Jämförelse 9caedca7337d474021e7e63d
Underlagets kontrollsumma: 105c8d97540fbb46d2a3cf3959ec35999ed0f195f33179025f592542d1921f8e

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HA022403: med anledning av prop. 2022/23:126 Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022403

Motion till riksdagen
2022/23:2403
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2022/23:126 Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
4 Regeringens förslag
5 Vänsterpartiets ställningstagande
5.1 Användning av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte
5.2 Nya straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet
5.3 Utvidgade brottskataloger
5.4 Nya möjligheter att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott
5.5 Beslut om hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska kunna knytas till en person
5.6 Ökad användning av överskottsinformation
5.7 Avslutande synpunkter
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2022/23:126.
3
Inledning
Vänsterpartiet värnar demokratiska grundvärden som rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten. Den tekniska utvecklingen och den allt större möjligheten till datainsamling av privata uppgifter innebär en stor utmaning. I dag är det möjligt att samla in en stor mängd uppgifter av känslig karaktär som visar var människor befinner sig och vilka rutiner de har. Det är därför av yttersta vikt att skyddet för den personliga integriteten hela tiden utvecklas i takt med den ökande digitaliseringen. Vi vill samtidigt inte försvåra de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda och beivra brott. Därför är vi även angelägna om att det finns ett regelverk som ger ett gott skydd för Sveriges och landets invånares säkerhet. Det måste kunna ställas höga krav på att terrorism och grov brottslighet bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grundläggande rättsliga principerna i en rättsstat. Förslag som innebär nykriminalisering eller straffskärpningar ska alltid vara väl underbyggda och ha analyserats utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. Detta gäller även ny tvångsmedelslagstiftning.
Vi ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi i dag börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka.
Ökad övervakning av människor innebär inte automatiskt minskad kriminalitet. Snarare riskerar vissa av de genomförda åtgärderna att invagga oss i falsk trygghet.
Trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel så har gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat. Polisens uppklaring av mord och skjutningar i gängmiljö har samtidigt sjunkit. Det visar att det är andra åtgärder som behövs. Från och med december 2022 och under våren 2023 blev situationen i framför allt Stockholm akut.
Samtidigt är det kris i stora delar av kriminalvården med överfulla häkten och anstalter bl.a. därför att fängelse
­
straffen generellt blivit längre.
Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp på problematiken med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet. Dessvärre låter högerpartierna ofta känslor, tyckande och ren populism ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Men för att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet i utsatta områden krävs, i stället för politikers prat om längre och hårdare straff, visitationszoner och avlyssning utan brottsmisstanke, en gemensam politisk vilja att minska klass
­
klyftorna i samhället. Tyvärr bygger högerregeringens förslag i Tidöavtalet för att bekämpa brottsligheten på SD:s repressiva politik. Men de föreslagna åtgärderna om mer hemliga tvångsmedel, avskaffad villkorlig frigivning, längre straff, avskaffande av den s.k. mängdrabatten vid flerfaldig brottslighet, förvaringsstraff, sänkt straff
­
myndighetsålder och särskilda ungdomsfängelser kommer inte att leda till minskad kriminalitet. Åtgärderna riskerar tvärtom att bli kontraproduktiva.
Vänsterpartiets inställning är och kommer att förbli att de mänskliga rättigheterna är odelbara. Dessvärre blir de mänskliga rättigheterna ofta ifrågasatta. Vi kommer inte att ge vika för dessa attacker, utan vårt mål är att ständigt försvara de friheter som är en förutsättning för att demokratin ska bestå och utvecklas. Vi är övertygade om att demokrati inte kan försvaras genom att begränsningar i de demokratiska rättigheterna införs. De rättigheter som generationer före oss slagits för att få till stånd måste i stället bevaras och utvecklas.
4
Regeringens förslag
Regeringens proposition bygger på utredningar som tillsattes av den förra regeringen. Förslagen som nu läggs fram är en överenskommelse mellan högerregeringen och SD. Enligt regeringen är syftet med förslagen att bekämpa allvarlig brottslighet och på så sätt öka tryggheten i samhället. Förslagen innebär bl.a. att s.k. preventiva tvångsmedel ska få användas i fler fall i syfte att förhindra särskilt allvarlig brottslighet som före
­
kommer inom kriminella nätverk. Under en förundersökning ska hemliga tvångsmedel få användas för att utreda flera brott vars samlade straffvärde överstiger en viss nivå. Brottskatalogerna ska utvidgas så att hemliga tvångsmedel kan användas för att utreda fler typer av brott. Tillstånd till hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska få knytas till en misstänkt person i stället för till en viss plats. Vidare ska över
­
skottsinformation som har kommit fram vid hemliga tvångsmedel få användas för andra ändamål.
5
Vänsterpartiets ställningstagande
Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och dess konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten (mot. 2021/22:462). Vår uppfattning är att samtliga redan genomförda, föreslagna och kommande åtgärder som syftar till att bekämpa grov kriminalitet, terrorism och våldsbejakande extremism måste bedömas som en helhet. Frågan vi ställer oss är om dessa åtgärder sammantagna är proportionella i förhållande till syftet och om de är effektiva för att uppnå målet. I åtgärderna ingår de hemliga tvångsmedlen som en del.
Vi har konsekvent ifrågasatt nyttan med tidigare regeringars genomförda förslag om nya hemliga tvångsmedel, som hemlig dataavläsning, och utvidgningar av möjligheterna att använda sådana tvångsmedel (se t.ex. mot.
2019/20:3451). Våra främsta argument för att ifrågasätta bestämmelserna om och användningen av hemliga tvångsmedel är brister i rättssäkerheten, bristande proportionalitet och oklar effektivitet. Dessa argument gör sig gällande även beträffande den nu aktuella propositionen.
