningslagens lydelse före den 20 juli 2016 bör återkomma med förslag på översyn av lagen och nödvändiga övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att införa en form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid oavsett tidigare uppehållsrättslig status och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en översyn av utlänningslagens åldersgränser och vilka konsekvenser de har i syfte att stärka skyddet för dem mellan 18 och 21 år och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att tydliggöra barnspecifika former av förföljelse som flyktinggrund i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att i utlänningslagen stärka barnets rätt att komma till tals och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av barnanpassade utredningsenheter på Migrationsverket och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av en särskild inspektion för att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda behoven av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för gruppen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqi-personer i asylprocess och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtqi-kompetens och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över rättssäkerheten inom asylprocesser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett borttagande av 18-årsregeln i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett återinförande av sista länken-bestämmelsen i utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att öka antalet som vidarebosätts till Sverige till 5
000 per år och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar, enligt beskrivningen i motionen, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 2016 års ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska rivas upp och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag utifrån Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjningsstödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att ge asylsökande och de som omfattas av massflyktsdirektivet rätt att, utan undantag, läsa svenska för invandrare (sfi) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder som förbättrar levnadsstandarden för utlänningar med tillfälligt skydd som är under 20 år och över 66 år, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att utlänningar med tillfälligt skydd ska kunna folkbokföras i Sverige så snart ett uppehållstillstånd har beviljats och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
Vänsterpartiet vill att Sverige och Europa ska ha en mänsklig och välkomnande flykting
politik
. I en tid då asylrätten är under attack i såväl Sverige som Europa står Vänster
partiet fast vid försvaret av rätten till skydd och trygghet. Alla ska ha möjlighet att söka
skydd undan förföljelse och förtryck. Alla ska kunna få sina asylskäl prövade på ett rätts
säkert
sätt. För att det ska bli verklighet måste EU släppa in dem som söker skydd så att de kan få sina asylskäl prövade. Så ser det inte ut i
dag. I
stället byggs murarna runt EU ständigt högre och nästan alla legala möjligheter att ta sig till EU har täppts till.
De som ändå lyckas ta sig till Europa har få möjligheter att påverka var de ska få leva
sina liv. Sverige och övriga EU-länder kränker i
dag systematiskt asylsökandes mänskliga
rättigheter. För att ändra på det vill vi riva murarna runt EU; vi vill att fler länder ska ta sitt ansvar för mottagandet av människor på flykt och att de asylsökande ska få större
inflytande över var de söker asyl. Vänsterpartiets syn på EU:s migrationspolitik utvecklas
i motionen EU:s migrationspolitik (mot. 2024/25:953).
Dessutom krävs en rad ändringar i utlänningslagen för att säkerställa att skydds
behövande och migranter får sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och att de ges en rättvis och rättssäker prövning av skyddsskäl eller andra skäl för uppehållstillstånd.
I Vänsterpartiets Sverige är migration naturligt och självklart. Här kan människor på flykt hitta en fristad och andra kan återförenas med sin släkt, studera eller påbörja ett liv med den de älskar. Vårt Sverige sätter mänskliga rättigheter i främsta rummet.
3.1
Varför drivs människor på flykt?
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR befinner sig omkring 120 miljoner människor på flykt
runt om i världen – det högsta antalet någonsin. Drygt hälften är internflyktingar. Knappt
30 miljoner är flyktingar under UNHCR:s mandat och strax under sex miljoner under
FN:s hjälporgan för Palestinaflyktingars (UNRWA) mandat. Drygt fem miljoner är asyl
sökande
och ytterligare drygt fem miljoner är i behov av internationellt skydd. 76 procent
av de som befinner sig på flykt är i ett låg- eller medelinkomstland, och 72 procent av de som flytt sitt land befinner sig i ett grannland till det land som de är medborgare i. Barn är överrepresenterade bland de som befinner sig på flykt. Omkring 40 procent av de som befinner sig på flykt är barn, trots att barn bara utgör 30 procent av världens samlade befolkning.
Människor flyr framför allt från politiskt förtryck, krig och våld. De bakomliggande orsakerna är en ojämlik och orättvis värld samt klimatförändringar. Samtidigt som vi arbetar för ett mänskligt och välkomnande mottagande av människor på flykt måste vi bekämpa de orättvisor, den ojämlikhet samt de krig, konflikter och klimatförändringar som ligger bakom flykten.
Världens konflikter utkämpas till största delen med vapen som tillverkats i den rika delen av världen. Vapenhandeln genererar stora vinster för vapenindustrin samtidigt som den orsakar död, förstörelse och massflykt. Även Sverige bidrar aktivt till att män
niskor tvingas att fly genom att exportera vapen till länder som kränker grundläggande mänskliga rättigheter och till länder som för krig.
Samtidigt växer gruppen klimatflyktingar till följd av att klimatet förändras och slår sönder människors möjligheter att leva i sin hembygd. Ökad konkurrens om minskande naturresurser skapar och förstärker väpnade konflikter. Även när det kommer till klimat
flyktingar har vi i Sverige ett stort medansvar genom våra utsläpp av växthusgaser.
När behoven av hjälp är stora måste vi i den rika delen av världen ta vårt ansvar och hjälpa dem som är mest utsatta. Vi får aldrig använda de omkring 120 miljoner männi
skorna på flykt som ett argument för att stänga gränser och förvägra människor skydd. Ändå är det precis så Sverige och Europa agerat de senaste åren. Denna politik måste förändras till en human och värdig behandling av människor på flykt.
3.2
Flyktingkonventionen
FN:s flyktingkonvention, som utgör grunden för asylrätten och människors möjligheter
att få skydd undan krig och förtryck, kom till 1951. Delvis som en konsekvens av lärdom
arna
från andra världskrigets grymheter och för att möta de uppenbara behoven av en politik som värnar dem som utsätts för förföljelse, krig och förtryck, men också för att praktiskt hantera det faktum att stora folkgrupper hade tvångsförflyttats p.g.a. kriget och nu levde i ett annat land än det som de var medborgare i. De behövde få en fristad, asyl i det nya landet och därmed möjligheter att bli en del av sina nya sammanhang med de rättigheter, skyldigheter och möjligheter som följer av erkännandet av flyktingskapet.
Flyktingkonventionen har uppdaterats med tilläggsprotokoll för att anpassas efter nya verkligheter. Den har varit och är viktig för att garantera skyddet för människor på flykt,
men både ursprungskonventionen och tilläggen innehåller flera begränsningar som beror
på när de tillkommit. Den mest påtagliga utifrån dagens situation är att de förutsätter att den människa som flyr befinner sig i landet där hen ska söka asyl, eftersom det var så
situationen såg ut efter andra världskriget. Det finns inga bestämmelser i konventionerna
som reglerar rättigheterna under själva flykten. I
dag är situationen en annan än när kon
ventionen och tilläggen skrevs. Människor flyr från förtryck eller förföljelse eller hotas av pågående krig, ibland inom landets gränser och ibland till ett grannland där det också råder svåra och osäkra förhållanden.
Välbevakade gränser och visumkrav hindrar människor från att röra sig över nations
gränser och begränsar deras möjligheter att få skydd. Resorna, särskilt i de fall då smugg
lare
krävs för att ta sig fram, är ofta dyra, vilket innebär att många människor inte har möjlighet att fly.
Flyktingkonventionen lägger också grunden för vilka som har rätt till asyl. Utgångs
punkten är att förföljelse, förtryck och krig utgör anledningar till att kunna få asyl. I svensk lagstiftning finns en bestämmelse om att särskilda och synnerligen ömmande omständigheter kan ge rätt till uppehållstillstånd. Det kan handla om svåra sjukdoms
tillstånd eller levnadsvillkor som gör det direkt stötande att avvisa eller utvisa de män
niskor som är drabbade. Bestämmelsen har tillkommit efter starka folkopinioner som inte accepterat en lagstiftning som behandlar utsatta människor så inhumant, men också för att Sverige ska leva upp till de åtaganden som vi är bundna av genom flera andra internationella konventioner. Dessa skyddsgrunder har begränsats avsevärt på senare år.
Att vara utsatt p.g.a. fattigdom, svält eller sjukdom ger enligt flyktingkonventionen eller tilläggsprotokollen inte rätt till asyl, trots att behoven av skydd inte nödvändigtvis är mindre för de drabbade. Den ekonomiska eller sociala situation som människor på flykt befinner sig i är ofta en nära följd av diskriminerande och förtryckande politiska beslut. I debatten har begreppet ”ekonomiska migranter” kommit att användas, ofta god
tyckligt, för att beskriva människor på flykt som inte har rätt till skydd enligt flykting
konventionen. Den rika delen av världen har under senare år också blivit alltmer stängd
för dessa grupper. På så vis används flyktingkonventionen för att begränsa möjligheterna
att komma till den rikare delen av världen, snarare än att ses som en garanterad minimi
nivå för skydd.
Flyktingkonventionen behöver stärkas för att bättre motsvara dagens förhållanden. I dagens politiska klimat, då starka nationalistiska och högerextrema vindar blåser, måste
fokus dock främst ligga på att försvara och hävda den flyktingkonvention som ligger fast.
