Motion A
Motion till riksdagen
2022/23:1214
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
Åtgärder för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken
1
Innehållsförteckning
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
3 Inledning
4 Minoritetsspråken
4.1 Starkare grundlagsskydd
4.2 Språk som diskrimineringsgrund
4.3 Tillsyn och uppföljning av minoritetspolitiken
4.4 Förvaltningsområde för romani chib
4.5 Nationell strategi för judiska minoriteten
4.6 Informationscentrum för samtliga nationella minoriteter
4.7 Älvdalskan, ett nytt minoritetsspråk
5 Urfolket samer
5.1 En samisk språklag
5.2 Böcker på samiska språk
5.3 En nationalscen för Sápmi
6 Skolan
6.1 Minoritetsspråk som modersmål
6.2 Sammanhängande utbildningskedjor
6.3 En minoritetspolitisk strategi
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över frågan om ett starkare grundlagsskydd för de nationella minoriteterna (sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar) och urfolket samer samt minoritetsspråken (samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch) och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över om språk ska införas som en diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om ett fungerande nationellt tillsynsansvar för att säkerställa att syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk efterlevs och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att inrätta ett förvaltningsområde för romani chib och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att ta fram en nationell strategi för den judiska minoriteten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta informationscentrum om de nationella minoriteterna judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör få i uppdrag att utreda älvdalskans position och se över möjligheten för älvdalskan att bli ett minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att i nära samarbete med Sametinget och det samiska samhället ta fram ett förslag till samisk språklag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över ett möjligt samarbete mellan de nordiska biblioteken för att det ska bli möjligt att låna böcker från andra nordiska länder på olika samiska språk och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till att inrätta en nationalscen för Sápmi och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en nivå på minsta garanterade undervisningstid i modersmålsämnet där minoritetsspråken ingår i grundskolan och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över utbildningskedjorna för alla nationella minoriteters språk och kultur inom lärosätena i syfte att de ska vara sammanhängande och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge lärosätena i uppdrag att arbeta fram och anta en minoritetspolitisk strategi och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
De nationella minoriteterna är samer, som också är ett urfolk, sverige
finnar, torne
dalingar, romer och judar. De språk som omfattas är samiska (alla former), finska, meänkieli, romani chib (alla varieteter) och jiddisch. Med tornedalingar avser vi även kväner och lantalaiset. Minoritetspolitiken är sedan år 2000 ett eget politikområde (prop. 1998/99:143). Den nationella minoritetspolitiken inrättades som en följd av att Sverige ratificerade två Europarådskonventioner: minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.
Förtryck av nationella minoriteter och en politik för tvångsassimilering är en beklagansvärd och ännu på många sätt obearbetad del av Sveriges mörka historia som lever kvar och har konsekvenser även i vår tid. Människor har både osynliggjorts och kartlagts på diskriminerande sätt enbart för att de tillhört en minoritet. Den tidigare assimileringspolitiken medförde att människor var tvungna att förneka sitt ursprung och sluta tala sitt språk för att inte bli uteslutna från majoritetssamhället. Genom interna
tionella avtal har Sverige sedan ratificeringen 2000 förbundit sig att skydda och stärka samers, tornedalingars, sverigefinnars, romers och judars rättigheter till identitet, språk, kulturarv och religion. Men mycket återstår att göra. Möjligheten att använda det egna språket i kontakt med myndigheter bör utökas och gälla alla talare av ett nationellt minoritetsspråk oavsett var i landet de bor. Utbildningen i, på och om de nationella minoritetsspråken samt de nationella minoriteternas kultur och kulturarv bör utvidgas, liksom möjligheten till vård och omsorg av personal som talar det egna modersmålet. Ett demokratikrav är att alla som tillhör en nationell minoritet ska ha möjlighet att med
verka i beslut och ta tillvara sina intressen inom samtliga samhällsområden. Fortfarande
förekommer diskriminering, rasism och hatbrott mot människor som tillhör de nationella
minoriteterna. Av denna anledning måste vi ständigt fortsätta att förbättra och utveckla rättigheterna för den nationella minoritetsbefolkningen.
Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den 1 januari 2010. Lagen ska garantera Sveriges nationella minoriteter ett grundskydd samt särskilda rättigheter för den som bor i ett förvaltningsområde för samiska, meänkieli eller finska. Minoritetslagens grundskydd ska tillämpas i hela Sverige. Grundskyddet innebär bl.a. att förvaltningsmyndigheter ska informera nationella minoriteter om deras rättigheter, skydda och främja minoritetskulturen och språken samt ge de nationella minoriteterna möjlighet att påverka i frågor som berör dem och samråda med dem. Lagens särskilda rättigheter gäller förvaltningsområdena och innebär bl.a. att de natio
nella minoriteterna har rätt att använda sitt språk i kontakt med myndigheter. Kommu
nerna ska också se till att det finns personal som behärskar språket eller språken och erbjuda barn- och äldreomsorg på minoritetsspråken. I Sverige ingår flera kommuner och regioner i förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska med stärkta rättig
heter att använda dessa minoritetsspråk. Inga förvaltningsområden finns för romani chib eller jiddisch, eftersom det anses svårt att begränsa romani och jiddisch till speci
fika områden.
Lennart Rhodin har i augusti 2022 på uppdrag av Sverigefinländarnas delegation presenterat en rapport med skarp kritik av Sveriges minoritetspolitik.
[1]
Rapporten konstaterar inledningsvis att det är tjugotre år sedan riksdagen beslutade att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets minoritetskonventioner och fick en nationell minoritetspolitik och att det snart är tretton år sedan lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft i Sverige. Trots att lagen om nationella minoriteter skärptes ytterligare för fyra år sedan konstaterar Rhodin att endast ett fåtal kommuner och regioner lever upp till lagens krav på ett grundskydd för minoritetsbefolkningen. Vidare är uppföljningen av minoritetspolitiken alldeles för svag och minoriteternas förtroende för uppföljningsmyndigheterna lågt.
4
Minoritetsspråken
Den förra regeringen har tagit fram ett handlingsprogram för bevarande och främjande av de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Programmet omfattar cirka 40 miljoner kronor per år under 2022–2024 och är en del av den satsning på den nationella minoritetspolitiken om 90 miljoner kronor per år som beslutades i budgeten för 2022. Vänsterpartiet är positivt till handlingsprogrammet och står bakom budgetsatsningen. Vi kommer noga bevaka att den nya högerregeringen fortsätter att satsa på minoritetspolitiken och vid behov återkomma med förslag på ytter
ligare åtgärder.
