Jämförelse 76323feabc91b4c14ba7a522
Underlagets kontrollsumma: d22af4fb9795dab26287b445bb50b761927a670d1384d1b933fb6d738a6313b3

Bedöm om motionerna framför samma sakliga förslag. Läs båda fulltexterna, inklusive villkor och motiveringar. Redovisa matchande, ändrade och saknade yrkanden med citat och dokument-ID. Skilj samma förslag, delvis samma, olika och oklart. Textlikhet bevisar inte saklig likvärdighet. Om hela underlaget inte ryms ska det anges; trunkera inte tyst.

=== HA022356: med anledning av prop. 2022/23:73 En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/ha022356

Motion till riksdagen
2022/23:2356
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2022/23:73 En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation
1
Innehållsförteckning
1
Innehållsförteckning
2
Förslag till riksdagsbeslut
3
Inledning
4
Regeringens förslag
5
Vänsterpartiets ställningstagande
5.1
Kriminaliseringen av terroristbrott är redan omfattande
5.2
Föreningsfriheten bör inte inskränkas
5.3
En otydlig definition av begreppen terrorism och terroristorganisation
5.4
Ett brett förslag till kriminalisering
5.5
Särskilt om journalistisk och humanitär verksamhet
5.6
Undantag för vissa ringa och försvarliga gärningar
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2022/23:73.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagändring om att en gärning som kan bedömas som samröre med terroristorganisation inte ska utgöra brott om den är ringa eller om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig och tillkännager detta för regeringen.
3
Inledning
Vänsterpartiet värnar demokratiska grundvärden som rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten. Vi vill samtidigt inte försvåra de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda och beivra brott. Därför är vi även angelägna om att det finns ett regelverk som ger ett gott skydd för Sveriges och landets invånares säkerhet. Det måste kunna ställas höga krav på att terrorism och grov brottslighet bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grund
­
läggande rättsliga principerna i en rättsstat. I stället för att regeringen fortsätter på den redan inslagna vägen med att pressa fram ny straffrättslig lagstiftning som under tidigare mandatperioder bör det brottsförebyggande arbetet förbättras. Förutsättningarna för att tillämpa befintlig lagstiftning ska vara goda, och lagstiftningen måste förstärkas där behov finns så att brottsbekämpningen blir effektiv. Samtidigt måste de som har till uppgift att motverka, förhindra och lagföra grov brottslighet få rätt resurser för att fullgöra sin uppgift.
Varje samhälle måste ha möjlighet att använda tvångsmedel för att kunna utreda och beivra brott. Sådana tvångsmedel innebär en inskränkning i våra grundläggande fri- och rättigheter, rättigheter som i sin tur är grundläggande för demokratin i vårt samhälle. Därför måste lagstiftningen och de tvångsmedel som lagstiftningen tillhandahåller omgärdas av så stränga restriktioner som möjligt. De viktigaste restriktionerna har vi i våra egna grundlagar och Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. När det gäller frågor om utvidgning av det straffbara området uppkommer frågor om behov, effektivitet och proportionalitet. Dessa överväganden gör sig särskilt gällande när det är fråga om centrala skyddsintressen som Sveriges säkerhet och grundlagsskyddade rättigheter såsom yttrande- och tryckfrihet och skyddet för den personliga integriteten. Det handlar alltså om att skydda den demokratiska rättsstaten i flera bemärkelser.
Ett av fundamenten i en rättsstat är rättssäkerheten. Medborgarna ska ha ett effektivt skydd mot statens maktutövning, och den enskilda medborgaren ska vara tryggad mot statens missbruk av rättsordningen. För att kravet på rättssäkerhet ska upprätthållas krävs bl.a. att lagstiftningen är av god kvalitet vad gäller både straffprocessuella regler och det materiella innehållet samt att rättstillämpningen är god.
Den andra bärande principen i vår rättsordning är proportionalitetsprincipen. Principen innebär att de åtgärder som det allmänna använder sig av för att uppnå ett visst syfte inte får vara mer betungande eller mer långtgående än vad som kan anses nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet. Det ska alltså råda en balans mellan mål och medel samt vara sannolikt att det syftet uppnås genom vidtagna medel. Finns det möjlighet att välja mellan flera verksamma åtgärder ska det minst tyngande alternativet väljas.
Vi ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som i dag lett till att vi börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av drygt två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande skärpningar. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är därför mycket oroande och svåra att överblicka.
4
Regeringens förslag
Regeringen föreslår i sin proposition att det införs ett nytt brott i terroristbrottslagen, deltagande i en terroristorganisation. Brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja terroristorganisationen. Straffskalan ska vara fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt ska straffskalan vara fängelse i lägst 2 och högst 8
år. Har gärningspersonen lett terroristorganisationen ska straffskalan i stället vara fängelse på viss tid, lägst 2 och högst 18 år, eller på livstid. Det föreslås också att försök till det nya brottet ska kriminaliseras. Regeringen föreslår vidare att det ska vara straffbart att finansiera deltagande i en terroristorganisation, att offentligt uppmana och rekrytera till brottet samt att resa utomlands i avsikt att begå brottet. Regeringen föreslår att straffbestämmelsen om deltagande i en terroristorganisation ska innehålla en reglering om att en gärning inte utgör brott om den är ringa eller om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Ett nytt undantag föreslås också när det gäller brottet
samröre med terroristorganisation
. En sådan gärning ska inte utgöra brott, om den är ringa eller om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Regeringens förslag innebär att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig dataavläsning ska få användas vid en förundersökning om deltagandebrott. Även undantaget från skyldigheten att underrätta den som är eller har varit misstänkt om att ett hemligt tvångsmedel använts ska gälla. Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, den s.k. preventivlagen, ska vara tillämplig på grovt deltagandebrott. Det innebär att hemliga tvångsmedel ska få användas om det finns påtaglig risk för att en person ska begå ett deltagandebrott. Vidare kommer det nya deltagandebrottet, i likhet med övriga brott enligt terroristbrottslagen, att kunna ligga till grund för utvisning.
5
Vänsterpartiets ställningstagande
Vänsterpartiet anser att terroristbrottslighet är av mycket allvarlig och systemhotande natur och ett av de största hoten mot demokratin, det fria utövandet av mänskliga rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Det är därför, och ska vara, straffbart att planera och utföra terrordåd. Vi är dock, tillsammans med Lagrådet och flera remissinstanser, starkt kritiska till regeringens förslag om att kriminalisera deltagande i terroristorganisationer.
