Jämförelse 7b0eb6f48072255ccbbc6841 Underlagets kontrollsumma: e5cd0704956344bde81fa53d8898e051e49c4107c73201e233be8caba958ca54 Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HA022264: Samma rätt till arbete för personer med funktionsnedsättning === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022264 Motion till riksdagen 2022/23:2264 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) Samma rätt till arbete för personer med funktionsnedsättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att ta övervakningskommitténs kritik på allvar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om dialog och att involvera funktionsrättsrörelsen i det fortsatta reformarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Arbetsförmedlingen bör få i uppdrag att ge arbetssökande med funktionsnedsättning tillgång till en personlig kontakt med specialistkompetens som kan ge ett personnära, långsiktigt och samordnat stöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra åt Arbetsförmedlingen att satsa på tjänster för personer med funktionsnedsättning där det finns evidens för goda resultat, t.ex. supported employment och insatser där flera samarbetar för sammanhållet stöd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell nyorienterande handlingsplan med åtgärder för att höja sysselsättningsgraden i nivå med övriga befolkningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa nedsatt arbetsförmåga som definierande term och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett nytt system för möjligheten att pröva arbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillåta politiskt arbete och intressearbete i organisationer fullt ut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att pröva på studier på olika nivåer med bibehållen ersättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kvantifierbara mål för statliga arbetsgivare vad gäller anställning av personer med funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Att personer med funktionsnedsättning statistiskt har så pass mycket sämre deltagande på arbetsmarknaden än andra är djupt bekymmersamt. Statistiken rör knappt på sig. Frågan har lyfts i många år, men läget står och stampar. Det finns all anledning att göra allt för att ändra på situationen. I en artikel i tidningen Arbetet 17 november 2022 lyfter företrädare för Independent Living Institute, Funktionsrätt Sverige och Wiljagruppen att FN skärper tonen mot Sverige. Det är den internationella övervakningskommittén för funktionshinderkonventionen som kritiserar Sverige ur flera aspekter och hur vi lever upp till konventionens rätt till arbete. I september fastslog den internationella över ­ vakningskommittén för konventionen hur rätten till arbete för personer med funktions ­ nedsättningar ska tolkas, vilket författarna till artikeln menar ger en tydlig vägledning för en radikal kursändring i svensk arbetsmarknadspolitik. Det Sverige kritiseras för handlar till exempel om särlösningar, synen på arbete och att lön inte ges på lika villkor. Det är angeläget att Sverige tar kritiken på allvar och startar ett analysarbete med förslag på förändringar. Säkerställ rätt stöd på nya AF Omstöpningen av Arbetsförmedlingen oroar många. Den nedbantning som gjorts har lett till att många i personalen med lång erfarenhet har lämnat yrket. Funktionsrätt Sverige, tillsammans med en lång rad funktionsrättsorganisationer, lämnade 2021 en lista på 73 punkter som man såg som viktiga kopplat till funktionsnedsättning och arbete. Det är givetvis initierade punkter som bygger på vad man vet fungerar och inte. Vi anser att det är angeläget att regeringen har en dialog med och involverar funktions ­ rättsrörelsen i det fortsatta reformarbetet. Enskilt viktigast för funktionsrättsrörelsen är att uppdraget till nya Arbetsförmed ­ lingen blir rätt. De anser att AF bör få i uppdrag att ge arbetssökande med funktions ­ nedsättning tillgång till en personlig kontakt med specialistkompetens som kan ge ett personnära, långsiktigt och samordnande stöd. Detta inte minst eftersom de beskriver hur även personer som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden själva behöver driva sitt ärende framåt utan stöd, vilket inte fungerar till exempel för personer med komplexa stödbehov vars svårigheter dessutom kan handla om att navigera själv och föra sin egen talan. Vi håller med om detta och anser att regeringen bör ge ett sådant uppdrag. De anser också att det är angeläget att uppdra åt Arbetsförmedlingen att satsa på tjänster för personer med funktionsnedsättning där det finns evidens för goda resultat, bland annat tjänster som bygger på metoden Supported employment och insatser där flera aktörer samarbetar för att ge individen ett sammanhållet stöd. Även detta är helt centralt och vi anser att regeringen bör ge myndigheten ett sådant uppdrag. En nationell