I dag har bl.a. Kulturrådet och Kungliga biblioteket uppdrag som berör minoriteter
nas språk. Kulturrådets uppdrag innebär att man samordnar arbetet runt minoriteters kultur och Kungliga bibliotekets uppdrag innebär en satsning på de nationella minori
teternas bibliotek. Regeringens handlingsprogram innehåller många bra åtgärder; exem
pelvis har Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget fått i uppdrag att under 2022 sprida en webbutbildning om minoritetspolitiken och minoritetslagen riktad till personer inom den offentliga sektorn. Regeringen har även förstärkt anslaget till webbplatsen minoritet.se under 2022–2024 för att denna ska fortsätta att vara en relevant portal med information om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Detta är lovvärt, men Vänsterpartiet menar att mer måste göras och mer resurser måste till.
I den här motionen presenterar vi några av våra förslag för att värna minoritets
språken och de nationella minoriteterna. Vi har tidigare lagt fram motioner till riksdagen som särskilt lyfter samernas och romers och resandes livsvillkor (mot. 2021/22:2601 En samepolitik för framtiden, mot. 2021/22:2604 Bättre livsvillkor för romer och resande). Mer om våra budgetförslag för de nationella minoriteterna finns bl.a. att läsa i motion 2022/23:1214.
4.1
Starkare grundlagsskydd
Sedan 2010 finns det ett grundlagsskydd i regeringsformen (RF 1
kap 2
§ st
6) där det framgår att det samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlig
heter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Vänster
partiet hade länge drivit frågan om ett grundlagsskydd för de nationella minoriteterna (mot. 2006/07:K350) och vi stod bakom regeringens förslag (prop. 2009/10:80). Några av de remissinstanser som yttrade sig om förslaget ansåg dock att inte bara samer utan även övriga nationella minoriteter borde omnämnas i 1
kap. 2
§ RF. Vidare föreslog ett par remissinstanser att språk borde läggas till bland det som minoriteterna ska ha möjlighet att behålla och utveckla. Sametinget framförde att förslaget var missvisande eftersom minoriteter inte har samma rättigheter som urfolk och föreslog att det i ett nytt stycke skulle slås fast att samerna är ett urfolk. Några remissinstanser framförde även att det inte är tillfredsställande att samer har en svagare ställning i Sveriges grundlag än i grannländerna Norge och Finland. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över frågan om ett starkare grund
lagsskydd för de nationella minoriteterna (sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar) och urfolket samer samt minoritetsspråken (samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.2
Språk som diskrimineringsgrund
Den svenska diskrimineringslagen innehåller sju olika diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
I den proposition (prop. 2007/08:95) som låg till grund för diskrimineringslagen öppnade regeringen upp för att antalet diskrimineringsgrunder kan komma att utökas på sikt. Dock ansåg regeringen att den lämpligaste lösningen i det dåvarande läget var att diskrimineringslagstiftningen skulle utgå från de diskrimineringsgrunder som Diskrimi
neringskommittén arbetat med. Det fanns inte tillräckligt underlag för att bedöma om det var lämpligt att införa fler grunder eller en öppen lista, dvs. ett generellt förbud mot all diskriminering, inte bara diskriminering på de grunder som särskilt anges.
Europarådet granskar regelbundet att de länder som ratificerat den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk lever upp till sina åtaganden. I den senaste granskningsrundan kritiserade Europarådets expertkommitté Sverige för att inte ha språk som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. Det har bl.a. förekommit att barn förbjudits att prata sitt minoritetsspråk i skolan.
Regeringen skriver i Sveriges åttonde rapport till Europarådet (2021) att språk inte explicit är en diskrimineringsgrund men att det däremot finns skydd mot diskriminering p.g.a. etnisk tillhörighet i diskrimineringslagen. Diskriminering som har samband med t.ex. språkkrav kan, enligt regeringen, omfattas av skyddet mot diskriminering p.g.a. etnisk tillhörighet. Vänsterpartiet anser inte att skyddet mot att bli diskriminerad p.g.a. sitt språk är tillräckligt starkt. Det räcker inte med att skyddet mot diskriminering p.g.a. etnisk tillhörighet kan omfatta språk. Diskrimineringsförbudet i Europakonventionen
innehåller förvisso en öppen lista av diskrimineringsgrunder som även gäller som svensk
rätt. Ändå är det känt att det förekommer diskriminering just p.g.a. språk. Sverige
finländarnas delegation hänvisar t.ex. i sin skuggrapport till Europarådet till fall där personer har förbjudits att prata finska på arbetsplatsen eller i skolan, och även Samiskt språkcentrum har uppmärksammat liknande fall.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över
om språk ska införas som en diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen
.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.3
Tillsyn och uppföljning av minoritetspolitiken
Utredningen Högre växel i minoritetspolitiken (SOU 2020:27) konstaterar att det är en utmaning att många olika verksamheter, både på statlig nivå och på kommun- och regionnivå, förväntas bidra till uppfyllelse av minoritetspolitikens mål och förverk
ligandet av de nationella minoriteternas rättigheter. Dessa verksamheter har olika förutsättningar och förvaltningskultur. De sorterar även under flera olika departement, utöver Kulturdepartementet som har det huvudsakliga ansvaret för minoritetspolitiken. De många aktörerna interagerar med varandra, och med företrädare för de nationella minoriteterna på lokal, regional och nationell nivå. Detta gör systemet komplext och svårt att överblicka.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har ett uppföljningsansvar rörande minoritetspolitikens tre delområden.
De två myndigheterna lämnar årligen en rapport till
regeringen. Andra myndigheter med återrapporteringsskyldighet på området enligt regler
ingsbrev
, eller med särskilda minoritetspolitiska uppdrag, kan åläggas av regeringen att lämna sin redovisning även till Sametinget och länsstyrelsen. Rapporten varierar från år till år. Den innehåller såväl uppföljning baserad på ett indikatorsystem som myndig
heterna själva utarbetat som tematiska uppföljningar inom olika områden. Rapporterna innehåller även förslag på åtgärder ställda till regeringen.
Utredningen bedömer att det nuvarande uppföljningssystemet har ökat regeringens överblick över minoritetspolitikens effekter jämfört med situationen före 2010. Men samtidigt finns det tydliga utvecklingsbehov. Uppföljningsmyndigheternas uppdrag är utspritt i en rad olika styrdokument – minoritetslagen, Sametingets instruktion och uppföljningsmyndigheternas regleringsbrev. Detta leder till att uppdraget blir otydligt. Vidare konstaterar utredningen att det saknas resurser i form av personal för att kunna uppfylla regeringens ambitioner med verksamheten. Personalen är dessutom uppdelad på två myndigheter. Detta omöjliggör specialisering hos personalen, t.ex. när det gäller en uppföljning och analys respektive utåtriktade insatser. Trots att myndigheterna under flera år har påtalat resursbristen har deras resurser inte ökat sedan uppdraget inrättades. Vår förhoppning är nu att den satsning som den förra regeringen gjort på minoritets
politiken ska upprätthållas av högerregeringen.