Lagrådet ifrågasätter i sitt yttrande om det är nödvändigt att införa bestämmelsen för att terroristbrottslighet ska kunna motverkas i enlighet med vad regeringen har tänkt sig. Detta eftersom det i terroristbrottslagen, inte minst genom samröresbrottet och genom olika former av medverkan till terroristbrottslighet, redan finns en omfattande straffrättslig reglering av sådant som kan falla under det föreslagna deltagandebrottet. Lagrådet noterar även att regeringen inte motiverar sitt förslag med att deltagandebrottet skulle krävas för att uppfylla EU:s terrorismdirektiv. Lagrådets sammanfattande bedömning av förslaget är att det finns en tydlig risk för att det kommer att innebära en alltför långtgående kriminalisering sett till det behov som kan finnas. Det är också tveksamt om det uppfyller de krav på tydlighet som måste ställas på strafflagstiftning. Slutsatsen blir att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.
Både Sveriges advokatsamfund och Civil Rights Defenders (CRD) avstyrker förslaget i sina remissvar. Enligt Advokatsamfundet saknas underlag för slutsatsen att det finns ett behov av den föreslagna kriminaliseringen. Advokatsamfundet skriver bl.a. att det straffbara området när det gäller gärningar med koppling till terrorism redan är vidsträckt. Advokatsamfundet ifrågasätter även det stora antalet ändringar av terrorist
­
lagstiftningen som skett under de senaste åren och anser att effekterna av samröres
­
brottet bör utredas innan eventuell ny lagstiftning införs. Advokatsamfundet framför vidare att det inte är motiverat med en inskränkning av föreningsfriheten och pekar på att det finns andra åtgärder som kan tillgodose behovet av att bekämpa terroristverk
­
samhet. CRD har svårt att se att en ytterligare utvidgning av det straffbara området är nödvändig eftersom många av de handlingar som skulle omfattas av deltagarbrottet redan i dag är straffbelagda.
Vänsterpartiet har i flera sammanhang återkommande problematiserat och kritiserat de lagstiftningsåtgärder som vidtagits på terroristbrottsområdet, främst när det gäller bristande rättssäkerhet, proportionalitet, effektivitet och nödvändighet. Vår kritik har även tidigare delats av flera tunga remissinstanser (se t.ex. mot. 2021/22:4277, mot. 2019/20:3427, mot. 2017/18:4083 och mot. 2015/16:3301).
Så sent som 2022 röstade riksdagens majoritet igenom den nya terroristbrottslagen (prop. 2021/22:133). Förutom att samla de många och spretiga terroristbrottslagarna, så utvidgades även det straffbara området rejält eftersom
alla uppsåtliga brott och försök till brott nu kan vara terroristbrott förutsatt att de allvarligt kan skada ett land eller en mellanstatlig organisation och begås med terroristsyfte.
Vidare skärptes straffen för flera av terroristbrotten och en generell straffskärpningsgrund infördes. Rimligtvis borde denna omfattande reform hinna vara i kraft så pass länge att den noga kan utvärderas innan nya förslag för att bekämpa terrorism tas fram. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 2022 och har alltså i skrivande stund inte ens varit i kraft i ett år. Vänsterpartiet yrkade avslag på regeringens proposition om en ny terroristbrottslag (mot. 2021/22:4445). De bärande skälen var att definitionen av begreppen terrorism och terroristorganisation är otydliga, vilket byggt in en grundläggande brist i terroristbrotts
­
lagstiftningen. Vi lyfte även upp utvidgningen av det straffbara området, straffskärp
­
ningarna och den generella straffskärpningsgrunden som oproportionella i likhet med flera remissinstanser. Vidare kritiserade vi att utvidgningen av brottskatalogen skulle komma att få konsekvenser för den personliga integriteten då brottsutredande myndigheter skulle få kraftigt utökad tillgång till hemliga tvångsmedel.
5.1
Kriminaliseringen av terroristbrott är redan omfattande
I dag är i princip alla handlingar som kan utgöra terroristbrott kriminaliserade i Sverige.
A
lla uppsåtliga brott och försök till brott kan vara terroristbrott förutsatt att de allvarligt kan skada ett land eller en mellanstatlig organisation och begås med terroristsyfte. Vidare är samröre med en terroristorganisation, finansiering av, offentlig uppmaning eller rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet brottsligt straffbart. Även utbildning för terrorism eller resa för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet är kriminaliserat. Regeringens förslag om att straffbelägga deltagande i terrorist
­
organisationer kommer därmed att leda till en betydande överkriminalisering.
Regeringen skriver i sin proposition att Sverige har en omfattande och i många avseenden väl täckande straffrättslig lagstiftning på terrorismområdet. Detta utesluter dock inte, enligt regeringen, ”att det kan finnas anledning att ytterligare förstärka det straffrättsliga regelverket för att motverka hotet från terrorismen” (s.
15 prop. 2022/23:73). Med den logiken kan regeringen fortsätta att lägga fram repressiva lagförslag om nykriminalisering, straffskärpningar, inskränkningar av grundlags
­
skyddade rättigheter och mer hemliga tvångsmedel i det oändliga. Samma resonemang kan tillämpas på t.ex. gängbrottslighet och annan grov kriminalitet. Men att det inte går att utesluta att det kan finnas anledning att ytterligare förstärka det straffrättsliga skyddet mot någon viss företeelse som ter sig hotfull, är inte en godtagbar anledning till nykriminalisering i ett demokratiskt samhälle.
5.2
Föreningsfriheten bör inte inskränkas
Vänsterpartiet yrkade avslag på den förra regeringens förslag om en ändring i regerings
­
formen som innebär utökade möjligheter att genom lag begränsa föreningsfriheten när det gäller sammanslutningar som ägnar sig åt eller understöder terrorism. Ändringen syftade till att möjliggöra för lagstiftaren att exempelvis införa en bredare kriminaliser
­
ing av deltagande i en terroristorganisation eller ett förbud mot terroristorganisationer. Syftet var även, enligt regeringen, att terrorism ska kunna bekämpas på fler och nya sätt (prop. 2021/22:42, mot. 2021/22:4277). Förslaget förklarades vilande av riksdagen och antogs slutligen av riksdagens majoritet efter valet hösten 2022. I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen en sådan begränsning av föreningsfriheten som den tidigare ändringen i regeringsformen syftade till.