I en artikel från 2022
[1]
varnar Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens (SIN) ordförande för utvecklingen när det gäller hemliga tvångsmedel. Även om de brottsbekämpande myndigheterna har behov av effektiva verktyg för att kunna bekämpa den organiserade kriminaliteten och hemliga tvångsmedel kan vara en del i det, så är utvecklingen oroande. Det finns, enligt SIN:s ordförande, en uppenbar risk för att strävan efter att snabbt kunna ge polis och åklagare nya verktyg gör att behovet av analys och utvärdering av de sammantagna effekterna blir lidande. Vidare är det problematiskt att det pågår flera parallella utredningar och lagstiftningsärenden som rör hemliga tvångsmedel samtidigt. EU-domstolen har också ställt tydliga krav på att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. Det innebär att särskilt den omfattande utvidgningen av de s.k. brottskatalogerna och införandet av de s.k. straffvärdesventilerna i de nya förslagen är problematiska (se nedan). Då brott som inte alltid har särskilt höga straffvärden föreslås omfattas riskerar det att skapa ett alltför stort utrymme för bedömningar.
Lagrådet skriver i sitt yttrande att delar av regeringens förslag om utvidgning av tillämpningsområdet för de hemliga tvångsmedlen riskerar att anses som oförenliga med EU-rätten.
Här nedan redogör vi för Vänsterpartiets synpunkter på några av förslagen.
5.1
Användning av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte
I lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen) finns bestämmelser om möjligheten att använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar vissa i lagen angivna brott främst inom säkerhetspolisens område, t.ex. sabotage, spioneri och terroristbrott. Sedan 2020 är det även möjligt att använda hemlig dataavläsning enligt preventivlagen.
Regeringen föreslår nu att tillstånd till preventiva tvångsmedel ska få beviljas om det finns en påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att utövas brottslig verksamhet som innefattar vissa grova brott, t.ex. mord, människorov, grova narkotikabrott och grova vapenbrott och sprängningar. Enligt bestämmelsen ska det kunna ”befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen medvetet kommer att främja verksamheten”. I korthet kommer alltså de ovannämnda hemliga tvångsmedlen att kunna användas mot personer som kan antas vara gäng
­
kriminella och där det finns risk för att allvarliga brott ska begås.
Ett antal remissinstanser avstyrker förslagen helt eller delvis, bl.a. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Civil Rights Defenders, Stockholms universitet (juridiska fakulteten) och Umeå universitet (samhällsvetenskapliga fakulteten). Huvudinvändningarna handlar om att behovet av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt utrett och att det är tveksamt vilka effektivitetsvinster de skulle medföra. Bland annat mot den bakgrunden anser flera remissinstanser att det inte är proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för preventivlagen på det sätt utredningen föreslår. Invändningarna handlar också om att det utvidgade tillämpningsområdet inte är tillräckligt avgränsat och att t.ex. vissa brott borde strykas ur brottskatalogen. Enligt Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden borde dessutom ytterligare rättssäkerhetsgarantier och mer begränsande kvalifikationskrav övervägas. Nämnden anser vidare att åklagare inte borde få fatta interimistiska beslut inom det utvidgade tillämpningsområdet. Flera remissinstanser, bl.a. JO, JK, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Uppsala universitet (juridiska fakulteten), efterlyser en helhetssyn på regleringen om hemliga tvångsmedel. De anser att det är problematiskt att flera lagstiftningsprojekt och utvärderingar på området pågår samtidigt eftersom det försvårar bedömningen av behovet av och proportionaliteten med förslagen. Ett antal remissinstanser, däribland JK, Stockholms tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Stockholms universitet (juridiska fakulteten) och Civil Rights Defenders, betonar att en konsekvens av förslagen är att tredje man i stor utsträckning kan bli föremål för övervakning och de anser att utredningens analys av integritetsintrånget i det avseendet är bristfällig. Sveriges advokatsamfund påpekar att även om avsikten är att endast nätverkskriminella ska omfattas av tillämpningsområdet finns det en risk att reglerna kommer att tillämpas även på andra personer. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och Svea hovrätt framför liknande synpunkter. Några remissinstanser, bl.a. Centrum för rättvisa och Umeå universitet (samhällsvetenskapliga fakulteten) efterfrågar en fördjupad analys av förslagens förenlighet med Europa
­
konventionen och EU:s rättighetsstadga. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och Stockholms tingsrätt konstaterar att utredningens förslag innebär förhållandevis stora förändringar i befintliga bestämmelser i preventivlagen och påpekar att detta kan ge upphov till tolknings- och tillämpningsproblem. Säkerhets- och integritetsskydds
­
nämnden befarar att den lagtekniska lösningen kan försvåra en kommande utvärdering och avstyrker därför att regleringen tas in i preventivlagen.
Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik. Det är orimligt att utvidga preventivlagens bestämmelser på en sådan oprecis grund som gängtillhörighet. Vi ser en stor risk i att väldigt många människor som av någon anledning har kontakt med en person som kan tänkas vara delaktig i gängkriminalitet kommer att övervakas. Regeringen skriver också i sin proposition (s. 78) att bestämmelsen i vissa fall kan komma att träffa även andra personer, t.ex. grupperingar som inte omfattas av vad som i dag ses som ett kriminellt nätverk. Enligt regeringen är det dock rimligt att personer som planerar att tillsammans begå ett mycket allvarligt brott, och som är beredda att agera gemensamt eller för varandras räkning, omfattas av bestämmelsen.
Regleringen om ett utvidgat tillämpningsområde för preventiva tvångsmedel föreslås tidsbegränsas till att gälla i fem år. Vi anser att det är positivt med en tidsbegränsning, men dessvärre har tidigare liknande tidsbegränsad lagstiftning i princip förlängts eller permanentats utan någon större debatt eller invändningar. Tidsbegränsningen är därför inte heller i detta fall en garanti för att en seriös utvärdering av bestämmelsen kommer att göras. Regeringen anser inte heller att det behövs någon särskild reglering kring utvärderingen (prop. 2022/23:126 s. 85).