Företrädare för de nationella minorite
ternas organisationer anser att uppföljningsmyndigheternas årliga rapporter inte beskriver de olika nationella minoriteternas situation eller förutsättningar i tillräcklig omfattning. Det saknas en djuplodning eller samlad bedömning av situationen för respektive minoritet. Särskilt företrädare för den judiska minoriteten anför att gruppen på många sätt fortfarande är ganska osynlig i samhället och så även inom minoritets
politiken. Den judiska minoriteten har ingen strategi som den romska minoriteten och inte heller något förvaltningsområde som t.ex. den sverigefinska minoriteten. Därmed görs ingen specifik uppföljning alls rörande frågor som rör den judiska minoriteten. Utredningen konstaterar att nuvarande system leder till att de frågor som varken rör förvaltningsområdena eller strategin för romsk inkludering inte följs upp med samma detaljeringsgrad eller inte alls.
Utredningen SOU 2020:27 föreslår en rad åtgärder i syfte att förbättra systemet för uppföljning. Bland annat föreslås en förtydligad målstruktur och ett förtydligat, mer strategiskt inriktat och resursmässigt förstärkt uppföljningsuppdrag. Vidare föreslås en bred löpande bevakning av genomförandet av politiken, inklusive utvecklingen inom de
politikområden som minoritetspolitiken överlappar eller berör. Utredningens betänkande
är under beredning i Regeringskansliet. Vi avvaktar därför med att lägga konkreta yrkanden kring uppföljningssystemet i denna motion. Vi anser dock att regeringen redan nu bör vidta flera åtgärder med anledning av vad som framkommit i utredningen. Vi återkommer till dessa nedan.
Vidare anser vi att den befintliga utredningen inte i tillräcklig omfattning sett över hur tillsynsansvaret över minoritetspolitiken ska utformas för att fungera på ett till
freds
ställande sätt. Från de nationella minoriteternas företrädare har det framförts att en egen myndighet för minoritetspolitiken skulle höja statusen på frågorna. Utredningen föreslår dock att uppdraget som central uppföljande och samordnande myndighet när det gäller de nationella minoriteterna samt de nationella minoritetsspråken, ska flyttas från Länsstyrelsen i Stockholms län till Institutet för språk och folkminnen. Sametingets roll föreslås renodlas till att bevaka frågor som rör samiska rättigheter och samiska språkets utveckling inom minoritetspolitiken.
Europarådet har i sin granskning av svensk minoritetspolitik påtalat problemet med att minoriteterna varken har någon instans att vända sig till eller tillgång till något rätts
ligt verktyg när rättigheter inte efterlevs och påtalar det som en allvarlig brist. De natio
nella minoriteterna bekräftar, enligt utredningen, i hög utsträckning den bilden. Utred
ningen menar att Institutet för mänskliga rättigheter som inrättades 1
januari 2022 kan fånga upp denna problematik. MR-institutet ska bl.a. följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige. Institutet ska lämna förslag till regeringen om de åtgärder som behövs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna. Dock har MR-institutet inte i uppdrag att pröva anmälningar från enskilda eller att utöva någon tillsyn över hur minoritetslagen följs.
Regeringen bör återkomma med förslag om ett fungerande nationellt tillsynsansvar för att säkerställa att syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk efterlevs. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.4
Förvaltningsområde för romani chib
Sverige har antagit en strategi för romsk inkludering med målet att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som inte är rom. Regeringen avsatte ca
58 miljoner kronor under 2016–2019 för åtgärder för romer utöver de ordinarie medel som finns för de nationella minoriteterna.
Vänsterpartiet har årligen avsatt 12 miljoner kronor i vår budgetmotion i syfte att kunna återuppta det arbete som pågick före 2019 eftersom den dåvarande regeringen enbart satsade 1,5 miljoner kronor per år under 2020–2021. Glädjande nog avsatte den förra regeringen 15 miljoner kronor i höstbudgetmotionen för 2022. Det är bra men inte tillräckligt. Vänsterpartiet föreslog en ökning av anslaget med 10
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag 2022.
Slutbetänkandet av Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken (SOU 2020:27) har uppmärksammat arbetet med strategin för romsk inkludering. Arbetet omfattar i dag knappt två årsarbetskrafter på Länsstyrelsen i Stockholms län. En stor del av arbetet fokuserar på framtagandet av den årliga uppföljningsrapporten till regeringen. Medarbetarna hanterar också många samtal och svarar på frågor. Det stora trycket på länsstyrelsens arbete inom strategin för romsk inkludering gör att sårbarheten i arbetet är stor och i samband med arbetstoppar blir läget mycket ansträngt. Strategin skapar en massa förväntningar, men kortsiktigheten i arbetet är, enligt länsstyrelsen, ett problem. Särskilda regeringsuppdrag har lämnats med kort varsel. Kortsiktigheten gör också att det är svårt att planera och att arbeta strategiskt. Vidare har graden av styrning från regeringen varierat över tid. Länsstyrelsen anser att myndighetens uppdrag inom upp
följning av strategin för romsk inkludering behöver förtydligas då det råder diskrepans mellan målen i strategin och de faktiska förutsättningarna för att kunna nå målen. Läns
styrelsen gör bedömningen att arbetet med att förverkliga strategin befinner sig mycket långt från målet. Av 2017 års rapport framgick att knappa 20 kommuner i landet uppgav att de arbetar med strategin. Frågorna kring romsk inkludering tenderar att ses som projekt av olika slag, med tidsbegränsad finansiering som ligger utanför ordinarie verksamhet. Länsstyrelsen menar att det krävs en mer långsiktig lösning, liknande den som finns för förvaltningsområden. Länsstyrelsen förordar även ett långsiktigt stats
bidrag för arbetet med romsk inkludering riktat till kommuner och myndigheter. Stats
kontorets utvärdering av strategin, som genomfördes under 2018, visar också på brister i kontinuitet i kommunernas arbete med strategin. Vidare behöver utvecklings
arbetet med strategin enligt länsstyrelsen breddas till att omfatta fler kommuner.
Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken visar tydligt att det krävs mer resurser för att strategin för romsk inkludering ska kunna förverkligas. Den rasism och den diskriminering som riktas mot romer och resande fortlever dessvärre trots regering
ens tidigare satsningar. Regeringens strategi för inkludering och vitboken är en bra början, men för att komma till rätta med problemen behöver en rad ytterligare åtgärder vidtas. Vi har bl.a. föreslagit en sanningskommission och att ett nationellt center för romska frågor ska inrättas (se mot. 2021/22:2604 Bättre livsvillkor för romer och resande). I dag har ca 25
000–50
000 personer i hela landet svensk romani som sitt modersmål. Ett förvaltningsområde för romani chib kan bidra till den kontinuitet, förutsebarhet och stabilitet som arbetet med romsk inkludering behöver för att lyckas. Vi anser att t.ex. storstadskommuner som Malmö, Göteborg och Stockholm med fördel skulle kunna vara förvaltningsområden för romani chib.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att inrätta ett förvaltningsområde för romani chib. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.5
Nationell strategi för judiska minoriteten
Judisk historia i Sverige är relativt okänd utanför den egna gruppen, med undantag för svenska hjälpinsatser i slutet av andra världskriget. De svenska judarnas historia ger ett långt historiskt perspektiv på religiös etablering och mångfald i Sverige. Från slutet av 1600-talet har judar bosatt sig i Sverige. De var dock tvungna att konvertera till kristen
domen. 1686 års kyrkolag krävde att de bl.a. måste döpa sig för att kunna bo i landet. På 1770-talet tillät kungen judar att komma till Sverige utan att konvertera.
