Jämför sakliga förslag
A · En arbetsmarknad med goda villkor och en skola utan marknadskrafter
2022/23 · HA022026 · Mattias Vepsä (S); Anna Vikström (S); Jytte Guteland (S); Kadir Kasirga (S); Mathias Tegnér (S); Mirja Räihä (S)
Original hos RiksdagenB · Stockholm som en hållbar tillväxtmotor
2025/26 · HD023584 · Mattias Vepsä (S); Anders Ygeman (S); Lawen Redar (S); Mirja Räihä (S); Markus Kallifatides (S); Jytte Guteland (S); Daniel Vencu Öhrlund Castro (S); Annika Strandhäll (S); Kadir Kasirga (S); Mathias Tegnér (S); Åsa Westlund (S); Anna Vikström (S); Alexandra Völker (S); Leif Nysmed (S); Serkan Köse (S); Azadeh Rojhan (S); Markus Selin (S); Ingela Nylund Watz (S)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Matchande yrkanden.
Ordlikhet 0.019 · ämneslikhet 0.725. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
2 möjliga matchningar · 7 yrkanden i A · 20 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
Yrkande A2 och B5 · textlikhet 0.736A: Avslag · B: Avslag
A2
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta behovet av fler bostäder för växande storstadsregioner och tillkännager detta för regeringen.
B5
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta behovet av fler bostäder för en växande Stockholmsregion och tillkännager detta för regeringen.
Yrkande A3 och B14 · textlikhet 1.000A: Avslag · B: Avslag
A3
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
B14
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
5 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta hur storstadsregionerna som tillväxtmotor kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta behovet av förbättrade regler och rutiner för internationella talanger och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa marknadsskolan och genomföra insatser för att alla huvudmän ska ta ett ansvar och aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter och tillkännager detta för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja kvinnors företagande i växande storstadsregioner och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra regelförenklingar för företagare och att genomföra satsningar på kvinnligt företagande och tillkännager detta för regeringen.
18 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att understödja Stockholmsregionen som hållbar tillväxtmotor och tillkännager detta för regeringen.
B2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka statens medfinansiering av välfärden och om återtagande av kontroll över välfärden och tillkännager detta för regeringen.
B3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa karensavdraget för att öka rättvisan för alla som inte kan jobba hemifrån, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort fri etableringsrätt inom skattefinansierade verksamheter och tillkännager detta för regeringen.
B6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en social bostadspolitik ska utvecklas för att bryta segregationen och tillkännager detta för regeringen.
B7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa EBO-lagen fullt ut och tillkännager detta för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra den kommunala förköpsrätten av alla fastigheter som kommer ut på marknaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kvalitetshöjning av folkbokföringen och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en aktiv och inkluderande arbetsmarknadspolitik och tillkännager detta för regeringen.
B11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa den grova organiserade brottsligheten också genom förebyggande insatser och tillkännager detta för regeringen.
B12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en nationell definition av brottsförebyggande arbete och tillkännager detta för regeringen.
B13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en stärkt polis i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
B15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det civila samhällets organisationer och tillkännager detta för regeringen.
B16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatomställningen måste genomföras rättvist och tillkännager detta för regeringen.
B17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla infrastrukturen i Stockholmsregionen för samhällsnytta och tillkännager detta för regeringen.
B18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla Bromma flygplats och utveckla Arlanda till ett centrum för fossilfritt flyg och tillkännager detta för regeringen.
B19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en ny förbindelse över eller under Södertälje kanal och tillkännager detta för regeringen.
B20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att Södertörns högskola bör bli universitet och tillkännager detta för regeringen.
Hela texten jämförs: A 3131 ord · B 4287 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:2026
av Mattias Vepsä m.fl. (S)
En arbetsmarknad med goda villkor och en skola utan marknadskrafter
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta hur storstadsregionerna som tillväxtmotor kan stärkas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta behovet av fler bostäder för växande storstadsregioner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta behovet av förbättrade regler och rutiner för internationella talanger och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa marknadsskolan och genomföra insatser för att alla huvudmän ska ta ett ansvar och aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja kvinnors företagande i växande storstadsregioner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra regelförenklingar för företagare och att genomföra satsningar på kvinnligt företagande och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
En stark stockholmsregion kräver en arbetsmarknad med goda villkor och en skola utan marknadskrafter!
Både pandemins utbrott och Rysslands olagliga invasion av Ukraina har satt Sverige i svårt läge. Pandemin slog hårt mot bland annat hotell- och restaurangbranschen, men också mot rese- och bemanningsbranschen. Bara under några månader permitterades eller varslades tiotusentals människor. Svensk arbetsmarknad förändrades i snabb takt till att ställa om till hemarbete för dem som så kunde, men också med höga smittorisker för alla dem som behövde närvara på sina arbetsplatser, såsom inom exempelvis skola, förskola, kollektivtrafik, sjukvården och äldreomsorgen
Lagom till att pandemin klingat av genomförde Ryssland sin olagliga invasion av Ukraina och återigen påverkas svensk ekonomi. Inflationen stiger i spåren av kriget och
pandemins kvardröjande effekter, vilket leder till att Riksbanken höjer räntan och svensk
ekonomi kyls av med stor risk för ökad arbetslöshet.
Våra storstäder är tillväxtmotorer och bara Stockholms län svarar för en knapp tredje
del
av Sveriges totala bruttonationalprodukt. Förmågan att rekrytera rätt arbetskraft har många gånger visat sig vara kanske det största tillväxthindret. Arbetsgivare efterfrågar bättre utbildad och mer erfaren arbetskraft. Matchningsproblemen på den svenska arbetsmarknaden är betydande. Samtidigt som högskolesystemet har byggts ut och allt fler har en eftergymnasial utbildning finns många arbetssökande och många arbets
givare upplever en brist på kompetent arbetskraft.
Därför är det oroande att den nya högerregeringen drar ned på arbetsmarknads
politiken.
Det finns flera sätt att rusta storstadsregionerna. Bland annat behöver matchningen på arbetsmarknaden förbättras och ungdomar utbildas efter var möjligheterna till arbete finns. Det kan handla om allt ifrån satsningar på programmering i grundskolan till specialdesignade utbildningar kopplat till it-branschen. Även kompetenssatsningar till exempelvis välfärdssektorn behövs för att kunna rekrytera medarbetare. Detta kräver också att arbetsvillkoren stärks och det kräver att kommunerna och regionerna vid anställning av personal utgår från heltid som norm och omfattas av kollektivavtal. Och att majoriteten av personalen har möjligheten att få tillsvidaretjänster.
Kommunerna och regionen har potential att påverka normerna på arbetsmarknaden i Stockholmsregionen genom att motverka otrygga anställningsförhållanden. Högre ställda krav och bättre uppföljning och kontroll vid offentliga upphandlingar motverkar oseriösa företag och arbetslivskriminalitet.
