Jämför sakliga förslag
A · Politik för de nationella minoriteterna
2022/23 · HA021474 · Amanda Lind (MP); Camilla Hansén (MP); Annika Hirvonen (MP); Bassem Nasr (MP); Jan Riise (MP); Ulrika Westerlund (MP); Nicklas Attefjord (MP)
Original hos RiksdagenB · Politik för det samiska folket
2023/24 · HB022446 · Amanda Lind (MP); Jan Riise (MP); Camilla Hansén (MP); Rasmus Ling (MP); Ulrika Westerlund (MP); Annika Hirvonen (MP); Elin Söderberg (MP); Katarina Luhr (MP); Jacob Risberg (MP); Janine Alm Ericson (MP)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.011 · ämneslikhet 0.789. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 17 yrkanden i A · 24 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
17 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade möjligheter till minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och för gymnasiesärskolan och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa nationellt minoritetsspråk som eget ämne i skolan och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent finansiering av minoritetsspråkens språkcentrum efter 2024 och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig finansiering av resursbibliotek för de nationella minoriteterna och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka public services programutbud på de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta informationscenter om judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och tillkännager detta för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett kunskapslyft riktat till offentliganställda och tillkännager detta för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla kommuner ska få stöd och resurser för att kunna leva upp till sina skyldigheter enligt grundskyddet och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera uppföljningen av minoritetspolitiken och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka resurserna till minoriteternas organisationer och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka romers inkludering och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja judiskt liv i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att synliggöra tornedalingars kultur och historia och stärka rätten till meänkieli och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på sverigefinnarnas rätt till språk och kultur och tillkännager detta för regeringen.
A17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka urfolket samernas rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
24 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samepolitisk färdplan och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka samordningen inom samepolitiken och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sanningskommissionen och tillkännager detta för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om återbördande av samiska kvarlevor och offergåvor och tillkännager detta för regeringen.
B5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning för naturresurser och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om konsultationsordningen och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av Sametingets konstruktion och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påskynda arbetet med en samisk parlamentsbyggnad och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att implementera urfolksdeklarationen och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt samisk rätt till mark och vatten och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den nya renskötselutredningen och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa rasism och diskriminering och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa hatbrott och tillkännager detta för regeringen.
B14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka jämställdheten i det samiska samhället och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsningar på språk, utbildning och kultur och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre förutsättningar för samisk idrott och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som lämnar förslag på en samisk språklag och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om hur studier i samiska kan finansieras och genomföras och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Giron Sámi Teáhter ska utgöra nationalscen och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om synliggörande av Sápmi och tillkännager detta för regeringen.
B21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krafttag mot psykisk ohälsa bland samer och tillkännager detta för regeringen.
B22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nordisk samekonvention och tillkännager detta för regeringen.
B23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ratifikation av ILO 169 och tillkännager detta för regeringen.
B24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska uppmärksamma urfolksperspektivet i EU och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 4762 ord · B 4181 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:1474
av Amanda Lind m.fl. (MP)
Politik för de nationella minoriteterna
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade möjligheter till minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och för gymnasiesärskolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa nationellt minoritetsspråk som eget ämne i skolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent finansiering av minoritetsspråkens språkcentrum efter 2024 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig finansiering av resursbibliotek för de nationella minoriteterna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka public services programutbud på de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta informationscenter om judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett kunskapslyft riktat till offentliganställda och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla kommuner ska få stöd och resurser för att kunna leva upp till sina skyldigheter enligt grundskyddet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera uppföljningen av minoritetspolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka resurserna till minoriteternas organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka romers inkludering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja judiskt liv i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att synliggöra tornedalingars kultur och historia och stärka rätten till meänkieli och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på sverigefinnarnas rätt till språk och kultur och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka urfolket samernas rättigheter och tillkännager detta för regeringen.
Inledning
Eftersom judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar erkänts som nationella minoriteter i Sverige, har individer som tillhör dessa grupper särskilda rättigheter som rör språk, kultur och inflytande. Som part i Europarådets ramkonvention till skydd för de nationella minoriteterna och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritets
språk är Sverige skyldigt att bevara, skydda och utveckla de särskilda rättigheter som tillhör nationella minoriteter. Det innebär bland annat att diskriminering av personer tillhörande en nationell minoritet är förbjuden och att staten måste vidta åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna. Sverige har ett ansvar att tillförsäkra minoriteters rätt till information, inflytande och delaktighet samt möjlighet att bevara och utveckla sin kultur, religion, språk, traditioner och kulturarv.
För att säkerställa Sveriges internationella åtaganden krävs ett aktivt och förstärkt arbete för nationella minoriteter. I slutändan handlar det om att överbrygga en situation där uppemot en tiondel av landets befolkning inte fullt ut har tillgång till lika rättigheter och möjligheter. De skillnader som idag finns mellan majoritetsbefolkningen och de nationella minoriteterna motverkar demokratin och sammanhållningen i samhället samt individens möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
Genom historien har de nationella minoriteterna utsatts för omfattande övergrepp och diskriminering. Denna historia förpliktar oss till något annat. Det är därför av yttersta vikt att tillförsäkra judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar sin lagliga rätt till språk, kultur och inflytande.
Miljöpartiet står upp för de nationella minoriteternas rättigheter och har under den gångna mandatperioden drivit på för en högre ambition i minoritetspolitiken och gör det fortsatt. Vi har bland annat gjort en storsatsning på nationella minoriteters språk och
kultur med nya språkcentrum och stärkta minoritetsbibliotek. Vi har lagt fram en historisk
konsultationsordning för det samiska folket samt inrättat sanningskommissioner för urfolket samerna och den nationella minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset. Vi har stärkt det judiska museet och avsatt medel för romsk inkludering. Vi har fått mycket gjort men mer behöver göras.
Språksatsningar för att bevara minoritetsspråken
Utökad möjlighet till minoritetsspråk i skolan
Fortsatta satsningar krävs på språk, utbildning och kultur. I syfte att stärka efterlevnaden av minoritetskonventionerna tillkom Lagen om nationella minoriteter och minoritets
språk (2009:724). Där framgår det tydligt att den verksamhet som erbjuds i förskola och äldreomsorg inom kommuner i förvaltningsområde ska ske helt eller till väsentlig del på minoritetsspråket.
Bestämmelserna om förskola på minoritetsspråk är införda i skollagen. För att ytterligare revitalisera och stärka minoritetsspråken i Sverige bör nya bestämmelser om undervisning i nationella minoritetsspråk införas för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Det är viktigt att minoritetsspråken garanteras en större undervisningstid inom ramen för skoldagen. Sverige bör också utöka den tvåspråkiga undervisningen för samiska.
Undervisningen måste införlivas i den ordinarie skoldagen för att attrahera fler elever att läsa nationella minoritetsspråk. Skolan behöver erbjuda ett tillräckligt antal timmar för att eleverna ska ha möjlighet att tillägna sig språket för att kunna använda det vidare i studier och arbete. I likhet med utredningen ”Nationella minoritetsspråk i skolan” (SOU 2017:91) föreslår Miljöpartiet att Nationellt minoritetsspråk bör införas som ett eget ämne, med cirka tre timmars undervisning per vecka under ordinarie skoltid. Genom en egen beteckning kan ämnets status stärkas. Det ökar också möjlig
heten till att attrahera kompetenta språklärare.
