Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2023/24:988 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Kulturarvet 1 Innehållsförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Minnesinstitutioner 4.1 Museer 4.2 Ta tillbaka den fria entrén 4.3 Museiverksamhet över hela landet 4.4 Museilagen 4.5 Arbetslivsmuseum 5 Samlingarna 5.1 Samlingarnas bevarande 5.2 Samlingarnas utökande 5.3 Digitalisering av samlingarna 5.4 Säkerhetsarbete 6 Arkiv 6.1 Enskilda arkiv 6.2 Filmiskt kulturarv 7 Världsarvet och vårt ansvar 8 Kulturarvsorganisationerna 9 Skolan och kulturarvet 10 Nationella minoriteters och urfolks kulturarv 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återinföra fri entré-reformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över möjligheten och kostnaderna för att utöka fri entré-reformen att även gälla länsmuseerna, stiftelsemuseerna och privata museer samt föreslå en modell för att införa indexering som följer besöksutvecklingen i bidragsformerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över museilagens utfall och konsekvenser för att sedan presentera förslag på åtgärder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på hur kulturarvssektorn ska kunna säkra den kompetens man behöver för att möta besökares önskan om digitala upplevelser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med lagförslag utifrån de utredningar som gjorts på arkivområdet de senaste åren och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en uppföljning av strategin för de svenska världsarven och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör närmare undersöka behovet av en specifik utbildning för museipedagoger och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att både de språk och de berättelser som fanns före 1809 och som tillkommit senare får samma självklara utrymme när folkminnena ska nedtecknas och dokumenteras och tillkännager detta för regeringen. 3 Inledning Kultur är en tolkning av oss, av vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Kulturarv handlar inte bara om historia och dåtid, utan även om nutid och framtid. Kunskap om både samtidens skeenden och den bakomliggande historien bidrar till vår förståelse av vilka vi är i dag och hur vi kan forma vår framtid. För att våga tro på framtiden är insikten om att vårt samhälle alltid är under förändring avgörande. Det samhälleliga kulturarvsansvaret måste innefatta hela kulturarvet, såsom kvinnornas kulturarv, lokalsamhällets folkliga kultur, teatrarnas och filmhistoriens skatter, museiföremål, de nationella minoriteternas och de invandrade gruppernas kulturarv och hela klass-samhällets historia ur olika perspektiv. Lärdomar från historien och tillgången till ett levande kulturarv – till hela den komplexa rikedomen av olika erfarenheter som är vår historia – ger oss den nödvändiga kompassen för att vi ska kunna orientera oss såväl i vår samtid som i vår framtid. Våra kulturarvsinstitutioner ska användas i sökandet efter vår historia och som arenor för att levandegöra och visa upp den. Den statliga kulturarvspolitiken bör både handla om att säkra det kulturarv som finns och tillgängliggöra det men också att samla in nytt från vår samtid så att historieberättandet kan fortsätta. Kulturarvet är ett stort område och går inte att helt frikoppla från andra kultur ­ politiska insatser utan hör ihop med det nät som är svenskt kulturliv. Kulturskolan lär ut folkmusik och folkdans, stöd finns till musiker, konstnärer och konsthantverkare som för vidare äldre traditioner, det ideella kulturlivet är av stor vikt för möjliggörandet av levandegörande av kulturarv osv. Det är därför inte möjligt att ställa satsningar på kulturarvet mot andra kultursatsningar. En samlad kulturpolitik är det som behövs baserad på förståelse för hur svenskt kulturliv fungerar. 4 Minnesinstitutioner Arkiv, museer och bibliotek är exempel på folkbildande institutioner och bärare av vårt kulturarv, institutioner för vårt kollektiva minne, arenor för kulturella möten och uttrycksformer. I den här motionen redogör vi för vår politik vad gäller arkiv och museer medan biblioteksfrågor avhandlas i andra motioner. 4.1 Museer Museer bör, med användande av modern teknik, göras till öppna dynamiska kultur- och forskningscentrum för såväl dagens som morgondagens brukare. De ska uppmuntra professionell forskning om vår historia men också ge stöd till grupper av ortsbor, för ­ eningar och skolklasser som söker sin och sin bygds, sitt samhälles historia. Mycket har hänt de senaste decennierna vad gäller synen på museer och i dag bedrivs en aktiv museipedagogik på de flesta större institutioner. På så sätt får besökarna hjälp att sätta föremål och berättelser i en kontext. 4.2 Ta tillbaka den fria entrén Fri entré till statliga museer är ett sätt att sänka trösklarna och öka människors tillgång till kultur och konst. Genomförandet av fri entré-reformen har varit av stor betydelse för att vårt gemensamma kulturarv blir tillgängligt för alla, oavsett storlek på plånboken. Myndigheten för kulturanalys släppte 2023 en rapport om fri entrés påverkan på besöksmönstren. Där konstateras att det är tveksamt om reformen har lett till ett breddat deltagande även om man kan konstatera att reformen har lett till ett ökat deltagande. Förklaringarna till det kan vara många. Delvis handlar det om att det behövs fler insatser än fri entré för att museerna ska kunna bryta sitt besöksmönster. Däremot är det inte oviktigt att reformen har lett till ett ökat besöksantal. Vänsterpartiet menar att fri entré är ett viktigt sätt att tillgängliggöra kulturarvet och samlingarna men finansier ­ ingsmodellen behöver finslipas så att inte ökat antal besökare urholkar budgeten för andra viktiga uppgifter. På längre sikt vill vi också att fler museer ska omfattas. I tid ­ igare budgetmotioner har vi t.ex. föreslagit att utöka reformen till att även innefatta Tekniska museet. På regional nivå har många av länsmuseerna tagit bort sina avgifter och det är mycket viktigt då de har stor potential att nå människor i hela landet. För oss i Vänsterpartiet har syftet med fri entré till de statliga museerna varit att möjliggöra för alla att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Vi vill att museerna ska ses som en del av en kulturell allmännytta som alla invånare har rätt till, en gemensam skatt. Precis som det är möjligt för alla att besöka ett bibliotek gratis och ta del av kunskapen där vill vi att den kunskapsbank som museerna utgör ska vara tillgänglig för alla. Det utvärderingen från Myka visar är att det inte har varit tillräckligt, utan andra insatser behövs också för att nya grupper ska hitta till museerna. Vi vill därför se att den här relativt billiga reformen tas tillbaka och att museerna fortsatt har goda resurser att jobba för att nå ut bredare och kunna välkomna andra besökare. Regeringen bör återinföra fri entré-reformen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet avsätter medel i vår budgetmotion (2023/24:2385) för att fri entré-reformen ska återinföras. Vi menar vidare att regeringen ska tillsätta en utredning för att vidareutveckla och bygga ut fri entré-reformen. Regeringen bör tillsätta en utredning för att se över möjligheten och kostnaderna för att utöka fri entré-reformen att även gälla länsmuseerna, stiftelsemuseerna och privata museer, samt föreslå en modell för att införa indexering som följer besöksutvecklingen i bidragsformerna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.3 Museiverksamhet över hela landet Riksantikvarieämbetet gjorde under 2020 en genomlysning av de regionala museernas villkor. Man pekade då på att bland de 24 regionmuseerna fanns en betydande regional variation gällande förutsättningar och verksamhet. De regionala museerna finansieras i dag framför allt genom kultursamverkansmodellen, detta för att flytta tillbaka beslutande ­ rätt och möjligheten till påverkan till regionerna. Länsmuseernas verksamhet har gene ­ rellt låga trösklar och genom sin geografiska utbredning möjligheter att nå fler och brett. Man har i dag ett bra samarbete som möjliggör att utbyta erfarenheter, men däremot finns ett behov av ökad samordning och samhandling för att stärka museernas verksamhet . Ett av de stora problemen som länsmuseerna i dag vittnar om är avståndet mellan förväntningarna som finns på deras verksamhet i jämförelse med de faktiska resurserna man har. Även om man i dag lyckas driva bra verksamhet är deras uppdrag brett och behovet av att nå ut till fler stort. Vänsterpartiet tycker att det är viktigt med tillräckliga anslag till kultursamverkansmodellen. Utöver länsmuseerna spelar länsstyrelserna en viktig roll i bevarandet av kulturarvet. Med sin kompetens inom kulturarv och ansvar inom kulturmiljöområdet är de en viktig samarbetspartner för kommuner, företag och privatpersoner som vill göra förändringar på fastigheter eller exploatera för byggnation. För oss i Vänsterpartiet är det av största vikt att kulturarvet kan bevaras i hela landet och att kulturmiljöer är tillgängliga för fler. 4.4 Museilagen 2017 infördes en ny museilag. Den slog på ett tydligare och mer långsiktigt sätt fast museernas fria ställning, roll och funktion genom att bilda ett generellt ramverk för det allmänna museiväsendet. 2019 gjorde Riksantikvarieämbetet en första genomlysning av hur arbetet med den nya museilagen gått. Man slog då fast att museilagen skapat en grundstruktur för en fortsatt samlad innehållslig diskussion för museerna och musei ­ området och att den fått en effekt på samlingsförvaltningen. Man slog också fast att den då ännu inte fått effekt i alla verksamheter som lagen reglerar eller att det ännu inte genomförts konkreta insatser angående ansvarsfördelningen. Det har nu gått ytterligare tid och det är därför dags att se över vad lagen har fått för effekter och om det behövs nya insatser eller förändringar för att förbättra förutsätt ­ ningarna för det allmänna museiväsendet. Regeringen bör se över museilagens utfall och konsekvenser för att sedan presentera förslag på åtgärder. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.5 Arbetslivsmuseum Arbetslivsmuseerna berättar om, gestaltar och levandegör på olika sätt hur arbetet, arbetslivet och till viss del även livet vid sidan om arbetet har sett ut genom historien. I dag finns det ca 1 500 arbetslivsmuseer i Sverige. Museerna drivs till största del av ideellt arbetande personal och deras samlingar är mycket omfattande. Vänsterpartiet är mycket mån om att de viktiga arbetslivsmuseerna och deras verksamhet ska finnas kvar och utvecklas. Riksantikvarieämbetet genomförde en studie om arbetslivsmuseernas villkor 2020 och den visade bl.a. att andelen arbetslivsmuseer som samarbetar med ett regionalt eller kommunalt museum har minskat sedan den förra kartläggningen 2001. Den största gruppen engagerade är män i åldern 60–70 år och många vittnade om en oro att kunskapen inte kommer leva vidare när dagens eldsjälar inte längre är med. Kart ­ läggningen visade att de flesta som är medlemmar har gått med av ett lokalhistoriskt intresse men många anger också hur viktigt det sociala sammanhanget är. Rapportens slutsats är att arbetslivsmuseerna fyller många olika funktioner och att deras bidrag till den sociala hållbarheten på orten kan vara betydande. Det är viktigt att rapportens slutsatser tas tillvara och att insatser görs för att stärka arbetslivsmuseernas position. 5 Samlingarna I arkiv och på museum förvaltas och bevaras en betydande del av vårt kulturarv. Flera av de statliga museerna har samlingar som är bland Europas största och de har stort värde även för den internationella forskningen. Att samlingarna tas om hand är avgörande för bevarandet av vårt gemensamma kulturarv. Att förvalta en samling innebär mycket arbete och flera olika verksamheter. Det handlar delvis om att ta hand om de redan existerande samlingarna för att de ska bevaras över tid och också för att de ska vara sökbara och kunna användas aktivt. Det innebär ett arbete med att samla in i vår samtid för att det som händer nu ska kunna bevaras över tid. Arbetet med samling ­ arna kräver därför mycket specialkompetens och resurser. Det har under senare år kommit många larm från museisektorn om att resurserna är för små för att man ska kunna uppfylla sitt uppdrag, samlingarna riskerar att förfalla, möjligheten att samla in nytt är begränsad och arbetet med digitalisering går för långsamt. 5.1 Samlingarnas bevarande Många av museerna har en tuff ekonomisk situation. Sveriges museer rapporterar att 2023 har mer än hälften av museerna ett sämre ekonomiskt läge än innan, detta sam ­ tidigt som det över lång tid har larmats om hur eftersatt arbetet med samlingarna är. De samlingar som finns ute i landet är av olika karaktär och behoven av konservering ser olika ut. Att ett föremål har konserverats en gång innebär inte att det kan bevaras för all framtid utan det är ett kontinuerligt arbete över tid som behöver upprepas för att föremål inte ska gå förlorade. Olika föremål kräver olika former av specialkompetenser, det kan krävas allt från kunskaper om mycket specifika material, historiska skeenden eller regionala förutsättningar Det är tydligt att för att arbetet med konservering ska kunna upprätthållas krävs resurser och tillvaratagande av kompetens över tid. Förvaltningen av samlingar utgör en kärnverksamhet för museerna och är central för att bevara kulturarvet och utveckla forskningen. Många museer har flaggat för stora problem med arbetet med att bevara samlingarna. Det finns t.ex. inte resurser att utöva den aktiva konserveringen i den utsträckning som krävs. På vissa håll saknas rätt typ av magasin. Det behövs därför mer medel för att museerna ska få en chans att komma ikapp i arbetet med att säkra samlingarna. Vänsterpartiet har i vår budgetmotion (2023/24:2385) föreslagit en höjning av museernas anslag för att bevara och säkra samlingarna på 25 miljoner kronor. Detta är en början för att ta itu med det stora arbete som behöver göras men fler insatser behövs. 5.2 Samlingarnas utökande Myndigheten Statens historiska museer har i uppgift att omhänderta alla arkeologiska föremål som Riksantikvarieämbetet tilldelar dem. I tider av många infrastrukturprojekt och ökat bostadsbyggande ökar antalet föremål som ska tas om hand och i dag säger många av länsmuseerna nej till att ta emot föremål från deras region då de saknar rätt förutsättningar för det. Statens historiska museer kan inte neka och inte heller styra inflödet. Det finns ingen uppräkning av anslaget som följer utvecklingen och det har lett till att myndigheten saknar resurser att ta hand om alla arkeologiska fynd. Föremål som blir liggande utan att registreras kan inte sökas av forskare, tillgängliggöras på museer och riskerar att bli förstörda när ingen hinner ta hand om dem. Vänsterpartiet föreslår därför i vår budgetmotion (2023/24:2385) en höjning av anslaget med 3,7 miljoner kronor. 5.3 Digitalisering av samlingarna Digitalisering av samlingarna är en satsning som både betyder mycket för arkiv- och museisektorn och för tillgängliggörandet av landets samlingar för alla invånare. Vi vet att det är bråttom att t.ex. digitalisera ljud och bild från äldre tekniska format medan det fortfarande finns teknisk utrustning och kompetens att få tag på. Ett digitaliserat kultur ­ arv skulle möjliggöra för fler att ta del av det, det blir tillgängligt för forskning och det får en längre livslängd. Ett nytt sysselsättningsprojekt liknande den lyckade satsningen Access, ett projekt som pågick under åren 2006–2009 och gav över 1 000 personer jobb inom kulturområdet, hade gett kulturarvssektorn ett välkomnat och behövligt tillskott. Att kombinera behovet av arbetsmarknadsåtgärd med behovet av digitalisering i sektorn skulle innebära ett digitalt lyft. Vänsterpartiet föreslår därför i vår budgetmotion (2023/24:2385) möjlighet för enskilda arkiv att söka pengar för att göra insatser för att digitalisera sina samlingar. Vi har föreslagit en tillfällig satsning på 20 miljoner kronor per år under kommande tre år. I rapporter från Riksantikvarieämbetet och länsmuseerna lyfts också att många museer saknat kompetens för att skapa upplevelser för digitala besökare och ser behov både av att nyanställa och fortbilda befintlig personal. Regeringen bör återkomma med förslag på hur kulturarvssektorn ska kunna säkra den kompetens man behöver för att möta besökares önskan om digitala upplevelser. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.4 Säkerhetsarbete Myndigheten för samhällsskydd och beredskap menade i sin rapport om nästa försvarsperiod att kulturarvets skydd måste uppgraderas och föreslår där ett stort tillförande av resurser under 2024. Man trycker på att flera instanser redan har säkerhetsansvar för kulturarvet men att det inte fullföljts. Vänsterpartiet menar att det handlar om en resursbrist hos institutionerna och välkomnar satsningar på kulturarvets säkerhetsarbete såsom införandet av kultursskyddsråd. Samarbeten som detta blir dock tandlösa om inte mer resurser också satsas på området. Vänsterpartiet föreslår en generell upprustning av kulturarvet men vill också se att medel avsätts speciellt till museernas arbete med samlingarna. Vi tycker dock det är viktigt att inte allt fokus läggs på beredskap för en krigssituation utan framför allt mer närliggande säkerhetsfrågor som konsekvenser av klimatkrisen. I år har hitintills tre enskilda arkiv översvämmats i Sverige och risken är stor att det blir fler framöver. För att skydda de enskilda arkiven behövs utöver den ekonomiska resursförstärkning vi beskrivit även stöd och råd från expertis till de arkivansvariga företag och föreningar som ska ställa om. 6 Arkiv De senaste årens ökade intresse för släktforskning har inneburit att många nya använd ­ are har lärt sig att uppskatta de kyrkböcker och andra äldre arkiv där man både i fysisk och digital form kan hitta information om sin släkt. Tv-program som Det sitter i väggarna har också visat tittarna den rika information som finns i landets arkiv om platser och fastigheter. Men inom kulturpolitiken har arkivfrågorna fört en undanskymd tillvaro i väntan på initiativ från regeringen. I december 2019 släpptes arkivutredningen Härifrån till evigheten (SOU 2019:58). Där konstaterades att arkivsektorn under lång tid pekat på behovet av teknisk utveckling. Man föreslog att en ny arkivlag skulle ersätta den gamla och att finansieringsmodellen för överlämnande av arkiv delvis skulle förändras. I maj 2022 kom Riksarkivets rapport angående de behov de identifierat bl.a. efter arkivutredningen. Riksarkivet redovisar ett antal områden där utökade befogen ­ heter för myndigheten är behövligt. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att flera av förslagen är intressanta, bl.a. att portalparagrafen i arkivlagen behöver omformuleras så att hela bredden av arkiv kan omfattas av lagstiftningen. Det är viktigt att arkiv ses lika mycket som en förutsättning för demokrati med säkrad tillgång till allmänna handlingar som en betydande del av vårt kulturarv. Det har nu gått tre år sedan arkivutredningen och det behövs en kraftsamling både lagstiftningsmässigt och ekonomiskt kring området. Vänsterpartiet menar att flera av förslagen som utredningen innehåller behöver behandlas men vill i dagsläget inte lyfta ut så många enskildheter utan hoppas att regeringen kan komma med ett sammanhållet och genomgripande förslag till riksdagen så snart som möjligt. Regeringen ska skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag utifrån de utredningar som gjorts på arkivområdet de senaste åren. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vi föreslår även en omläggning av Riksarkivets finansieringsmodell. I stället för att Riksarkivet ska fakturera myndigheter i efterhand för den arkivering de väljer att göra hos Riksarkivet borde medel avsättas direkt i statsbudgeten för ändamålet. I dagsläget behöver Riksarkivet använda sitt vanliga myndighetsanslag för att göra utbyggnader och nybyggnader och först flera år senare när andra myndigheter vill överlämna sina handlingar får man tillbaka pengarna. Dagens modell har inneburit stora ekonomiska utmaningar när nya byggnader projekterats och tyvärr har det lett till personalneddrag ­ ningar de senaste åren. Vi föreslår 30 miljoner kronor till ändamålet i vår budgetmotion (2023/24:2385). 