Jämför sakliga förslag

A · Förbättrad tillgång till hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning

2023/24 · HB02923 · Ulrika Westerlund (MP); Camilla Hansén (MP); Annika Hirvonen (MP)

B · Reglera rätten till hjälpmedel i en särskild lag

2024/25 · HC02803 · Ulrika Westerlund (MP); Märta Stenevi (MP); Leila Ali Elmi (MP); Annika Hirvonen (MP); Jan Riise (MP)

Original hos Riksdagen

Utskottets förslag och kammarens beslut

Varför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.

Ordlikhet 0.009 · ämneslikhet 0.823. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.

Vad föreslår motionerna?

0 möjliga matchningar · 3 yrkanden i A · 1 i B.

Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.

Yrkanden saknar motsvarighet

3 yrkanden i A utan säker motsvarighet

A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över hur processen med arbetshjälpmedel kan effektiviseras så att utprovning av dessa kan ske före påbörjad anställning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att arbeta för att avsevärt korta tiderna för funktionshinderskod och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 2

Avslag

A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen borde inleda en dialog med regionerna om jämlika villkor för hjälpmedel samt habilitering och rehabilitering och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 3

Avslag

1 yrkanden i B utan säker motsvarighet

B1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över möjligheten att stifta en separat hjälpmedelslag för att säkerställa en mer jämlik hjälpmedelsförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

Kammarens beslut

Avslag Officiellt yrkande 1

Avslag

Hela texten jämförs: A 1081 ord · B 526 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.