Permanent finansiering för språkcentrum
Miljöpartiet var med och genomförde en historisk satsning på nationella minoritetsspråk under tiden i regering. Bland annat lanserades satsningar på långsiktiga handlings
program och att inrätta språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romska. Sedan tidigare har Sametinget ansvarat för flera samiska språkcentrum.
Nationella språkcentrum ska ge stöd och kunskap som underlättar för språkbärare i
hela landet att behålla, ta tillbaka och utveckla sitt språk – så att de nationella minoritets
språken
kan leva vidare. Språkcentrumen ska aktivt främja och stimulera ökad använd
ning av språken, bistå med sakkunskap och sprida kunskaper om språken och hur de revitaliseras.
Språkcentrum är också viktiga då utbildningsområdet inte ensamt kan trygga minoritetsspråkens utveckling. De nationella minoriteternas kulturer och språk måste stödjas brett och som en del av svenskt kulturarv och mångfald. Flera instanser, däribland språkcentrum, behöver bidra med möjligheter att använda språken och det allmänna måste tillhandahålla relevant och korrekt information om de språkliga rättigheter som gäller för de nationella minoriteterna.
Som nästa steg bör finansieringen för minoritetsspråkens språkcentrum – samt övriga resurser för språkrevitalisering – permanentas efter 2024.
Långsiktig finansiering för resursbibliotek
Det nationella stödet till biblioteken är viktigt. Enligt bibliotekslagen ska de nationella minoriteterna ägnas särskild uppmärksamhet och garanteras likvärdig biblioteks
verksamhet oavsett var de bor i landet. Enligt lag ska en strukturerad dialog föras med grupperna i syfte att utforma en angelägen biblioteksverksamhet. Att skydda och stärka språken och de kulturella identiteterna samt att bidra till barns utveckling av en fler
kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket är några av bibliotekens uppgifter.
I regering gav Miljöpartiet Kungliga biblioteket i uppdrag att inrätta resursbibliotek för de nationella minoritetsspråken. Detta innebär att flera av de nationella minoriteter
nas bibliotek kan ges ett ansvar som statligt finansierade resursbibliotek för sina respek
tive språkområden. Sådana särskilt utpekade resursbibliotek har till uppgift att stödja och bidra med kompetensutveckling, konsultativ verksamhet och mediaförsörjning till biblioteken.
Återredovisning av uppdraget ska ske 2023. Miljöpartiet anser att det är viktigt att säkra att resursbiblioteken får en tillräcklig och permanent finansiering för att kunna genomföra sina uppgifter. Med ett garanterat ekonomiskt stöd möjliggörs ambitionen med att all utgivning på minoritetsspråken ska vara tillgänglig via biblioteken genom såväl e-böcker som barnböcker, tidskrifter och forskningspublikationer.
Öka public services programutbud på minoritetsspråken
Synliggörandet av de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i samhället genom public service är av stor betydelse för att åstadkomma en ökad medvetenhet och kunskap om de nationella minoritetsspråken. Nyheter och information liksom kultur
upplevelser, i såväl radio som tv, synliggör språken och därigenom minoriteterna som talar dem.
Med public service ges minoritetsspråken en mer självklar plats i samhället. Det främjar möjligheten att ta del av sitt minoritetsspråk och sin kultur i hela Sverige. Inte minst främjar tv- och radioutbudet på de nationella minoritetsspråken de yngre genera
tionernas möjligheter att hålla sitt språk och sin kultur levande.
I nästa sändningstillstånd vill Miljöpartiet att public services programutbud på de nationella minoritetsspråken ska öka. Det behövs både mer nyhetsinslag och kultur
inslag för att hålla minoritetskulturer och minoritetsspråk levande. Även möjligheterna till gränsöverskridande samarbete mellan Sverige, Finland och Norge vad gäller tidningar på finska, meänkieli och samiska bör undersökas.
Kunskapssatsning om nationella minoriteter
Inrätta informationscenter
Allmänhetens medvetenhet och kunskap om de nationella minoriteterna är inte bara en
fråga för minoriteterna själva utan i högsta grad en fråga för hela samhället. Under lång
tid har kunskapsnivån om de nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken
i allmänhet varit låg, något som uppmärksammats av både minoritetsorganisationerna och statliga utredningar. Trots de kunskapshöjande insatser som genomförts, har de senaste tio årens uppföljning av minoritetslagen visat att kunskapsläget inte förbättrats.
Miljöpartiet driver på för en kunskapshöjning om de nationella minoriteternas rättigheter, kultur och språk bland såväl allmänheten som hos minoritetsgrupperna själva. Inrättandet av informationscentrum för de nationella minoritetsgrupperna är en viktig insats i detta.
Sametinget har sedan flera år tillbaka ett nationellt ansvar att via samiskt informa
tionscentrum informera om samer och samisk kultur. Informationscentret är en viktig tillgång för att främja och öka tillgången på information om det samiska samhället samt göra den lättillgänglig.
För att stärka och öka informationen om judar, romer, sverigefinnar och tornedal
ingar vill Miljöpartiet inrätta informationscentrum för även dessa minoritetsgrupper. På så vis ökar inte bara tillgången och tillgängligheten på information om respektive grupp, utan också möjligheten till samverkan mellan grupperna och olika aktörer som arbetar med information om nationella minoriteter.
Kunskapslyft riktat till offentliganställda
Kunskapshöjande insatser om de nationella minoriteternas språk, kultur och rättigheter behövs på flera olika arenor i samhället. Offentliganställda är en viktig målgrupp mot bakgrund av att minoritetsspråkstalare har särskilda rättigheter inom skola, vård och
omsorg och därmed rätt att använda sitt språk inom delar av den offentliga förvaltningen.
Offentliganställda har också ett ansvar i att ge minoritetsspråkstalare ökad kunskap om vilka språkliga och kulturella rättigheter de har.
Miljöpartiet verkar för ett kunskapslyft om nationella minoriteters språkliga och kulturella rättigheter riktat till tjänstepersoner och offentligt anställda. Ju fler
tjänste
personer som känner till vilka rättigheter minoritetsgrupper har, desto bättre kan servicen
bli. Att involvera representanter från de nationella minoriteterna i detta kunskapslyft är avgörande. En annan viktig del i kunskapslyftet är att ge skolpersonal tillräckliga resurser för att alla barn och unga ska få information om Sveriges urfolk, nationella minoriteter och minoritetsspråken.
Arbetet har påbörjats. Under 2022 har Länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med Sametinget tagit fram en webbutbildning främst riktad till verksamma inom kommun, region och statliga myndigheter. Utbildningen innehåller grundläggande information om minoritetspolitiken och minoritetslagen. Detta kunskapshöjande arbete måste på olika sätt fortsätta och intensifieras.
Kommuner ska få stöd för att leva upp till grundskyddet
Kommuner och regioner spelar en viktig roll i främjandet och bevarandet av de nationella
minoriteternas rättigheter. Kommuner som är anslutna till något förvaltningsområde har ett ansvar för att medborgare ska kunna använda samiska, finska eller meänkieli i kontakter med myndigheter samt erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. Även kommunerna utanför förvaltningsområdena är skyldiga att upprätthålla och skydda minoriteternas särskilda rättigheter. Dessa kommuner ska bland annat säkerställa att de nationella minoriteterna kan få information från myndigheter om deras möjligheter till inflytande i frågor som berör dem. De ska också främja skyddet för och utvecklingen av minoriteternas kulturella identitet liksom utveckling av minori
tetsspråken. Därmed har de lokala och regionala verksamheterna, som möter individer som tillhör de nationella minoriteterna i sin vardag, ett stort ansvar över de nationella minoritetsgruppernas förutsättningar i praktiken.
