Jämför sakliga förslag

Motion till riksdagen 2022/23:613 av Markus Kallifatides (S) Demokratisk kontroll över den kommunala välfärden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en reformering av lagen (2008:962) om valfrihetssystem inom kommunal välfärd och tillkännager detta för regeringen. Motivering I tretton år har lagen om valfrihetssystem tillämpats inom den kommunala välfärden, vilken bl.a. inbegriper hemtjänst, äldreomsorg och social omsorg för personer med funktionsnedsättning. Lagen innebär att företag som uppfyller vissa minimikrav fritt kan etablera sig inom s.k. valfrihetssystem och därigenom få ersättning från det offentliga för att utföra kommunal välfärdsverksamhet. Efter tretton år kan det dock konstateras att lagen inte nått upp till målsättningen om ökad kvalitet, effektivitet och bättre villkor för arbetstagare som utlovades i förarbetena (se prop. 2008/09:29 s. 18). Istället har lagen skapat en marknad där företag höjer sina vinstmarginaler genom att minutstyra arbetstagare, minska tiden med brukare och underlåta att ingå kollektivavtal (Corlet Walker m.fl., 2022; Andersson, 2022). Marknadiseringen har också spridits i hela systemet och drabbar anställda och brukare hos både offentliga och idéburna utförare. Av medlemmar i Kommunal som arbetar inom hemtjänsten uppger 38 procent att de arbetar enligt strikt minutstyrning och 49 procent att de arbetar enligt flexibel minutstyrning (Andersson, 2022, s. 6). Lagen minskar också möjligheten till ansvarsutkrävande – istället för att kommuner ansvarar för kvaliteten och står till svars för brister förväntas individer, som ofta är i en mycket utsatt ställning, utvärdera och ta ansvar för kvaliteten på sin välfärd genom brukarundersökningar och kundval. Lagen har också gjort det möjligt för fusk och arbetslivskriminalitet att spridas inom välfärden, och i synnerhet hemtjänsten. I vissa fall har det även funnits direkta kopplingar till organiserad brottslighet (Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten, 2020). Kopplingen till fusk och brottslighet görs av åtta myndigheter – däribland Skatteverket, polisen och Arbetsmiljöverket – som gemensamt bedömt att vård- och omsorgsbranschen är en av de branscher som påverkas mest av osund konkurrens i form av arbetslivskriminalitet (Arbetsmiljöverket, 2021, s. 4 och s. 30). Kommunerna saknar vidare realistiska möjligheter att utöva en tillräckligt effektiv tillsyn av verksamheter (Statskontoret, 2012, s. 207). Detta eftersom det ofta rör sig om ett stort antal aktörer som ska granskas samtidigt som det går att tjäna stora summor pengar på att runda lagar, regler och kontraktsvillkor. Det blir därför väldigt resurs ­ krävande för kommunerna att granska fusk, brottslighet och brister samt säkerställa att avstängda aktörer inte kan fortsätta sin verksamhet med ett nytt namn efter avstängning. Kommunernas utmaningar blir särskilt tydliga i journalisterna Karl Martinssons och Mira Klingberg Hjorts granskning av hemtjänstsektorn, i vilken de fann att avtal med 66 hemtjänstföretag i 27 kommuner sedan 2013 har sagts upp eller hävts på grund av fusk att välfärdsföretag systematiskt utnyttjar kommuner och brukare genom att begära ersättning för tjänster som aldrig utförs att arbetsgivare straffat arbetstagare som involverat facket vid konflikt och att välfärdsföretag kunnat fortsätta sin verksamhet i en kommun trots att avtal sagts upp eller hävts t.ex. på grund av fusk i andra närliggande kommuner (Martinsson och Klingberg Hjort, 2021). Mot bakgrund av ovanstående kan det konstateras att lagen om valfrihetssystem efter tretton år inte förverkligat vad som utlovades när lagen infördes. Välfärden ska alltid organiseras och fördelas utifrån behov, och välfärdens resurser ska gå till just välfärden – inte till privata vinster. Idéburna verksamheter kan bidra till välfärden, men marknadsexperiment och jakten på vinstutdelning hör inte hemma här. Grundutbudet i välfärden bör utföras i offentlig regi för att säkra stabilitet, hög kvalitet och jämlik tillgång till välfärd. En avsevärt större andel av välfärdstjänsterna än idag bör också utföras av idéburna organisationer för att säkra medborgarnas möjlighet att välja utförare samt för att tillvarata och kanalisera medborgarnas solidaritet, engagemang och utvecklingskraft inom välfärden. Genom dessa förändringar kan vi möjliggöra en styrning av välfärden som är baserad på reell tillit till arbetstagare och mellan aktörer på olika nivåer i hela välfärdssystemet. Ett första steg för att uppnå detta är att reformera lagen om valfrihetssystem inom kommunal välfärd till förmån för ett system som sätter brukarnas behov i centrum och där idéburna organisationer vid sidan om offentliga utförare ges reell möjlighet att delta på goda villkor. Referenser Andersson, Hampus (2022). Kommunal. En hemtjänst