Jämförelse 93e88b70d11b23e9b3d31e39 Underlagets kontrollsumma: f6e1bb0eb0f6f5111bf20ad36192b9d3255e0ff874061fca8e0dd27f256fea11 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HC022711: Krisberedskap === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc022711 Motion till riksdagen 2024/25:2711 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Krisberedskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att överväga en översyn av krisberedskapen i Sverige för att tydligt identifiera ansvar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ingen vet när eller i vilken omfattning av kris som följer härnäst och vilket behov av avhjälpande åtgärder den kommer att medföra. Generell krishanteringsförmåga förutsätter ett tydligt definierat ansvar på alla nivåer i samhället – för individer och hushåll, för politiska organ och myndigheter och för det civila samhället och dess företag och organisationer. Ansvaret omfattar beredskap i form av mental insikt, engagemang, kunskaper, materiella resurser, organisation och ledarskap. Medvetna, informerade och förberedda medborgare är grunden för samhällets styrka. Förmågan inskränker sig inte till någon specifik händelse. I fokus är en hög allmän ­ kompetens som uppnås genom utbildning, beredskapsplanering och regelbundna sam ­ övningar kring några typfall. Övningar ger god personkännedom och kunskap om varandras ansvarsområden och kompetens som ökar effektiviteten vid verkliga händelser. När samhället är rustat för att kunna hantera en stor händelse, till exempel en kärn ­ teknisk olycka, är sannolikheten stor att det också kan klara mindre allvarliga, helt oförut ­ sedda påfrestningar. Det finns för majoriteten av de identifierade hoten och riskerna ingen väsentlig brist på resurser i vårt samhälle, men det gäller att veta var de finns och hur man kommer åt dem i händelse av kris. För goda resultat i form av en optimal krishanteringsförmåga räcker det samtidigt inte med en tydlig ansvarsfördelning. Aktörerna måste ha förstått, och även accepterat, sina olika roller, något som ställer krav på delaktighet och kommunikation. Med anledning av ovan sagda bör en översyn övervägas med syfte att tydligt identi ­ fiera ansvar för krisberedskap i hela samhället. Ann-Sofie Lifvenhage (M) === HD021986: Krisberedskap === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd021986 Motion till riksdagen 2025/26:1986 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Krisberedskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att göra en översyn av krisberedskapen i Sverige för att tydligt identifiera ansvar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ingen vet när eller i vilken omfattning av kris som följer härnäst och vilket behov av avhjälpande åtgärder den kommer att medföra. Generell krishanteringsförmåga förutsätter ett tydligt definierat ansvar på alla nivåer i samhället – för individer och hushåll, för politiska organ och myndigheter och för det civila samhället och dess företag och organisationer. Ansvaret omfattar beredskap i form av mental insikt, engagemang, kunskaper, materiella resurser, organisation och ledarskap. Medvetna, informerade och förberedda medborgare är grunden för sam ­ hällets styrka. Förmågan inskränker sig inte till någon specifik händelse. I fokus är en hög allmän ­ kompetens som uppnås genom utbildning, beredskapsplanering, och regelbundna samövningar kring några typfall. Övningar ger god personkännedom och kunskap om varandras ansvarsområden och kompetens som ökar effektiviteten vid verkliga händelser. När samhället är rustat för att kunna hantera en stor händelse, till exempel en kärn ­ teknisk olycka, är sannolikheten stor att det också kan klara mindre allvarliga, helt oförutsedda påfrestningar. Det finns för majoriteten av de identifierade hoten och riskerna ingen väsentlig brist på resurser i vårt samhälle, men det gäller att veta var de finns och hur man kommer åt dem i händelse av kris. För goda resultat i form av en optimal krishanteringsförmåga räcker det samtidigt inte med en tydlig ansvarsfördelning. Aktörerna måste ha förstått, och även accepterat, sina olika roller, något som ställer krav på delaktighet och kommunikation. Med anledning av ovan sagda bör en översyn göras med syfte att tydligt identifiera ansvar för krisberedskap i hela samhället. Ann-Sofie Lifvenhage (M)