Samtidigt har studier av minoritetslagens genomslag visat att kunskapen om de nationella minoriteterna och minoritetslagen fortsatt är bristfällig i många av Sveriges kommuner och regioner. Fortfarande, tretton år sedan minoritetslagen trädde i kraft, har alldeles för få av de drygt 200 kommuner som inte ingår i något förvaltningsområde
vidtagit tillräckliga åtgärder för att uppfylla lagens krav om grundskydd för de nationella
minoriteterna och minoritetsspråken. Miljöpartiet vill säkerställa att alla kommuner får stöd och resurser för att leva upp till sina skyldigheter enligt grundskyddet för nationella minoriteter – och att staten följer upp hur arbetet går.
Stärk genomförandet av minoritetspolitiken
Inför språk som diskrimineringsgrund
Sverige har fastställt de nationella minoriteternas språkliga ställning i regeringsformen, språklagen, minoritetslagen, skollagen, bibliotekslagen, barnkonventionen samt i förordningen om förvaltningsområden av nationella minoritetsspråk finska, meänkieli och samiska. Det är därmed ingen tvekan om att minoritetsspråken är en väsentlig och levande aspekt av minoriteternas identitet, liv och kultur. Trots detta hindrar bristande rättsmedel minoriteternas rätt till rättvisa, särskilt när det är språket som diskrimineras.
En grund för demokrati är, förutom majoritetsbeslut, också skydd för minoriteter. I det är diskrimineringslagen viktig. De diskrimineringsgrunder i lagen som idag kan vara aktuella i fråga om de nationella minoriteterna är ”etnisk tillhörighet” och ”religion eller annan trosuppfattning”. Samtidigt har det visat sig att den diskriminering som de natio
nella minoriteterna utsätts för ofta påverkar rätten att använda sitt minoritetsspråk, vilket inte tillräckligt regleras av befintliga diskrimineringsgrunder. Att känna sig fri från risken att utsättas för diskriminering och trakasserier är en förutsättning för att kunna använda sitt språk och utöva sin kultur. Dessutom har Sverige återkommande fått rekommendationer, från såväl Europarådets granskningar som statliga utredningar, att
utreda om språk ska införas som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. De senaste
årens granskningar från Europarådet har lyft frågan om att införa språk som diskrimi
neringsgrund som högsta prioritet.
För att vi ska få ett samhälle fritt från diskriminering behöver lagstiftningen utvecklas där det finns brister. Miljöpartiet vill se över hur diskrimineringslagen ska kunna tillämpas bättre vid diskriminering på grund av bland annat språk.
Effektivare samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken
Utöver myndigheternas uppgift att sprida kunskap om minoritetslagen, dess genom
förande och nationella minoriteternas rättigheter har de ett uppföljningsuppdrag. Regeringen beslutade i augusti 2018 att en särskild utredare skulle analysera och föreslå hur ansvaret för samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken ska organiseras. Utredaren fick även i uppdrag att föreslå hur det minoritetspolitiska upp
följningssystemet kan förbättras. Den färdiga utredningen ”Högre växel i minoritets
politiken – Stärkt samordning och uppföljning” (SOU 2020:27) pekade på det fortsatta behovet av förbättringar inom politiken för nationella minoriteter, framför allt genom att förbättra styrkedjan och ansvaret för samordning och uppföljning av politiken.
Utredningen gjorde bedömningen att den nuvarande styrningen av området inte är tillräckligt effektiv och lämnade förslag om att det ska inrättas en ny särskild myndighet med ansvar för samordning, uppföljning och främjande av minoritetspolitiken. Idag ligger uppföljningsuppdraget för minoritetspolitiken hos Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget. Utredningen menar dock att deras uppdrag är otydligt utformat och att uppföljningsmyndigheterna inte lyckats ge en tillräckligt tydlig bild av den faktiska situationen för de nationella minoriteterna inom kommuner och regioner. Detta är allvarligt då det gjort att minoriteternas tilltro till uppföljningsmyndigheterna är låg. Samtidigt kritiserade flera remissinstanser förslaget om en ny uppföljningsmyndighet, utan ville istället stärka de nuvarande.
Miljöpartiet har inte i dagsläget tagit ställning till om en ny myndighet behövs för
uppföljningen utan har lagt fokus på att stärka de befintliga strukturerna. I den historiska
satsningen på nationella minoriteter om 90 miljoner kronor under åren 2022–2024 aviserades en förstärkning av Länsstyrelsen i Stockholms län. Även Sametinget behöver tilldelas mer resurser till sitt förvaltningsanslag. För Miljöpartiet är det viktigt att följa hur detta arbete faller ut. En effektiv och ändamålsenlig samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken är avgörande för att minoritetspolitiken i sin helhet ska stärkas.
Mer resurser till minoriteternas organisationer
De nationella minoriteternas föreningar och organisationer har, både lokalt och nationellt, en ytterst viktig roll för att minoritetspolitiken får genomslag. Samtidigt är dessa organisationer hårt pressade. Förväntningarna på de nationella minoriteternas föreningsliv som en källa till deltagande och kunskap är hög, samtidigt som föreningar och organisationer ofta saknar de ekonomiska och personella resurser som detta kräver.
Det är glädjande att statsbidraget till organisationer som företräder nationella minoriteter
äntligen kunnat ges en kraftig höjning i och med förstärkning av minoritetspolitiken som gjordes 2022–2024. Utfallet behöver följas upp och permanenta medel anslås efter 2024.
De nationella minoriteterna ska stå självständiga i förhållande till staten. Det innebär att efter att vissa demokratiska grundregler har uppfyllts ska organisationerna själva få bestämma vad deras resurser ska används till. Det måste i högre utsträckning säker
ställas att EU-bidrag, öronmärkta för att stärka nationella och etniska minoriteter, går direkt till minoritetsorganisationer istället för via medlemsstaterna.
Specifika åtgärder för de olika minoriteterna
Öka romers inkludering
Romer har under lång tid varit utsatta för omfattande diskriminering. De har tidvis förbjudits komma in i Sverige, tvångssteriliserats eller nekats fast bostad. Än idag utsätts romer för diskriminering och antiziganism vilket gör att en del romer döljer sin romska identitet och sitt språk på grund av fördomar och negativa attityder, bland annat i kontakten med olika offentliga verksamheter. Det svenska majoritetssamhällets agerande gentemot romer är en del av den exkludering som romer utsatts för också i övriga Europa. Många romer lever fortfarande i utanförskap och det finns en stor förtroendeklyfta mellan många romer och samhällets institutioner.
Den diskriminering och förföljelse som drabbat den romska minoriteten har bidragit till en bristande dokumentation av romers historia i till exempel museer och arkiv. För att motverka en sådan utveckling i framtiden måste romer i högre grad involveras i frågor som rör dem. Detta har även goda erfarenheter från det tidigare arbetet att nå målet för romsk inkludering visat.
Den långsiktiga strategin för romsk inkludering har två särskilt utpekade verksam
hets
områden, utbildning och social omsorg. Det innebär att de utbildningsklyftor som skapas av utanförskap ska elimineras, samt att den romska gruppen ska ges tillgång till förskola och äldreomsorg på modersmålet. Tillgången på utbildade modersmålslärare varierar stort runt om i Sverige, därför måste arbetet för att säkra tillgången till språk
lärare fortsätta. Alla barn i Sverige har rätt att tillägna sig kunskaper i svenska samtidigt som de ska ha goda förutsättningar att utveckla sitt modersmål. Strategin för romsk inkludering måste ges långsiktig och tillräcklig finansiering.