5.2
Nya straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet
Under en förundersökning får hemliga tvångsmedel som huvudregel användas endast om någon är skäligen misstänkt för ett brott. Under vissa förutsättningar får hemliga tvångsmedel användas även för att utreda eller fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott.
I dag gäller att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning får användas vid en förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, vissa särskilt uppräknade brott samt försök, förberedelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. De nämnda tvångsmedlen får även användas enligt de s.k. straffvärdeventilerna, dvs. vid misstanke om ett annat brott
om det med hänsyn till omständigheterna kan antas
att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. En motsvarande straffvärdeventil finns också för hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter.
Hemlig rumsavlyssning får användas vid en förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, vissa särskilt uppräknade brott samt försök, förberedelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. Enligt straffvärdeventilen får hemlig rumsavlyssning även användas vid en förundersökning om vissa brott som anges i en särskild brottskatalog,
om det med hänsyn till omständigheterna kan antas
att brottets straffvärde överstiger fängelse i fyra år. Straffvärdeventilen är också tillämplig på hemlig dataavläsning som gäller rums
­
avlyssningsuppgifter.
Regeringen föreslår nu att s.k. straffvärdeventiler för
flerfaldig brottslighet
bör införas när det gäller hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning. Det innebär alltså att tvångsmedlen ska få användas vid misstanke om flera brott vars samlade straffvärde överstiger en viss nivå, i stället för som i dag för enstaka brott. I dag är det alltså inte möjligt att med stöd av straffvärdeventilerna använda hemliga tvångsmedel vid misstanke om flera brott där det samlade straffvärdet kan antas vara högt, men där de enskilda brotten är mindre allvarliga. Straffvärdeventilerna ska endast gälla brotts
­
lighet som har utövats i organiserad form eller systematiskt.
Journalistförbundet, som motsätter sig straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet, anser att de nya straffvärdeventilerna kommer att leda till att avlyssningsförbudet aktualiseras i fler fall och att det hotar källskyddet. JO lyfter i sitt remissvar fram avsaknaden av statistik och anser att det är tveksamt om utredningen har presenterat tillräckliga skäl för att lägga fram förslag till straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet. Vidare påpekar JO att det är troligt att användningsområdet kommer att öka på grund av kommande straffskärpningar och om synen på flerfaldig brottslighet skärps. Svea hovrätt och Stockholms universitet (juridiska fakulteten) framför liknande synpunkter. Integritetsskyddsmyndigheten ifrågasätter lämpligheten i att föregå den pågående utvärderingen av lagen om hemlig dataavläsning och avstyrker därför samtliga förslag som gäller det tvångsmedlet.
Vänsterpartiet har förståelse för att regeringens förslag skulle vara användbart vid systematisk brottslighet där de enskilda brotten har ett tämligen lågt straffvärde, t.ex. vid ekonomisk brottslighet eller vissa övergrepp med lägre straffvärden som riktas mot barn. Men hänsyn måste också tas, dels till att straffen har skärpts för ett flertal brott, dels till att regeringen även aviserat kommande straffskärpningar. Vänsterpartiet är inte för generella straffskärpningar men vi har stått bakom tidigare regeringars förslag om bl.a. skärpta straff för brott riktade mot barn och andra sexualbrott. Vidare är det viktigt att de hemliga tvångsmedlen omges av strikta restriktioner för när de får användas. Detta gäller samtliga metoder men i synnerhet hemlig rumsavlyssning på grund av intrång i den personliga integriteten för den eller de som avlyssnas. Vi anser att de föreslagna straffvärdeventilerna urvattnar skyddet för integriteten och rättssäkerheten på ett orimligt sätt. Enligt vår mening bör hemliga tvångsmedel vara avsedda att användas då någon är misstänkt för brott med högre straffvärden. Detta är även ett synsätt som stämmer överens med EU-domstolens krav på att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet.
5.3
Utvidgade brottskataloger
Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning får bl.a. användas vid en förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, vissa särskilt allvarliga brott samt försök, för
­
beredelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. Brottskatalogerna för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning omfattar brott som Säkerhetspolisen ansvarar för att utreda, t.ex. spioneri och terroristbrott.
Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas vid en förunder
­
sökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader och vissa särskilt uppräknade brott samt försök, förberedelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. Brottskatalogen för hemlig övervakning av elektronisk kommunikation omfattar, förutom brotten inom Säkerhetspolisens verksamhetsområde, även dataintrång, barnpornografibrott som inte är att anse som ringa, narkotikabrott och narkotikasmuggling. Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får även användas för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för sådana brott som kan leda till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation.
Hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter får användas vid samma brott som hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning.
Regeringen föreslår i sin proposition att brottskatalogerna för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter ska utvidgas. Bland annat föreslås att en rad brott som innebär övergrepp mot barn läggs till den nuvarande brottskatalogen. Men även brott som utpressning, mened, övergrepp i rättssak och skyddande av brottsling. Vänsterpartiet ser värdet av fler utredningsverktyg särskilt när det gäller brott mot barn. Samtidigt anser vi att det är viktigt att de hemliga tvångsmedlen reserveras för de brott som har högre straffvärden.
Flera remissinstanser, bl.a. Stockholms universitet (juridiska fakulteten) och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, är kritiska till att föra in mindre allvarliga brott i brottskatalogerna. JO anser i linje med detta att utredningen inte har lyft fram tillräckligt starka skäl för att inkludera brott med böter i straffskalan. JK och Svea hovrätt framför liknande synpunkter. JO och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden pekar i detta sammanhang på det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. JO anför vidare att utredningen inte på ett övertygande sätt har lyckats förklara varför användandet av hemliga tvångsmedel skulle vara en effektiv åtgärd för att lagföra fler fall av mened. Integritetsskyddsmyndigheten, JO och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att en utvidgad brottskatalog för hemlig kameraövervakning inte kan motiveras enbart av systematiska skäl utan måste svara mot ett faktiskt behov. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik och är inte beredda att stå bakom regeringens förslag om utökade brottskataloger.