Eftersom terroristbrottslighet är så pass allvarligt och systemhotande kan det vid en första anblick tyckas självklart att det även borde vara förbjudet att vara med i en terroristorganisation. Den svenska lagstiftningen tar dock sikte på vad någon gör, inte tillhörighet eller vad hen tänker. Det är en principiellt viktig ordning som Vänsterpartiet fortsatt står bakom.
Att bekämpa terrorism genom att förbjuda vissa organisationer och därmed inskränka den grundlagsskyddade föreningsfriheten och bryta med grundläggande rättstraditioner och principer är fel väg att gå. Vi behöver i stället bekämpa grogrunden för terrorism med progressiv politik. Vi vill inte kriminalisera människor för deras tankar eller vilka organisationer de tillhör, utan fokus måste ligga på att förebygga, förhindra och bestraffa de brottsliga handlingar som enskilda, själva eller tillsammans med andra, begår. Av samma anledning har Vänsterpartiet tidigare även ifrågasatt straffansvaret för samröre med en terroristorganisation (mot. 2019/20:3427) och lämnat en reservation i utredningen om att införa ett förbud mot rasistiska organisationer (SOU 2021:27 s.
297).
Den grundlagsskyddade föreningsfriheten tillhör de s.k. åsiktsfriheterna, som är grundläggande för ett demokratiskt samhälle. Vänsterpartiets inställning är, och kommer att förbli, att de mänskliga rättigheterna och friheterna är odelbara. Dessvärre blir de mänskliga rättigheterna ofta ifrågasatta och varje inskränkning riskerar att bana väg för ytterligare begränsningar. Vi är övertygade om att demokrati inte kan försvaras genom att fler begränsningar i de demokratiska rättigheterna införs. De rättigheter som generationer före oss slagits för att få till stånd måste i stället bevaras och utvecklas för att demokratin ska bestå.
5.3
En otydlig definition av begreppen terrorism och terroristorganisation
Det finns ingen helt entydig definition av begreppen terrorism eller terroristorganisa
­
tion. Den svenska terroristbrottslagstiftningen baseras på Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av terrorism (terrorismdirektivet). Med terroristorganisation avses i terroristbrottslagen en sammanslutning av personer som begår eller på annat sätt medverkar till terroristbrott eller gör sig skyldiga till försök, förberedelse eller stämp
­
ling till terroristbrott. Någon fullständig enighet om en definition av terrorism har heller inte nåtts inom FN-samarbetet, bl.a. till följd av bristande samsyn när det gäller hur befrielserörelser ska betraktas i sammanhanget (prop. 2021/22:42 s.
22). Vänsterpartiet har i tidigare motioner lyft frågan om definitionen av begreppen terrorism och terroristorganisation. Våra farhågor att alltför vaga och otydliga definitioner gör att lagstiftningen varken blir effektiv, användbar eller rättssäker kvarstår fortfarande.
CRD skriver i sitt remissvar att definitionerna av begreppen terroristbrott, terrorist
­
organisation och deltagande innebär att lagstiftningen riskerar att träffa alltför brett och också omfatta organisationer vars verksamhet inte är straffvärd. CRD ser internationellt hur motsvarande lagstiftning mot terrorism används för att tysta dissidenter och människorättsförsvarare och försvaga civilsamhället. När internationell kritik riktas mot denna praktik blir svaret från dessa regimer att de på ett legitimt sätt bekämpar terrorism. Även om Sverige som ett demokratiskt land enligt CRD inte kan jämföras med dessa länder är utvecklingen med en alltmer vidsträckt lagstiftning som utvidgar det straffbara området, ökar möjligheterna till hemliga tvångsmedel och inskränker mänskliga rättigheter i syfte att bekämpa terrorism oroande. Det föreslagna deltagande
­
brottet är enligt CRD ytterligare ett steg i den riktningen. Krav har också höjts från Säkerhetspolisen om att ytterligare vidga det straffbara området genom att förbjuda åsiktsyttringar till stöd för terroristorganisationer, vilket skulle innebära långtgående inskränkningar i åsiktsfriheten, yttrandefriheten och demonstrationsfriheten. CRD anser att riskerna med den utvecklingen inte ska underskattas.
Lagrådet menar att det finns en risk att befrielse
‑
, motstånds- eller demokratirörelser som ANC som kämpade mot apartheidsystemet i Sydafrika och FNL-rörelsen som stred mot regimen i dåvarande Sydvietnam skulle omfattas av deltagandebrottet. Lagrådet betonar att det i Sverige finns många politiska flyktingar som stöder sådana organisationer i sina tidigare hemländer. Regeringen skriver att olika handlingar som begås t.ex. av motståndsrörelser som i totalitära stater arbetar för införandet av ett demokratiskt samhällsskick
i vissa fall inte
ska betraktas som terroristbrott. Regleringen har, enligt regeringen, inte tillkommit i syfte att tillämpas på gärningar liknande exempelvis sådan frihetskamp som förekom under andra världskriget. Regleringen ger dock utrymme för att i det enskilda fallet kunna betrakta allvarligt våld mot individer och samhällen som terroristbrott oberoende av våldets bakomliggande drivkrafter. En omständighet av betydelse för bedömningen kan, enligt regeringen, vara vilka konsekvenser brottsligheten fått för t.ex. civilbefolkningen (s.
28 prop. 2022/23:73). Vänsterpartiet menar att regeringens skrivningar snarare än att utgöra ett skydd för frihetsrörelser öppnar upp för att klassificera dessa som terroristorganisationer.
Enligt Advokatsamfundet är kriminaliseringen alltför vidsträckt och skulle, i händelse av ett auktoritärt styre, kunna användas för att förhindra delaktighet i legitima verksamheter och organisationer på ett sätt som i dag är svårt att fullt ut överblicka. Advokatsamfundet anser att ett tillämpningsområde som innebär att i stort sett allt aktivt deltagande i en terroristorganisation ska anses vara ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen dels inte kan anses vara motiverat för att förhindra terroristbrott, dels riskerar att kunna utnyttjas av en auktoritär regim för att hindra fri åsiktsbildning på ett sätt som inte är förenligt med grundläggande demokratiska principer.
