Jämför sakliga förslag
A · Stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare
2023/24 · HB02956 · Annika Hirvonen (MP); Rasmus Ling (MP); Camilla Hansén (MP); Ulrika Westerlund (MP); Amanda Lind (MP); Janine Alm Ericson (MP); Elin Söderberg (MP)
Original hos RiksdagenB · med anledning av prop. 2025/26:87 Nya regler för arbetskraftsinvandring
2025/26 · HD023885 · Annika Hirvonen (MP); Mats Berglund (MP); Camilla Hansén (MP); Jan Riise (MP); Nils Seye Larsen (MP); Ulrika Westerlund (MP)
Original hos RiksdagenVarför paret visas: Semantisk dokumentlikhet.
Ordlikhet 0.007 · ämneslikhet 0.862. Poängen är stöd för granskning, inte ett beslut om samma sakliga förslag.
Vad föreslår motionerna?
0 möjliga matchningar · 16 yrkanden i A · 10 i B.
Yrkanden har avgränsats automatiskt och parats ihop efter textlikhet, en motsvarighet per yrkande. Matchningen behöver granskas mot fulltexternas villkor och motiveringar. Utfallet avser kammarens beslut; ett saknat beslut betyder inte avslag.
- Yrkanden saknar motsvarighet
16 yrkanden i A utan säker motsvarighet
A1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att värna en efterfrågestyrd arbetskraftsinvandring till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
A2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera arbetet mot utnyttjande av migrantarbetare och tillkännager detta för regeringen.
A3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillträde för regionala skyddsombud och tillkännager detta för regeringen.
A4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en rättighet för arbetstagare att få information om vilka rättigheter anställda har på den svenska arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
A5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt tillsyn och samarbete mellan myndigheter för att upptäcka utnyttjande av arbetstagare som kommit till Sverige för att arbeta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta straffa arbetstagare för arbetsgivarens fel och tillkännager detta för regeringen.
A7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta sanktioner mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskraftsinvandring, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en möjlighet för arbetstagaren att få skadestånd om arbetsgivaren avsiktligt inte levt upp till kollektivavtalsenliga villkor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
A9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör bli möjligt för arbetskraftsinvandrare att byta arbetsgivare och yrke, även under den första tillståndsperioden, och tillkännager detta för regeringen.
A10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara möjligt att ha flera arbetsgivare samtidigt och tillkännager detta för regeringen.
A11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en servicefunktion för att framför allt små och medelstora företag ska undvika att göra misstag och tillkännager detta för regeringen.
A12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetskraftsinvandrare bör ges möjlighet att resa ut ur Sverige även under den period en förlängningsansökan handläggs och tillkännager detta för regeringen.
A13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga omställningstiden för arbetskraftsinvandrare och tillkännager detta för regeringen.
A14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna spårbyte i asylprocessen och tillkännager detta för regeringen.
A15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa godtyckliga lönegränser för arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
A16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppdatering av nya gymnasielagen och tillkännager detta för regeringen.
10 yrkanden i B utan säker motsvarighet
B1. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 kap. 2 § första stycket
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B2. 1. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 kap. 9 § första stycket
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B3. 1. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 kap. 9 § första stycket
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B4. 2. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 b kap. 1 § första stycket 2 och
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B5. 3. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 b kap. 2 § första stycket 1 och
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B6. 2. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 c kap. 2 § första stycket
Kammarens beslut
Ingen säker koppling till officiellt yrkande. Se beslutsunderlaget
B7. 1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kravet på heltäckande sjukförsäkring vid anställningar ska vara ett arbetsgivaransvar och att arbetsgivaren ska stå för kostnaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
B8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lönekrav på arbetstillstånd ska utgå från nivåerna i kollektivavtal och branschpraxis och tillkännager detta för regeringen.
B9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försörjningskrav för utlänningar som omfattas av internationella avtal ska utformas proportionerligt, tydligt och rättssäkert och tillkännager detta för regeringen.
B10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att en längre tillståndstid för EU-blåkort inte försvårar vägen till permanent uppehållstillstånd och att regelverket tillämpas tydligt och rättssäkert, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Hela texten jämförs: A 3658 ord · B 3459 ord. Borttaget i A / Tillagt i B.
Motion A
Motion till riksdagen
2023/24:956
av Annika Hirvonen m.fl. (MP)
Stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att värna en efterfrågestyrd arbetskraftsinvandring till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera arbetet mot utnyttjande av migrantarbetare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillträde för regionala skyddsombud och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en rättighet för arbetstagare att få information om vilka rättigheter anställda har på den svenska arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt tillsyn och samarbete mellan myndigheter för att upptäcka utnyttjande av arbetstagare som kommit till Sverige för att arbeta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta straffa arbetstagare för arbetsgivarens fel och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta sanktioner mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskraftsinvandring, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en möjlighet för arbetstagaren att få skadestånd om arbetsgivaren avsiktligt inte levt upp till kollektivavtalsenliga villkor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör bli möjligt för arbetskraftsinvandrare att byta arbetsgivare och yrke, även under den första tillståndsperioden, och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör vara möjligt att ha flera arbetsgivare samtidigt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en servicefunktion för att framför allt små och medelstora företag ska undvika att göra misstag och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetskraftsinvandrare bör ges möjlighet att resa ut ur Sverige även under den period en förlängningsansökan handläggs och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga omställningstiden för arbetskraftsinvandrare och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna spårbyte i asylprocessen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa godtyckliga lönegränser för arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppdatering av nya gymnasielagen och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har en åldrande befolkning och totalt sett en brist på arbetskraft
Kompetensbristen är ett av de största hindren för företag i Sverige att utvecklas, expan
dera och behålla konkurrenskraft. Den internationella matchningen av arbetskraft ökar förutsättningarna för företag att hitta den specifika kompetens som behövs för att de ska kunna växa och utveckla sin verksamhet. Utöver matchningsproblematiken innebär
också den demografiska utmaningen att det finns ett stort behov av arbetskraftsinvandring
under kommande decennier. Försämrade villkor och förutsättningar för arbetskrafts
invandrare, såsom långa handläggningstider på Migrationsverket eller en ökad risk att få sitt uppe
hållstillstånd återkallat på grund av mindre misstag, minskar Sveriges attrak
tionskraft och riskerar att hindra en nödvändig kompetensinvandring. En väl fungerande arbetskrafts
invandring bidrar till ökat välstånd i landet och möjliggör för individer att utvecklas och skapa en bättre livssituation.