Enligt det s.k. judereglementet från 1782 fick judar endast bosätta sig i Stockholm, Göteborg, Norrköping
och Karlskrona. De fick inte gifta sig med icke-judar och inte vittna inför domstol. 1870 fick judarna liknande medborgerliga rättigheter som alla andra medborgare i Sverige. Först 1899 fick judar rätt till allmän sjuk- och fattigvård. I mitten av 1800-talet kom en våg av judisk invandring. Bakgrunden var svåra judeförföljelser i Östeuropa, särskilt i Tsarryssland. Hundratusentals judar reste västerut. Av dem stannade ca
4
000 personer i Sverige. Under tiden fram till krigsutbrottet 1939 tog Sverige emot ca
3
000 judar från bl.a. Tyskland, ett förhållandevis litet antal beroende på en restriktiv flyktingpolitik. Genom olika aktioner, bl.a. av Svenska Röda Korset under krigets slutskede 1945 och strax därefter, kunde ca
11
000–13
000 judiska koncentrationslägerfångar transporteras till Sverige. Av dessa kan en tredjedel antas ha stannat i Sverige. En viss invandring har därefter skett i samband med antisemitiska kampanjer och politiska omvälvningar i Central- och Östeuropa under 1950–1990-talet. Efter att Sverige anslutit sig till Europa
rådets ramkonvention om nationella minoriteter erkändes judar, samer, romer, sverige
finnar och tornedalingar som svenska nationella minoriteter. Språket jiddisch har också blivit erkänt som ett av fem officiella minoritetsspråk i Sverige.
I dag lever ca 25
000 judar i Sverige. Majoriteten av dem bor i Stockholm, Göteborg och Malmö, där det även finns självständiga församlingar. Andra städer som också har eller har haft en judisk befolkning är Borås, Västerås, Helsingborg, Lund, Norrköping och Umeå. Historiskt finns det många städer där det tidigare funnits en större andel judar, men som inte längre har ett organiserat judiskt liv. De judiska församlingarna är samlade under organisationen Judiska Centralrådet, med säte i Stockholm. I Sverige började jiddisch användas mer kontinuerligt i slutet av 1700-talet i samband med att judar fick bilda församlingar och kunde leva judiskt i Sverige. De flesta jiddischtalande har dock varit flerspråkiga och använt svenska och hebreiska vid sidan av jiddisch. För många judar i Sverige är jiddisch framför allt viktigt som ett kulturarvsspråk. Det finns dock ett ökat intresse, inte minst bland yngre, att lära sig jiddisch och återta språket som en del av en judisk identitet.
Av utredningen Högre växel i minoritetspolitiken (SOU 2020:27) framgår att den judiska minoriteten på många sätt fortfarande osynliggörs i samhället och så även inom minoritetspolitiken. Den judiska minoriteten har inget förvaltningsområde och inte heller någon strategi som den romska minoriteten. Därmed görs ingen specifik uppfölj
ning alls rörande frågor som rör den judiska minoriteten. Vänsterpartiet anser att detta är en stor brist som måste åtgärdas om Sverige ska kunna leva upp till ambitionerna med minoritetspolitiken och regeringens handlingsprogram för bevarande och främjande av de nationella minoritetsspråken. En nationell strategi för den judiska minoriteten bör tas fram med sikte på att inrätta förvaltningsområden för jiddisch framledes.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att ta fram en nationell strategi för den judiska minoriteten
.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.6
Informationscentrum för samtliga nationella minoriteter
Sametinget har sedan 2005 ett nationellt ansvar att via Samiskt informationscentrum informera om samer och samisk kultur. Förutom att i den egna verksamheten öka tillgång och tillgänglighet till information om samerna så ska informationscentrumet ta initiativ till samverkan mellan olika aktörer som arbetar med information om samer. En annan viktig uppgift är att bilda nätverk mellan olika informationskanaler och aktörer för att berika varandra och göra det lättare att hitta svar på frågor om samerna.
Vänsterpartiet anser att liknande informationscentrum bör finnas för samtliga natio
nella minoriteter.
Regeringen bör inrätta informationscentrum om de nationella minoriteterna judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.7
Älvdalskan, ett nytt minoritetsspråk
I Sverige finns en uppsjö av dialekter och folkmål. Eftersom språket är föränderligt och beroende av sin samtid riskerar många av de gamla folkmålen att falla i glömska och med det också kulturyttringar såsom musik, sagor och litteratur som förts vidare på dessa folkmål. Att bevara detta kulturarv är ett sätt att bevara hela landets historia och kulturuttryck. Under senare år har älvdalskans ställning debatterats. Älvdalskan talas i dag av ca
2
500 personer och har sitt ursprung i Älvdalen i Dalarna. Den har fått sin egen språkkod av SIL International just för att den anses avvika så pass mycket från standardsvenska. Europarådets expertkommitté har uppmanat svenska regeringen att se över älvdalskans status. Vänsterpartiet menar att regeringen bör ta den uppmaningen på allvar. Det arbete som görs av ideella krafter för att bevara språket är en central framgångsfaktor. Utan ett engagemang hos målgruppen kan inte ett språk överleva. Det är mycket välkommet med det bidrag som Allmänna arvsfonden skjutit till för att föreningar i Dalarna ska kunna jobba med barn och unga i ett språkrevitaliserande arbete. Det ordnas läger och modersmålsundervisning, skrivs böcker och tas fram läromedel. Med ett officiellt erkännande av älvdalskan som ett eget språk skulle dock mer kunna göras och arbetet skulle få en kontinuitet.
Regeringen bör få i uppdrag att utreda älvdalskans position och se över möjligheten att älvdalskan blir ett minoritetsspråk. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5
Urfolket samer
Vänsterpartiet har under lång tid drivit frågor i syfte att stärka samers rättigheter, inflytande och livsvillkor. Vi har exempelvis motionerat regelbundet sedan 1991 om en ratificering av ILO:s (International Labour Organization) konvention nr
169 om urfolk och stamfolk. Sverige erkände samerna som urfolk 1977. Enligt folkrätten har urfolk särskilda rättigheter utöver de rättigheter som följer av ställningen som nationell mino
ritet. Det handlar om rätt till självbestämmande och rätt till de landområden de traditio
nellt bebor. Samerna bor i Ryssland, Finland, Norge och Sverige. Detta stora
land
område kallas för Sápmi. Sápmi breder ut sig över hela den norra delen av Nordkalotten.