Som en del av strategin för romsk inkludering har projekt med brobyggare genom
förts som har varit uppskattade från olika parter. Som en del av den nya satsningen på nationella minoriteter har Statens skolverk och Socialstyrelsen fått uppdrag att säker
ställa att lämplig utbildning tas fram och görs tillgänglig 2022–2024 för personer med romsk språk- och kulturkompetens för arbete inom förskola, förskoleklass, skola, fritidshem, vuxenutbildning och socialtjänst eller hälso- och sjukvård. Utbildningen i sin helhet ska bidra till romsk inkludering i enlighet med regeringens strategi. Detta arbete kommer att vara viktigt att följa upp.
För att öka romers inkludering är främjandet av romskt föreningsliv en viktig del. I Sverige finns ett stort antal organisationer och föreningar som på olika sätt representerar romer och romers intressen, till exempel för att motverka antiziganism och stärka romers sociala och politiska rättigheter. Samtidigt saknas en central struktur och resurs
bristen är stor. Vi vill stärka romsk organisering och en fortsatt dialog med det romska föreningslivet bör ske för att diskutera formerna för detta.
Det nationella tiggeriförbud som regeringen och Sverigedemokraterna vill utreda är problematiskt på många sätt, bland annat med tanke på hur det riskerar att påverka den romska minoriteten. Då det främst är romska migranter som på grund av hemlöshet och fattigdom tvingas till tiggeri, skulle ett tiggeriförbud i praktiken drabba den redan utsatta gruppen romer. Förbudet skulle innebära diskriminering med grund i etnisk tillhörighet, vilket strider mot Sveriges internationella åtaganden. Risken är också stor att ett tiggeriförbud leder till ökad antiziganism, fler hatbrott och ett ännu hårdare klimat för en av samhällets mest utsatta grupper. Mot bakgrund av detta borde regeringen och dess samarbetsparti skyndsamt ompröva förslaget.
Främja judiskt liv i Sverige
Antisemitism, antiziganism och rasism, de drivkrafter som ledde till nazisternas folkmord, finns fortfarande i våra samhällen och tar sig nya uttryck. Hatet mot judar finns i vår historia, högerextrema grupper, i delar av den extrema vänstern och i islamistiska miljöer. Vi ser antisemitism hos vuxna och barn som flytt till Sverige från länder där judehat präglar skolundervisning och statlig propaganda. Antisemitiska budskap återfinns hos de som angrep den amerikanska kongressen i Washington och i grupper som sprider konspirationsteorier om vaccinationer och covid-19-pandemin, inte minst i sociala medier. Judar och judiska församlingar och organisationer utsätts för hot och hatbrott, även i Sverige.
Miljöpartiet är bekymrade över det läge som råder just nu, där den judiska minori
teten i Sverige befinner sig i en allt sämre situation rent säkerhetsmässigt. I regering har vi därför arbetat aktivt för att göra läget för judiska församlingar i Sverige säkrare. Det straffrättsliga skyddet mot hatpropaganda på rasistiska grunder är starkt i Sverige, dock finns det anledning att se över förstärkningar. I regering tillsatte vi en utredning om kriminalisering av förnekelse av förintelsen. Det är viktigt att utredningens slutsatser tas om hand och att en nära dialog hålls med den judiska minoriteten.
Synligheten för jiddisch och jiddischkulturen är i vissa fall mer komplex än för många andra minoritetsspråk då det bland många personer med judisk bakgrund finns en oro för den egna säkerheten som kan motverka benägenheten att öppet visa sin judiska identitet. Det är därför angeläget att satsningar görs på att främja och synliggöra jiddisch som ett nationellt minoritetsspråk samt att synliggöra judiskt kulturliv.
I regering tog Miljöpartiet initiativ till att en strategi för judiskt liv i Sverige bör tas fram. En samlad beskrivning av förutsättningarna för judiska minoriteten och en kart
läggning över judars hinder och möjligheter är viktig för att säkra fortlevnaden och utvecklingen av judiskt liv i Sverige. Miljöpartiet välkomnar att regeringen i somras beslutade att en särskild utredare ska lämna förslag till en nationell strategi för stärkande av judiskt liv i Sverige. Det är viktigt att utredningens slutsatser beaktas. Utredningen är en del av Sveriges åtaganden efter Malmö internationella forum för hågkomsten av Förintelsen och bekämpandet av antisemitism, som vi var med och arrangerade. Miljö
partiet var också med och föreslog att Sveriges museum om Förintelsen ska inrättas. Det är oerhört viktigt att det nya museet får en god och långsiktig finansiering.
Synliggör tornedalingars kultur och historia och stärk rätten till meänkieli
I Europarådets granskningar har Sverige fått återkommande kritik för att inte i tillräckligt hög utsträckning erbjuda språkutbildning på minoritetsspråken. Bland annat vill rådet se utökat utbud av den tvåspråkiga undervisningen. Konsekvenserna av de problem som Europarådet uppmärksammat blir tydlig genom tornedalingars hämmade språkmöjligheter. I likhet med samer och sverigefinnar har tornedalingar, särskilt äldre, kunnat vittna om hur deras möjlighet att tala meänkieli kraftigt begränsats och hur de diskriminerats med grund i språk. Meänkieli hade under lång tid en låg status i Sverige och riskerade nästan försvinna. Att ge meänkieli status som minoritetsspråk har haft en positiv effekt på språkets fortsatta användning och utveckling. Nu är det av yttersta vikt att fortsätta upprätthålla och stärka användandet av meänkieli. Fortfarande existerar knapp undervisning inom språket, annat än på enstaka platser. Det krävs fler utbildade lärare i meänkieli och ett regelverk som möjliggör distansundervisning. Miljöpartiet vill se över hur utbudet kan stärkas.
För att stärka tornedalingars rätt till sitt språk och sin kultur har Miljöpartiet varit med och stärkt anslagen till de nationella minoriteternas kultur betydligt.
Det behövs en sammanhållande kraft för den tornedalska kulturen. Idag får bara en institution inom den tornedalska genren statligt bidrag för sin verksamhet och det är Tornedalsteatern. I finska Torneå finns Tornedalens museum, men många är av upp
fattningen att det främst är inriktat på Haparanda-Övertorneå-Pajala och därmed inte fångar upp de norra delarna av Torne älv upp mot Kiruna. Därmed saknas en institution som på bred front samlar kunskap om de tornedalska frågorna. Miljöpartiet vill därför inrätta ett permanent center för tornedalsk historia och kultur.
I regering var Miljöpartiet pådrivande för att ge Tornedalingarnas riksförbund ett stöd för att göra en förstudie om en vitbok. Med utgångspunkt från det arbetet tillsatte vi därefter en sannings- och försoningskommission för granskning av kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset. Kommissionens uppgift att utreda den assimileringspolitik som bedrevs av svenska staten under 1800- och 1900-talen samt verka för att minoritetens historiska erfarenheter synliggörs. Slutsatserna från kommis
sionens arbete behöver tas om hand för att ta konkreta steg mot försoning. Det är avgörande att såväl riksdag som regering tar detta arbete på största allvar. Lärdomar finns att dra från andra länder vars arbete med sannings- och försoningsprocesser mellan stat och minoriteter eller urfolk kommit längre.