4
Ändringar i utlänningslagen
Sommaren 2021 trädde ändringar i utlänningslagen i kraft, efter fem år med begräns
ningslagen (lagen [2016:752] om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppe
hållstillstånd i Sverige). Dessa ändringar, som baseras på betänkandet från den parla
mentariska migrationskommittén, innebar att huvuddragen i begränsningslagen blev permanenta.
Regeringen motiverade ändringarna med formuleringen: ”Det finns behov av ändrade
regler för att regelverket om möjlighet att beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska vara långsiktigt hållbart och inte väsentligen avvika från regelverken i andra EU länder. Regelverket ska vara humant, rättssäkert och effektivt och värna asylrätten.”
Vänsterpartiet instämmer i att det behövs en ny migrationspolitik. Vi anser att den svenska asyllagstiftningen behöver förbättras och utvecklas. Efter flera års tvära kast
och otillräckligt beredd lagstiftning är det hög tid att skapa en genomtänkt och solidarisk
flyktingpolitik som tar avstamp i internationella konventioner och deras andemening. Tyvärr lever de nu genomförda förändringarna varken upp till regeringens ambitioner eller Vänsterpartiets förhoppningar.
Förändringarna innebar att den kraftigaste omsvängningen av svensk migrations
lagstiftning någonsin (begränsningslagen), med undantag av några mindre ändringar, blev permanent. Sverige har därmed en lagstiftning som är näst intill så sträng den kan vara utan att bryta mot de konventioner och den EU-rätt som Sverige är bundet att följa. Denna förändring har lett till dramatiska försämringar av förutsättningarna för de som söker skydd i Sverige, för integrationen och för samhället i stort.
I propositionen bakom lagändringen konstaterade regeringen själv att förslagen skulle
leda till försämringar ur ett barnrättsperspektiv, försämrad jämställdhet, försämrad integration samt vissa försämringar avseende nyanländas hälsa. Förklaringen till att regeringen ändå ville genomföra alla dessa försämringar var att den ansåg det sannolikt att de skulle få färre människor att söka skydd i Sverige och att det skulle leda till att andra länder tog ett större ansvar.
Vänsterpartiet står inte bakom ambitionen att färre ska söka skydd i Sverige. Det finns
inte heller stöd för föreställningen att de strängare reglerna skulle leda till att färre söker sig hit eller att andra länder tar ett större ansvar. Det har fem år med begränsningslagen visat. Förändringarna är i
stället uttryck för den sämsta formen av symbolpolitik, som
syftar till att skyla över oförmågan att bygga upp en robust välfärd och utjämna klyftorna
i samhället genom att skylla på de som sökt skydd från krig och förtryck. Som resultat blir Sverige ett sämre land att leva i, både för den som söker skydd och för alla andra som lever här. Vänsterpartiets svar på de förändringar av utlänningslagen som trädde i kraft sommaren 2021 beskrivs närmare i slutbetänkandet från migrationskommittén (SOU 2020:54) samt i motionerna 2022/23:1230 och 2020/21:4064.
5
Paradigmskifte
Omläggningen av migrationspolitiken under S-MP-regeringen, med begränsningslagen
som främsta exempel, innebar ett skifte när det gäller synen på rättigheter och integration
. Från att se rättigheter som en väg till integration valde en majoritet i riksdagen – under ledning av Socialdemokraterna – att använda undandragande av rättigheter som ett sätt att försöka skrämma bort människor på flykt. Omläggningen av politiken motiverades nästan uteslutande med att de försämrade levnadsvillkoren för nyanlända skulle få färre att söka sig till Sverige.
Den högerkonservativa regering som tillträdde 2022 tar detta skifte ett steg längre genom att föreslå en politik som syftar till att få människor som redan befinner sig i Sverige att vilja lämna landet. Deras politik innebär därmed att levnadsvillkoren för
sämras även för människor som levt i Sverige under lång tid. Regeringen bygger på ett samarbete mellan delar av den forna Alliansen och Sverigedemokraterna – det organi
serade kapitalets och den organiserade rasismens parlamentariska företrädare. Tidöavtalets
skrivningar pekar fram mot en ekonomisk politik som liknar Alliansens negativa arbets
linje, men nu med etniska förtecken.
Alliansregeringen riktade sina attacker mot sjuka och arbetslösa. När sjukförsäkringen
och a-kassan skulle nedmonteras beskrevs dessa grupper som lata, simulanter och belast
ningar
för samhället. Därmed blev nedskärningarna lättare att motivera. I Tidöavtalet har utrikesfödda fått ta över rollen som grunden till Sveriges alla problem. Genom att utmåla dem som inte fötts här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora
deras välfärd och rättigheter. Att montera ned trygghetssystemen, välfärden och rättighets
skydden är lättare att motivera om man pekar på vissa grupper och börjar där. Det är dock
tydligt att det inte kommer att sluta där.
Vänsterpartiet kommer aldrig att acceptera en sådan politik, som splittrar och delar upp samhället i olika grupper med olika rättigheter. Vi vet att vårt starkaste verktyg är solidaritet. Genom en stark och robust välfärd som omfattar oss alla kan vi alla få förut
sättningar att skapa goda liv för oss själva och ett gott och tryggt samhälle tillsammans. Det är dags för ett nytt paradigmskifte.
6
Riv upp lagändringarna m.a.a. proposition 2023/24:18
I Tidöavtalet enades Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverige
demokraterna om en mängd reformer på migrations- och integrationsområdet (RUT 2023:1523). Under Tidöregeringens första två år vid makten har en mängd utredningar
tillsatts och ett stort antal myndighetsuppdrag utfärdats. Därtill har ett antal propositioner
lagts på riksdagens bord (RUT 2024:866). Vänsterpartiet vill här lyfta fram en av dessa propositioner som vi menar är särskilt problematisk.
I
propositionen Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter
till uppehållstillstånd av humanitära skäl
(prop. 2023/24:18) föreslogs ändringar i utlän
ningslagen som innebär att villkoren för anhöriginvandring skärps i vissa fall samt att
möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Riksdagen ställde
sig bakom regeringens förslag. Lagändringarna trädde i kraft den 1 december 2023.
Vänsterpartiet avslog propositionen med hänvisning till de negativa effekter som lagändringarna får för de individer som drabbas. Lagändringarna kommer i hög grad att försvåra möjligheten till dels familjeåterförening, dels uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det kommer i synnerhet att påverka barn och barns rättigheter, såväl direkt som indirekt. Det kan Vänsterpartiet inte acceptera. Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha
en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik. En politik som gör det möjligt för anhöriga
att återförenas i Sverige utan orimligt högt ställda krav. En politik som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Kort sagt: en politik som är i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under. (mot. 2023/24:2745). Vänsterpartiet står fast vid vår ståndpunkt och menar att lagändringarna med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp.
Lagändringarna med anledning av proposition 2023/24:18 bör rivas upp. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
7
En återgång till den tidigare utlänningslagstiftningen
Vänsterpartiet kan med stor sorg konstatera att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill stoppa människorna som flyr från krig och förföljelse, istället för att bekämpa orsakerna till flykten och stoppa vapenexporten till de krigande förtryckarna. Samma
riksdagspartier står bakom att världens rikaste kontinent anlitar turkisk militär och libyska
miliser för att beskjuta människor på flykt för att trycka bort dem från EU:s gränser. Det
borde vara självklart att man istället samarbetar inom unionen för ett humant mottagande
av dem som tvingas fly. Det finns skrämmande nog också en majoritet som vill använda biståndet till fattiga länder för att tvinga dem att stoppa människor på flykt. Samtidigt gör man inget för att stoppa skatteflykten från samma länder. I en tid då nöden är enorm, när rekordmånga människor befinner sig på flykt och de humanitära behoven är stora behövs Sveriges röst som humanitär stormakt. Majoriteten i Sveriges riksdag vill i
stället göra Sverige till en humanitär lilleputtstat.
Det faktum att människor runtom i världen tvingas att fly för sina liv är ett stort pro
blem, inte att några få av dem vill söka skydd i Sverige. Att människor söker sig till Sverige är något som vi är, och ska vara, stolta över. Bilden av Sverige som ett land där människors rättigheter respekteras, där även kvinnor och barn har rättigheter och goda förutsättningar att förverkliga sina livsambitioner, är en bild som vi vill värna och för
stärka. Det krävs dock aktiv handling för att det inte ska vara en tom, falsk bild.
Ambitionen bakom den nya lagstiftningen tycks vara att Sverige ska bli ett sämre land
, som människor inte vill bo och leva i. Det är en politisk vision som Vänsterpartiet är mycket främmande för.