5.4
Nya möjligheter att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott
För att kunna använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation krävs enligt dagens lagstiftning att någon är skäligen misstänkt för ett brott. Det krävs också att en adress, t.ex. ett telefonnummer eller en e-postadress, eller en kommunikations
­
utrustning, t.ex. en mobiltelefon, har en viss koppling till den skäligen misstänkte för att en brottsbekämpande myndighet ska få tillstånd att avlyssna adressen eller utrustningen. Även vid hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssningsuppgifter krävs att någon är skäligen misstänkt och att det informationssystem som åtgärden avser kan kopplas till den skäligen misstänkte. Den nuvarande regleringen innebär att det inte finns någon möjlighet att använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssningsuppgifter i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott. En sådan möjlighet finns däremot i fråga om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och motsvarande hemlig dataavläsning. Dessutom får hemlig kameraövervakning användas för att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott.
Regeringen föreslår i sin proposition att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssnings
­
uppgifter ska få användas i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott, om det är av synnerlig vikt för utredningen.
Sveriges advokatsamfund anser att förslaget innebär ett paradigmskifte inom straffprocessrätten då användningen av hemliga tvångsmedel helt frikopplas från brottsmisstanken. Förslaget kan enligt Advokatsamfundet inte anses uppfylla kraven på behov, nödvändighet och proportionalitet. Konsekvenserna av förslaget är att tillämpningen av reglerna om hemliga tvångsmedel blir oförutsägbar och godtycklig när det kommer till frågan om mot vilka individer åtgärden kan användas. Utredningen konstaterar i sin utvärdering att förslaget innebär ”vissa ökade integritetsrisker”. Mot bakgrund av att de åtgärderna föreslås rikta sig mot individer som inte ens kan misstänkas ha begått något brott, anser Advokatsamfundet att detta konstaterande är en kraftig underdrift. Enligt Advokatsamfundet förefaller det som om kravet på synnerlig vikt är uppfyllt så snart det konstateras att det inte är möjligt att på annat sätt fastställa vem som skäligen kan misstänkas för brottet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden skriver i sitt remissvar att förslaget innebär en stor förändring. Enligt nämnden blir tvångsmedelsanvändningen mindre förutsebar och riskerar i större utsträckning att riktas mot personer som visar sig vara varken misstänkta eller på annat sätt intressanta för brottsutredningen. Nämnden avstyrker förvisso inte förslaget men framhåller vikten av att tvångsmedelsanvändningen omedelbart avbryts när syftet har uppnåtts. Telenor Sverige AB kan inte se att förslaget uppfyller EU-rättsliga krav på skydd för privatliv och förtrolig kommunikation. Bolaget anför även att införandet av en registrerings
­
skyldighet för kontantkort avsevärt minskat problemen med anonyma användare av elektroniska kommunikationer. Journalistförbundet avstyrker förslaget med hänvisning till att det kommer att leda till att avlyssningsförbudet aktualiseras i fler fall, vilket hotar källskyddet. Uppsala universitet (juridiska fakulteten) anser att förslaget luckrar upp den redan suddiga gränsen mellan underrättelseverksamhet och förundersökning. Universitetet utgår från att förslaget inte täcker åtgärder av mer allmän och proaktiv karaktär, såsom angrepp mot en hel kommunikationsplattform som används av kriminella.
Vänsterpartiet anser i likhet med flera av remissinstanserna att regeringens förslag innebär en alltför stor utvidgning av möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel. Förvisso skriver regeringen i sin proposition (s. 122) att det kommer att krävas att en förundersökning pågår för att tvångsmedlen ska få användas. Vidare ska åtgärden vara av synnerlig vikt för utredningen av det aktuella brottet. Tvångsmedlen bör alltså, enligt regeringen,
inte
få användas om det enda syftet med åtgärden är att förebygga eller förhindra brott. Vänsterpartiet kan dock se att det finns en stor risk att den nu föreslagna ändringen kommer att bana väg för just ett sådant förslag från högerregeringen. Vi konstaterar också att det redan i dag finns möjligheter att använda vissa hemliga tvångsmedel, t.ex. hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning, trots att det inte finns någon identifierad person som skäligen kan misstänkas för brottet. Vi anser därför, till skillnad mot regeringen, att den föreslagna lagändringen varken är proportionell eller nödvändig.
5.5
Beslut om hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska kunna knytas till en person
Hemlig kameraövervakning får i dag som huvudregel endast avse en plats där den skäligen misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. Om det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet, får hemlig kameraövervakning användas för att övervaka den plats där brottet har begåtts eller en nära omgivning till denna plats. Vid hemlig kameraövervakning får den verkställande myndigheten under vissa förutsättningar, och efter särskilt tillstånd, i hemlighet skaffa sig tillträde till och installera tekniska hjälp
­
medel på en plats som annars skyddas mot intrång. Detta får dock inte avse tillträde för installation av tekniska hjälpmedel i någons stadigvarande bostad.
Hemlig rumsavlyssning får i dag endast avse en plats där det finns särskild anledning att anta att den skäligen misstänkte kommer att uppehålla sig. Om åtgärden avser någon annan stadigvarande bostad än den misstänktes, får hemlig rumsavlyssning användas endast om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig där. Vissa platser, t.ex. medieredaktioner och läkarmottagningar, får inte bli föremål för hemlig rumsavlyssning. Uppgifter från hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning kan också hämtas in med hemlig dataavläsning. Vid hemlig dataavläsning monterar polisen ingen avlyssnings- eller kamerautrustning, utan i stället utnyttjar de ett informationssystem som har en viss koppling till den skäligen miss
­
tänkte. Ett sådant informationssystem kan t.ex. vara en dator, mobiltelefon eller läsplatta. Konkret kan det t.ex. handla om att man aktiverar den misstänktes webb
­
kamera eller mikrofonen på den misstänktes mobiltelefon.