Utbildning är viktigt för att råda bot på arbetskraftsbristen i många branscher, men även om varenda arbetslös kom i arbete kommer vi inte att räcka till när behoven växer i välfärden, särskilt äldreomsorgen, polisen ska växa, försvaret ska växa och näringslivets
största utmaning för att växa är kompetens. Vi behöver därför också rekrytera människor
till Sverige för att arbeta.
Även inom resten av EU står vi med likartade utmaningar med en åldrande befolkning.
Även om arbetskraft från andra EU-länder är av betydelse kommer vi även behöva ar
betskraft från tredje land genom arbetskraftsinvandring.
Vårt land är en plats dit människor vill komma för att jobba, studera och forska. Genom att erbjuda bra arbetsvillkor och korta handläggningstider hoppas vi att fler vill leva och arbeta här. En öppen arbetskraftsinvandring är viktig för Sveriges utveckling och ekonomi, för företagen som kan hitta arbetskraft och för alla dem som får en chans att arbeta i Sverige. Miljöpartiet är stolta över Sveriges öppna system för arbetskrafts
invandring och vill utveckla det ytterligare. Vi vill att det ska gå snabbare för företag att rekrytera och att arbetstagares rättigheter ska förbättras. Ingen ska utnyttjas på Sveriges
arbetsmarknad. Därför föreslår vi att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen
om vikten av att värna den efterfrågestyrda arbetskraftsinvandringen till Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Reformer i arbetskraftinvandringen sedan 2008
Sverige har sedan 2008 ett efterfrågestyrt regelverk för arbetskraftsinvandring, som Miljöpartiet tillsammans med den dåvarande borgerliga regeringen var med om att införa, där de enskilda arbetsgivarnas bedömning av arbetskraftsbehovet är utgångs
punkt. För att beviljas arbetstillstånd måste dock två grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Dels måste anställningen göra det möjligt för arbetstagaren att försörja sig. Det andra villkoret är att lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte får vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom branschen.
Under mandatperioden 2010–2014 genomförde Miljöpartiet och den dåvarande borgerliga regeringen ett par förändringar i lagstiftningen eftersom det framkommit uppgifter om att oseriösa arbetsgivare missbrukade regelverket. En förändring som genomfördes var att arbetstillstånd ska kunna återkallas om det visar sig att förutsätt
ningarna för tillståndet inte är uppfyllda. Det infördes också en straffsanktionerad uppgiftsskyldighet om anställningsvillkor för arbetsgivare, Migrationsverket fick möj
lighet att genomföra s.k. efterkontroller och omställningsperioden, dvs. tiden för att söka ett nytt arbete när en anställning upphört, förlängdes från tre till fyra månader. Tidsgränsen för hur länge en asylsökande behöver ha haft ett arbete för att kvalificera sig för spårbyte till arbetskraftsinvandring sänktes från 6 till 4 månader. Det genom
fördes också förändringar som gjorde det enklare att få permanent uppehållstillstånd för arbetskraftsinvandrare.
Under förra mandatperioden visade det sig att tillämpningen av de regler som inför
des mandatperioden innan blev väldigt strikt och gjort att arbetskraftsinvandrare av
visades på grund av mindre, bagatellartade fel. Därför förändrade S-MP-regeringen reglerna så att det ska gå att själv rätta till fel i efterhand, och en dom från Migrations
överdomstolen har också lättat upp regelverket så att arbetskraftsinvandrare inte ska drabbas av att arbetsgivaren gjort mindre misstag. Om dessa förändringar visar sig otillräckliga behöver fler åtgärder vidtas. Det är helt orimligt att smärre fel och misstag ska leda till att personer som arbetar i Sverige utvisas.
2022 medverkade Miljöpartiet till ytterligare reformer av arbetskraftsinvandringen där bland annat ett nytt uppehållstillstånd infördes för vissa högkvalificerade och väl
utbildade personer, lagändringar för att arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av mindre fel, krav på att ett anställningsavtal ska finnas för ett arbetstillstånd, krav på att arbetsgivare kan bli skyldiga att anmäla om anställningsvillkoren ändras och blir mindre förmånliga. Det infördes även en möjlighet för Migrationsverket att kräva att en arbetsgivare redovisar arbetsvillkoren för en utlänning som beviljats arbetstillstånd. Brottet organiserad människosmuggling utvidgades även till att omfatta arbetstillstånd som utfärdats på osanna uppgifter.
Det finns fortfarande allvarliga problem med att oseriösa företag lurar, utnyttjar eller exploaterar arbetskraftsinvandrare. Människor utan ett socialt skyddsnät avskärmas från samhället och tvingas arbeta på villkor under de som utlovats och långt under de villkor och regler som är fastslagna. Därför finns det mycket mer som behöver göras.
Tillträde för regionala skyddsombud
2020 föreslog S och MP-regeringen att ett regionalt skyddsombud ska få utses för ett arbetsställe där en lokalavdelning inom ett förbund eller en med sådan avdelning jäm
förlig sammanslutning av arbetstagare är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren på arbetsstället, även om sammanslutningen saknar med
lemmar på arbetsstället. Huvudskälet till förslaget handlar om säkerställande av att arbetsmiljöregler efterlevs. Eftersom arbetskraftsinvandrare kan ha svårare att tillvarata
sina rättigheter i Sverige kan den här reformen ha särskilt stor betydelse för den gruppen
. Riksdagen röstade den gången ner förslaget. Mot bakgrund av att riksdagens samtliga partier i olika sammanhang uttalat att det är angeläget att motverka fusk och utnyttjande av medborgare från andra länder som arbetar i Sverige bör frågan prövas på nytt.
I vissa verksamheter finns en mycket hög andel arbetstagare som rest till Sverige för att arbeta, ibland bara över en säsong. Bland dessa arbetstagare är anslutningen till fackföreningar särskilt låg. Dessutom kan man förvänta sig att kunskapen om svenska regler om arbetsmiljö m.m. är låg i denna grupp. Därför skulle tillträde för regionala skyddsombud till dessa arbetsplatser kunna spela en särskilt viktig roll för att säkerställa en god arbetsmiljö och att gällande regler följs.
Miljöpartiet föreslår emellertid att en ny reglering även ska ge tillträdesrätt för regio
nala skyddsombud till arbetsplatser där föreningen har eller brukar ha medlemmar. Detta
i enlighet med LO:s remissvar på det förslag som föregick regeringens proposition. Miljöpartiet föreslår därför att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillträde för regionala skyddsombud och tillkännager detta för regeringen.