Insikten att borttagande av rättigheter aldrig stannar vid att omfatta specifika grupper förpliktigar. Asylrätten skapades inte för dagar av fred och frihet utan för svåra tider då
mänskligheten visar upp sina allra värsta sidor. I ruinerna av andra världskrigets förintelse
och fasor, som då drivit många miljoner människor på flykt, kom insikten att det krävs ett löfte mellan stater för att i framtiden garantera människor en fristad undan krig, för
följelser och grymhet. Historiskt ser vi, från misslyckade internationella försök att enas om att rädda judar undan den förestående Förintelsen 1938, till skärpt migrationslagstift
ning i Sverige under Balkankriget och nutidens misslyckade försök att hitta gemensamma
ansvarstaganden i EU, att det är lättare för stater att enas om att stänga gränser och skärpa
lagstiftning än att besluta om system för att rädda människor på flykt. Därför är asylrätten
en grundläggande rättighet som måste försvaras, i vårt samhälle och internationellt.
Kvotflyktingsystemet måste alltid kompletteras med andra vägar till skydd. Här be
höver Sverige visa vägen genom att delta i fördelning av kvotflyktingar och omfördelning
av flyktingar inom EU och samtidigt försvara rätten att söka asyl via fler lagliga vägar och
en utlänningslag som rättvist och rättssäkert lever upp till innehållet och andemeningen i de konventioner som Sverige är bundet av.
Mot denna bakgrund stod Vänsterpartiet inte bakom begränsningslagen eller
förändringarna i utlänningslagen. Dessa lagändringar gör inte asyllagstiftningen mer lång
siktigt hållbar, human, effektiv och rättssäker, snarare tvärtom. Därför vill Vänsterpartiet
se en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft.
Regeringen bör återkomma med förslag om att återgå till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8
Översyn och övergångsbestämmelser
Vid en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i
kraft bör situationen för dem som drabbats av de senaste årens migrationspolitik åtgärdas
. Vänsterpartiet anser även att regeringen borde ha adresserat problematiken med att ut
länningslagen står över LVU, som i flera fall inneburit att beslut fattats om att utvisa barn som tvångsomhändertagits tillsammans med de föräldrar som förvaltningsrätten konstaterat saknar förmåga att tillgodose barnens behov.
Det finns flera andra brister i den ordinarie utlänningslagen som borde ses över vid en återgång till den. En återgång till utlänningslagen kräver också särskilda övergångs
bestämmelser för att exempelvis hantera återgången till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel.
Vid en återgång till utlänningslagens lydelse före den 20 juli 2016 bör regeringen
återkomma med förslag på en översyn av lagen och nödvändiga övergångsbestämmelser
. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.1
Regularisering
Vänsterpartiet anser att det behövs en tydligare reglering i lagstiftningen för dem som levt i Sverige under lång tid utan tillstånd, en form av regularisering. Behoven av en lösning för dessa grupper aktualiserades under coronapandemin, som ledde till ytter
ligare ökad utsatthet och osäkerhet för berörda grupper.
Begränsningslagen har, tillsammans med flera andra ändringar av migrationspolitiken
de senaste åren, lett till ett ökat antal papperslösa och till större utsatthet och osäkerhet inom gruppen. Bland annat behövs en långsiktigt hållbar lösning för dem som omfattas av den s.k. gymnasielagen, men också för andra som drabbats av lång väntan, ovisshet och rättsosäkra asylprocesser.
De som omfattas av den s.k. gymnasielagen kom till Sverige som barn och sökte skydd
här undan krig och förtryck. De flesta kom innan migrationspolitiken svängde, innan
högerpolitiker och borgerliga ledarsidor började skrika om systemkollaps och innan riks
dagen bestämde att vi skulle ha så sträng asyllagstiftning som möjligt. Genom gymnasie
lagen
skulle de få en ny chans, men lagen var så dåligt konstruerad att den ovisshet och oro som drabbat gruppen kvarstod. Vänsterpartiet såg bristerna och försökte åtgärda
dem, men regeringen ville annorlunda och nu lever många ensamkommande med konse
kvenserna
.
I debatten kallas de för ”vuxna män utan asylskäl”. Sanningen är att det handlar om
barn som sökte och behövde skydd i Sverige. De har behandlats fruktansvärt illa till följd
av politiska beslut och har hunnit bli vuxna under tiden. När vi ser att ensamkommande far illa, att det psykiska lidandet växer, med en kraftig överrepresentation av självmord inom gruppen som följd samt att de utnyttjas i brottslighet och är en del av ett växande skuggsamhälle så måste vi agera. Det är politiska beslut som skapat problemen och politiska beslut som kan åtgärda dem. En stor del av de ensamkommande som lever i Sverige har stadgat sig här. De har skaffat vänner och familjer, de har lärt sig språket,
engagerar sig i föreningslivet och kämpar med studierna – som alla andra unga människor
. Det svenska samhället har dessutom investerat i dem och de är nu en del av Sverige. De är redo att bidra till samhället och de behövs i ett Sverige med skriande brist på arbets
kraft inom både offentlig och privat sektor samt med en åldrande befolkning.
Utan politiska beslut som löser situationen kommer en stor del av gruppen att tvingas att leva som papperslösa i Sverige. Vänsterpartiet anser normalt inte att amnesti är rätt väg att gå för att skapa en human och rättssäker asylprocess, men i vissa akuta lägen är det nödvändigt för att rätta till orimliga effekter av tidigare beslut. Vi vill i första hand se en långsiktig förändring av migrationspolitiken i en mer human, välkomnande och ansvarstagande riktning. Därför vill vi se en återgång till utlänningslagen som den såg ut innan begränsningslagen trädde i kraft, med vissa justeringar. Att bevilja permanenta
uppehållstillstånd till de ensamkommande som har varit i Sverige i över ett år skulle kosta
staten omkring 250 miljoner kronor.
De ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas per
manenta uppehållstillstånd. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
En lösning behövs också för alla andra som drabbats av bristerna i den lagstiftning som gällt under senare år. De senaste årens utveckling i Afghanistan har blixtbelyst den utsatta situation som bl.a. barnfamiljer med utvisningsbeslut till Afghanistan befinner sig i. Hur en sådan lösning ska utformas, vilka avgränsningar som behöver göras och vilka som bör omfattas är komplexa frågor som kräver närmare granskningar. Vänster
partiet anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning som undersöker möjligheterna
att införa en form av regularisering. Det finns olika liknande regleringar i andra länder som en utredning bör undersöka.
Regeringen bör utreda möjligheten att införa en form av regularisering för den som levt i Sverige under en längre tid oavsett tidigare uppehållsrättslig status. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.2
Övergången från barn till vuxen
18-årsgränsen är viktig för att värna barns rättigheter och ge dem ett starkare skydd. I
dag har gränsen blivit alltför absolut. Det finns inget stöd för att påstå att den som är 18 år lättare klarar av att återvända till det land hen flytt från än den som är 17 år. Våldet och förtrycket gör inga åldersbedömningar. I flera delar av den svenska lagstiftningen, exempelvis delar av asyllagstiftningen och lagstiftningen kring vård av barn, finns särskilda bestämmelser för ungdomar upp till 21 år. Möjligheterna att i utlänningslagen ta större hänsyn till denna åldersgrupp bör utredas, dock utan att försämra rättigheterna och skyddet för dem som är under 18 år. Utöver det bör asylsökande bedömas enligt den
ålder de har när de ansöker om asyl, något som slagits fast i domar från Europadomstolen.
Regeringen bör genomföra en översyn av utlänningslagens åldersgränser och vilka konsekvenser de har i syfte att stärka skyddet för dem mellan 18 och 21 år. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.3
Stärk barnrättsperspektivet i utlänningslagen
Skyddet för barn är för svagt i utlänningslagen. Vänsterpartiet anser att lagen bör ses över för att säkerställa att den överensstämmer med barnkonventionen. De rekommen
dationer som FN:s barnrättskommitté gett till Sverige om förföljelse som barn utsätts för måste återspeglas i utlänningslagen. Barns rätt till individuell prövning av sina asyl
skäl måste stärkas.
Regeringen bör återkomma med förslag om att tydliggöra barnspecifika former av för
följelse
som flyktinggrund i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Vidare utgör det s.k. olämplighetsrekvisitet i paragrafen om barnets rätt att komma till tals i utlänningslagen i
dag ett hinder för att barnets rättigheter ska tillgodoses. Det
måste därför tas bort. Barnets rätt till information måste stärkas. Barnets bästa ska utredas
och särskilt beaktas i alla fall som rör ett barn, och vid bedömningen av barnets bästa
måste hänsyn tas till barnets åsikter. Handläggningen av asylärenden som rör barn måste
ha ett tydligt barnrättsperspektiv.
Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka barnets rätt att komma till tals i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Genom propositionen Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25)
genomfördes en förändring i lagen om vård av unga som innebar att utlänningslagen alltid går före vid en lagkollision. I flera fall har detta inneburit att beslut fattats om att utvisa barn som tvångsomhändertagits tillsammans med de föräldrar som förvaltnings
rätten konstaterat saknar förmåga att tillgodose barnens behov. Vänsterpartiet anser att denna ordning bör ses över så att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden, för att Sverige ska leva upp till skyldigheterna i förhål
lande till barnens bästa.