Vänsterpartiet anser att det är djupt oroande att Säpo i sitt remissvar menar att enbart närvaro vid ett evenemang, t.ex. en demonstration, skulle kunna ske på ett sådant sätt att det är aktivt och därmed främjar den terroristklassade organisationen. Vår oro blir inte mindre när regeringen skriver i sin proposition att ”huruvida den situation som Säkerhetspolisen tar upp angående den som uttrycker sin tillhörighet genom att gå med i en av terroristorganisationen anordnad demonstration kan utgöra deltagande får avgöras i rättstillämpningen utifrån omständigheterna i det enskilda fallet” (s.
30 prop. 2022/23:73). Att enbart uttrycka en åsikt eller sympatier till förmån för en terrorist
­
organisation eller dess ideologi ska inte falla inom det straffbara området om det inte utgör propaganda, enligt regeringen. För att det ska vara fråga om straffbar propaganda torde det, enligt regeringen, ”normalt krävas att det är fråga om i någon mån organiserad verksamhet inom ramen för terroristorganisationen som syftar till att påverka människors åsikter, värderingar eller handlingar i en bestämd riktning” (s.
31 prop. 2022/23:73). Detta är enligt vår mening en mycket problematisk ståndpunkt eftersom de flesta organisationers verksamhet syftar till att påverka människors åsikter. Den otydliga definitionen av terrorism och terroristorganisation och en allmän begreppsglidning riskerar därmed att leda till att även medlemmar i helt fredliga organisationer drabbas. Vi har t.ex. sett tidigare uttalanden av riksdagsledamöter som menar att terrorist
­
lagstiftningen bör användas mot klimataktivisters aktioner. Justitieministern har även vid flera tillfällen kallat gängbrottslighet för inhemsk terrorism och uttalat att de verktyg som används för att bekämpa terrorism ska kunna användas för att bekämpa de kriminella gängen. Vi befarar därför att regeringen inte låter sig nöja med den nu aktuella kriminaliseringen utan kommer att ta fram förslag på ytterligare inskränkningar i de grundlagsskyddade rättigheterna. Detta är inte värdigt ett demokratiskt samhälle som Sverige. Vi kan även konstatera att regeringens förslag om deltagandebrottet omnämns i avtalet som Sverige undertecknat med Turkiet och att det kan vara ett skäl till att regeringen ignorerar Lagrådet och andra kritiska remissinstanser.
5.4
Ett brett förslag till kriminalisering
Ett ytterligare problem är att gränserna för vad som föreslås vara straffbart i form av deltagandebrott är mycket vida.
Förutom att ansluta sig till en terroristorganisation genom att t.ex. ställa sig under dess ledning och utföra de uppgifter som tilldelas ska det även vara straffbart att delta i logistiken kring en terroristorganisation genom att exempelvis administrera bostäder och tillhandahålla utrustning och tjänster inom organisationen, sätta upp läger, ordna möteslokaler, anordna aktiviteter, laga mat eller ansvara för transporter
. Även humanitärt arbete som organisationen bedriver kan komma att omfattas av kriminaliseringen. Regeringen skriver också att det inte är nödvändigt att deltagandet tar sikte på organisationens brottsliga verksamhet för att det ska omfattas av bestämmelsen. Straffansvaret kan träffa alla former av aktivt deltagande i verksamheten, oavsett inom vilken del av verksamheten det sker (s.
72 prop. 2022/23:73).
Regeringen konstaterar att utförandet av mer vardagliga handlingar som att laga mat eller passa barn kan ha betydelse för möjligheten för andra personer att ägna sig åt krigshandlingar för en terroristorganisation. Mot den bakgrunden menar därför regeringen att omhändertagande av andra organisationsmedlemmars barn på ett sätt som är att likna vid daglig barnomsorg eller skötsel av uppgifter i deras hushåll bör kunna omfattas av bestämmelsen. Detsamma gäller att bedriva undervisning för barngrupper. Däremot anser regeringen att enbart omhändertagande av barn inom den egna familjen och skötsel av det egna hushållet inte bör vara straffbart (s.
31 prop. 2022/23:73). Vi menar i likhet med t.ex. CRD att den föreslagna kriminaliseringen av helt vardagliga handlingar inte är acceptabel.
5.5
Särskilt om journalistisk och humanitär verksamhet
Lagrådet lyfter i sitt yttrande att redan risken för att en journalist som har verkat genom wallraffande i en terroristorganisation i efterhand kan ställas till ansvar för deltagande
­
brott kan inverka menligt på yttrande- och tryckfriheten. Denna farhåga har regeringen bemött i propositionen där de konstaterar att ordinärt journalistiskt arbete som rapportering och dokumentation faller utanför det straffbara området. Regeringen skriver även att det finns journalistiskt arbete som inte kan betraktas som ordinärt och som rent objektivt faller inom bestämmelsens tillämpningsområde, men som ändå bör undantas från straffansvar eftersom det kan anses vara försvarligt. Ett sådant exempel är en journalist som inom ramen för ett uppdrag wallraffar i en terroristorganisation och som behöver genomföra vissa stödjande gärningar som att laga mat och utföra transporter för att kunna genomföra sitt uppdrag. Samma resonemang kan, enligt regeringen, tillämpas på en journalist som infiltrerar en terroristorganisation via nätforum, som kan behöva visa lojalitet genom att utföra vissa handlingar för att kunna kvalificera sig som medlem och därigenom kunna få del av information. Sådana deltagandegärningar är objektivt ägnade att främja organisationen, men kan vara godtagbara för att kunna genomföra uppdraget. Detta bör enligt regeringen även gälla sådan regim- eller institutionsgranskande verksamhet som bedrivs av människorätts
­
organisationer såsom Amnesty International och Human Rights Watch (s.
35
prop. 2022/23:73).
Vänsterpartiet anser att detta är positivt men långt ifrån tillräckligt för att vi ska kunna stå bakom regeringens förslag.
Regeringen skriver även att det är angeläget att straffansvaret inte kommer att omfatta humanitär verksamhet som bedrivs i överensstämmelse med de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende. Samtidigt konstaterar regeringen att den internationella humanitära rättens skydd är tillämpligt när det råder väpnad konflikt och därför inte hindrar en tillämpning av en straffbestämmelse om deltagande i en terroristorganisation i fredstid. Utredningen (Ds
2022:6) gjorde bedömningen att om det inte råder en väpnad konflikt så kan straffansvar för deltagande i en terroristorganisation aktualiseras t.ex. för en läkare som anslutit sig till en terrorist
­
organisation och utövar vård. Svenska Röda Korset har kritiserat denna slutsats och anser att sjukvårdsuppdraget behöver skyddas även i fredstid (s.
