Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2023/24:2537 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD) Försäljning av statliga bolag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avyttra statens aktier i Orio AB och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en successiv försäljning av statens aktier i Bilprovningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till en försäljning av Akademiska Hus och tillkännager detta för regeringen. Försäljning av Orio Orio AB, tidigare Saab Automobile Parts AB, är ett bildelsföretag som sedan 2012 ägs av staten genom Riksgälden. Orio AB säljer bilreservdelar, ursprungligen till Saab men nu även till andra bilmodeller. Ägandet i detta bolag är ett tydligt exempel på när staten lägger sig i näringslivet på ett osunt sätt genom att privata aktörer riskerar att försättas i en ojuste konkurrenssituation. År 2013 fick regeringen fria händer att sälja aktieinne ­ havet men det skedde inte, trots att ett företag som detta bäst lär skötas av en privat aktör, varför riksdagen bör uppmana regeringen att avverka samtliga aktieinnehav i Orio AB. Försäljning av Aktiebolaget Svensk Bilprovning Med 89 stationer och över 600 medarbetare är Aktiebolaget Svensk Bilprovning Sveriges ledande aktör för besiktning av motordrivna fordon trots tidigare försäljningar. Efter att man i juli 2010 konkurrensutsatte fordonsbesiktningsmarknaden kunde för ­ säljningar av delar av Bilprovningens stationsnät ske. Den efterföljande försäljning som inleddes i början av 2012 innefattade två tredjedelar av stationsnätet och kan anses ha varit lyckad då privata aktörer äntligen fick en chans att etablera och bygga starka företag. Konkurrens är i de allra flesta fall ett sunt inslag på marknaden, varför reger ­ ingen bör verka för en successiv försäljning av Aktiebolaget Svensk Bilprovning med målet att minst två aktörer ska finnas på de orter där försäljningen sker. Försäljning av bolaget Akademiska Hus Det statliga bolaget Akademiska Hus äger idag en betydande mängd fastigheter som primärt används av våra lärosäten. Skälet till detta är främst att lärosätena inte kan äga sina egna fastigheter, varför staten bistått med tillhandahållandet av lokaler. I grunden är inställningen att universitet och högskolor ska fokusera på sina kärnuppdrag sund; dock skulle det finnas flertalet fördelar om de fick huvudansvaret för fastigheterna. Som ägare kan man arbeta mer långsiktigt och därmed också skapa en ekonomisk stabilitet. Vad vi också såg under föregående mandatperiod är att Akademiska Hus används för att driva in pengar till staten. Genom att höja avkastningskraven hos Akademiska Hus har nämligen staten fått ökade intäkter, dock på bekostnad av våra universitet och högskolor. Det är naturligtvis inte rimligt, varför regeringen bör se över möjligheten för våra universitet och högskolor att äga sina egna fastigheter för att därefter kunna sälja Akademiska Hus. Markus Wiechel (SD) Alexander Christiansson (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:2722 av Markus Wiechel (SD) Försäljning av bolaget Akademiska Hus Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till en försäljning av Akademiska Hus och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det statliga bolaget Akademiska Hus äger idag en omfattande portfölj av fastigheter med ett bedömt marknadsvärde på 116 miljarder kronor, enligt bolagets officiella uppgifter 2025. Denna portfölj, som omfattar cirka 3,4 miljoner kvadratmeter fördelat på 15 orter i Sverige, används primärt för att tillhandahålla lokaler för högre utbildning, forskning och innovation vid svenska universitet och högskolor. Med en omsättning på 7,6 miljarder kronor och en marknadsandel på cirka 60 procent inom sitt segment är Akademiska Hus en dominerande aktör. Detta arrangemang har sin grund i att läro ­ sätena enligt gällande regelverk inte får äga sina egna fastigheter, vilket har lett till att staten via Akademiska Hus ansvarar för att tillhandahålla nödvändiga lokaler. Syftet med detta system – att låta universitet och högskolor fokusera på sina kärn ­ uppdrag inom utbildning, forskning och samhällsnytta – är i grunden välmotiverat. Emellertid har systemet visat betydande brister, och det finns starka skäl att ompröva det. Genom att ge lärosätena möjlighet att äga och förvalta sina egna fastigheter skulle de kunna arbeta mer strategiskt och långsiktigt. Detta skulle inte bara stärka deras ekonomiska stabilitet utan också främja innovation och anpassning till framtidens behov. Till exempel skulle universiteten kunna prioritera investeringar i hållbara och flexibla lokaler som stödjer interdisciplinär forskning och studentvälbefinnande, utan att vara bundna till externa vinstkrav. Internationellt sett finns flera exempel där lärosäten framgångsrikt äger och förvaltar sina egna fastigheter, vilket ger dem större autonomi och effektivitet. I länder som USA och Storbritannien äger många universitet sina campusbyggnader, vilket möjliggör långsiktig planering och reinvestering av intäkter direkt i verksamheten. Detta kontrasterar mot det svenska systemet, där lärosätena ofta upplever att de saknar inflytande över fastighetsutvecklingen, vilket kan leda till suboptimala lösningar för utbildning och forskning. Studier i Sverige visar att cirka 90 procent av studenterna anser att kunskapsmiljöerna är goda, men denna potential skulle kunna utnyttjas ännu bättre om lärosätena själva styrde över resurserna. Eget ägande skulle också kunna minska administrativa kostnader och öka flexibiliteten, exempelvis genom att universi ­ teten kan anpassa lokaler efter specifika forskningsbehov eller integrera hållbar ­ hets ­ mål som net-zero-utsläpp, i linje med globala klimatmål. En ytterligare problematisk aspekt är att Akademiska Hus i allt högre grad används som ett verktyg för att generera intäkter till statskassan, på direkt bekostnad av våra universitet och högskolor. Genom att höja avkastningskraven – som sattes till 6 procent över en konjunkturcykel – har bolaget levererat överskott som vida överstiger målen. Under perioden 2019–2024 delade Akademiska Hus ut hela 13,3 miljarder kronor till staten, i genomsnitt 2,2 miljarder per år, vilket innebär att resurser som kunde ha åter ­ investerats i utbildning och forskning istället omdirigeras till allmänna statsfinanser. Detta har resulterat i kraftiga hyreshöjningar, som i sin tur tvingar lärosätena till ned ­ skärningar: institutioner har minskat kontorsytor, stängt laboratorier och till och med begränsat antalet föreläsningar för att klara budgeten. Kritiken från akademin är utbredd; höga hyror påverkar inte bara arbetsmiljön utan även utbildningens kvalitet, då resurser dras från kärnverksamheten för att betala marknadsmässiga hyror till ett statligt bolag. Detta är en paradoxal situation där staten ger anslag med ena handen och tar tillbaka via Akademiska Hus med den andra, vilket undergräver Sveriges position som kunskaps ­ nation. Detta arrangemang är inte bara orimligt utan också kontraproduktivt för samhället i stort. För att säkerställa en hållbar och konkurrenskraftig högre utbildning föreslås att regeringen snarast initierar en översyn av regelverket kring fastighetsägande för universitet och högskolor. Målet bör vara att ge lärosätena full möjlighet att äga och förvalta sina egna fastigheter, med lämpliga övergångsregler för att säkerställa kontinuitet. Därefter bör staten överväga att sälja eller omstrukturera Akademiska Hus så att vinster prioriteras för reinvestering i akademin snarare än statskassan. En sådan reform skulle stärka lärosätenas autonomi och ekonomiska hållbarhet samt bidra till att Sverige behåller sin ledande roll inom utbildning och innovation på global nivå. Markus Wiechel (SD)