För att locka kompetens från andra länder och regioner är tillgången till bostäder en kritisk faktor, vilket vi återkommer till här nedan. Stockholm saknar ett fungerande ”en väg in”-koncept som Köpenhamn har, för att förbättra och korta processen för personer som vill söka sig till regionen. Även en översyn av möjligheten till talangvisum skulle stärka vår arbetsmarknad.
Om Sverige ska hänga med i den internationella konkurrensen om framstående talanger behövs reformer för bättre konkurrens, mer samverkan och ökad kvalitet i den högre utbildningen. Detta är extra viktigt för vår region. Vi behöver bli bättre på att locka till oss utländska studenter och forskare. Ett första steg är att högskolan åter ska bli avgiftsfri för utländska studenter alternativt att stärka systemet med stipendier till vissa grupper av studenter.
Vi behöver också bryta segregationen. I många av de utsatta områdena i vår region är arbetslösheten hög och de som har ett arbete, alltför ofta lågavlönade. Det krävs kompetensutveckling, praktiska utbildningar, praktikplatser m.m. för att kunna hjälpa många till jobb med schyssta villkor och löner som går att leva på. Problemet många gånger är också att bostäderna och övriga fastigheter, såsom skolor och centrumanlägg
ningar är eftersatta och i behov av upprustningar. Nedgångna bostadsområden spär också på känslan av utanförskap och ökar misstron mot samhället i stort. Upprustningar i dessa områden blir väldigt ekonomiskt kännbara för boende då deras inkomstnivåer är
låga. Nödvändiga investeringar uteblir eller relaterar i ökad trångboddhet, fler vräkningar,
ökade bidragskostnader. För att kunna bryta trenden och bekämpa segregationen så måste vi få fler i arbete, till schyssta villkor och avtalsenliga löner.
Allvarlig bostadsbrist hotar jobbtillväxten
Rätten till ett eget hem är en mänsklig rättighet. En central förutsättning för att storstads
regioner
ska kunna stärka sin attraktionskraft som kunskaps- och arbetsmarknads
regioner är att det finns bostäder som normalinkomsttagare kan efterfråga. Det måste finnas en fungerande koppling mellan arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. I dag har exempelvis Stockholmsregionens bostadsmarknad stora problem med bristen i allmänhet och med långa kötider på hyresmarknaden i synnerhet. De negativa bieffek
terna är tyvärr flera med bland annat en svart marknad, utträngningseffekter från stor
stadsregionen, segregation, kompetensbrist för företag och utebliven expansion, skilda par som inte kan bo i närheten av varandra för barnen skull, unga som måste tacka nej till jobb och utbildning, samt köptvång till hög belåning i en tid då räntorna kraftigt stiger. Bostadsbristen ger en tydligt negativ effekt på tillväxten, med produktionsbortfall och förlorade livschanser.
Den allt hårdare konkurrensen om bostäder påverkar inte minst unga och studenter. Detta är allvarligt eftersom storstadsregionerna i allmänhet har en ung befolkning. Trots ett ökat byggande av till exempel studentbostäder råder det fortfarande en brist i stora delar av landet. Detta gör att många riskerar att välja bort exempelvis Stockholms
regionen som bostadsort när de ska påbörja en utbildning eller pröva ett nytt arbete. På
grund av bostadsbristen tvingas många ungdomar bo kvar hemma mot sin vilja. Samtidigt
ökar svårigheterna kring att skilja sig i storstadsregionerna, särskilt för kvinnor. Vår kartläggning visar att kvinnors genomsnittslön nu inte räcker för att köpa en trea någon
stans i hela Stockholmsregionen. I till exempel Täby kommun saknas i genomsnitt 3
000 kronor i månaden för kvinnor för ett vanligt boende, uttryckt i skillnaden mellan erforderlig inkomst och lånebehov.
Bostadsmarknaden är trögrörlig och det finns en stor och allvarlig bostadsbrist som utgör hinder för regionernas utveckling. För att klara bostadsförsörjningen behövs ett välplanerat byggande som har hög takt och är jämnt över tid.
Ideologiska ombildningar av hyreslägenheter till bostadsrätter i borgerligt styrda kommuner har resulterat i att antalet hyresrätter i Stockholms län dag är färre än 1990. Politiken måste härvid säkerställa en fortsättningsvis hög takt i bostadsbyggandet bland annat genom möjliggörandet av byggande av fler hyresrätter. Om storstadsregionerna tappar sin ledande ställning kommer det att få konsekvenser för hela landets ekonomi,
och en fortsatt hög takt i bostadsbyggandet är en förutsättning för regionernas utveckling
och tillväxt.
Under de föregående två mandatperioderna genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen den största statliga bostadssatsningen på 20 år. Ett investeringsstöd infördes för byggande av små hyreslägenheter och studentbostäder vilket resulterat i att ca 57
000 nya hyreslägenheter byggts hållbart och med ca 20
% lägre hyra än vad annars varit fallet. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har infört åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt, otillåten andrahandsuthyrning och uttag av överhyror av andrahandshyresgäster. Januariavtalet innehöll även en bredare reformagenda för ökat bostadsbyggande där omfattande regelförenklingar ska göras för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra det snabbare och billigare att bygga.
För oss socialdemokrater är det självklart att bostadsbyggandet behöver vara varierat i storlek, pris och upplåtelseform, men alla kommuner värnar vare sig variationer eller blandade upplåtelseformer. Samtidigt ser vi att behoven fortfarande är stora. Det måste byggas fler hyresrätter som även låg- och normalinkomsttagare har råd att efterfråga. Dessutom behöver det göras stora renoveringar i befintliga bostäder, särskilt i
miljon
programsområdena, utan att de boende tvingas bort på grund av orimliga hyreshöjningar.
Den socialdemokratiska regeringen föreslog ett energieffektiviseringsstöd riktat mot
renovering i miljonprogramsbeståndet; en viktig reform för att förbättra bostadsbeståndet.
En sådan reform ger också positiva arbetsmarknadseffekter.
Även bostadssegregationen mellan nyanlända och övrig befolkning hämmar tillväxten
i storstadsregionerna. När människor utan erfarenhet av den svenska bostadsmarknaden,
och med litet inflytande över sitt eget boende, begränsas till vissa utsatta områden skapas
negativa utvecklingstrender. Alla kommuner måste ta ansvar för att alla människor ska få likartade förutsättningar på bostadsmarknaden. Men staten skulle tillsammans med kommunerna kunna ta ett strategiskt långsiktigt grepp genom att upprätta konkreta lång
siktiga handlingsplaner för att omdana och integrera utsatta områden, socialt, miljö
mässigt och kulturellt.
En väl fungerande bostadsmarknad kännetecknas av rörlighet och tillgänglighet – människor ska enkelt kunna komma in på bostadsmarknaden och utvecklas i sitt boende när livet förändras. I dag riskerar storstadsregionerna att bli regioner främst för den som har råd att köpa sin egen bostad, med ökande boendesegregation som följd. Allmän
nyttan har här en särskild ställning på bostadsmarknaden och är ett viktigt verktyg för att kommunerna ska kunna uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar. Vi menar att det är orimligt att framförallt ekonomiskt starka kommuner i våra storstadsregioner inte bidrar till att öka jämlikheten i våra regioner och därför vill vi se ett ökat regionalt ansvar för bostadsförsörjningen. Det är också rimligt att se över förutsättningarna för att utreda sanktionsmöjligheter och incitament mot kommuner som inte tar sitt ansvar för bostads
planeringen och prioriterade bostadssociala mål.