Utöka sverigefinnarnas rätt till kultur genom att bryta språkbytesprocessen
Sverigefinnar är den största av Sveriges fem nationella minoriteter och har en lång historia av att ha varit bosatta här. Många av dagens sverigefinnar är antingen födda i Finland eller barn och barnbarn till personer som invandrat från Finland under 1900-talet. Något som drabbat den sverigefinska minoriteten är att många har förlorat sina finska språkkunskaper och istället har svenska som sitt förstaspråk. Detta är en följd av språkbytesprocessen. Det svenska majoritetsspråket dominerar och finskan tenderar vara ett språk som endast talas i hemmen och familjer emellan. Många sverigefinnar har aldrig eller bara bristfälligt fått lära sig skriva och läsa på sitt modersmål i skolan. Det har förekommit en språkdiskriminering som stigmatiserat användandet av det finska språket.
Den största utmaningen för det finska språkets revitalisering i Sverige är att få fler unga sverigefinnar att använda, utveckla eller lära sig språket, samt att bidra till att ge möjligheten och viljan att i sin tur föra vidare det till sina barn. För språkets revitali
sering i Sverige är arbetet med insamling och tillgängliggörande av sverigefinska begrepp och termer som utvecklas inom ramen för den sverigefinska språkvården viktigt. Sverigefinnar har också lyft behovet av att stärka diskrimineringslagen genom att införa språk som diskrimineringsgrund.
Det råder brist på finsktalande personal i till exempel äldreomsorgen, där det på grund av en åldrande finskspråkig befolkning i Sverige finns önskemål om och behov av att kommunicera på finska. Tillgången till finsktalande personal behöver förbättras. Vi vill också tillsätta en utredning som bland annat ska se över om språk kan läggas till som diskrimineringsgrund, en fråga som återkommande lyfts av representanter för den sverigefinska minoriteten.
Stärk urfolket samernas rättigheter
I tusentals år har det samiska folket bebott de norra delarna av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland – ett område som kallas Sápmi. Det är något vi bör värna om och vara stolta över. Ändå har Sverige, liksom övriga länder inom Sápmi, haft ett problematiskt förflutet av förtryck, hårdför assimilering och rasism mot det samiska folket. Samer och andra urbefolkningar utsätts för diskriminering och till och med idag har en stor del av den svenska befolkningen åsikter som är baserade på fördomar och okunnighet. För att minska diskriminering och stigmatisering av betydande delar av vår befolkning vill vi se ett större fokus på samernas livsvillkor genom historien och idag i skolundervisningen.
Under vår tid i regering och nu som oppositionsparti har Miljöpartiet arbetat intensivt med att främja samernas villkor och rättigheter. Vi ledde till exempel arbetet med att ta fram den nya konsultationsordningen, så att det nu finns en skyldighet att konsultera samer om frågor som berör dem med det uttalade syftet att komma överens. Miljöpartiet såg också till att en sanningskommission nu ska inrättas för det samiska folket och satsade betydande resurser på att stärka samisk kultur, utbildning och språk. Men vi är långt ifrån nöjda.
Utöver att fortsätta arbetet med ovan nämnda frågor krävs fler åtgärder. Vi vill bland annat inrätta en färdplan för svensk samepolitik och se till att samiska kvarlevor och offergåvor återbördas till det samiska folket. Vi vill också stärka rätten till mark och vatten och ratificera ILO-konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk, som Sverige fortfarande inte har förbundit sig till sedan den antogs av ILO 1989. Vi behöver också intensifiera arbetet för jämställdhet i det samiska samhället och bekämpa diskriminering och rasism och ta krafttag mot den psykiska ohälsan. Vi vill också inrätta en nordisk samekonvention, en gemensam nordisk bottenplatta av rättigheter. Mer detaljer om dessa förslag finns i kommittémotionen
Politik för det samiska folket
.
Amanda Lind (MP)
Camilla Hansén (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Bassem Nasr (MP)
Jan Riise (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
Nicklas Attefjord (MP)
Motion B
Motion till riksdagen
2023/24:2446
av Amanda Lind m.fl. (MP)
Politik för det samiska folket
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samepolitisk färdplan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka samordningen inom samepolitiken och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sanningskommissionen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om återbördande av samiska kvarlevor och offergåvor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning för naturresurser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om konsultationsordningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av Sametingets konstruktion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påskynda arbetet med en samisk parlamentsbyggnad och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att implementera urfolksdeklarationen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt samisk rätt till mark och vatten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den nya renskötselutredningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa rasism och diskriminering och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa hatbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka jämställdheten i det samiska samhället och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsningar på språk, utbildning och kultur och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre förutsättningar för samisk idrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som lämnar förslag på en samisk språklag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om hur studier i samiska kan finansieras och genomföras och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Giron Sámi Teáhter ska utgöra nationalscen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om synliggörande av Sápmi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krafttag mot psykisk ohälsa bland samer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nordisk samekonvention och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ratifikation av ILO 169 och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska uppmärksamma urfolksperspektivet i EU och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Tystnadens politik för det samiska folket har nått vägs ände. Relationerna mellan staten och urfolket samerna går närmast att beskriva som ett öppet sår, såväl historiskt som i vår samtid. Den strukturella rasism och diskriminering som det samiska folket genom historien har utsatts för får konsekvenser än idag. Men något håller på att hända. De samiska perspektiven och frågorna ökar i synlighet.
Nu behövs ett bredare politiskt grepp. Den med få undantag utbredda politiska tystnaden i samiska frågor är fruktansvärd. Den är ett svek. Vår historia förpliktigar oss till något annat. Den svenska staten har bedrivit en kolonial politik för att befolka ett land där andra redan bodde. Det räcker med en titt i våra statliga arkiv där allt finns bevarat. Grunden för det samiska samhällslivet – marken, skogen, fjället – utsätts för allvarliga påfrestningar från olika håll; språken riskerar att dö ut i takt med självmords
försöken bland unga. Det kan låta dramatiskt, men det är vad vi bevittnar.
Bristen på urfolkspolitik är ett av de rättighetsområden där Sverige ådrar sig mest internationell kritik. År efter år kritiseras Sverige från olika FN-organ och Europarådet för våra uteblivna reformer. Länder som i andra avseenden är jämförbara – Norge, Kanada, Nya Zeeland, Australien – har tagit tag i sin historia och sina frågor. Sverige är numera undantaget.
Miljöpartiet står upp för samers rättigheter och för ett levande samiskt samhällsliv. Under den gångna mandatperioden har vi drivit på för en högre ambition i politiken för det samiska folket och gör det fortsatt. Vi har fått mycket gjort men mycket mer återstår och behöver göras.
En samepolitisk färdplan
Nästa år är det 30 år sedan Sametinget invigdes. Sametinget bildades i syfte att förbättra de svenska samernas möjligheter som ursprungsfolk att bevara och utveckla sin kultur. I samband med 30-årsjubileet behöver svensk samepolitik ett ordentligt omtag och i brett samförstånd behöver vi arbeta fram en samepolitisk färdplan. Miljöpartiet vill se ett brett parlamentariskt samarbete mellan riksdagens partier och partierna i Sametinget. En parlamentarisk kommitté, med uppdrag att samverka med det samiska samhället på olika plan, bör få gott om tid på sig, gå igenom reformer som skett de senaste decenni
erna och staka ut en ny riktning som tar dagens situation på allvar. Flera delar som Miljöpartiet vill ta med sig in i ett sådant arbete presenteras i denna motion.