6.1 Enskilda arkiv I arkivlagen regleras de offentliga arkiven och offentlighetsprincipen är vägledande. Fokus ligger på myndigheternas handlingar, diarieföring och gallringsprinciper. Men det finns ett stort antal arkiv av helt annan karaktär. Där folkrörelsernas minnen samlas och företagens vägval och beslut kan utläsas. Det kan också vara information från trossamfund, privatpersoner, släkter, gårdar och andra organisationer. Utan dessa och den kunskap de ger oss kan inte Sveriges historia förstås fullt ut. En del av dessa arkiv finns samlade i de regionala enskilda arkiven som numera får stöd genom kultur ­ samverkansmodellen. Det har varit mycket uppskattat från sektorn att finnas med bland de utpekade kulturområden som staten ger stöttning genom regionerna. Sedan 2018 kraftsamlar många av de enskilda arkiven i en gemensam organisation, Svenska arkivförbundet. Det är Folkrörelsernas Arkivförbund och Näringslivsarkivens förening som gått samman och fler har sedan anslutit sig. Nationell arkivdatabas (NAD) publicerar information om arkiv och samlingar hos Riksarkivet, kommun- och regionarkiv, folkrörelse- och föreningsarkiv, näringslivs ­ arkiv, museer, bibliotek m.fl. Sammanlagt finns det information om runt 250 000 arkiv i olika storlekar. Den är en mycket viktig ingång för forskare och allmänhet att hitta käll ­ material och omvänt en mycket viktig kanal för arkivinstitutionerna att sprida informa ­ tion om arkiven. I våras varnade en rad chefer för kulturarvsinstitutioner i en debatt ­ artikel att plattformen snarast behöver tas om hand. Databasen har tyvärr inte skötts om de senaste åren trots att NAD pekas ut som viktig infrastruktur för forskning i utredningen Stärkt fokus på framtidens forskningsinfrastruktur (SOU 2021:65). De påpekar också att det i rapporten Vetenskapsrådets samordningsuppdrag om öppen tillgång till forsknings ­ data (2022) konstateras att forskningsdata ska tillgängliggöras enligt de s.k. FAIR-principerna, de ska alltså vara hittbara, tillgängliga, sambearbetningsbara och åter ­ användningsbara. Rätt skött kan NAD vara en plattform som fungerar enligt de principerna. Riksarkivet som tagit på sig ansvaret har inget uppdrag från regeringen att driva NAD och därmed inga särskilda resurser avsedda för arbetet. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen ger Riksarkivet i uppdrag att utveckla och ansvara för Nationell arkivdatabas. I vår budgetmotion (2023/24:2385) avsätter vi 10 miljoner kronor till ändamålet. 6.2 Filmiskt kulturarv Det filmiska kulturarvet är av mycket stor vikt. I dag görs och visas film nästan ute ­ slutande digitalt. Den analoga filmtekniken är helt på väg ut. Svenska Filminstitutets arkiv har över 32 000 filmer i samlingarna. Om kommande generationer ska kunna ta del av vårt filmiska kulturarv, från sent 1800-tal till 2000-tal, måste hela arkivet digitali ­ seras. Vänsterpartiet anser att det svenska filmiska kulturarvet är lika viktigt som andra kulturarv och får inte förfalla. Det filmiska kulturarvet får inte heller vara otillgängligt för allmänheten. Med en digitalisering kan filmerna visas på alla digitala biografer och på webben, via dvd och tv m.m. Det handlar kort sagt om en historisk möjlighet att göra kulturarvet tillgängligt i stor skala, samtidigt som det finns en överhängande risk att större delen av filmarvet går förlorat om inte denna chans tillvaratas inom kort. Hur många filmer som finns i enskilda och offentliga arkiv i resten av landet går inte att säga i dag, men i den takt som digitaliseringen av film sker i dag kommer det att dröja åtskilliga decennier innan det är klart. Dessutom är den samlade bedömningen att den utrustning som krävs för storskaliga digitaliseringsprojekt inte kommer att finnas tillgänglig i mer än en ytterst begränsad tidsperiod framöver p.g.a. brist på reservdelar och möjlighet till service. Även tillgång till kompetens kan inom en relativt snar framtid bli en bristvara och ett problem. För de mindre arkiven är det redan i dag mycket svårt att ha råd med rätt sorts förvaring och rätt kompetens för att bevara och digitalisera filmmaterial. En väg att gå är att ge Svenska Filminstitutet i uppdrag att samla in och digitalisera även andra arkivinstitutioners filmmaterial. Vänsterpartiet har under många år lyft denna fråga och hur brådskande det är att sätta in kraftfulla åtgärder. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet föreslår i vår budgetmotion (2023/24:2385) även att Svenska Filminstitutet får sitt grundanslag uppräknat för att förhindra nedskärningar i deras nuvarande verksamhet. 7 Världsarvet och vårt ansvar Det finns i dag 15 svenska kultur- och naturobjekt som är med på Unescos världs ­ arvslista. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har ett generellt uppdrag från regeringen att hantera frågan om världsarv i Sverige och för förvaltningen ansvarar både offentliga och privata aktörer. På regional nivå har länsstyrelserna i uppgift att ha upp ­ sikt över världsarven. 2019 togs Sveriges första världsarvsstrategi fram av Riksantikvarie ­ ämbetet. Strategiperioden fortlöper från 2020 fram till 2030. I fokus står världsarvssamordnarnas förutsättningar att samordna regionala och lokala aktörers bidrag i världsarvsarbetet så att det kan vara kvalitativt och utvecklingsinriktat. Strategin behandlar bl.a. förhållningssätten till Agenda 2030 och världsarvens bidrag till samhällsutvecklingen. Tyvärr lyftes inte strategin till riksdagens bord och arbetet med den har riskerat att falla efter p.g.a. coronapandemin. Vänsterpartiet vill se att det presenteras en tydlig uppföljning av strategin när tillräckligt lång tid har gått för att möjliggöra en sådan. Världsarvspolitiken måste vara aktiv. Regeringen bör återkomma med en uppföljning av strategin för de svenska världsarven. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 8 Kulturarvsorganisationerna Insatser från ideella organisationer och civilsamhället är avgörande för förvaltningen av kulturarv runtom i landet. Genom små föreningar, oftast med lika små resurser, förvaltar och tillgängliggör man platser, byggnader, verk och driver museer. Ofta pusslas ekonomin i föreningarna ihop med hjälp av biljettintäkter och mindre bidrag. Det är svårt att få ihop tillräckligt för att göra större investeringar eller möta större problem. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att de här insatserna uppmärksammas och att offentliga instanser och myndigheter kan stötta upp med professionella råd och bidrag för större insatser. Vi vill se ett utökat stöd till det ideella kulturlivet och gör en större satsning på kulturmiljövården i vår budget. Bland annat får länsstyrelserna utökade resurser. Svenska kyrkan har sedan separationen från staten haft en särställning när det gäller anslag för bevarandet av kulturarvet. Den kyrkoantikvariska ersättningen ska bidra till att Svenska kyrkan kan underhålla kyrkobyggnader i hela landet. Det är av största vikt att det här arbetet får rätt resurser. Nästa kontrollstation är 2024 och vi inväntar därför nästa års bedömning av vilken nivå som krävs framöver. Vi följer också frågan om tillgången till personer med rätt hantverkskompentens i Sverige som kan utföra det arbete som församlingarna efterfrågar. Sveriges hembygdsföreningar arbetar med att skapa broar mellan dåtid, nutid och framtid. Man bidrar till att hålla hela Sveriges kulturarv levande och tillgängliggöra kulturarvet över landet. I dag är ca 400 000 personer engagerade i hembygdsföreningarna och verksamheten består av allt från insamling, dokumentation, och utställningar till event och underhåll av byggnader. Uppskattningsvis förvaltar man 25 000 hyllmeter arkiv. En stark hembygdsrörelse möjliggör bevarande av historia som annars riskerar att mistas. Det ger också människor tillgång till kulturarv även utanför de stora städerna och hembygdsföreningarna spelar en avgörande roll för landsbygdens kulturarv. Vänsterpartiet menar att hembygdsrörelsen måste stöttas och ges möjlighet att fortsätta och utöka sin verksamhet för att locka nya generationer. 9 Skolan och kulturarvet Skolan och kulturinstitutionernas samarbete är viktigt för att öppna dörrar till kulturen för barn och unga. De statliga museernas styrdokument betonar att de särskilt ska integrera ett barnperspektiv och bedriva pedagogisk verksamhet. Många kulturarvs ­ institutioner erbjuder programverksamhet riktad mot skolan och samarbetar med skolväsendet eller organisationer inom skolans område. På samma sätt betonar styrdokument för olika skolformer inom skolväsendet vikten av att elever får möta kulturarvet i undervisningen. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger, enligt läroplanen Lgr11, en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. I grundskolans läroplan framgår även att skolan har en viktig uppgift i att ge överblick och samman ­ hang. Därför ska all undervisning anlägga vissa övergripande perspektiv. Ett sådant perspektiv är ett historiskt perspektiv som, enligt läroplanen, kan bidra till att eleverna utvecklar ett dynamiskt tänkande, en förståelse för samtiden och en beredskap inför framtiden. Trots att det finns både ett utbud och styrning för att elever ska ta del av verksam ­ heten vid museer, världsarv och arkiv sker det inte på ett systematiskt sätt i hela landet. I samband med kulturutskottets hantering av propositionen Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116) riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att det även bör utredas hur samarbetet mellan museernas verksamhet och undervisningen i skolan kan stärkas. Riksantikvarieämbetet fick sedan det uppdraget och det redovisades 2020. I deras rapport konstaterades att museer, arkiv och världsarv har blivit mycket bättre på att tillhandahålla program och material anpassat efter kursplanerna men att få riktar sig till förskola och särskola. Många lärare är positiva till att ta del av kulturarvsinstitution ­ ernas utställningar och material men ekonomi, tidsbrist och geografiska avstånd utgör hinder enligt kartläggningen. Pandemin har skyndat på digitaliseringen och det innebär ökad tillgänglighet för förskolor och skolor. Riksantikvarieämbetet konstaterar att det som nu saknas i styrkedjan är någon som följer upp barnens rätt till kultur i skolan. Vi menar därför att det behövs en ny yrkesroll i skolvärlden, kulturpedagogen, som kan vara länken mellan kulturen och skolan. Regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I dag har få av de anställda museipedagogerna en pedagogisk utbildning och det finns i dag ingen specifik utbildning för yrket, utan bara enstaka kurser inom området. Riksantikvarieämbetet konstaterar att det skulle kunna höja kvaliteten ytterligare på det museipedagogiska arbetet om det fanns en särskild utbildning för den rollen. Regeringen bör närmare undersöka behovet av en specifik utbildning för musei ­ pedagoger. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 10 Nationella minoriteters och urfolks kulturarv Sverige är inte ett land som enbart är ”svenskt” och har aldrig varit det. Gränser har flyttats och invandring såväl som utvandring har alltid pågått och ovärderliga bidrag till vår kultur och vårt lands utveckling har lämnats. Den s.k. svenskheten är något relativt modernt. I början av 1800-talet, i samband med 1809 års krig och att landet fick en ny regeringsform, skedde en djupgående förändring och en helt ny identitet skapades. Det nya Sverige som skapades var inte bara något geografiskt och konstitutionellt nytt utan det var också på ett avgörande sätt fråga om en mental förändring. Poesin, språket och historieskrivningen fick till stor del definiera den nya svenskheten. Nationalistiska strävanden efter att bygga enspråkiga stater i en mångkulturell värld har dock inneburit förtryck av minoriteter. Så även i Sverige där både själva språken (som romani, finska, meänkieli och samiska) och de människor som talade dessa språk fick utstå ett stort förtryck i skapandet av det nya Sverige. Detta ledde till att många berättelser och röster tystades då men även är tysta i dag. För Vänsterpartiet är det grundläggande att olika röster får komma till tals och att olika erfarenheter synliggörs i den offentligt stödda kulturen. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att både de språk och de berättelser som fanns före 1809 och som tillkommit senare får samma självklara utrymme när folkminnena ska nedtecknas och dokumenteras. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Krav på återförande (repatriering) av föremål och kvarlevor har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och sina för ­ fäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna. Sametinget beslutade 2007 att kräva en fullständig identifiering av allt samiskt skelettmaterial i samtliga statliga samlingar, en kartläggning av hur museer och institutioner tillskansat sig materialet samt en repatriering av de samiska kvarlevorna. Ett etiskt råd ska enligt Sametingets förslag vara ett rådgivande organ för etiska frågor vad gäller hantering och förvaring av samiska kvarlevor. Vänsterpartiet satsar i vår budgetmotion (2023/24:2385) på möjligheter för de olika ansvariga samiska institutionerna att ta emot föremål och kvarlevor vid repatriering. Resurserna kan t.ex. användas till att skapa magasin, konservering, gravsättning eller andra kostnader som återinförandet kan innebära. Vänsterpartiet anslår 5 miljoner kronor per år till syftet. Antiziganismen har funnits i Europa och Sverige lika länge som romerna själva. I Sverige har romer levt sedan början av 1500-talet. Romerna har genom historien blivit systematiskt förföljda, diskriminerade och trakasserade. De har utsatts för tvångssterili ­ seringar, omhändertaganden av barn och påtvingad assimilation. Enligt forskaruppgifter dödades ungefär hälften av Europas romska befolkning av nazisterna och deras medlöpare. Förintelsen är därmed att beteckna som ett folkmord på romer. Vänsterpartiet vill ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att genomföra dokumentation och kartläggning av romers och resandes bosättningar i syfte att synliggöra dem som en viktig del av vårt svenska kulturarv, för mer information, se vår budgetmotion (2023/24:2385). Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Ida Gabrielsson (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V)

Motion till riksdagen 2025/26:2819 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Vissa kulturpolitiska frågor Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 2 Inledning 3 Det fria kulturlivet 4 Det ideella kulturlivet och folkbildningen 5 Konstnärernas villkor 5.1 Trygghet för kulturarbetare 6 Litteraturpolitik 7 Bibliotek 7.1 Stopp för privatisering av bibliotek 7.2 Främja skolbiblioteken 8 Barns rätt till kultur 8.1 Kultur i skolan 8.1.1 Kulturgaranti för alla barn och elever 8.1.2 Kulturpedagogen som brygga 8.1.3 Praktisk-estetiska ämnen 8.2 Kulturskola för alla 9 Bevarande av kulturarvet i hela landet 9.1 Arbetslivsmuseer 9.2 Arkiv 10 Audiovisuell politik för morgondagen 10.1 Digitaliseringen av film 11 Musik 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om förändrade regler för merkostnadslån för instrumentköp för deltagare på folkhögskolans kurser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på nytt regelverk för sjukförsäkringen utifrån utredningen Ett trygghetssystem för alla och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en litteraturpolitisk utredning för att adressera de utmaningar som beskrivs i motionen och genomlysa hela det litterära ekosystemet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inga folkbibliotek ska drivas av vinstdrivande företag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att varje huvudman för skolbiblioteksverksamheten ska anställa personal som i första hand har en examen från en högskoleutbildning inom biblioteks- och informationsvetenskap eller i andra hand en examen från en annan relevant högskoleutbildning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en kulturgaranti efter norsk modell och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att estetiska ämnen bör återinföras på samtliga gymnasieprogram och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra en översyn av utformningen av Kulturskoleklivet för att kunna utbilda fler kulturskolepedagoger, i översynen ska möjligheten att inkludera fler lärosäten samt förutsättningarna för att även folkhögskolan ska kunna bidra med platser undersökas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda förutsättningarna för en regional kulturskoleverksamhet inom ramen för kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återinföra fri entré-reformen på museerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med lagförslag utifrån de utredningar som gjorts på arkivområdet de senaste åren och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kulturarvet påskyndas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en statlig utredning för att genomlysa musiklivets villkor på alla nivåer från statliga subventioner, utbildningsvägar, turnéstruktur och myndigheters samverkan till exportfrågor och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning Den centrala frågan för Vänsterpartiet är hur vi ska kunna skapa ett kulturliv för alla och inte bara för några få. Idag är det tydligt att kulturvanorna skiljer sig mycket mellan olika grupper. Människor i städer tar del av kultur i högre grad än människor boende på landet. Statistiken visar också att de med högre inkomst och längre utbildning är mer aktiva än andra inom kultursektorn, särskilt som åskådare. Myndigheten för kulturanalys visar i sin utvärdering av den svenska kulturpolitiken att vi är långt ifrån att nå målet om del ­ aktighet för alla. Socioekonomiska faktorer väger mycket tungt och dem kan inte kultur ­ politiken ensam rå på, menar myndigheten. Det behövs insatser inom många områden, och för Vänsterpartiet hänger kulturpolitiken tätt samman med vår strävan efter ett jämlikt samhälle. Kulturen ska vara fri och frispråkig. I dag händer det att kultur tystas och läggs tillrätta , ibland med goda föresatser, ibland med klassförakt, sexism eller hat som grund. Vänster ­ partiet är konsekventa försvarare av konstnärlig frihet och yttrandefrihet. I dag angrips yttrandefriheten och det fria kulturlivet av extremhögern. Deras kulturkamp syftar till att tysta obekväma åsikter och föra oss tillbaka till en tid då kritik mot makten betraktades som illojalitet mot nationen. Vänsterpartiet anser att det är en ytterst viktig princip att politiker inte ska styra det konstnärliga innehållet. Konsten får aldrig reduceras enbart till sådant som är lättillgängligt, politiskt korrekt eller ämnat att underhålla för stunden. Att uttrycka sig genom konsten är en fundamental mänsklig rättighet. Varje konst ­ närligt uttryck är unikt och en viktig del av det samhälle vi lever i. Resultatet av konstnär ­ ligt skapande kan inte likställas med vanliga varor och tjänster utan har en särskild dimension. Marknadskrafterna kan inte ensamma garantera att det finns en mångfald av kulturuttryck, vare sig lokalt, regionalt, nationellt eller internationellt, utan huvudansvaret för detta vilar på det allmänna och på kulturpolitiken i stort. Det måste därför ges förut ­ sättningar för att alla ska få möjlighet att utveckla sin skapande förmåga och vara aktiva deltagare på likvärdiga villkor i kulturlivet. En statlig kulturpolitik är en viktig del och ska bland annat garantera en fördelning av resurser över landet och genom lagstiftning ge alla invånare tillgång till kulturverksamhet. Vi ser att en fullödig kulturpolitik behöver stå på fyra ben, de offentliga institutionerna, det fria kulturlivet, de ideella aktörerna och goda villkor för kulturarbetarna. 3 Det fria kulturlivet Vi har en rik flora av fria professionella grupper i landet. Det gäller inom alla scen ­ konstområden. De är av stor betydelse för ett vitalt och utmanande kulturliv. De har i olika grad tillgång till de regionala institutionerna och stöd från de regionala kultur ­ konsulenterna. Många grupper beskriver en tuff situation med stor administrativ börda och små ekonomiska marginaler. De senaste åren med pandemi och hög inflation har satt sina spår, och med neddragningar i verksamhetsstöd och beställningar har flera anrika fria teatergrupper fått slå igen den här mandatperioden. För att få till en nationell turné krävs bidragsansökningar till en stor mängd kommuner, regioner och nationella instanser. När en föreställning sedan är genomförd ska den redovisas till alla bidragsgivare . Om en grupp letar sig utanför centralorterna är det oftast ideella arrangörer som är nyckeln. Det är inte rimligt att så stort ansvar för att få ut kultur i hela landet ska ligga på ideella krafter. Genom att stärka de fria gruppernas ekonomiska muskler kan fler föreställningar komma ut till mindre orter och landsbygden. Vi ser att den fria dansen har en särskilt tuff situation. Det är ett relativt nytt konst ­ område och fanns inte med i planeringen när de offentliga institutionerna byggdes upp efter 1974 års kulturproposition. Många av de fria dansgrupperna saknar egna tränings ­ lokaler och det har tagit tid att bygga upp strukturer. För dem spelar centrumbildningarna en viktig roll och vi tror att fler regionala centrumbildningar skulle skapa förutsätt ­ ningar för mer kultur i hela landet. Centrumbildningarna stöttar upp med fortbildning och rådgivning och agerar arbetsgivare. I Vänsterpartiets budgetförslag för 2026 på utgiftsområde 17 (mot. 2025/26:3170) finns därför ökat stöd till det fria kulturlivet, till centrumbildningar och lokaler för dans. 4 Det ideella kulturlivet och folkbildningen Vänsterpartiet menar att de ideella kulturaktörerna måste få ett lyft och uppmärksammas mer. Svenskarna är oerhört aktiva som kulturutövare: sjunger i kör, lajvar, spelar i band och målar – ibland i föreningsform och ibland genom studieförbunden. Även på små orter sjuder föreningslivet och det är här målet om kultur i hela landet förverkligas. Ett stort antal kulturföreningar är arrangörer av teaterföreställningar, konserter och konstutställ ­ ningar som ger arbetstillfällen för yrkesverksamma. Värdet av det frivilliga arbetet inom kultursektorn uppgår till 8,4 miljarder per år. Det är viktigt att alla nivåer, såväl kommunal som regional och nationell nivå, stöttar upp med goda ekonomiska förhållanden, anpassade och tydliga regelverk och ett bra bemötande för att underlätta föreningsarbete för den som inte är van organisatör. Parallellt med den positiva bilden av ett vitalt föreningsliv ser vi oroande tendenser. Många små föreningar är beroende av stöd från en nationell stödstruktur för administration och organisation. Kulturrådets bidrag till såväl centrala amatörföreningar som musikarrangörer har haft en negativ utveckling de senaste åren efter att ha legat stilla under över ett decennium. Med krympande resurser blir det svårt för Kulturrådet att omfatta nya riksförbund som uppstår kring nya kulturformer och musikaliska uttryck. Vi anser att det är väldigt olyckligt då man riskerar att utestänga ungas preferenser och försvårar att nå målet om ett dynamiskt kulturliv. Det är också ett stort bekymmer att befintliga organisationer tvingas till nedskärningar och uppsägningar . I ett brev till kulturministern beskriver de två stora paraplyorganisationerna på området personalneddragningar på 37 % under mandatperioden, och de som funnits länge har fått minskade resurser. Det är en mycket olycklig utveckling då den nationella nivån i en organisation ofta står för ett administrativt stöd. Som exempel kan vi ta Amatörteaterns riksförbund (ATR) som organiserar ... lokalföreningar. Förutom att stödja amatörteater ­ föreningar över hela landet genom utbildning, rådgivning och arrangemang, ansvarar de också för ett nationellt manusbibliotek och en upphovsrättsförmedling. Denna funktion är avgörande för att möjliggöra laglig och tillgänglig teaterverksamhet inom kulturskolor , folkhögskolor, skolteater och ideella grupper, och är unik i sitt slag. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att det finns starka nationella infrastrukturer för det fria och ideellt och demokratiskt organiserade kulturlivet och vi höjer därför anslaget till de centrala amatörkulturorganisationerna i vår budgetmotion. Vi anslår också medel för ideell kulturverksamhet för att stötta föreningar som ser till att vi får kultur i hela landet. Läs mer i vår budgetmotion för utgiftsområde 17 (2025/26:3170). En annan viktig del av det ideella kulturlivet står studieförbunden för. Studieförbundens kommunala anslag har minskat med två tredjedelar jämfört med början av 90-talet. När nu också de statliga bidragen dras ner med 500 miljoner kronor på en mandatperiod på ­ verkar det i högsta grad tillgången till folkbildning och kultur i hela landet. Studieförbunden har varit en viktig motor för att få spridning av kulturen utanför de stora kommunerna. Med sin stora närvaro i hela landet har man kunnat tillhandahålla replokaler, studiecirklar inom språk och kultur och varit flitiga arrangörer av festivaler och kulturprogram. Allt detta riskeras när regeringen går fram med sina sparpaket. Över 800 personer har sagts upp sedan Tidöpartierna tog över regeringsmakten och det försvårar organiserandet av ideella cirkelledare och arrangerandet av kulturprogram. Utöver uppsägningar har bespar ­ ingar behövt göras på fastighetssidan och många musikhus och replokaler har fått stänga. Det är också viktigt att ta folkhögskolorna med i det kulturella ekosystemet. Folkhög ­ skolorna erbjuder en stor bredd när det gäller utbildningar inom kultur och media. För den som saknar grundskolebehörigheten finns möjlighet att läsa allmän kurs med estetisk inriktning, och särskild kurs ingår ofta som ett informellt mellansteg innan högre studier på kulturområdet. En kartläggning under förra mandatperioden visade att hela 70 procent av deltagarna på de särskilda kurserna inom konst och media inte hade läst estetiskt program på gymnasiet. Det visar att folkhögskolan är en reell andra chans. För oss i Vänsterpartiet är det oerhört viktigt att det finns en sådan väg till högre konstnärliga utbildningar som inte innebär höga terminsavgifter. Fortfarande är det stor skillnad på vilken bakgrund deltagarna på allmän kurs har och de som läser på särskild kurs. Här finns en stor utmaning för folkhögskolorna att locka t.ex. fler nyanlända som börjat läsa svenska att sedan fortsätta vidare på de särskilda kurserna. Vi har också noterat att reglerna hos CSN för merkostnadslån för instrument inte gäller studerande på folkhög ­ skola utan bara på högskolenivå. Regeringen bör återkomma med förslag om förändrade regler för merkostnadslån för instrumentköp för deltagare på folkhögskolans kurser. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. De utbildningar och kurser som bedrivs med inriktning på kultur inom folkbildningen bidrar till ett rikare kulturliv och konstnärlig utveckling för människor i alla åldrar. I vår budgetmotion för utgiftsområde 17 (2025/26:3170) skjuter vi till de resurser som reger ­ ingen och SD tagit bort till studieförbunden och vi höjer ersättningen per deltagare inom folkhögskolan. 5 Konstnärernas villkor Grunden för att alla Sveriges invånare ska få ta del av kvalitativ kultur är goda villkor för den som vill utbilda sig och arbeta inom ett konstnärligt yrke. Arbetslivet ser väldigt annorlunda ut för kulturskapare än för många andra grupper på arbetsmarknaden. Den fackliga organiseringen försvåras av att många frilansar och går på korta kontrakt. Många kulturskapare kombinerar också uppdrag som egenföretagare med anställningar eller stipendier för att få ihop sin försörjning. För oss som vänsterparti är det viktigt att hitta stödsystem, anställningsformer och socialförsäkringssystem som tryggar den som väljer en karriär inom en kreativ eller konstnärlig verksamhet. Under lång tid har kulturstöden halkat efter. Få av de statliga stöden har indexerats och anpassats efter inflationen och regioner och kommuner har under flera år haft det kämpigt ekonomiskt. Det har påverkat arbetsförhållandena på såväl offentliga institutioner som verksamhetsstöd och beställningar av konstutställningar och föreställningar från fria grupper. För att komma till rätta med det tuffa läget behövs breda satsningar på kultur över hela landet. För att unga människor ska våga satsa på de många gånger långa utbildningar som krävs för ett konstnärligt yrke behöver samhället på olika sätt signalera att man ser värdet av kultur och att det kommer finnas möjlighet till försörjning. Vänster ­ partiet föreslår en höjning av anslagen bland annat till kulturallianserna för att fler ska kunna ingå i ett trygghetssystem och vi höjer de generella statsstöden till kommuner och regioner. Vi ser också till att kultursamverkansmodellen stärks upp efter regeringens nedskärningar. Läs mer i vår motion på utgiftsområde 17 (2025/26:3170). 5.1 Trygghet för kulturarbetare En viktig del i vår kulturpolitik är att verka för en stark ekonomi som tillåter fler fasta anställningar på kulturinstitutioner och långsiktighet i bidragsregler så att fler fria grupper kan tillsvidareanställa. Men vi ser också behov av ett förstärkt skyddsnät vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet. I takt med att arbetsmarknaden förändrats har trygg ­ heten vid sjukdom urholkats för stora grupper av människor. Tryggheten och förutsäg ­ barheten brister för både arbetstagare med tidsbegränsade anställningar och för personer som kombinerar tidsbegränsade anställningar och företagande. Under coronakrisen blev detta tydligt i kultursektorn, som drabbades hårt, och många egenföretagare larmade om att reglerna i princip gjorde det omöjligt för dem att möta krisens effekter. Som kulturarbetare kan vissa perioder under ett år vara fulla av arbete medan andra perioder i stället inte innebär något jobb alls. En annan vanlig inkomstkälla för kulturarbetare är stipendier. Dessa stipendier finns bl a till för att stödja själva konstnärskapet och arbetsprocessen för att skapa ett verk, det är en period som annars inte skulle vara inkomstbringande. Stipendier är viktiga för att kulturen ska kunna vara levande och utvecklas men är idag inte sjukpenninggrundande. De problem som uppstår för s.k. kombinatörer, som många kulturarbetare är, med en blandning av inkomstkällor är välkända sedan länge. Trots detta har mycket lite gjorts på området. I SOU 2023:30 Ett trygghetssystem för alla finns en rad förslag som skulle skapa ett bättre anpassat regelverk för att beräkna sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Det ger i sin tur tryggare kulturarbetare som vet att man har en försörjning även vid sjukdom, föräldraledighet, vab och pension. I regeringens strategi för företag inom kulturella och kreativa näringar är man tydlig med att de offentliga trygghetssystemen ”ska ge goda villkor för enskilda som försörjer sig både som anställda och som egen ­ företagare” . Nu är det dags att ta fram en proposition för att skapa dessa goda villkor. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på nytt regelverk för sjukförsäkringen utifrån utredningen Ett trygghetssystem för alla. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Litteraturpolitik Berättandet i dess olika former bär så mycket av vår historia, kultur och identitet. Litteraturen är ett arkiv för människans samlade fantasier, drömmar och begär. Genom läsandet utvecklas vårt ordförråd och med det vilka tankar som blir möjliga att tänka och vad som blir möjligt att förstå om omgivningens beskaffenhet. Genom goda villkor för översättare, författare och illustratörer öppnas hela världens berättelser för oss med allt var det innebär av vidgade vyer, nya tankar och förståelse för andras erfarenheter och åsikter. Vi ser att det finns en mängd aktuella utmaningar inom litteratursektorn som behöver adresseras politiskt. Den senaste större litteraturpolitiska utredningen gjordes 2012 och de propositioner och satsningar som gjorts sedan dess har främst varit riktade mot läs ­ främjande verksamhet och biblioteksfrågor. För en heltäckande litteraturpolitik behöver man ta ett helhetsgrepp kring alla delar i det litterära ekosystemet, dvs. även skapande, förmedling och distribution. Svenska folkets sätt att ta del av litteratur har förändrats radikalt de senaste åren. De strömmade ljudböckerna tar allt större plats och köpen av fysiska böcker minskar. Från att strömningstjänsterna hade 8,5 % av marknaden 2016 hade andelen ökat till hela 35 % år 2023. Köpen av fysiska böcker sker dessutom allt oftare på nätet och bokhandlarna får en tuffare situation. Idag saknar hälften av landets kommuner en bokhandel. Nya läs- och köpbeteenden påverkar bokutgivningen och förstås i slutändan även för ­ fattare och översättare. Både författare och förlag utan egna streamingtjänster beklagar den starka ställning som ett fåtal aktörer har fått på denna växande marknad. De nya affärs ­ modellerna har inneburit lägre ersättningar per läst bok och avtalen mellan strömnings ­ plattformarna och förlagen är sällan transparenta för författarna. Detta kan i förlängningen ge färre utgivna böcker av svenska författare när färre har råd att försörja sig på sitt skrivande. Illustratörer går samma öde till mötes då de inte får någon ersättning alls när deras böcker strömmas och ingen ser bilderna. Vi har inget emot ljudboken i sig och ser att strömningstjänsterna tillgängliggör litteraturen på ett fantastiskt sätt; det som är problematiskt är affärsmodellen. De stora ekonomiska bekymmer som många delar av branschen upplever har väckt intresset för mer av reglering men också för en översyn av stöden hos olika myndigheter. Utöver det finns många andra frågor som behöver besvaras. Det handlar bland annat om teknikneutralitet, AI, digitalisering, prisreglering, frågor om de olika stöden och branschens förutsättningar. Vänsterpartiet anser att det kan behövas politiska åtgärder för att lösa en del av dessa frågor, andra kan förhoppningsvis de olika delarna av branschen själva hantera. Vi menar dock att en utredning som tar ett helhetsgrepp behövs som stöd för alla aktörer. Regeringen bör tillsätta en litteraturpolitisk utredning för att adressera de utmaningar som beskrivits i denna motion och genomlysa det litterära ekosystemet. Detta bör riks ­ dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7 Bibliotek 7.1 Stopp för privatisering av bibliotek Biblioteken är en viktig del av vår demokrati och den kulturella institution som är mest utbredd i vårt land. Genom att förmedla kunskap och utgöra en plattform för tankar, idéer och åsikter har folkbiblioteken ett stort ansvar för samhällets utveckling. Biblioteken utgör också en mötesplats för medborgare och civilsamhälle och är en garant för folk ­ bildningen. I många kommuner är biblioteket också en central kulturaktör med omfattande programverksamhet. Dit går förskolegrupperna för att ta del av teater, och de lokala konstnärerna kan ställa ut. Högerblocket letar hela tiden upp nya välfärdsområden som företag kan göra vinst på. Men när vi går in på ett bibliotek ska vi inte vara kunder. Folkbiblioteken är en grundbult i vår demokrati och en garant för allas tillgång till kunskap och bildning. Privatisering av biblioteken riskerar att förändra bibliotekens kvalitetsnivå, oberoende och tillgänglighet och deras viktiga roll som mötesplatser för demokratiska samtal. Vi vill att biblioteken ska stå fria från styrning av marknadskrafterna och kommersiella intressen. Inga folkbibliotek ska drivas av vinstdrivande företag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Biblioteksstatistiken visar att sedan millennieskiftet har antalet folkbibliotek minskat med 24 procent och mer än 400 biblioteksfilialer har under de senaste decennierna för ­ svunnit. I de mindre befolkningstäta länen måste många biblioteksbesökare åka långt för att komma till ett bibliotek eller en biblioteksfilial. Den minskade tillgängligheten har sannolikt bidragit till att färre besöker bibliotek och att de regionala skillnaderna ökar. Satsningar på bokbussar har varit ett sätt att möta de växande skillnaderna. Det är förstås ett bra sätt att hantera det avstånd vissa människor har till närmsta bibliotek, och de satsningarna ska kvarstå och gärna byggas ut, men de kan inte ersätta det fysiska biblioteket som har mer bibliotekspersonal och ett större utbud. Tidigare analyser av besöksmönster visar att boende i socioekonomiskt svagare delar av en kommun generellt sett är mindre benägna att resa för att besöka folk ­ biblioteket samt att de oftare besöker bibliotek om de ligger i anslutning till annan samhällelig service. Vänsterpartiet ser ett stort behov av satsningar på bibliotek och fler biblioteksfilialer. 7.2 Främja skolbiblioteken Skolbiblioteken har ett dubbelt ansvar – både att främja läslust och att vara en resurs för undervisningen. Skolbiblioteken ska ge eleverna tillgång till ett rikt utbud av medier, till såväl skön- som facklitteratur. Ett bibliotek där välutbildad bibliotekspersonal samarbetar med den pedagogiska personalen kan locka fram och tillfredsställa barnens och ungdomar ­ nas läslust, nyfikenhet och forskarintresse och dessutom hjälpa dem att orientera sig bland nya medier och i flödet av information på nätet. Det är viktigt att eleverna har nära till sitt bibliotek. Under många år har en hög andel av skolorna slutit avtal med ett folkbibliotek för att uppfylla kravet i skollagen om att erbjuda ett skolbibliotek. Tyvärr innebär det många gånger svårigheter att utnyttja biblio ­ teket spontant på raster eller att hinna dit för att göra efterforskningar under lektionstid. Vänsterpartiet har länge drivit kravet på bemannade skolbibliotek och en skärpning av definitionen på ett skolbibliotek och välkomnade de förslag som lades fram av Gustav Fridolins utredning redan 2021. Där slogs det fast att söktrycket till de olika biblioteksutbildningarna var högt och förutsättningarna goda för att anta fler studerande. Vi beklagar att varken den nuvarande eller den förra regeringen tog tag i frågan om dimensioneringen av utbildningen för skolbibliotekarier i tid så att det kunde finnas en möjlighet att rekrytera medarbetare när man sedan gick fram med en ändring i skollagen för att kräva bemannade skolbibliotek. I vår budget (2025/26:2792) föreslår vi därför 100 fler platser till bibliotekarieutbildningen. Då skolbibliotekarie inte är en skyddad titel behöver vi fastställa en önskvärd utbildningsnivå i lagstiftningen. Vi vill att regeringen återkommer med ett lagförslag som innebär att varje huvudman för skolbiblioteksverksamheten ska anställa personal som i första hand har en examen från en högskoleutbildning inom biblioteks- och informationsvetenskap eller i andra hand en examen från en annan relevant högskoleutbildning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 8 Barns rätt till kultur Det är samhällets ansvar att ge alla barn och unga i landet lika goda möjligheter att bygga vidare på den första upptäckar- och skaparglädjen, på lusten att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och få del i nya sammanhang. Det är därför grundläggande att alla barn under hela sin uppväxt har tillgång till kulturella verksamheter där de själva är skapande, men också att de får uppleva professionellt utövad kultur inom alla genrer. Barns och ungas rätt till kultur begränsas dock alltför ofta av familjens ekonomiska situation. När det offentliga drar sig tillbaka och de kommersiella alternativen tar över så lämnas de som inte har råd att betala utanför. Även dessa barn ska ha möjlighet att ta del av kultur. För det första eftersom de här och nu har rätt till kulturella upplevelser i sin vardag. För det andra eftersom utestängning av barn från kulturella verksamheter riskerar att bidra till ett utanförskap senare i livet. 8.1 Kultur i skolan Skolan och utbildningen har en central roll för allas möjlighet att delta i kulturlivet. Det kan handla om hur väl skolan integrerar professionellt framställd kultur i sin verksam ­ het, men också om skolans innehåll. Det kan handla om de estetiska och samhälls ­ orienterande ämnena samt hur utbildning påverkar mer övergripande förändringar såsom läsförståelsens utveckling, segregation och selektionseffekter i rekrytering till konstnärliga utbildningar. Utbildning har en direkt effekt och den påverkar människors kulturvanor och deltagande. 8.1.1 Kulturgaranti för alla barn och elever Det är stora skillnader mellan elevers tillgång till professionell kultur. I vissa regioner och kommuner finns i dag en kulturgaranti som garanterar alla elever ett visst antal scenföreställningar under skoltiden och ibland även insatser från Skapande skola. Andra elever kan gå hela sin skolgång utan att komma i kontakt med en scenkonstföreställning eller ett museibesök. Det här rimmar illa med det nationella målet om alla barns rätt till kultur. Samtidigt satsas det mycket pengar i kulturbudgetar på alla nivåer, både på de fria grupperna och på de offentliga institutionerna. Vi behöver bara gå till vårt grannland Norge för att få ett exempel på hur man skulle kunna jobba på ett bättre sätt. Sedan 1994 har det i Norge funnits en nationell samlande aktör, Scenekunstbruket, som valt ut de mest högkvalitativa föreställningarna för barn och ungdomar. Sedan nästan 20 år är organisationen nationell samordnare för att få ut produktionerna genom reformen Den kulturelle skolesekken. De utvalda föreställningarna förmedlas vidare till regionerna som har fått en budget för att köpa in föreställningarna. I samarbete med kommunerna erbjuds sedan skolorna föreställningar. Det har lett till ett ökat resursutnyttjande då kulturaktörer med offentliga bidrag har gått från att spela en föreställning 4–9 gånger till att i stället över några års tid framföra den 500 gånger. I Sverige i dagsläget måste de svenska grupperna däremot själva jaga skolor, kultur ­ samordnare och bidrag i 290 kommuner och 21 regioner. De ska marknadsföra sig, delta på utbudsdagar och schemalägga turnéer. I Norge får man den servicen när man valts ut av Scenekunstbruket och ingår i Den kulturelle skolesekken. Där kan man också se att statusen höjts och därmed intresset för att skapa föreställningar för barn och ungdomar sedan systemet infördes. En systematisering och strukturering av de pengar som i dag finns hos Kulturrådet genom ett antal olika anslag, däribland pengar i kultursamverkans ­ modellen, skulle möjliggöra en kulturgaranti för alla barn från förskolan till gymnasiet. I ett första steg vill vi införa rätten för alla elever att ta del av professionell scenkonst. Regeringen bör genomföra en kulturgaranti för alla elever efter norsk modell i enlighet med vad som beskrivs i motionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 8.1.2 Kulturpedagogen som brygga Skolan och kulturinstitutionernas samarbete är viktigt för att öppna dörrar till kulturen för barn och unga. De statliga museernas styrdokument betonar att de särskilt ska integrera ett barnperspektiv och bedriva pedagogisk verksamhet. Många kulturarvsinstitutioner erbjuder programverksamhet riktad mot skolan och samarbetar med skolväsendet. På samma sätt betonar styrdokument för olika skolformer vikten av att elever får möta kultur i undervisningen. Många lärare är positiva till att ta del av t.ex. kulturarvsinstitutionernas