Arbetskraftsinvandring
Segregationen i vissa delar av storstadsregionerna har på senare år vuxit sig fast och skapar allt allvarligare problem. Särskilt allvarlig är framväxten av en parallell bostads- och arbetsmarknad där den grova organiserade brottsligheten hänsynslöst exploaterar människors utsatthet. Illegal arbetskraft importeras och förmedlas. Svarta löner betalas ut, arbetsmiljön åsidosätts och torftiga bostadslösningar tillhandahålls, inte sällan i utdömda fastigheter som aldrig varit avsedda för boende. Det förekommer till och med att arbetskraften låses in över natten i dessa lokaler. Att utnyttja illegal arbetskraft utgör utan tvekan en mycket lukrativ inkomstkälla för kriminella aktörer inom den grova organiserade brottsligheten.
Det är viktigt att förstå att aktörerna i den organiserade brottsligheten många gånger arbetar på flera ”marknader” samtidigt och att dessa ofta hänger ihop och styrs från ett och samma nät. Näten kan alltså samtidigt syssla med narkotikahandel, utpressar
verksamhet, penningtvätt, arbetslivskriminalitet, svart handel med bostäder, välfärds
brottslighet och illegal vadslagning och spelverksamhet. Till detta ska läggas att aktörerna dessvärre ofta besitter ett omfattande våldskapital som syftar till att upprätt
hålla och utvidga vunna marknader. Parallella samhällsstrukturer med egen ekonomi, rättsskipning och en utbredd tystnadskultur växer fram och etableras. Dessa är i sin förlängning systemhotande.
Den parallella bostads- och arbetsmarknaden är ett hot mot sund konkurrens och ett friskt näringsliv. En mycket hög andel av arbetskraftsinvandringen utgörs av icke-kvalificerad arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ökar.
Den nytillträdda högerregeringen har inte visat något som helst intresse för att på allvar reglera arbetskraftsinvandringen. En förutsättning för att få ner arbetslösheten i Sverige och speciellt i många av våra utsatta områden i storstadsregionerna är dock att arbetskraftsinvandringen återigen regleras. Många gånger konkurrerar arbetskrafts
invandringen ut arbetslösa med usla villkor som ingen i Sverige kan leva på.
Reformering av gymnasieskolan
Idag omfattar gymnasieskolan arton nationella program, varav tolv yrkesprogram och sex högskoleförberedande program med totalt 60 olika inriktningar.
Just nu börjar cirka 98 procent av alla ungdomar gymnasieskolan i någon form.
Syftet med gymnasieskolan är dubbelt. Utbildning är ett viktigt verktyg för varje
individs frihet att välja sin egen väg i livet. Samtidigt är gymnasieskolan en viktig del av arbetsmarknadspolitiken, då nästan alla svenska ungdomar går en gymnasieutbildning.
Således blir en genomgående hög kvalitet samt likvärdighet viktigt för att uppnå båda ovannämnda mål. Detta blir extra viktigt i dynamiska storstadsregioner
Storstadsregioner har en mycket stor friskoleetablering inom både grund- och gymnasieskolan. Ska vi lyckas hålla ihop våra städer och lyckas ge alla ungdomar en bra utbildning behövs krav på att skolhuvudmännen aktivt verkar för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter. Idag förefaller vissa gymnasieskolor ha som affärsidé att locka en viss typ av elever. Detta agerande måste försvinna och incita
menten för den typen av segregerande urval måste försvinna.
Internationellt sett är den svenska skolan som helhet relativt likvärdig. Detta är framför allt en konsekvens av att Sverige, till skillnad från många andra länder, har ett sammanhållet skolsystem relativt högt upp i åldrarna. Sverige är internationellt sett mediokert gällande att klara det kompensatoriska uppdraget och därmed uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar. Utredningen om en mer likvärdig skola (SOU 2020:28) konstaterar att ur ett nationellt perspektiv är utvecklingen av den svenska skolans likvärdighet över tid däremot inte positiv. I stället för att bli allt mer likvärdig verkar utvecklingen t.o.m. vara negativ. Familjebakgrundens betydelse för skolresultaten är stor och har dessutom ökat under de senaste 20 åren och kopplingen mellan elevers förutsättningar och skolans kvalitet är överlag svag. Vilken skola elever går på har betydelse för resultaten. Men, den kanske mest slående trenden i svensk skola är den kraftigt ökade spridningen i skolornas kunskapsresultat sedan början av 1990-talet. Det råder bred enighet om att dessa ökande skillnader mellan skolor i mycket hög grad kan hänföras till ökad skolsegregation. Elever har blivit allt mer uppdelade mellan olika skolor utifrån socioekonomisk bakgrund och migrationsbakgrund.
Vi ser att både friskoleetableringen och skolvalen ökar segregationen, men även kostnadsutvecklingen för kommunerna på grund av att alltför många skolplatser står tomma. Vi menar att den kommunala självstyrelsen kopplad till gymnasieskolan måste
värnas, men menar att utbudet av utbildningar bör vila på empirisk grund kring individens
och samhällets långsiktiga nytta och därmed bättre tillgodose arbetsmarknadens fram
tida behov. Detta kräver en större analytisk kapacitet än vad som vanligtvis är möjligt på kommunal nivå, vilket också konstateras i utredningen om gymnasieskolans dimen
sionering (SOU 2020:33).
Vi är som socialdemokrater inte säkra på att konkurrensen mellan gymnasieskolor leder till en bättre fungerande arbetsmarknad. Idag används just nya typer av program som konkurrensfördel, oaktat om programmet har förutsättning att leda till arbete efter avslutad utbildning. Detta konkluderas också i ovan nämnda utredning som konstaterar att ”konkurrensen kan bidra till en positiv kvalitetsutveckling, men enligt utredningen påverkar konkurrensen utbudet i en riktning som inte är gynnsam för vare sig individer, arbetsgivare eller samhället i vidare bemärkelse”.
Hösten 2018 gick ca 352
300 elever i gymnasieskolan – 71,8 procent i en kommunal skola, 27,6 procent i en fristående skola och 0,6 procent i skolor som drevs av landsting
eller regioner. Läsåret 2018/19 gick 57 procent av eleverna i gymnasieskolan ett högskole
förberedande
program, 28 procent ett yrkesprogram och 15 procent ett introduktions
program. Av alla elever som började ett nationellt program i gymnasieskolan hösten 2015 hade 71,7 procent slutfört utbildningen våren 2018, dvs. efter tre år. Andelen behöriga lärare i gymnasieskolan ökar och uppgår nu till 81,4 procent 2019. Kommunala
gymnasieskolor har en avsevärt högre lärartäthet och högre andel behöriga lärare jämfört
med fristående gymnasieskolor. Kort sagt ser vi en tydligt positiv trend i gymnasieskolan
avseende kunskap. Det är nu viktigt att en tydligare anpassning till arbetsmarknadens
behov kommer till. Detta är avgörande för Stockholmsregionens framtida arbetsmarknad.