Stärk samordningen inom samepolitiken
Idag glöms urfolksperspektivet bort alldeles för ofta när viktiga beslut fattas. När frågorna väl lyfts är det ofta alltför sent i en process. Samiska företrädare tvingas föra dialog med ett flertal olika departement och beslutsfattare, något som är mycket tidskrävande särskilt för mindre resursstarka aktörer. I Sverige har kulturministern det övergripande ansvaret för samepolitiken. Arbetet berör många olika politikområden och departement inom Regeringskansliet. Miljöpartiet anser att regeringen bör se över hur samordningen kan stärkas. Detta bör ingå som en del i en samepolitisk färdplan.
Ett arbete bör inledas för att se över hur samordningen av samepolitiken kan stärkas inom staten. I det arbetet är det viktigt att ta intryck av goda exempel från våra nordiska grannländer. En möjlighet som bör övervägas är att stärka det strategiska och operativa arbetet genom att tillsätta en särskild statssekreterare för samepolitiska frågor. I Norge har det sedan 1997 funnits en statssekreterare för samiska frågor i samtliga norska regeringar. Det skulle signalera en tydlig politisk prioritering av samers rättigheter och villkor, möjliggöra en bättre samordning och se till att urfolksperspektivet genomsyrar regeringens arbete.
I januari 2023 presenterade regeringen en arbetsgrupp med statssekreterare från flera olika departement som kommer att samverka och föra dialog om förebyggande åtgärder och insatser mot antisemitism och som stärker förutsättningarna för judiskt liv i Sverige. Utöver att se över möjligheten till en särskild statssekreterare för samiska frågor, upp
manar Miljöpartiet regeringen att se över möjligheten till en liknande arbetsgrupp för samiska frågor.
Sanningskommission
Genom historien har staten begått olika övergrepp gentemot urfolket samerna. Sápmi, som utgör en stor del av Sveriges yta, var för länge sedan ett område som staten inte kontrollerade. På 1600-talet började staten göra anspråk och sedan dess har utrymmet för samiskt liv minskat. De övergrepp som begåtts sedan dess har handlat om ras
biologiska undersökningar men också folkfördrivningar.
En del av den statliga politiken var Lappmarksplakatet, från 1673. Där annonserade staten om att svenskar kunde få en bit land i det som skulle bli norra Sverige, i utbyte mot skattefrihet i 15 år och att slippa militärtjänstgöring. Till en början levde nybyggare och samer i samexistens, samerna med sin rennäring, jakt och fiske, medan nybyggarna odlade och höll kreatur. Allt eftersom årtiondena gick och nybyggarna blev fler trängdes samerna undan. Den avgörande punkten kom under industrialiseringen på 1800-talet, då samerna tappade rätten till sina marker.
Miljöpartiet vill att staten ska ta ansvar för historiska övergrepp mot det samiska folket och ge upprättelse. Därför har vi länge arbetat för att en sanningskommission ska tillsättas, ett arbete som nu gett resultat. Regeringen beslutade i november 2021 att inrätta en sanningskommission som ska synliggöra och sprida kunskap om samernas erfarenheter och lämna förslag på åtgärder som bidrar till upprättelse och främjar för
soning. Det är viktigt att kommissionen arbetar i lyhört samförstånd med det samiska folket. Det måste finnas en beredskap från riksdag och regering att omhänderta sanningskommissionens slutsatser och fortsätta jobba aktivt med en försoningsprocess. Lärdomar bör tas av andra länder som kommit längre i liknande processer samt från Svenska kyrkans försoningsarbete gentemot det samiska folket.
Återbördande av samiska kvarlevor och offergåvor
Samiska kvarlevor och offergåvor finns i olika samlingar och på museer runt om i landet. Processen för återbegravning och repatriering är komplicerad och kostsam. Samtidigt är det mycket viktigt att arbetet påskyndas. Återlämnanden kan underlättas genom att lokala museer hemställer om ett över
lämnande, något som Statens historiska museer redan varit med om vid processen med repatriering och återbegravning av samiska kvarlevor i Lycksele 2019.
Det stora problemet med repatriering av såväl samiska kvarlevor som samiska föremål är ekonomiska resurser. Det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem under villkor vi aldrig skulle acceptera idag. Det behöver göras möjligt för även mindre museer att ta emot och tillgängliggöra samiska föremål för en bredare allmänhet. Då skulle de mänskliga kvarlevor som finns på svenska museer kunna hanteras av osteologer för att möjliggöra identifiering av ursprung för eventuell återbegravning.
Under våren 2022 riktade riksdagen en uppmaning till regeringen om att den bör utreda de juridiska, ekonomiska och praktiska förutsättningarna för att ta fram ett sammanhållet regelverk för att identifiera, återställa och återbörda samiska föremål och kvarlevor. I december 2022 gav regeringen Riksantikvarieämbetet i uppdrag att analysera rådande förutsättningar för identifiering och återbördande av samiska föremål och mänskliga kvarlevor samt lämna förslag till hur dessa processer kan underlättas. En första redovisning av uppdraget lämnas till Kulturdepartementet senast 6
oktober 2023 och hela uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2024. Miljöpartiet välkomnar detta uppdrag och understryker vikten av att arbetets slutsatser tas omhand på ett seriöst sätt. Viktigt är att staten tar huvudansvaret för finansieringen av processerna med repatriering.
Ersättning för naturresurser
Den gröna omställningen kräver resurser. Alltifrån järnmalm till sällsynta jordarts
metaller är kritiska för att den gröna samhällsomställningen ska bli möjlig. Sverige har en lång historia av gruvdrift och därmed såväl erfarenheter av allvarliga miljökonse
kvenser och de risker för lokalsamhällen som gruvdrift medför som världsledande kunskap om hur gruvnäringens värdekedja kan bli fossilfri och om hur gruvnäringen kan arbeta bättre för miljön.
Samtidigt är omställningen inte grön om den medför kränkningar av mänskliga rättigheter, såsom urfolksrätten. Svenska staten har genom historien tagit naturresurser i Sápmi i anspråk. Det är resurser som byggt och fortsatt bygger Sverige rikt. En gruvetablering har alltid en stor lokal påverkan, på lokalmiljön, kommunen, närboende och de näringar och verksamheter som redan finns på platsen. Samhällsnyttan av en gruva är vanligen främst nationell och internationell, medan lokalsamhället ofta är de som får bära en gruvas negativa sidor. Det är därför centralt att lokalsamhällen involveras på ett konstruktivt sätt vid planering av gruvprojekt och att urfolks rättigheter respekteras och beaktas.
En statlig utredning har nu föreslagit att det ska bli enklare att bryta innovations
kritiska metaller och mineral i Sverige. Utredningen föreslår bland annat en statlig ”gruvpott” som lokalsamhällen kan ta del av, i syfte att öka acceptansen för gruvprojekt. För att gruvverksamhet ska etableras behövs ett så kallat socialt medgivande från närboende och krav ska ställas på information, dialog och vägledning. Samebyar ska kunna få ersättning för att genomföra ett tidigt dialogmöte.
Vi är kritiska till förslaget om att staten ska stå för ”gruvpotten” och anser att den ekonomiska bördan för detta i högre utsträckning bör bäras av de företag som vill bedriva gruvverksamhet. För att försörjningen ska vara just hållbar krävs dessutom ett ökat samiskt inflytande över hur naturresurserna nyttjas och ett fortsatt starkt miljö
skydd. Intäkter från naturresurserna måste också i högre grad bidra till utveckling i det samiska samhällslivet. Statliga bolag som hämtar sina intäkter i Sápmis naturresurser bör avsätta en andel av sin vinst årligen för att finansiera förvaltningen och utvecklingen av samiskt samhällsliv, språk och kultur. Även andra bolag vars verksamheter kraftigt påverkar Sápmis naturresurser bör bidra. Former och avgränsningar för detta behöver utredas.