Regeringen bör återkomma med förslag om att utvisningar av tvångsomhändertagna barn förutsätter godkännande av socialnämnden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.4
Stärk barnrättsperspektivet i asylutredningen
För att asylprocessen ska bli korrekt, för att alla uppgifter ska komma fram på ett rätt
visande sätt och för att den asylsökande ska känna förtroende för processen och Migrationsverket måste utredningarna ske på ett sätt som skapar förtroende hos de asyl
sökande. När Migrationsverket intervjuar barn använder de ett protokoll som får samtalen
att likna förhör. En sådan ingång i en asylutredning, där den asylsökande känner sig som
en misstänkt brottsling från början, kommer aldrig att kunna skapa det förtroende som behövs.
De ofta svåra och traumatiska upplevelser som asylsökande barn varit med om är
krävande att prata om och riskerar att utelämnas med de nuvarande utredningsmetoderna.
Under den period av hög belastning på Migrationsverket som rått till följd av det stora antalet asylsökande 2015 har barnrättsgruppen på Migrationsverket tagits bort. Kunskaperna om barns specifika behov blir därmed bristande och prövningen av deras skyddsskäl ofrånkomligen lidande.
Barnrättsperspektivet måste stärkas i asylutredningarna. Det är delvis en kunskaps
fråga.
Därför anser Vänsterpartiet, precis som Barnombudsmannen, att barnanpassade utredningsenheter bör inrättas på Migrationsverket. Migrationsverkets metoder behöver utvecklas för att säkerställa att barn kommer till tals på ett bra och meningsfullt sätt, i synnerhet yngre barn och barn med funktionsnedsättning. Ambitionen bör vara att barn
alltid ska höras av särskilt utbildade utredare som har tillgång till aktuell landinformation
om barns livsvillkor. Även tolkar ska ha särskild kunskap om barn i asylprocessen och barns grundläggande rättigheter.
Regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av barnanpassade utrednings
enheter på Migrationsverket. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Det är särskilt viktigt att barns asylutredningar prioriteras eftersom barn är extra utsatta.
Minnen kan både blekna och påverkas under tiden. Tiden mellan asylansökan och asyl
utredning måste därför kortas. En gräns på maximalt två månader från registrering till asylutredning, som Barnombudsmannen föreslår, vore att föredra.
Regeringen bör återkomma med förslag om en tidsgräns för start av asylutredningar som rör barn. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I
dag finns stora brister i hur handläggningen av ärenden där barn söker asyl går till. Varken lagar, förordningar eller Migrationsverkets egna rättsliga ställningstaganden och andra föreskrifter följs på ett tillfredsställande sätt, enligt Barnombudsmannen. Det bör därför inrättas en inspektion med uppdrag att granska om Migrationsverkets regelverk och rutiner tillämpas som det är tänkt.
Regeringen bör återkomma med förslag om inrättande av en särskild inspektion för att säkerställa att Migrationsverkets rutiner och riktlinjer tillämpas rättssäkert och enhetligt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.5
Feministisk migrationspolitik
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. För oss innebär det att all vår politik präglas av en feministisk analys och ger samma möjligheter och rättigheter till alla människor oavsett kön. Vi för en feministisk migrationspolitik. Dagens svenska migrationspolitik präglas av patriarkala strukturer. Möjligheterna att ta sig till Europa, att få asyl, mot
tagandet och vägarna till etablering i Sverige är anpassade för män. Flyktvägen till Europa och Sverige är farlig och kantad av stor utsatthet. Resan över Medelhavet sker med livet som insats.
Livet på flykt medför stora hot mot den egna säkerheten för alla. Kvinnor är särskilt
utsatta. Rapporterna är många om sexuella trakasserier och övergrepp och om hur kvinnor
erbjuds tjänster från lägervakter, poliser och smugglare i utbyte mot sex. Inskränkningarna
av rätten till familjeåterförening gör det svårare för kvinnor att ta sig till Sverige. Kvinnor
och barn tvingas därmed ut i osäkra båtar på Medelhavet. Den enda vägen till permanent
uppehållstillstånd blir att få ett fast arbete, samtidigt som vi vet att nyanlända kvinnor har svårare att få jobb än män. Vänsterpartiet tar patriarkala strukturer och bristande jämställdhet på allvar. När de används som slagträ i debatten för att misstänkliggöra flyktingar skadar det arbetet för jämställdheten och spär på rasistiska strömningar.
Med en feministisk migrationspolitik kan vi säkerställa ett värdigt och inkluderande mottagande där alla människor har samma möjligheter att ta sig till Sverige och samma möjligheter att etablera sig i samhället. Det är så vi har byggt ett av världens mest jäm
ställda länder och det är så vi fortsätter att bygga ett mer rättvist och jämlikt Sverige.
Vänsterpartiets politik kring flyktingmottagande ur ett feministiskt perspektiv presenteras
i motionen Rättighetsbaserat flyktingmottagande byggt på välfärd (mot. 2019/20:220).
Flickor utgör en relativt sett liten del av de ensamkommande barn och unga som söker
asyl i Sverige. De flickor som har flytt kan vara extra utsatta om de ska av- eller utvisas. Flykten i sig, och ett liv på egen hand i Sverige, kan utgöra så pass allvarliga hot mot dem om de skulle återvända att det bör kunna räknas som skyddsskäl i sig i vissa fall.
Migrationsverket bedriver ett utvecklingsarbete när det gäller genusmedveten asylprövning
genom den jämställdhetsintegrering som verket tillsammans med en rad andra myndig
heter genomför. En del av det arbetet är det rättsliga ställningstagande om förföljelse p.g.a. kön avseende kvinnor som tagits fram. Mycket pekar dock på att kunskapen om specifika asylskäl för ensamkommande flickor behöver stärkas.
Regeringen bör utreda behoven av ökad kunskap om ensamkommande flickor och specifika asylskäl för gruppen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.6
Hbtqi-personers rättigheter i asylprocessen
Under 2020 publicerade RFSL en omfattande rättsutredning om migrationsmyndigheternas utredning, prövning och bedömning av hbtqi-personers asyl
skäl. Utredningen, som granskade över 2
000 enskilda beslut och domar i hbtqi-asyl
ärenden, visade att Migrationsverket och migrationsdomstolarna systematiskt gör felaktiga
bedömningar och tillämpar otillåtna avslagsmotiveringar i strid med svensk
och inter
nationell rätt i hbtqi-asylärenden. Rättsosäkerheten är utbredd i hbtqi-asylärenden
och skyddsbehövande hbtqi-asylsökande nekas systematiskt skydd och utvisas därmed till länder där de riskerar förföljelse. 2023 genomförde RFSL en uppföljande rättsutredning baserad på 1
360 domar och beslut från migrationsdomstolarna och Migrationsverket mellan november 2020 då den första rättsutredningen publicerades och fram till maj 2023. RFSL konstaterar att de nödvändiga förändringar som efterfrågades i utredningen från 2020 uteblivit.
Enligt RFSL:s utredning från 2020 ställer migrationsmyndigheterna ett antal krav för att sökande ska göra sina hbtqi-asylskäl trovärdiga och tillförlitliga. Bland annat ska hen ha genomgått en inre process fram till insikt om sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Hen ska ha känt eller åtminstone kunna reflektera kring känslor av olikhet, stigma och skam. Ju mer tabu hbtqi är i hemlandet, desto mer krävs att den sö
kande kan prata om det. Kravet är ologiskt och strider mot utlänningslagen. Den som tagit ”för stora risker” anses inte trovärdig och får avslag. Detta baserar sig på fördomen att hbtqi-personer inte tar risker.
Kraven som myndigheterna ställer utgår från den felaktiga och stereotypa föreställ
ningen att hbtqi-personer har universellt gemensamma erfarenheter som kan utredas och
bedömas. Skyddsberättigade hbtqi-personer som inte har eller kan beskriva dessa erfaren
heter
anses inte trovärdiga, får avslag och utvisas. Kraven strider mot UNHCR:s riktlinjer, EU-rätten, EU-domstolens praxis, utlänningslagens förarbeten och Migrationsverkets
eget
rättsliga ställningstagande, enligt RFSL:s utredning. Trots att det sedan 15 år är förbjudet
i svensk rätt och sedan tio år i internationell rätt att kräva att asylsökande ska dölja sin hbtqi-identitet, används diskretionskrav i 53 procent av ärendena från länder som Irak, Kenya, Etiopien, Jordanien, Libanon och Ryssland – länder där hbtqi-personer straffas
med böter, tortyrklassade ”tester” och avrättning. Transpersoners asylskäl prövas felaktigt
eller inte alls. Könsidentitet prövas som homo- eller ”transsexuell” läggning. Könsuttryck
feltolkas som sexuell läggning eller ”ett personlighetsdrag”. Det leder till felaktiga avslag
och utvisningar av transpersoner till länder där de kan straffas med döden. RFSL menar också att rättsosäkerheten är utbredd i hbtqi-asylärenden. På denna punkt tycks migra
tionsmyndigheterna ha utvecklats sedan 2020. Sammanblandningen av de olika juridiska
asylskälen sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck bedöms ha minskat i den uppföljande utredningen.