utställningar och material men ekonomi, tidsbrist och geografiska avstånd utgör hinder. Riksantikvarieämbetet fick i uppdrag att undersöka vad som krävs för att öka interaktionen mellan skola och kultursektorn och konstaterar att det som saknas i styrkedjan är någon som följer upp barnens rätt till kultur i skolan. Vänsterpartiet ser därför att det behövs en ny yrkesroll i skolvärlden, kulturpedagogen, som kan vara länken mellan kulturen och skolan och vara garanten för att kulturella uttryckssätt integreras i undervisningen, att eleverna får ta del av scenkonst och ett utbyte med andra kulturinstitutioner som länsmuseer. Då tillgången till kultur i skolan bör vara likvärdig i hela landet behöver regeringen agera i frågan. Regeringen bör utreda vilka förutsättningar som redan finns och vilka åtgärder som behöver vidtas för att varje skola ska kunna ha en kulturpedagog knuten till sig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 8.1.3 Praktisk-estetiska ämnen Vänsterpartiet tycker att det är självklart att alla elever såväl på grundskolenivå som i gym ­ nasiet ska ha möjlighet att utveckla och använda sin fantasi och kreativitet samt sin för ­ måga att kommunicera genom att delta i estetisk verksamhet. Det krävs kunskaper för att ta del av och tolka det kulturella utbudet. Estetik, kreativitet och förmåga att uttrycka sig konstnärligt är vidare en tillgång i många yrken. I de senaste årens diskussion om försämrade skolresultat har röster höjts för att eleverna behöver mer tid för teoretiska studier och att det därmed finns mindre utrymme för de praktisk-estetiska ämnena. Det här rimmar illa med den forskning som tittat närmare på hur musik, dans och andra kreativa uttryck ökar barns inlärningsförmåga även i andra ämnen. Vi anser att de estetiska ämnena både behöver uppvärderas och få ett ökat utrymme i skolan och därför vill vi att antalet timmar i estetiska ämnen ökar och att ämnena ska finnas med på alla nivåer i grund- och gymnasieskolan. För att detta ska vara möjligt behövs pedagoger med rätt utbildning och rätt förut ­ sättningar att göra sitt jobb. Vi menar att den dåliga arbetssituation som råder på många skolor avskräcker från att söka sig till yrket och andelen obehöriga lärare är stor. Vi vill se en satsning på att lyfta de praktisk-estetiska ämnena i grundskolan och menar att regeringen tillsammans med ansvariga myndigheter och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) behöver ta frågan på allvar. Även äldre ungdomar behöver utveckla sin kreativitet och få flera verktyg för att uttrycka sig. Den kraftiga minskningen av andelen elever som läser ett estetiskt ämne i gymnasieskolan är djupt olycklig menar vi. Estetiska ämnen bör återinföras som obligatoriskt ämne på samtliga gymnasieprogram. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 8.2 Kulturskola för alla Kulturskolan är landets största barn- och ungdomskulturverksamhet och spelar en viktig roll för barns och ungas möjlighet att själva utöva kultur. Barn som ges möjlighet att utöva kultur får ökat självförtroende, stärker sin problemlösande förmåga och blir bättre på socialt samspel. Drama, dans, bildkonst, film, musik och andra kulturyttringar är viktiga för att stärka barns möjligheter att uttrycka sig med mer än språket. Kulturskolan har också bidragit till att många musiker och artister har fått en grundläggande utbild ­ ning som i vissa fall lett till att svensk musik och kultur kunnat spridas över världen och att svenska musiker kommer från alla landets delar och inte bara storstädernas kärna. Det viktigaste argumentet för kulturskolan är det mervärde som skapas i människors liv när kultur och kulturskapande blir en naturlig del av tillvaron. Målsättningen måste vara att alla barn ska få möjlighet att pröva på olika kulturyttringar. För att uppnå detta behöver kulturskolan göras tillgänglig för alla, Numera har nästan alla kommuner en musikskola eller kulturskola. Enligt Kulturrådets senaste sammanställning för 2023 hade 83 procent av barnen i kulturskolan minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Knappt 20 procent av deltagarna i kulturskolan hade utländsk bakgrund, jämfört med drygt 27 procent för befolkningen som helhet. Särskilt inom musiken är det tydligt att det är främst barn med högutbildade föräldrar med egen musikalisk bakgrund som fortsätter att musicera upp i tonåren. För att locka fler barn med olika bakgrund kan man behöva jobba på nya sätt. I vissa kommuner är det också de höga avgifterna som kan utgöra en tröskel för många familjer. Nu ligger man i startgroparna för att erbjuda vårdnadshavare att betala med Fritidskortet. Trots vår kritik mot utformningen hoppas vi att det ska ge fler chansen att anmäla sig till en kurs. Tyvärr har inte regeringen kombinerat reformen med att hantera bristen på utbildade lärare. I dagsläget står runt 40 000 barn i kö. För att få spela ett populärt instrument som piano kan man i vissa kommuner få vänta flera år. Utan ytterligare insatser kommer staten alltså bara subventionera de som redan tagit sig in i verksamheten och som hade råd att betala utan fritidskortet. Vi vill se att det s.k. kulturskoleklivet, som innebär en riktad satsning på utbildning av fler kulturskolepedagoger, ses över. Det har fått en mindre dimensionering än planerat pga. Tidöpartiernas neddragning och många kommuner tycker inte utformningen har varit optimal. Regeringen bör göra en översyn av utformningen av Kulturskoleklivet för att kunna utbilda fler kulturskolepedagoger, i översynen ska möjligheten att inkludera fler lärosäten samt förutsättningarna för att även folkhögskolan ska kunna bidra med platser undersökas . Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Under de senaste åren har det gjorts flera viktiga insatser för att utveckla kulturskolan. Inom den gemensamma organisationen Kulturskolerådet stöttar kulturskolorna varandra kring utvecklingsfrågor, fortbildning och nya metoder. Det nationella Kulturskolecentrum samlar in statistik och sprider forskningsresultat. För många små kommuner kan det dock vara svårt att ta till vara dessa resurser och utveckla den egna verksamheten. Det är också ett litet antal mindre kommuner som fortfarande inte erbjuder barnen kulturskola. Här tror vi att den regionala nivån skulle kunna spela en positiv roll för erfarenhetsutbyte, utvecklingsstöd, möjlighet för barnen att ta del av ett större utbud över kommungränserna , gemensamma fortbildningar för personal, lägeraktiviteter och spetskurser för eleverna. Vi tycker att det vore intressant att titta närmare på om en regional kulturskoleverksamhet skulle kunna vara en del av kultursamverkansmodellen och genom en kombination av statliga, regionala och kommunala resurser stötta kulturskolan att växla upp sin verk ­ samhet. Regeringen bör utreda förutsättningarna för en regional kulturskoleverksamhet inom ramen för kultursamverkansmodellen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 9 Bevarande av kulturarvet i hela landet Kultur är en tolkning av oss, av vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Kulturarv handlar inte bara om historia och dåtid, utan även om nutid och framtid. Kunskap om både sam ­ tidens skeenden och den bakomliggande historien bidrar till vår förståelse av vilka vi är i dag och hur vi kan forma vår framtid. För att våga tro på framtiden är insikten om att vårt samhälle alltid är under förändring avgörande. Det samhälleliga kulturarvsansvaret måste innefatta hela kulturarvet, såsom kvinnornas kulturarv, lokalsamhällets folkliga kultur, teatrarnas och filmhistoriens skatter, museiföremål, de nationella minoriteternas och de invandrade gruppernas kulturarv och hela klassamhällets historia ur olika perspektiv. Lärdomar från historien och tillgången till ett levande kulturarv – till hela den komplexa rikedomen av olika erfarenheter som är vår historia – ger oss den nödvändiga kompassen för att vi ska kunna orientera oss såväl i vår samtid som i vår framtid. Kulturarvet är ett stort område och går inte att helt frikoppla från andra kulturpolitiska insatser utan hör ihop med det nät som är svenskt kulturliv. Kulturskolan lär ut folkmusik och föreningar tränar folkdans, stöd finns till musiker, konstnärer och konsthantverkare som för vidare äldre traditioner, det ideella kulturlivet är av stor vikt för möjliggörandet av levande ­ görande av kulturarv. Det är därför inte möjligt att ställa satsningar på kulturarvet mot andra kultursatsningar. En samlad kulturpolitik är det som behövs, baserad på förståelse för hur svenskt kulturliv fungerar. Vänsterpartiets syn på kulturarvspolitiken står därmed i klar kontrast mot den som regeringen och Sverigedemokraterna bedrivit den här mandat ­ perioden med ensidigt fokus på bevarande ur ett beredskapsperspektiv och förhoppningen om att en statlig kulturkanon ska skapa nyfikenhet och kunskap om svensk kulturhistoria. Länsstyrelserna har en viktig roll i bevarandet av kulturarvet. Med sin kompetens inom kulturarv och ansvar inom kulturmiljöområdet är de en viktig samarbetspartner för kommuner, företag och privatpersoner som vill göra förändringar på fastigheter eller exploatera för byggnation. För oss i Vänsterpartiet är det av största vikt att kulturarvet kan bevaras i hela landet och att kulturmiljöer är tillgängliga för fler. Vi anser att det behövs ökade medel för att underhålla och tillgängliggöra kulturmiljöer och föreslår det i vår budgetmotion för 2026. Vi trappar även upp den kyrkoantikvariska ersättningen så inte Svenska kyrkan får stora underhållsskulder när de krympande församlingarna ska stå för allt höge kostnader. Vi vill att museerna ska ses som en del av en kulturell allmännytta som alla invånare har rätt till, en gemensam skatt. Precis som det är möjligt för alla att besöka ett bibliotek gratis och ta del av kunskapen där vill vi att den kunskapsbank som museerna utgör ska vara tillgänglig för alla. Fri entré till statliga museer är ett sätt att sänka trösklarna och öka människors tillgång till kultur och bildning. Myndigheten för kulturanalys släppte 2023 en rapport om fri entrés påverkan på besöksmönstren. Där konstateras att det är tveksamt om reformen har lett till ett breddat deltagande även om man kan konstatera att reformen har lett till ett ökat deltagande. Förklaringarna till det kan vara många. Delvis handlar det om att det behövs fler insatser än fri entré för att museerna ska kunna bryta sitt besöksmönster. Vi ser att den segregation och ojämlikhet som finns i samhället inte bryts så enkelt men Tidöpartierna har tagit resultatet som ett bevis på att reformen inte var rätt. När fri entré för vuxna återigen