35–36 prop. 2022/23:73). Regeringen instämmer i utredningens bedömning och menar att en läkare genom att enbart vårda människor som räknas som medlemmar i en terrorist
­
organisation under fredstid kan göra sig skyldig till deltagandebrott (se s.
73 prop. 2022/23:73). Vänsterpartiet anser att det är helt orimligt. Vidare är vi oroliga för att förslaget om ett nytt deltagandebrott kommer att göra det ännu svårare för regeringen att agera då svenska medborgare fängslats för påstådda terroristbrott utomlands av auktoritära regimer.
5.6
Undantag för vissa ringa och försvarliga gärningar
Regeringen föreslår att straffbestämmelsen om deltagande i en terroristorganisation ska innehålla en reglering om att en gärning inte utgör brott om den är ringa eller om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Vi yrkar dock avslag på förslaget om det nya deltagandebrottet i sin helhet. I likhet med bl.a. Svenska Journalistförbundet står Vänsterpartiet bakom regeringens förslag om att införa ett motsvarande undantag från det redan befintliga brottet samröre med terroristorganisation för gärningar som är ringa eller med hänsyn till omständigheterna försvarliga. Det nya försvarlighetsrekvisitet kan, på ett bättre sätt än i dag, vara en ventil för journalistisk verksamhet som annars skulle kunna bedömas som ett kriminaliserat samröre med en organisation som klassas som terroristorganisation.
Regeringen konstaterar att Lagrådet avråder från att förslaget, som det utformats i lagrådsremissen, blir lag (s.
13 prop. 2022/23:73). Vänsterpartiet anser att det är anmärkningsvärt att regeringen inte hörsammat Lagrådets invändningar i den nu aktuella propositionen. Trots att regeringen har gjort vissa förtydliganden av de föreslagna bestämmelsernas innebörd kvarstår fortfarande Lagrådets grundläggande kritik mot förslaget.
Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2022/23:73. Detta bör riksdagen besluta.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagändring om att en gärning som kan bedömas som samröre med terroristorganisation inte ska utgöra brott, om den är ringa eller om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Gudrun Nordborg (V)
Nadja Awad (V)
Frida Tånghag (V)
Jessica Wetterling (V)

=== HC023444: med anledning av prop. 2024/25:175 Hemliga och preventiva tvångsmedel när barn under 15 år begår brott ===
Källa: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/hc023444

Motion till riksdagen
2024/25:3444
av Gudrun Nordborg m.fl. (V)
med anledning av prop. 2024/25:175 Hemliga och preventiva tvångsmedel när barn under 15 år begår brott
1
Innehållsförteckning
2
Förslag till riksdagsbeslut
3
Regeringens förslag
4
Vänsterpartiets ställningstagande
4.1
Vissa typer av hemliga tvångsmedel bör få användas mot barn under 15 år vid vissa allvarliga brott
4.2
Preventiva tvångsmedel bör inte användas mot barn under 15 år
4.3
Barns skyldighet att kvarstanna för förhör
4.4
Kvarhållande av barn för överlämning till t.ex. föräldrar eller socialtjänst
4.5
Ingen placering av barn i polisarrester
2
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår proposition 2024/25:175.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett tidsbegränsat förslag om att vissa typer av hemliga tvångsmedel ska få användas mot barn under 15 år vid misstanke om vissa allvarliga brott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om att barns kommunikation med föräldrar ska omfattas av förbud mot hemlig avlyssning och övervakning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen som innebär att det ska krävas synnerliga skäl för att polisen ska kunna kvarhålla ett barn under 15 år under högst sex timmar för att kunna överlämna barnet till t.ex. föräldrar eller socialtjänst och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till lagändring som innebär att barn under 18 år aldrig ska placeras i polisarrester, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
3
Regeringens förslag
Regeringen föreslår i sin proposition att hemliga tvångsmedel ska få användas för att utreda vissa allvarliga brott där den skäligen misstänkte är under 15 år och att preventiva tvångsmedel ska få användas mot barn under 15 år för att förebygga, förhindra och upptäcka viss särskilt allvarlig brottslighet. Vidare föreslår regeringen att barn ska kunna hållas kvar i fler fall och under något längre tid än i
dag för förhör eller i syfte att överlämnas till exempelvis föräldrar eller socialtjänst. Syftet är att stärka de brotts
­
bekämpande myndigheternas förutsättningar att bekämpa allvarlig brottslighet som begås av barn. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2025.
4
Vänsterpartiets ställningstagande
Vänsterpartiet instämmer i regeringens bedömning av den ytterst allvarliga situationen med skjutningar och sprängningar i den organiserade kriminella miljön. Trots att en nedgång av antalet skjutningar har noterats är det fortsatt fråga om ett stort antal skjutningar och avlidna i skjutningar årligen. Antalet sprängningar har också ökat markant under senare år. Detta våld drabbar helt oskyldiga människor på ett oacceptabelt sätt.
Att barn och unga används av de kriminella gängen vid utförandet av brottsligheten är extra allvarligt. De kriminella nätverken är uppbyggda i hierarkiska åldersskikt där barn till stor del finns i utförarledet. De brottsbekämpande myndigheterna har även sett exempel på att barn ger andra barn i uppdrag att begå brott. På så sätt reduceras riskerna för de äldre aktörerna som finns högre upp i hierarkin. Barnen kan även ansvara för olika delmoment i ett större brottsupplägg, t.ex. att skaffa fram vapen eller sprängmedel eller ta hand om kläder och vapen efter en skjutning. Det är även vanligt att barn rekryteras enbart för att utföra en viss skjutning eller sprängning. Sådana morduppdrag lämnas inte sällan mot betalning, men det finns också exempel på barn som tar på sig ett sådant uppdrag för att stärka sin ställning i det kriminella nätverket. Ibland saknas helt en känd koppling mellan barnet och den som anstiftar brottet (Brottsförebyggande rådets rapport Barn och unga i kriminella nätverk 2023:13).