Skyldighet för arbetsgivare att bereda arbetstagare möjlighet att träffa facket för att få kunskap om sina rättigheter
Kunskap om vilka rättigheter man har är centralt för att människor också ska kunna kräva att få sina rättigheter. Detta är också något som Delegationen mot arbetslivs
kriminalitet betonar. Delegationen mot arbetslivskriminalitet anser att det behövs ytterligare åtgärder för att nå ut med information om rättigheter, skyldigheter och
möjligheter till stöd till de arbetstagare som riskerar att utsättas för arbetslivskriminalitet.
Detta är av avgörande betydelse, eftersom människor som inte känner till sina rättig
heter inte heller kan agera för att de ska tillvaratas. Svensk arbetsmarknad bygger i hög grad på partsmodellen där fackföreningar och arbetsgivarorganisationer förhandlar fram de villkor som gäller i olika branscher på arbetsmarknaden. Fackföreningarna företräder arbetstagarnas intressen och arbetsgivarorganisationerna företräder arbetsgivarnas intressen. Fackföreningarna är därför en lämplig part att informera arbetstagarna om deras rättigheter.
För att säkerställa att arbetskraftsinvandrare verkligen får information om sina rättigheter i Sverige föreslår Miljöpartiet att det ska införas en skyldighet för arbets
givaren att säkerställa att arbetstagare från tredje land får information om de rättigheter som råder på svensk arbetsmarknad, exempelvis genom att skapa förutsättningar för informationsmöten med företrädare för relevanta fackförbund. Därför föreslår vi att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rättigheter för arbetstagare att få information om vilka rättigheter anställda har på den svenska arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
Skärpt tillsyn och myndighetssamverkan
Delegationen mot arbetslivskriminalitet har i uppdrag att, ur ett samhällsövergripande perspektiv, verka samlande och stödjande i förhållande till aktörer som motverkar arbetslivskriminalitet och främja samverkan och erfarenhetsutbyte dem emellan. Dele
gationen har i ett delbetänkande lämnat flera bra förslag för att stävja arbetslivskrimina
liteten och skydda människor i utsatthet.
Delegationen bedömer att en tydligare och mer långsiktig styrning av myndigheterna bör övervägas, till exempel genom gemensamma skrivningar i respektive myndighets
instruktion. Miljöpartiet delar delegationens bedömning att enhetliga skrivningar rörande
arbetet mot arbetslivskriminalitet bör övervägas i samtliga samverkande myndigheters respektive instruktioner, i syfte att tydligt peka ut arbetet mot arbetslivskriminalitet som ett varaktigt prioriterat uppdrag hos myndigheterna. Delegationen bedömer också att fler branscher bör prioritera arbetet mot arbetslivskriminalitet, något Miljöpartiet anser behövs.
Delegationen bedömer också att det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering
bör ses över. Människohandel och människoexploatering har pekats ut som de värsta formerna av arbetslivskriminalitet. Av olika skäl har det dock visat sig svårt att ställa någon till svars för dessa brott. Flera aktörer har även pekat på förekomsten av vissa sätt att utnyttja arbetstagare som inte är kriminaliserade i Sverige. Miljöpartiet instämmer i detta och uppmanar därför regeringen att låta utreda hur det straffrättsliga skyddet mot arbetskraftsexploatering kan stärkas. En sådan utredning kan ta avstamp bland annat i den reglering som finns bl.a. i våra nordiska grannländer.
Delegationen har också funnit anledning att värna och utveckla den roll som civil
samhällesorganisationer fyller när det kommer till att ge stöd till arbetstagare som har utsatts eller riskerar att utnyttjas i arbetslivskriminella förfaranden. Miljöpartiet ser detta som positivt och vill betona vikten av ett livskraftigt civilsamhälle som på olika sätt kompletterar offentlig verksamhet.
Slutligen föreslår delegationen att upphandlande statliga och kommunala myndig
heter, i egenskap av avtalsparter, följer upp att krav om arbetsrättsliga villkor i upp
handlingsavtalen efterlevs. Detta i syfte att begränsa utrymmet för aktörer som ägnar sig åt arbetslivskriminalitet. Miljöpartiet instämmer i den bedömningen och anser att reger
ingen bör säkerställa att efterlevnaden av arbetsrättsliga krav följs upp. Därför anser vi att regeringen måste säkerställa att arbetet mot utnyttjande av människor som kommer till Sverige för att arbeta måste prioriteras av alla relevanta myndigheter.
Straffa den som fuskar – inte offret
Det normala i samhället är att den som bryter mot en regel är den som blir straffad. För arbetskraftsinvandrare är logiken oftast precis tvärt om: om arbetsgivaren betalat dig för
låg lön är det du som blir av med rätten till arbete och uppehållstillstånd i Sverige. Arbets
givaren
straffas oftast inte alls mer än att den blir av med sin anställde. Om den anställde redan har bytt jobb från den fuskande arbetsgivaren blir konsekvensen fortfarande att arbetstagaren straffas med förlorat uppehålls- och arbetstillstånd medan den forna arbetsgivaren inte påverkas alls. Det här är helt orimligt.
Nyligen uppmärksammades ett fall där vårdbolaget Attendo rekryterat sjuksköterskor
från Filippinerna och annonserat på ett felaktigt sätt hos Arbetsförmedlingen. Sjuk
sköterskorna hade förstås inte haft en aning om att annonseringen inte följt reglerna och borde inte drabbas av detta fel. Sjuksköterskorna har både utbildat sig och lärt sig svenska och arbetat i flera år i Sverige. De borde få rätt att fortsätta arbeta och leva här.
Det rimliga vore att istället införa mer kännbara sanktioner direkt mot den arbets
givare som brutit mot reglerna, t.ex. genom straffavgifter, företagsbot eller, i grova fall, näringsförbud. Den som betalat ut för lite i lön, tagit ut ockerhyror eller på annat sätt gjort fel som drabbat arbetstagaren borde dessutom oftare bli skyldig att betala skade
stånd till den drabbade arbetstagaren.
Arbetstagarens situation borde i sin tur tryggas så att man som arbetstagare inte är rädd för att anmäla sin arbetsgivares brott, fusk och utnyttjande till myndigheterna. Om arbetstagaren kan känna sig trygg med att hen får en tidsfrist på sig att söka nytt arbete under en period efter att arbetsgivarens fusk uppdagats samtidigt som den som utnyttjar eller fuskar med systemet skulle få kännbara straff skulle sannolikt fusket minska sam
tidigt som mer skulle uppdagas. Miljöpartiet föreslår därför att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta straffa arbetstagare för arbetsgivarens fel och det som anförs i motionen om skärpta sanktioner mot arbetsgivare som fuskar med reglerna om arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen. Arbetstagare
som inte får de villkor som de utlovats eller som tvingas betala ockerhyror bör därutöver
få rätt till skadestånd och kränkningsersättning.