Forskning visar att samerna har en lång sammanhängande historisk anknytning till de områden där de bedrivit sin näring och utvecklat sin kultur. De fanns i Sápmi långt innan nationsgränserna upprättades. Svenska statens behandling av samerna och samiska frågor är dessvärre en mörk historia. Från det att den svenska majoritets
befolk
ningen började befolka och bruka marken i de inre delarna av Norrland, i strid med den s.k. Lappkodicillen från 1751 som reglerade den gränsöverskridande renskötseln och gav samerna rätt att fritt röra sig över gränsen, försvårades samernas möjligheter att använda marken för renbete, jakt och fiske. Samer har också använts för tvångsarbete och de har tvångsförflyttats. 1928 beslutade riksdagen att de samer som inte var renskötare inte heller skulle ha några samiska rättigheter. De fick t.ex. ingen särskild rätt att jaga och fiska i de områden där deras förfäder levt. På så sätt drog staten en skarp gräns mellan de samer som lever på renskötsel och de som försörjer sig på annat sätt. Statens same
politik har lett till dagens motsättningar och konflikter inom det samiska folket och mellan samer och andra grupper i befolkningen när det gäller bl.a. markrättigheter. FN:s rasdiskrimineringskommitté har vid ett flertal tillfällen kritiserat Sverige för brister när det gäller samernas rättigheter som urfolk.
5.1
En samisk språklag
Situationen för de samiska språken i Sverige är mycket allvarlig. Trots insatser för revitalisering under de senaste decennierna, är de fem samiska språken nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska fortfarande klassade som hotade språk av FN:s organisation för utbildning, vetenskap och språk (Unesco). Århundraden av assimileringspolitik har inneburit att många samer aldrig eller endast bristfälligt har fått lära sig sitt eget språk. Sametinget har ansvar för att leda det samiska språkarbetet. Arbetet sker med utgångspunkt i ett språkpolitiskt handlingsprogram som Sametingets plenum fastställer. Språkavdelningen är den del av Sametingets kansli som har det huvudsakliga ansvaret för frågor som rör samiskan. Arbetet är organiserat i en språk
avdelning för rådgivning och expertkunskap och i Samiskt språkcentrum med ansvar för utåtriktade aktiviteter och språkrevitalisering. Sametingets ansvar att leda det samiska språkarbetet sträcker sig över ett stort geografiskt område, inte sällan med samarbeten över landsgränserna inom Sápmi. Vidare har det samiska biblioteket, som är en resurs för hela landet, bara en halvtidstjänst i dag.
Den handlingsplan som Sametinget tagit fram för bevarande och revitalisering av de samiska språken är en central del i det arbetet. De förslag som finns kring fler språk
centra för att täcka in alla de fem samiska språkvariationerna och ökad geografisk spridning är intressanta. Skillnaderna mellan nord- och sydsamiska är lika stora som mellan svenska och isländska. För att kunna göra skillnad i vardagen är närhet till förskola, barnavårdscentral (BVC), skola och andra kommunala och regionala verksam
heter viktig. Språkcaféer, utgivning av material och stöd till föreningsinitiativ under
lättas av att finnas på fler orter i Sápmi.
Då de samiska språken under lång tid har varit, och fortfarande är, hotade och satta under stor press är behoven av olika typer av språkstödjande, stärkande, rådgivande och informationshöjande insatser enorma såväl bland samer som i samhället i stort. Detta samtidigt som Sametingets personella och ekonomiska resurser är starkt begränsade. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning i vår budgetmotion på 30 miljoner kronor för 2023 i syfte att ge Sametinget mer resurser för att arbeta med språkfrågorna. Satsningen kan även användas för att förstärka det samiska biblioteket.
Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk innehåller bestäm
melser om förvaltningsområden och reglerar bl.a. rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Samerna har dock en ställning som urfolk och detta bör avspegla sig i lagstiftningen även när det gäller de samiska språken. För att synliggöra och stärka Sametingets ansvar för det samiska språkarbetet som ett led i ökat självbestämmande för det samiska folket behövs en särskild samisk språklag. Syftet är att säkerställa det samiska folkets språkliga rättigheter utifrån Sveriges folkrättsliga åtaganden.
Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte
att i nära samarbete med Sametinget och det samiska samhället ta fram ett förslag till samisk språklag.
Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.2
Böcker på samiska språk
Att bibliotek har ett utbud på de nationella minoritetsspråken är en viktig symbolfråga. Kungliga bibliotekets årliga statistik visar att antalet titlar på de nationella minoritets
språken i många fall är obefintligt eller mycket litet i förhållande till övriga beståndet. Det är också stora skillnader mellan olika län när det gäller tillgång. Beståndet är koncentrerat till norra delarna av Sverige och till Stockholm. Det finns dock möjligheter att köpa in medier på nationella minoritetsspråk via andra länder. I t.ex. Norge ges det ut betydligt fler titlar på samiska, om man jämför med utgivningen i Sverige.
[2]
En ytterligare möjlighet för att öka utbudet av böcker vore att fördjupa samarbetet när det gäller utlåning mellan bibliotek i olika länder. Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över ett möjligt samarbete mellan de nordiska biblioteken för att det ska bli möjligt att låna böcker från andra nordiska länder på olika samiska språk. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
5.3
En nationalscen för Sápmi
Giron Sámi Teáhter har sitt säte i Kiruna med egen scen, lokaler och administration. Förutom att Giron Sámi Teáhter är det samiska folkets teater är det även en kunskaps
bank i språk och kultur för hela det samiska området. Ett pilot- och utvecklingsarbete pågick 2017–2020 med uppdrag att utreda och klarlägga hur Giron Sámi Teáhter kan utvecklas till en samisk nationalscen. En förstudie har såvitt vi förstått överlämnats till Sametinget och Kulturdepartementet. Vänsterpartiet anser att en nationalscen för Sápmi bör inrättas.
Regeringen bör ta initiativ till att inrätta en nationalscen för Sápmi. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6
Skolan
Från och med 2022 har Skolverket fått 26,5 miljoner kronor för att öka elevers tillgång till undervisning i nationella minoritetsspråk och för att ta fram läromedel i nationella minoritetsspråk. Det är en lovvärd satsning som Vänsterpartiet står bakom. Det finns dock fler åtgärder som behöver genomföras för att garantera alla elevers tillgång till undervisning i minoritetsspråk. Lennart Rhodin beskriver i sin rapport språket som minoritetspolitikens grundbult men att svensk skola tyvärr sviker. Trots återkommande kritik från Europarådet har regeringen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att stärka t.ex. utbildningskedjorna eller lärarutbildningen.