Regeringen föreslår i den aktuella propositionen att det ska införas en möjlighet att knyta ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning som gäller kameraövervaknings- eller rumsavlyssningsuppgifter till den skäligen misstänkte i stället för en viss plats. Tillstånd att knyta beslutet till en skäligen misstänkt i stället för en viss plats ska ges endast om det finns särskilda skäl till det. Vidare ska det i tillståndet alltid anges villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan. Regeringen motiverar sitt förslag med att de kriminella har ändrat beteende. Enligt de brottsbekämpande myndigheterna har det under de senaste åren blivit mer regel än undantag att kriminella väljer att ha sina fysiska samtal på platser där de känner sig trygga för risken för avlyssning, t.ex. utomhus i rörelse eller på en parkbänk. Det är alltså mer sällan som hemlig rumsavlyssning eller hemlig kameraövervakning kan verkställas i ett avgränsat utrymme. Detta har lett till att åklagare i vissa fall begärt och ibland även fått domstolens tillstånd till hemlig rumsavlyssning på större bestämda platser, såsom den plats längs en viss väg där den misstänkte kan förväntas uppehålla sig eller på offentlig plats i en viss angiven stad där ett möte kan förväntas äga rum. Denna tendens till uppluckring av platsbegreppet illustrerar enligt regeringen de problem som kan uppstå på grund av kravet på att ett tillstånd till hemlig rumsavlyssning ska knytas till en viss plats (prop. 2022/23:126 s.
145). När det gäller hemlig kameraövervakning uppstår liknande problem om ingen plats som kan pekas ut i ett tillstånd till hemlig kamera
­
övervakning finns och det saknas möjlighet att placera ut kameror, eftersom det på förhand inte är känt var de behövs. Regeringen vill nu råda bot på problemet genom att bl.a. ge polis och åklagare möjlighet att med ”exempelvis en kamerautrustad drönare följa och filma den misstänktes väg utan upptäckt” (prop. 2022/23:126 s.
146).
Sveriges advokatsamfund, Integritetsskyddsmyndigheten och Lunds universitet (juridiska fakulteten) avstyrker förslaget. Remissinstanserna anser att det utan ett krav på plats är svårt att bedöma vilket intrång i den personliga integriteten som åtgärden medför. Göteborgs tingsrätt, JO och Internetstiftelsen framför liknande synpunkter. Journalistförbundet avstyrker förslaget med hänvisning till att det kommer att leda till att avlyssningsförbudet aktualiseras i fler fall och att det därför hotar källskyddet.
Enligt Vänsterpartiet är hemlig rumsavlyssning ett av de mest integritetskränkande hemliga tvångsmedlen. Att knyta tillståndet till en misstänkt individ i stället för en viss plats innebär att fler människor som befinner sig i närheten riskerar att avlyssnas. Detsamma gäller hemlig kameraövervakning med t.ex. drönare. Regeringen menar att det inte finns några problem ur integritetssynpunkt eftersom den tekniska utvecklingen gör att såväl drönare som kameror och avlyssningsutrustning kan riktas så att utom
­
stående personers integritet inte riskeras (prop. 2022/23:126 s. 149). Vänsterpartiet delar inte regeringens bedömning.
5.6
Ökad användning av överskottsinformation
Uppgifter som kommer fram vid användningen av hemliga tvångsmedel och som handlar om något annat än det brott eller den brottslighet som legat till grund för åtgärden kallas överskottsinformation. För enskilda innebär användningen av hemliga tvångsmedel ett betydande intrång i den personliga integriteten, och att använda den information som tvångsmedlen ger tillgång till för andra ändamål kan innebära ett ytterligare intrång. I dag får överskottsinformation som framkommer under en förundersökning vid användning av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning som huvudregel användas för att utreda ett annat brott, om förundersökning om det brottet pågår. Om förundersökning inte pågår får informationen användas för att inleda en förundersökning endast om det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer för brottet och det kan antas att brottet inte leder till endast böter, eller om det finns särskilda skäl. När det gäller överskottsinformation som framkommer vid användning av hemlig rums
­
avlyssning under förundersökning gäller däremot som huvudregel att informationen varken får användas för att utreda brott som omfattas av en pågående förundersökning eller för att inleda en förundersökning. Ett undantag finns dock för allvarliga brott. Även överskottsinformation som framkommer när hemliga tvångsmedel används utanför en förundersökning med stöd av preventivlagen får användas för att inleda en förundersökning eller för att utreda brott som omfattas av en pågående förundersökning vid vissa allvarliga brott. Utöver detta saknas lagregler för hur överskottsinformation får användas vid användning av hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken och preventivlagen.
Regeringen föreslår i sin proposition att åklagare utan några begränsningar ska få besluta att uppgifter som har kommit fram vid användning av hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken eller preventivlagen får användas för ett annat ändamål än det som har legat till grund för åtgärden. Detta ska även gälla för postkontroll, dvs. kvarhållande av försändelse.
Civil Rights Defenders, JO och Journalistförbundet har invändningar mot ut
­
redningens bedömning av förslagens negativa inverkan på den personliga integriteten. Brå, Stockholms tingsrätt och Umeå universitet (samhällsvetenskapliga fakulteten) anför att det är för oprecist att tillåta användning för andra ändamål och att använd
­
ningen behöver avgränsas ytterligare. Civil Rights Defenders, Integritetsskyddsmyndigheten, Internetstiftelsen, JO, Sveriges advokatsamfund och Umeå tingsrätt avstyrker förslaget. De anser även att begreppet ”andra ändamål” inte är tillräckligt tydligt. Enligt JO motiverar brottsbekämpningsintresset inte att dagens begränsningar tas bort i sin helhet. JO och Sveriges advokatsamfund anser att de föreslagna ändringarna skulle kunna leda till att användningen av hemliga tvångsmedel ökar och medföra en ökad risk för att hemliga tvångsmedel används för andra ändamål än vad som är tänkt. Liknande synpunkter framförs av Internetstiftelsen och Umeå tingsrätt.