Nyföretagande
Storstäderna i Sverige har ett blomstrande näringsliv. Det är viktigt att förutsättningarna är goda för att företagen ska kunna växa. Det kan handla om tillgång till bostäder, god infrastruktur och tillgång till utbildad arbetskraft. Det kan också handla om tillgång till riskkapital i växande branscher.
Näringslivet i storstäderna är extremt diversifierat, alltifrån egenföretagaren på torg
handeln, det medelstora konsultföretaget till stora multinationella företag. Bland de små
företagen är regelförenkling centralt, eftersom det inte finns resurser hos egenföretagaren
att följa utvecklingen bland nya regelverk.
Arbetsmarknaden i storstadsregioner behöver många olika arbetsplatser och olika typer av verksamheter. De senaste åren har en majoritet av de nya jobben vuxit fram i små och medelstora företag. För att regionerna även i framtiden ska vara välfungerande och dynamiska är dessa mindre företag viktiga. Många företagare upplever att regler och regleringar i Sverige är krångliga och minskar möjligheten att växa. Regeringar av olika färg har under de senaste decennierna haft som mål med regelförenklingsarbetet att åstadkomma en märkbar skillnad i företagens vardag. Dock förefaller inte de flesta företagare tycka att reglerna blivit enklare. Enligt Näringslivets Regelnämnd går utveck
lingen istället åt fel håll.
Ska den utvecklingen vändas måste alla myndigheter få tydligare uppdrag att främja jobbtillväxt i små och medelstora företag. Dessutom behöver regering, riksdag och myndigheter bli bättre på att beskriva konsekvenserna för företag när nya regler införs. En annan viktig reform skulle vara om dagens regler, där företag är skyldiga att lämna uppgifter till olika myndigheter, ändrades. En lösning skulle vara att inrätta ett gemensamt register för företagsdata så att samma eller liknande uppgifter inte behöver lämnas in flera gånger till olika myndigheter.
Kvinnligt företagande
I frågor om jämställdhet framstår storstäderna ibland som mer jämställda, bland annat i termer av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Även om jämställdhetsperspektiv behöver lyftas i alla samhällsområden, så är det en uppenbar brist att kvinnor i mycket
lägre utsträckning är företagare än män. Vår mening är att arbetsmarknaden i storstäderna
blir starkare med fler kvinnliga företagare.
Storstadsregionernas många småföretag är viktiga för vår i många avseenden dynamiska arbetsmarknad. Tyvärr är kvinnors andel av företagande endast 25
%, och denna siffra har ökat i snigelfart med 8
% under de senaste 40 åren. En segregerad arbetsmarknad ger ett segregerat företagande. Det innebär att kvinnors företagande i stort följer de branscher de jobbar inom. Lönsamheten har beskrivits vara ett problem i de branscher där kvinnor är företagare. Finansieringen av kvinnors företagande är på en betydligt lägre nivå i jämförelse med mäns företagande. Kvinnors tillgång till kapital är betydligt lägre än mäns och investeringarna från externa investerare är mycket mer sällsynta i kvinnors företag. Endast 1
% av riskkapitalet i Sverige uppges gå till bolag grundade av kvinnor. Tillväxtverket har kritiserats för att inte bidra till förändring av detta.
Omstartskommissionen föreslår att entreprenörskapsutbildningar anpassas för
sär
skilda grupper och sektorer och anser att man bör ta tillvara den outnyttjade entreprenörs
kompetens
som finns bland kvinnor. De föreslår även att Tillväxtverket skulle kunna vara en tänkbar huvudman och ge onlinebaserad utbildning och rådgivning riktad mot entreprenör- och intraprenörskap.
Sverige skulle behöva en mer djuplodande analys av kvinnors företagande för att utforma en politik som tar vara på de potentiellt stora vinster som finns inom detta område. Ett område som behöver stärkas är egenföretagares trygghetssystem. Vi är övertygade om att dessa reformer skulle stärka nyföretagandet i landets storstäder.
Mattias Vepsä (S)
Anna Vikström (S)
Jytte Guteland (S)
Kadir Kasirga (S)
Mathias Tegnér (S)
Mirja Räihä (S)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3584
av Mattias Vepsä m.fl. (S)
Stockholm som en hållbar tillväxtmotor
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att understödja Stockholmsregionen som hållbar tillväxtmotor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka statens medfinansiering av välfärden och om återtagande av kontroll över välfärden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa karensavdraget för att öka rättvisan för alla som inte kan jobba hemifrån, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort fri etableringsrätt inom skattefinansierade verksamheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beakta behovet av fler bostäder för en växande Stockholmsregion och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en social bostadspolitik ska utvecklas för att bryta segregationen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa EBO-lagen fullt ut och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra den kommunala förköpsrätten av alla fastigheter som kommer ut på marknaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kvalitetshöjning av folkbokföringen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en aktiv och inkluderande arbetsmarknadspolitik och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa den grova organiserade brottsligheten också genom förebyggande insatser och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en nationell definition av brottsförebyggande arbete och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en stärkt polis i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det civila samhällets organisationer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatomställningen måste genomföras rättvist och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla infrastrukturen i Stockholmsregionen för samhällsnytta och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla Bromma flygplats och utveckla Arlanda till ett centrum för fossilfritt flyg och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en ny förbindelse över eller under Södertälje kanal och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att Södertörns högskola bör bli universitet och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Stockholmsregionen är fantastisk. Här lever ungefär 2,5 miljoner människor sina liv. De flesta av oss är stolta över vår huvudstadsregion med alla dess både för- och nackdelar.
Stockholmsregionen har under många år varit Sveriges tillväxtmotor med stark självkänsla, ett sprudlande kulturliv och dynamiska företag. Många av vårt lands växande företag skapas i regionen och tillgången på riskkapital är näst bäst i världen, enbart slaget av Kalifornien i USA. Stockholmsregionen har en stark sektor för grön teknologi och utbildningsinstitutionerna är framgångsrika.
Vi socialdemokrater vill att Stockholmsregionen ska fortsätta att vara ledande i klimatomställningen. Det ska vara lätt att göra rätt för att bidra till den klimatpositiva omställningen. Alla ska också få ta del av de värden som skapas och på jämlika villkor delta på arbetsmarknaden, i utbildningar och i fritidsaktiviteter.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen ser och bekämpar de allvarliga samhällsproblem som vuxit fram i vår region. Välfärden sviktar, segregationen har blivit omfattande, otryggheten på arbetsmarknaden har vuxit, liksom den grova organiserade brottsligheten, det civila samhällets organisationer pressas tillbaka och alla är inte med på klimatomställningen på rimliga villkor. Det är med förfäran vi ser på hur högerregeringens politik, på område efter område, slår hårt mot vår region. Likt hur Trump har målat ut Kalifornien som ett hot mot Donald Trumps svarta vision om USA, har SD-regeringen riktat udden mot stockholmarna. Det som behövs istället är en politik som utgår från insikten att en blomstrande Stockholmsregion är en förutsättning för ett blomstrande Sverige!