[3]
6.1
Minoritetsspråk som modersmål
Goda kunskaper i modersmålet är en viktig utgångspunkt för all inlärning. Därför måste modersmålsundervisningen stärkas. Vi ska möjliggöra flerspråkighet tidigt i åldrarna eftersom det har betydelse för såväl den personliga identiteten som den intellektuella och emotionella utvecklingen.
Utredningen SOU 2019:18 konstaterar att modersmålsämnet, trots sin undanskymda eller ”vid sidan av”-position, som Skolverket uttrycker det, är ett relativt stort och ständigt växande ämne. Andelen elever som var berättigade till modersmåls
undervis
ning mer än fördubblades mellan 1998 (11,8 procent av samtliga elever i grundskolan) och 2017 (27,1 procent). Andelen deltagande elever rörde sig i intervaller mellan 52 procent (1999 och 2000) och 59,3 procent (2017) av de berättigade.
Lärande är starkt förknippat med modersmålet. Att befästa kunskaper i det egna språket är en väg till att lära också på svenska. Ämnet har därför det viktiga uppdraget att stödja eleverna i deras kunskapsutveckling. Det är av högsta vikt att fortsätta stärka modersmålsundervisningen. Elever som tillhör någon av de nationella minoriteterna har en något starkare rätt till modersmålsundervisning än andra elever. Det finns inga krav på att språket ska vara elevens dagliga umgängesspråk eller att eleven ska ha några kunskaper i språket. Men i skolans timplan ges modersmål tyvärr inte samma status som övriga skolämnen med garanterad undervisningstid trots att ämnet har kunskapskrav och betygskriterier. Regeringens utredning SOU 2019:18 föreslår bl.a. att modersmåls
undervisningen ska regleras i timplanerna, vilket bl.a. innebär att undervisningen knyts närmare skolans övriga verksamhet och att ämnet får en garanterad undervisningstid. Vänsterpartiet anser att detta är positivt och i linje med vad vi tidigare föreslagit (mot. 2016/17:3669).
Utredningen har varit på remiss men det är oklart hur och om regeringen arbetat vidare med förslagen.
Regeringen bör ta initiativ till att införa en nivå på minsta garanterade undervis
ningstid i modersmålsämnet där minoritetsspråken ingår i grundskolan. Detta bör riks
dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.2
Sammanhängande utbildningskedjor
I handlingsplanen för minoritetsspråken konstaterade den förra regeringen att det krävs en obruten utbildningskedja från språkutveckling i förskolan till modersmåls
undervis
ning i grundskola och gymnasieskola, vidare till universitetsutbildningar i språken samt möjlighet att utbilda sig till lärare i minoritetsspråken, för att bryta språkbytesprocessen och skapa möjlighet till revitalisering. Tyvärr brister utbildningskedjan i dag, vilket leder till problem för minoriteterna och minoritetsspråken, vilket även Lennart Rhodin uppmärksammat i sin rapport. Sveriges regering har, trots Europarådets återkommande kritik, inte levererat en obruten och sammanhållen utbildningskedja från förskola till högskola i minoritetsspråk. Man har inte heller skapat en varaktig lärarutbildning för alla fem minoritetsspråken eller etablerat ett utökat utbud av tvåspråkig undervisning på minoritetsspråken. De åtgärder som genomförts sedan 2014 kan enligt Rhodin endast ses som komplement till det som först och främst skulle säkra de nationella minoritets
språkens fortlevnad i Sverige.
[4]
Regeringen bör tillsätta en utredning som ser över utbildningskedjorna för alla nationella minoriteters språk och kultur inom lärosätena i syfte att de ska vara samman
hängande. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.3
En minoritetspolitisk strategi
Universitets- och högskolerådet (UHR) rekommenderade redan 2018 universitet och högskolor att anta en minoritetspolitisk strategi.
[5]
Bakgrunden var att det framkommit allvarliga brister när det gäller lärosätenas förmåga såväl att tillgodose behoven hos nationella minoritetsstudenter som att motverka diskriminering. Som förslag på vad som skulle kunna ingå i en minoritetspolitisk strategi nämner UHR t.ex. rutiner för att natio
nella minoritetsstudenter ska kunna kombinera studier och kultur, studieinforma
tion och specifik information på nationella minoritetsspråk samt ett proaktivt ställnings
tagande mot diskriminering av nationella minoriteter.
Regeringen bör ge lärosätena i uppdrag att arbeta fram och anta en minoritetspolitisk strategi. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Ida Gabrielsson (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)
Jessica Wetterling (V)
[1]
Lennart Rhodin, Minoritetspolitiskt bokslut 2022 – hur har Sverige lyckats ta hand om sina nationella minoriteter?, 2022.
[2]
Cecilia Brisander och Elisabet Rundqvist, Varför så svårt? Om nationella minoritetsspråk på kommunala bibliotek, Kungliga biblioteket 2018.
[3]
a.a.
[4]
Lennart Rhodin, Minoritetspolitiskt bokslut 2022 – hur har Sverige lyckats ta hand om sina nationella minoriteter?, 2022.
[5]
Universitets- och högskolerådet, Vad kan den svenska högskolan göra för ungdomar från Sveriges nationella minoriteter? UHR:s rapportserie 2018:4.
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3158
av Nooshi Dadgostar m.fl. (V)
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 1
Rikets styrelse enligt förslaget i tabell
1 i motionen.
Anslagsfördelning
Tabell 1 Anslagsförslag för 2026 för utgiftsområde
1
Rikets styrelse
Tusental kronor
Anslag
Regeringens förslag
Avvikelse från regeringen
1:1
Kungliga hov- och slottsstaten
190
457
−28
600
2:1
Riksdagens ledamöter och partier m.m.
1
182
565
−120
000
2:2
Riksdagens förvaltningsanslag
1
205
607
±0
2:3
Riksdagens fastighetsanslag
340
000
±0
2:4
Riksdagens ombudsmän (JO)
170
059
±0
2:5
Riksrevisionen
399
403
±0
3:1
Sametinget
66
987
68
000
4:1
Regeringskansliet m.m.
10
722
886
−650
000
5:1
Länsstyrelserna m.m.
4
418
384
125
000
6:1
Allmänna val och demokrati
921
940
±0
6:2
Justitiekanslern
101
298
±0
6:3
Integritetsskyddsmyndigheten
226
336
±0
6:4
Valmyndigheten
173
740
±0
6:5
Stöd till politiska partier
169
200
±0
6:6
Institutet för mänskliga rättigheter
54
840
±0
7:1
Åtgärder för nationella minoriteter
159
271
175
500
8:1
Mediestöd
977
119
526
000
8:2
Mediemyndigheten
97
861
±0
9:1
Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information
36
371
±0
99:1
Återinför anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer
±0
50
000
99:2
En svensk ambassadör för FN-resolution 1325
±0
3
000
Summa
21
614
324
148
900
Anslag 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten
Vänsterpartiet föreslår en minskning av anslaget med 15 procent av den föreslagna nivån för 2026. Vi anser att även hovet bör spara när hela samhället befinner sig i en lågkon
junktur. Läs mer om förslaget i motionen Konstitutionella frågor (mot. 2025/26:2790). Vänsterpartiet föreslår en minskning av anslaget med 28,6 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Anslag 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m.