Vänsterpartiet instämmer i utredningens förslag om att de nuvarande reglerna om användning av överskottsinformation i rättegångsbalken och preventivlagen bör ersättas av en tydligare reglering. Dock är regeringens förslag alltför långtgående och vi kan inte stå bakom det. Användningen av överskottsinformation bör rimligen vara tydligt be
­
gränsad för att regeringens påstådda syfte med att stärka rättssäkerheten, förutsebar
­
heten och möjligheten till efterkontroll ska kunna uppnås (prop. 2022/23:126 s.
174).
5.7
Avslutande synpunkter
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag i propositionen måste ses som en helhet och i ljuset av både tidigare och kommande lagändringar av liknande karaktär. Vi ser med oro på en utveckling som innebär ökad övervakning av människor, i synnerhet i fall då de inte är misstänkta för brott. Kombinationen av flera hemliga tvångsmedel samtidigt innebär särskilda risker för människors integritet. Vi befarar även att det nu aktuella förslaget kommer att bana väg för ännu fler integritetskränkande förslag som inte står i proportion till syftet att lösa allvarliga brott. En mer allmän hemlig övervakning med t.ex. drönare i brottsförebyggande syfte framstår inte längre som någon avlägsen dystopisk framtid. De åtgärder som regeringen föreslår för att stärka enskildas rättssäkerhet, t.ex. en rätt för den misstänkte att få en sammanställning över uppgifter som inte ingår i protokollet eller i anteckningarna från förundersökningen (s.k. sidomaterial) och att beslut och åtgärder om hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken och preventivlagen ska dokumenteras, är inte tillräckliga. Vi kan sammanfattningsvis inte stå bakom regeringens proposition.
Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2022/23:126. Detta bör riksdagen besluta.
Gudrun Nordborg (V)
Nadja Awad (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Jessica Wetterling (V)
[1]
Dagens Juridik; ”Jag blir rädd när politiker säger att polisen ska få alla verktyg på önskelistan”, 2022-11-18.

=== HD024142: med anledning av prop. 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd024142

Motion till riksdagen
2025/26:4142
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2025/26:246.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med en ny proposition med förslag om att påföljden ungdomsövervakning skärps, att regleringen vid misskötsamhet av påföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst skärps samt att gränsen för när bevistalan ska väckas sänks, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Regeringens förslag
Regeringen föreslår i sin proposition att straffbarhetsåldern sänks till 13 år för allvarliga brott under en period om fem år. Vidare föreslås förändringar av ungdomsreduktionen som avskaffas helt för unga myndiga och minskas för barn under 18 år. Vidare föreslås straffmaximum höjas till fängelse i 18 år för lagöverträdare under 18 år. Påföljden ungdomsövervakning skärps och regleringen vid misskötsamhet av påföljderna ung
­
domsvård och ungdomstjänst skärps. Syftet med regeringens förslag är att säkerställa att lagstiftningen möter det behov som föranleds av barns och ungas brottsutveckling samt för att upprätthålla det straffrättsliga systemets trovärdighet och legitimitet. Lag
­
ändringarna föreslås, i allt väsentligt, träda i kraft den 2 augusti 2026.
Vänsterpartiets ställningstagande
Regeringen bortser från forskningen
Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag om att påföljden ungdomsövervakning skärps, att regleringen vid misskötsamhet av påföljderna ungdomsvård och ungdoms
­
tjänst skärps och att gränsen för när bevistalan ska väckas sänks. Däremot avslår vi bl.a. förslagen om sänkt straffbarhetsålder och förändrad ungdomsreduktion. Samtliga dessa förslag ökar repressionsnivån mot barn och unga, vilket saknar stöd i forskningen. Vi redogör närmare för våra invändningar nedan.
Påföljdssystemets åldersgränser och den särreglering som följer av ålder avseende straffmätning och påföljdsval ser ut som de gör av mycket goda skäl. Vänsterpartiet vill särskilt understryka vikten av att den särställning barn har inom påföljdssystemet inte får urvattnas. Vi ser däremot behov av nya ungdomspåföljder och är inte främmande för att det införs fler sådana som kan komplettera de redan befintliga. Vi har inte heller något emot ökad kontroll av barn och unga som begått allvarliga brott. Förutsättningen är givetvis att de metoder och påföljder som införs är rättssäkra, särskilt anpassade för barn och unga och har ett tydligt behandlingsinriktat innehåll. Vi anser även att det återfallsförebyggande arbetet gentemot unga lagöverträdare bör förstärkas. Vidare måste nyrekryteringen av barn och unga in i kriminalitet stoppas. Att barn lockas in i kriminalitet är ett bevis för att samhället misslyckats med att skydda och stödja dessa barn.
Unga personer under 18 år som begår brott är i första hand barn med behov av stöd, skydd och långsiktiga sociala insatser. Forskning visar att ungdomars hjärnor inte är färdigutvecklade, särskilt när det gäller impulskontroll och konsekvenstänkande. Redan utredaren i den statliga utredningen (SOU 2018:85) som såg över frågan om avskaf
­
fandet av straffrabatten för unga myndiga vid vissa brott, drog slutsatsen att det inte finns något empiriskt, eller erfarenhetsbaserat, stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare. Utredningen hänvisar till att resultat från den mest aktuella hjärn
­
forskningen, utvecklingspsykologin och kriminologin bara går att tolka som ett stöd för att behålla ett hänsynstagande till gärningspersoners unga ålder. Straffsystemet för unga har därför traditionellt vilat på vård och rehabilitering framför repression. Att införa barnfängelse riskerar att frångå denna grundläggande princip. En omfattande interna
­
tionell och nationell forskning visar att frihetsberövande för unga inte per automatik leder till minskad återfallsrisk. Tvärtom finns det belägg för att institutionsmiljöer kan förstärka kriminella identiteter och fördjupa psykisk ohälsa och marginalisering. Tidöregeringens politik riskerar därför att bli kontraproduktiv. Forskningen visar också att faktorer som en fungerande skolgång, trygga vuxenrelationer, stöd i vardagslivet och tidiga insatser för barn i riskmiljöer hänger ihop med minskad risk för att barn hamnar i kriminalitet.