Grundläggande förvaltningsrättsliga principer om enhetlighet och förutsebarhet upp
fylls inte. Identiska berättelser, omständigheter och landrapporter bedöms olika. Vissa be
viljas
asyl medan andra lika skyddsbehövande får avslag och utvisas till förföljelse. Sent framförda hbtqi-asylskäl bedöms ofta vara icke trovärdiga och tillförlitliga, och 9 procent
avslås vid en ny prövning.
Av de granskade ärendena i den uppföljande utredningen från 2023 avslogs 96 procent.
Den absolut vanligaste orsaken till avslag är att myndigheterna bedömer att trovärdigheten
brister. Just trovärdighetsbedömningar avseende hbtqi-personers asylskäl har mött om
fattande kritik, även internationellt. Denna kritik har också resulterat i ett arbete på EU- och FN-nivå som enligt RFSL kan leda till förändringar som påverkar den svenska rätts
tillämpningen, vilket dock kan ta tid. Vänsterpartiet välkomnar den utvecklingen
men anser samtidigt att den svenska regeringen bör göra mer för att stärka rättssäkerheten
för hbtqi-flyktingar och att det behöver ske omgående.
Utifrån rättsutredningen 2020 riktar RFSL 17 rekommendationer till de asylprövande
myndigheterna. De rekommenderar bl.a. att den asylsökandes självidentifikation ska vara
utgångspunkt vid utredning, prövning och bedömning i hbtqi-asylärenden samt att migra
tionsmyndigheterna ska upphöra med och helt överge idén om att det är möjligt att objek
tivt fastställa någons sexuella läggning eller könsidentitet. Vidare anser de att migrations
myndigheterna
ska upphöra med krav på och förväntningar om att vissa erfarenheter
ska ha ägt rum och kravet på att den sökande ska redogöra för och beskriva dessa. Migrations
myndigheterna ska också vid bedömningen ta hänsyn till den sökandes personliga förut
sättningar, situation och omständigheter, vilka påverkar dennes individuella förmåga att ge en sammanhängande muntlig redogörelse och upphöra med kravet på att den asyl
sökande har känt eller åtminstone måste reflektera kring olikhet, stigma och skam. RFSL
rekommenderar också migrationsmyndigheterna att upphöra med otillåtna diskretionskrav
och samtliga stereotypa antaganden om hbtqi-personer som läggs till grund för avslags
motiveringar.
I den uppföljande utredningen från 2023 vidhåller RFSL att de tidigare rekommen
dationerna fortsatt är relevanta och riktar ytterligare rekommendationer till regering och riksdag. RFSL rekommenderar bl.a. regeringen att i regleringsbrev till Migrationsverket ge en tydlig instruktion om och krav på kvalitetssäkring i utredningar, prövningar och bedömningar av hbtqi-asylärenden samt att ge Migrationsverket i uppdrag att utbilda samtlig operativ personal löpande i utredning, prövning och bedömning av skyddsbehov som grundas på sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Vidare menar RFSL att
regeringen bör ge Migrationsverket i uppdrag att föra statistik över hbtqi-asylärenden och
vilken skyddsgrund ett asylärende beviljas eller avslås på samt att tillsätta en utredning av rättssäkerheten i hbtqi-asylärenden.
Vänsterpartiet instämmer i RFSL:s analys av situationen för hbtqi-personer i asyl
processen och i de rekommendationer som förs fram i båda rättsutredningarna.
Regeringen bör återkomma med förslag om att stärka skyddet för hbtqi-personer i asylprocessen utifrån beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Tolkar och tolkning är ett viktigt inslag i asylprocessen och det är därför viktigt att den tolk som anlitas av Migrationsverket i förekommande fall har sådan kompetens om
hbtqi-frågor att tolken kan bemöta den asylsökande på ett respektfullt sätt samt behärskar
hbtqi-relevanta ord.
Regeringen bör säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtqi–kompetens. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
8.7
En rättssäker asylprövning
Vänsterpartiet anser att rättssäkerheten inom asylprocessen behöver utredas närmare än
vad som varit möjligt inom ramen för Migrationskommitténs arbete. Därför bör en separat
utredning tillsättas med syftet att lämna förslag på hur rättssäkerheten inom asylprocessen
kan förstärkas.
Migrationskommittén gör i sitt betänkande bedömningen att rättssäkerheten är god. Vänsterpartiet delar inte den bedömningen och anser dessutom inte att kommittén visar att det finns täckning för det påståendet. Att kommittén dessutom påstår att de förslag till förändringar i utlänningslagen som den föreslog i sig skulle leda till ökad rättssäker
het är inte heller belagt. Tvärtom cementeras med förslagen flera källor till rättsosäkerhet,
såsom skyddsgrundens betydelse för vilka rättigheter man får.
De senaste åren har visat att rättssäkerheten inom asylrätten är allt annat än god. Det handlar om allt från svåröversiktlig materiell rätt till process och bedömningar som
inneburit rättsförluster och i många fall reella hinder för att skyddsbehövande människor
ska få asyl. En del strukturella problem finns också, t.ex. bristande kvinno-, barn- och hbtqi-perspektiv (som beskrivs närmare ovan), bristande anpassningar för personer med funktionsnedsättningar, tolkproblem samt inkonsekventa och felaktiga förvarsbeslut.
Det finns omfattande kritik mot hur asylprocessen fungerar i
dag, inte minst från asylrättsjurister, människorättsorganisationer och civilsamhällesorganisationer. Detta
gäller t.ex. kvalitet och metoder för trovärdighetsbedömningar, medicinska åldersbedöm
ningar och landinformation. Om rättssäkerheten inte tas på stort allvar finns det risk för att förtroendet för asylprocessen försämras ytterligare. Förtroendet för processen är en förutsättning för acceptans av de beslut som fattas. En process med högre förtroende blir därmed mer effektiv.
En utredning av rättssäkerheten bör granska asylprocessens alla delar och ta hänsyn till det som skiljer asylärenden från andra förvaltningsrättsliga processer och beslut. Ut
redningen bör särskilt studera hur förutsättningarna för extra utsatta och marginaliserade grupper kan förbättras och likställas med övriga grupper och den bör inte utgöras av parlamentariker.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över rättssäkerheten inom asylprocesser
utifrån beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
9
Utvidga rätten till familjeåterförening
En av få lagliga vägar till Sverige går genom familjeåterförening. Rätten till familjeåter
förening är i
dag inskränkt genom både lagstiftning och praktiska hinder. Om fler familjer
på flykt skulle tillåtas att återförenas, skulle det innebära att många människor slapp ta den livsfarliga vägen över Medelhavet. Att få bo ihop med sin familj är en mänsklig rättighet som har starkt skydd i internationella konventioner. Vänsterpartiet vill se en utvidgning av rätten till familjeåterförening.
9.1
Familjeåterförening i praktiken
Principen om familjens enhet fastslogs första gången 1948 i FN:s allmänna förklaring
om mänskliga rättigheter. Att familjen har rätt till samhällets och statens skydd har sedan
dess fastslagits i flera konventioner om mänskliga rättigheter. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska ett barns ansökan om familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt; dessutom ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Detta har införlivats i EU:s familjeåterföreningsdirektiv (2003/86/EG) som Sverige har implementerat i sin lagstiftning.
Inskränkningarna i rätten till familjeåterförening i den nya lagstiftningen får mycket stora konsekvenser för människor på flykt, asylsökande och nyanlända. Sedan tidigare finns stora brister i hur denna rättighet efterlevs. För att få rätt att återförenas med en familjemedlem som har fått uppehållstillstånd i Sverige måste den som är kvar i sitt
hemland intervjuas vid en svensk ambassad. Flera ambassader, exempelvis de i Damaskus
,
Bagdad och Kabul, har inte hanterat ansökningar om familjeåterförening sedan en tid till
baka
. Medborgare i dessa länder tvingas därmed vända sig till beskickningar i andra länder, ofta med långa väntetider och begränsade möjligheter till inresa. På så vis be
gränsas möjligheterna till familjeåterförening även för de som uppfyller de högt ställda lagkraven. Att utöver en mycket sträng lagstiftning också införa andra hinder för att familjer ska kunna leva tillsammans är oanständigt.
