Jämförelse 77929aa347951803fd1bb938 Underlagets kontrollsumma: bbf63b788e8ba150577e40ad14043f2640d498605eb8087060970e961c48359c Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst. === HC021879: Förenklade planeringsbehov för gång- och cykelvägar === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc021879 Motion till riksdagen 2024/25:1879 av Lili André (KD) Förenklade planeringsbehov för gång- och cykelvägar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera och förenkla planeringsbehoven för gång- och cykelvägar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anpassa upphandlingsunderlaget för dessa infrastruktursatsningar och tillkännager detta för regeringen. Motivering I dagens system för planering och byggnation av infrastruktur, oavsett om det handlar om cykelvägar, gångvägar eller större projekt som järnväg, krävs samma omfattande utredningar och upphandlingsunderlag. Detta leder till att enkla åtgärder, som att bygga eller underhålla gång- och cykelvägar, blir oproportionerligt krångliga och dyra att genomföra. Konsekvensen blir att färre aktörer kan svara på upphandlingar, vilket försvårar konkurrens och driver upp kostnader. I Trafikverkets arbetssätt ingår att genomföra åtgärdsvalsstudier, en mödosam process som innebär höga utrednings ­ kostnader för staten och skattebetalarna. Trafikverkets åtgärder ska styras av den s.k. fyrstegsprincipen, det vill säga att verket i de två första stegen ska pröva om det går att påverka efterfrågan på transporter och optimera transportsystemet, innan ombyggnation eller nybyggnation övervägs. I praktiken tillämpas sällan de två första stegen (1- och 2 ‑ åtgärder) vilket hade sparat skattepengar i både utredningstid och byggkostnader. Kostnaderna för att bygga gång- och cykelvägar har – liksom för annan infrastruktur – skenat de senaste åren. Utöver höga utredningskostnader sker inte sällan stora kostnads ­ ökningar i jämförelse med de ursprungliga kalkylerna, med resultatet att projekt i länsplaner gång på gång skjuts upp eller drabbas av försämrad kvalitet. Dessutom drabbar det kommuner som medfinansierar projektet vilket i sin tur gör att cykel ­ investeringar i tätort dras ner. Den nuvarande lagstiftningen och regelverket innebär att även mindre projekt som gång- och cykelvägar genomgår samma komplicerade processer som större järnvägs- och vägprojekt. Denna likriktning i processerna är ineffektiv och resurskrävande. Det är ologiskt att småskaliga projekt som handlar om att förbättra den lokala infrastrukturen för gång- och cykeltrafikanter ska ställas inför samma krav som mer komplexa infra ­ strukturprojekt. För sådana åtgärder som gynnar både folkhälsan, miljön och klimatet bör det finnas enklare och mer flexibla planeringsprocesser. Gång- och cykelvägar är viktiga för hållbar mobilitet och spelar en avgörande roll i arbetet för att minska klimatpåverkan, stärka folkhälsan och skapa en mer miljövänlig infrastruktur. För att främja dessa åtgärder och öka byggtakten krävs en förändring av de administrativa kraven. Det behövs förenklade planerings- och upphandlingsprocesser som är bättre anpassade för små och medelstora projekt inom gång- och cykelvägar. Genom att sänka de administrativa kraven kan fler företag lämna anbud, vilket skulle främja konkurrens och pressa kostnaderna. Detta skulle också kunna minska hand ­ läggnings ­ tiderna och möjliggöra snabbare genomförande av viktiga projekt. Ett förenklat förfarande skulle inte bara innebära effektivare användning av resurser utan också bidra till att fler och bättre cykel- och gångvägar kan byggas, vilket i sin tur främjar hållbara transportlösningar, bättre folkhälsa och ökad trafiksäkerhet. För att detta ska bli verklighet föreslås att planeringsbehoven och upphandlings ­ underlagen för gång- och cykelvägar differentieras från de som gäller för mer omfattande infrastrukturprojekt som järnväg. Detta kan innebära förenklade utredningar och kravspecifikationer, samt ett lättare upphandlingsförfarande för dessa mindre projekt. För att främja byggandet av gång- och cykelvägar föreslås en effektivisering och förenkling och av planeringsbehoven och upphandlingsunderlagen för dessa projekt. Det nuvarande systemet är för omfattande och kostsamt för småskaliga infrastruktur ­ åtgärder, vilket leder till onödiga förseningar och ökade kostnader. Genom att anpassa processen för mindre projekt och i anbudsprocessen se till att fyrstegsprincipen tillämpas kan bättre förutsättningar skapas för att snabbt och kostnadseffektivt bygga fler gång- och cykelvägar, till gagn för miljön, klimatet, trafiksäkerheten och folkhälsan. Lili André (KD) === HD023678: Förenklade planeringsprocesser för gång- och cykelvägar === Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hd023678 Motion till riksdagen 2025/26:3678 av Lili André (KD) Förenklade planeringsprocesser för gång- och cykelvägar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att planeringsprocessen för gång- och cykelvägar ska förenklas och särskiljas från större infrastrukturprojekt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upphandlingsunderlagen för gång- och cykelvägar ska anpassas så att fler aktörer kan delta och konkurrensen stärkas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Väglagen utgör ett hinder för ny cykelinfrastruktur, att många planerade cykelåtgärder inte genomförs samt att endast hälften av de avsatta medlen för ny cykelinfrastruktur faktiskt används. Detta understryker behovet av en mer effektiv och proportionerlig hantering. I dagens system för planering och byggnation av infrastruktur gäller samma omfattande utredningar och upphandlingskrav för gång- och cykelvägar som för större väg- och järnvägsprojekt. Detta innebär att mindre åtgärder blir oproportionerligt resurskrävande och dyra, vilket hämmar byggtakten och leder till ökade kostnader för de kommuner som ofta medfinansierar projekten. Följden blir färre aktörer i upp ­ handlingarna, högre priser och förseningar i projekt som i många fall skulle kunna genomföras snabbt och kostnadseffektivt. Trafikverkets arbetssätt med åtgärdsvalsstudier och fyrstegsprincipen är i grunden viktigt. I praktiken används dock sällan de två första stegen, som handlar om att påverka efterfrågan och optimera det befintliga transportsystemet. Om dessa steg tillämpades mer konsekvent skulle både tid och resurser kunna sparas. Gång- och cykelvägar utgör en central del av ett hållbart transportsystem. De bidrar till förbättrad folkhälsa, ökad trafiksäkerhet och minskad klimatpåverkan. För att dessa nyttor ska realiseras krävs en lagstiftning och ett regelverk som är proportionerliga i förhållande till projektens omfattning. Genom att införa förenklade planerings- och upphandlingsförfaranden för gång- och cykelvägar kan fler företag lämna anbud, konkurrensen stärkas, kostnaderna pressas och fler projekt genomföras i tid. Detta skulle innebära en effektivare användning av offentliga resurser och bidra till en snabbare utbyggnad av gång- och cykel ­ infrastrukturen – till gagn för klimatet, miljön, folkhälsan och trafiksäkerheten. Lili André (KD)