nyorienterande handlingsplan Som nämnts i inledningen, apropå den kritik som lyfts i FN:s övervakningskommitté, skulle ett kraftigt omtag behövas utifrån ett MR-perspektiv. Människors rätt till arbete finns till exempel i regeringsformen och i funktionsrättskonventionen, CRPD. Det är möjligt och troligt att vi skulle behöva göra en hel del annorlunda i Sverige. Även den dagliga verksamheten, som i dagsläget inte ger någon lön annat än ibland, en liten peng som kanske bara räcker till resan, behöver problematiseras. Vad efterfrågar människor själva? Hur ska man på ett bättre sätt kunna bidra till allas möjlighet att delta i arbets ­ livet, utan separata särlösningar? Vi anser i likhet med det krav som också lyfts från funktionsrättsorganisationer att en nationell handlingsplan behöver tas fram med åtgärder för att höja sysselsättningsgraden i nivå med övriga befolkningens. Avskaffa nedsatt arbetsförmåga som term För några år sedan gav regeringen Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över termen nedsatt arbetsförmåga. Förslaget som senare lades fram av Arbetsförmedlingen var att termen skulle slopas och Hörselskadades riksförbund, HRF, med flera förbund som länge drivit att den borde avskaffas välkomnade detta stort. HRF angav på sin hemsida ”Myndigheten konstaterar nu att det inte går att ha en särskild term för att beskriva de ”skiftande och komplexa förutsättningar och behov av insatser som kan finnas på grund av en funktionsnedsättning”. Och vidare: ”Arbetsförmedlingen anser att språkbruket istället behöver variera för att i varje enskild situation kunna beskriva det som avses.” Glädjen var stor från många som sett termen som en stigmatisering i sig. En funktions ­ nedsättning behöver inte innebära nedsatt arbetsförmåga om personen får rätt hjälp ­ medel, stöd och förutsättningar, och behoven är individuella. Det är där fokus bör ligga. Vi instämmer och anser i likhet med den analys Arbetsförmedlingen då gjorde och i samklang med de funktionsrättsorganisationer som varit starkt kritiska att termen inte ska användas som bedömning av enskilda. Utred ett nytt system för möjligheten att pröva arbete En nylig utredning (SOU 2021:69) har presenterat förslag som ska underlätta för att ersättningarna ska kunna vara vilande medan man prövar att studera eller arbeta. Vi välkomnar det och tycker förslagen ska införas eftersom det är bättre än dagens system och många riksdagspartier har välkomnat tanken. Det borde kunna gå igenom. Det finns dock goda skäl att pröva system som i högre grad premierar aktivitet, att prova på, bryta isolering och att i större utsträckning och högre grad kunna styra själv – att vara mer aktiv när ens hälsotillstånd tillåter det, och mindre till exempel i tider av skov. Ett sådant system kan utformas i likhet med det som gäller i arbetslöshetsförsäkringen: Den som är arbetslös markerar vilka dagar den arbetat och får då ej arbetslöshetsersättning för just de dagarna. På motsvarande sätt skulle systemet kunna fungera för personer med aktivitets- eller sjukersättning. Att göra det tillåtet att människor därmed ska kunna prova att arbeta och att man helt enkelt markerar vilka dagar/timmar man arbetat och då ej få sjuk- eller aktivitetsersättning för de dagarna. På så vis skulle en trygghet finnas i botten, men med en möjlighet att själv kunna pröva på utan rädsla för att det ska leda till att hela ersättningen ifrågasätts. Inkomster upp till en viss nivå skulle kunna godkännas, samtidigt som man inte får sjukersättning för den aktuella dagen. Ett sådant system skulle bidra till att tillvarata det friska, och kombinerat med mer av supported employment och bättre arbetshjälpmedel så skulle fler kunna hitta en nivå som fungerar. I praktiken blir det till ett habiliterings- och arbetsmarknadsprogram som styrs av individen själv, den som känner till sin egen förmåga. Miljöpartiet har länge sett behovet av mer flexibla system som kan möta den oförutsägbarhet som det innebär att ha en dagsform som kan variera olika dagar och ibland timme för timme. Det system vi har idag är i hög utsträckning byggt på sjuk ­ dom/funktionshinder/invaliditet som ser likadant ut varje dag, vilket inte överens ­ stämmer med verkligheten för kroniskt och multisjuka individer. Ovan beskrivna system skulle kunna ske utan instegskrav vid varje specifikt tillfälle och det belönar initiativ. I praktiken är det här ett habiliterings- och arbetsmarknadsprogram som avlastar både Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommuner, utan något som helst krav på kontinuitet eller omfattning för individen. Tillåt politiskt och intressearbete i organisationer fullt ut Alla medborgare ska ha rätt att rösta, delta och vara representerade i våra församlingar och i rättssystemet utan inskränkning. Det är högst problematiskt när denna möjlighet begränsas som i fallet för människor