Regeringen bortser från Lagrådet
Lagrådet avstyrker förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för vissa brott. Lagrådet skriver i sitt yttrande att beredningen av förslaget inte uppfyller grundlagens krav, eftersom viktiga delar som påverkar förslagets innebörd har lagts fram separat och därför inte kunnat bedömas samlat av remissinstanserna. Lagrådet anser också att förslaget inte uppnår sina syften, såsom att motverka ungdomsbrottslighet, stärka samhällsskyddet eller ge upprättelse till brottsoffer. I stället finns en risk att brottslig
­
heten flyttas ned till ännu yngre barn. Förslaget kan dessutom strida mot regerings
­
formen och barnkonventionen, bl.a. eftersom frihetsberövande av barn ska vara en sista utväg och ske under särskilda barnanpassade former. Lagrådet pekar även på praktiska problem, såsom ökad risk för felaktiga frihetsberövanden av barn. De avstyrker även förslaget om minskad ungdomsreduktion eftersom det hänger ihop med andra straff
­
skärpningsförslag som inte ingått i beredningsunderlaget, vilket innebär att grundlagens beredningskrav inte är uppfyllt.
Regeringen bortser från remissinstanserna
Sänkt straffbarhetsålder
Remissinstansernas kritik mot förslaget om sänkt straffmyndighetsålder är omfattande. Det är både anmärkningsvärt och oroväckande att regeringen går vidare med förslaget om sänkt straffmyndighetsålder när det kritiseras så kraftfullt. Regeringen går dessutom ännu längre än utredningen SOU 2025:11 som föreslår en straffbarhetsålder på 14 år.
En övervägande majoritet av remissinstanserna avstyrker eller har invändningar mot utredningens förslag. Bland dessa finns Barnombudsmannen, Barnrättsbyrån, Borås tingsrätt, Barnens rätt i samhället (Bris), Brottsförebyggande rådet (Brå), Brottsoffer
­
jouren, Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, Ecpat Sverige, Ekobrottsmyndigheten, Fackförbundet ST, Förvaltningsrätten i Stockholm, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Karlstads universitet, Linköpings universitet (Barnafrid), länsstyrelserna i Dalarnas, Kalmars, Skånes och Östergötlands län, Malmö kommun, Malmö tingsrätt, Malmö universitet, Myndigheten för delaktighet, Myndig
­
heten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Polismyndigheten, Riksdagens ombuds
­
män (JO), Rädda Barnen, Saco genom Akademikerförbundet SSR, Statens institutions
­
styrelse (Sis), Statens skolverk, Socialstyrelsen, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Sveriges Domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Södertörns tingsrätt, Tullverket, Umeå kommun, Unicef Sverige, Åklagarmyndigheten och Östersunds tingsrätt.
[1]
Remissinstansernas kritik bygger främst på forskning som visar att barn har sämre impulskontroll och svårare att överblicka konsekvenser än äldre ungdomar och vuxna. Många menar att det saknas belägg för att en sänkning skulle minska den grova brottsligheten och att risken för återfall i stället kan öka. Flera varnar också för att kriminella nätverk kan börja utnyttja ännu yngre barn. Remissinstanserna lyfter dessutom att den föreslagna modellen kan göra rättssystemet mindre förutsebart och svårare att förstå. Vidare bör barn som begår grova brott i första hand mötas med sociala, rehabiliterande och förebyggande insatser snarare än straff. Flera remiss
­
instanser tar upp den sänkning av straffbarhetsåldern från 15 till 14 år som under en period prövades i Danmark. Eftersom sänkningen ökade risken för återfall ändrade Danmark sedan tillbaka till en straffbarhetsålder på 15 år.
Redan i dag är det möjligt att döma barn i åldern 15–17 år till fängelse om det föreligger synnerliga skäl som att brottet är mycket allvarligt. Om riksdagens majoritet, i strid med en mängd tunga remissinstanser och forskningen, väljer att sänka straff
­
barhetsåldern kommer fler väldigt unga barn att fängslas. Detta strider mot FN:s barnkonvention, som sedan 2020 är svensk lag. Enligt konventionen ska frihets
­
berövande av barn vara en sista utväg och användas under så kort tid som möjligt. Dessutom riskerar det nu aktuella förslaget tillsammans med regeringens barnfängelser att bana väg för en grupp mycket unga barn som tidigt blir livsstilskriminella. Vidare kommer sannolikt ännu fler och ännu yngre barn att groomas in i kriminalitet när de kriminella gängen söker vidare efter nya utförare. Detta för in samhället på ett sluttande plan och ytterligare sänkningar av straffbarhetsåldern ligger nära till hands om Tidöregeringen får fortsätta att styra Sverige. Vänsterpartiet vill att gängledarna ska få kännbara fängelsestraff, inte de barn som utnyttjas för att utföra sprängningar och skjutningar. Barnen är både offer och förövare samtidigt, vilket måste tydliggöras både i lagstiftningen och vid hanteringen av dem. I motion 2025/25:132 har vi i stället för barnfängelse föreslagit att maxtiden för den slutna ungdomsvården förlängs.
Förändringar av ungdomsreduktionen m.m.
Strafftiderna för barn och unga har ökat kraftigt och fortsätter att öka. Medelstrafftiden, exklusive livstidsdömda utan angiven strafftid, för påbörjade fängelseverkställigheter av unga under 2024 var 887 dagar. Det är en ökning med nästan 140 dagar jämfört med 2023. Under 2024 hade 33 procent av unga som påbörjade en fängelseverkställighet en strafftid på ett år eller kortare, jämfört med 28 procent 2023. När det gäller jämförelse
­
vis längre strafftider, två år eller längre, har andelen ökat från 49 till 51 procent under samma period. I det översta intervallet, tio år eller längre, inklusive livstidsdömda, har antalet ökat från 12 till 33 personer (Kriminalvård och statistik, 2024).