att lita på – från stressiga minutscheman till hållbar tillitsstyrning Arbetsmiljöverket m.fl. (2021). Lägesbild 2021 – För det myndighetsgemensamma arbetet mot fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet Corlet Walker, C. m.fl. (2022). A critique of the marketisation of long-term residential and nursing home care, The Lancet, Vol. 3, s. e298–e306 Martinsson, Karl och Klingberg Hjort, Mira (2021). Hemtjänstmaffian: miljonsvindeln som förändrade äldreomsorgen (Atlas förlag) Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten (2020). https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/organiserad-brottslighet/myndighetsgemensam-satsning-mot-organiserad-brottslighet/ Statskontoret (2012). Den effektiva staten Markus Kallifatides (S)

Motion till riksdagen 2023/24:1858 av Markus Kallifatides m.fl. (S) Lagen om valfrihetssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att begränsa och ändra reglerna för etableringsrätten samt avskaffa lagen om valfrihetssystem inom de områden där missbruket är som störst och tillkännager detta för regeringen. Motivering Lagen om valfrihetssystem (LOV) trädde i kraft den 1 januari 2009. LOV reglerar vad som ska gälla när upphandlande myndigheter konkurrensutsätter delar av sin verk ­ samhet genom att överlåta till brukaren att välja utförare bland leverantörer i ett valfrihetssystem. Men lagstiftningen har inneburit en hel del svårigheter dels med etableringar på landsbygden, dels med dåliga arbetsvillkor och utnyttjande av systemet. I fjorton år har LOU tillämpats inom den kommunala välfärden, vilken bl.a. inbegriper hemtjänst, äldreomsorg och social omsorg för personer med funktionsnedsättning. Lagen innebär att även kommersiella företag som uppfyller vissa minimikrav fritt kan etablera sig inom s.k. valfrihetssystem och därigenom få ersättning från det offentliga för att utföra kommunal välfärdsverksamhet. Efter dessa fjorton år kan det konstateras att lagen inte har nått upp till den målsättning om ökad kvalitet, effektivitet och bättre villkor för arbetstagare som utlovades i förarbetena. Istället har lagen skapat marknader där företag höjer sina vinstmarginaler genom minutstyrning av arbetstagare, minskning av tiden med brukare och underlåtelse att ingå kollektivavtal. Marknadiseringen har också spridits i hela systemet och drabbar an ­ ställda och brukare även hos offentliga och idéburna utförare. Lagen minskar också möjligheten till ansvarsutkrävande; istället för att kommuner ansvarar för kvaliteten och står till svars för brister förväntas individer, som ofta är i en mycket utsatt ställning, utvärdera och ta ansvar för kvaliteten på sin välfärd genom brukarundersökningar och kundval. Fackförbundet Kommunal har många gånger larmat om att lagen har inneburit att företag konkurrerar med dåliga arbetsvillkor. Några kommuner som har infört strängare kontroller av verksamheter inom LOV har funnit ett omfattande missbruk av systemet. I vissa fall har det även funnits direkta kopplingar till organiserad brottslighet. Kopplingen till fusk och brottslighet har upptäckts av myndigheter – däribland Skatteverket, polisen och Arbetsmiljöverket – som gemensamt bedömt att vård- och omsorgsbranschen är en av de branscher som påverkas mest av osund konkurrens i form av arbetslivskriminalitet. Kommunerna saknar vidare realistiska möjligheter att utöva en tillräckligt effektiv tillsyn av verksamheterna. Den fria etableringsrätten möjliggör helt enkelt organiserad brottslighet. Så kan vi inte ha det. Vi behöver se över reglerna för den fria etableringsrätten och i ett första steg avskaffa lagen om valfrihetssystem inom de verksamhetsområden där risken för fusk är störst. Förutom att detta skulle innebära bättre styrning av verksamheterna och bespar ­ ingar av kostnader som inte kommer den enskilde till godo i form av ökad kvalitet, handlar det om viktiga värderingar att slå vakt om. För att värna välfärden och för att resurserna inom välfärden ska fördelas efter behov och därmed mer rättvist behöver vi se över all styrning och alla system. Vi kan inte försvara system som utnyttjas och där välfärdsbrottsligheten får frodas. Grundutbudet i välfärden bör utföras i offentlig regi för att säkra stabilitet, hög kvalitet och jämlik tillgång till välfärd. En avsevärt större andel av välfärdstjänsterna än idag bör också utföras av idéburna organisationer för att säkra medborgarnas möjlighet att välja utförare samt för att tillvarata och kanalisera medborgarnas solidaritet, engage ­ mang och utvecklingskraft inom välfärden. Genom dessa förändringar kan vi möjlig ­ göra en styrning av välfärden som är baserad på reell tillit till arbetstagare och mellan aktörer på olika nivåer i hela välfärdssystemet. Markus Kallifatides (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Eva Lindh (S) Olle Thorell (S)