som bedömts sakna arbetsförmåga och har sjuk ­ ersättning eller aktivitetsersättning. Att kunna ha ett intressepolitiskt eller rent politiskt förtroendeuppdrag oavsett om det är arvoderat eller inte måste vara en möjlighet för alla människor. Sådana uppdrag är olika till sin karaktär och kräver inte samma sak som ett arbete. Däremot bidrar politiskt och ideellt arbete till att du håller dig aktiv, har möjlig ­ het att bidra och påverka, vilket är viktigt för alla människor. Vi anser att dagens regel ­ verk bör ändras i den riktningen. Även ideellt engagemang är viktigt. Det kan bidra till att man håller sig aktiv, det verkar habiliterande och minskar risken för att utveckla psykisk ohälsa. Att finnas i sammanhang, träffa andra människor och att kunna bidra är viktigt för alla människor. Att inte ha den möjligheten och ha en känsla av att bli ”vaktad” för att man ska vara så inaktiv som möjligt är rent kontraproduktivt. Utredningen En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69) har föreslagit att den minsta nivån man ska ha rätt till är 10 timmar, men har också betonat att det inte ska vara något tak. Funktionsrättsorganisationer anser dock att en sådan begränsning inte bör finnas alls. Möjliggör att pröva utbildning på alla nivåer Förbättrade möjligheter att pröva studier är viktigt. Ett förslag har lagts av utredningen som nämnts ovan (SOU 2021:69) som ökar möjligheten till vilande sjukersättning och aktivitetsersättning för studier. Vi ser gärna att det blir verklighet. Men vi vill också att ytterligare steg tas och gör det möjligt att pröva på studier på olika nivåer men med bibehållen ersättning utan krav på studieresultat. Det kan vara ytterst svårt att våga gå från sjukersättning till studier om man är osäker på hur det går och behöver pröva sig fram. Och det blir lätt att man tar det säkra för det osäkra och därför låter bli att pröva. Även denna förändring skulle öka möjligheten till aktivitet, fortbildning driven av individen själv och en möjlighet till sociala sammanhang som leder vidare. Offentliga arbetsgivare bör gå före Tyvärr är det inte så att offentliga arbetsgivare är bättre än andra vad gäller att anställa personer med funktionsnedsättning. I synnerhet gäller det statliga arbetsgivare. Vi anser att regeringen bör återkomma med kvantifierbara mål, för att verkligen se till att arbetet går framåt. Ulrika Westerlund (MP) Amanda Lind (MP) Nicklas Attefjord (MP) === HB02923: Förbättrad tillgång till hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb02923 Motion till riksdagen 2023/24:923 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) Förbättrad tillgång till hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över hur processen med arbetshjälpmedel kan effektiviseras så att utprovning av dessa kan ske före påbörjad anställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att arbeta för att avsevärt korta tiderna för funktionshinderskod och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen borde inleda en dialog med regionerna om jämlika villkor för hjälpmedel samt habilitering och rehabilitering och tillkännager detta för regeringen. Motivering Människor med funktionsnedsättningar är ofta beroende av olika hjälpmedel för att förenkla vardagen. Att ha tillgång till hjälpmedel är också centralt för människors möjligheter att vara delaktiga i arbetslivet, studera och ha en fritid med de aktiviteter som individen själv önskar. I nuläget finns det många hinder för att få tillgång till och behålla de hjälpmedel som en individ behöver för att kunna fungera optimalt inom livets alla områden. Organisationer för människor med funktionsnedsättningar har bland annat påpekat att det delade ansvaret mellan ett flertal aktörer på området försämrar tillgången och skapar onödig administration och långa väntetider. Ibland kan också den långa vänte ­ tiden bidra till att helt utestänga människor från arbetsmarknaden eller i alla fall avsevärt försvåra möjligheten att få ett önskat arbete. Arbetshjälpmedel måste kunna utprovas innan en anställning påbörjas Funktionsrätt Sverige är en av de organisationer som har påpekat att den idag onödigt krångliga processen för att prova ut och få tillgång till arbetshjälpmedel behöver förändras. I dag är sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning 52 procent, nästan 30 procentenheter lägre än för befolkningen i övrigt. Detta samtidigt som många sektorer och branscher på arbetsmarknaden skriker efter arbetskraft. Det är en obalans som såväl de enskilda personerna som inte får ett arbete som de är kvalificerade för, som företagen och samhället förlorar på. Det är oacceptabelt att en arbetssökande som fått chans till anställning kan behöva se den anställningen försvinna på grund av långa ledtider hos Arbetsförmedlingen. Det är också djupt problematiskt att en arbetsgivare som vill anställa