Regeringen bör återkomma med förslag på hur rätten till familjeåterförening kan stärkas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
9.2
Ta bort 18-årsgränsen för familjeåterförening
Utlänningslagen innehåller en 18-årsregel som innebär att uppehållstillstånd p.g.a. familje
anknytning mellan föräldrar och barn endast beviljas om barnet är under 18 år. Vänster
partiet anser att denna bestämmelse är onödigt snäv. Om en person i familjen (begreppet
familj avser i gällande lagstiftning en kärnfamilj bestående av föräldrar och barn [biologiska
eller adopterade]) har skyddsbehov är det sannolikt att samma sak gäller även för övriga familjen. För de flesta av oss är relationen mellan föräldrar och barn livslång, och det är orimligt att kräva att den ska avslutas just för att barnet hunnit fylla 18 år. I en situation där det som nu finns mycket få lagliga vägar för att få skydd i EU ger en vidgning av denna bestämmelse dessutom möjlighet att ge fler människor skydd utan att de ska behöva riskera livet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett borttagande av 18-års
regeln i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
9.3
Återinför
sista länken-bestämmelsen
Tidigare fanns en s.k. sista länken-bestämmelse i utlänningslagen som innebar att om en enda familjemedlem var kvar i hemlandet kunde denne beviljas uppehållstillstånd för att komma till Sverige och leva med den övriga familjen här. När bestämmelsen togs bort stängdes dörren för många av dessa människor. Det finns åtskilliga exempel på kvar
varande, åldriga föräldrar som har separerats från sina vuxna barn p.g.a. att den typen av
familjeåterförening har omöjliggjorts. Vänsterpartiet anser att sista länken-bestämmelsen
måste återinföras.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett återinförande av sista länken-bestämmelsen i utlänningslagen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
10
Öka antalet kvotflyktingar
Kvotflyktingar är flyktingar som via FN:s flyktingorgan UNHCR får vidarebosätta sig i något av de 25 länder i världen som har vidarebosättningsprogram, varav Sverige är ett. Flyktingarna väljs ut av UNHCR och varje land väljer självt hur många det vill ta emot. Kvotflyktingar bedöms vara särskilt utsatta för förföljelse p.g.a. ras, nationalitet eller annan utsatt samhällsgrupp och flygs ofta direkt från krisområdenas närhet till vidare
bosättningslandet. Kvotflyktingar är den enda grupp som får permanent uppehållstillstånd direkt enligt den nuvarande asyllagstiftningen, och att komma till Sverige som kvotflykting
är en av få lagliga vägar att ta sig hit på för människor på flykt.
Tidigare tog Sverige emot mellan 1
700 och 1
900 kvotflyktingar varje år. Under den förra mandatperioden ökade regeringen antalet kvotflyktingar som Sverige tog emot i
flera steg. Under 2017 ökade antalet till 3
400 per år, och 2018 till 5
000 per år. Den höger
nationalistiska regeringen har minskat antalet till 900 per år. Regeringen vill dessutom att de som vidarebosätts i Sverige ska väljas utifrån förutsättningar att kunna integreras väl i samhället, i
stället för utifrån skyddsbehov.
Mot bakgrund av det stora behovet och den oroliga situationen på flera håll i världen samt av att asylmottagandet i Sverige ligger på historiskt låga nivåer är detta beslut ett oerhört svek mot människor på flykt världen över. Vänsterpartiet anser att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar; till att börja med bör vi återgå till att ta emot 5
000 per år. I vår budgetmotion för 2025 (mot. 2024/25:1924) avsätter vi resurser för att mottagandet av vidarebosatta ska öka till 5
000 per år.
Regeringen bör återkomma med förslag om att öka antalet som vidarebosätts till Sverige
till 5
000 per år. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
11
Återvändande
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till de prioriteringar regeringen gjort i arbetet för att öka återvändandet av de som fått avslag på asylansökningar. Vi menar att fokus bör ligga på ett effektivt återvändande med bibehållen rättssäkerhet och mänsklig värdighet, inte på repressiva åtgärder.
I Svenska Röda Korsets mångåriga arbete med dessa frågor har det tydligt framkommit
att positiva incitament är det bästa sättet att öka viljan till frivilligt återvändande. Det handlar om att utöka återetableringsstödet så att det omfattar fler nationaliteter, att ge behovsanpassad rådgivning efter avslag på asylansökan och inför återvändandet samt att ge riktade stödinsatser till särskilt utsatta grupper.
Att förbereda för de som ska återvända både materiellt och psykosocialt underlättar
återvändandet. Dessa insikter bör vara vägledande i samarbeten och avtal med andra länder
i stället för hot om indraget utvecklingsbistånd. De främsta utmaningarna i återvändande
arbetet
är antalet som ska ut- och avvisas, att en betydande del av de som ska av- och
utvisas är svåra att hitta och att en del inte går att av- eller utvisa eftersom deras hemländer
inte tar emot dem. Det framgår bl.a. av Delegationen för migrationsstudiers (Delmi) rapport De som inte får stanna: Att implementera återvändandepolitik (2020:1) och av Riksrevisionens granskning Återvändandeverksamheten – resultat, kostnader och effek
tivitet (RiR 2020:7).
Rapporterna, som granskar återvändandepolitiken från ganska snäva perspektiv, lyfter
behoven av ökad samordning mellan myndigheter och tydligare styrning. Delmis rapport
lyfter målkonflikter och att de måste adresseras. Den säger inte att återvändandet ska gå före andra mål, vilket ibland hävdats i debatten. En svaghet i rapporten är att den ställer dessa mål i konflikt med varandra i
stället för att lyfta fram hur de alla kan uppnås sam
tidigt och samspela genom en annan politik än den som nu förs. En politik som karakteri
seras
av effektiva och rättssäkra asylprocesser med korta handläggningstider skulle leda till beslut som accepteras i högre grad och minskar risken för en stark anknytning till
Sverige, vilket därmed underlättar återvändandearbetet. På så vis kan målen som i Delmis
rapport ställs emot varandra i
stället samverka för en bättre fungerande process. Vänster
partiet
menar att återvändandepolitiken bör vägledas av ambitionen att dessa mål ska samverka med varandra för att åstadkomma en process som är så bra som möjligt för alla inblandade.
I en senare publicerad rapport inom samma projekt har Delmi undersökt vad som på
verkar viljan att återvända till ursprungslandet samt hur man lyckas med återintegrationen
. Rapporten bygger på en studie baserad på 100 intervjuer med personer som har återvänt, såväl självmant som ofrivilligt, till Afghanistan respektive Irak. Under 2020 besvarade
informanterna frågor om hur deras liv såg ut innan och under resan till Sverige, perioden
under asylprövningen och efter själva återvändandet. Rapporten konstaterar att kombi
nationen av att inte vara tillräckligt informerad om den svenska asyl- och återvändande
processen och traumatiska upplevelser innan och under flykten har en inverkan på förmågan att förstå ett återvändandebeslut.
I rapporten konstateras ett glapp mellan det frivilliga och hållbara återvändande och den återintegration som är eftersträvade mål i Sverige och i EU och återvändarnas verklighet, som är en helt annan. Det bekräftas av att över hälften av respondenterna planerar att försöka fly på nytt.
I rapporten anförs att en bättre kommunikationsstrategi mellan myndigheter och migranter bör utformas och att en professionalisering av tolktjänster och de offentliga ombuden behövs, vilket också skulle stärka rättssäkerheten i asylprocessen. Återintegra
tionsprogram bör anpassas efter individernas behov, och uppföljning och utvärdering av de svenskfinansierade stödprogrammen bör göras för att identifiera brister och kunna förbättra rutiner. Lagliga vägar för arbete och studier ökar incitamenten för att återvända
frivilligt, vilket i sin tur minskar en riskfylld återmigration och skapar bättre förutsättningar
för en säker och reguljär migration. Slutsatserna från Delmis rapport stämmer väl överens
med de från Röda Korsets mångåriga arbete på området och de förslag som Vänsterpartiet
länge förespråkat.
Regeringen bör återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som fungerar och där migrationspolitikens mål samverkar enligt beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
11.1
LMA
Våren 2016 genomfördes förändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). Förändringarna byggde på migrationsöverenskommelsen mellan den då
varande regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna från 2015 och innebar att den som får avslag på sin asylansökan, undantaget barn och barnfamiljer, mister rätten till bistånd och boende.
Denna förändring har fått förödande effekter. I
stället för att öka antalet som återvänder
efter beslut om av- eller utvisning, vilket var syftet, har den lett till att fler lever som papperslösa i Sverige och under ännu större utsatthet. Vänsterpartiet var ensamt parti att rösta emot lagändringen. Vi ifrågasatte att den skulle få de effekter som regeringen eftersträvade. Valet mellan att följa eller inte följa ett av- eller utvisningsbeslut är valet mellan att återvända till den plats man flytt ifrån eller stanna kvar på den plats man flytt till. Även i de fall det bedöms saknas asylskäl flyr människor från hemska och osäkra förhållanden. Att tro att ett indraget bistånd skulle vara nog för att få dessa människor att vilja återvända är naivt.
Det finns en hel del dokumenterad erfarenhet om vilken typ av återvändandearbete som fungerar, inte minst från Svenska Röda Korsets verksamhet. Dessa erfarenheter har regeringen konsekvent ignorerat. Vår bedömning var, när förslaget lades fram, att för
ändringen i lagen skulle resultera i att allt fler skulle leva som papperslösa i Sverige och att situationen för människor som redan var väldigt utsatta skulle bli ännu svårare. Vissa kostnader minskar till följd av lagändringen, i och med att rätten till bistånd och boende försvinner för den aktuella gruppen, men andra kostnader ökar eller uppstår till följd av deras utsatta levnadssituation. Kostnader som belastar kommuner, ideella organisationer och lokalsamhället.