Motion A

Motion till riksdagen 2023/24:923 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) Förbättrad tillgång till hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över hur processen med arbetshjälpmedel kan effektiviseras så att utprovning av dessa kan ske före påbörjad anställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att arbeta för att avsevärt korta tiderna för funktionshinderskod och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen borde inleda en dialog med regionerna om jämlika villkor för hjälpmedel samt habilitering och rehabilitering och tillkännager detta för regeringen. Motivering Människor med funktionsnedsättningar är ofta beroende av olika hjälpmedel för att förenkla vardagen. Att ha tillgång till hjälpmedel är också centralt för människors möjligheter att vara delaktiga i arbetslivet, studera och ha en fritid med de aktiviteter som individen själv önskar. I nuläget finns det många hinder för att få tillgång till och behålla de hjälpmedel som en individ behöver för att kunna fungera optimalt inom livets alla områden. Organisationer för människor med funktionsnedsättningar har bland annat påpekat att det delade ansvaret mellan ett flertal aktörer på området försämrar tillgången och skapar onödig administration och långa väntetider. Ibland kan också den långa vänte tiden bidra till att helt utestänga människor från arbetsmarknaden eller i alla fall avsevärt försvåra möjligheten att få ett önskat arbete. Arbetshjälpmedel måste kunna utprovas innan en anställning påbörjas Funktionsrätt Sverige är en av de organisationer som har påpekat att den idag onödigt krångliga processen för att prova ut och få tillgång till arbetshjälpmedel behöver förändras. I dag är sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning 52 procent, nästan 30 procentenheter lägre än för befolkningen i övrigt. Detta samtidigt som många sektorer och branscher på arbetsmarknaden skriker efter arbetskraft. Det är en obalans som såväl de enskilda personerna som inte får ett arbete som de är kvalificerade för, som företagen och samhället förlorar på. Det är oacceptabelt att en arbetssökande som fått chans till anställning kan behöva se den anställningen försvinna på grund av långa ledtider hos Arbetsförmedlingen. Det är också djupt problematiskt att en arbetsgivare som vill anställa kan behöva dra sig ur på grund av att nödvändigt stöd dröjer. Idag är dessa situationer tyvärr verklighet för personer med funktionsnedsättning och för arbetsgivare som vill anställa personer med funktions nedsättning. En person med funktionsnedsättning som behöver ett arbetshjälpmedel eller en anpassningsåtgärd på arbetsplatsen kan få bidrag till detta via Arbetsförmedlingen. Men processen startas idag först när en person har ett konkret erbjudande om arbete eller en praktikplats. Sedan tar det enligt uppgift från bland andra Funktionsrätt Sverige ofta alldeles för lång tid, ibland flera månader, att prova ut och få hjälpmedlen på plats. Under tiden hinner arbetsgivare inte sällan tröttna på att vänta och jobbchanser går därmed förlorade. I de flesta fall är det möjligt att i förväg veta vilken typ av hjälpmedel en person behöver för att vissa typer av arbetsuppgifter ska fungera. Det kan till exempel röra sig om en särskild arbetsstol, hörhjälpmedel eller förstoringsprogram till datorn. För att skynda på processen att få ett nödvändigt arbetshjälpmedel måste det bli möjligt att prova ut sådana hjälpmedel redan innan en specifik anställning är aktuell. Regeringen bör ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över hur en sådan process skulle kunna implementeras. Genomsnittstiden för funktionshinderskod måste kortas avsevärt Enligt statistik från SCB är andelen sysselsatta bland personer med funktionsnedsättning som bedömt sin arbetsförmåga som nedsatt 44 procent, i jämförelse med 81 procent för övriga befolkningen. Detta samtidigt som arbetsmarknaden skriker efter arbetskraft. Ett hinder för arbetssökande med funktionsnedsättning är att det, enligt uppgift från Funktionsrätt Sverige, tar i genomsnitt mer än 350 dagar att få den funktionshinderskod som ger tillgång till det särskilda stöd som är avsett för personer med funktionsnedsättning, till exempel arbetshjälpmedel, anpassningar på arbetsplatsen, SIUS eller lönebidrag. Dessa stöd regleras i förordningen (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. En snabb identifiering och bedömning av funktionsnedsättningen och ett lika snabbt erhållande av funktionshinderskod är därför avgörande för att personer med funktions nedsättning ska kunna få nödvändigt stöd för att ta sig in på arbetsmarknaden och behålla arbetet. Att det är ett närmast oöverstigligt hinder för att få ett arbete att behöva vänta i 350 dagar på rätt kod och därpå följande stödinsatser säger sig självt. Arbetsförmedlingen borde få i uppdrag att arbeta för att avsevärt korta tiderna för funktionshinderskod. Organisationen Nuft, Nätverket unga för tillgänglighet, har påpekat att det särskilt för unga personer med funktionsnedsättning som söker sitt första jobb kan vara problem med att få rätt hjälpmedel tillräckligt snabbt. Detta kan kanske delvis bero på problemen med de långa väntetiderna för funktionshinderskoden. För att inte ännu fler unga med funktionsnedsättning ska hamna i kategorin UVAS (Unga som varken arbetar eller studerar) är det centralt att tiderna kortas. En god tillgång till hjälpmedel måste kompletteras med habilitering och rehabilitering – och tillgången måste vara jämlik över landet En god habilitering/rehabilitering är grunden för möjligheten att leva ett aktivt och självständigt liv för människor med funktionsnedsättning. Den ska motverka isolering och psykisk ohälsa. Detta är oerhört viktigt för individen, men också samhällsekonomiskt lönsamt. I habilitering/rehabilitering ska ingå att få tillräcklig utbildning och träning på för skrivna hjälpmedel. Det ska också ingå att få lära sig att använda produkter och utrustning som inte förskrivs som hjälpmedel men som kan underlätta livet för individen. Utbildning och träning ska erbjudas kontinuerligt och vid ett flertal tillfällen. Detta är exempelvis viktigt när det gäller digital utrustning som regelbundet uppdateras och riskerar att bli svåranvänd eller obrukbar för till exempel synskadade utan utbildning och träning, vilket leder till att många med funktionsnedsättning lever i ett digitalt utanförskap. För att alla ska kunna leva aktiva och självständiga liv krävs en kraftig nysatsning på habilitering och rehabilitering från regionernas sida. Det krävs utvidgade personella och ekonomiska resurser. Regionerna borde också ha ansvar för att förskriva hjälpmedel som används i vardagslivet, inklusive i syfte att få en aktiv och önskad fritid. Det är också otillfredsställande att tillgången till hjälpmedel är så beroende av var man bor. Idag tar regioner olika mycket betalt för olika hjälpmedel, och vissa hjälpmedel erbjuds inte i alla regioner. Förskrivningsregler och riktlinjer för hjälpmedel borde vara lika i hela landet. Regeringen borde initiera en dialog med SKR för att säkerställa att detta sker. Ulrika Westerlund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP)