Barn under 15 år är i Sverige inte straffmyndiga och kan därför inte dömas för brott. När ett barn under 15 år misstänks för brott får därför inte en förundersökning inledas. I vissa fall finns det dock möjlighet för polisen att utreda brott där den misstänkte inte är straffmyndig, en s.k. §
31-utredning (31
§ lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL). Det centrala syftet med en §
31-utredning är att klarlägga barnets behov av sociala insatser. Vidare finns det en möjlighet att pröva ett barns straffrättsliga skuld i domstol genom en s.k. bevistalan (38
§ LUL). Vi har tidigare föreslagit och stått bakom regeringens förslag att utöka möjligheten till s.k. bevistalan, dvs. att allvarliga brott som begåtts av barn under 15 år ska kunna prövas i domstol i fler fall (mot. 2022/23:2359). När unga under 15 år begår brott är brottsoffret ofta ett annat barn. Det är i sådana fall extra viktigt att brott utreds, inte minst för att bringa klarhet i vad som skett för brottsoffrets skull men även för att unga personer som begått brott ska få nöd
­
vändig hjälp att inte fastna i kriminellt beteende.
Påföljdssystemets åldersgränser och särregleringen av straffmätning och påföljdsval ser ut som de gör av mycket goda skäl. Vi vill särskilt understryka vikten av att den särställning barn har och ska ha inom det straffrättsliga systemet inte får urvattnas. Påföljdssystemet för unga lagöverträdare är utformat utifrån att barn och ungdomar som har begått brott i första hand ska hållas utanför kriminalvården och i
stället bli föremål för insatser inom socialtjänsten. Enligt Vänsterpartiet är straffmyndighetsåldern väl avvägd och barn som är under 18 år ska absolut inte hanteras inom kriminalvården. Vi ser däremot behov av nya ungdomspåföljder för barn över 15 år och är inte främmande för att det införs fler sådana som kan komplettera de redan befintliga. Förutsättningen är givetvis att de påföljder som införs är rättssäkra, särskilt anpassade för barn och unga och har ett tydligt behandlingsinriktat innehåll. Vi anser även att det återfalls
­
förebyggande arbetet gentemot unga lagöverträdare bör förstärkas.
När det gäller barn under 15 år måste arbetet framför allt inriktas på att minska nyrekryteringen in i kriminalitet. Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla, även i socialt eftersatta områden. Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl så minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet. Skola och fritidsverksamheter behöver få bättre resurser, likaså socialtjänsten. Barn och ungdomar måste få möjligheter till kommunalt stödda fritidsaktiviteter, skolan måste få bättre resurser för att stödja elever som behöver det för att klara betygen och socialtjänsten behöver förstärkas med tillräckliga resurser och kunskap för att arbeta både förebyggande och med barnskydd. Samtidigt kan vissa straffrättsliga bestämmelser behöva ändras. Vänsterpartiet föreslog i samband med regeringens förslag om att göra det straffbart att involvera personer under 18 år i brott eller brottslig verksamhet att i
stället utvidga straffbestämmelsen om människo
­
exploatering i 4
kap. 1
b
§ BrB så att den även omfattar exploatering i brottslig verksamhet. Detta för att tydliggöra att barn ofta är både brottsoffer och misstänkta för brott samtidigt (mot. 2022/23:2333). I vissa delar står vi bakom den nu aktuella propositionen. Här nedan redogör vi för vår inställning till de viktigaste delarna av regeringens förslag.
4.1
Vissa typer av hemliga tvångsmedel bör få användas mot barn under 15 år vid vissa allvarliga brott
Regeringen föreslår i sin proposition att hemliga tvångsmedel, dvs. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning, hemlig dataavläsning och post
­
kontroll, ska få användas för att utreda brott som begås av barn som inte uppnått straffbar ålder.
Enligt förslaget ska hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter få användas i en utredning mot någon som är skäligen misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, grov utpressning, mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage samt vissa andra allmänfarliga brott som innefattar sabotage, grovt övergrepp i rättssak, grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling, vissa brott enligt terroristbrottslagen, försök, förberedelse eller stämpling till dessa brott, eller ett annat brott, om det
kan
antas
att brottets straffvärde överstiger fängelse i fyra år.
Regeringen föreslår även att
hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning som gäller rumsavlyssningsuppgifter
ska få användas i en utredning mot någon som är skäligen misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fem år, människorov, grovt vapenbrott eller grov vapensmuggling, grovt brott mot tillståndsplikten för explosiva varor enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor eller grov smuggling av explosiv vara, terrorist
­
brott, försök, förberedelse eller stämpling till dessa brott, eller ett annat brott, om det
kan antas
att brottets
straffvärde
överstiger fängelse i fem år.
Den mycket allvarliga situationen där även barn under 15 år utnyttjas för att utföra bl.a. skjutningar och sprängningar gör att vi inser att de brottsbekämpande myndig
­
heterna behöver kunna använda tvångsmedel vid utredning av brotten. Vi vill dock att möjligheterna ska begränsas jämfört med regeringens förslag så att detta blir mer proportionerligt och uppfyller kraven på barns särskilda rättigheter. Vi föreslår därför att
vissa typer av hemliga tvångsmedel
mot barn under 15 år ska få användas
vid vissa särskilt allvarliga brott
. Hemlig rumsavlyssning och motsvarande hemlig dataavläsning anser vi inte över huvud taget ska kunna användas mot barn under 15 år eftersom hemlig rumsavlyssning är ett så pass integritetskränkande tvångsmedel.
Vi föreslår att regeringen ska återkomma med en tydligare specificerad och mer begränsad brottskatalog (förslagsvis mord, försök till mord, grov misshandel, människo
­
rov, grova vapen- och narkotikabrott och andra brott som på ett tydligt sätt är kopplade till gängkriminalitet och sprängningar och skjutningar). Vidare vill vi inte heller ha någon s.k. straffvärdesventil, dvs. att de hemliga tvångsmedlen ska kunna användas om det
kan antas
att brottets
straffvärde
överstiger fängelse i fyra år.
Integritetsskyddsmyndigheten har i sitt remissvar framfört liknande synpunkter. Myndigheten ser en risk med att tillämpningsområdet för de hemliga tvångsmedlen kan komma att utökas till följd av den översyn av straffskalorna som pågår och att det bör övervägas att använda särskilda brottskataloger för att avgränsa tillämpningsområdet. Enligt myndigheten skulle en sådan lösning skapa en förutsägbarhet och tydlighet samt minska integritetsriskerna eftersom varje brott skulle behöva bedömas vart för sig. Även Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden) anser att förslaget är känsligt för pågående och kommande påföljdsreformer och anger att det är en lagtekniskt inkoherent lösning att använda straffvärdet som måttstock för tvångsmedelsanvändning mot barn som inte uppnått straffbar ålder.