Vi kan nu konstatera att vi hade rätt i vår bedömning. Svenska Röda Korset gjorde en
nulägesanalys av konsekvenserna av ändringen i LMA i början av 2017 och uppmärksam
made
då en ökad oro och utsatthet bland de personer som berörts av lagändringen och konstaterade att allt fler asylsökande med avslag hade kontaktat dem för att få stöd och hjälp. Omkring 90 procent av de berörda som Röda Korset hade haft kontakt med hade efterfrågat mat. Drygt 30 procent hade uppgivit en gravt försämrad hälsa. Det handlar framför allt om personer som inte längre har tillgång till för dem nödvändiga mediciner för att behandla t.ex. cancer, diabetes eller tarmsjukdomar. Över 80 procent av de som Röda Korset mött beskrev att de mådde psykiskt dåligt till följd av den situation de befann sig i.
Asylrättscentrum har lyft flera fall där personer avhysts från sitt boende trots att de gjort allt de kunnat för att medverka vid av- eller utvisning. Röda Korsets erfarenheter stärker den bilden. Mer än 50 procent av de personer som Röda Korset mött uppgav att de inte förstod varför rätten till bistånd hade upphört och att något skriftligt beslut om att biståndet upphört inte överlämnats. De hade inte heller fått information om möjlig
heten att överklaga. I Röda Korsets rapport går också att läsa om gravida kvinnor som kastats ut på gatan till följd av lagändringen. Röda Korset beskriver också en ökning av antalet personer som lever utanför samhällets skyddsnät till följd av lagändringen och en ökad risk för att denna grupp exploateras genom utnyttjande på arbetsmarknaden, prostitution och droghandel. Det innebär en ökad utsatthet för individen och även nega
tiva konsekvenser för samhället i stort.
Erfarenheter från Norge visar på samma problem som Röda Korset beskrivit i sina rapporter, och när Nederländerna införde liknande begränsningar fälldes staten av Europarådets granskningskommitté för den sociala stadgan. Utredningen om uppehålls
tillstånd p.g.a. praktiskt verkställighetshinder gjorde en internationell utblick och studie av tidigare forskning bl.a. avseende inskränkningar av rättigheter för personer med laga
kraftvunna av- eller utvisningsbeslut. Utredningen fann inga belägg för att fler personer självmant lämnar ett land efter av- eller utvisningsbeslut när inskränkningar i rättigheter har genomförts.
Den tidigare regeringen tillsatte en utredning som bl.a. ska se över ändringarna i LMA
och flera andra delar av lagen. Vänsterpartiet välkomnar att ändringarna i LMA ses över;
vi har krävt det under flera år. Vi anser dock att ändringarna i lagen bör rivas upp omedelbart.
2016 års förändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ska rivas upp. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
12
Verkställighetshinder
En del av de personer som fått avslag på sin ansökan om asyl kan inte återvända. I
stället
för att hantera detta faktum genom att föreslå möjligheter till uppehållstillstånd för dessa
människor, har både Sverige och EU kommit med flera förslag på hur återvändandet ska öka genom hårdare tag och svårare levnadsvillkor för dessa människor. Den uppenbara konsekvensen är en större grupp papperslösa som lever i mycket utsatta situationer.
Varför människor hamnar i denna situation varierar. Dels kan det röra sig om statslösa
som saknar ett anvisat mottagarland som ser sig vara folkrättsligt förpliktigat att bevilja inresetillstånd, dels kan en stat av politiska skäl vara ovillig att låta en medborgare återvända. En persons medborgarskap kan också ha dragits tillbaka eller så kan det vara
omöjligt att ta sig till det anvisade mottagarlandet eller mycket svårt att få inresetillstånd.
I november 2016 tillsatte regeringen en utredning för att kartlägga förekomsten av
och rättstillämpningen i ärenden om uppehållstillstånd där ett beslut om av- eller utvisning
inte kan verkställas av praktiska skäl utanför den enskildes kontroll. Utredningens
betänkande Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription
(SOU 2017:84) presenterades i november 2017 och visar att kraven på individen att bevisa
att det finns praktiska hinder för återvändande är orimligt höga. Så är det även i fall där
det i stort sett är omöjligt att få fram godtagbar dokumentation gällande praktiska hinder.
Vidare godtar Migrationsverket sällan den dokumentation som lämnas.
Möjligheterna att få stanna i Sverige p.g.a. praktiska hinder efter ett beslut om av-
eller utvisning är mycket små; det handlar om drygt 10 personer per år. Utredningen före
slår
bl.a. ett förtydligande av lagstiftningen så att den vars av- eller utvisningsbeslut inte kan verkställas av skäl som ligger utanför individens kontroll beviljas uppehållstillstånd. Den föreslår också att frågan om statslösas rättsliga ställning utreds vidare. Tyvärr har regeringen inte tagit något av utredningens förslag vidare.
Vänsterpartiet menar att det borde ligga i alla länders intresse att motverka en lagstift
ning
, vare sig den är svensk eller EU-rättslig, som för med sig att fler människor tvingas
att leva som papperslösa. Trots det får både Sveriges och EU:s politik just de konsekven
serna
.
Vi menar också att det är olyckligt att regeringen inte agerat utifrån de konstruktiva förslag som utredningen presenterat utan i
stället fortsätter på den inslagna och repressiva
vägen. Vi beklagar också att Migrationskommittén inte ville diskutera frågan.
Regeringen ska återkomma med förslag utifrån Uppehållstillstånd på grund av praktiska
verkställighetshinder och preskription (SOU 2017:84). Detta bör riksdagen ställa sig bakom
och ge regeringen till känna.
13
Villkoren för ukrainska flyktingar och asylsökande
Till följd av Rysslands invasion av Ukraina har nästan 8 miljoner människor flytt landet.
Av dem har närmare 5 miljoner människor fått tillfälligt uppehållstillstånd enligt EU:s massflyktsdirektiv. Närmare 50
000 personer har beviljats tillfälligt skydd i Sverige. Cirka 40
000 av dem bedöms fortfarande vara kvar i landet.
De ukrainska medborgare som har fått skydd i Sverige enligt massflyktsdirektivet ges i stort sett samma rättigheter och förutsättningar som asylsökande. Därmed tvingas de att leva på samma låga dagersättning som asylsökande, de har ingen rätt att läsa sfi (med undantag för de som uppfyller kraven för att folkbokföras i Sverige) och de får endast vård som inte kan anstå.
Vänsterpartiet anser att såväl asylsökande som de ukrainska medborgare som fått
till
fälligt uppehållstillstånd i Sverige enligt massflyktsdirektivet bör ges bättre levnadsvillkor
, högre dagersättning och förutsättningar för en meningsfull sysselsättning.
Vänsterpartiet har länge drivit på för att förbättra levnadsvillkoren för ukrainska flyk
tingar
med tillfälligt skydd i Sverige enligt massflyktsdirektivet. I februari 2023 lade vi fram ett utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet med krav på att de som flytt kriget i
Ukraina och fått skydd enligt massflyktsdirektivet ska få folkbokföras i Sverige. Vänster
partiet
har även drivit på dels för att höja dagersättningen för ukrainska flyktingar och
andra asylsökande, dels för att ge dem som får tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet
rätt att delta i etableringsprogrammet (mot. 2023/24:986 och mot. 2023/24:2385).
I maj 2024 lade regeringen fram propositionen Förbättrade levnadsvillkor för utlänn
ingar med tillfälligt skydd (prop. 2023/24:151). I propositionen föreslås bl.a. att en utlän
ning som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd ska kunna folkbokföras tidigare än vad nuvarande reglering medger. Därmed ges de bl.a. möjlighet att delta i sfi och Arbetsförmedlingens etableringsprogram. Vidare föreslås att en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och som arbetar ska ha rätt till arbets
baserad föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Vänsterpartiet välkomnar regeringens ambition att förbättra levnadsvillkoren för personer som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Vänsterpartiet kan
dock, i likhet med flera remissinstanser, konstatera att regeringens förslag inte förbättrar
levnadsvillkoren för de ukrainska flyktingarna i någon större utsträckning. Målgruppen får förvisso del av vissa ersättningar m.m., men nekas genom särlagstiftning rätten till andra ersättningar. I vår följdmotion lyfte vi fram ett antal förslag som skulle förbättra levnadsvillkoren för målgruppen på riktigt (mot. 2023/24:2917).
13.1
Dagersättning
Dagersättningen för asylsökande har inte höjts sedan 1994. Redan då låg den under nivån
för försörjningsstöd. Vuxna ensamstående får 71 kronor per dag, om de inte bor på en an
läggning
där måltider ingår. En vuxen som delar hushåll med någon annan vuxen får 61 kronor per dag. För barn betalas mellan 37 och 50 kronor per dag, beroende på ålder. En ensamstående vuxen som bor på en anläggning där måltider ingår får 24 kronor per dag.
Sverige betalar ut 2
100 kronor i månaden som mest till en ensamstående. Därmed är dagersättningen lägre än i exempelvis Tyskland, Österrike, Spanien, Danmark, Finland och Norge. Dagersättningen för ensamstående uppgår till ca 3
600 kronor per månad i Österrike och Tyskland, till ca 3
334 kronor per månad i Finland och till 3
685 kronor per månad i Danmark. En ensamstående boende i anläggningsboende där mat ingår får
omkring 720 kronor per månad i Sverige och omkring 1
397 kronor per månad i Tyskland.