Möjlighet att byta arbetsgivare även under den första tillståndsperioden
Idag är arbetstagaren bunden till den första arbetsgivaren och yrket under de första två
åren, respektive yrket för de nästa två åren. Att göra det möjligt för arbetskraftsinvandrare
att byta arbetsgivare är viktigt för att stärka arbetstagarens ställning och makt i förhål
lande till arbetsgivaren. Arbetskraftsinvandrare bör, på samma sätt som andra arbets
tagare, ha rätt att avancera yrkesmässigt eller ”rösta med fötterna” om han eller hon inte är nöjd med sin arbetssituation. I en enkätundersökning bland arbetskraftsinvandrare från Work Permit Holders Association (WPHA) med 186 respondenter svarar fler än 80 procent att begränsningen som innebär att arbetstagaren inte kan byta arbetsgivare eller yrke under de första 48 månaderna utgör ett betydande hinder i deras karriärsutveckling.
Möjligt att ha flera arbetsgivare samtidigt
Enligt nuvarande regler kan ett arbetstillstånd bara sökas för en anställning, vilket innebär att en person som jobbar extra på ytterligare ett jobb bryter mot regelverket. Det innebär också att man inte kan ha två eller flera deltidsanställningar som tillsammans gör att kravet på att kunna försörja sig uppfylls. Miljöpartiet anser att en person som har två eller flera anställningar som tillsammans gör att kraven i lagen är uppfyllda bör beviljas uppehålls- och arbetstillstånd. Att t.ex. jobba halvtid för två arbetsgivare ska inte vara en omöjlighet.
Servicefunktion för mindre och medelstora företag
Detta är i synnerhet viktigt för arbetsgivare som saknar kollektivavtal eftersom det kan vara svårt att veta hur avtalen ska tolkas.
Möjlighet att resa ut ur Sverige även under den period då en förlängningsansökan handläggs
För att Sverige ska vara ett attraktivt land för internationell arbetskraft behöver vi säkerställa att arbetskraftsinvandrare har rimliga och förmånliga regler. Att en person som arbetar i Sverige inte får åka hem och hälsa på en sjuk förälder eller fira en högtid medan hens förlängningsansökan behandlas är oanständigt.
Förläng omställningsperioden
En person vars tillstånd har återkallats har under en s.k. omställningsperiod möjlighet att under fyra månader söka nytt arbete. Vi vill att omställningsperioden ska förlängas till sex månader för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden. Det är viktigt för att minska arbetstagarens beroende av arbetsgivaren att han eller hon ges rimlig tid att hitta ett nytt arbete när ett ärende om återkallelse har inletts eller när anställningen har upphört.
Nej till godtyckliga lönegränser
Regeringen aviserar nu att enbart personer som tjänar över 27
360 kr i månaden ska kunna komma till Sverige för att arbeta. Även om det är relevant att diskutera om den gamla praxisen om att det går att försörja sig på 13
000 kr/månad verkligen är hållbar i dagens kostnadsläge är det anmärkningsvärt att regeringen sätter nivån så långt över vad andra människor i Sverige förväntas klara sig på och massutvisar folk som arbetar och betalar skatt i vårt land. Vi i Miljöpartiet motsätter oss kraftfullt denna godtyckliga lönegräns.
Spårbyte
Regeringen har aviserat att den avser att förbjuda möjligheten till spårbyte. En utredare
har fått i uppdrag att ta ställning till hur systemet med spårbyte kan avskaffas. Miljöpartiet
anser inte att det är rätt väg att gå.
Spårbyte har inneburit en bra möjlighet för människor som bott och arbetat i Sverige men fått avslag på sin asylansökan att bo kvar och bidra till det svenska samhället. Ofta har asylprocessen pågått i flera år och den asylsökande har hunnit påbörja sin etablering i Sverige. Spårbyte beviljas inte utan krav – tvärtom krävs att en till exempel har styrkt sin identitet och varit anställd hos samma arbetsgivare de senaste fyra månaderna och att anställningen ska fortsätta i minst tolv månader framåt. Anställningsvillkor ska dessutom vara på minst samma nivå som enligt svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom branschen eller yrket i Sverige.
Om myndigheternas bedömning är att skyddsskäl saknas är spårbyte ett bra alter
nativ som gör att människor kan fortsätta sin etablering i Sverige och bidra aktivt till sam
hället. Band som ofta under flera år knutits till Sverige genom familj, vänner och arbete kan fortsätta utvecklas. Genom spårbytet tar vi tillvara de insatser som gjorts från både samhället och den enskilde för att stärka sina språkkunskaper, utbilda sig och lära sig ett nytt yrke eller utvecklas i sitt yrke. Alternativet är dåligt. Avskaffat spårbyte skulle innebära att människor som har anställning i Sverige och försörjer sig och bidrar till Sveriges välstånd först måste lämna Sverige för att ansöka om att få fortsätta sina arbeten från utlandet och vänta på besked i de fyra månader som det just nu tar för Migrationsverket att handlägga ansökningar om arbetstillstånd. Det är ett slöseri med resurser som inte gagnar vare sig individen eller samhället. För vissa kategorier av sökande kan det till och med dröja i över ett år. Därför bör möjligheten till spårbyte bibehållas, samtidigt som åtgärder vidtas för att motverka att lagstiftningen för asyl- och arbetskraftsinvandring kringgås. Det är viktigt att Riksrevisionens rekommendationer följs av regeringen.
Återställ förutsättningarna för ungdomarna som omfattas av nya gymnasielagen att få permanent uppehållstillstånd
Såväl omständigheter i omvärlden som långa handläggningstider, ändrade regler och ny rättspraxis har i otaliga omgångar ändrat gruppens förutsättningar. Nu senast genom ny praxis från Migrationsöverdomstolen.
Den nya domen innebär att kraven för permanent uppehållstillstånd måste vara upp
fyllda både när man ansöker och när Migrationsverket prövar ansökan. Under flera år har det stått klart att det räcker att kraven är uppfyllda när ansökan prövas. Om man vid ansökan har ett anställningserbjudande så kommer det inte vara tillräckligt. Inte heller ett anställningsavtal som påbörjas efter att det tidsbegränsade uppehållstillståndet löpt ut räcker.