Ökningen av strafftider bland unga bedöms till stor del kunna förklaras av lag
­
ändringen om slopad ungdomsrabatt för myndiga vid allvarlig brottslighet, som trädde i kraft den 2 januari 2022. Ändringen innebar att unga lagöverträdare i åldern 18–20 inte längre får reducerat straff på grund av sin ålder vid brott med fängelse i lägst ett år eller mer. I likhet med flera remissinstanser såg Vänsterpartiet risken för att ändringen skulle leda till ökad nyrekrytering av ännu yngre barn in i kriminalitet, vilket nu visar sig ha blivit konsekvensen. Vi lyfte också remissinstansers oro för att förslaget skulle medföra en indirekt höjning av repressionsnivån även för barn i åldern 15–17 år genom att praxis för omyndiga lagöverträdares påföljder skulle förskjutas i mer repressiv riktning för att parera tröskeleffekter vid 18-årsdagen (prop. 2021/22:17, mot. 2021/22:3657). Vår oro har tyvärr besannats och lagändringen har efter en HD-dom fått till följd att det i dag sitter barn under 18 år dömda till långa fängelsestraff på klass
1-anstalter tillsammans med livstidsdömda män.
[2]
Denna utveckling gör att det är ytterst ansvarslöst av regeringen att nu föreslå ökad repression mot barn och unga.
Att ta bort ungdomsreduktionen helt för unga myndiga kommer att leda till att även mindre allvarlig brottslighet, utan samband med gängkriminalitet, ska bestraffas fullt ut. Effekterna av det nu aktuella förslaget måste också ses sammantaget med regeringens förslag om skärpning av ett femtiotal straffskalor (prop. 2025/26:218), vilka omfattar brott som inte alltid har samband med kriminella gäng. Justitiekanslern (JK) påminner i sitt remissvar om att den dåvarande regeringen i propositionen om slopad ungdoms
­
rabatt för myndiga vid allvarlig brottslighet, bedömde att skälen för särbehandling vid straffmätningen fortfarande vägde över när det gäller brottslighet av mindre allvarligt slag och att man då ville undvika onödiga repressionsökningar. JK anser att det inte har anförts några övertygande skäl för varför denna bedömning inte längre gör sig gällande. Att minska ungdomsreduktionen för barn under 18 år kommer också att leda till en ökad repressionsnivå även för mindre allvarliga brott utan samband med gängkriminalitet. Även här måste regeringens övriga förslag om höjda straff beaktas. Även regeringens förslag om att höja straffmaximum för brott som någon har begått innan hen fyllt 18 år till fängelse i 18 år framstår som en förskjutning i den straffrättsliga synen på barn som inte är motiverad. Flera remissinstanser ifrågasätter förslagets förenlighet med barn
­
konventionen. Vi kan, i likhet med flera remissinstanser, inte se behovet av att öka repressionen mot unga personer, i synnerhet inte för brott som saknar samband med gängkriminalitet, vilket är den typ av brottslighet som regeringen säger sig vilja bekämpa.
Sammanfattningsvis bör riksdagen avslå proposition 2025/26:246. Detta bör riksdagen besluta. Riksdagen bör ställa sig bakom att regeringen ska återkomma med förslag som innebär att påföljden ungdomsövervakning skärps, att regleringen vid misskötsamhet av påföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst skärps och att gränsen för när bevistalan ska väckas sänks. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Människohandel med barn i kriminella nätverk
Människohandel med barn innebär att någon rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person under 18 år i syfte att hen ska exploateras i en situation som innebär nödläge för den utsatte. Sverige har enligt barnkonventionen en skyldighet att genomföra omfattande åtgärder för att förhindra handel med barn och att skydda barn från alla former av våld och utnyttjande.
Vänsterpartiet föreslog i samband med regeringens förslag om att göra det straffbart att involvera personer under 18 år i brott eller brottslig verksamhet, att i stället utvidga straffbestämmelsen om människoexploatering i 4
kap. 1
b
§ BrB så att den även omfattar exploatering i brottslig verksamhet. Detta för att tydliggöra att barn ofta är både brottsoffer och misstänkta för brott samtidigt (mot. 2022/23:2333).
Den nationella samordningen mot prostitution och människohandel (NSPM) som är placerad vid Jämställdhetsmyndigheten har publicerat en årsrapport där det bl.a. framgår att rättsväsendets arbete mot människohandel generellt brister. Få fall av misstänkt människohandel anmäls och ännu färre ärenden leder till utredningar och domar. Trots att barn groomas till att begå brott kopplas involveringen i kriminella nätverk sällan ihop med människohandel. Många gånger saknas även ett barnrättsperspektiv i arbetet.
NSPM konstaterar att människohandels- och barnrättsperspektivet bör stärkas i de uppdrag som rör barn och unga i kriminella nätverk. Kunskapen behöver även fördjupas gällande kopplingen mellan rekrytering till kriminella nätverk och barn och ungas egen utsatthet för våld i nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Med anledning av detta rekommenderar NSPM att Brottsförebyggande rådet bl.a. bör få i uppdrag att öka kunskapen om människohandel av barn i kriminella nätverk.
[3]
Gudrun Nordborg (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Hanna Gunnarsson (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Håkan Svenneling (V)
Jessica Wetterling (V)
[1]
För en utförlig redovisning av remissinstansernas kritik hänvisas till s. 76–82 prop. 2025/26:246.
[2]
Högsta domstolens dom mål: B 6596–24 2025-03-25.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hd-fastslar-mangarig-fangelsedom-mot-16-aring.
[3]
Den nationella samordningen mot prostitution och människohandel (NSPM), Jämställdhetsmyndigheten, Arbete mot prostitution och människohandel i Sverige 2024. Rapport 2025:11.