slopades av regeringen kunde man uppmäta ett besökstapp på 21 procent under 2023. Vi vill därför se att den här relativt billiga reformen tas tillbaka och att museerna fortsatt har goda resurser att jobba för att nå ut bredare och kunna välkomna andra besökare. På längre sikt vill vi också att fler museer ska omfattas. I tidigare budgetmotioner har vi t.ex. föreslagit att utöka reformen till att även innefatta Tekniska museet. På regional nivå har många av länsmuseerna tagit bort sina avgifter och det är mycket viktigt då de har stor potential att nå människor i hela landet. Regeringen bör återinföra fri entré-reformen på museerna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 9.1 Arbetslivsmuseer Arbetslivsmuseerna berättar om, gestaltar och levandegör på olika sätt hur arbetet, arbets ­ livet och till viss del även livet vid sidan om arbetet har sett ut genom historien. I dag finns det ca 1 500 arbetslivsmuseer i Sverige. Museerna drivs till största del av ideellt arbetande personal och deras samlingar är mycket omfattande. Vänsterpartiet är mycket måna om att de viktiga arbetslivsmuseerna och deras verksamhet ska finnas kvar och utvecklas. Riksantikvarieämbetet genomförde en studie om arbetslivsmuseernas villkor 2020 och den visade bl.a. att andelen arbetslivsmuseer som samarbetar med ett regionalt eller kommunalt museum har minskat sedan den förra kartläggningen 2001. Den största gruppen engagerade är män i åldern 60–70 år och många vittnade om en oro att kunskapen inte kommer leva vidare när dagens eldsjälar inte längre är med. Kartläggningen visade att de flesta som är medlemmar har gått med av ett lokalhistoriskt intresse men många anger också hur viktigt det sociala sammanhanget är. Rapportens slutsats är att arbets ­ livsmuseerna fyller många olika funktioner och att deras bidrag till den sociala hållbar ­ heten på orten kan vara betydande. Det är viktigt att rapportens slutsatser tas tillvara och att insatser görs för att stärka arbetslivsmuseernas position . 9.2 Arkiv De senaste årens ökade intresse för släktforskning har inneburit att många nya användare har lärt sig att uppskatta de kyrkböcker och andra äldre arkiv där man både i fysisk och digital form kan hitta information om sin släkt. Tv-program som Det sitter i väggarna har också visat tittarna den rika information som finns i landets arkiv om platser och fastigheter. Men inom kulturpolitiken har arkivfrågorna fört en undanskymd tillvaro i väntan på initiativ från regeringen. I december 2019 släpptes arkivutredningen Härifrån till evigheten (SOU 2019:58). Där konstaterades att arkivsektorn under lång tid pekat på behovet av teknisk utveckling. Man föreslog att en ny arkivlag skulle ersätta den gamla och att finansieringsmodellen för överlämnande av arkiv delvis skulle förändras. I maj 2022 kom Riksarkivets rapport angående de behov de identifierat bl.a. efter arkivutred ­ ningen. Riksarkivet redovisar ett antal områden där utökade befogenheter för myndig ­ heten är behövligt. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att flera av förslagen är intressanta , bl.a. att portalparagrafen i arkivlagen behöver omformuleras så att hela bredden av arkiv kan omfattas av lagstiftningen. Det är viktigt att arkiv ses lika mycket som en förutsättning för demokrati med säkrad tillgång till allmänna handlingar som en betydande del av vårt kulturarv. Det har nu gått många år sedan arkivutredningen och det behövs en kraftsamling både lagstiftningsmässigt och ekonomiskt kring området. Vänsterpartiet menar att flera av förslagen som utredningen innehåller behöver behandlas men vill i dagsläget inte lyfta ut så många enskildheter utan hoppas att regeringen kan komma med ett samman ­ hållet och genomgripande förslag till riksdagen så snart som möjligt. Regeringen ska skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag utifrån de utred ­ ningar som gjorts på arkivområdet de senaste åren. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 10 Audiovisuell politik för morgondagen TV, film, radio och digitala spel av olika slag förekommer i nästan varje svensk invånares liv varje dag. Det är kultur och medieformer som berör, skapar engagemang och gemen ­ skap, väcker debatt, bildar och informerar oss om världen. Företag inom svensk film och tv befinner sig i skärningspunkten mellan kulturpolitik och näringslivspolitik. Många är beroende av offentligt stöd samtidigt som man många gånger befinner sig på en internationell arena och en global marknad. Svensk film har nått stora framgångar de senaste åren med internationella utmärkelser . Parallellt är det ett tydligt mönster att biopubliken minskat markant och besökarna i lägre utsträckning ser svensk film. Lönsamheten är låg i de flesta led. Under coronapandemin var många biosalonger stängda eller halvtomma och det har varit svårt att locka tillbaka publiken. Bedömare menar dock att det framför allt är de förändrade och förbättrade möjligheterna att se film på annat sätt som spelar in i minskningen. Redan mellan 2018 och 2019 minskade antalet biobesök med närmare en miljon. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att även fortsättningsvis stötta biografer runtom i landet genom Svenska Filminstitutet. Biografernas digitalisering och framväxten av nya digitala visningsformer för livesändningar av scenföreställningar som exempelvis dans och opera har gett möjligheter till ett ökat och mer flexibelt kulturutbud i hela landet. Föreningsdrivna och kommunala biografer är också en förutsättning för verksamheter som skolbio och filmklubbar. Att uppleva och samtala om film med andra är en annan sorts kulturupplevelse än att strömma film hemma. Streamingtjänsterna tillgängliggör ett enormt utbud av både film och serier genom det som kallas vod – video on demand. Den finansieringsmodell av den statliga film ­ politiken som slogs fast så sent som 2017 har därför stora utmaningar då den bygger på intäkter från biografmomsen. Även andra delar av affärsmodellen utmanas när de s.k. visningsfönstren inte är desamma som tidigare och streamingtjänsterna i allt högre utsträckning gör sina egna filmer som inte har sin premiär på bio. Vi hoppas att den filmutredning som gjorts den här mandatperioden ska resultera i ett omtag kring dessa utmaningar och lägger därför inga konkreta förslag i årets motion. 10.1 Digitaliseringen av film Ett av de filmpolitiska målen inom ramen för den statliga filmpolitiken är målet Ett filmarv som bevaras, används och utvecklas. I dag görs och visas film nästan uteslutande digitalt. Den analoga filmtekniken är helt på väg ut. I Svenska Filminstitutets (SFI) arkiv finns närmare 33 000 filmer och det är ett av världens äldsta filmarkiv. Om kommande genera ­ tioner ska kunna ta del av vårt filmiska kulturarv, från sent 1800-tal till 2000-tal, måste det digitaliseras i snabbare takt. Vänsterpartiet anser att det svenska filmiska kulturarvet har lika stor vikt som andra kulturarv och inte får förfalla. Det filmiska kulturarvet får inte heller vara otillgängligt för allmänheten. Med den digitalisering som nu görs kan filmerna visas på alla digitala biografer och i andra moderna format. Det handlar kort sagt om en historisk möjlighet att göra kulturarvet tillgängligt i stor skala, samtidigt som det finns en historisk risk att större delen av filmarvet går förlorad om inte denna chans tillvaratas. Kompetens och reservdelar till maskiner är snart en bristvara. Med det sagt måste satsningarna kvarstå och SFI flaggar även för stora investeringsbehov i nya lokaler som är anpassade för kommande klimatförändringar. R egeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att digitaliseringen av det filmiska kultur ­ arvet påskyndas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11 Musik Varje generation har utifrån de musiktraditioner som funnits fått erövra sitt eget utrymme och sin egen musik. Det finns i dag ett brett spektrum av musikgenrer, en musikalisk mångfald som vi har anledning att vara stolta över. Men dessa genrer och stilar lever under mycket olika ekonomiska villkor. Det är politikens ansvar att musiken i landet får förutsättningar att utvecklas och expandera. Musik är, tillsammans med film, den konstart som ungdomar från alla samhällsklasser kommer mest i kontakt med, både som mottagare och utövare. 600 000 personer i landet sjunger i kör. Ungdomar repar och spelar i band i tusentals källare och tillfälliga lokaler. Intresset för visan har utvecklats starkt och vis ­ sjungandet har blivit en rörelse som förenar över generationsgränserna. Musik- eller kulturskolor finns i nästan alla kommuner. Lokala orkestrar, körer och musikhus och regionala och nationella institutioner utgör stommen i det samhälleligt stödda musik ­ livet. Samtidigt står det fria musiklivet, professionella grupper, musiker och sångare, för en mycket stor del av musikutbudet. Deras konstnärliga frihet är av vital betydelse för musikens utveckling. Samtidigt som det finns stort intresse för att utöva och ta del av musik är de politiska strukturerna ett lapptäcke. Många partier talar gärna om det svenska musikundret men samtidigt fattar man beslut som förstör det ekosystem som behövs för att stötta nya talanger. Förutsättningarna för svenskt musikliv har förändrats mycket de senaste åren bl.a. beroende på digitaliseringen och globaliseringen. Användningen av AI ställer nya krav på upphovsrätten. Sedan Rikskonserter försvann har det utretts nya turnéstrukturer och flera stöd hos Kulturrådet är rejält översökta. Efter pandemin har allt fler enskilda företag och större kommersiella aktörer tilldelats medel som tidigare gått till förenings ­ livet. Det har också sett en stor omstrukturering av bidrag som tidigare förmedlades av paraplyorganisationer som Svensk jazz. Konsekvenserna av den förändringen har inte genomlysts tillräckligt. De stora nedskärningarna inom studieförbundens verksamhet har slagit särskilt hårt mot musikverksamheten när man inte haft råd att behålla replokaler och musikhus. Det saknas små och mellanstora scener för den som är i början av sin karriär och i många tätorter finns diskussion om ljudnivåer kopplade till musiklivet. Kulturrådet fick i uppdrag av regeringen att kartlägga tillgången till musikscener i hela landet och de har kommit med en rad rekommendationer. Vi tror dock att det behövs ett helhetsgrepp och föreslår en större utredning. Regeringen bör därför tillsätta en statlig utredning för att genomlysa musiklivets villkor på alla nivåer från statliga subventioner, utbildningsvägar, turnéstruktur och myndigheters samverkan till exportfrågor. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V)