Vidare föreslår utredning SOU 2024:93 ingen straffvärdesventil utan ett mer begränsat tillämpningsområde som omfattar brott med ett minimistraff på fyra års fängelse, vissa brott enligt terroristbrottslagen samt försök, förberedelse och stämpling till sådana brott. Att Polismyndigheten framfört önskemål om en straffvärdesventil är enligt vår mening inte tillräckligt tungt vägande skäl för att införa en sådan.
Stockholms tingsrätt saknar överväganden om en begränsning av avlyssning av samtal och annan kommunikation mellan barnet och barnets föräldrar. Enligt tingsrätten framstår det ur ett barnperspektiv som mer sannolikt att barnet vänder sig till sina föräldrar i förtroende än till en präst, advokat eller liknande samtidigt som närstående är särreglerade vad avser vittnesplikten.
Trots att närstående särregleras när det gäller vittnesplikten finns det i
dag inget avlyssnings- eller övervakningsförbud som gäller vid användning av hemliga tvångs
­
medel som tar sikte på kommunikation mellan närstående. Det tidigare förbudet mot att beslagta meddelanden mellan en misstänkt och en närstående avskaffades 2022. Vänsterpartiet stod bakom regeringens förslag i den delen (mot. 2021/22:4407, prop. 2021/22:119). Vi anser dock att det nu aktuella förslaget om att använda hemliga tvångs
­
medel mot barn under 15 år gör att en särskild regel som värnar barns kommunikation med föräldrar måste införas.
Regeringens förslag är tidsbegränsat till fem år, vilket är positivt. Noterbart är att det även pågår en utvärdering av regleringen av hemliga och preventiva tvångsmedel (dir.
2025:12, Ju
2025:04), vilket Vänsterpartiet krävt sedan länge (se t.ex. mot. 2021/22:462).
Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 29 maj 2026, alltså innan det tidsbegränsade förslaget ska utvärderas. Det är av yttersta vikt att den tidsbegränsade möjligheten att använda vissa tvångsmedel mot barn vid allvarliga brott inte förlängs längre än absolut nödvändigt.
Riksdagen bör avslå proposition 2024/25:175. Detta bör riksdagen besluta.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett tidsbegränsat förslag om att vissa typer av hemliga tvångsmedel ska få användas mot barn under 15 år vid misstanke om vissa allvarliga brott. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om att barns kommunikation med föräldrar ska omfattas av förbud mot hemlig avlyssning och övervakning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.2
Preventiva tvångsmedel bör inte användas mot barn under 15 år
Regeringen föreslår även att
preventiva tvångsmedel
ska få användas mot barn som inte uppnått straffbar ålder för att förebygga, förhindra eller upptäcka allvarliga brott. Utredningen föreslår dock endast en möjlighet för
Säkerhetspolisen
att använda preventiva tvångsmedel enligt preventivlagen och hemlig dataavläsning i preventiv
­
lagsfallen mot barn under 15 år.
Ett antal remissinstanser, bl.a. Fryshuset, Stiftelsen för Internetinfrastruktur (Internetstiftelsen), Stockholms universitet (kriminologiska institutionen), Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund, avstyrker
utredningens
förslag. Huvudinvändningarna är att behovet inte är tillräckligt utrett och att det är tveksamt vilken nytta förslaget kommer att medföra. JO avstyrker förslaget i fråga om inhämtningslagen av mot
­
svarande skäl. Internetstiftelsen instämmer i utredningens bedömning att Polismyndig
­
heten inte bör ges möjlighet att använda preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år. Linköpings universitet (Barnafrid – Nationellt kunskapscentrum) anför att förslaget om hemliga tvångsmedel mot barn i brottsutredningar bör utvärderas innan förslaget om preventiva tvångsmedel kan bli aktuellt.
I
dag finns det stora möjligheter för de brottsbekämpande myndigheterna att använda såväl tvångsmedel som hemliga tvångsmedel både vid utredning av brott och i före
­
byggande, preventivt syfte då personer är över 15 år. Möjligheterna att använda preventiva tvångsmedel regleras i den s.k. preventivlagen, den s.k. inhämtningslagen och lagen om hemlig dataavläsning (de s.k. preventivlagsfallen respektive inhämtnings
­
lagsfallen). I inhämtningslagsfallen görs det möjligt att hämta in uppgifter om meddelanden som överförs eller har överförts i ett elektroniskt kommunikationsnät och lokaliseringsuppgifter för elektronisk kommunikationsutrustning. I inhämtningslagen uppställs inte något krav på misstanke om brott, utan uppgifter får hämtas in om åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verk
­
samhet som innefattar vissa särskilt angivna brott. Lagregleringen på tvångsmedels
­
området har utökats i snabb takt, vilket har medfört att den är mycket komplicerad och svåröverskådlig.
När det gäller de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet anger varken inhämtningslagen, preventivlagen eller lagen om hemlig dataavläsning uttryckligen att tvångsmedlen får eller inte får användas mot barn under 15 år. I tidigare förarbeten finns det inte några överväganden om huruvida preventiva tvångsmedel får användas mot barn under 15 år. LUL är inte tillämplig i de brottsbekämpande myndig
­
heternas underrättelseverksamhet. Utredningen gör därför bedömningen att det krävs uttryckligt lagstöd för att preventiva tvångsmedel ska få användas mot barn under 15 år.
Vänsterpartiet avstyrker förslaget om att använda preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år, dvs. i förebyggande syfte utan krav på misstanke om brott. Brottsmisstanke bör enligt vår mening som huvudregel krävas för att använda hemliga tvångsmedel, i synnerhet mot barn under 15 år som inte är straffmyndiga.