kan behöva dra sig ur på grund av att nödvändigt stöd dröjer. Idag är dessa situationer tyvärr verklighet för personer med funktionsnedsättning och för arbetsgivare som vill anställa personer med funktions ­ nedsättning. En person med funktionsnedsättning som behöver ett arbetshjälpmedel eller en anpassningsåtgärd på arbetsplatsen kan få bidrag till detta via Arbetsförmedlingen. Men processen startas idag först när en person har ett konkret erbjudande om arbete eller en praktikplats. Sedan tar det enligt uppgift från bland andra Funktionsrätt Sverige ofta alldeles för lång tid, ibland flera månader, att prova ut och få hjälpmedlen på plats. Under tiden hinner arbetsgivare inte sällan tröttna på att vänta och jobbchanser går därmed förlorade. I de flesta fall är det möjligt att i förväg veta vilken typ av hjälpmedel en person behöver för att vissa typer av arbetsuppgifter ska fungera. Det kan till exempel röra sig om en särskild arbetsstol, hörhjälpmedel eller förstoringsprogram till datorn. För att skynda på processen att få ett nödvändigt arbetshjälpmedel måste det bli möjligt att prova ut sådana hjälpmedel redan innan en specifik anställning är aktuell. Regeringen bör ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över hur en sådan process skulle kunna implementeras. Genomsnittstiden för funktionshinderskod måste kortas avsevärt Enligt statistik från SCB är andelen sysselsatta bland personer med funktionsnedsättning som bedömt sin arbetsförmåga som nedsatt 44 procent, i jämförelse med 81 procent för övriga befolkningen. Detta samtidigt som arbetsmarknaden skriker efter arbetskraft. Ett hinder för arbetssökande med funktionsnedsättning är att det, enligt uppgift från Funktionsrätt Sverige, tar i genomsnitt mer än 350 dagar att få den funktionshinderskod som ger tillgång till det särskilda stöd som är avsett för personer med funktionsnedsättning, till exempel arbetshjälpmedel, anpassningar på arbetsplatsen, SIUS eller lönebidrag. Dessa stöd regleras i förordningen (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. En snabb identifiering och bedömning av funktionsnedsättningen och ett lika snabbt erhållande av funktionshinderskod är därför avgörande för att personer med funktions ­ nedsättning ska kunna få nödvändigt stöd för att ta sig in på arbetsmarknaden och behålla arbetet. Att det är ett närmast oöverstigligt hinder för att få ett arbete att behöva vänta i 350 dagar på rätt kod och därpå följande stödinsatser säger sig självt. Arbetsförmedlingen borde få i uppdrag att arbeta för att avsevärt korta tiderna för funktionshinderskod. Organisationen Nuft, Nätverket unga för tillgänglighet, har påpekat att det särskilt för unga personer med funktionsnedsättning som söker sitt första jobb kan vara problem med att få rätt hjälpmedel tillräckligt snabbt. Detta kan kanske delvis bero på problemen med de långa väntetiderna för funktionshinderskoden. För att inte ännu fler unga med funktionsnedsättning ska hamna i kategorin UVAS (Unga som varken arbetar eller studerar) är det centralt att tiderna kortas. En god tillgång till hjälpmedel måste kompletteras med habilitering och rehabilitering – och tillgången måste vara jämlik över landet En god habilitering/rehabilitering är grunden för möjligheten att leva ett aktivt och självständigt liv för människor med funktionsnedsättning. Den ska motverka isolering och psykisk ohälsa. Detta är oerhört viktigt för individen, men också samhällsekonomiskt lönsamt. I habilitering/rehabilitering ska ingå att få tillräcklig utbildning och träning på för ­ skrivna hjälpmedel. Det ska också ingå att få lära sig att använda produkter och utrustning som inte förskrivs som hjälpmedel men som kan underlätta livet för individen. Utbildning och träning ska erbjudas kontinuerligt och vid ett flertal tillfällen. Detta är exempelvis viktigt när det gäller digital utrustning som regelbundet uppdateras och riskerar att bli svåranvänd eller obrukbar för till exempel synskadade utan utbildning och träning, vilket leder till att många med funktionsnedsättning lever i ett digitalt utanförskap. För att alla ska kunna leva aktiva och självständiga liv krävs en kraftig nysatsning på habilitering och rehabilitering från regionernas sida. Det krävs utvidgade personella och ekonomiska resurser. Regionerna borde också ha ansvar för att förskriva hjälpmedel som används i vardagslivet, inklusive i syfte att få en aktiv och önskad fritid. Det är också otillfredsställande att tillgången till hjälpmedel är så beroende av var man bor. Idag tar regioner olika mycket betalt för olika hjälpmedel, och vissa hjälpmedel erbjuds inte i alla regioner. Förskrivningsregler och riktlinjer för hjälpmedel borde vara lika i hela landet. Regeringen borde initiera en dialog med SKR för att säkerställa att detta sker. Ulrika Westerlund (MP) Camilla Hansén (MP) Annika Hirvonen (MP)