Jämförelse a2ff942b03dca469e90c9b2f Underlagets kontrollsumma: 1548631b1f691dccef018d79ee7a679843eb9c8dbb7e3ff3e9ddf8b2502a1516 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA021400: Stoppat stöd till dem som vistas olagligt i landet === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha021400 Motion till riksdagen 2022/23:1400 av Josefin Malmqvist (M) Stoppat stöd till dem som vistas olagligt i landet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ingen som vistas olagligt i landet ska ha rätt till stöd från socialtjänsten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner inte ska ha rätt att stötta någon som vistas olagligt i landet genom att betala ut ekonomiskt bistånd eller genom andra former av stöd från socialtjänsten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Integrationen av nyanlända tar alltför lång tid. Sverige behöver prioritera integrationen av de som har rätt att stanna i Sverige, inte ge stöd åt de som inte har rätt att vistas här. Enligt gällande rättspraxis kan kommuner avslå ansökan om försörjningsstöd (socialbidrag) till den som ansökt om uppehållstillstånd. Trots det gör inte alla kommuner det. Om personen däremot aldrig ansökt om uppehållstillstånd och håller sig gömd eller till exempel är en EU-migrant (HFD 2017 ref. 33) eller fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd och ansöker om något annat stöd än försörjningsstöd (HFD 2017 ref. 33) så har inte socialtjänsten grund för att avslå. Det underminerar tilltron till samhället och skickar dubbla signaler, när en myndighet meddelar att en person inte har rätt att stanna i landet, medan en annan myndighet samtidigt bidrar med stöd för att personen ska kunna stanna. Enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från juni 2018 har en person, som inte har rätt att vistas i landet, och som har dömts till rättspsykiatrisk tvångsvård, rätt till stöd från socialtjänsten efter avslutad tvångsvård (HFD mål nr 4464-17 och 6418-17). Det innebär att alla som befinner sig under tvångsvård eller avtjänar fängelsestraff i teorin skulle kunna bli aktuella för bistånd enligt socialtjänstlagen, även om de inte har rätt att vistas i landet. Det är orimligt och lagstiftningen måste därför förändras för att säkerställa att ingen som vistas olagligt i landet ska ha rätt till stöd från socialtjänsten. Samt att kommuner inte ska ha rätt att stötta någon som vistas olagligt i landet – genom att betala ut bidrag eller genom andra former av stöd från socialtjänsten. Slutligen ska de som befinner sig under tvångsvård eller avtjänar fängelsestraff (och som därför inte kan lämna landet, trots att de vistas här olagligt) inte heller kunna bli aktuella för bistånd enligt social ­ tjänstlagen. De ska lämna landet direkt efter avtjänat straff, och inte bli aktuella för exempelvis stöd till boende. Josefin Malmqvist (M) === HC023138: Stoppat stöd till de som vistas olagligt i landet === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023138 Motion till riksdagen 2024/25:3138 av Josefin Malmqvist (M) Stoppat stöd till de som vistas olagligt i landet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ingen som vistas olagligt i landet ska ha rätt till stöd från socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagstiftningen så att kommuner inte ska ha rätt att stötta någon som vistas olagligt i landet genom att betala ut ekonomiskt bistånd eller genom andra former av stöd från socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Integrationen av nyanlända tar alltför lång tid. Sverige behöver prioritera integrationen av de som har rätt att stanna i Sverige, inte ge stöd åt de som inte har rätt att vistas här. Enligt gällande rättspraxis kan kommuner avslå ansökan om försörjningsstöd (socialbidrag) till den som ansökt om uppehållstillstånd. Trots det gör inte alla kommuner det. Om personen däremot aldrig ansökt om uppehållstillstånd och håller sig gömd eller till exempel är en EU-migrant (HFD 2017 ref. 33) eller har fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd och ansöker om något annat stöd än försörjningsstöd (HFD 2017 ref. 33) så har inte socialtjänsten grund för att avslå. Det underminerar tilltron till samhället och skickar dubbla signaler när en myndighet meddelar att en person inte har rätt att stanna i landet, medan en annan myndighet samtidigt bidrar med stöd för att personen ska kunna stanna. Enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från juni 2018 har en person som inte har rätt att vistas i landet och som har dömts till rättspsykiatrisk tvångsvård rätt till stöd från socialtjänsten efter avslutad tvångsvård (HFD mål nr 4464-17 och 6418-17). Det innebär att alla som befinner sig under tvångsvård eller avtjänar fängelsestraff i teorin skulle kunna bli aktuella för bistånd enligt socialtjänstlagen, även om de inte har rätt att vistas i landet. Det är orimligt och lagstiftningen måste därför förändras för att säkerställa att ingen som vistas olagligt i landet ska ha rätt till stöd från socialtjänsten. Samt att kommuner inte ska ha rätt att stötta någon som vistas olagligt i landet genom att betala ut bidrag eller genom andra former av stöd från socialtjänsten. Slutligen ska de som befinner sig under tvångsvård eller avtjänar fängelsestraff (och som därför inte kan lämna landet, trots att de vistas här olagligt) inte heller kunna bli aktuella för bistånd enligt social ­ tjänstlagen. De ska lämna landet direkt efter avtjänat straff och inte bli aktuella för exempelvis stöd till boende. Josefin Malmqvist (M)