Motion B

Motion till riksdagen 2024/25:803 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) Reglera rätten till hjälpmedel i en särskild lag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över möjligheten att stifta en separat hjälpmedelslag för att säkerställa en mer jämlik hjälpmedelsförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det nuvarande hjälpmedelssystemet fungerar mycket långt ifrån tillfredsställande. Det förekommer att människor med funktionsnedsättning inte kan flytta dit arbete eller studier finns. Detta beror bland annat på att hjälpmedelsförsörjningen följer sjukvårds systemet och regionerna, i stället för individen. Det förekommer också att människor som fått ett arbete blir förhindrade att ta det, på grund av alltför långa ledtider när det gäller utprovning av hjälpmedel. Båda dessa situationer, och andra likartade, är oacceptabla. Rätten till arbete är en mänsklig rättighet, också för människor med funktionsnedsättning. Funktionsrättskonventionen, som Sverige har ratificerat, innehåller i artikel 27 bland annat skrivningar om rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsned sättning. Det står också att staterna är skyldiga att skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, också för personer som får en funktionsnedsättning när de redan är anställda, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, inklusive lagstiftning. Den problematiska situationen har varit känd under lång tid och några åtgärder har också vidtagits. Bland annat kom 2017 en utredning om hjälpmedelsförsörjningen ( På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen SOU 2017:43), men förslagen har hittills inte tagits vidare. Från funktionsrättsrörelsen, bland annat organisationen DHR, har också framförts att det finns förslag man hade önskat se, men som inte lades fram av utredningen. Ett av dessa är just förslaget om en särskild hjälpmedelslag. I utredningen från 2017 föreslås nya regleringar i hälso- och sjukvårds lagen om bland annat avgifter, men någon egen lag föreslås inte. Förutom den bristande eller långsamma tillgången till hjälpmedel finns också andra problem med dagens situation på hjälpmedelsområdet. I dag varierar eventuella avgifter kopplade till hjälpmedel kraftigt i Sverige och även utbudet av hjälpmedel varierar bland regioner. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att personer kan få ett bättre eller sämre hjälpmedel beroende på var de bor. Den bristande tillgången till hjälpmedel innebär ett stort problem för de enskilda berörda personerna, men det är naturligtvis också ett problem för samhället i stort. Den otillfredsställande situationen leder till att det finns människor som skulle kunna ta lediga jobb, men som hindras enbart på grund av bristande tillgång till hjälpmedel. I dag är sysselsättningsgraden drygt 50 procent för personer med funktionsned sättning, att jämföra med övriga befolkningen där siffran är drygt 80 procent. Enligt organisationen DHR är de största förklaringarna till detta bristande fysisk tillgänglighet, okunskap och stelbenta tolkningar av service på kommunal och regional nivå. Att reglera tillgången till hjälpmedel i en särskild lag menar vi skulle kunna komma tillrätta med några av problemen som människor med funktionsnedsättning möter idag och vi vill därför att en utredning om detta tillsätts. Ulrika Westerlund (MP) Märta Stenevi (MP) Leila Ali Elmi (MP) Annika Hirvonen (MP) Jan Riise (MP)

Hämta båda fulltexterna som granskningsunderlag