Jämförelse 9a5cb4dbda1b45978835b206
Underlagets kontrollsumma: 86b9f251a2452cce4a0cbbb9af00ca7920f9b8a045471c1b22c30d18d2a62286

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HC02214: Medmänsklig plikt att larma eller hjälpa för att rädda liv ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc02214

Motion till riksdagen
2024/25:214
av Lina Nordquist (L)
Medmänsklig plikt att larma eller hjälpa för att rädda liv
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda huruvida det bör bli en medmänsklig plikt att larma eller hjälpa när en medmänniskas liv är i fara, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Kanske var det händelsen vid Älvsjöbadet där tre små barn drunknade som fick Maciej Zaremba att skriva sin 90-talskrönika om hur en flanör stillsamt ser på medan en tvåårig
pojke drunknar. I det verkliga fallet iakttog ett hundratal vuxna hur 13-årige Fatmir ensam
försökte dra upp småbarnen. Ingen hjälpte honom. Ingen bröt mot någon paragraf medan de overksamma såg på.
I Sverige finns ingen skyldighet att ge första hjälpen eller larma ambulans när någons liv är i fara, inte heller någon plikt att ringa polisen om man bevittnar ett pågående brott. Utanför Sverige är lagstiftningen en annan – där kan förbipasserande ofta dömas för försummande av räddningsåtgärd. Den som tror eller vet att en annan människa befinner sig i fara ska ge eller skaffa den hjälp som behövs, om det inte innebär fara för dem själva.
Redan när vår egen brottsbalk infördes 1963 föreslog remissinstanser och riksdags
­
ledamöter en allmän plikt att bistå nödställda. Det blev inte så. Inte då och inte sedan. I SOU 1996:185 Straffansvarets gränser föreslogs en särskild straffbestämmelse gällande den som inte bistår nödställda, om det kan ske utan fara för den som hjälper och för andra. Utredaren i SOU 2011:16 oroade sig istället för att den som inte larmat kan tänkas skämmas och inte våga vittna senare. Det argumentet håller inte. Senare är det ju för sent.
Ingen granne larmade när Emma Tikka i Gårdsten skrek för sitt liv i timmar 2018. När de senare vittnade var Emma död. När Eddie Svensson mördades i Högsbo 2018 hörde och såg ett vittne, men larmade inte polisen. Eddie lever inte längre. De första fem minuterna avgör chanserna för en allvarligt skadad person att överleva, men när Crister Lindh i Vemdalsskalet skadades allvarligt 2022 åkte människor förbi och filmade honom medan han låg medvetslös.
Polisen upplever att det blir allt vanligare att människor filmar eller ser på istället för att stanna och hjälpa. Det är min bestämda uppfattning att denna fråga behöver utredas och alla aspekter synas.
Lina Nordquist (L)

=== HD02956: Ett lagstadgat och moraliskt ansvar att larma för att rädda liv ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd02956

Motion till riksdagen
2025/26:956
av Lina Nordquist (L)
Ett lagstadgat och moraliskt ansvar att larma för att rädda liv
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett lagstadgat ansvar att larma när en medmänniskas liv är i fara, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
Kanske var det händelsen vid Älvsjöbadet där tre små barn drunknade som fick Maciej Zaremba att skriva sin 90-talskrönika om hur en flanör stillsamt ser på medan en tvåårig pojke drunknar. I det verkliga fallet iakttog ett hundratal vuxna hur 13-årige Fatmir
ensam försökte dra upp småbarnen. Ingen hjälpte honom. Ingen bröt mot någon paragraf
medan de overksamma såg på.
I Sverige finns inget ansvar att ge första hjälpen eller ens larma ambulans när någons liv är i fara, inte heller någon plikt att ringa polisen om man bevittnar ett pågående brott. Utanför Sverige är lagstiftningen en annan – där kan förbipasserande ofta dömas för försummande av räddningsåtgärd. Den som tror eller vet att en annan människa befinner sig i fara ska ge eller skaffa den hjälp som behövs, om det inte innebär fara för dem själva.
Redan när vår egen brottsbalk infördes 1963 föreslog remissinstanser och riksdags
­
ledamöter en allmän plikt att bistå nödställda. Det blev inte så. Inte då och inte sedan. I SOU 1996:185, Straffansvarets gränser, föreslogs en särskild straffbestämmelse gällande den som inte bistår nödställda, om det kan ske utan fara för den som hjälper och för andra.
Utredaren i SOU 2011:16 oroade sig istället för att den som inte larmat kan tänkas skämmas och inte våga vittna senare. Det argumentet håller inte. Senare är det ju för sent.
Ingen granne larmade när Emma Tikka i Gårdsten skrek för sitt liv i timmar 2018. När grannarna senare vittnade om vad de hört var Emma död.
När Eddie Svensson mördades i Högsbo 2018 hörde och såg ett vittne, men larmade inte polisen. Eddie lever inte längre.
De första fem minuterna avgör chanserna för en allvarligt skadad person att överleva, men när Crister Lindh i Vemdalsskalet skadades allvarligt 2022 åkte människor förbi och filmade honom medan han låg medvetslös.
Polisen upplever att det blir allt vanligare att människor filmar eller ser på istället för att stanna och hjälpa. Det är min bestämda uppfattning att denna fråga behöver utredas och alla aspekter synas.
Lina Nordquist (L)