Den undermåliga materiella standard som präglar tiden som asylsökande beskrivs som
den främsta orsaken till bristande hälsotillstånd hos asylsökande i bl.a. Delmis rapport Asylsökandes möte med Sverige (2018:8). Migrationsverkets dåvarande generaldirektör Mikael Ribbenvik varnade i Ekots lördagsintervju (2022-03-26) för att den låga ersätt
ningen leder till ökad social utsatthet. Precis som Stockholmspolisen, SKR och en rad människorättsorganisationer menade generaldirektören att denna utsatthet ökar risken för trafficking, annat sexuellt utnyttjande och annan exploatering. Flyktingarna från Ukraina, som omfattas av samma regelverk som asylsökande, utgörs till mycket stor del av kvinnor och barn och hör nu till de särskilt utsatta.
Vänsterpartiet anser att dagersättningen bör höjas till nivån för riksnormen i försörj
ningsstödet. I vår budgetmotion för 2025 (mot. 2024/25:1924) föreslår vi att riksnormen höjs med 1
000 kronor per månad och hushåll samt 500 kronor per månad och barn
hushåll och ytterligare 200 kronor per månad och barn. För en familj med två vuxna och två barn innebär Vänsterpartiets förslag att dagersättningen höjs från 6
540 kronor per månad till 14
970 kronor per månad, räknat i 2024
års nivåer. Dagersättningen bör för kommande år följa riksnormens utveckling. Förslaget skulle innebära att de statliga utgifterna ökade med omkring 850 miljoner kronor 2025.
Regeringen bör återkomma med förslag om att höja dagersättningen till nivån på riksnormen i försörjningsstödet och sedan räkna upp den enligt riksnormen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
13.2
Meningsfull sysselsättning och förbättrad levnadsstandard
En meningsfull sysselsättning i väntan på besked om ens framtid, i form av asylbeslut eller hur massflyktsdirektivet utvecklas, är tillsammans med de materiella villkoren den viktigaste faktorn för hälsan för den berörda gruppen. Vänsterpartiet anser att de som lever i en oviss väntan till följd av sin flykt bör ges goda förutsättningar till en menings
full sysselsättning. Det handlar framför allt om att lära sig språket och delta i andra utbild
ningsinsatser
.
Att kunna det svenska språket är viktigt för att komma in i samhället. Vänsterpartiet vill därför
förbättra förutsättningarna för asylsökande och de som flytt kriget i Ukraina att lära sig svenska. Vi anser att asylsökande och de som fått uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet bör få rätt att läsa sfi
– utan undantag. Enligt nuvarande regelverk
är det bara de personer med uppehållstillstånd med tillfälligt skydd som uppfyller kraven
för att folkbokföras i Sverige som har rätt till sfi. Asylsökande och de ukrainska flyktingar
som inte uppfyller kraven för att folkbokföras i Sverige nekas rätt att delta i sfi. Det är inte
rimligt. Rätten att läsa sfi bör omfatta alla som söker skydd i Sverige. När högerpartierna
vill införa språkkrav vill vi stärka möjligheterna att lära sig språket.
Regeringen bör återkomma med förslag om att ge asylsökande och de som omfattas av massflyktsdirektivet rätt att, utan undantag, läsa svenska för invandrare (sfi). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
De som har fått uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet har också arbetstillstånd.
På den punkten skiljer sig gruppen från asylsökande som måste ansöka om undantag för att få möjlighet att arbeta. När massflyktsdirektivet aktiverades fanns det hos regeringen en föreställning om att de som flytt kriget i Ukraina snabbt skulle komma in på arbets
marknaden. Vi kan nu se att den föreställningen var något optimistisk. Vänsterpartiet anser
att de som får uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet bör få delta i etablerings
programmet så att de får bättre möjligheter att komma i arbete samt en meningsfull syssel
sättning. Vänsterpartiet välkomnar därför regeringens förslag om att personer som beviljats
skydd enligt massflyktsdirektivet och därefter folkbokförs ges tillgång till etablerings
programmet (prop. 2023/24:151).
Vänsterpartiet kan dock, i likhet med Svenska Röda Korset, konstatera att etablerings
programmet
endast omfattar personer mellan 20 och 66 år som står till arbetsmarknadens
förfogande. Regeringen presenterar inga förslag för personer som är under 20 år och studerar på gymnasiet. Denna grupp beviljas i dag inte studiestöd av CSN och har inte heller rätt till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Regeringen presenterar inte
heller några förslag för personer som är över 66 år, varken vad gäller äldreförsörjningsstöd
eller annan ersättning. Det är anmärkningsvärt.
Regeringen bör återkomma med förslag på åtgärder som förbättrar levnadsstandarden för utlänningar med tillfälligt skydd som är under 20 år och över 66 år. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
13.3
Rätt till folkbokföring
Jämfört med de övriga nordiska länderna har Sverige tagit emot minst antal ukrainare
som flytt kriget per capita. Till och med Island har tagit ett större ansvar i detta avseende.
En kartläggning från Nordiska ministerrådet och UNHCR visar att Sverige ger de ukrainare
som får skydd här sämre levnadsvillkor än övriga nordiska länder på flera punkter. Dagersättningen är lägre, språkundervisningen är sämre och rätten till sjukvård är begränsad till vård som inte kan anstå, medan de i övriga länder har rätt till samma vård som medborgare.
Som huvudregel ska den som kommer att bo i Sverige i minst ett år framåt folkbokföras
här. Ukrainarna kommer att vara här längre än så, men enligt reglerna i massflyktsdirek
tivet ska de ändå inte folkbokföras här. Som folkbokförd får man ett personnummer och samma rättigheter som övriga tidigare asylsökande som fått skydd i Sverige. Det skulle
ge betydligt bättre förutsättningar för gruppen att komma in i samhället och kunna känna
trygghet i en extremt svår situation. Det skulle förbättra möjligheterna att komma i arbete
och minska utsattheten bland den stora andel som av olika anledningar inte kommer i arbete.
Skyddet enligt massflyktsdirektivet är förvisso tillfälligt, men tillfälligt skydd är huvud
regeln
för asylsökande i Sverige i dag. Att folkbokföras här och få en tryggare tillvaro hindrar inte på något sätt den som vill återvända till Ukraina, när så är möjligt,
från att göra det. Det finns också mycket som tyvärr talar för att kriget i Ukraina kommer
att bli långvarigt.
I proposition 2023/24:151 föreslår regeringen att en utlänning som har beviljats uppe
hållstillstånd med tillfälligt skydd ska kunna folkbokföras tidigare än vad nuvarande reglering medger. Enligt regeringens förslag ska en utlänning som beviljats uppehålls
tillstånd med tillfälligt skydd inte få folkbokföras under de första tolv månaderna. Där
efter ska folkbokföring ske om det kan finnas anledning att anta fortsatt vistelse i landet under ytterligare minst sex månader (prop. 2023/24:151 s. 23).
Vänsterpartiet välkomnar att utlänningar med tillfälligt skydd ska kunna folkbokföras
tidigare, ett krav som vi drivit länge. Det är en central och viktig åtgärd då en person som
folkbokförs erhåller personnummer som i sin tur möjliggör tillgång till det svenska sam
hället på ett mer inkluderande sätt. Vänsterpartiet är dock kritiskt till hur förslaget är utformat.
Enligt regeringens förslag ska personer som beviljats uppehållstillstånd i Sverige med
tillfälligt skydd träffas av en ”spärrtid” om tolv månader innan de kan folkbokföras i Sverige. Någon motsvarande regel förekommer inte för andra grupper. För dessa gäller i stället huvudregeln i 4 § folkbokföringslagen (FOL) som stadgar att en person ska folk
bokföras här så snart ett uppehållstillstånd har beviljats. Av regeringens förslag följer att en person som kommer till Sverige och söker skydd undan kriget i Ukraina och
beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd, inte kan folkbokföras under det första året
. Denne kommer därmed att vara utestängd från alla de förmåner som baseras på folkbok
föring i Sverige. Visserligen omfattas personen av lagen om mottagande av asylsökande
(LMA), men det är ju den situationen och de livsvillkoren som regeringen beskriver som
undermåliga och säger sig vilja förbättra. Att då lägga fram ett förslag med en tolv
månadersgräns är därför obegripligt. I likhet med juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet saknar vi dels en tydlig motivering till varför tolvmånadersgränsen behövs, dels en gedigen analys av de konsekvenser som denna särreglering kan föra med sig.
Enligt Vänsterpartiets mening bör utlänningar med tillfälligt skydd, i likhet med andra grupper, kunna folkbokföras i Sverige så snart ett uppehållstillstånd har beviljats. I övrigt har Vänsterpartiet tidigare föreslagit att handläggningstiderna måste kortas så att asylsökande får besked om uppehållstillstånd tidigare.
Regeringen bör återkomma med förslag om att utlänningar med tillfälligt skydd ska kunna folkbokföras i Sverige så snart ett uppehållstillstånd har beviljats. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Tony Haddou (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Gudrun Nordborg (V)
Jessica Wetterling (V)