Ta tillbaka kontrollen över välfärden och stärk statens finansiering av välfärden
En väl fungerande och gemensamt finansierad skola, vård och omsorg bygger välstånd. De är produktiva institutioner i en modern dynamisk ekonomi. Ingenstans i Sverige har den politiska högerns marknadsreformer och privatiseringsiver vad gäller välfärden gått så långt som i Stockholmsregionen. Vi lever med utbrett marknadskaos i skolan, omsorgen, sjukvården och kollektivtrafiken. Socialdemokratiska kommun- och region
politiker kämpar emot och tar under denna mandatperiod ansvar för att styra upp väl
färden på de sätt som är möjliga på lokal nivå. Det handlar exempelvis om att återta ambulanssjukvård och äldreomsorgsverksamheter i egen regi, avbolagisera sjukhus och starta upp HVB-hem under kommunalt huvudmannaskap. Och socialdemokratiska majoriteter städar upp i välfärdsfusket högern lämnat efter sig genom att upprätta särskilda enheter för att sätta stopp för utbetalningar av offentliga medel till djupt oseriösa eller kriminella aktörer ur den skattefinansierade välfärden.
I likhet med övriga landet drabbas vår region nu också av att staten underfinansierar den kommunala och regionala välfärden genom för små generella och riktade statsbidrag.
Vi ser också ett behov av att avskaffa karensavdraget för att öka rättvisan för alla som inte kan arbeta hemifrån. Nuvarande regler slår hårt mot arbetare som inte har möjligheten att utföra sina arbetsuppgifter från hemmet, och en rättvis lösning måste införas.
Marknadsskolan måste reformeras genom ett reformerat skolpengssystem som ger kommunala skolor ersättning för sitt mer krävande uppdrag jämfört med de friståendes. Gemensamma köregler måste lagregleras för att göra skolvalet mer jämlikt för alla barn. Självklart ska offentlighetsprincipen gälla i skattefinansierad skolverksamhet. Vinstjakten i skolan och förskolan måste få ett slut!
Den fria etableringsrätten inom skattefinansierade verksamheter, såsom skola och vård, måste avskaffas. Detta är nödvändigt för att återta kontrollen över kvaliteten och säkerställa att alla verksamheter styrs av behov och inte av marknadsintressen.
Privata sjukvårdsförsäkringar ska inte tillåtas att äta sig in i den offentligt finansierade sjukvårdens verksamhet. Tvångs-LOV för primärvården behöver avskaffas, så att även Stockholmsregionen får möjligheter att styra etableringar av vårdcentraler dit de behövs. Lagstiftningen vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård bör styra mot måttfullhet. Ersättningssystemen för digital vård behövs förändras, exempelvis så att patientens hemregion inte ska vara skyldig att ersätta kostnaden för distanskontakter som erbjuds av en annan region och att patienten, vid utomlänsvård som sker genom distanskontakt, ska betala de vårdavgifter som tillämpas i patientens hemregion. Tillsynsmöjligheterna bör öka för Inspektionen för vård och omsorg för att identifiera oseriösa utförare och stärka patientsäkerheten.
Ingen ska gå före i kön. Vård ska ges efter behov, inte plånbok. Vårdvalssystem måste reformeras. Hemtjänst kan inte längre tillåtas förbli en tummelplats för kriminella nätverk. Kort och gott: Marknadslogiken måste pressas tillbaka i välfärdssektorn!
Därtill måste statsbidragen indexeras för att säkra en bottenplatta för välfärdens finansiering och vi socialdemokrater i Stockholm ser behov av betydande tillkommande satsningar från staten för att välfärden ska utvecklas på det sätt som medborgarna förväntar sig och som bygger vårt samhälle, vår region, starkare! Staten, med möjligheten till progressiv beskattning, måste ta ett större ansvar för välfärdens finansiering!
Social bostadspolitik för att bryta segregationen och säkra kompetensförsörjning och studenters boende
Boverkets prognoser visar att 73 procent av de nya bostäderna behöver byggas i de tre storstadsregionerna Stockholm/Uppsala, Göteborg och Malmö/Lund. Redan före den nu pågående kollapsen i bostadsbyggandet var bostadsbristen, trångboddheten och hemlösheten störst i vår region. Avsaknaden av substantiella bostadspolitiska initiativ på nationell nivå och den förtida avvecklingen av investeringsstödet till byggande av hyresrätter och studentbostäder med lägre hyresnivå slår därmed med full kraft mot vår region. Näringslivets och den offentliga sektorns kompetensförsörjning hotas av brist på lämpliga och rimligt prissatta bostäder. Studenter avskräcks från att komma till studier vid våra världsledande utbildningsinstitutioner på grund av boendesituationen i regionen.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen ser behovet av en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen, där det kommunala bostadsförsörjningsansvaret åtföljs av statliga incitament både att upprätta och att genomföra meningsfulla bostadsförsörj
ningsplaner, med hänsyn till samhällsgemenskapens, hela befolkningens och arbets
marknadens behov. Vi ser också behovet av statligt stöd, i form av byggstimulanser, statliga byggkrediter, statliga kreditgarantier och hyresförlustgarantier, inte minst i konjunkturlägen med alldeles för lågt bostadsbyggande.
Den allvarliga bostadssegregationen kan inte brytas med mindre än att nya åtgärder prövas för att möjliggöra mer blandade upplåtelseformer och mindre av socioekonomisk skiktning i vår region. Inkomstkrav, förtursregler och andra verktyg för samhälls
planering för integration istället för segregation måste ses över.
EBO-lagen, som har bidragit till att förstärka segregationen i många områden, måste avskaffas. Det är nödvändigt att skapa en bostadspolitik som främjar integration och förhindrar att utsatta grupper koncentreras till redan utsatta områden.
För att ytterligare stärka kommunernas verktyg i kampen mot bostadssegregation och för att säkerställa att bostäder används till allmännyttiga syften, måste den kommunala förköpsrätten av alla fastigheter som kommer ut på marknaden återinföras. Detta ger kommunerna möjligheten att aktivt påverka bostadsmarknaden och motverka spekulation och segregation.
Regeringens bostadspolitik är helt undermålig och den förvärras av att högerstyrda kommuner i vår region helt enkelt inte tar sitt ansvar vare sig för segregationen eller för bostadsförsörjningen – och inte tänker göra det med mindre än att vi socialdemokrater tar över makten i kommunerna ifråga. Staten måste gripa in för att vi skall ha minsta chans att bryta segregationen, säkra kompetensförsörjningen, möjliggöra för studenter att bo och bygga Stockholmsregionen starkare!