4.3
Barns skyldighet att kvarstanna för förhör
Regeringen föreslår i sin proposition att den som är under 15 år och kan misstänkas för brott är skyldig att, utöver inledande tre timmar, stanna kvar för förhör ytterligare sex timmar om det är av synnerlig vikt för utredningen.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Institutet för mänskliga rättigheter, Rädda Barnen, Linköpings universitet (Barnafrid – Nationellt kunskapscentrum), Stockholms universitet (kriminologiska institutionen), Ecpat Sverige, Fryshuset och Unicef Sverige avstyrker förslaget. Flera av remissinstanserna framför att den tidsfrist som finns i
dag bör kunna hållas med utökade resurser. Även Barnombudsmannen är tveksam till förslaget och framhåller att det är samhällets ansvar att säkerställa en organisation som möjliggör att t.ex. socialtjänst och juridiska biträden kan inställa sig till förhöret med kort varsel och att brister i detta hänseende inte bör drabba barnet. Sveriges advokat
­
samfund understryker vikten av att brottsutredande myndigheter hanterar ärendena mycket skyndsamt. Institutet för mänskliga rättigheter påpekar att tidsfristerna för barn och vuxna genom förslaget blir väldigt lika. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att förslaget riskerar att skapa en struktur där alla barn får stanna kvar för förhör under en längre tid, och att nio timmar är en mycket lång tid för ett barn. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik. Svårigheter att få fram personal från t.ex. socialtjänsten ska inte drabba det enskilda barnet. Vi avstyrker därför förslaget.
4.4
Kvarhållande av barn för överlämning till t.ex. föräldrar eller socialtjänst
Regeringen föreslår att Polismyndigheten ska få hålla kvar ett barn som är skäligen misstänkt för brott för att skyndsamt kunna överlämna hen till föräldrarna, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person även i de fall när barnet följt med, hämtats eller frivilligt inställt sig till förhör. För samma ändamål ska Polismyndigheten få hålla kvar den som inte har fyllt 18 år och som friges efter att ha varit anhållen eller häktad, om personen är skäligen misstänkt för brott. Den tid Polismyndigheten som längst får hålla kvar ett brottsmisstänkt barn för att skyndsamt kunna överlämna barnet till föräldrarna, annan vårdnadshavare, en tjänste
­
man inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person förlängs till högst sex timmar.
Enligt särskilda bestämmelser i LUL har Polismyndigheten möjlighet att hålla kvar barn som misstänks för brott i syfte att skyndsamt överlämna barnet till föräldrarna, annan vårdnadshavare, en tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen person. För barn som uppnått straffbarhetsåldern men inte har fyllt 18 år kan ett sådant kvarhållande ske när barnet gripits men åklagaren har beslutat att inte anhålla den unge, eller när barnet tagits med till förhör. En förutsättning är att barnet är skäligen misstänkt för brott. När det gäller barn som inte uppnått straffbar ålder får kvarhållande ske om barnet har begått ett brott som hade kunnat ge fängelse och barnet grips på bar gärning eller på flykt från brottsplatsen. Det får också ske när ett brottsmisstänkt barn tagits med till förhör. Tre timmar gäller som en yttre tidsgräns för kvarhållandet i båda åldersgrupperna.
Några remissinstanser är positiva till att förutsättningarna för kvarhållande utökas i enlighet med förslaget, t.ex. Institutet för mänskliga rättigheter, Ecpat Sverige och Sveriges advokatsamfund, men motsätter sig däremot att tiden för sådant kvarhållande förlängs från tre till sex timmar. Ecpat Sverige menar att det i
stället för att förlänga tiden måste finnas tillräcklig beredskap hos landets kommuner för att möta upp barnet på polisstationen. Kammarrätten i Sundsvall bedömer att utredningens argumentation inte ger tillräckligt stöd för åtgärderna och avstyrker förslaget. Även Civil Rights Defenders avstyrker förslaget och anser att det väcker allvarliga frågor om proportionalitet och rättssäkerhet, samt ser en risk för att barnet uppfattar socialtjänstens insatser som en förlängning av polisingripandet snarare än en stödåtgärd. Sveriges advokatsamfund anser att det bör övervägas om tiden för förlängt kvarhållande i
stället kan utökas i vissa fall om det finns synnerliga skäl.
Vi står bakom förslaget om större möjligheter för polisen att hålla kvar barn för överlämning till t.ex. föräldrar eller socialtjänst. Vi föreslår dock en begränsning av regeringens förslag genom att det ska krävas synnerliga skäl att förlänga tiden från de tre timmar som gäller i
dag till sex timmar när det gäller barn under 15 år.
Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen som innebär att det ska krävas synnerliga skäl för att polisen ska kunna kvarhålla barn under 15 år för överlämning till t.ex. föräldrar eller socialtjänst under högst sex timmar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
4.5
Ingen placering av barn i polisarrester
Regeringen föreslår att den som inte har fyllt 18 år och som hålls kvar enligt 14
§ LUL eller är skyldig att stanna kvar för förhör enligt 23
kap. 9
§ rättegångsbalken får hållas i förvar i polisarrest endast om det är absolut nödvändigt.
Den 1 juli 2021 infördes en bestämmelse om att den som inte har fyllt 18 år och som är gripen eller anhållen med stöd av rättegångsbalkens regler får hållas i förvar i polis
­
arrest endast om det är absolut nödvändigt. Regleringen tillkom bl.a. mot bakgrund av
att barnkonventionen fått ställning som svensk lag. Som skäl för att införa bestämmelsen
anges bl.a. att polisarresten inte är anpassad efter de särskilda behov som barn har och en placering även tillfälligtvis bör undvikas eftersom det inte är en lämplig miljö för barn att vistas i. Samtidigt konstaterades att det i undantagsfall kan finnas behov av att hålla barn i förvar i polisarrest (prop. 2019/20:129 s.
46). Syftet med det nu aktuella förslaget är att tydliggöra i lag att särskild restriktivitet är påkallad när det gäller placering av barn i polisarrest.
Vänsterpartiet har tidigare upprepade gånger krävt att inga barn under 18 år ska placeras i polisarrester (se t.ex. mot. 2020/21:90 och mot. 2024/25:1929), detta med anledning av bl.a. de skäl som anges ovan. Den som är under 18 år och anhålls bör i
stället placeras under bevakning i ett förhörsrum eller liknande utrymme. Om detta inte är möjligt bör hen placeras på ett särskilt ungdomshem i
stället för i en arrest.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagändring som innebär att barn under 18 år aldrig ska placeras i polisarrester. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Gudrun Nordborg (V)
Hanna Gunnarsson (V)
Tony Haddou (V)
Lotta Johnsson Fornarve (V)
Maj Karlsson (V)
Karin Rågsjö (V)
Håkan Svenneling (V)
Jessica Wetterling (V)