Konsultationsordningen införs
En konsultationsordning har nu kommit på plats för att det offentliga Sverige tidigt och på ett strukturerat sätt ska höra samiska intressen och perspektiv i frågor som berör det samiska folket. Detta i syfte att nå samsyn och bättre ta tillvara samiska rättigheter och möjligheter. Det är nu av stor vikt att implementeringen underlättas och metoder för konsultation utvecklas så att syftet uppnås. Det är viktigt att konsultationer genomförs med det uttalade syftet att komma överens, i enlighet med intentionen bakom lagen. Det är också viktigt att det planerade nästa steget i konsultationsordningens införande, att även kommuner och regioner inkluderas i lagstiftningen, genomförs. Vi vill att reger
ingen utvärderar konsultationslagen och redovisar hur arbetet har gått, såsom anges i propositionen. Det är viktigt att de aktörer som berörs, inklusive samiska företrädare, involveras i uppföljningen samt att tillräckligt med resurser tillförs i budgeten för att konsultationsordningen ska fylla sitt syfte.
Översyn av Sametingets konstruktion
En organisatorisk översyn bör ske av Sametingets konstruktion. Idag är Sametinget både ett folkvalt parlament och en förvaltningsmyndighet under den svenska regeringen. 25 år efter konstruktionen är det dags att se vad som kan göras för att utveckla och förtydliga organisationen, mandatet och ändamålet med Sametinget, i samråd med det samiska samhället. Detta kan utgöra en del av en samepolitisk färdplan. Därtill behöver Sametingets förvaltningsanslag stärkas.
Påskynda arbetet med samisk parlamentsbyggnad
Det finns ett starkt demokratiskt och symboliskt värde i att Sveriges andra folkvalda parlament – Sametinget – får en egen parlamentsbyggnad. Frågan diskuterades redan i samband med att sametinget etablerades 1993. År 2004 gav dåvarande statsminister Göran Persson ett löfte om en ny sametingsbyggnad. Efter en lång process beslutades slutligen år 2019 att byggnaden ska stå i Östersund. Sametingets styrelse skickade en hemställan till regeringen i slutet av januari 2022, med en begäran om finansiering för det fortsatta arbetet med parlamentsbyggnaden. Regeringen har fortfarande inte återkommit. Nu behöver regeringen tydligt visa sitt stöd och tillsammans med Sametinget lägga en plan för kommande steg.
Implementera urfolksdeklarationen
Sverige måste ta ett större ansvar för att implementera och efterleva FN:s deklaration om urfolks och stamfolks rättigheter. För att stärka urfolksrätten krävs både politiska åtgärder och en stärkt lagstiftning, bland annat vad gäller skydd av natur. Ett stärkt naturskydd är en förutsättning för att bevara urfolkens traditioner och levnadssätt, vilket också erkändes genom överenskommelsen från COP
15. Det är dags att Sverige om
sätter internationella mål och principer i praktiken. Miljöpartiet välkomnar därför den strategi som Region Jämtland Härjedalen tagit fram för att matcha urfolksdeklarationens rättigheter med regionens praktiska verksamhet och regelverk. Strategin innebär bland annat att en samisk förening ska bildas och verka som en dialogpart med region
styrelsen, som en konsultationsordning på regional nivå. Miljöpartiet uppmanar regeringen att uppmärksamma strategin och utvärdera den, för att se om det är en modell som bör utvecklas och spridas.
Stärkt samisk rätt till mark och vatten
Rätten till mark och vatten för samiska intressen måste säkras och stärkas. Gruv
näringen, omställningen till ett förnybart energisystem och svensk viltvård kan inte fortsätta att i så hög grad ske på bekostnad av det samiska folkets rättigheter och möjligheter att bruka mark och bedriva näringar. Även skogsnäringen behöver ta hänsyn till det samiska folkets rätt till traditionell användning av marken för renskötsel, jakt och fiske. Det är inskrivet i grundlagen men också en civil juridisk rättighet som grundar sig på urminnes hävd. Hänsynskrav finns inskrivet i andra lagstiftningar men tillämpningen brister. Därför krävs förtydliganden i berörda lagstiftningar.
I maj 2021 beslutade regeringen om direktiv till en utredning om ny renskötsel
lagstiftning. Utredningen En ny renskötsellagstiftning – det samiska folkets rätt till renskötsel, jakt och fiske (renskötselutredningen) består av en parlamentarisk kommitté för att åstadkomma bred politisk förankring. Arbetet ska bedrivas med en bred och stor samisk närvaro och delaktighet, vilket är en nyckelfråga för Miljöpartiet.
Efter Högsta domstolens dom i Girjasmålet är det angeläget att se över de delar som handlar om samebyars ensamrätt i förhållande till staten att upplåta jakt och fiske. Ett delbetänkande lämnades den 31 augusti 2023, medan utredningen i övrigt ska slut
redovisas i maj 2025. Miljöpartiet vill se en lagstiftning som ger hela det samiska folket de rättigheter som följer av de internationella konventioner Sverige ställt sig bakom. Det är mycket viktigt att vi hittar en modell som fungerar bra på lång sikt och som tar alla relevanta intressen i beaktande. Miljöpartiet utgår ifrån att de förslag som lämnas kom
mer följa slutsatserna i Girjasdomen och aktuell urfolksrätt. Offentliga investeringar krävs också så att rennäringen klarar av de påfrestningar klimatförändringarna innebär.
Bekämpa rasism, hatbrott och diskriminering
I Sverige ska alla få vara den de är utan att bli utsatta för diskriminering eller hatbrott. Vi behöver intensifiera myndigheternas arbete mot hatbrott och synliggöra de övergrepp som begåtts mot samerna historiskt, men även de som sker idag.
Miljöpartiet vill stärka hatbrottsarbetet inom polisen genom att utöka hatbrotts
enheterna, bättre intern utbildning och förstärkt samverkan med civilsamhället. Vi vill också förbättra det förebyggande arbetet inom skolan och på nätet. Vi vill dessutom införa jämlikhetsdata, så att statistiken och kunskapen förbättras och därmed också möjligheterna att bekämpa hatbrotten. En annan viktig åtgärd är att införa en speciali
serad stödlinje för de som utsätts för hatbrott. Arbetet med att bekämpa hatbrott på nätet och ställa större krav på internetplattformarna bör också intensifieras. Miljöpartiet välkomnar att Brottsförebyggande rådet nu genomför en studie om hatbrott mot samer och ser fram emot att studien leder till ett bättre kunskapsunderlag och förslag på konkreta insatser.
Miljöpartiet vill tillsätta en utredning om att stärka diskrimineringslagen. Lagen bör anpassas för att i större utsträckning kunna tillämpas vid diskriminering på grund av hudfärg, språk eller religion. En del i den utredningen bör vara att överväga språk som diskrimineringsgrund. Vi vill också göra rättshjälpssystemet mer generöst så att fler som utsatts för diskriminering kan få upprättelse i domstol.
Stärka jämställdheten i det samiska samhället
I regering arbetade Miljöpartiet intensivt för att stärka jämställdheten i det samiska samhället och stoppa mäns våld mot kvinnor. En del i det var att ge Sametinget i uppdrag att kartlägga och analysera jämställdheten i det samiska samhället.
År 2021 kom slutrapporten, som visar på stora brister. Bland annat finns en tydlig skillnad i representation, där kvinnor dominerar i kultur- och föreningslivet medan männen dominerar inom rennäringen. Kvinnor är också underrepresenterade i Sametinget. Våldet mot kvinnor fortsätter och det saknas tillräcklig kunskap om problemet.