Vänsterpartiet föreslår en sänkning av riksdagsledamöternas arvoden som ett led i att skapa ett gott förtroende mellan folkvalda och det folk som de representerar. Vårt förslag innebär att riksdagsledamöternas arvoden knyts till 100 procent av ett prisbas
belopp per månad. Vidare föreslår vi att alla extra arvodesersättningar som är direkt knutna till riksdagsarbetet avskaffas. Läs mer om förslaget i motionen Konstitutionella frågor (mot. 2025/26:2790). Vänsterpartiet föreslår en minskning av anslaget med 120 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Anslag 3:1 Sametinget
Sammantaget tillför Vänsterpartiet anslag 3:1 Sametinget 68 miljoner kronor mer än regeringen för 2026, se nedan för en redovisning av förslagen. I motionen En politik för urfolket samer (mot. 2025/26:2787) skriver vi mer om våra förslag gällande same
politiken.
Bevarande av de samiska språken
Då de samiska språken under lång tid har varit, och fortfarande är, hotade och satta under stor press är behoven av olika typer av språkstödjande, stärkande, rådgivande och
informationshöjande insatser enorma såväl bland samer som i samhället i stort. Samtidigt
är Sametingets personella och ekonomiska resurser starkt begränsade. Vi föreslår därför en satsning i syfte att ge Sametinget mer resurser för att arbeta med språkfrågorna. Satsningen kan även användas av Sametinget för att bygga ut det samiska biblioteket som är en resurs för hela landet. 2022–2032 infaller FN:s språkdecennium, vilket ytterligare motiverar satsningar på de samiska språken. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 30 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Stipendieordning för samiska studier
I dag måste studenter som vill läsa samiska göra det utöver sina ordinarie studier och ta ytterligare studielån. Det har medfört en stor brist på utbildade lärare i samiska språk. Vi vill införa en stipendieordning i syfte att ge samiska studenter möjlighet att ansöka om stipendier för språkstudier i samiska. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 5
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Repatriering av samiska kvarlevor och heliga föremål
Krav på återförande (repatriering) av föremål och kvarlevor har rests bland världens
urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder.
Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna. Sametinget har tillsatt ett etiskt råd som ska vara ett rådgivande organ för etiska frågor vad gäller hantering och förvaring av samiska kvarlevor. Vi vill se ett mer intensifierat arbete när det gäller repatrieringen från statens sida. Sametingets etiska råd behöver därför få ökade resurser för att kunna möta upp i det arbetet. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 1
miljon kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Nationalscen för Sápmi
Sámi Teáhter (Samiska teatern) bildades genom ett beslut i Sametinget 1992 och tog sitt nuvarande namn, Giron Sámi Teáhter, 2009. Produktionerna turnerar i landet, främst i den svenska delen av Sápmi. Uppdraget är att bedriva professionell scenkonst med den samiska kulturen och identiteten som grund samt främja de samiska språken genom att lyfta samhällsaktuella frågor. Förutom att Giron Sámi Teáhter är det samiska folkets teater är det även en kunskapsbank i språk och kultur för hela det samiska området. Ett pilot- och utvecklingsarbete pågick 2017–2020 med uppdrag att utreda och klarlägga hur Giron Sámi Teáhter kan utvecklas till en samisk nationalscen. En förstudie har över
lämnats till Sametinget och Kulturdepartementet. Vi föreslår en satsning i syfte att inrätta en nationalscen för Sápmi. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 30 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Medel till omval
Valprövningsnämnden har beslutat att det blir omval i sametingsvalet 2025. Beslutet grundar sig på att totalt 93 ogiltigförklarade röster hanterats felaktigt. Det är enligt vår mening inte rimligt att Sametinget bekostar valet inom befintlig budget utan kompen
sation. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 2
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Anslag 4:1 Regeringskansliet m.m.
Vi anser att Regeringskansliet har fått omotiverat mycket pengar jämfört med regering
ens tidigare budgetförslag (BP 2022, prop. 2022/23:1). Vänsterpartiet föreslår därför en minskning av anslaget med 650 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Anslag 5:1 Länsstyrelserna m.m.
Sammantaget tillför Vänsterpartiet anslag 5:1 Länsstyrelserna m.m. 125 miljoner kronor mer än regeringen för 2026.
Ökade resurser för djurskyddskontroller
Djurskyddet behöver stärkas för att främja en god djurvälfärd. En rad oacceptabla förhållanden har under de senaste åren uppmärksammats. Vänsterpartiet vill stärka länsstyrelsernas resurser för att utöva kontroller utöver den del som är avgiftsfinansierad genom ett ökat anslag för länsstyrelsernas djurskyddsarbete. Det skapar ökade möjlig
heter att utöva djurskyddskontroller efter anmälningar och att förstärka djurskydds
tillsynen. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 100 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Statligt stöd för stärkt tillsyn av strandskyddets efterlevnad
Strandskyddet är av mycket stor betydelse för allmänhetens tillgång till sjöar och vattendrag och för vår biologiska mångfald. Syftet med strandskyddet är att långsiktigt trygga dessa förutsättningar. Genom strandskyddet som infördes på 1950-talet har tillgången till en stor andel av våra stränder varit möjlig för alla människor oavsett inkomst. Exploateringen av våra stränder har trots strandskyddslagstiftningen fortsatt sedan 1950-talet men strandskyddet är ändå i dag en bärande del av allemansrätten. Tidigare utvärderingar visar att avvikelser vid tillämpningen av strandskyddslagstift
ningen varierar kraftigt mellan kommuner och mellan länsstyrelser. Dessutom fram
håller utredningen Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd (SOU 2020:78) att det bedrivs relativt lite strandskyddstillsyn i landet. Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att överträdelser av strandskyddet beivras och anser att länsstyrelserna bör tillföras ekonomiska resurser för att stärka strandskyddstillsynen i landet för att värna allmänhetens tillgång till stränder. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 25 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Anslag 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter
Sammantaget tillför Vänsterpartiet anslag 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter 175,5 miljoner kronor mer än regeringen för 2026.
Återupprätta minoritetspolitiken
Regeringen föreslog i sin budgetproposition för 2025 en minskning av anslaget med 90 miljoner kronor som Vänsterpartiet avvisade (prop. 2024/25:1, mot. 2024/25:1937 utg.omr. 1). Rättigheterna för den nationella minoritetsbefolkningen måste utvecklas, inte avvecklas. Vi vill återupprätta minoritetspolitiken och föreslår därför en ökning av anslaget med 90 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026. Vi föreslår även att 9,5 miljoner kronor överförs till anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer (se nedan).
