Jämförelse 9d6f8244c5f22c43edce2b03 Underlagets kontrollsumma: a566be561bff49b07a897b6a007fe140df3ea1de8aeb7f80a4d6b472c8d331a1 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB021839: Teckenspråk === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb021839 Motion till riksdagen 2023/24:1839 av Carita Boulwén (SD) Teckenspråk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att erkänna svenska teckenspråket som nationellt minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att alla barn ska få lära sig teckenspråk i tidig ålder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att få fler utbildade teckenspråkslärare och teckenspråkstolkar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den 14 maj 1981 blev svenska teckenspråket officiellt erkänt som ett självständigt språk. Sveriges riksdag beslutade då att teckenspråk skulle vara undervisningsspråk i döv ­ skolan och att svenskan är dövas andraspråk. Sverige blev med det första land i världen att erkänna teckenspråk som dövas förstaspråk. Dövas rätt till tvåspråkighet i undervis ­ ningen infördes i läroplanen 1983. År 2009 fick teckenspråk sedan en starkare status, genom språklagen (2009:600) som jämställer svenskt teckenspråk med nationella minoritetsspråk. Men teckenspråk är alltså inte ett erkänt minoritetsspråk, trots att det uppfyller de krav som ställs för att erhålla dess status. Det finns cirka 30 000 tecken ­ språksanvändare i Sverige. För dem, inte minst, är språkets bevarande för att trygga användarnas rättigheter av största vikt. Teckenspråkets ställning bör ytterligare stärkas och erkännas som nationellt minoritetsspråk. Kommunikation är en grundförutsättning för delaktighet och gemenskap. Att inte kunna kommunicera skapar ofta en känsla av otrygghet och riskerar ett socialt utanför ­ skap. För döva, många hörselskadade eller personer med viss funktionsnedsättning är teckenspråk det enda sättet eller en del för att kunna kommunicera med andra. För dem är rätten till teckenspråk grundläggande och av stor vikt för att uppnå en god livs ­ kvalitet. Undervisning på, men även i, teckenspråk är därmed viktig och det måste säkerställas att alla som vill och behöver också får det. Forskning har även visat att hörande barn som lär sig teckenspråk gynnas av det i sin utveckling och att det finns stora fördelar med att kunna två språk, både kognitiva och språkliga fördelar. Att alla barn får lära sig teckenspråk skulle därmed kunna skapa möjligheter både för den enskilde individens utveckling och för att vid behov kunna kommunicera när det talade språket inte finns eller är otillräckligt. Det råder dock brist på utbildade inom teckenspråk i landet, både lärare och tecken ­ språkstolkar. Det finns därmed behov av att se över hur fler kan utbildas och hur arbets ­ villkoren kan stärkas för att få fler att vilja välja dessa yrken för att täcka behovet. Carita Boulwén (SD) === HC021288: Teckenspråk === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc021288 Motion till riksdagen 2024/25:1288 av Carita Boulwén (SD) Teckenspråk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att erkänna svenska teckenspråket som nationellt minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att alla barn ska få lära sig teckenspråk i tidig ålder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att få fler utbildade teckenspråkslärare och teckenspråkstolkar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den 14 maj 1981 blev svenska teckenspråket officiellt erkänt som ett självständigt språk. Sveriges riksdag beslutade då att teckenspråk skulle vara undervisningsspråk i döv ­ skolan och att svenskan är dövas andra språk. Sverige blev med det det första land i världen som erkände teckenspråk som dövas första språk. Dövas rätt till tvåspråkighet i undervisningen infördes i läroplanen 1983. År 2009 fick teckenspråk sedan en starkare status, genom språklagen (2009:600) som jämställer svenskt teckenspråk med natio ­ nella minoritetsspråk. Men teckenspråk är alltså inte ett erkänt minoritetsspråk, trots att det uppfyller de krav som ställs för att erhålla dess status. Det finns cirka 30 000 teckenspråksanvändare i Sverige. För dem, inte minst, är språkets bevarande för att trygga användarnas rättigheter av största vikt. Teckenspråkets ställning bör ytterligare stärkas och erkännas som nationellt minoritetsspråk. Kommunikation är en grundförutsättning för delaktighet och gemenskap. Att inte kunna kommunicera skapar ofta en känsla av otrygghet och riskerar att leda till ett socialt utanförskap. För döva, många hörselskadade eller personer med viss funktions ­ nedsättning är teckenspråk det enda eller en del för att kunna kommunicera med andra. För dem är rätten till teckenspråk grundläggande och av stor vikt för att uppnå en god livskvalitet. Undervisning på, men även i, teckenspråk är därmed viktig och det måste säkerställas att alla som vill och behöver också får det. Forskning har även visat att hörande barn som lär sig teckenspråk gynnas av det i sin utveckling och att det finns stora fördelar med att kunna två språk, både kognitiva och språkliga fördelar. Att alla barn får lära sig teckenspråk skulle därmed kunna skapa möjligheter både för den enskilde individens utveckling och för att vid behov kunna kommunicera när det talade språket inte finns eller är otillräckligt. Det råder dock brist på utbildade inom teckenspråk i landet, både lärare och tecken ­ språkstolkar. Det finns därmed behov av att se över hur fler kan utbildas och hur arbets ­ villkoren kan stärkas för att få fler att vilja välja dessa yrken för att täcka behovet. Carita Boulwén (SD)