Den här plötsliga ändringen påverkar individer retroaktivt och de saknar förut
sättningar att spola tillbaka tiden för att anpassa sig till det nya rättsläget. I praktiken kan enskilda, i denna redan mycket utsatta grupp, komma att lida rättsförlust till följd av att de litat på den lagtolkning som Migrationsverket gjort sedan länge. Exempelvis kan det röra fall där anställningen kunnat påbörjas inom den nu gällande tiden om man hade
vetat om att det skulle vara avgörande för hela ens framtida liv. Migrationsverket skriver
att ”i praktiken kommer det framöver innebära att man kan få avslag om man hade ett avtal om två års anställning när det tidsbegränsade uppehållstillståndet löpte ut, men det vid prövningstillfället återstår mindre än två år av anställningen”.
Samtliga individer som genom Migrationsöverdomstolens dom förlorar möjligheten att få permanent uppehållstillstånd kommer att vara individer som arbetar och har en varaktig anställning, och som uppfyller alla de kriterier som lagen ställer upp. De bidrar
till samhället på många olika sätt, inte minst arbetar de i bristyrken och i samhällsviktiga
verksamheter inom välfärden. En majoritet av ungdomarna som jag själv mött arbetar som undersköterskor i äldreomsorgen. Konsekvenserna är orimliga.
Vi föreslår därför att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs om behovet av att ändra lagen så att individerna som omfattas av nya gymnasielagen ska beviljas permanent uppehållstillstånd om de uppfyller lagens villkor när Migrationsverket fattar beslut.
Annika Hirvonen (MP)
Rasmus Ling (MP)
Camilla Hansén (MP)
Ulrika Westerlund (MP)
Amanda Lind (MP)
Janine Alm Ericson (MP)
Elin Söderberg (MP)
Motion B
Motion till riksdagen
2025/26:3885
av Annika Hirvonen m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2025/26:87 Nya regler för arbetskraftsinvandring
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6
kap. 2
§ första stycket
1.
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6
kap. 9
§ första stycket
1.
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6
kap. 9
§ första stycket
2.
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6
b
kap. 1
§ första stycket 2
och
3.
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6
b
kap. 2
§ första stycket
1 och
2.
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6
c
kap. 2
§ första stycket
1.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kravet på heltäckande sjukförsäkring vid anställningar ska vara ett arbetsgivaransvar och att arbetsgivaren ska stå för kostnaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lönekrav på arbetstillstånd ska utgå från nivåerna i kollektivavtal och branschpraxis och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försörjningskrav för utlänningar som omfattas av internationella avtal ska utformas proportionerligt, tydligt och rättssäkert och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att en längre tillståndstid för EU-blåkort inte försvårar vägen till permanent uppehållstillstånd och att regelverket tillämpas tydligt och rättssäkert, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
I en tid av klimatomställning, demografiska förändringar och växande kompetensbrist behöver svenska arbetsgivare kunna rekrytera internationellt – i både högkvalificerade yrken och yrken som har lägre kvalifikationskrav. Arbetskraftsinvandring bidrar till innovation och konkurrenskraft, men är också avgörande för att välfärden ska fungera och för att hela landet ska kunna utvecklas. Det gäller särskilt i norra Sverige. När människor kommer hit för att arbeta bygger de dessutom sina liv här: de betalar skatt, lär sig språket och blir en del av våra arbetsplatser och lokalsamhällen.
Miljöpartiet vill att arbetskraftsinvandringen ska vara ordnad och rättssäker och ta sin utgångspunkt i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det innebär kollektivavtalsenliga villkor och tydliga krav på seriösa arbetsgivare. Det betyder också att systemet måste vara utformat så att människor vågar använda sina rättigheter och att de som utnyttjas av oseriösa arbetsgivare vågar slå larm. I dag finns stora problem med arbetslivs
kriminalitet, utnyttjande och lönedumpning. Det måste bekämpas med skarpa verktyg. Vår utgångspunkt är därför tydlig: politiken ska slå mot fusket och de oseriösa aktörerna, inte mot seriösa arbetsgivare eller mot arbetstagare som gjort rätt för sig men hamnar i kläm när arbetsgivare bryter mot regler eller när systemet skapar ett osunt beroende av en enskild arbetsgivare.
Ett regelverk där uppehållstillståndet är alltför knutet till arbetsgivaren riskerar att skapa tystnad och rädsla. Den som riskerar att förlora rätten att stanna vågar i mindre utsträckning anmäla missförhållanden, kräva ut lön eller byta jobb – vilket gynnar de oseriösa och försvårar både kontroll och lagföring. Därför vill Miljöpartiet utveckla dagens system med starkare arbetstagarrättigheter, reell möjlighet att byta arbetsgivare, rimlig omställningstid och möjlighet att driva sina rättigheter utan att hotas av utvisning.
Regeringens proposition innehåller delar som i vissa delar stärker verktygen mot missbruk, men med regeringens föreslagna försörjningskrav rubbas hela systemet och det är inget vi ställer oss bakom. I den svenska modellen är det parterna som i förhandlingar ska avgöra lönenivåerna, inte politiker i Rosenbad som ska besluta vilka yrken som får ha en lägre lön än 90 procent av medianlönen.
Nej till lönekrav på 90 procent av medianlönen
Sverige har sedan 2008 ett efterfrågestyrt regelverk för arbetskraftsinvandring. Det bygger på en enkel princip: när kompetens saknas ska arbetsgivare kunna rekrytera, på sjysta villkor. Lön, försäkringar och övriga anställningsvillkor ska minst motsvara nivåerna i kollektivavtal eller vad som är praxis i yrket och arbetet ska ge möjlighet att försörja sig. Miljöpartiet vill fortsätta att utveckla systemet genom starkare rättigheter för arbetstagare och bättre tillsyn, inte genom nya godtyckliga trösklar som slår brett mot seriösa arbetsgivare och arbetstagare.
Regeringens förslag om ett generellt lönekrav på 90 procent av medianlönen är just en sådan godtycklig tröskel. Den bortser från hur lönebildningen faktiskt fungerar i många branscher, där ingångslöner och löneutveckling regleras i kollektivavtal och ser olika ut beroende på befattning, erfarenhet och kompetens. Den tar inte heller hänsyn till regionala skillnader eller legitima upplägg som deltid eller flera anställningar. Konsekvensen blir att förslaget riskerar att slå hårt mot verksamheter som redan i dag har stora rekryteringsbehov, inte minst välfärdens yrken, och därmed särskilt drabba gles- och landsbygd där kompetensbristen ofta är som mest akut.
