Jämförelse 7987f2940b19cdf90cae32cb Underlagets kontrollsumma: b116b613af1f81c942cb3095a0093fb3913c039049ce11c276ffefe39abf7ecb Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HB02307: Ökad konsumentmakt på krogen === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hb02307 Motion till riksdagen 2023/24:307 av Joar Forssell (L) Ökad konsumentmakt på krogen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en avreglering av rökning på serveringar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Redan innan lagen som förbjuder rökning på uteserveringar fanns det uteserveringar som både tillät och inte tillät rökning att välja mellan. När fler väljer bort serveringar där man får röka så kommer det att ligga i ägarens intresse att erbjuda rökfria alternativ. Den som inte vill sitta bredvid någon som röker kan också vänligt be rökaren att förflytta sig. Men statens tilltro till individers förmåga att visa hänsyn och lösa saker mellan varandra är uppenbarligen obefintlig. Rökförbudet på statlig nivå är orimligt eftersom det inte tar hänsyn till lokala förutsättningar. Den som sätter sig på en uteservering vid Hornsgatan i Stockholm får till exempel utstå så höga partikelhalter att förbudet som syftar till att minska den passiva rökningen i förhållande till det blir löjeväckande. I den mån rökförbud ska finnas bör de därför beslutas om lokalt i den kommunala ordningsstadgan. Så kan kommuner få fatta beslut som tar hänsyn till de lokala förutsättningarna, till exempel genom rimliga förbud mot rökning på till exempel lekplatser eller på delar av uteserveringar. Det är långt mycket farligare att vistas i en trafikerad storstad. Innan det allmänna rökförbudet inomhus var rökning på restauranger, klubbar och kaféer utbrett. Sedan dess har normen ändrats och tiden är förmodligen mogen för att lätta på förbudet. Inget talar för att alla plötsligt skulle börja röka inomhus igen om reglerna lättades. Det är inte längre ”coolt” att röka, färre röker och krogarna själva verkar uppskatta förändringen. Med det konstaterat framstår förbudet som passé. Även detta bör kunna regleras kommunalt efter lokala förutsättningar. Till exempel skulle kommuner med många krogar kunna ha utrymme för en eller annan cigarrbar eller ett par restauranger där rökning tillåts. Dessa avgöranden är svåra för att inte säga omöjliga att göra med lagstiftning för hela landet och bör därför överlåtas till kommunernas ordningsreglering. Rökförbudet kan tyckas vara en trivial fråga, men det är när en minoritet gör något som allmänheten inte gillar som samhällets tolerans faktiskt sätts på prov. Alla vi som fortfarande tycker att den som har lust att ta en cigg till sin öl på en uteservering som har valt att tillåta det borde få göra det eller vi som tycker att en borde få röka en cigarr till sin avec kan sorgset konstatera att friheten är rökt. Regeringen bör snarast åter ­ komma till riksdagen med förslag på hur lagen ska ändras för att omreglera rökförbudet. Joar Forssell (L) === HD023703: En något liberaliserad tobakspolitik === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd023703 Motion till riksdagen 2025/26:3703 av Joar Forssell (L) En något liberaliserad tobakspolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rökning på uteserveringar samt styckförsäljning av cigaretter och tillkännager detta för regeringen. Motivering Rökförbudet på uteserveringar infördes trots att det redan fanns många restauranger och kaféer som frivilligt valt rökfritt. Marknaden och förändrade normer har gjort rökning allt mindre attraktivt, andelen rökare minskar stadigt och krogbesökare uppskattar i regel rökfria miljöer. Ändå regleras frågan i dag nationellt, utan hänsyn till lokala förutsättningar. Den som sitter på en uteservering vid exempelvis Hornsgatan i Stockholm utsätts för partikelhalter långt högre än den passiva rökning som lagen syftar till att minska. Ett statligt förbud blir därför både trubbigt och ineffektivt. Liknande problem finns med det generella förbudet mot rökning inomhus på restauranger och klubbar. I dag, när rökning inte längre är socialt accepterat i breda kretsar, finns det skäl att låta kommuner själva avgöra om de vill tillåta särskilda cigarrbarer eller rökavdelningar. Nuvarande regler gör det också omöjligt att sälja cigaretter styckvis. Det motiveras ofta med folkhälsoskäl men leder i praktiken till onödig konsumtion för den som bara vill röka en enstaka cigarett vid ett särskilt tillfälle och försvårar kontrollen av illegal försäljning. Sverige behöver en tobaksreglering som respekterar individens frihet och kommunernas självstyre. Rökning innebär uppenbara och allvarliga hälsorisker, men ansvarsfulla vuxna ska kunna göra sina egna val och lokala myndigheter är bäst lämpade att avgöra var rökförbud behövs. Att tillåta styckvis försäljning kan dessutom minska onödig konsumtion och göra det lättare att följa upp ålderskontroll, samtidigt som det försvårar för oseriösa aktörer att sälja smuggelcigaretter i lös vikt. Rökförbud på uteserveringar bör hävas och möjligheten att tillåta särskilda rök ­ lokaler eller cigarrbarer ska regleras av respektive kommun i ordningsstadgan, inte i nationell lag. Därutöver bör försäljning av cigaretter styckvis till myndiga konsumenter tillåtas, under samma krav på ålderskontroll och skattepålagor som paketförsäljning. Joar Forssell (L)