Vidare bör kvaliteten i folkbokföringen kontinuerligt höjas, där hembesök och dörrknackning kan användas som metoder för att samla in korrekta data. Detta är nödvändigt för att få en realistisk bild av bostadssituationen och därigenom kunna vidta effektiva åtgärder för att lösa bostadsbristen och motverka segregation.
Aktiv arbetsmarknadspolitik för hållbar tillväxt och inkludering
För att möta framtidens krav och stödja arbetsmarknadens behov i Stockholmsregionen måste det finnas tillgång till utbildning och kompetensutveckling. Vi socialdemokrater ser behov av utökade statliga satsningar på yrkesutbildningar, vidareutbildningar och livslångt lärande för att säkerställa att arbetskraften kan anpassa sig till teknologiska förändringar och nya arbetsmarknadsbehov. Detta inkluderar även stöd till omställningsprogram för dem som förlorar sina jobb i takt med den gröna omställningen.
För att Stockholmsregionen ska fortsätta att vara en tillväxtmotor krävs att närings
liv, civilsamhälle och offentlig sektor kan rekrytera den kompetens som behövs. Detta innebär att utbildningsinstitutionerna måste samarbeta närmare med arbetsmarknaden för att säkerställa att utbildningsutbudet matchar efterfrågan. Vi ser därför behov av ökade investeringar i högre utbildning och forskning inom områden som är kritiska för regionens framtida tillväxt, såsom teknik, hälsa och hållbarhet.
För att möta de komplexa utmaningarna på arbetsmarknaden krävs ett nära samarbete mellan offentliga och privata aktörer. Vi föreslår därför också etableringen av regionala arbetsmarknadsråd där representanter för arbetsgivare, fackföreningar, utbildnings
institutioner och offentliga myndigheter kan samarbeta för att utveckla och implementera strategier för att stärka arbetsmarknaden i Stockholmsregionen.
För att främja en jämlik arbetsmarknad i Stockholmsregionen måste också insatser göras för att minska löneskillnader och ojämlikheter mellan olika grupper. Vi ser behovet av skärpt tillsyn av diskrimineringslagar och stärkta incitament för företag att anställa från underrepresenterade grupper. Arbetsmarknaden ska vara tillgänglig och rättvis för alla, oavsett bakgrund, kön eller funktionshinder.
Arbetslivskriminaliteten är vidare ett allvarligt hot mot en sund arbetsmarknad. Vi ser behov av stärkt tillsyn och hårdare straff för företag som utnyttjar arbetskraft olagligt. Detta inkluderar även att säkerställa att arbetskraftsinvandrare har rättvisa arbetsvillkor och att arbetsgivare följer gällande arbetsmiljölagar.
För att säkerställa rättvisa arbetsvillkor och förhindra att subventionerade jobb används för att undergräva löner och arbetsförhållanden menar vi socialdemokrater i Stockholmsregionen att det är nödvändigt att införa krav på kollektivavtal för alla subventionerade anställningar. Kollektivavtal garanterar minimilöner, arbetsvillkor och försäkringsskydd, vilket bidrar till en sundare arbetsmarknad.
Utan krav på kollektivavtal löper vi risk att skapa en arbetsmarknad där subventionerade jobb blir en billig arbetskraft. Detta kan leda till osunda konkurrens
förhållanden och försämrade villkor för alla arbetstagare. Genom att ställa krav på kollektivavtal säkerställs att subventionerade jobb verkligen bidrar till ordning och reda på svensk arbetsmarknad!
Satsa på det förebyggande arbetet för att bekämpa den grova organiserade kriminaliteten
Ingenstans har den grova organiserade brottsligheten fått så motbjudande uttryck som i Stockholmsregionen. Det är – sorgligt nog – från Stockholm som en mycket stor del av den grövsta brottsligheten i Sverige utgår. Det är därför i vår region som det mesta av arbetet, både repressivt och förebyggande, behöver bedrivas. Med förebyggande menar vi socialdemokrater allt från direkt förebyggande insatser på individnivå till genom
gripande strukturella åtgärder av bostads-, social-, utbildnings- och arbetsmarknads
politiskt slag som vi socialdemokrater driver och som jämnar ut människors, inte minst ungas, möjligheter att etablera sig som produktiva och välmående medborgare.
Sedan valet 2022 styrs flera av vår regions kommuner och regionen av social
demokratiskt ledda majoriteter. Stor kraft läggs nu på att satsa på att bryta rekryteringen till gäng och kriminalitet. Trots Tidöregeringens välfärdssvek satsas det på fungerande skolor för alla barn, feriearbete för ungdomar, fler fältassistenter, stärkt socialtjänst och utbyggd föräldrautbildning. Genom satsningar som Fokus Järva kraftsamlas det från Stockholms kommun för att hålla ihop staden och ge alla stockholmare bättre framtids
chanser. Men ska det brottsbekämpande och brottsförebyggande arbetet lyckas måste samtliga politiska nivåer dra åt samma håll.
För varje krona ytterligare som läggs på fler poliser ska minst en krona läggas på det förebyggande arbetet. Lagändringar behöver genomföras som möjliggör för social
tjänsten att komma in tidigare, ökar samverkan och ger dem fler verktyg. Det behövs ett utökat föräldraskapsstöd, utökade befogenheter till socialtjänsten och nolltolerans mot skolfrånvaro med skolsocionomer på de skolor som har de tuffaste förutsättningarna.
För att motverka nyrekrytering till kriminalitet och minska återfall behövs en samordnad strategi. Viktiga insatser inkluderar förbättrade utbildningsmöjligheter, arbetsmarknadsåtgärder, socialt stöd och rehabilitering.
En nationell samordnare bör inrättas för att koordinera insatser mellan statliga myndigheter, kommuner, regioner, civilsamhället och arbetsgivare. En nationell strategi med fokus på förebyggande åtgärder, utbildningsprogram och integrationsinsatser bör tas fram.
Ekonomisk rådgivning och skuldsanering är avgörande för att undvika ekonomiska bekymmer som kan leda till kriminalitet. Stärkt samverkan mellan Kriminalvården, socialtjänsten och Arbetsförmedlingen är nödvändig.
Arbetsmarknadskvalificerande utbildningar, yrkesutbildningar och praktikplatser samt mentorskapsprogram och samarbeten med företag för att skapa sysselsättnings
möjligheter är effektiva åtgärder. Extrajobb och helgjobb för ungdomar, aktivitetsplikt kopplad till subventionerade jobb samt rätt till förskola och fritids för barn till arbetslösa kan ytterligare minska risken för nyrekrytering.
En nationell samordnare för arbetet med att bryta nyrekryteringen till kriminella gäng borde redan ha funnits på plats och arbetet med tvärprofessionella insatsteam för att ingripa tidigt och resolut borde finnas i varje kommun där det behövs, med statligt ekonomiskt stöd. Dessvärre saknas dock en tydlig nationell definition av vad som avses med brottsförebyggande arbete. Kommunerna gör därför olika vägval utifrån lokala förutsättningar. Det bör de även kunna göra i framtiden men för att nå ett mer offensivt nationellt genomslag för det brottsförebyggande arbetet krävs att samhället tydliggör vilka grundläggande beståndsdelar som bör ingå.