Miljöpartiet anser att krav för arbetskraftsinvandring ska utgå från den svenska modellen. Lön och villkor ska bedömas utifrån vad som gäller i kollektivavtal eller praxis för den aktuella befattningen och med hänsyn till den enskildes erfarenhet och kompetens. På så sätt kan vi värna ordning och sjysta villkor utan att riskera att försvåra kompetensförsörjningen och samtidigt öka sårbarheten för den enskilde. Minimikravet på lön ska utgå från vad som krävs för att faktiskt försörja sig, inte en politiskt satt gräns som utesluter stora yrkesgrupper och bristyrken.
Regeringen motiverar lönekravet med behovet av att motverka exploatering. Miljöpartiet delar problembeskrivningen – men inte lösningen. Alltför höga krav riskerar att göra arbetstagare mer beroende av sin arbetsgivare och mindre benägna att anmäla missförhållanden eller byta jobb. Ska vi stoppa utnyttjandet måste vi i stället rikta åtgärderna dit de hör hemma – mot oseriösa arbetsgivare och kriminella upplägg. Vi kan konstatera att flera reformer redan genomförts för att komma åt missbruk, såsom efterkontroller och en längre omställningstid. Trots det kvarstår allvarliga problem med arbetslivskriminalitet. Delegationen mot arbetslivskriminalitet har bedömt att berörda myndigheter behöver tydligare uppdrag att prioritera arbetet genom skärpt tillsyn och samverkan, och att skyddet mot exploatering bör stärkas. Miljöpartiet delar den bedömningen. Det krävs skärpt tillsyn, effektivare myndighetssamverkan och ett starkare skydd för den som drabbas, så att arbetstagare inte straffas för arbetsgivarens fel. Vi vill också skärpa sanktionerna mot arbetsgivare som fuskar och stärka arbets
tagares möjlighet att byta arbetsgivare och yrke, och – när villkoren sammantaget uppfylls – att ha flera arbetsgivare.
Nej till undantag från lönekravet
Miljöpartiet ställer sig inte bakom förslaget att regeringen i förordning ska kunna meddela undantag från det föreslagna lönekravet. Vårt ställningstagande hänger nära samman med att vi säger nej till själva konstruktionen med ett generellt lönegolv på 90 procent av medianlönen. När ett så godtyckligt krav införs uppstår omedelbart behov av undantag och särregler för att hantera uppenbara orimligheter i praktiken. Det visar att modellen är fel utformad från början – och att regeringen försöker mildra ett problem man själv skapar.
Det blir särskilt tydligt mot bakgrund av att regeringen själv har gett Migrations
verket, med stöd av Arbetsförmedlingen, i uppdrag att ta fram underlag om vilka yrken som kan behöva undantas från ett höjt lönekrav. När politiken först inför ett orimligt högt lönekrav och sedan försöker lösa konsekvenserna med undantagslistor på förordningsnivå riskerar systemet att bli mindre transparent, mer svåröverskådligt och godtyckligt.
Att flytta avgörande villkor från lag till förordning minskar riksdagens kontroll och försämrar förutsebarheten för såväl arbetstagare som seriösa arbetsgivare. Det ökar också risken för ryckighet när regler kan ändras snabbare och med lägre tröskel, samtidigt som ett system med undantag kan öppna för kringgåenden, exempelvis genom felaktig yrkesklassificering eller upplägg som pressar människor in i mer osäkra anställningar. Detta varnar även flera remissinstanser för.
I den svenska modellen är det parterna som i förhandlingar ska avgöra lönenivåerna, inte politiker i Rosenbad som ska besluta vilka yrken som får ha en lägre lön än 90 procent av medianlönen.
Personer med funktionsnedsättning missgynnas av lönekravens konstruktion
Den arbetsgivare som anställer en person med funktionsnedsättning har möjlighet att söka lönebidrag från Arbetsförmedlingen. Det här beloppet räknas inte in i försörjnings
kravet. Det har missgynnat personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbets
förmåga. Vår uppfattning är att lönebidraget ska räknas in när inkomsten jämförs med lönekravet.
Nej till att vissa yrkesgrupper ska kunna uteslutas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd
Arbetskraftsinvandringen bör i grunden vara efterfrågestyrd och utgå från arbets
givarnas rekryteringsbehov, inom ramarna för den svenska modellen och kollektiv
avtalsenliga villkor. När politiken börjar peka ut vilka yrken som ”får” eller ”inte får” rekryteras riskerar systemet att bli godtyckligt och svårt att förutse för både arbetsgivare och arbetstagare – särskilt på en arbetsmarknad där behoven snabbt förändras mellan branscher och ser olika ut mellan olika regioner. Konsekvensen av denna politik kan bli både att företag hindras att växa eller till och med behöver minska sin omsättning och kompetensbrist i vård och omsorg med allvarliga konsekvenser för t.ex. omsorgstagare i äldreomsorgen. I stället för generella uteslutningar bör fokus ligga på att stoppa oseriösa aktörer genom stärkt kontroll, efterlevnad och sanktioner, så att seriösa arbetsgivare kan rekrytera utifrån sina behov.
Särskilt märkligt är det att regeringen öppnar för att utesluta personliga assistenter från möjligheten att beviljas arbetstillstånd, trots att myndigheternas underlag pekar på att just personlig assistans är ett yrke som kan behöva undantas från lönekravet eftersom behovet av arbetskraft inte kan tillgodoses inom Sverige, yrket utgör en viktig samhälls
funktion och kollektivavtalsenliga lönenivåer understiger det föreslagna lönegolvet. I propositionen framgår att konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning har uppmärksammats, men regeringen väljer att blunda för det faktumet. Miljöpartiet menar att detta tydligt illustrerar kärnproblemet: regeringen bortser från nyanserade myndighetsbedömningar och ersätter dem med en svepande politik som riskerar att slå direkt mot välfärden – och särskilt mot gles- och landsbygd där rekryteringsläget redan är pressat och där personlig assistans ofta är helt avgörande för att vardagen ska fungera för både brukare och anhöriga.