Generell satsning på de nationella minoriteterna
De nationella minoriteterna är samer, som också är ett urfolk, sverigefinnar, tornedal
ingar, romer och judar. De språk som omfattas är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Med tornedalingar avser vi även kväner och lantalaiset.
Genom internationella avtal har Sverige sedan ratificeringen 2000 förbundit sig att skydda och stärka de nationella minoriteternas rättigheter till identitet, språk, kulturarv och religion. Men mycket återstår att göra.
Fortfarande förekommer diskriminering, rasism och hatbrott mot människor som tillhör de nationella minoriteterna. Av denna anledning måste vi ständigt fortsätta att förbättra och utveckla rättigheterna för den nationella minoritetsbefolkningen. Läs mer om våra förslag i motionen En politik för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken (mot. 2025/26:2786). Vi föreslår en satsning i syfte att fördjupa arbetet med åtgärder för de nationella minoriteterna. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 20 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Permanent finansiering av minoritetsspråkens språkcentrum
Vi vill ha en permanent finansiering av minoritetsspråkens språkcentrum för finska, meänkieli, romani och jiddisch samt Sametingets språkcentrum. Regeringen föreslår förvisso en satsning men den är inte tillräcklig. Vi föreslår en ökning av anslaget med 10 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Mer pengar till resursbiblioteken för de nationella minoritetsspråken
Kungliga biblioteket (KB) fick fr.o.m. 2021 ett uppdrag att utveckla resursbibliotek för landets nationella minoriteter. Resursbiblioteken representerar de nationella minoritets
språken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Biblioteken är ett stöd i kommunernas uppdrag att erbjuda böcker och andra medier på språken. Vi föreslår en ökning av anslaget med 5
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Genomförande av judisk strategi
Utredningen om nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige har överlämnat sitt betänkande till regeringen i januari 2024 (SOU 2024:3). Utredningen har bl.a. lämnat förslag till en samlad strategi med syfte att säkra fortlevnad och utveckling av judiskt liv i Sverige, med utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om skydd för natio
nella minoriteter och minoritetsspråk. Utredningen har även beräknat kostnaden för att genomföra åtgärderna. Regeringen föreslog i sin budgetproposition för 2025 en mindre satsning för att genomföra förslaget om judisk strategi (prop. 2024/25:1, mot. 2024/25:1937 utg.omr. 1). I juni 2025 beslutade regeringen om en strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism i Sverige. I den nu aktuella budgetpropositionen saknas motsvarande satsning för 2026. Vänsterpartiet föreslår därför en ökning av anslaget med 60 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2026.
Anslag 8:1 Mediestöd
Sammantaget tillför Vänsterpartiet anslag 8:1 Mediestöd 526 miljoner kronor mer än regeringen för 2026.
Den nya lagen om mediestöd trädde i kraft den 1 januari 2024. Det nya mediestödet har nu tyvärr visat sig leda till en minskad mångfald på medieområdet då flera mindre tidningar inte fått stöd och därmed kan komma att tvingas lägga ned. Vänsterpartiet anser att en större satsning behöver göras på mediestödssystemet, i synnerhet för att värna mångfalden av medier. Läs mer om våra förslag i motionen med anledning av prop. 2022/23:133 Ett hållbart mediestöd för hela landet (mot. 2023/24:20). Vänster
partiet föreslår en ökning av anslaget med 500 miljoner kronor varav 5
miljoner kronor avser ett centrum för undersökande journalistik.
Vi föreslår även en satsning för att kompensera för regeringens tidigare minskning av tidsbegränsade medel för att möjliggöra en fortsatt spridning av tryckta nyhetstidningar i områden där tidningsdistributionen påverkats av varannandagsutdelning (prop. 2024/25:1, mot. 2024/25:1937 utg.omr. 1). Vänsterpartiet föreslår att dessa medel återinförs och att anslaget därmed ökas med 26 miljoner kronor.
Nytt anslag 99:1
Sammantaget tillför Vänsterpartiet anslag 99:1 (anslag 7:2) Åtgärder för den nationella minoriteten romer 50 miljoner kronor mer än regeringen för 2026.
Återinför anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer
Vi har tidigare avvisat sammanslagningen med anslag 7:1 och neddragningen på åtgärder för den nationella minoriteten romer (prop. 2024/25:1, mot. 2024/25:1937 utg.omr. 1). Regeringen föreslog i sin budgetproposition för 2025 att anslag 7:2 skulle slås ihop med anslag 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter. Samtidigt föreslog reger
ingen en kraftig sänkning av anslag 7:2 fr.o.m. 2025. Arbetet med romsk inkludering behöver utvecklas, inte avvecklas. Vänsterpartiet föreslår därför att 9,5 miljoner kronor överförs från anslag 7:1 till det återinförda anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer och att anslag 7:2 ökas med 10,5 miljoner kronor, vilket motsvarar regeringens tidigare sänkning. I syfte att återupprätta politiken för romer föreslår vi en satsning på det återinförda anslag 7:2 på 20 miljoner kronor för 2026.
Långsiktig finansiering av insatser för att nå målet om romsk inkludering
Sverige har antagit en strategi för romsk inkludering med målet att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som inte är rom. Halva tiden har nu gått och enligt en utvärdering av Länsstyrelsen i Stockholm har arbetet tappat fart och genomslagskraft. Länsstyrelsen förordar därför ett långsiktigt statsbidrag för arbetet med romsk inkludering riktat till kommuner och myndigheter. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 20 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag 2026.
Nationellt center för romska frågor
Kommissionen mot antiziganism (SOU 2016:44) föreslår i sitt slutbetänkande att regeringen ska inrätta ett nationellt center för romska frågor. Den förra regeringen till
satte en utredning som har sett över frågan och lämnat förslag om att inrätta Myndig
heten för romska frågor (Ds 2019:15). Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 10 miljoner kronor i syfte att starta upp den nya myndigheten jämfört med regeringens förslag för 2026.
Nytt anslag 99:2 En svensk ambassadör för FN-resolution 1325
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att en svensk ambassadör bör tillsättas för att stärka det svenska arbetet med att implementera resolution 1325. Detta bidrar dessutom både till att uppnå mål
5 Jämställdhet och mål 16 Fredliga och inkluderande samhällen i Agenda 2030. Vänsterpartiet föreslår ett nytt anslag för en svensk ambassadör för FN-resolution 1325. Vänsterpartiet föreslår en satsning på 3
miljoner kronor för 2026.
Nooshi Dadgostar (V)
Andrea Andersson Tay (V)
Samuel Gonzalez Westling (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Isabell Mixter (V)
Vasiliki Tsouplaki (V)
Jessica Wetterling (V)