Den socialdemokratiska regeringens omläggning av kriminalpolitiken och den historiska utbyggnaden av polisen med målet om 10
000 nya poliser var nödvändig för att möta och vända utvecklingen. Trots höga ambitioner med polistillväxten har Stockholmspolisen inte vuxit i samma takt som andra polisregioner. Uppskattningsvis saknas 1
000 poliser i Stockholmsregionen. Regeringen har uttalat att polisen ska fortsätta att växa men framåt krävs insatser för att hela landet ska ta del av nya poliser.
Det kommer på kort sikt att kosta pengar att bryta den negativa utvecklingen. Kommuner och regioner ska göra sitt. Men staten har givetvis det yttersta ansvaret. Det ansvaret tas inte idag. Detta måste omedelbart ändras! Genom dessa åtgärder ges riskgrupper bättre förutsättningar att hitta och behålla ett arbete och vi skapar ett mer inkluderande samhälle.
Återreglera arbetskraftsinvandringen genom arbetsmarknadsprövning
Segregationen har vuxit sig fast i Stockholmsregionen och skapar allt allvarligare problem. Särskilt allvarlig är framväxten av en parallell bostads- och arbetsmarknad där den grova organiserade brottsligheten hänsynslöst exploaterar människors utsatthet. Illegal arbetskraft importeras och förmedlas. Svarta löner betalas ut, arbetsmiljön åsidosätts och torftiga bostadslösningar tillhandahålls, inte sällan i utdömda fastigheter som aldrig varit avsedda för boende. Det förekommer till och med att människor låses in över natten i dessa lokaler. Att utnyttja illegal arbetskraft utgör utan tvekan en mycket lukrativ inkomstkälla för kriminella aktörer inom den grova organiserade brottsligheten.
Den parallella arbetsmarknaden är ett hot mot sund konkurrens och ett friskt näringsliv. En mycket hög andel av arbetskraftsinvandringen utgörs av icke-kvalificerad arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ökar. För att Stockholmsregionen ska kunna upprätthålla en dynamisk och rättvis arbetsmarknad krävs att arbetskraftsinvandringen regleras genom arbetsmarknadsprövning. Inget annat kommer att fungera!
Stärk civilsamhället och den offentligt stödda kulturen
En huvudstadsregion i ett modernt samhälle ska ha ett sprudlande civilsamhälle och kulturliv. Det är en rikedom för hela Sverige och källa till inkomster för besöksnäringen att statliga och icke-offentliga kulturinstitutioner frodas i huvudstaden. I förortsområden är bibliotek, studieförbund, folkhögskolor och föreningsliv väsentliga för livskvalitet, folkhälsa och våra möjligheter att bryta segregationen. Integration för människor med utländsk bakgrund i det svenska samhället är en ödesfråga för vår region och vi ser med förfäran på hur staten nu drar undan stöd till de samhällsinstitutioner, däribland det civila samhällets organisationer, som i praktiken bedriver betydande delar av det som förtjänar att kallas integrationspolitik. Nedskärning måste bytas mot upprustning!
Inte minst gäller detta idrotten. Idag är barns och ungas fysiska aktivitet ofta beroende av familjens sociala och ekonomiska villkor. Barn till högutbildade och ekonomiskt starka föräldrar deltar mer i idrottsföreningar än barn till föräldrar med lägre utbildning och inkomster. Detta skapar ojämlikhet i tillgången till idrott och fritids
aktiviteter, vilket påverkar både fysisk och psykisk hälsa.
Idrott ger sammanhang och kamratskap samt främjar folkhälsan. För att fler barn och unga ska få tillgång till dessa fördelar bör idrottsföreningar ges ökade möjligheter att minska deltagaravgifter, utbilda och anställa fler ledare genom den av oss social
demokrater föreslagna ledarsatsningen om minst 1
000 nya ledare och samarbeta med fritidshem. En översyn av det lokala aktivitetsstödet kan bidra till detta.
Satsa på en rättvis klimatomställning – nu!
Socialdemokraternas övergripande syften med en stärkt infrastruktur och kollektivtrafik är att bidra till att uppnå klimatmålen och till en jämlik region med stark ekonomisk utveckling. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen ser med förfäran på höger
regeringens misslyckade klimatpolitik, med till stora delar bortkastade skattesänkningar på drivmedel för alla oavsett behov, med neddragningar av den totala klimat- och miljöbudgeten och en helt onödig polarisering av energipolitiken. Resultatet är nu kraftigt växande klimatutsläpp. Vidare har högerregeringen under sina få år vid makten tagit bort elbusstödet och tagit bort de riktade statsbidragen till kollektivtrafiken.
I kommuner och regioner kommer socialdemokratiska lokalpolitiker att arbeta med oförminskad kraft för miljövårdsåtgärder, klimatperspektiv i samhällsplanering, energieffektivisering, tillskapande av laddinfrastruktur och kollektivtrafik. Ett exempel på framsynt politik är de mångmiljardinvesteringar som görs av Stockholm Exergi för att fånga in och lagra biogen koldioxid. Ett annat är välkomnandet av havsbaserad vindkraft utanför regionens kust, projekt med potential att producera hela regionens konsumtion av elektricitet.
Kostnadschocker för hushåll och företag som klimatomställningen medför måste hanteras smartare än hittills. Det socialdemokratiska förslaget om en tankarabatt för i synnerhet bilberoende hushåll i glesbygd och vårt förslag om folkhemsel visar den principiella fördelningspolitiska inriktning som en rättvis klimatomställning måste ta. Tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik och socialförsäkringspolitik som säkrar omställning på arbetsmarknaden blir klimatomställningen rättvis på riktigt, samtidigt som den industriella dynamiken påskyndas. Med rätt fördelningspolitiska verktyg och där den som förlorar ett jobb snabbt finner ett nytt och ännu bättre. Det är bråttom!
Utveckla infrastrukturen för samhällsnytta!
Stockholmsregionen kommer att fortsätta att vara Sveriges tillväxtmotor, men för att Stockholm ska kunna växa behöver all form av samhällsservice expandera. Bostäder behöver byggas och staten behöver investera i ökad kapacitet i transportsystemet samtidigt som effektiviteten och miljöbelastningen från transportsystemet ska minska.
Därför vill vi socialdemokrater i Stockholmsregionen satsa på att vinna över resenärer till kollektivtrafiken, satsa på elektrifiering och stärka arbetsmarknaden genom bättre tvärförbindelser. Dessvärre har den högerkonservativa regeringen genom sina beslut skapat risker för försening och totalstopp för många investeringar som är av strategisk vikt för Stockholmsregionen.