Vi vill intensifiera samarbetet med Sametinget för att främja jämställdheten. En del i det är att utjämna balansen mellan kvinnlig och manlig representation i yrkesliv och civilsamhälle och öka kvinnors representation i Sametinget. Vi vill också se mer forskning om våld mot kvinnor.
Satsningar på språk, utbildning och kultur
Fortsatta satsningar krävs på språk, utbildning och kultur. Det samiska språket och kulturen har på många platser i Sápmi helt eller delvis försvunnit. De samiska barnen drabbas hårt av att samhället inte klarar av att möta behoven av förskola och under
visning i och på samiska. Språkcenter för fler samiska språk behövs. Miljöpartiet vill också att behovet av offentliga handlingar på samiska språk utreds i samråd med Sametinget.
Sametinget har lyft behovet av att inrätta en särskild samisk språklag i syfte att säkerställa samernas språkliga rättigheter. Det kan bidra till att bevara och stärka de samiska språken och även till att uppfylla Sveriges folkrättsliga åtaganden. Miljöpartiet anser att en utredning bör tillsättas som lämnar förslag på en samisk språklag. Arbetet med att ta fram den nya lagen bör ske i nära dialog med Sametinget och det samiska civilsamhället.
Ytterligare åtgärder för att revitalisera och stärka samiska språk i Sverige är att ange minoritetsspråk som ett ämne i skollagen och införa nya bestämmelser om undervisning i nationellt minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna, för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Det är viktigt att minoritetsspråken garanteras en större under
visningstid inom ramen för skoldagen. Sverige bör också utöka den tvåspråkiga undervisningen för samiska.
Många av de som förlorat sitt modersmål eller fått bristfällig undervisning i samiska finns nu i arbetslivet. Hur denna grupp ska kunna få tillgång till undervisning bör ses över. Miljöpartiet vill utreda hur ett års studier i samiska kan finansieras och genom
föras. Ett förslag som lyfts av Sametinget och som bör övervägas är att ersättningen bör utgå från samma nivå som arbetslöshetsersättningen.
Utbildningsområdet kan dock inte ensamt trygga språkens överlevnad. Samiska kulturinstitutioner behöver en tryggare ekonomisk grund och en större självständighet, flera behöver bidra till möjligheter att använda språken och det allmänna måste till
handahålla relevant och korrekt information om de språkliga rättigheter som gäller de nationella minoriteterna. Vi vill verka för fler samiska museer och kulturinstitutioner genom att stärka stödet till Sametinget. Ett gott exempel på viktig kulturell verksamhet som fortsatt behöver stöd är Giron Sámi Teáhter, en arena för scenkonst som vänder sig till alla samer. Teatern bör få ett uppdrag som nationalscen.
Miljöpartiet vill se ett permanent stöd till det samnordiska språksamarbetet Sámi Giellagáldu, ett samarbete som har stor betydelse för bevarandet av de samiska språken.
Samisk idrott, både utövandet av samiska idrottsgrenar med koppling till den traditionella kulturen, som lassokastning, och samiska arrangemang inom idrotter som fotboll och innebandy, är av stor vikt både för hälsofrämjandet och för att stärka kultur, språk och identitet. Förutsättningarna för samisk idrott behöver stärkas. Miljöpartiet stödjer Sametingets önskemål om att ett särskilt anslag för samisk idrott inrättas i Sametingets budget.
Synliggörande av Sápmi
Sápmi ska synliggöras. Staten bör uppmuntra användandet av ortsnamn och andra namn på platser på samiska. Det samiska som en del av Sverige behöver ta större plats i det offentliga rummet, till exempel på tv, i tidningar och radio och vid offentliga tillställningar. Ett sätt att lyfta Sápmi är att högtidlighålla och uppmärksamma tillfällen som är viktiga för samerna, till exempel nationaldagen och urfolksdagen.
Den 6 februari är samernas nationaldag. Det kommer av att det första samiska landsmötet hölls i Tråante/Trondheim den 6 februari 1917. Nationaldagen firas över hela Sápmi, det vill säga i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Den 9 augusti firas FN:s internationella urfolksdag över hela världen, och så även i Sverige och övriga Sápmi. Urfolksdagen finns till för att synliggöra världens urfolk – och högtidlighålla kulturer, språk och traditioner.
Krafttag mot psykisk ohälsa
Hälsofrågorna måste adresseras skyndsamt. En av tre unga renskötande samer funderar idag på att ta sitt liv. Det är helt oacceptabelt. Mycket kan förändras genom bättre villkor för rennäringen, men även insatser inom regionerna inriktade på samisk hälsa bör förstärkas och fördjupas.
Det pågår flera viktiga projekt som tar sikte på att inhämta kunskap och stärka insatserna mot psykisk ohälsa, bland annat pågår arbetet med en kommande nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention. Folkhälsomyndigheten har nyligen överlämnat förslag på strategi till regeringen och Miljöpartiet ser fram emot att ta del av synpunkterna på förslagen. För oss är det viktigt att strategin innehåller insatser för att stärka samers psykiska hälsa och förhindra suicid bland samer.
En nordisk samekonvention
Sverige måste bidra till att arbetet med en nordisk samekonvention slutförs och ratificeras. Sápmi är ett område som sträcker sig över flera länder. En gemensam nordisk bottenplatta av rättigheter krävs för att upprätthålla och stärka de rättigheter som samer redan har enligt urfolksrätten. Sverige bör fortsätta trycka på för att konventionen blir verklighet. En viktig förutsättning för en nordisk samekonvention är att konsulta
tionsordningen, som nämns ovan, används i praktiken och i enlighet med lagens intentioner.
Ratifikation av ILO 169
ILO 169 om ursprungsfolk och stamfolk ska ratificeras. Konventionen antogs av Internationella arbetsorganisationen ILO 1989 men har ännu inte ratificerats av Sverige, trots kritik från flera internationella organ och trots att konventionens bäring på Sverige har utretts flera gånger. I Högsta domstolens dom i Girjasmålet uttalar domstolen att ILO 169 i delar redan är bindande för Sverige genom att ge uttryck för allmänna folkrättsliga principer, något som understryker konventionens betydelse. Det är av stor betydelse för Sveriges röst i världen att regeringen fortsätter att stå upp för mänskliga rättigheter för urfolk både i vårt eget land och runt om i världen. En ratificering av konventionen är ett viktigt steg i detta.
Sverige ska uppmärksamma urfolksperspektivet i EU
Många EU-beslut påverkar urfolket samerna lokalt, regionalt och nationellt. Sverige behöver därför aktivt bevaka och tillvarata samers intressen i olika EU-sammanhang. Det är också viktigt att samer är representerade i EU-sammanhang och att deras åsikter och perspektiv hörs, samtidigt som EU-institutionerna själva förbättrar sin kunskap om samiska frågor. Projektet ”Filling the EU-Sápmi knowledge gaps” och den nya EU–Sápmi-strategin är ett gott exempel som borgar för stärkta band mellan EU och det samiska folket. Sverige har ett ansvar för att uppmärksamma och stärka urfolks
perspektivet inom EU. Sverige bör dessutom stödja initiativ som främjar ökat samiskt deltagande i EU-processer.
Amanda Lind (MP)
Jan Riise (MP)
Camilla Hansén (MP)
Rasmus Ling (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
Annika Hirvonen (MP)
Elin Söderberg (MP)
Katarina Luhr (MP)
Jacob Risberg (MP)
Janine Alm Ericson (MP)