Nej till höjt försörjningskrav för ICT-tillstånd och tillstånd för säsongsarbete
Miljöpartiet säger nej till ett höjt försörjningskrav för ICT-tillstånd och tillstånd för säsongsarbete enligt samma logik som angetts tidigare. Ordning och reda på arbets
marknaden skapas inte genom politiskt satta lönenivåer som riskerar att slå fel och skapa fler kryphål. Vi noterar att TCO avstyrker både huvudförslaget och det alternativa förslag som utredningen presenterar och varnar för att ett ökat fokus på kollektiv
avtalens lägstanivåer kan pressa arbetskraftsinvandrares löner nedåt och försvåra lönebildningen. Även Svenskt Näringsliv pekar principiellt på att politiken inte ska sätta löner. När kraven skärps i ett spår ökar dessutom risken att andra tillståndstyper används som ersättningskanaler, vilket kan urholka syftet och öka sårbarheten för arbetstagare.
Heltäckande sjukförsäkring ska betalas av arbetsgivaren
Att människor som kommer till Sverige för att arbeta ska ha tillgång till vård och ett grundläggande försäkringsskydd är självklart. Samtidigt får ett krav på heltäckande sjukförsäkring inte bli en ordning som vältrar över kostnader och risk på den enskilda arbetstagaren eller skapar nya fallgropar som kan leda till avslag på grund av sådant som arbetstagaren i praktiken inte råder över. Miljöpartiet menar att det borde vara arbetsgivaren som står för kostnaden för en heltäckande sjukförsäkring. Bestämmelsen bör utformas så att arbetsgivaren är skyldig att säkerställa att arbetstagaren har eller har ansökt om en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, och att detta inte kan användas för att lägga ytterligare bördor på arbetstagaren.
Slå mot de kriminella arbetsgivarna – skydda arbetstagaren som gör rätt
Miljöpartiet ställer sig bakom förslaget att arbetstillstånd ska kunna vägras när arbetsgivaren, eller den som företräder arbetsgivaren, är skäligen misstänkt för eller dömd för vissa brott eller när arbetsgivaren har påförts vissa sanktioner. Det är rimligt att samhället sätter stopp för aktörer som missbrukar systemet och utnyttjar arbetskrafts
invandrare.
Samtidigt måste bestämmelsen utformas så att det är arbetsgivaren, inte arbets
tagaren, som bär konsekvenserna av misskötsamhet. Det finns en uppenbar risk att personer som redan befinner sig i Sverige med arbetstillstånd drabbas hårt om det först i efterhand framkommer att arbetsgivaren begått brott eller påförts sanktioner. Om följden i praktiken blir att arbetstagaren förlorar sin rätt att arbeta och vistas i Sverige, trots att det är arbetsgivaren som gjort fel, riskerar regelverket att leda till att arbets
tagare inte vågar larma om missförhållanden. Det skulle i sin tur riskera att leda till att missförhållanden och exploatering kan fortsätta i det fördolda.
Miljöpartiet anser därför att bestämmelsen bör kompletteras med ett tydligt arbetstagarperspektiv. Arbetstagare som redan är i Sverige måste ges en reell möjlighet att lämna en oseriös arbetsgivare och söka nytt arbete när det framkommer att arbetsgivaren misstänks, åtalas eller döms för brott eller påförs sanktioner. Det kräver en tydlig omställningsmöjlighet och möjlighet att byta arbetsgivare utan att riskera utvisning på grund av omständigheter som ligger utanför den egna kontrollen.
Arbetstagare som inte får de villkor som de utlovats eller som tvingas betala ocker
hyror bör därutöver få rätt till skadestånd och kränknings
ersättning. Arbetstagare bör dessutom ha faktiska möjligheter att driva dessa frågor mot arbetsgivaren genom att få möjlighet att stanna i Sverige för att frågan om skadestånd m.m. ska kunna prövas i en rättslig tvisteprocess.
Skärpta sanktioner mot oseriösa arbetsgivare – och skydd för dem som utnyttjas
Miljöpartiet välkomnar att sanktionerna mot arbetsgivare som medvetet eller grovt oaktsamt bryter mot regelverket skärps genom en höjd särskild avgift för den som har en utlänning anställd som saknar rätt att vistas eller arbeta i Sverige. Att flera remissinstanser, däribland Kommunal, LO och TCO, ställer sig bakom förslaget understryker behovet av att samhället agerar kraftfullt mot arbetslivskriminalitet och exploatering.
Samtidigt delar Miljöpartiet TCO:s viktiga påpekande att arbetet mot utnyttjande inte får stanna vid kriminaliseringar och höjda avgifter. För att åtgärderna ska få verklig effekt måste de kombineras med ett tydligt offerperspektiv: människor som utnyttjas ska kunna anmäla missförhållanden utan att omedelbart hamna i en situation där möjligheten att stanna i Sverige hotas. Offer för utnyttjande och exploatering måste också omhändertas och erbjudas konkret hjälp och stöd, så att regelverket både avskräcker oseriösa arbetsgivare och stärker skyddet för dem som drabbas.
Ordning och trygghet i internationella utbyten och avtal
Människor ska inte hamna i ekonomisk utsatthet under sin vistelse i Sverige. Samtidigt måste ett försörjningskrav för utlänningar som deltar i internationella utbyten eller har anställningar som regleras av internationella avtal utformas så att det blir förutsebart och rättssäkert för de ofta små grupper som berörs, inte minst unga i utbytesprogram, praktik eller feriearbete.
Miljöpartiet delar Kommunals bedömning att de föreslagna regeländringarna kan underlätta att redan ingångna avtal om praktik och feriearbete kan fullföljas, vilket är positivt för den lilla grupp individer som omfattas. Just därför är det viktigt att regeringen säkerställer att kravet blir proportionerligt, tydligt och anpassat till respektive avtalsupplägg, så att väl fungerande utbyten och praktikspår inte slås ut och deltagare inte pressas in i osäkra lösningar på grund av otydliga eller oproportionerliga regler.
Nya brott för exploatering av utländsk arbetskraft och handel med arbetstillstånd måste kompletteras
Miljöpartiet välkomnar att regeringen inför nya brott för att komma åt grov arbetslivs
kriminalitet, både genom brottet exploatering av utländsk arbetskraft och genom en ny straffbestämmelse mot handel med arbetstillstånd. Det ska inte vara möjligt att tjäna pengar på att utnyttja människor, och det är viktigt att samhället tydligt markerar att arbete under uppenbart orimliga villkor är oacceptabelt.