Regeringen och Trafikverket måste genom dialog med övriga parter säkerställa genomförandet av Spårväg syd och slutförandet av sista etappen av Mälarbanan genom Sundbyberg och Solna. Utan dessa projekt riskeras över 20
000 bostäder samt flera tusen arbetstillfällen i Stockholmsregionen.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen anser att det är prioriterat att öka och skynda på antalet satsningar på elektrifiering av transportsystemet regionalt. Elektrifiering av busstrafiken har påbörjats men kan stärkas genom samarbete mellan Region Stockholm och Trafikverket. Ska elektrifieringen bli framgångsrik måste fler fordonsslag inkluderas. Elektrifiering kan ske genom utbyggnad av både laddinfrastruktur och elvägar.
Vi anser att det är viktigt att elektrifieringen samplaneras för att passa både gods- och persontransporter samt kollektivtrafik. I Stockholmsregionen finns flera sträckor som lämpar sig väl för elvägsutbyggnad både ur gods- och ur kollektivtrafikshänseende. En strategi för hela systemet behövs för att satsningen ska bli långsiktigt hållbar. Vi delar den optimistiska syn på BRT-system som Trafikverket framfört i tidigare planer och anser att BRT borde vara elektrifierat.
De tunga transporterna på vägarna i Stockholm kommer att fortsätta och elektrifiering är på sikt nödvändig. Vi anser att Trafikverket behöver få ett uppdrag att utveckla elvägar på flera platser och stödja laddningsmöjligheter för tung trafik.
Socialdemokraterna i Stockholmsregionen anser vidare att tillgång till transporter ska utgå från behov, inte betalningsförmåga eller markvärden.
Trängselskatter i trafikstyrande syfte är ett viktigt verktyg för att använda transport
systemet optimalt och har varit framgångsrikt i Stockholmsregionen. Intäkterna ska användas i enlighet med folkomröstningens beslut till att finansiera kollektivtrafik och vägar i regionen. Finansiering av infrastruktur genom så kallad bompeng, alltså avgifter som inte syftar till att styra trafiken utan enbart finansiera kostnaden för vägen, är vi kritiska till. Vägarna betalas redan genom fordonsskatt och drivmedelsskatter av såväl privatbilism som tung trafik och busstrafik. Sådana avgifter leder till ojämlika förutsättningar.
Stockholmsregionen påverkas negativt av de två OPS-projekt som genomförts i Sverige, Nya Karolinska sjukhuset och Arlandabanan. NKS blev ett internationellt uppmärksammat haveri. OPS-avtalet rörande Arlanda Express innebär dyra straff
avgifter för resenärer med spårtrafik till Arlanda i decennier framöver och hindrar därmed en viktig omställning till hållbart resande till och från Arlanda. De potentiella fördelarna med OPS är svåra att se i praktiken medan riskerna är stora och inlåsnings
effekter likt Arlandabanan kan hindra framtida utveckling. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen anser därför att inga nya investeringar ska genomföras enligt OPS-modell.
Avveckla Bromma flygplats och utveckla Arlanda
Ska Stockholmsregionen fortsätta att vara och stärka sin position som Sveriges gröna tillväxtmotor måste Bromma flygplats avvecklas och samtidigt måste Arlanda utvecklas till ett centrum för fossilfritt flyg i Europa. Dock menar Swedavia att en grundläggande förutsättning är att Arlanda får långsiktiga förutsättningar för att utvecklas i takt med samhällets behov. Flyget är viktigt för hela Sveriges tillgänglighet. Det är därför viktigt att flyget ges goda möjligheter att verka samtidigt som man främjar dess omställning. I ett läge där varken Bromma eller Arlanda beräknas ha full kapacitet inom den närmaste tiden är det oklokt att låta flygbolagen behöva bekosta båda flygplatsernas verksamhet. Det är därför mer fördelaktigt för både miljö och näringsliv att samla flyget på Arlanda flygplats.
Ska Arlanda flygplats fortsätta att utvecklas måste transporterna till flygplatsen förbättras. Delar av E4 behöver breddas och kapacitetsstark busstrafik behöver tillföras. Dessutom behöver kollektiva förbindelser mellan Märsta och Arlanda byggas ut, antingen som en BRT-lösning eller som spårbunden trafik. Detta är viktigt både för att minska sårbarheten i transporter till och från Arlanda och för att möjliggöra ytterligare arbetspendling.
Att högerregeringen inte har några planer på att under den kommande mandat
perioden driva en avveckling av Bromma flygplats är ett enormt bakslag. Bromma flygplats behöver avvecklas i förtid så att det kan byggas en klimatsmart stadsdel med upp till 30
000 bostäder på marken. Tillgängliggörandet av marken för byggandet av bostäder är ett viktigt framtidsprojekt för att råda bot på den stora bostadsbristen i Stockholmsregionen!
Skapa en ny förbindelse vid Södertälje kanal
En ny bro eller tunnel vid Södertälje kanal är väsentligt ur tillväxtsynpunkt med tanke på de stora exportindustriernas konkurrenskraft och beroende av väl fungerande transportinfrastruktur. Likaväl är bron en viktig förutsättning för att den sammanhållna arbetsmarknadsregionen i Stockholm-Mälardalen ska kunna utvecklas. Det försämrade säkerhetsläget kan inte heller bortses från. E4-bron över Södertälje kanal är sårbar och avgörande för flödena till och från huvudstaden. Om den slås ut påverkas transporter i hela landet.
Södertörns högskola bör bli universitet
Riksdagen beslutade 1995 att inrätta Södertörns högskola för att stärka högre utbildning i södra Storstockholm och motverka segregation. Högskolan har sedan dess gjort betydande insatser, men problemen med segregation kvarstår. Placeringen i Flemings
berg har varit strategisk, och högskolan har arbetat med mångvetenskaplighet och mångkulturalitet.
Högskolan har utvecklats väl och har över 13
000 studenter. Den har fått tillstånd att utfärda doktorsexamen i de flesta ämnen och står sig bra jämfört med nya universitet. En särskild profil är Östersjö- och Östeuropaforskningen, vilket är relevant i dagens geopolitiska läge.
Trots en utbyggnad av högskoleplatser har antalet platser per capita minskat på grund av befolkningstillväxten. Detta kan hämma regionens tillväxt. Därför är det rimligt att Södertörns högskola får universitetsstatus, vilket skulle stärka dess ställning och bidra till huvudstadsregionens utveckling. Att ge Södertörns högskola universitetsstatus skulle vara en naturlig utveckling och fullborda de ursprungliga ambitionerna. Detta skulle även förbättra lärosätets förutsättningar att bidra till regionens och landets tillväxt och utveckling.
Mattias Vepsä (S)
Anders Ygeman (S)
Lawen Redar (S)
Mirja Räihä (S)
Markus Kallifatides (S)
Jytte Guteland (S)
Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Annika Strandhäll (S)
Kadir Kasirga (S)
Mathias Tegnér (S)
Åsa Westlund (S)
Anna Vikström (S)
Alexandra Völker (S)
Leif Nysmed (S)
Serkan Köse (S)
Azadeh Rojhan (S)
Markus Selin (S)
Ingela Nylund Watz (S)