Jämförelse 7b802c7c81cf61c9118c1cb8 Underlagets kontrollsumma: 7f14cbb94609684f230f81bd27d03d96ef54222eb0ec83775b703f564ae6cc3c Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB02811: Stärkt svensk livsmedelsberedskap === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb02811 Motion till riksdagen 2023/24:811 av Serkan Köse (S) Stärkt svensk livsmedelsberedskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga möjligheterna att stärka användningen av offentlig upphandling som ett strategiskt verktyg för att säkra svensk livsmedelsförsörjning utifrån ett beredskapsperspektiv och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga förutsättningarna för att fastställa mål för minimiandelen svenskt i livsmedelsupphandlingar med syftet att stödja inhemska producenter och främja en säker och hållbar livsmedelsproduktion och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige befinner sig i en kritisk tid där varannan matkasse består av importerad mat. Vi har behov av ökad livsmedelsproduktion för att säkerställa försörjningstrygghet i kris ­ tider och för att upprätthålla en stärkt beredskap. Offentlig upphandling och offentliga måltider är centrala komponenter för att nå detta mål och stärka vår livsmedelsbered ­ skap. Våra bönder står redo att producera mer mat men behöver stöd i form av långsiktigt hållbara ekonomiska villkor. Tre miljoner offentliga måltider serveras varje dag i Sverige, vilka har potential att starta positiva processer där närproducerat skapar nya arbetstillfällen och bidrar till en robust livsmedelskedja i hela landet. I ljuset av detta blir upphandling av svenskproducerade livsmedel central. Det ger mer lönsamma lantbruk, ett ökat antal arbetstillfällen, en förbättrad förmåga till grön omställning samt stärkt krisberedskap genom säkrad tillgång på livsmedel i hela landet och robusta livsmedelskedjor. Detta är i linje med den nationella livsmedelsstrategi som fastställdes av riksdagen 2017. Sverige har höga standarder för livsmedelsproduktion, vilka präglas av ambitionen att prioritera djurs välfärd, miljö och folkhälsa. Dessa standarder resulterar i att vår produktion är dyrare jämfört med andra EU-länder, där lagstiftningen kan vara mindre strikt. Därför finns en nödvändighet att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor och att främja inhemsk produktion genom att ställa krav på upphandling. Trots utmaningar har flera kommuner visat att det är möjligt att upphandla svenskt genom korrekta krav. Vi måste agera nu för att stärka vår nationella beredskap, säkra vår livsmedelsför ­ sörjning och främja hållbar, svensk livsmedelsproduktion. Med stigande elpriser, inflation och pågående klimatförändringar riskerar vi en minskning av andelen svensk ­ producerat i offentliga måltider, en utveckling som strider mot våra nationella mål och strategier. Serkan Köse (S) === HD02192: Stärkt svensk livsmedelsberedskap och ökad självförsörjning === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd02192 Motion till riksdagen 2025/26:192 av Serkan Köse (S) Stärkt svensk livsmedelsberedskap och ökad självförsörjning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att ta fram konkreta mål och mätbara indikatorer för Sveriges självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel inom ramen för livsmedelsstrategin, med fokus på nationell beredskap, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har i dag en nationell livsmedelsstrategi, senast uppdaterad i mars 2025 i form av Livsmedelsstrategin 2.0. Strategin syftar till att öka produktionen, stärka konkurrens ­ kraften och säkra hållbarheten i hela livsmedelskedjan. Det är viktiga steg framåt men det räcker inte. Strategin saknar fortfarande tydliga och mätbara mål för Sveriges själv ­ försörjningsgrad, särskilt utifrån ett kris- och beredskapsperspektiv. Det geopolitiska läget i Europa, klimatförändringar och globala störningar i försörj ­ ningskedjorna har tydligt visat hur sårbart ett högt importberoende är. Redan i dag ligger Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel på ungefär 50 procent. Det betyder att vi måste importera hälften av den mat vi äter. Enligt Lantmännens rapport ”Svensk själv ­ försörjning 2024” efterfrågar en tydlig majoritet av svenska folket en starkare inhemsk försörjningsförmåga. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har vid flera tillfällen varnat för att livsmedelsberedskapen är otillräcklig. Varken lagerhållning, transportberedskap eller nationella mål står i nivå med dagens säkerhetsläge. Även Livsmedelsverket och Jordbruksverket har påtalat att produktionen av baslivsmedel som mjöl, havre, socker och vegetabiliska oljor minskar. Samtidigt visar våra grannländer vägen: Finland har en självförsörjningsgrad på cirka 80 procent och Danmark över 150 procent. Sverige riskerar att halka efter både som matnation och som beredskapsland. Den uppdaterade livsmedelsstrategin lyfter viktiga mål om hållbarhet, konkurrens ­ kraft och klimatsmart produktion men saknar fortfarande kvantifierade mål för själv ­ försörjningsgraden. Den innehåller heller inga indikatorer för hur Sveriges förmåga ska följas upp i framtiden. Det finns inget i EU:s regelverk som hindrar Sverige från att sätta egna mål för livs ­ medelstrygghet. Tvärtom uppmuntrar EU:s Farm to Fork-strategi medlemsländerna att främja regional produktion, minska sårbarhet och korta leveranskedjor för att öka mot ­ ståndskraften i händelse av kris. En långsiktigt trygg livsmedelsförsörjning handlar inte enbart om jordbruk. Det är en fråga om civilförsvar, krisberedskap och samhällssäkerhet. Det handlar också om logistik , infrastruktur och förmåga till snabb omställning. Här spelar strategiskt viktiga hamnar som Norviks hamn i Nynäshamn en avgörande roll, då den kan ta emot och fördela livsmedel till hela landet i krislägen. Det är dags att gå från allmänna ambitioner till konkreta åtgärder. Sverige kan inte nöja sig med visioner om hållbarhet och konkurrenskraft. Vi behöver tydliga mål för själv ­ försörjningsgrad, särskilt för vissa nyckelprodukter, samt indikatorer för uppföljning och utveckling. Utan mätbara mål blir livsmedelsstrategin en skrivbordsprodukt. Med tydliga mål kan vi bygga ett robust, tryggt och motståndskraftigt livsmedelssystem för hela befolkningens säkerhet. Serkan Köse (S)