Samtidigt noterar Miljöpartiet de allvarliga invändningar som flera tunga remiss
instanser har framfört. Sveriges advokatsamfund avstyrker och pekar på risken för konflikt med rätten att inte behöva lämna belastande uppgifter om sig själv. Jämställdhetsmyndigheten varnar för att utredningssvårigheter kan leda till att brott i praktiken rubriceras som exploatering av utländsk arbetskraft i stället för människo
handel eller människoexploatering, vilket kan innebära att brottsoffer inte får sina rättigheter tillgodosedda. Svea hovrätt ifrågasätter hur effektiv kriminaliseringen blir och konstaterar att brotten riskerar att bli både svårupptäckta och svårutredda, inte minst eftersom arbetstagare och arbetsgivare i vissa fall kan ha ett gemensamt intresse av att dölja kriminella upplägg. Åklagarmyndigheten pekar i samma riktning och framhåller att man även med en ny straffbestämmelse i de flesta fall behöver förhöra arbetstagaren, vilket gör att problematiken kvarstår om arbetstagaren inte vågar eller vill medverka. LO och Svenska Transportarbetareförbundet är positiva men varnar för att reformen riskerar att bli ett slag i luften om inte kontrollerna samtidigt stärks.
Miljöpartiet delar den oro som dessa remissinstanser lyfter. Vi vill därför understryka att kriminalisering måste kombineras med ett tydligt brottsofferperspektiv. Den som utsätts för exploatering måste ha verklig trygghet att lämna en oseriös arbetsgivare och stå upp för sina rättigheter. Möjligheterna att byta arbetsgivare behöver stärkas och omställningstiden vara tillräcklig när en anställning upphör eller när ett återkallelse
ärende aktualiseras. Miljöpartiet har föreslagit att omställningsperioden ska förlängas till sex månader för att minska arbetstagarens beroende av arbetsgivaren. Det måste också säkerställas att den som utsatts kan stanna i Sverige för att medverka i utredning och process och kunna driva sina civilrättsliga krav. Utan sådana kompletteringar riskerar lagstiftningen att bli kontraproduktiv: om ett vittnesmål kan leda till att arbetstagaren förlorar sin möjlighet att stanna och arbeta i Sverige, kommer tystnaden att gynna de kriminella och rättsväsendets verktyg att bli betydligt svagare.
Förenkla EU-blåkort – men säkra vägen till långsiktig trygghet
Miljöpartiet välkomnar förslaget att förlänga tillståndstiden för EU-blåkort från högst två till högst fyra år. Det kan, som bl.a. TCO lyfter, minska onödig administration för både arbetstagare och arbetsgivare och bidra till att göra Sverige mer attraktivt för vissa högkvalificerade – något som är särskilt viktigt i ett system som präglas av långa handläggningstider.
Samtidigt noterar vi invändningar om att få blåkort beviljas i dag och delar Advokatsamfundets oro för att en längre tillståndstid i nuvarande utformning kan få oavsiktliga konsekvenser, exempelvis att vägen till permanent uppehållstillstånd skjuts fram. En reform som syftar till att underlätta etablering i Sverige får inte i praktiken göra vägen till långsiktig trygghet längre eller mer oförutsägbar. Regeringen bör därför säkerställa att regelverket utformas och tillämpas så att längre tillståndstid inte miss
gynnar individen i frågan om permanent uppehållstillstånd, samt att informationen till sökande blir tydlig och rättssäker.
Förläng tillstånd för säsongsarbete utan att öppna upp för missbruk och utnyttjande
Miljöpartiet ställer sig bakom förslaget att förlänga den sammanlagda tillståndstiden för säsongsarbete. Det kan minska administrationen och ge bättre planeringsförutsättningar för seriösa arbetsgivare i branscher där behovet återkommer, något som flera remiss
instanser också lyfter.
Samtidigt delar vi den oro som bl.a. Hotell- och restaurangfacket, LO, Kommunal och TCO lyfter, att en längre tillståndstid kan missbrukas om den införs utan tydliga avgränsningar och stärkta skydd. Säsongsbegreppet får inte tänjas så att anställnings
tryggheten urholkas eller att säsongstillstånd blir en ersättningskanal för yrken som inte når upp till lönekravet för arbetstillstånd – ett problem som i grunden riskerar att uppstå till följd av regeringens lönegolv. Om förlängningen genomförs måste den därför kombineras med tydligare kontroll- och skyddsregler som gör det svårt att utnyttja människor och som säkerställer att säsongsarbete inte blir en låglönekorridor. Det bör därför ställas höga krav på kollektivavtalsenliga villkor och lön, ordnade boende
förhållanden och fungerande efterkontroller. Arbetstagare måste också ha reella möjligheter att slå larm om missförhållanden utan att riskera sin rätt att vistas och arbeta i Sverige, och tillsynen behöver stärkas så att upptäcktsrisken upplevs som hög för oseriösa aktörer. Med sådana kompletteringar kan förslaget bidra till mer ordning och mindre onödig administration, utan att pressa ned villkor eller öka sårbarheten för dem som redan befinner sig i en utsatt position på arbetsmarknaden.
Förenkla för högkvalificerad arbetskraft och återinför spårbytet
Att personer som har uppehållstillstånd för att söka arbete efter slutförda studier eller forskning ska kunna byta till tillstånd för forskning eller studier på forskarnivå utan att lämna landet är en rimlig förenkling som minskar onödig ryckighet och stärker Sveriges attraktivitet som kunskaps- och forskningsnation.
Samtidigt vill Miljöpartiet vara tydligt med att möjligheten att söka arbetstillstånd inifrån Sverige rimligen bör vara lika för alla som arbetar, betalar skatt och bidrar till det svenska samhället. Därför vill Miljöpartiet återinföra möjligheten till spårbyte, dvs. att personer som etablerat sig och jobbar kan stanna och fortsätta att bidra till samhället. Den möjligheten avskaffades genom lagändringar som trädde i kraft den 1 april 2025 och vi har sett ett stort antal berättelser om konsekvenserna för såväl enskilda familjer som arbetsplatser och samhällen. Att tvinga människor som bott i Sverige i många år att slita upp sina liv och söka arbetstillstånd utifrån är inte bara inhumant – det är dåligt för Sverige och för vår kompetensförsörjning. Det gäller inte minst i välfärden och i delar av landet där kompetensbristen är akut.
Riksrevisionens granskning av spårbyte visar att systemet med spårbyte fungerade effektivt, men att det fanns brister i Migrationsverkets rutiner och kontrollverksamhet som gjorde att spårbyte utnyttjas för att kringgå regelverket. Vi står fast vid uppfattningen att systemet bör förbättras, inte avskaffas.
Annika Hirvonen (MP)
Mats Berglund (MP)
Camilla Hansén (MP)
Jan Riise (MP)
Nils Seye Larsen (MP)
Ulrika Westerlund (MP)